Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Idag är min favoritfödelsedag!

Jag är nu 39 år, och jag ser gammal ut redan. Min mamma tog ett kort på mig och min syster förut - och säger "vad gammal du ser ut" och det gjorde jag! Kanske gjorde jag en konstig min och la huvudet på sne på ett konstigt sätt... jag såg ut som en bibliotekarie på 57+. Himla roligt. Inte. Note to self: Inte vara med på bild längre. Aldrig någonsin. Inte ens i onyktert tillstånd. Definitivt inte i onyktert tillstånd.

I morse kom familjen och sjöng för mig. Gulle dem! Jag fick ett paket. Med fyra äggkoppar. I porslin med litet fat.

Parentes: Min man har skojat med mig i flera år att jag ska få äggskedar när jag fyller år. (Jag måste äta ägg med plastsked - äggsked - och våra har gått sönder en efter en. Förra året fick jag äggskedar. En masse! Frid och fröjd alltså) Inför årets födelsedag har han skojat om att jag ska få äggkoppar och då har jag mumlat - talat i klartext - Green Gate! Men han har inte lyssnat eller inte förstått.

När jag öppnat det enda paketet och konstaterat äggkoppar - dock från Eva Solo och riktigt fina - lägger sig maken ner under sitt täcke och barnen går iväg. Och jag, jag vet inte riktigt vad jag ska göra.... att jag inte bara får äggkoppar vet jag, så väl känner jag min man. Men han ser helt nollställd ut! Jag blir nog lite osäker för en sekund... Så kommer tjejerna tillbaka med två paket, fint inslagna. Ett med sex underbara, beige- och vitrandiga bordstabletter från Lexington, och ett med presentkort på NK - *lycka*!

På kvällen kom familj och släkt på kalas och alla tackade och berömde maken för maten. Men det var ju jag som lagat den! "Va?! Är det Agneta som lagat maten?!" utbrast alla förvånat och lite fulla i skratt. Hm....

Jag fick bestick som jag önskat mig, en kofta, en kofta till, en scarf och en stor och jättefin vit orkidé som jag förmodligen kommer ta livet av inom kort förhoppningsvis får att leva och trivas länge. Vita orkidéer är ju så fantastiskt vackra.

Nu sitter maken och jag i varsin soffa, med varsin dator i knät och lyssnar till vattnet som rinner i stupröret ute, eller vad sjutton det nu är som låter. Det töar och gör världen ful, och farligt hal. Men fram tills i kväll har det varit vintrigt vackert och min födelsedag har varit väldigt väldigt fin. Och trots att farfar inte längre finns med och kramar om mig så finns han nog på något sätt med ändå.
   .