Vaknar av att någon kommer tassande i sovrummet. "Mamma, klockan är snart halv åtta" säger sonen försiktigt. Helvete tänker jag i panik och rusar upp så gott det går med feberkänsla i kroppen och tungt huvud.
Upp och väcka tjejerna, den stora är redan uppe och påklädd och den lilla skäller på mig för att jag inte väcker i tid!
Men de kom iväg! Och jag tror att de kom i tid, om de bara inte glömmer bort under vägen att de faktiskt har bråttom. Är det några som kan gå långsamt så är det mina barn.... Herregud, till och med slow motion är speed i jämförelse. Men de kan också gå väldigt fort när det väl gäller, och helst när mamman är med och jagar upp tempot.
Jaha nähä, frukost nu då och sen försöka kämpa ihop ork för att gå till jobbet. Jag har ingen feber nu på morgonen, och då ska jag nog orka gå idag!
Något säger mig att det kanske inte är det smartaste, men hellre försöka och ge upp än att känna framåt tolvtiden hemma att jag är hur pigg och kry som helst. Då skulle jag känna det som att jag skolkade...
2 kommentarer:
Gaaaah! Försovning är så stressande och blir liksom värre när man är förkyld. Gott att stora tösen ändå klätt på sig :)
Hellre gå till jobbet och prova än att vara hemma och det känns som man skolkar. :))
hoppas eftermiddagen blir lugnare! kram!
Skicka en kommentar