söndag 10 november 2013

Jag vet inte ...

Det känns som att saker är på gång i min tillvaro. Både bra och dåliga.

Mitt manus kommer att bli läst och förhoppningsvis kommer jag få feedback från en av testläsarna inom kort. Annars får jag börja ändra och redigera på egen hand igen. Har nämligen fått lite idéer som jag ska spinna vidare på. Ibland är det bra att en text får vila!

Men snart måste det börja hända grejer, jag måste bli klar.

Det är lite annat i livet också … en sjuk anhörig, vilket drar ner glädjen och ersätter med oro. Helst som den sjuke inte gärna vill belasta sin omgivning. Han säger att det inte är någon fara med honom! Men det är det.

Jag har kommit fram till att det inte finns någon annan än jag som kan "rycka upp mig". Jo, min man är väldigt bra på att få mig att tänka positivt när jag är negativ. Men det finns en gräns för hur mycket han ska behöva hålla mig under armarna. Jag måste rycka upp mig nu. De negativa tankarna börjar gå lite väl långt. (Läs: alldeles för långt). Men än kan jag vända dem, tror jag. Hoppas jag.
.

1 kommentar:

  1. Och känns det övermäktigt att rycka upp dig själv så gå och ta proffshjälp. Det är fantastiskt bra att hå till en som inte hör till familj- eller vänkretsen.
    Var rädd om dig.

    SvaraRadera