Det var inte länge sen det var söndag. En vecka går vansinnigt fort. Och det känns som att det bara går fortare och fortare. Till och med mina barn tycker att tiden går fort. När jag var liten gick tiden alltid långsamt.
Jag tycker inte om när det rusar fram så här. När ska jag hinna leva? Inte bara vara och jobba och sova och äta och städa och ibland njuta i trädgården och växthuset, utan verkligen leva; känna att jag är i harmoni med mig själv och andra.
Det är något fel på det här ekorrhjulet jag hamnat i. Det snurrar för fort. Det måste bromsas!
.
skör tråd...
2 timmar sedan
4 kommentarer:
Jag läste i Illustrerad vetenskap om det där med att tiden går så fort. Där menade man att tiden upplevs snabbare när man är vuxen därför att man inte behöver lagra alla upplevelser och högtider (man har "gjort" dem så många gånger).
Samtidigt gäller det motsatta för barn som hela tiden lagrar upplevelser i hjärnan. Det är väl lite som det där att en resväg upplevs som snabbare ju fler gånger man har åkt den...
Sådär ja! Lite vetenskaplig kunskap så här på söndagen. ;-)
Jag tror för övrigt att man måste bestämma sig för att tillåta sig själv att "känna livet i sig". Att inte låta sig påverkas av det allmänna ekorrhjulet och bara göra sin grej liksom. Jag jobbar på det....:-)
Catarina: Intressant!
Men det här med att känna livet i sig.... hur ska jag hinna när jag jobbar så himla mycket och är trött när jag kommer hem? Tokigt ju! (Måste få till en förändring)
Tja, det är ju att leva, det som du håller på med nu. Livet är ju bara uppdelat i olika skeenden, och att bara tänka att det ska vara annorlunda än det du har, blir ju bara stressande;)
Vad skulle du göra om du inte gjorde det du gör nu?
Att man är i "ekorrhjulet" är ju liksom en naturlig del av livet på något sätt, det blir annorlunda när du inte har mindre barn hemma. Det är då man verkligen kan välja om man vill rusa på eller ta det lugnt;)
Jag tar det lugnt, gör det jag vill, även om jag då måste tänka på ekonomin lite, för så blir det ju om man inte råkar ha en förmögenhet att luta sig tillbaka på.
Trollpackan: Jag förstår vad du menar. Men jag trivs inte med att leva i ekorrhjulet och i nuläget kan jag inte bestämma mig för om jag ska försöka rätta in mig i ledet och gilla läget, eller om jag ska ta reda på vad jag egentligen vill med mitt liv och försöka satsa på det i stället.
Skicka en kommentar