tisdagen den 29:e december 2009

Åh alla dessa löften och måsten!

Jag har läst hos flera bloggare nu, årssammanställningar (oj vilket långt och krångligt ord, jag förstår det knappt. Ordet alltså. Och att jag fick alla bokstäver rätt! Eller?)

Jag vill också summera mitt år! Mitt 2009. Men jag minns nästan ingenting. Två bröllop. Oh, de minns jag ju! Min systers bröllop var ju bara så underbart... Jo. Det minns jag. Hur jag grät så jag skakade i kyrkan. Och hur jag inte fyllde ut de fastsydda brösten i klänningen. Hej, mitt namn är plankan. Och hur jag höll talet till min syster. Och räddades av en av mina två snygga best men! Ja, de var mina! Inte brudgummens, nej. Han (ena bestmannen) ropar mitt i alltialltihop (en avkomning i talet - när jag försöker svälja gråten) Mellanskål! Jag hade kunnat pussa honom, om han inte suttit på andra sidan bordet!

Och så det andra bröllopet. Min svåger och svägerskas jättemysiga bröllop. När jag avslöjade för halva mitt bord hur blond jag är under det röda. Jag försökte mig på att prata HTML och dataprogrammering. Jag orkar inte ens gå in närmre på det ... jag skäms nämligen fortfarande. Jag är inte så dum egentligen. Inte så dum som jag måste verkat just där och just då.

Sen minns jag inte så mycket mer. Stress till bussen. Så gott som varjejävlamorgon.

Jobb. Jobb. Jobb. (och en hel del flams och skratt och trams och lek och bus - Agneta 7 år)

Men utöver det... spridda fragment.

Får se om jag orkar få ihop det. Liksom alla bilder och inlägg som jag lovat lägga ut här på bloggen. Jag har inte glömt... jag har bara inte fått tummenurröven.

Men några saker som jag minns: Jag har träffat ett gäng bloggvänner under året! Mockapocka var den första! I samband med min första fotoutställning. Sen var det Annelie och MissC. Och nu i höstas var det Singelmamman!

Herregud jag minns ju en massa nu när jag tänker efter!

Se, det blev nästan en årskrönika ändå! Eller om det kanske blir en lite mer detaljerad i morgon. Om armbågen orkar och vill. Och om jag inte glömt bort allt igen... Den risken finns alltid.


3 kommentarer:

nilla sa...

Underbar årskrönika!
*känner att jag behöver fylla på min*

Singelmamman sa...

Ja mer minnen och summeringar. SJälv är jag hopplös, kan inte summera. Men vårt möte minns jag!

stort och smått sa...

Nilla: Din var ju alldeles utmärkt! Som alla dina inlägg! *sa hon med avund i rösten*

Singelmamman: Jag trodde jag var hopplös, tills jag mindes en grej, sen två och sen fler och fler! Kanske blir det en riktig krönika idag (eller kanske inte...)