söndagen den 31:e januari 2010

Hjärtskärande gråt och den elaka (internet)världen


Barnen har idag fått lära sig att alla på internet inte är enbart snälla. Och att allt de säger eller skriver faktiskt inte alltid är sant. Speciellt sonen har fått erfara detta. Det finns ett community för barn som föreställer ett hotell där man får egna rum som man kan inreda... (Bättre förklaring än så kan jag inte ge, ty jag begriper inte mer! Men mina barn gör det desto bättre)

För en kvart sedan hör jag hjärtskärande gråt uppifrån. Sonen. Oj, vad han kan gråta när han blir ledsen. Min lille tuffing; den lille glade och positive killen, kan bli sååå ledsen! Och jag springer upp för jag hör att det är äkta gråt, men jag har inte hört någon duns - han ramlar ofta ner från stolen, eller välter med den. Nej, han är inte två och precis lärt sig klättra, han är snart nio och håller på att växa eller nåt. Eller har bara svårt att sitta normalt på en stol.

Hur som helst. Jag kommer upp för trappan och storasyster som har rummet närmast trappan säger att någon förstört hans rum i Habbo. Sonens dator är stängd och han själv ligger på sängen och gråter, helt förstörd.

Ja, så går det när man litar på folk som är dumma och folk som ljuger. Och jag klandrar inte sonen på något sätt! På ett sätt är jag glad att han fått lära sig men på ett sätt är jag ledsen över att han ska behöva lära sig. Varför har vi människor behov av att vara elaka mot andra? Ta vad man vill ha, trots att det tillhör någon annan, bara för att möjligheten finns? Tillfället gör tjuven liksom. Men varför?! (Min gamla cykel i färskt minne. Bland annat.)

Häromdagen trodde mina barn att de chattade med Eric Grönwall (han som vann Idol) på Habbo. De inte bara chattade, de blev även vänner, för han är också med på Habbo. Och hur kunde de vara säkra på att det verkligen var Idol-Eric? Jo, för han säger att han är Eric Grönwall. Och så kallar han sig "VIP-Eric" och kan sjunga hela texten utantill! "Sjunga?" frågade jag, "eller stod texten på skärmen...?" Jo, texten, hela texten(!) stod på skärmen. Hm. Numera vet mina barn om att nästan varenda låttext som någonsin producerats finns att hitta på internet...

Min minsta tjej, på snart nio, är kompis med Erics lillasyster Saga! Och är såklart jättelycklig över det. Hm... misstänksamma mamman har tidigare googlat men inte hittat någon lillasyster. Jag har till och med tänkt tanken att besöka hans blogg för att fråga honom om han har en lillasyster och om han brukar hänga på Habbo (med småbarn).

Åh, vad det smärtar när ens barn får ta del av den grymma delen av verkligheten! Kan de inte få leva några år till i den lilla trygga bubblan, intet ont anande om mobbare, tjuvar och pedofiler.


6 kommentarer:

Lillian sa...

Jo du, det är bara att instämma!

Stjärnkraft sa...

Jadu, vad ska man säga ... Synd om sonen din, men samtidigt säkerligen en nyttig lärdom, trots att det svider.

Det går inte en dag utan att jag häpnar över hur många - både barn och vuxna - som tycks tro att saker som sägs och görs på internet ÄR på riktigt - eller minst lika ofta INTE på riktigt. Det senare främst när det gäller nätmobbning; en gruvlig nutida företeelse. Som om det inte vore tillräckligt med vanlig IRL-mobbning!

Du får nog bara snyta, trösta och förklara. Det är det enda man som mamma kan göra.

stort och smått sa...

Lillian: Ja...

Stjärnkraft: I mitt stilla sinne tänkte jag "det var ju tur att det bara var en låssasvärld som förstördes och inte irl" men för honom blev det en jobbig upplevelse. Om än nyttig. Eller ja... jo, nyttig tyvärr, eftersom det är bara att vänja sig - det är så världen ser ut, hur mycket vi än hatar det och önskar att det vore annorlunda.

Tänkte bara sa...

Jobbigt att vara både barn och förälder idag.

stort och smått sa...

Tänkte bara: Det är det...

Fru Venus sa...

Jag har sagt det tidigare; det var bättre förr! Det säger även min tolvåring..:-) Det finns mycket skit på nätet, hos oss slutade med en polisanmälan en gång :-(