måndag 13 september 2010

Bättre lyss till den sträng som brast

Tack. Och. Lov. Måndagen är över! Middag är serverad och bortstädad,  en unge skickad till scouter, två andra är läxlästa och jag är trött....

Nu sitter jag i soffan med datorn i knät och försöker fatta mig ett beslut. Min framtid-som-blivande-författare-beslut. Jomenvisst. Och det går jättejättejäätebra. Nä. Och det är bara för att jag tar mig själv på ett så jävla stort allvar ibland.

Jag låter hellre bli att försöka, än att riskera att misslyckas.

Som om världen går under om jag misslyckas.
Som om jag blir en sämre människa om jag misslyckas.
Som om folk tycker sämre om mig om jag misslyckas.

Jag som inte gillar människor som ska vara så himla perfekta. Jag gillar människor som vågar visa sina fel och brister. Men själv ska jag vara så otroligt perfekt. Hur kul är jag?! Inte alls!

Varför kan jag inte släppa på kontrollen? Varför kan jag inte visa mig sårbar och svag? Varför kan jag inte våga lite mer? Jag kommer inte döda mig själv om jag misslyckas. Jag kommer vara glad över mig själv för att jag vågade i stället. När jag jag få in det i min hjärna?

Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge.
.

8 kommentarer:

  1. Usch ja! Misslyckas är inte roligt och då känns det ibland bättre att ta ut besvikelsen i förskott! Jag är likadan men har bestämt mig för att nu, på lite äldre dagar, så ska jag minsann hoppa om jag vill något (utan fallskärm) och slår jag mig så slår jag mig.
    Det är svårt Agneta och är man självkritisk (som man är emellanåt) blir det ännu värre.
    Lycka till :D

    SvaraRadera
  2. Självkritik det är en jobbig känsla, men ändå bra att den finns.

    SvaraRadera
  3. Vi kan väl "misslyckas" tillsammans i så fall, så känns det inte så himla tungt och jobbigt! ;-) Kram

    SvaraRadera
  4. Som du själv skrev: "Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge".

    Det är bara att köra - vad väntar du på. You go girl!

    SvaraRadera
  5. Gafflan: Det är så hämmnade att vara självkritisk. Och så himla dumt. Det är ju bara att köra egentligen!

    Rut: Ja, det är bra, men inte när den blir ett hinder för att våga testa saker.

    Venus: Ja, det gör vi!!!

    Shamrock: Ja, vad väntar jag på? En fet spark där bak förmodligen...?! Eller på att den ska skriva sig själv...

    SvaraRadera
  6. Japp, precis så är det!
    Det är bara att hoppa :D

    SvaraRadera
  7. Anneli: Ja, det är verkligen bara att hoppa! Vad är det som gör det så svårt....?

    SvaraRadera
  8. Visst är man märklig. Även jag låter bli att helhjärtat försöka för att slippa misslyckas.

    SvaraRadera