Börjar få bråttom nu ...

Så vad passar väl egentligen bättre än att sätta sig och skriva ett blogginlägg?

Jag ska stryka en blus, eller är det skjorta? Och sen ska jag klä på mig, och försöka fixa iordning håret. Jag har lyckats få till en tantfrisyr! Ser ut som en av mammas väninnor, inte kul alls.

Men jag är duschad, sminkad, någorlunda fixad i håret - bara resten kvar där. Sen ska jag äta något litet.
Hm. Det är nog allt. Smycken. Inte att förglömma. Smycken och så ska jag välja parfym, inte helt lätt.

Så. Det var nog sista inlägget för i år med i-landsbekymmer, men det kommer snart ett nytt - år och inlägg - med nya.

Ha en fantastiskt glimrande kväll alla!
   .

Gott Slut!

och Gott Nytt År!



Det pratas om att det ska komma regn, så jag var tvungen att ge mig ut och fota lite; det är ju så vackert så det nästan gör ont! Om det inte vore nyårsafton idag och en massa måsten med det skulle jag bara stå och titta ut, hela tiden.

Jag önskar er alla en fantastisk dag och natt och ett
Gott Nytt År!
  .

Snart ska jag prövas

Om en halvtimme ungefär ska jag träffa familjen och gå och shoppa med äldsta dottern. Hon har ett presentkort på H&M som bränner ...

Hur maken har fixat Systemet i rusning och med tre otåliga (?) barn vet jag inte, men det kan hända att han utsatts för en smärre prövning och kommer vara slut resten av dagen. Bara han fick tag i vin och skumpa är jag glad!

Min prövning kommer strax. H&M är inte min favvo. Och definitivt inte i rusningstid. Men vad gör man inte för sina barn. Man snor tv:n och x-boxen mitt framför ögonen på dem.
   .

Och till lunch blev det .....

Tamdida ...

*trumvirvel*

Flitelade läkol och sötsul sås.
  .

Hostan, vik hädan NU!

Nu måste hostan bort, för jag måste komma igång och träna. Jag håller på att gå upp i limningen av otålighet och rastlöshet. Jag. Måste. Träna.

Nu skulle jag vilja åka hem också. Men det beror inte på hostan.
   .

Äta bör man annars dör man, sägs det

Och dör gör jag sakta redan nu. Hungersnödsdöden.

Men vad ska jag äta?
Sushi? Nära och bra. Avokado och ingefära är nyttigt. Kommer chocka kroppen. Bra eller dåligt?
McDonalds? En bit att gå, maten kommer kallna innan jag är tillbaka. Men himla ... nä, inte gott, men det fyller en funktion i min dekadenta kropp.
Kina? Nära, både nyttigt och flottigt, bara att välja och blanda hej vilt.
Thai? Kycklingspett med massor av vitt ris. Inte sugen på...

Gaaah!, vad det är tråkigt med tråkig mat. Och lunch är tråkig mat.
   .

Ny dag, nya eh... möjligheter?

Torsdag. Årets sista arbetsdag. Det borde firas med lite lek, flams och trams! Hälsningar Agneta 38 år.

På förmiddagsfikan ska jag ut och köpa underkläder. Det är nog det tråkigaste som finns att lägga pengar på, i alla fall i klädväg. BH är klart tråkigast så det struntar jag i att köpa, men trosor och strumpor är nödvändigt. De senaste veckorna har mer eller mindre varje strumpa jag äger gått hål på. Sådärskönt.

Och så har jag upptäckt att jag har en förkärlek för Sloggi och deras trosor utan resårkanter. Hejdå string, hej tanttrosor!
  .

Galet!

Jag har suttit och spelat x-box i två timmar nu, och det kändes som jag suttit en halvtimme. Helt galet! Jag bara försvann in i en låssasträdgård bland växter och djur, och jag märkte inte att mina barn gick och la sig eller om maken var hemma eller inte... Farligt roligt, men otroligt tidsödande. Alltså slöseri med tid om man har annat att göra alltså.

Nu måste jag plocka fram kläder för i morgon och sen gå och lägga mig. Tyvärr (?) hinner jag inte skriva på min bok. Förvånad någon?
  .

Mat ska fixas, idag igen

Ännu en dag och barnen vill ha mat, och jag också. Tydligen måste man äta mat varje dag. Och således också laga den. Och hur kul är det? Det räcker ju inte med att bara laga, det ska inhandlas råvaror också. Jag önskar att jag kunde ha ett matlagningsintresse, men det har jag inte. Det är urtråkigt att handla och laga mat, jag vill helst att någon annan gör de sakerna åt mig. Så fort jag blir rik ska jag köpa mig en betjänt som åker och handlar, och sen lagar mat.

Nu ska jag hosta sönder revbenen en stund.
   .

Med frusna fingrar

Gissa om jag varit ute och gissa om jag frusit om fingrarna? Svar ja och ja. Skönt med frisk luft och skönt med dagsljus.

Nu funderar jag på om jag skulle spela Viva pinata trädgård på x-boxen i väntan på att fingrarna tinar. För jag kan ju inte skriva på min bok med stelfrusna fingrar. Det går inte.

Nä, lite hederligt trädgårdsarbete får det bli. Och en kopp te. Sen kan jag (nog) börja skriva.
   .

Något är fel på mig

Och nu syftar jag inte på att jag mixat morfin och alkohol. Se inlägget före ni som inte hängt med. Jag syftar på mig och min oerhörda förmåga att inte få tummen ur.

Jag skriver ju. En bok. Eller nja.... jag skriver för att så småningom få ihop tillräckligt många bokstäver i ett dokument så att det kan skickas till ett förlag. Att jag kallar det bok gör jag för att 1) det låter fräckt 2) vad ska jag annars kalla det?

Anyway. Jag har ju kommit igång och skrivit lite, och jag går en slags skrivarkurs och får lite uppgifter men mest handlar det om att jag ska skriva på min text (the bok to be).

(Här och nu inser jag att jag har svårt att komma till skott. Märker ni det också? Att jag liksom tuggar och mal på utan att komma till vägs inläggets ände. Och innan dess helst leverera ett budskap eller en poäng?)

Jag har låtit några få personer läsa min text, så här långt. Personer som jag vet är ärliga och skulle berätta om de inte tyckte att texten flöt. Alla tre säger att de vill läsa mer! Även maken som är en av dessa vill läsa mer - och min bok är normalt sett inte i hans genre, alls! Så det är kul.

Problemet med mig är att när jag får beröm för det jag skriver då får jag prestationsångest. Av stora mått. Då vågar jag inte skriva mer, av rädsla för att det ska börja bli dåligt. Och i stället för att skriva låter jag bli.

Även läraren berömde mig efter min första inlämningsuppgift, hon ville läsa mer! Jättekul, men samtidigt skrämmande. Jag vågade inte skriva på flera månader, livrädd för att prestera sämre.

Varför är jag så kass? Varför tror jag så lite om mig själv? Jag kan ju skriva, så varför gör jag inte bara det? Jag behöver bara träna mer på att utveckla språket och berättarkonsten. Tror jag. Men tänk om jag har fel? Tänk om jag tror att jag är bättre än vad jag i själva verket är? Inbillar jag mig att jag kan få ihop tillräckligt många sidor för att kunna skicka in till ett förlag?

Varför ser jag inte bara till att skriva i stället för att sitta och formulera en massa funderingar i ett blogginlägg? Varför använder jag inte tiden och orken till att fortsätta på min story, som i alla fall jag och några till är intresserade av? Varför ger jag det inte ett försök? Varför grubblar jag så mycket? Varför är jag inte en doer?
   .

Tung i huvudet

Att ta Cocillana Etyfin efter ett par glas vin var ingen hit. Ok, jag hostade mindre, men jag blev så fruktansvärt påverkad och trött. Jag vet inte ens vem som vann spelet igår, jag vet bara att det inte var jag för jag kom sist. Jag tror att jag borstade tänderna innan jag la mig men sminkade av mig gjorde jag i morse, det som var kvar.

Jösses. Men trevligt var det! Pizza och vin är himla gott!

Idag är jag väldigt tung i huvudet och jag tror att det är morfinet som gör det. Aldrig mer att jag ska ta den när jag druckit vin. Jag mår inte dåligt och känner mig inte bakis alls, utan är bara tung i huvudet, som om jag hade ett jättehuvud och det vägde 50 kg.

Men nu blir det kaffe.
   .

Spelkväll

Ticket to ride och too much wine. Lyx i vardagen.
<3

Men jag ska faktiskt rosa chauffören

I mitt förra inlägg hatade jag Västtrafik rejält. Tyvärr läser de väl inte och tar till sig och gör något åt det, men jag fick skriva av mig...

En liten solskenshistoria i allt elände. Chauffören. Han som körde min buss, och som naturligtvis inte kan hjälpa vad hans arbetsgivare ställer till med. Jag kom på nu att jag hejade inte på honom när jag gick på. Jag orkade inte, och nu skäms jag lite för att jag nästan gav honom en tyst skopa ovett. Skit samma, han hejade inte han heller. Kan inte heja på alla hela tiden.

Vår buss skulle egentligen bara stannat i centrum, visade det sig, och direkt gå tillbaka till stan, utan att passera resten av samhället. Men eftersom han skulle köra till garaget efter vår tur erbjöd han sig att köra runt svängen! Förmodligen på icke arbetstid.

Jag tackade så mycket för hans vänlighet och hans serviceanda, när jag gick av, och jag hoppas att han blev glad.

Heder år vissa av Västtrafiks busschaufförer! De har oftast ett gott humör och är vänliga i sitt bemötande, trots att det förmodligen är väldigt otacksamt många gånger...

Och surare blev jag

Duktiga jag jobbade över nästan en hel timme idag, så nu ligger jag minus 1.01 på flexen. Heja heja!

När jag skulle gå gick jag i god tid, för att inte behöva springa och halka på isen. Och det var ju tur eftersom busshelvetet var tjugofem minuter sen. Tjugofem minuter i alla dessa förbannade minusgrader. Det är lång tid. Det är fruktansvärt lång tid. Även en varm sommarkväll är tjugofem minuter länge när man väntar.

Att jag valde att inte ta mina vinterkängor utan vanliga skinnstövlar i morse kan jag ju tyvärr inte lasta jävla Västtrafik för, men inte fan blev det skönare! Och de andra bussarna kom, så det var inget hinder i trafiken. Nej, det saknades förmodligen en buss! Kvinnan jag hamnade bredvid på bussen när den väl kom, berättade att hon gått på bussen vid terminalen, men blivit ombedd att gå av för att ta nästa. Why?! Jo, för den bussen skulle åka till garaget. Whyyyyy? Ingen aning. Antingen fick bussen inte köra i trafik eller så kom det inte någon chaufför som skulle avlösa.

Dåligt är bara förnamnet. Understatement. Jag betalar nästan 800:- per månad för mitt månadskort och jag förväntar mig att det ska komma bussar. Helst ska de vara hela och rena också, men jag är väldigt tacksam om det kommer en buss alls.

Och om man kan klaga på Västtrafik? Jodå, hur mycket man vill, men de lyssnar inte, och tar absolut inte åt sig av kritiken och gör något åt det.

Hur vill man vara ett bespottat företag? Jag förstår det inte. Jag hade skämts ögonen ur mig om jag jobbat där. Verkligen skämts.

Så. Nu har jag klagat färdigt. För nu.
   .

Jag är sur på Västtrafik

Västtrafik är det bolag som upphandlar bussar och chaufförer och planerar hur och när bussarna ska gå och hur och när de inte ska gå. Ibland bestämmer visserligen vädret också, men tidtabellerna är det Västtrafik som bestämmer. Och det gör de åt helvete dåligt.

Visst, de har utökat antalet turer på min linje, men bara mellan Korsvägen och hem. Och förbindelsen till Korsvägen är inte alltid helt strålande, det blir en del väntetider om man säger så.

Detta i kombination med helt vansinnigt undermåliga bussar gör att många väljer att åka bil i stället för buss.

Är det ett bra miljötänk, Västtrafik?
.

I-landsbekymmer

Vad ska jag ha på mig på nyår?

Jag har inte någon "den lilla svarta" att ta på mig. Visserligen har jag en svart klänning som är rätt snygg upptill, men alldeles för lång. Jag brukar inte vara känslig för trender och så, men långklänning känns hopplöst ute.I alla fall när den går nästan ner till fötterna.

Hm. Hm. Det är ju rea i affärerna nu. Men säkert också massor av folk. Och så är risken stor att jag kommer hem med för många felköp. Röda lappar är farliga. Jag börjar förstå hur tjurarna har det...
   .

Jamenjustdetja

Glömde ju berätta:

Igår skickade jag iväg mitt synops (eller säger man min?) och två texter till min kurslärare. Det tog tre försöka innan jag fick iväg alla tre bilagor, och rätt bilagor. Jag var så pinsam så ni anar inte. Mailade ett ursäkta mig men här kommer rätt bilaga-mail med fel bilaga! Gaaaah!

Till slut, och efter ett stort djupt andetag (efter en harang av fula ord) så fick jag ordning på mina dokument och fick iväg rätt texter i rätt bilagor. Eh, tror och hoppas jag i alla fall...

Så idag, ikväll, om jag orkar ska jag fortsätta skriva. Så gott som varje dag ska jag skriva lite grann (helst mycket) på min text. Det är ett löfte! Problemet är bara att jag har väldigt lätt för att glömma bort avlagda löften. Kan någon sparka mig i baken lite då och då?
  .

God ? natt

Jag och hostan from hell går och lägger oss nu. Det retar och killar i halsen och jag måste hosta, men när jag hostar händer ingenting. Förutom att jag nästan kissar ner mig om jag är nödig. Inget roligt. Inget roligt alls. Till råga på allt ska jag jobba i morgon. Som sagt: Inget roligt alls.

Men hey, tänka positivt kanske? Ja: Jag är ledig på onsdag!
  .

Det här med balans

Naturligtvis kan man inte leva på enbart nyttiga smoothies utan måste balansera upp det med choklad; lunch på sibylla - visserligen promenerade vi dit och hem och nu slutligen ska vi äta pizza.

Det står skrivet lat i pannan på både maken och mig. Men gott är det!

Jag skriver väl vidare då, när jag ändå har ångan någotsånär uppe.
  .

Dag 14 - vad har jag på mig idag

Eftersom det är en ledig dag har jag lediga kläder, och med det menas mysiga och sköna kläder. BH har jag, liksom lite smink - ville inte känna mig helt rasig.

Sen har jag ett par ursköna, rutiga mysbyxor från Lexington, med fina snören i midjan och kring fotlederna.  Till det har jag en svart kortärmad top och en gammal ful kofta från Gina Tricot i något hemskt konstmaterial. Och så har jag min nyaste favoritscarf Burberry! runt halsen, som jag fick av älsklingsmaken i julklapp! I merinoull och kashmir. I love!

Rätt så blandad klädsel alltså. Och det är oftast dessa byxor eller mina svarta jazzbyxor som åker på när jag kommer hem från jobbet. Jag hatar kläder som sitter åt på fel sätt.
   .

1205 ord

Jag skriver. Och det går lite lättare än förra gången, då var det orytmiskt och haltande, idag är det... inte fullt lika illa. Maken fick läsa och ville veta mer! Det är positivt. Fast det kanske bara är som han säger, för att peppa mig.

Hursomhelst. 1205 ord skrivna (ej arbetade med ännu, vilket är bra för då skriver skriver skriver jag) och fler ska det bli. Heja mig!
   .

Mmmmm som i måndag, ledig sådan

Lite smolk i glädjebägaren är att jag ska jobba i morgon, men jag försöker att inte tänka på det nu. (Det går sådär)

Efter en skön start på dagen med en nyttig smoothie sitter vi nu och baljar i oss kaffe och äter Aladdin. Kanske blir det en smoothie till lunch sen och middag på Sibylla kanske? Känns som att det blir en bra balans.

Annars händer inte mycket. Jag har läst lite fototidningar. Tills det dök upp en spindel på en av sidorna, då kastade jag iväg tidningen och befallde maken att tejpa över den. Vi ska snart (när vi druckit andra baljan kaffe) gå ut och promenera lite. Maken, kameran och jag.

Idag ska jag skriva också. Om så bara ett par meningar. Men jag ska skriva. Och virka. Måste ju för sjutton bli klar med halsdukarna innan vintern övergår i vår.
   .

God morgon!

En stjärna i mitt glas

Herregud vad mycket ost och kex jag ätit. Och vin. Fast det har jjag ju inte ätit utan druckit. Baljat!

Vad ska man annars ha annandaf jul tkll ?

Mys med maken

Ost, kex och vin - sååå himla gott!
Och filmen Allt flyter.

Idag är en annan dag

Ännu en ledig sådan. Tur för jag är förkyld, igen. Eller så har förkylningen aldrig riktigt gått över, utan legat och tyngt mig någonstans därinne. Nu sitter det i halsen, jag är rosslig och hes.

Men, jag är glad ändå. Måste inte vara pigg och sprudlande utan kan sitta och bara vara tyst och ha det skönt. Jag ska strax dricka lite kaffe med maken, om han behagar komma hem någon gång. Sen ska jag virka lite och kanske äntligen skriva lite på min text. Nu när jag inte har julkort och annat att måla kan jag ägna mig åt andra trevliga måsten lite.

Igår blev det ju bara slappa för hela slanten så idag måste jag nog ta mig i kragen och virka några varv. Och skriva några meningar.

Men first thing first: Kaffe!
  .

Dag 13 - Den här veckan

Ok, veckan är inte över ännu, men jag summerar ändå.

Om jag mindes veckan vill säga. Allt jag minns är julklappsstress. Eftersom jag väntade till sista veckan med att verkligen få tummen ur. Att skjuta upp saker är min paradgren. Synd bara att hantera stress inte är det.

Inget spännande av värde har hänt. Really.

Men julafton var trevlig och mysig! Vi åt sen julfrukost, med ägg, sill, lax, julmust. Skinkan struntade vi i eftersom den inte var griljerad. Det blev skinkmacka i morse i stället.

Efter frukost drack maken och jag kaffe och barnen fick öppna lite julklappar! Och jag med. Jag fick en mixer. Äntligen smoothies igen! Jag fick även en stor kandelaber, så nu kan vi bjuda hem folk på middag! I strumpan fick jag tre tidningar och ett jätefint armband! Bra jobbat tomten! I den ena tidningen följde filmen Bröllopsfotografen med så den har vi tittat på nu precis. Och ätit för mycket godis. Jag har skärsår på tungan av alla hårda salta.

Tio i tre åkte vi till mina föräldrar. Sena som vanligt. Varför är det stört omöjligt att komma iväg i god tid? Vi hann till Kalle Anka i alla fall. Vi drack glögg och tittade på tv, sen blev det mat och äta och äta mat och sen ännu mer mat. Sen kom tomten och hoade och undrade om det fanns snälla barn och för ett ögonblick höll jag på att få tinnitus.

Jag fick ännu mer grejer: Bl.a en reflexväst, ett armband till (också jättefint!), en scarf (heja maken!), smink, en löpare. Jag är så himla nöjd med allt! Och det verkar som att alla andra var nöjda med det de fick av mig också.

Sen spelade vi spel och barnen gick och la sig, ett efter ett... vi åt hemgjorda kolor som var farligt goda och alla blev nästan ovänner för vi tolkade spelreglerna lite olika, fast inte jag då, jag satt bara tyst och led. Jag hatar att spela sällskapsspel. Jag gillar att dricka vin och spela allan. Möjligtvis sjunga Lips. Fast då helst med vänner och inte mamma och pappa ...

Idag blev det sen frukost, senare än igår, och kaffe efter det. Sen gick vi ut. Eller ja, jag körde ut sonen för han bråkade och tjejerna följde snällt efter. Sen gick även maken och jag ut, det gick inte att motstå det vackra vädret och det föll glitter från ljusblå himmel!

Sonen lekte med sitt radiostyrda flygplan och det landade i snön uppe på grannens tak. Inte helt kul för honom. Och jag kunde inte låta bli att tala om för honom att det var ju tur att vi inte lät dig gå ut sent i går kväll, i mörkret, och flyga, som du tjatade om.

Till middag ville barnen ha kycklingwraps och så fick det bli. Efter middagen blev det på tok för mycket godis, och sen jag sist skrev om såren på tungan har jag lyckats få skrapsår även i gommen, för att jag inte kunde låta bli att stoppa en hård, salt döskalle i munnen. Men. Nu. Räcker. Det.

Och räcker det gör det även med det här inlägget, för så som det börjar barka hän vet man aldrig var det slutat. Kanske att jag börjar berättar att jag hittar hål i var och varannan strumpa jag äger. Eller att det är dammigt i min garderob. Eller att jag inte kan slänga en ful gammal kofta som jag övertagit från min syster när hon tänkte slänga den?

ENOUGH NOW!
   .

Lack of wine

Alltså, hur blond och blåst kan man bli egentligen? Jag var på Systemet i torsdags och köpte en flaska vin. En. En endaste en. För jag trodde att vi hade minst två flaskor stående hemma. Eller ja, två åtminstone, och då räckte det med en tredje flaska. Och den tredje jag kom hem med avnjöts på torsdagskvällen.

Jag borde ha kommit ihåg att den ena flaskan är en rosé och den andra en som ska inmundigas tillsammans med mature cheeses (eller vad det nu står).

Väldigt bra planering. Om man vill ha en vit jul. För mig räcker det att det är vitt ute.
   .

Dag 12 - I min handväska

Plånbok, överfull av kvitton från och med urminnes tider, filofax, telefon, iPod (ska lägga över musiken i phonen vilket år som helst), busskort, cerat, nagellack vilket inte hör till vanligheterna men ibland så..., halstabletter, mynt, läggplans som sällan används, tuggummi, nycklar, laddare, julkort och jultomte för att liksom julpimpa väskan...

Sminkväskan brukar få åka med fram och tillbaka till jobbet, inte för att jag brukar bättra på under dagen, men det är bra att ha. De gånger jag lämnar den hemma brukar jag alltid, konstigt nog, känna stort behov av att bättra på sminket.

Jag har även en liten söt och gudomligt doftande handdesinfektion som räddar livet på mig vissa dagar. I diverse smittotider är det bra att ha något som dödar baskilusker.

Som ni ser så har jag rensat bort alla onödiga papperslappar, alla bortglömda komihåglappar, alla gamla oviktiga icakvitton, alla papper innehållande färdigtuggade tuggummin. Et cetera, in absurdum.
   .

Dan efter dan

Vi har ca 12 grader kallt och gnistrande snö. När vi åkte hem från mamma och pappa igår var det sexton minus och så snöade det glitter. Sagolikt vackert. Verkligen helt sagolikt!

Julafton var väldigt mysig och skön. Och jag kan låta meddela att julkänslan sitter inte i ett rentvättat golv! Vi hade ett väldigt dammigt golv i vårt hus, men det bekom oss inte, julen var välkommen varm och skön ändå, och inte minst God.

Idag är golvet om möjligt ännu smutsigare och kanske drar jag över med dammsugaren eller med torrmoppen (den med mirakeltrasa på som fångar upp allt löst liggande). Eller så låter jag julfriden bara vara.

Jag njuter!

Fast jag måste erkänna att jag har kört en maskin med tvätt, och hängt den och kör nu en andra omgång ... Är det något som är stressande så är det full tvättkorg. Den måste alltså hållas efter, även en juldag, men det är lite meditiativt över det.

Nu ska maken och jag gå ut och frysa ansiktet av oss. Fast officiellt kallar vi det "ut och promenera". Barnen är ute och vill komma in, men det får de inte. Här ska andas frisk (och iskall) luft! Här ska renas lungor och andra inälvor.

Sonen har (äntligen) flugit med sitt radiostyrda flygplan och det sitter nu fast i snön på grannens tak. Varför inte, liksom? (Hör ni mig sucka?)
  .

God Jul!

Jag önskar Er alla en riktigt god och härlig jul!

Award

Jag fick ju en award av Nina och nu tänkte jag att jag skulle ta mig an den.

Jag ska berätta tre saker om mig själv och sen skicka den vidare till tre andra.

Hm... Tre saker om mig, som jag inte redan berättat? Jag får passa på den - att det är oberättade saker alltså, jag har nog berättat allt som finns att redan... Risk för upprepning alltså.

Jag är väldigt lättroad, jag skrattar åt felsägningar och felskrivningar (och nej, jag är inte ett dugg duktigare själv!) och jag skrattar ihjäl mig åt folk som ramlar (så länge de inte skadar sig förstås).

Jag är fruktansvärt lättrörd och gråter vid skolavslutningar, prisutdelningar, invigningar, diverse sportkrönikor på tv, starten på Vasaloppet, bröllop ska vi bara inte prata om...

Jag hatar överraskningar (har jag upptäckt på senare år) och det är nästan så att jag vill veta vad som finns i en julklapp innan jag öppnar den...


Och vidare till tre andra...
Fantastiskt roliga och härliga Jenny. Läs hennes blogg vettja!
Gulliga och snälla Elin med mysiga bloggen Guldkorn!
Träffsäkra Märta som alltid lyckas förmedla tankar och känslor med några få väl valda ord! Upptäck henne om ni inte redan gjort det!

  .

Kvällen före dopparedan

Nu är jag klar med alla julklappar. De är även inslagna. Och herregud vad det är tråkigt att slå in paket, det är så tråkigt att jag inte ens orkar anstränga mig att få det snyggt. Det blir fult, snett och skevt. Ibland går det tunna hemska pappret sönder. Jag ska börja köpa lite dyrare, men bra papper på Ordning & Reda i fortsättningen. Då slipper jag bli irriterad.

Men, nu är de inslagna och de ligger under granen. Förutom de klappar som inhandlades för några veckor sedan, som jag glömt bort var jag la dem... Jobbigt, men när de dyker upp får jag väl ge bort dem då.

Vinet har vi börjat avnjuta, maken och jag. Han fixar just nu julskinkan, rullsylta (usch) och så provar han på att göra räkpaté (hoppas den blir god, god paté är vansinnigt gott!).

I morgon är det julafton hörrni! Och vi kommer få en vit jul. En vit jul! Precis som det ska vara. Härligt.
   .

På väg heeeem!

Äääääntligen. Det blev ingen julklapp, men väl en flaska rött.

Nu hem och insupa julefriden.

Kör försiktigt alla som ska ut på vägarna. Och lycka till alla som ska åka tåg.

Nu snart julledigt!

Arbetsdagen har ringt ut och jag är en fri kvinna.... Undrar om jag ska gå och okynnesshoppa något roligt och trevligt. Maken svarar inte i telefon, kanske är han i full färd med att shoppa julklapp till MOI.

Jag har tre tunga och otympliga kassar att släpa på så speciellt långt och länge orkar jag inte gå. Örhängen till mig kanske? Behöver jag inte. Inte heller parfym, smink eller läppglans. Vad tråkigt, då finns det inget mer att titta på ju. NK har massor, men rätt dyra saker, att bara köpa för skojs skull. Dessutom har jag köpt två klappar till mig själv redan. Sådant som jag ändå behövde så egentligen räknas inte det som julklapp. Hm. Smart där. Alltså kan jag gå och titta på något mer.... *tystar plånboken*
   .

På jobbet, med kaffe

Kaffet är verkligen inte gott, men det får duga. Jag är för snål för att gå och köpa kaffe varje morgon.

Nu ska jag jobba i tre timmar och femtiofem minuter. Eller så ska jag "jobba", vi får se vad det blir för dag. Leka var längesen vi gjorde.

Julklapparna är inhandlade, tror jag. Kanske att jag går iväg till en tråkig butik och köper en liten sak till ett av barnen. (Utifall att de läser här vill jag inte avslöja mer)

Barnen är hemma, maken ledig fast han ska visserligen snart iväg och hämta bilen från verkstaden och köpa plenty of julklappar till mig (I whish).
   .

Morgonen, dan före...

Upp tidigt, men ändå senare än normalt. Behövde den timme extra att sova och tackar mig själv för det nu. Ändå är jag trött. Fast är det så konstigt? Nä, det är dags för lite ledigt nu.

Så. Nu kan du köra! (Till busschauffören) Alla vi fyra passagerare vill komma iväg nu. Japp, vi är hela fyra stycken.

Idag stress, i morgon mys

Har shoppat färdigt nu. Tror jag.
Inväntar maken som åkt tåg till och från Malmö. Via Markaryd.
Snart sova.

I morgon blir det lite sovmorgon. Orkar inte med mer för lite sömn nu. Måste få sova mer, och bättre ...

Är stressad, men mest post julklappsstressad. Ni vet, när man stressat mycket och sen slappnar av (och blir förkyld och kass i magen), men fortsätter stressa. Där är jag nu. Men nu räcker det. Jag är klar. Tror jag.

Nu ska jag sova i alla fall, förhoppningsvis gott.

Utelekar

Några minusgrader, sol och vindstilla. Härligt!

Ja ja, sluta tjata!

Herregud.

Jag känner julstress och bloggpress. Jag har ju för bövelen inte fortsatt med 30-dagarsutmaningen. Jag har varit på dag 11 länge nu. Och nästa inlägg handlar om innehållet i min väska. Hur svårt är det? Förutom att jag vill rensa och städa lite innan ni får kika ner i den. Det ska inte finnas några spår av hårspännen, skrynkliga kvitton med eller utan färdigtuggade tuggummin, inga små komihåglappar som för länge sedan är bortglömda, inga mynt eller tjugolappar slarvigt nerslängda, inga torkade äpplen eller clementiner, inga troskydd som pinsamt nog ibland följer med en skrynklig tjugolapp upp när jag ska betala, och så vidare och så vidare och så vidare.

Jag har inte heller skrivit om ett ögonblick. Hur svårt är det? Hela livet vimlar av olika ögoblick.

Ögonblicket när jag förstod att maken äntligen var på väg att bli min, i stället för hennes. Eller ögonblicket när jag är på väg att kliva in i kyrkan, med pappa vid min arm, min syster bakom mig och min blivande make framme vid altaret. Jag var för övrigt fem minuter sen.

Eller ögonblicket när jag tog in och förstod att jag väntade två barn och inte bara ett.

Eller de bägge ögonblicken när mina barn lades upp på mitt bröst.

Eller ögonblicket i London, när den snyggaste snyggaste killen inte bara flörtar utan även stöter på just mig! Av alla tjejer i baren så ville han ha mig!(Det skulle kunna bli ett helt inlägg, en annan gång; en otroligt snygg mulatt - en skrämmande välhängd sådan också. Och en livrädd ung svenska i ett främmande område, helt själv mitt i natten, som i princip flydde från honom.)

Eller ögonblicket efter att jag störtat ut ur en främmande bil, med främmande killar (också det i London) och finner mig själv springande det fortaste jag gjort....

Eller ögonblicket när jag blev utslängd från en nattklubb, genom en lönndörr i väggen och ut på gatan, ensam och övergiven.

Eh. Jag tror jag slutar här. Kanske behandlar jag mig traumatiska londonupplevelser i ett annat inlägg. En annan gång. Det verkar som att det finns en del där som måste ut och bearbetas. *harkel*
   .

God morgon! God morgon it is

Tack snälla Nina, som gav mig en award! Det är alltid lika roligt att få! Uppskattning kan man nog inte få för mycket av. Jag bara måste få dela med mig av hennes motivering till varför hon ger mig den:

Stort och smått för att hennes blogg är så himla härlig att läsa. Den får mig alltid att le.

Tack snälla! Jag tänker vara fräck nog att inte göra den riktigt nu... Gör den senare. Liksom 30-dagarsutmaningen som jag sköter sådär (skitdåligt). Men att skjuta upp saker är ju min paradgren - hade ni väntat er något annat?
   .

Vacker morgon

I natt har jag sovit uselt. Vaknade kl tre och låg vaken ett tag. Sen drömde jag om en jättespindel.

Nu har jag piggnat till. I -18 gör man det. Men jag har huvudvärk. Fast det beror nog på avsaknad av kaffe.

Snart på jobbet.

Ok, lovade lite ljusare bild

Den här bilden är inte heller jättebäst, men som jag skrev igår - Åsa, blunda nu! - jag gör mig bäst i dålig bildkvalitet.

Det var några i kyrkan som inte kände igen mig! Hahaha! En kompis som jag träffade så sent som i lördags blev först lite osäker, "men det ÄR ju du!" Jajamen, det är jag och det är lugg!

Nej, nu äta, sen sova.
   .

Måndag avklarad

Nu ligger jag minus på flexen igen. Men jag hann hem, ge barnen lite mellanmål och slänga i mig lite själv, sen på med lusselinnen, vita leggings och vita sockar; in med bilen i barnen eller tvärtom och slira ner till kyrkan. Släppa barnen, gå ett varv runt kyrkan och sen gå in - kyrkan är redan halvfull. Men vafan? Föräldrarna var välkomna en halvtimme senare, hade jag vetat att man fick sätta sig i bänkraderna direkt hade äldsta och jag satt oss långt fram och fått bra plats och kanske ätit lite godis.

Det var fint. Men klockspelet hörde vi aldrig? Tur kanske, för jag hade svårt med tårarna som det var. Och så vill jag att de sänker tonarten nästa gång vi ska sjunga psalm. Herregud för att sitta och pipa i kyrkan. Låter ju inte klokt, och ingen vågar sjunga! Jag sjöng dock. Och hoppas att hon framför var hörselskadad. Annars har hon kanske öronsus nu.

Nu är jag så sömnig att jag tror jag stupar snart. Så nu ska jag gå och lägga mig. Ska bara äta först. Något. Vad vet jag inte. Är inte sugen på något. Och det jag är sugen på har jag ändå ingen lust att laga. Alternativt har det inte hemma.

I morgon ska det shoppas julklappar. Dock inte på BR - the hataffär. Det får bli annorstädes. Vet dock inte var, eller hur. Eller så blir det Allum shoppingcenter på onsdag. Hej julklappsstress!
  .

Julspel

Klockringning och psalmsång. Här ska fällas tåras.

Nu hemåt marsch!

Hejochå. Noll julklappar inhandlade idag, vilket är långt under vad jag tänkt mig och behöver.... Hur ska jag hinna? Hur ska jag hinna...?!

Nu ska jag köpa frimärken för att få iväg ett pytteytteantal julkort - jag skickar till några få utvalda. Resten får hälsningar i form av mail, Facebook och här i bloggen. Tråkig? Ja, och ekonomisk (fast jag skänker pengar till välgörande i stället - däri ligger det ekonomiska - mycket bättre!). Miljötänket kommer in i bilden också.

Ok. Slutbabblat, jag ska vara vid kyrkan om knappt en och en halv timme.
.

Dumma dumma BR

Rusade iväg med barnens önskelistor i handen och in på BR - här skulle shoppas! Jomenvisst, jag gick därifrån tomhänt. Så när som på önskelistorna.

Redan tjugo över tio var det kö och i en värdelös, trång affär med dåligt utbud utöver skiten orkar inte jag gå och svettas, så jag gick därifrån. Ännu mer stressad.

Jag fixar inte BR. Jag fixar inte affärer med mycket folk och trängsel. Det går inte. Jag bara irrar omkring och kan inte tänka klart, och allt blir rörigt och jag blir trött och nästan deppig. Och på gränsen till aggressiv. Samhällsfarlig.

Så. Noll julklappar inhandlade idag. Funderar på att gå ut och köpa något till tvillingarnas fröken, det har inte gjorts någon insamling i klassen så hon får nog ingen julblomma, i år heller! Förra året blev det ingen, och jag fick så dåligt samvete att jag köpte ett fint doftljus och gav henne. Jag har inte mailadresser till de andras föräldrar så jag har inte kunnat maila ut heller. Ok, jag hade kunnat lämna lappar i barnens fack och dragit igång insamling... men jag har inte tänkt på det och inte heller orkat. Jag har hoppats och kanske utgått från att någon annan skulle ta tag i det.

Ikväll, i kyrkan, får jag skämmas å hela klassens vägnar.
   .

Stressmåndagen

Jag vet, jag ska inte stressa... Men det gör jag ändå. Jag kanske kan slappna av lite när jag klarat av hat-BR. Tänkte rusa dit kvart över tio idag.

Inte har jag koll på hur mycket pengar jag har på kontot heller. Bra där.

Men på plussidan ligger att jag inte var dödstrött när klockan ringde.

Snart sista stressiga veckan

Jag känner redan nu att stressnivån höjs. I morgon ska jag jobba (aaaaj) och så ska jag hinna till min absoluta favoritaffär (jag ljuger!) BR. Kolla efter lite julklappar. Bara det gör att jag får ångest och farligt hög puls.

Klockan 17.30 ska mina småpluttar befinna sig i kyrkan, med lusselinne och vita sockar. Tur att jag inte slutar klockan 17.00, för det hade blivit liiite omöjligt att fixa. Nu har jag tur som har flextid och ligger på plus. Fyra minuter. Och tur att jag har lusselinnen som maken nu har strykt och hängt i tvättstugan.

En halvtimme senare ska jag och storasyster vara på plats i kyrkan för då börjar deras julspel. För två år sen var det äldsta tjejens tur att ha julspel och det var faktiskt riktigt mysigt.

Jag vet, det är inget att stressa upp sig för, men jag gör det ändå. Jag är liksom inte den där coola, ta det som det kommer-typen. Jag har ett extremt kontrollbehov - när det kommer till vissa saker, andra saker skiter jag högaktningsfullt i....

Men jaja, det blir bra när det är över. Bara jag hinner köpa alla julklappar jag ska ha...
    .

Hej lugg

Inte helt bra kvalitet på bilden, och så är den lite mörk, men jag gör mig bäst i dålig kvalitet. Kanske bjuder jag på en ljusare och sämre bättre bild senare. Om jag lyckas få till någon. Barnen var inte helt förtjusta i min förändring. Men de vänjer sig nog.

Att jag råkar blunda gör väl inte så mycket? Nä.

.

Backup, pynt och snöfall

Fyra paket är inslagna (eller ja, det är kartonger som är fyllda med innehåll, inte mycket till inslagning utan mer inläggning), och lite pynt är upphängt och utplacerat.

Lammkött är lagt i marinad (makens förtjänst) och bilder är backupade på min MacBook. I alla fall hälften av dem. Resten får göras när maken kommer hem igen. Han är och handlar.

Nu ska jag köra igång en maskin med tvätt och sen ska jag fortsätta göra julfint. Kanske ska jag frisera mig också, jag har blivit med lugg hastigt och lustigt! Infall som ger utfall. Vet inte om jag gillar det ännu, men jag inbillar mig att jag gör det, annars blir det så jobbigt.... En lugg tar ju trots allt ett tag innan den växer ut.

Svärfar och fru blir två timmar sena. Det ger oss lite extra städtid, men också mindre chans att se handbollen. Utan att vara oförskämd alltså, för se den det ska jag. Go Sverige!

Och ute fortsätter det att snöa. Inne ska snart ljudas av julmusik - jag ska sätta på en julskiva och bara njuta av att det snart är julefrid. (Förtränger att det är julstress av stora mått i morgon efter jobbet. Jag säger bara: Barn, kyrka, genrep.
  .

Idag blir lite att göra också

Julkalaset igår var himla trevligt och roligt! Som alltid. Men som alltid innan sociala tillställningar tycker jag att livet är jobbigt. Spelar ingen roll om det är människor jag känt i nästan hundra trettio år. Jag kom hem med en jättesöt skål, i samma stil som en ljusstake jag redan har. Trevligt! Fast jag hade hellre velat ha handduken som jag först valde, men blev av med...

Idag snöar och blåser det och svärfar och hans fru som ska komma på middag kommer bli sena, om de alls kommer. De har inte fått plogat på flera dagar och senast det plogades gjordes det dåligt och nu, två dygns snöande senare är det omöjligt att ta sig därifrån. Så vi får se. De får ju komma när de kommer, men ju senare de kommer desto mindre är chansen att jag kan se handbollsfinalen, utan att vara oartig. Men jag är väl kanske inte heller känd för att vara den artigaste som går i ett par skor.

Det snöar som sagt, men tyvärr blåser det också så snön ligger ju inte kvar på träden.

Nu ska vi äta frukost, sen ska barnen hämtas och det ska tvättas och städas lite - och sen ska huset julpyntas! Välkommen julen!
   .

Julkalas

Massor av god mat, massor av julmust, citron- och limesnaps och massor av skratt! Så himla roligt och trevligt! (Som alltid)

I morgon (idag faktiskt) är det fjärde advent. Mysigt.

Betar av, en efter en

Tomtekorten är målade + några till
Inköpslista är skriven (jag rabblade, maken skrev; maken åker och handlar)
Kaffet intages just nu, men jag behöver påtår känner jag
Granen är på plats, med ljus och stjärna - resten får barnen ta. Om de vill.

Sådärja, bara påtår, dusch och kläd/smink som återstår. Tror jag.
   .

Att verkligen göra-listan för dagen

Måla tomtekort, förmodligen de sista för i år, nästa år ska jag börja tidigt och ha ett större lager.
Handla (förhoppningsvis kan maken göra det)
Packa barnens sova borta-grejer - det får de göra själva men jag måste kolla att allt kommer med
Åka till mor och far och fira min farfars 96-årsdag
Åka till kompisar för att ha årligt julkalas

Och så ska granen in idag! Mysigt!
   .

Nu är helgen här

En hektisk helg före jul.

I morgon förmiddag måste jag handla inför kvällen. Klockan 15 blir det fira farfar som fyllde 96 i torsdags. Klockan 18 blir det julkalas med kompisgänget. På söndag får vi besök av svärfar med fru och vi ska bjuda på middag. Maken fixar maten och jag kanske fixar någon efterrätt. Glass? Och kaffe.

Sen blir det sängen och sova och vips är det måndag igen. Julveckan. Och fixa alla de sista klapparna. De till barnen. Och deras kusiner. Inte de lättaste alltså. Dem har jag alltså kvar. Uppskjutna. Men övriga är klara, tror jag. I stort sett. Bra. Alltid något.

Jag vet vad jag har att göra på varenda förmiddagsfika i veckan. Eller vad jag ska göra med mina fyra surt ihopjobbade plusminuter.

Men nu: sova.
   .

Det snöar i Göteborg nu

Låt den nu ligga till över julen. Snälla!

Nu är jag äntligen äntligen på plus på flexen igen. Fyra minuter. Men det är plus. Inte minus!

Julklappar är fixade, inte alla men några. Det känns bra. Eller ja, lite bra. Men jag skulle behöva mer tid. Några dagar extra helg hade suttit fint.

Nu helg!

Jag kan vara klumpig också

Eller ska man kalla det klantig?

Mina bussar har fått ett par utökade turer nu på morgonen, vilket är bra, men (stort men) de går inte ända in till stan. De stannar vid Korsvägen, som är en knutpunkt i periferin. I och för sig är det många bussar och spårvagnar som går förbi där så oftast kommer det en vagn eller buss att hoppa på. Så ock idag. En spårvagn, som stod framför min buss - snabba ryck att hoppa på alltså, eftersom man aldrig vet när dörrarna stängs. Jag svingade mig ombord och ner på första bästa säte. Dessvärre råkade jag missbedöma både sätets storlek och min egen rumpa och sätter mig på en persons lår! Inte i knät, utan jag klämmer personens lår mellan min rumpa och sätet. "Oj, förlåt!" Pinsamt var ordet.
  .

F r e d a g !

Äntligen!
Och nu. Vet jag hur jag reagerar när bussen bromsar kraftigt, jag kniper ihop fötterna så att kassen inte flyger fram. Good to know.

809 ord

Sådär ja. 809 ord har blivit skrivna. Inte högklassigt direkt, utan rätt så orytmisk och hackig text. Men det är en början. I morgon kanske jag lägger ut den här, om jag hinner jobba lite på den - för det behövs! Oj, att jag tappat skrivandet så mycket, det trodde jag inte. Säg att det är en träningssak!
   .

Ett tu fyra

Bäst som jag satt och målade fick jag en till beställning, på ytterligare tre tomtekort. Jättekul! Nu har jag målat och ätit och ska bara skriva lite på min text, så får det vara bra sen. Dags för sängen och lite kvalitetssömn. Det behöver jag.
  .

Snart fredag på riktigt

Jag har genomlidit dagen. Segtorsdag, den här veckan också.

Ok. Jag ska sluta klaga och gnälla och i stället berätta att jag letat fram min text som jag skriver på. Eller ja, skriver på... det gör jag ju inte, men som tanken är att jag ska skriva på. Nu hoppas jag bara att texten skriver sig själv!

Just det, ett julkort ska målas och tas med till jobbet i morgon. Får jag inte glömma! Bäst att göra det direkt kanske. Hej så länge!
    .

Halvlek

Lunchen är intagen, jag är mätt och... sömnig. Skulle vilja åka hem och sätta mig i soffan och slöa. Men idag fyller farfar år så jag ska förbi honom och säga grattis! Kanske lämna en Trisslott eller två. På lördag blir det fira honom på riktigt, hemma hos mor och far.

Så jag har ytterligare några timmar kvar innan jag kan få slappa i soffan.

Får väl jobba lite till dådå.
  .

Nästanfredag!

I morse vaknade vi till regn och slask. Vad f...?! Men redan ikväll ska det frysa på igen. Så bra, för det är ju inte glashalt som det är redan! Herregud. Trafiken flöt i 50 på motorvägen hela vägen in till stan. Och på stadens gator var det halare än på isen i ishallen. Alla slant åt höger och vänster och jag såg en kvinna halka omkull, men hon klarade sig bra. Fullständigt livsfarligt halt. Tänk er kullerstenarna, med is på - går inte att skynda sig där inte. Det gick knappt att ta det lugnt heller, svinhalt.

På fikan har jag hunnit med att köpa två julklappar, vilket mildrar min julklappsstress något.

I eftermiddag ska jag få massage, vilket ska bli skööööönt.

Nu jobba.
   .

Serious nedräkning

Om en månad fyller jag år! Jag älskar att fylla år och jag älskar att få presenter!

Om ett år och en månad fyller jag fyrtio! Fyrtio. Helt galet, jag som ju bara är tjugofem. Men hey, äntligen blir jag vuxen! Vuxen, mogen, ordningssam, ordentlig, lugn och sansad, eftertänksam, klok.

Jag har alltså lite drygt ett år på mig att gå från tjugofem till fyrtio. Kommer jag få växtvärk?
  .

Det finns en första gång för allt

Plötsligt händer det.

Idag har jag gjort något för första gången: Jag har lagat mat enbart för att ha med mig lunch till jobbet i morgon. Ok, jag äter lite av maten just nu också. När det ändå finns liksom, men fil hade funkat lika bra.

Finns ingen lunchmat i hela världen som jag har lust att springa ut och köpa i morgon. Så i stället lagar jag mat.

Nöjdheten i det!
   .

Tomtekort

Tillverkat lite.

Avsaknad av nytta

Herregud, jag måste vara den slappaste hemmafrun ever. Hela dagen har gått och allt jag gjort är hängt två maskiner tvätt, tömt diskmaskinen och fixat lunch. Korv och mos. Heja mig.

Och så har jag övertalat (tvingat) dottern att dammsuga upp en jättespindel. Var kommer alla ifrån och varför är de hemma hos mig? Lagen om alltings jävlighet?

Nu måste jag sätta mig och måla några tomtekort som jag fått beställning på! Sen ska de levereras i samband med att sonen ska på träning och tjejerna på scoutavslutning. Så när kvällen kommer kommer jag att ha gjort lite grann... eh, lite.

Nu njuter jag av att få solens sista guldgula strålar i ansiktet. Snart går den ner och jag kan tända ljus inne. Och fundera på vad sjutton vi ska äta till middag idag. Åhgudsåtråkigt.
  .

Dag 11 - Mina syskon

Jag har en syster som är 2,5 år yngre än jag, och en bror som är 8,5 år yngre. Min syster och jag bor grannar och pratar eller träffas några gånger i veckan. Det är inte alltid som vi hinner umgås, men vi vet var vi har varandra. Perfekt att ha en "nära" granne att låna ägg, socker, mjölk och annat av.... och ibland låna nyckel av osv. En annan granne hade jag inte besvärat lika ofta kan jag tala om. Sen brukar hon låna liknande saker av mig också så det jämnar ut sig. Och så hjälps vi åt att se efter varandras barn.

Min bror bor ungefär fem minuters bilfärd från mig, men vi umgås inte på samma sätt. Han är en generation yngre, han har inga barn och ja. Vi hinner inte med varandra riktigt. Sen är det trevligt när vi ses förstås och vi har pratat om att ha spelkväll någon gång. Spela sällskapsspel, äta och dricka något gott. Min bror är optiker vilket är väldigt bra för mig som är närsynt och brytningsfelssynt, och så är han en jävel på att massera axlar! Snart flyttar han och flickvännen in till stan. Mitt i centralaste Göteborg har de fått en fräsch lägenhet och flyttlasset går efter nyår. De bor idag i en gammal sommarstuga, så det kommer bli lite skillnad. Och ett rejält lyft! Jag hoppas att de flyttar tillbaka så småningom och bygger sig ett hus och bildar sig familj... Men det får tiden utvisa.

Min syster har två barn, pojkar på snart tre och snart fem. Två sköna och helt olika små individer, som älskar att bli jagade av moster!
   .

Dag 10 - Det här hade jag på mig idag

Svarta träningsbyxor med resår i midjan. Rosa t-shirt, rosa kofta och en cerise munkjacka. Och en grönblå halsduk - ja jag frös, dock inte längre. Ingen bh. Inget smink.
    .

Onsdagsmorgon

Onsdag är det nya lördag.
Ledig dag.
En maskin tvätt är i gång, snart är diskmaskinen tömd och då blir det frukost. Förkyld dotter är hemma idag också. Ingen feber längre men, som sagt, förkyld.

Vi har hunnit med ett strömavbrott nu på morgonen också. Lite spänning i vardagen. Eller snarare brist på.

Jag är usel

Gud vad dålig jag är på att blogga. Och jag har inget bra att komma med till mitt försvar. Men i morgon ska jag försöka spotta ur mig något. Då är jag leeeeeedig. Åh vad det ska bli skönt.

Jag är kvar på jobbet, men ska snart gå till bussen.
 .

Mysfrukost

Sjuklingen och jag äter frukost i ljuset av levande ljus. Mysigt! Vill, av någon anledning, inte åka till jobbet idag.

Obs! Personerna på bilden är inte vi!

Dag 09 - Min tro

Jag tror inte på någon gud. Däremot tror jag att det är en mening med allt som sker, även om jag många gånger undrar vad fasen som är meningen med vissa saker som händer. Jag tror att jag tror på något slags högre väsen, men det kan också vara en önskan om att det ska finnas något som tar ansvar för mig och mitt liv när jag själv tappar taget eller fotfästet.

Jag tror på mig själv och mina möjligheter, och på andra och deras möjligheter. Jag tror att vi alla, var och en - utifrån vår egen potential - kan göra saker i vårt liv och uppnå saker som vi önskar. Men sen finns det saker som sätter käppar i hjulet: fysiska handikapp, mental rädsla och en bristande tro på sig själv; jante och oron för vad våra vänner/bekanta/kolleger/grannar ska tycka och tänka. Ja, jag talar av erfarenhet. 

Men de allra flesta av oss har möjligheter att göra i stort sett vad vi vill! Tyvärr är vi det många som tvivlar på oss själva och som helst ser att någon annan tar ansvar för oss. För då kan man alltid skylla på någon annan när ens liv inte blev vad man hade önskat.

Jag tror också på vänlighet och godhet (fast här måste jag erkänna att jag ibland suger bulle på att vara vänlig och god själv) och om vi bara vågade le lite mer mot främlingar, och kanske vågade låta folk gå före i busskön eller i affären... Jag vet att jag blir glad av glada, vänliga och generösa människor! Och varje gång tänker jag: så där storsint vill jag också vara! Jag vill vara godhjärtad och hjälpsam! Jag tror också att det smittar och sprider sig. Kanske skulle man starta en epidemi?

    .

Om jag varit smart...

Då hade jag dammat och dammsugit, tömt kamerorna på bilder och börjat ägna mig åt julklappsplanering.

Men jag är inte smart. Jag är väldigt väldigt osmart. Därför är hängt tvätt allt nyttigt jag gjort idag. Och nu är klockan snart halv fyra. Bra där. Bra.
  .

Hemmadag - igen...

Nu är det äldsta dotterns tur att bli sjuk. Hoppas hennes feber går över lika snabbt som sonens gjorde. Han hade feber en dag och sen var den borta!

Hon är jätteförkyld, har ingen aptit och orkar bara ligga i soffan. Och jag sitter och funderar på vad jag ska göra för nytta. Huset är i stort behov av att bli dammsugit. Fönstren skulle behöva putsas, men det går ju inte i minusgrader. Golven skulle behövas våttorkas också. Min bok skulle behöva bli skriven... och så vidare. Börjar med att köra en maskin med tvätt tror jag. Det är kul, ända tills det ska hängas.

Nej, jag börjar så klart med det viktigaste: kaffe!
   .

Trött trött och nytt sjukt barn

Söndagen som gud glömde.

Vad meningslöst det är att supa skallen i bitar alltså. Dagen efter blir ju bara ett tomt mörkt hål fyllt av lätt ångest och en massa varför. Men hey! Jag hade fruktansvärt kul igår! Kanske lite för kul, men hellre det än för tråkigt. Bara att gå vidare. Nästa gång gör jag samma sak.

Nu ska jag bara virka några blommor till, sen ska jag sova. I morgon ska jag vakna pigg, glad och fräsch.
  .

Herregud

Vad säger man? Inget. Bara att genomlida resten av dagen och glädjas åt att man kommer må bättre i morgon.

Jag hade lite för kul igår tror jag. Dansade lite för mycket och lite för fult. Och jag kan konstatera än en gång att jag inte lär mig av mina misstag. Dessutom blir jag sämre och sämre på att hantera alkohol. Det går tydligen inte att hetsdricka vin utan jobbiga påföljder. Och detta kommer jag naturligtvis inte tänka på vid nästa tillfälle.

Jag bryter ihop lite nu och kommer igen, så småningom.
   .

Hellooo!

Jag har kuuuuul!

Maken och jag

Här ska festas!

Virkad sak

Den här halsduken virkade jag för tre år sen. Det är alltså inte samma som jag påbörjade igår... Den ska dessutom bara bli avlång och inte sjalformad.

Nu är vi på väg till Systemet för att klara av en av punkterna (två) på listan.

Dag 08 - Ett ögonblick, ett ögonblick!

Jag ber att få återkomma, när jag bestämt vad jag ska skriva om.

Att göra idag - verkligen göra!

Först: Bilden är på blåmärket jag fick på tjejhelgen. Say what?!

Att göra idag. Göra idag - inte skjuta upp:
Åka till Systemet
Köpa vin
Köpa lördagsgodis
Duscha
Måla naglarna
Klä (ut) mig
Fixa iordning köket
Måla grattiskort för mamma (och mig)
Vara på fest redan kl 16:00 (stolleprov!)

Men först fixa frukost till familjen.

(Nej, jag minns inte hur jag fick blåmärket)

Virkade blommor!

Det går inte fort, men det går sakta! Början till en halsduk är detta. När den blir klar (om den blir klar) vet ingen. Allra minst jag. Men lite roligt är det, även om det kunde gå mycket snabbare. Långsamt är inte min grej. Men mina tjejer vill gärna ha varsin halsduk, om som den ömma moder jag gärna vill vara så får jag ju lägga på ett kol. (En hel blomma fick jag kassera, jag missade att göra det sista blombladet - det som ska sitta samman med de övriga... och jag klippte av garnet innan jag hunnit och kolla och räkna. Faaan...)

Nu sova mig pigg och snygg och lika rynkfri och fräsch som jag var på 1980-talet!

   .

Dubbelmäh

Jag återbudar kvällens julfest. För barnen får jag gärna gå, men jag håller på att utveckla jobbig huvudvärk. Hade det inte varit för att jag ska på min brors 30-årsfest i morgon hade jag tagit en Treo och åkt ändå. Men jag vill inte riskera att bli dålig i morgon. Hans fest är faktiskt viktigare. Typiskt att allt kul ska inträffa inom loppet av två dagar. Himla typiskt.

Jag har rotat runt i arbetsrummet, klädkammaren och i några av garderoberna och letat efter mina virkgrejer. Men jag hittar dem inte! Jag fattar inte var de är!? Nu hade jag behövt någon av mammas virknålar som jag lånat och slarvat bort lagt någonstans. Men att jag skulle hitta dem? När jag vill ha och behöver dem? Ha ha, dagens skämt.

Lika bra kanske, för virkningen gör mig irriterad. Dumma garn och dumma virknål.
  .

Och nu...?

Sonen sover. Han har fått i sig lite drickyoghurt idag, det är allt. Jag vill att han vaknar snart och tar tempen, och äter lite. Jag är lite vacklande... ska jag åka in till stan och gå på julminglet med jobbet, eller ska jag stanna hemma och ta hand om min sjuke son? Vet inte vad som är bäst. Magkänslan säger åk men mammahjärtat säger stanna hemma.

Jag har ätit lunch, varit ute och fotograferat vackra vinterträd och jag har börjat virka på ena halsduken. Tjejerna ska få varsin är det tänkt. Vad ska jag göra nu då? Dricka eftermiddagskaffe?
   .

Hemmafredag

Sonen är sjuk. Kom ner i morse och kände sig konstig.... Jag stelnade till. Konstig i min värld betyder magsjuka och det är det samma som döden.

Kände på honom, han var varm, *pusta ut*. Han hade 38,5, ganska mycket för att vara morgontemp. Hemma idag alltså.... Kollar med maken som har något hälso-och sjukvårdsmöte som han inte kan missa. Nähä.

Bara att konstatera att jag gått upp halv sex i onödan, duschat i onödan, sminkat mig i onödan. Nu sitter jag med huvudvärk och känner att jag skulle behöva sova, så det kanske är en mening med att vara hemma idag.

Ska vila en stund och i eftermiddag åker jag in och umgås med mina kolleger på julmingel. I ett par timmar - det får inte bli sent eftersom jag ska på fest i morgon!

Om inget blir värre med sonen förstås, men det verkar som att han och systrarna kan klara sig själva. Äldsta sa i morse, "men mamma, åk du - jag kan fixa lite mat till oss" söta hjärtat!

Jag skulle behöva köpa lite fult 80-talssmink också.
   .

Dag 07 - Min bästa vän

Min man är en riktigt god vän. Han lyssnar, han förstår kanske inte alltid mig, men han försöker. Tyvärr är han inte lika bra på att älta saker som jag är. Kanske för att han är man, och kanske för att han är en optimist! Och det är inte jag. Inte alltid. Eller ganska sällan. Men nu var det inte det detta skulle handla om utan om min bästa vän.

Min syster. Hon är min bästa vän. En som är minst lika bra som jag på att älta! Och någon som är faktiskt (!) ännu mer ambivalent än vad jag är! Vi tycker inte alltid samma om allt, men vi förstår varandra. Även om hon inte håller med mig - eller jag med henne - så kan hon förstå varför jag tycker eller tänker på ett speciellt sätt. Och hon ifrågasätter inte så ofta. Är det saker vi tycker olika om så respekterar vi varandras åsikter. Kanske skakar vi på huvudet åt den andra i smyg.... men vi aktar oss för att kritisera varandra. Vi har lärt oss att acceptera och respektera att vi inte tycker samma.

Är det någon jag kan berätta saker för så är det henne. Jag kan berätta hälften och hon förstår resten. Jag kan med en enda min förklara vad jag tycker, tänker och känner. Det är så skönt.

Ibland är det jobbigt. Som när vi står i kö någonstans och något roligt eller tokigt inträffar. Då fnissar vi ihjäl oss. Som på Ikea förra veckan, i kön till femkronorskorven. En kille framför oss beställer en kokt korv och tjejen i kassan utbrister förvånat "kokt kaffe?" Då dog vi nästan, men tyst! Det är bara våra röda ansikten och tårade ögon som avslöjar oss, och så kanske våra skakande axlar. Och de små frustande ljuden som kommer genom våra näsor.

Ja, vi är oerhört lättroade. Och jag tror att hon är lika glad över det som jag är. Vi har ofta något att skratta åt.

I tonåren hatade vi stundtals varandra. Kanske var det mest jag som hatade. Jag var avundsjuk på att hon fick göra saker mycket tidigare. Att hon inte behövde vänta i de två och ett halvt år som skiljer mellan oss. Hon fick göra saker mycket tidigare än jag. Och så kunde hon reta gallfeber mig på. Med allehanda saker. En gång trodde jag att hon brutit nacken, en annan gång sparkade hon mig på en spänd lårmuskel - och alla som råkat ut för det vet hur satans ont det gör att bli sparkad på en sådan! Min syster visste mycket väl. Mycket väl...

Att hon var redigare och duktigare i mammas ögon var lite jobbigt också. Jag var mycket tuffare (trodde jag själv) och fick inte lika löst koppel (förståeligt nog, så här i efterhand), men syrran fick minsann. Att det var jag som gjorde alla dumma saker och ljög och hade mig.... det spelade ingen roll i mitt liv då... Stackars min mamma. (Här skulle jag kunna berätta om både det ena och det andra, men jag vet inte om mina barn läser den här bloggen, så jag låter bli...)

Min syster och jag har varit i London tillsammans. Och oj vad roligt vi har haft. Vi älskar den stan både hon och jag. Jag ska återkomma i något inlägg med våra "regler" som vi satte upp och hade väldigt roligt åt! Det var regler som gällde för alla killar som stötte på oss. Helst på syrran som är både längre och snyggare än jag. Blond och blåögd och lagom bredaxlad. Jag är rödlätt, grönmelerad och som barnmorskan sa till mig: "som en sjuttonårig pojke i kroppen". Hello sexbomb. Not.

Det finns sååå mycket annat att berätta. Vi har varit med om så mycket, faktiskt mest roliga saker. Hoppas att det får fortsätta så.

Tyvärr fick vi inte barn samtidigt, vilket vi lite "planerade" ibland.... Men det har blivit himla bra ändå. Jag tror att våra föräldrar också är glada över det. Barnvakter som de är.

Nu bor vi grannar! Och det är inte bara väldigt praktiskt utan också väldigt väldigt roligt!

Tack syster för att du finns!
   .

Nu sova!

Herregud, jag har längtat efter att få sova sen klockan elva i förmiddags. Nu ska det äntligen bli av. Jag har kramat och pussat barnen och snart ska jag dö på min kudde. Kanske sminkar jag av mig först. Jag borde och måste, men allt som oftast struntar jag i det. Ju äldre jag blir desto mindre bryr jag mig. Dumt dumt dumt ju. Jag håller på att bli förslappad och förlatad. Det är inte bra. Dessutom är snart lönen slut. Nej, inte riktigt - men med tanke på hur mycket månad det är kvar och vilken månad det är..... poff borta.

Tur då att jag fått sålt några julkort, och fått beställning på ytterligare några. Himla roligt! Inte för att det ger så mycket pengar, men det finansierar mitt målande och det är trevligt! Och så hjälper det mitt självförtroende på vägen.

I morgon är det fredag och fan ta sömnguden om jag inte är pigg, glad och snygg i morgon.


Ps. Nästa inlägg, Dag 06, är skrivet och kommer publiceras klockan sju i morgon bitti. Inte det mest välskrivna kanske, men det kommer från hjärtat. Ds.
  .

Dag 06 - Min dag

Min dag. Ja jösses.

I morse vaknade jag och superstressad. Anställningsintervju idag, igen. Nervös, stirrig och stressad. Jag är så ocool! Det gick bra, tror jag. Med tanke på hur otroligt nervös jag var är det ett under att jag alls fixade svar på frågorna. I morse ville jag inte alls gå på intervju - jag vill ju inte lämna mina jobbarkompisar! Ju!

Att sen försöka koncentrera mig på jobbet gick så där. Rätt dåligt faktiskt, så jag har att göra i morgon och nästa vecka, och nästnästa och så vidare ...

Jag är trött, den psykiska tröttheten som följer med anspänningen är inte nådig. Och så har jag ont i käkarna. Inte bra. Inte bra alls. Tant är gnällig nu. Och tjatat på dotter om läxa. Grrrr.

December är en underbar månad. Och stressig som satan. Alla julklappar som ska köpas men som inte köps, utan skjuts upp.

Nä, nu ska jag sluta klaga - men den här torsdagen har varit årets längsta tror jag! Skönt att den snart är över och att jag får gå och lägga mig. Ska krama barnen först bara! Maken är på fest så honom "slipper" jag krama!
   .

Igår...

Igår firade (inte) maken och jag femton år tillsammans, och (ej heller) fjorton år som förlovade. Men så var det! Det var femton år sen vi blev tillsammans.

Att det skulle bli vi visste jag redan, men jag visste inte när eller hur. Han hade dessutom flickvän som han var sambo med. Och hon kom ibland in till jobbet där vi jobbade. En väldigt trevlig tjej. Men nej, jag har inte tyckt synd om henne. Han var ju min! Han bara råkade vara tillsammans med henne just då. När vi blev tillsammans hände inte mycket första kvällen, han följde med mig hem och lite hångel var det väl, men inget mer. Som den gentleman han är ville han göra slut med henne innan han gick vidare med mig.

När han hade gjort slut med henne flyttade han in hos mig! Nästan i alla fall. Han var alltid hemma hos mig, kanske för att jag bodde närmast jobbet och för att jag bodde finare än han. Så småningom flyttade hans tv och stereo in i min lägenhet, och allt annat som var bättre än det hop-plock jag hade!

Efter ett halvår insåg vi att vi kunde säga upp hans hyra.

I samma veva pratade vi om att förlova och gifta oss. Men det var liiite tidigt tyckte vi, så vi väntade till årsdagen den 8 december. Då förlovade vi oss hemma i köket, tillsammans med frukost och ett fång röda rosor! Jag har en väldigt romantisk man! (Jag har fått be honom sluta köpa röda rosor - jag fick för många! Nu får jag sällan rosor i stället - men desto trevligare när det väl sker)

Två år senare var vi gifta och väntade vårt första barn! Vi ägde ett torp ihop och hade så smått börjat titta på radhus. Sen flyttade vi in i vårt renoveringsobjekt - samtidigt som jag födde barn - och resten är historia! (Ett annat inlägg en annan gång)

Varför vi inte firade igår? För att maken var i Malmö och kom hem sent och jag hade glömt bort det. Jag fick ju dessutom för mig redan i lördags att det var den 8 december och tyckte att vi skulle fira.... Man kan faktiskt inte ha koll på datum en lördag.
  .

Snart fredag

Och en posthög som inte är av denna värld. Bara att bita ihop och hugga i. I morgon är det julmingel efter jobbet och jag ska vara med en kort stund har jag tänkt. Sen ska jag hem och mysa med mina barn och ladda för kul 80-talsfest på lördag.

Men nu var det alltså jobba som gällde.
  .

Det långa benet före

Japp. Stressigt. Men det är lugnt nu. Bussen är normaltempererad och jag behövde bara klä av mig jackan för att inte svettas.
Koftan var felknäppt och jag är glad att jag upptäckte det den här gången.

Idag kör vi torsdag. I morgon fredag! Jaaaaa!

Klart killen ska till Rhodos

Heja Abbe vill att vi ska hjälpa till och rösta på Jon och hans son, så att de kan få åka till Rhodos. Hjälp gärna till! Klicka här för att klicka rösta! Klart att killen ska till Rhodos!

   .

Tomtekort

Jag har sålt några och fått beställning på några, så det var bara att sätta igång och skapa några till! Hur kul som helst!
  .

Dag 05 - Vad är kärlek?

30-dagarsutmaningen.

Vad är kärlek?

Dum fråga kan tänkas, ändå kommer jag inte på något bra svar. Inte mer än att kärlek är saker som jag älskar, och som älskar mig tillbaka. Kärlek är också förknippat med lycka. Det ger ungefär samma känsla i bröstet.

Mina barn hamnar såklart främst och överst, alltid! Det finns inget som kärleken till barnen, det är bara så. Oförklarligt. Och villkorslöst.

Sen kommer maken. Älskade älsklingsmaken! Och mina föräldrar, syskon, farfar. Därefter kommer vänner och släktingar. En del släktingar gillar jag för att jag måste, medan vissa älskar jag för att de är underbara!

Mitt hem älskar jag! Mycket och massor. Torpet älskar jag också, förutom när det är mörkt. Jag är övertygad om att mitt hem och torp älskar mig också! Men vad alla spindlar gör vet jag inte, de är inte med på min lista över kärlek.

Mitt växthus älskar jag också. Och min kamera. Och min dator och min iPhone. Och min Burberry-väska och jacka. Och lite annat smått och gott. Materialist? Nja. Jag har några få dyra och älskansvärda saker! Och jag vårdar dem ömt. De får hänga med i många år.

Jag önskar att jag kunde ge mer kärlek än vad jag gör. Jag är dålig på det, men ibland övar jag mig. Då låter jag folk gå på bussen före mig, och även av (fast oftast vill jag av först), jag försöker även möta främmande människors blickar och ibland våga mig på att ge ett leende. Men jag är dålig på det, viker ofta snabbt av med blicken, som om det vore farligt att möta någons blick.

När jag själv får ett leende från någon blir jag glad och imponerad, nästan lite avundsjuk på att andra vågar ge av sig själva. Varför kan inte jag vara en större människa? Det kostar ju inget! Och jag tror att det kan göra åtminstone en liten förändring att våga ha ett stort hjärta. Sådant brukar ju smitta.
   .

Min paradgren

Att skjuta upp saker är en av få saker som jag verkligen behärskar till fulländning! Idag är inget undantag. Jag har alltså inte åkt och handlat.

Men jag har en bra ursäkt och förklaring: Sonen ska på träning mellan fem och sex i kväll och jag tänkte jag skulle passa på att handla då. I lugn och ro. Köra bil två gånger när det inte behövs känns faktiskt inte miljövänligt alls. Så jag slår hellre två flugor i en smäll. Bra va? Ja-a!

Jag har letat fram en gammal tröja från 80-talet idag. Den ska jag ha på 80-talsfesten på lördag. Är himla nöjd med att jag hittade den faktiskt. Och inte i sista minuten heller.

Mina naglar håller på att vittra sönder. Dumma kyla som torkar ut hår och naglar. Och så har jag blåsor i gommen, som kommer bli små sår snart och svida härligt gott och mysigt. Kul. Och i övrigt är jag väldigt nöjd med mig själv, inte blek och glåmig och med elektriskt hår (om det inte ligger slickat kring huvudet vill säga). Inte heller otränad och svag. Inte heller negativ och grinig. Nejdå, ett glatt och positivt energiknippe - det är jag det.

Då ska jag snart skriva nästa inlägg, om kärlek. Perfekt, jag som är i helt rätt mood just nu. Så faaan heller.
  .

Inget nytt, ingen nytta

Jag halvligger i soffan, tittar på God morgon Sverige (heter det så fortfarande?) där Ebbot Lundberg intervjuas just nu. Vad skön han verkar vara!

Nu ska jag kanske ta och fixa mig lite frukost, jag är ju inte mindre hungrig nu än när jag skrev förra inlägget...

Efter frukost och kaffe ska jag köra igång en maskin med tvätt och sen åka och handla. (Åh fy vad tråkigt, stackars mig)
   .

30-dagarsutmaning, Dag 04

Dag 04 - Det här åt jag idag.

Jag har inte ätit något idag, men jag tänker äta havregrynsgröt och två kokta ägg till frukost. Eller så skippar jag gröten och tar en eller två riktigt grova mackor i stället. Till det blir det ett glas Proviva. Därefter kaffe.

Men först av allt blir det en skvätt Aloe Vera-juice. På tom mage. Det är den nu.

Nä hörrni, det är nog lika tråkigt för er att läsa om som det är för mig att skriva om. Vi skippar Dag 04 och går direkt över till dag 05. Fast inte direkt, först frukost, och därefter kaffe.
  .

Min orangea pappersstjärna

Min stjärna från barndomshemmet (favorithuset alla kategorier) sprider ett behagligt sken i sovrummet. Kryddat med lite nostalgi.

Nu sova, i morgon ledig!

Kvällen kvällen...

Det är tisdag, alltså jobbar jag nu.

Men ikväll har vi fikat i alla fall, det brukar vi inte göra, och jag orkar inte gå in på varför - inget intressant any way.

Trevligt att fika med glada jobbarkompisar!

Idag ska jag stanna till strax innan halv nio, för att jobba ner min minusflex. Jag är på knappt två timmar nu. Minus alltså. Om jag stannar nästan en halvtimme är jag nere på minus en och en halv. Och på torsdag kanske jag kommer in före åtta (eller kanske inte) och då är jag snart nere på .... ja, vad det nu blir, ni som är duktiga i matte kan ju räkna ut själva! (Eller så blir det inte så, om jag kommer vid kvart i nio vilket är risk att jag gör....)

Oj. Himla intressant inlägg. Synd att jag måste jobba och inte kan utveckla detta ännu mer, inte sant?
   .

Vackra vita vinter!

Vill vara hemma idag, ute i snön. Åka pulka med mina barn... Fika... Fotografera... Njuta av den vackraste av årstider!

Istället ska jag jobba. Jobba... Aja, det får väl gå det med. Köpa mer garn ska jag göra också! Till tjejernas halsdukar.

Wikileaks *primalskrik*

Är det bara jag som är så trött på allt prat och tjat och ältande om Wikileaks att jag vill kasta ut radio och tv genom fönstret?! (Eller åtminstone stänga av skiten) Vill inte höra mer, vill inte veta! Orkar inte bry mig. Orkar inte riktigt ta in och ta ställning. Låt dem hålla på, men rapportera inte om det i varje jävla nyhetssändning!

Kaffe. Jag behöver kaffe och nu är det Ring P1 på radion, det är trevligt och underhållande, och ibland skrämmande, men oftast kul! Att få höra hur folk resonerar är ... spännande.

Kvällsjobb idag, och min rumskompis är sjuk. Trist, men bra att hon inte kommer och smittar mig.
   .

Dag 03 - Mina föräldrar

Mina föräldrar har varit gifta i över 40 år och de är fortfarande gifta. Faktiskt verkar de uppskatta varandra mer nu än förr. Kanske för att vissa saker inträffat som gör att man lär sig att uppskatta livet och varandra.

Min mamma var hemmafru under nästan hela min uppväxt. Periodvis har hon varit privat dagmamma, främst för att min lillebror (the sladdis) skulle ha någon att leka med på dagarna.

Pappa jobbade på växellådsfabriken på Saab i Göteborg. I hela sitt liv tror jag. I alla fall i hela mitt liv. Konstigt nog så vet jag inte vad han sysslade med innan han började där? Dags att fråga honom kanske.

Min pappa började arbetet klockan o7.oo varje dag och jag tyckte otroligt synd om honom... Att behöva gå upp så vansinnigt tidigt.

Min mamma har alltid älskat att sova länge och jag antar att det var hennes fel att jag nästan alltid kom försent när jag gick i förskolan (förskolan var förskola förr i tiden och inte nutidens dagis. Förskolan var motsvarighet till dagens sexårsverksamhet, eller nollan som det också kallas. Nej, förskoleklass heter det ju nu!)

Pappa har alltid varit morgonpigg och det är honom jag ärvt mina gener av. Förutom de dagar jag sover länge. Fast jag sover aldrig lika länge som min mamma gjorde, eller gör, så mest pappas gener där.

Pappa är en hejare på att snickra och påta i trädgård. Och med påta menar jag klippa granhäck och gräsmatta - där jag växte upp fanns huuuur mycket gräs och granhäck som helst att frisera och när han väl var klar med allt fick han börja om från början igen. Drygt 3000 kvm trädgård kräver en del.

Potatislandet ansvarade mamma för, med hjälp av mig och min syster. Eller ja, hjälp och hjälp...?

Idag är min pappa pensionär sen några år tillbaka och han verkar stortrivas med det! Han går ut och går, eller åker till Skatås i Göteborg och träffar andra fd jobbarkompisar för lite motionerande och sen bastu och lunch. Om han inte ställer upp som barnvakt till någon av de fem barnbarnen - fast aldrig på tisdagar då han är i Skatås!

Min mamma jobbar fortfarande och motvilligt - hon längtar efter att bli pensionär hon också! Hon går och väntar på avvecklingssamtal, som hon kallar det. Fast hennes chef kallar det utvecklingssamtal.

Min mamma skulle kunna vända ut och in på sig själv om det gick, för att ställa upp för mig och mina syskon och våra barn. Hon ställer verkligen alltid upp. (Tyvärr har jag svårt för att be om hjälp, men det är ett helt annat inlägg)

När jag växte upp - underbar uppväxt i ett underbart hus - hade mina föräldrar inte jättegott ställt. Förklarligt nog. Men vi klarade oss alltid! Inga utlandsresor, förutom en resa till London, men många många bilresor i Sverige och Norge, vilket jag är väldigt tacksam för idag - så mycket jag fått se och uppleva i vårt avlånga land! Och i vårt underbart vackra grannland i väster. Vi har bla bilat till Nordkapp! Och sen längs hela Norge ner till Göteborg. Väl där (Nordkapp alltså) bodde vi sju stycken i vår husvagn. Mamma, pappa, syrran, lillebror, jag och dessutom mormor och morfar. Jodå. Jättekul när man är tonåring. Om det kan jag också blogga en annan gång. Men att se midnattssolen är mäktigt!

Det finns massor att berätta om mina föräldrar, men de vill nog inte bli outade i min blogg på internet. Pappa vet nog inte vad en blogg är i och för sig, men att hängas ut på internet är nog inte hans högsta dröm. Det här får räcka.

Mamma och pappa! Jag älskar er! <3
   .

Meeeen va faaaaa......

Varför i hela glödheta underjorden blir texten JÄTTELÖJLIGT JÄTTESTOR i rutan där jag har min 30-dagarsutmaning? Vaaaarför?! Ser ni det också?

Måste jag göra om länkning och text? Ska det bli så konstigt varje gång jag fyller på med ny länk, för det var då det började strula igår....

Gissa om sådana här saker stör mig till hjärnblödning?

Uppdaterat:
Nu har jag fyllt på med ytterligare ett inlägg och länkat. Dag 1 ser fortfarande fucked up ut medan dag 2 ser ok ut. Jag fattar inte?!! Dumma internet.
   .

Jamen se där ja

Så kom lilla huvudvärken också. Som ett litet brev på posten. Ingen fara - det är pga trötthet. Får jag inte mina åtta timmar sömn blir jag inte bara trött och grinig, jag blir även ilsk och huvudvärksstinn.

Kanske har jag inte vant mig vid att jobba till 16,30 i stället för 15,30. Kanske har jag inte vant mig vid att jobba. Längtar till min lediga onsdag.
  .

Eftermiddagsinlägg

Åh herregud vad sömnbristen gör sig påmind. Jag har sovit jättegott flera nätter i rad nu! Men igår gick jag och la mig lite för sent och jädrar vad det straffar sig. Men ikväll ska jag komma i säng senast 22. *lovar dyrt och heligt* *skenhelig*

När jag var ute en stund på fikan så såg det ut som att det slaskade. Förmodligen det förbannade saltet. Det blir brunt och löst och tråkigt slaskigt på gatorna.

Jag har shoppat garn och nu ska det virkas halsdukar till döttrarna! Vad bra, jag som inte har julkort att måla, foton att fixa och ett par andra projekt. Och inte minst: en bok att skriva. Määäh.
    .

Måndag... måndag...

Näe, finns inget att tillägga. Men det var en vacker morgon. Vitt vinterlandskap med snö överallt! Och dessutom snöade det när jag gick till bussen - som kom i tid! Kors i taket när det har snöat hela natten. Jag älskar vintern när det är snö!

Idag har jag träningsvärk i så gott som alla muskler och leder som hör armarna till. I morgon kommer jag nog inte kunna klä på mig utan hjälp. Kanske kan jag mota träningsvärksolle i grind genom att skotta lite ikväll? Det lär behövas med tanke på att det snöar ute nu.  J a g  v i l l  h e m !
    .

Dag 02 - Min första kärlek

Hm... Svårt.

Om jag fått frågan när jag var 13 skulle svaret bli en kille i min klass. Jag frågade chans på honom, och han frågade chans på mig, och däremellan gjorde vi slut och blev tillsammans med andra.... sen blev det vi igen och så höll vi på. Knappast kärlek när jag ser tillbaka på det nu.

Nu ser jag min första kärlek som min första verkliga kärlek. Den kom när jag var 20 år. Och nej, jag blev av med oskulden tidigare än så, och hade haft romanser, flirtar och förhållanden innan dess, men det var då jag drabbades av den första riktiga kärleken. När det inte längre bara handlade om jakt och tävlan, utan om äkta känslor. Han blev den första långa romansen, det dittills längsta förhållandet i mitt liv. Vi var tillsammans i åtta månader, vilket var en evighet för mig då. När det tog slut blev jag deprimerad, fast det visste jag inte då. Det har jag insett nu i efterhand. Det tog lång tid att komma över honom.

Han var engelsman och vi träffades på ett uteställe strax utanför London på Halloween 1992. Jag och min svenska kompis hade spökat ut oss (vi såg ut som två glädjeflickor - för att uttrycka mig milt) och hade fruktansvärt roligt!

Av kvällen minns jag inte så mycket, men att jag lämnade mitt nummer stod klart eftersom killen ringde mig dagen efter. Vi träffades, men vad vi gjorde vet jag inte. Förmodligen gick vi till en pub. Förmodligen, va. Kanske har jag någon dagbok någonstans? Det kunde vara kul att läsa nu! 18 år, en man och tre barn senare - ja, jag har distans och ser på det helt annorlunda nu!

Vi träffades ofta och jag blev kär nästan med en gång. Och han blev kär i mig, trots att jag till vardags var en hyfsat välklädd och ordentlig tjej (till skillnad mot det fnask den glädjeflicka han träffade på Halloween).

Här finns massor att skriva känner jag, jag ska nog ta och skriva ner det jag minns från mitt englandsår, någon gång. Det borde jag gjort för länge sedan...

Han tog med mig på olika restauranger, utflykter, bio, konserter - och allt var lite udda och inte särskilt mainstream. Mysigt, trevligt och lite romantiskt på ett väldigt oromantiskt sätt.

Vi firade med champagne när vi gjorde slut! Bara för att! Jag skulle hem till Sverige igen och han skulle till USA för att jobba. Så vi gjorde slut, i stället för att det skulle rinna ut i sanden. (Sen höll vi kontakten efter det, och jag var och besökte honom i USA senare.) Vi satt på en sluttning vid Themsen i Richmond (ett underbart ställe i utkanten av London) och skålade i champagne! Folk som såg oss trodde att vi förlovade oss.
   .

Skrivit och inte

Jag har inte skrivit på min bok. Däremot har jag skrivit tre inlägg i 30-dagarsutmaningen. Det är kul! Funkar finfint när man har lite bloggtorka och inte vet vad man ska skriva om.

Dag 2 kommer i morgon bitti och dag tre kommer på tisdag morgon. I morgon hoppas jag att jag orkar skriva dag 4. Men vi får se. I morgon jobbar jag till halv fem och inte längre till halv fyra, vilket känns sådär. Men det får gå - jag är ju ledig på onsdag! Sooo worth längre arbetsdagar.

Nu ska jag duscha och sen sova.
  . 

Vardagsmotionerat

Här ser ni vårt hus och vår uppfart, och hela den som syns i bild plus lite som inte syns i bild har jag varit ute och skottat! Ok. Det var inga mängder med snö, ca 2-3 cm. Men ändå. Maken slipper göra det när han kommer hem, eller i morgon när det hade varit ännu mer och tyngre.

Trots den ringa mängden snö lär jag ha träningsvärk i morgon. Min kropp är inte van vid sådant arbete. Sen min armbåge pajade för två år sen har det inte blivit mycket kroppsarbete alls faktiskt. Men nu verkar det *peppar peppar* som att jag kan göra lite sådant igen! Om än i små doser.

Och där kom plogbilen också såg jag, men det verkar som att han mest var ute och rekade för jag tror inte att han plogade något.

Jaha. Något mer intressant har jag nog inte att förtälja. Ni får tåla er tills i morgon, då kommer jag nog att berätta om min träningsvärk, och det blir säkert rafflande läsning.

Dag 02 i 30-dagarsutmaningen kommer i morgon bitti. Det är redan skrivet och ligger som schemalagt! Fiffigt!
  .

En timmes frisk luft

Pulkaåkning med barnen i "vår" backe. Det är max 20 meter till pulkabacken och det får nog anses som väldigt nära! Och det är inte någon allmän backe heller så det är inte fullt med barn där, vilket jag tycker är skönt, ur säkerhetssynvinkel. Däremot växer det en del träd farligt nära, men hittills har ingen störtat in i något av dem. Bara de små träden, som är mest som buskar, de har jag dönat rätt in i flera gånger, när jag tappar kontrollen över tefatet (en stor rund sak med handtag i sidorna och med plats för benen och fötterna om man sitter skräddare) - vilket man gör varje gång om man heter jag.

Men roligt är det! Ett par av gångerna, när jag inte åkte ut bland småträden, kom jag ner och upp på gångbanan (via ett litet dike) och trillade av tefatet i en lealös, skrattande hög mitt på gångbanan! Just där och då tackade jag min lyckliga stjärna för att det inte kom några vuxna människor gående... Inte för att jag inte kan bjuda på mig själv, men det finns gränser.

När jag tröttnade på att åka tefat gick jag och skrapade bilen. Maken ska iväg på möte så jag tänkte vara snäll. Och så ville jag inte gå in ännu heller. Nu är bilen vit igen. Men det har nog inte hunnit frysa på igen. Därefter skottade jag trappen lite och borstade den. Och med trappen menar jag ett par kvadratmeter stor trappavsats som är några centimeter ovanför marken. Jag kommer ha träningsvärk i morgon, that´s for sure.

Det är häääärligt med snö! Snälla söta väderguden ge oss en lång vit vinter! Kanske inte lika svinkall som tidigare i veckan, men strax under nollan så att det inte slaskar och så gärna lite rimfrost i träden lagom till alla helger! Tack.
   .