En dag full av... ja vad?

En maskin tvätt är körd och ska väl snart hängas, alla julsaker som är kvar ska bort bort bort! Jag tror jag dör tråkdöden idag, bara en massa måsten (som visserligen blir bra när det är klart). Precis alldeles nyss insåg jag också att jag glömde köpa mjölk igår när jag var och handlade. Glömma köpa mjölk?! Hur är det möjligt? Allt är möjligt när det gäller mig. Helst när det kommer till att glömma mer eller mindre viktiga saker. Så ingen mjölk, men väl grädde och matlagningsgrädde, vilket funkar bra i matlagning.

Jaha, mer då? Pratade med pappa förut som var hos farfar, farfar är väldigt väldigt trött, men han tänkte bli pigg till sommaren, sa han! Då ska vi sitta på hans trappa i Småland. Förhoppningsvis bägge två i den här världen. Och om inte, får det väl gå det med.

Jag känner mig låg idag. Behöver en förändring av något slag. Skriva på min bok, få den utgiven och livnära mig som författare? Ja! Om jag bara får tummen ur att skriva de där tiotusentals tecknen eller hur många det nu handlar om. För visst är det väl så att man måste skriva om man vill få ihop till en bok? För inte kan det väl vara så väl att man bara vill och hoppas, och tjatar om att få ihop en bok? Eller? Nä, så väl kan det väl inte vara? Nä-ä. Man måste tydligen prestera också. Inte bara prata utan verkstada lite också.

Ok. Slutgnällt för nu. Nu ska jag förflytta mitt gnälliga jag till köket, för att fixa lunch till hungriga barn (i alla fall två hungriga) och förhoppningsvis bli lite gladare själv. Herregud, jag har inget att klaga på egentligen. Att ha lite tråkigt har ingen dött av. Än.
   .