Eh.. nej.

Jag har kramper i magen, och springer på toa titt som tätt. Nice. Not. Och i detta nu är jag livrädd för att det är magsjuka vilket jag är fullständigt livrädd för. (Upprepningen beror på rädsla och nervositet) I mitt tycke finns det inte mycket som är värre än just det. Jo, dödliga sjukdomar förstås. Och stora spindlar.

Halva kvällen har jag ägnat åt att fundera ut om det är bara min vanliga kassa mage, som i kväll är lite extra kass bara, eller om det är magsjuka och var jag isf fått den. Jag som är jättenoga med handhygienen i dessa sjuktider. Finns inte ett handtag på offentliga platser som jag vidrör. Papper eller tröj- eller jackärm är det som vidrör. Och besök på offentliga toaletter.... bara det är ett inlägg i sig. En annan gång kanske.

Förutom kramper i magen och toaspring så tror jag att jag kan må lite illa, fast jag förnekar det förstås! Förnekelse i dess finaste form. Jag kan inte erkänna för mig själv att jag mår illa för då... ja, ni förstår säkert. Jag måste förneka så länge det bara går.

Samtidigt vet jag att jag lätt kan inbilla mig att jag mår illa när det finns potentiell smitta in da house. Så just nu sitter jag här och försöker komma på om det är på riktigt eller om jag inbillar mig. Samtidigt är jag hungrig, och har ont i magen.

Finns väl risk för att jag blir hemma i morgon igen. Hejochhå vad jag sköter mitt jobb bra då. Mina jobbarkompisar kommer inte komma ihåg mig när jag väl kommer tillbaka. Min chef lär inte jubla. Åh, vad jobbigt.

Jag har hunnit skriva klart min uppgift, men jag har inte ork att gå igenom den idag, vilket jag hade behövt. Hur sjutton gör man för att undvika att nästan varenda mening börjar med Hon? Formulera om meningarna? Men hur? Den ska skrivas i tredje person, imperfekt. Inget namn.

Nä. Nu tar jag min mage och går och lägger mig. Hoppas jag...