Stora tjejen förklarade direkt jag uppenbarade mig att det var lillebrors fel, helt och enbart. När jag pratar med honom visade det sig att det var ju inte hans fel alls, utan storasysters. Jodå, för han gör ju aldrig fel. Och inte hon heller. Eller lillasyster för den delen. Om det inte ligger en fet muta i botten, eller ett tråkigt hot... då plötsligt kan någon komma på att "det kan ha varit jag..."
Hur som helst. Jag var lugn (en stund) och lillebror gick ut. Efter ett par sekunder är de igång igen: tjatar, gnabbas, gnäller, gapar, bråkar.
Hel. Vete.
Jag ut från toan, sliter upp ytterdörren, skriker "kom in. NU", barnen in - trumpna, jag beordrar dem att hjälpa till att städa och damma (perfekt när de bråkat eller så - hjälpa till att städa hemma!)
Hela kvällen har jag varit på uruselt humör. Trots att jag varit ute och påtat i jorden. Och min tvättstuga ser mer än förjävlig ut, men jag orkar och vill inte ta tag i den nu...
Ska nog äta lite kvällsmat och sen gå och lägga mig. Tror att jag behöver sova mig lite trevligare.
4 kommentarer:
Åh, hemskt när man blir så förbaskad att man liksom inte blir av med det. Som en envis liten tagg som gnager.
Sova låter bra Agneta.
Kram på dig.
Det finns absolut inget värre än när syskon bråkar. Mina tjejer har bråkat dygnets alla vakna timmar i snart ett år... Och jag är sur...
Man ska va arga mamman ibland, det är en skyldighet man har :O)
I morgon, då är du på gott humör igen, ska du se.
Smart det där med att damma och städa, funkar det på tonåringar också tror du?
På karlar funkar det i alla fall, jag brukar reta upp min när det är stökigt :O)
Kramen!
Tack, gulle er! Nu ska jag sova gott.
Skicka en kommentar