tisdagen den 25:e oktober 2011

Bloggbytartankar igen

Är det inte jobb jag måste byta så är det blogg. Min har liksom för länge sedan gått i stå känner jag. Ibland tänker jag att jag ska sluta blogga helt, men det funkar nog inte för mig, jag är en skrivande person och jag skulle bli tokig utan någonstans att ventilera.

Men.

Mina barn har den här bloggadressen och min yngsta dotter läser bloggen med jämna mellanrum. Jag gillar inte riktigt det. Jag är en sådan person som tycker att det är skillnad på vuxenlivet och barnlivet, och att vuxensaker och barnsaker ska vara åtskilda. Man kan också kalla mig hycklare och att jag ägnar mig åt dubbelmoral och att jag i vissa hänseenden inte lever som jag lär. Exempel kan vara svordomar och värre ord... Det använder inte jag så att mina barn hör. Och råkar det slippa ur en svordom när de hör så drar de liksom efter andan och stirrar på mig! Ja, jag vet, sa ju det, dubbelmoral. *flinande smiley*

Ibland vill jag svära, för att ett inlägg kanske kräver det. Eller så vill jag raljera och ironisera, för att jag tycker att det är kul! Det kan missuppfattas och jag kanske framstår som elak i mina barns ögon, och jag vill inte det. Jag lär dem att uppföra sig väl och ha hyfs, då funkar det inte att jag inte har det.

Det är den ena saken. Den andra är att det bara är en tidsfråga innan den här bloggen läcker ut även på jobbet. Och det går inte! Jag skriver ju ibland att jag hatar att jobba och så vidare, och jag vill inte att min chef ska läsa eller få höra om det.

Den tredje saken är att jag är i ett mellanläge. Ibland försöker jag vara rolig och ironisk och ibland seriös och jag vet inte om den mixen är så lyckad. Alltså om jag lyckas med det. Jag vill tro att jag behärskar ironi - för att jag vet när jag är ironisk - men så läser jag ibland det jag skriver och så ser jag att man kanske kan tro att jag är ironisk även när jag inte är det! Förstår ni eller är jag bara rörig?

Nackdelen med att byta blogg är ju naturligtvis att jag tappar en massa goa läsare. Och det vill jag ju inte!
Men någon förändring behövs. Ibland tänker jag att jag bara ska vara rolig och raljera och vara ironisk (men så får jag kalla fötter, det finns dessutom väldigt många sådana bloggar redan, och jag tror inte jag behärskar den tekniken fullt ut, risk finns att jag blir elak istället, eller uppfattas som elak), ibland tänker jag att jag ska skriva seriösa saker som har med saker som händer och sker i samhället att göra, eller försöka påverka - och här tänker jag på företag som har en förkärlek till att plasta in saker i flera onödiga lager - vissa te-producenter! eller andra naturförstörande ting) - men hur kul på en skala skulle det vara?

Till sist kommer det alltid tillbaka, till mig. Jag är inte antingen eller. Jag är både och. 

Men jag är trött på att hålla till här, och jag är trött på att behöva tänka mig för innan jag skriver något. Jag vill ventilera, jag vill tömma mina tankar, utan att tänka på att mina barn läser eller att kollegor läser och missuppfattar mig. Jag vill kunna skriva av mig mina tankar och känslor i fred! Men jag vill att folk läser och kommenterar, känner igen sig - eller inte - och blir berörda! Jag har haft hemliga bloggar hela tiden som jag skrivit i, men det är inte alls lika roligt utan mina bloggkompisar och era kommentarer.

Så, jag fick skrivit av mig lite. Nu ska jag starta en ny blogg någonstans och känna mig för. 
Och är det så att jag bestämmer mig för att byta kommer jag självklart att meddela min nya adress! Till alla utom mina barn och kollegor!

Och alla ni som läser som inte själva har bloggar, er kommer jag maila för jag vill självklart ha er kvar. 
OM jag byter, det är inte alls säkert att jag gör!
            .

5 kommentarer:

Gafflan sa...

Jag är ju anonym för ganska många men jag vet att äldsta läser min blogg ibland men det beror mest på att en av äldstas kompisar "måste" läsa min blogg (som kompisen säger) och jag tänker mig för vad jag skriver men å andra sidan är dom ju snart 17 år och förstår och kan läsa mellan raderna. Det är ok. Jag i alla fall en blogg till som jag kan skriva på...om jag vill.

stort och smått sa...

Gafflan: Och då undrar jag hur kompisen fick tag på diin blogg!? :)

Gafflan sa...

Via äldsta så klart! Nä, jag blev inte glad men gjort är gjort och vad jag förstår så är det få av äldstas kompisar som vet om min blogg...det stannar dom emellan för så vill jag ha det. Hoppas bara det är så. :D

Pillargontanten sa...

Ja, du Agneta....
Det är ett ständigt, tassande, för att man inte ska skriva "fel" saker...
Jag bryr mig inte om att barnen läser min, för det gör de, men de är stora, och de förstår mammans utspel och ironi, däremot, så är jag ju chef, på mitt jobb, så jobbet lämnas helt utanför, vilket ibland kan kännas lite frustrerande, för i det avseendet blir det ju ingen ventilationskanal.
Man kan ju ha två, en öppen och en låst?

Lisbeth sa...

Du får väl göra som jag gjort. Jag funderade i samma banor och kom fram till att man kan kontakta sina bloggare via mail alt. skriva i bloggen om dom vill ha nya adressen. För mig blev det så att jag valde att ha min kvar och sen öppnade jag en låst blogg. Dit får man lösenord om man vill men vill man så kan man säga nej tex: till sina barn. Alla har rätt till ett vuxenliv även om grynen inte alltid fattar det.
Hoppas du fortsätter jag gillar att läsa din blogg