Goförmedda!
Jag är öm i r*va och ena armen, sen vurpan igår. En fin lårkaka som ömmar så fort jag drar på mig byxor eller sätter mig ner. Ledbruten, halt och lytt. Men rätt så glad ändå. Det är ju fredag idag! Jag började dagen med att småspringa till bussen, klarade mig utan att halka, men när jag skulle gå på bussen snubblade jag i trappan och ramlade nästan in i förarhyttan, chauffören såg smått chockad ut när jag tjoade godmorgon samtidigt som jag nästan åkte halvvägs in till honom. Hej klumpeduns! Men några av passagerarna drog på munnen. Kul att kunna glädja någon på morgonkvisten.
Nu ska jag jobba och snart gå ut och ögonshoppa. Eller om jag ska äta. Får se.
.
Ny kamera!
För 1 timme sedan
5 kommentarer:
Åhh du....jag har väldans medlidande med dig, stackars.
Det känns ju så "gött" när man gör en sådan sak, hehe... Spikskor kanske?
Jag tror att vi som är lite klumpiga är mer utvecklade i hjärnan än i kroppen. Ju klumpigare desto smartare. Just i vårt fall kan man prata om geni-kvaliteter, faktiskt. Det är min magkänsla i alla fall.
AJ. De där kakorna kan ömma som f-n...länge.
Lårkaka låer inget skönt du! Tur att det snart är helg så du kan sitta i soffan och götta dig!
Skicka en kommentar