Det som inte dödar blir ett bra blogginlägg

Citat Nilla. Fast det här blev inte så bra. Jag önskar att jag hade slutet på historien redan. Och att slutet var gott.

Idag har jag gjort en sådan dum grej. Och inte roligt dum utan dumt dum, jobbigt dum. En jag ångrar mig så in i helvete-grej.

Hela dagen har varit trevligt trivsam och rullat på bra... tills min chef kommer och säger till mig:

"Agneta, du får köra filerna i eftermiddag för jag går vid lunch."

"Eh, va? Jag ska VAD?!" och hela mitt inre skriker nej, nej, neeeeej!

Jag har aldrig i hela mitt liv kört filer. Jag har alltid varit livrädd för allt vad filer heter. Filer och jag är så inte kompatibla.

Jag har fått lite genomgång på det i lite drygt en veckas tid; suttit med, gjort lite själv - efter instruktioner av kollega som suttit bredvid, men inte kört själv. Inte. Kört. Själv.

Han gick igenom det med mig. Två filer skulle köras. Och det var ju lätt! Eller gick igenom, han rabblade upp vad jag skulle göra, jag skrev ner i punktform och kände att bah! det här klarar jag! På allvar alltså, inget svårt och inget krångligt.

Tills det var dags att köra dem. Då tillverkar jag först en fil, som sen ska skickas. Jag tillverkar filen... och skickar en annan! En annan! Jag får blodstörtning. Hjärnan går i baklås. Hela jag går i baklås. Jag får tvinga mig själv att andas för att inte drabbas av yrsel! Jag är ju inte klok! Jag har gjort fel! Jag har skickat fel fil!

Ringer till han som har hand om filerna och jag kan knappt prata, jag känner inte igen min egen röst.... Förklarar vad jag gjort och han säger: "Men Agneta, du har ju inte skapat någon fil. Den du har skapat har du ju inte skickat iväg. Den du tror att du har skickat iväg har du inte skapat." Ah... Det där låter logiskt till och med i mina öron. Jag har ju inte gjort någon sådan fil! Halleluja!

Jag tittar noga på min lista innan jag gör något annat och får iväg filen som jag har tillverkat. Så långt är allt bra. Vad jag vet... Men. Jag är inte klar än. Jag tillverkar nästa fil. Den som jag trodde att jag tillverkade förut. Och skickar iväg. Error. Blablabla cannot be found... *jättefula ord*

Jaha. Bara att ringa och störa chefen. "Eh... fölåt..." *Lille Skutt-röst*

Vi ska titta på det i morgon. Förmodligen inte värre än att det går att göra om i morgon. Jag har ett svagt minne av att han sa så också, innan han lämnade vad som skulle bli det sjunkande skeppet...

Om det finns en gud behöver jag honom nu. Och i morgon. Käre gode hjälp mig så att jag inte klantat arslet av mig.