Jag har så otroligt mycket att göra idag, jobbgöra. Och jag har verkligen inte betalt för att stressa ihjäl mig, eller arbeta sönder mina handleder eller armbågar. Inget bryr sig faktiskt ett skit om det. Så varför i hela glödheta friden tillåter jag mig att stressa upp mig?
Det är ju inte så att jag är hjärnkirurg. Mitt arbete påverkar inte folks liv särskilt mycket. Inte så att det handlar om liv eller död om jag är i fas med mina arbetsuppgifter i alla fall.
Nog gnällt om det. För nu.
Ikväll blir det spinning och jädrar vad jag ska spinna skiten ur mig (läs: aggressioner)
.
Ny kamera!
För 1 timme sedan
6 kommentarer:
Bra förena nytta med nöje!
Jag kan komma upp och hämta dig om du vill? Onödigt att ta två bilar menar jag.
Hej :-) Mitt skrivande, skulle jag skriva med ordning (som jag började) blev det 10 - 12000 tecken / 1 kapitel på 2,5 - 3 timmar. För mig år det fort bara jag skriver, men jag får sällan sitta ifred, men det är det jag ska ordna nu :-) Och du, ta´t lugnt!
4U2: Exakt!
Jenny: Jag kan gå ner till dagis. Tacksam för skjuts då Per har bilen.
Venus: Duktig du!
Äh knasig. Klart jag kommer och hämtar dig. När börjar träningen? 19.15? Då är jag hos dig 19.00.
Jenny: Jajadå! Tjata! =)
Tack!
Skicka en kommentar