Jag åkte iväg glad i hågen för att gå på spinningpass och kommer hem med en stycken lårkaka och en sträckt arm. Alltså en arm med en slags sträckning i. Oskönt och oskönt.
Jag har vurpat. Naturligtjävlavis.
Åkte för att hämta min syster som bor granne, hade kunnat tutat där jag stod på min garageuppfart i stället för att åka över till hennes. Där var nämligen en isgata. Som en blankspolad blankis, av halaste sort! Jag skojar inte, jag har inte gått på halare is någonsin! Så jag stöp. Fötterna halkade in under bilen och knäna slog i isen *förbannat ont* liksom ena handen. Den andra handen höll i både ryggsäck (varför den skulle med förstår jag inte) och bildörr. Armen kändes som den vreds om ett varv. Aj. Ont. Den smärtan. Den känslan. *satanihelvetesgatan*
Nu inser jag att jag förmodligen slagit i rumpan/låret i kanten på bilen, för det svullnar och ömmar något alldeles. Det får bli mysbyxor till jobbet i morgon.
Gissa om jag känner mig som en stor jävla flodhäst ibland? Jag som är 165 lång och väger sisådär 64 kg - jag borde vara fjäderlätt och graciös som en smidig svan. Men icke. Flodhäst.
.
Ny kamera!
För 1 timme sedan
4 kommentarer:
Ajaj Agneta det lät inte roligt alls. Hoppas att du kan sova ordentligt i natt i alla fall.
Natti natt // Gafflan
Näe...! Attans dumma otur! :( Hoppas det inte blir värre. *blåser på det onda*
Stackare!
Hoppas det känns bättre idag, men du har väl kroppen full av rina färger, kan jag tänka!
Ajajaj.. Gör ju så oont! Hoppas det har gått över lite idag!
Skicka en kommentar