forts. Dag 1

Amalfikusten dag 1

Mulet men väldigt behaglig temperatur.

Elvakaffe på balkongen

Det var sol i morse

Trädgårsdags men snart blir det nog växthuset igen. Nästan regn i luften nu.

Regn igen och omkullkastade planer

Tur för mig att jag har ett växthus ... Jag har pelargoner att plantera om och ta sticklingar från och kan stå där inne och pilla i jorden medan regnet faller mot taket, lyssna på radion, tänka egna tankar eller inte tänka alls ...

Älskar att inte skriva!

Det blir så mycket gjort i både växthus och trädgård. Och mysigt är det att gå och klippa ekarna vid blåbärsdungen. (Jag älskar att klippa träd och buskar - skulle kunna jobba som klippare!)

Har även fått städat en del på altanen, men ganska mycket återstår eftersom vi har rätt mycket altan, och massor av grejer ... i kombination med att jag är rätt slarvig och har lätt för att stöka ner ...

Åh, vad jag njuter av livet just nu. Det gör inte det minsta att boken säljer sig lite dåligt just nu (vad kan det bero på ??? Att jag är dålig på att marknadsföra mig själv kanske?) eller att det är stiltje vad gäller skrivandet.

Det får lösa sig när jag vilat färdigt. Då tar jag nya tag.

Just nu är det trädgård och njutning som gäller. Inte helt oviktig del av livet.

Jag har skrivledigt

Och det är faktiskt riktigt skönt. Än har jag inte fått några bra idéer till hur jag ska förändra/förbättra manuset, men det kanske kommer? Annars får jag se mig om efter nytt jobb i höst. Ett så kallat riktigt jobb.


Men det vill jag helst inte.

Skulle bara röja lite

Röja är egentligen fel. Allt jag skulle göra var att kolla igenom gamla väskor efter sedlar som snart blir ogiltiga. Hittade inga pengar, men har skapat mig själv lite arbetstillfällen. Som om det behövdes. 

Semestern närmar sig-tisdag

Jag har skrivledigt nu och tänker ägna några dagar åt tvättstugan och arbetsrummet. Samtidigt som jag ska passa på att röja i min garderob. Har jag tänkt.

Tre surdegar i ett.

Tvättstuga, arbetsrum, garderob.

Undrar om det inte är därför min hjärna går på högvarv just nu: Fort, kom på något nytt skrivprojekt!

Men nej, jag behöver vila. Och surdegarna behöver fixas till. Verkligen!

Älskade torpet

Två dagar med fågelkvitter och välbehövlig avkoppling. (Tyvärr envisades grannen med att väsnas med både åkgräsklippare och trimmer ...)

Att inte skriva kan vara att träna

Som jag skrev i förra inlägget så är att inte skriva lika viktigt som att skriva, för skrivprocessen. Ett bra sätt att inte skriva är att träna. Det gör gott både för hjärnan, hjärtat och resten av kroppen. Inte minst välbefinnandet!

Idag ska jag köra mossträning. Jag hoppas att det blir intervaller för det är jag i stort behov av. Min trötta kropp behöver en rejäl genomkörare. Och i grupp med andra blir det perfekt. Intervaller när man är ensam blir typ: jogga - gå - jogga - gå.

Att det finns människor som inte orkar träna, förstår jag faktiskt inte. Jag skulle inte överleva utan motion och träning. Och det måste inte handla om löpning eller tuffa intervaller, eller ett hårt pass på gym - det kan räcka med promenader (som kan göra underverk mot celluliter), situps och armhävningar hemma på golvet. Några gånger i veckan räcker för att kroppen långsamt ska bli starkare. Jätteskön känsla, att vara stark. (Och rätt snyggt med lite lagom stora muskler.)

Vikten av att inte skriva ibland

Att inte skriva ibland är nog nästan lika viktigt som att skriva. Igår skrev jag ett utkast till en novell, och sedan struntade jag i manuset.

I morse vaknade jag och hade en lösning på problem-slutet.

Ska fundera lite till, kanske bolla idén med någon av testläsarna, och sedan testa att skriva. Har jag tur blir det bra och i så fall blir det kanske 90000 ord, vilket var målet från början. (Och landar jag på 85' är jag nöjd ändå. Antalet ord spelar inte jättestor roll, bara ett hjälpmedel och ett mål att sikta mot.)

När jag avslutade manus 2 hamnade jag på 84', men efter första redigeringsvändan försvann ca 3' ord. (Jag erkänner - jag älskar att räkna ord!)

En jättefin recension

Titta vilket trevligt inlägg Ninas corner har skrivit om min bok. Det gjorde verkligen min dag!

Att inte skriva är också viktigt för skrivandet

Jag borde ta mig den där skrivledigheten som jag tjatat om hela våren. Hade tänkt, och lovat mig själv, att ta ett par veckor ledigt när manuset var färdigt. Samtidigt som kroppen fick vila skulle även manuset vila ...

Jag VET ju hur viktigt det är. Både för mig och manuset.

Kanske är jag lite överarbetad just nu. Nästan besatt av att skriva. Måste skriva. För att jag vill. (Funderar på nästa manusprojekt, funderar på noveller, på annan typ av skrivande ...)

Men inser att jag måste trappa ner lite på det. Så därför ska jag ägna mig åt tvättstugan och min garderob några dagar. För att det är nödvändigt.

Under tiden kanske min hjärna klurar ut en bra lösning på hur jag ska skriva ett bättre slut på manus 2.

Blä

Jag har ingen bra känslan när det gäller manus 2. Slutet rann iväg åt fel håll, inser jag lite för sent.

Fast, för sent är det ju inte - allt går ju att ändra! Det är bara det att skrivandet känns tråkigt nu ... samtidigt som jag är jättesugen på att påbörja något nytt ... samtidigt som jag vill fixa manus 2 för att bli klar med det ... samtidigt som jag behöver vila ...

Jag vill göra allt, på en och samma gång.

Lite besviken är jag på att jag inte lyckas skriva ett perfekt manus redan från början. Varför ska just jag behöva jobba med manuset flera gånger om, innan jag kommer i närheten av att vara nöjd? Så som alla skrivande personer får göra, inklusive erfarna författare. (Mvh diva. Eller bara lat.)