Long time no see

Hej bloggen!

Jösses vad usel jag har blivit på att blogga. Har jag vuxit ifrån det? Vill jag fortsätta? Är det min grej?

För några år sedan (ganska många år sedan) var bloggen mitt allt. Tankar, känslor och upplevelser skulle delas och allt jag gjorde (nästan) resulterade i ett blogginlägg. Inget var för ointressant för att inte delas med resten av bloggvärlden. 

Jag har fortfarande behov av att skriva av mig, som jag hade då om än inte i samma stora omfattning, men jag inte samma stora behov av att bli läst och bekräftad. När barnen var små och jag ofta var ensam med dem, samtidigt som jag hade ett hushåll att ta hand om och ett jobb att sköta. Då var bloggen min stora och livsviktiga ventil. Och alla läsare jag hade - vad kul vi hade ihop! Jag kan sakna det ibland. Samtidigt växte barnen upp och blev känsligare för att "hängas ut" - och jag förstår dem. När jag inte längre kunde raljera över småbarnslivet fanns inte mycket kvar att blogga om ...

Nu är barnen på väg in i vuxenlivet, de är hjälpsamma och självständiga och jag har mer tid för mig själv. Vad finns då att blogga om? Trädgården? (Se min trädgårdsblogg!) Hormoner? (Usch, elände.) Jobb? (Tystnadsplikt.)

Vi får se. Kanske ger jag bloggen en ny chans, kanske faller den i glömska. Var sak har sin tid och det var roligt så länge det varade. Men man vet aldrig. Infall kan komma.

Gratulerer med dagen, Norge!

I hela mitt liv har jag firat den här dagen. När jag var liten fick jag gå hem tidigare från skolan för att åka till Norska sjömanskyrkan som den hette då och gå i barnetåget. (Var jag ledig hela dagen, tro?)

Efter att ha gått i tåget och viftat med flagga i takt till musiken blev det fika och lekar utanför kyrkan och därefter åkte vi till Liseberg. Dagens absoluta höjdpunkt! 

Efter det åkte vi till Landet (mormor och morfars sommarstuga) och åt tårta. Otroligt mysig dag!

Idag blir det corona-anpassat firande hos min syster - utomhus och under deras balkong ifall det kommer en skur. Jag hoppas på uppehållsväder och att jag nästa år äger en egen norsk flagga. Den på bilden äger min bror, men jag lånade den innan han skaffade sig en flaggstång.

Tänka högt lite

Jag har alltid varit en kännande person. När jag blir tillfrågad om jag vill göra något måste jag känna efter innan jag svarar. Inte tänka efter, utan känna. Ibland känner jag direkt att jag vill eller inte vill, men ganska ofta behöver jag tänka efter - med magen.

Det händer att jag hittar små lappar med tankar som jag skrivit ner, saker som jag inte ens minns att jag har tänkt. Som när jag väntade mitt första barn och kände stor oro och vånda ... tankar som tack och lov gick över. Lite kul när man kan överraska sig själv!

Hm ... Jag har ingen som helst aning om vad jag ville med det här inlägget ... förmodligen hade jag en tanke som sedan försvann. Så blir det ibland. Eller ganska ofta. Närminnet suger och det stör mig! Och inte heller får jag någon ledtråd av rubriken, vilket jag borde få eftersom det är där första tanken med inlägget landar.

Solig, härlig lördag!

I morse hade min surdeg skiktat sig IGEN och jag suckade högt och undrade vad i hela friden jag gör för fel. Varför funkar det inte? Och varför ger jag mig inte?! Det skulle vara så skönt om jag bara åkte ner till Kullaviks hantverksbageri och köpte en färdig surdegsstart. 

Men så kollade detta klipp igen och upptäckte att jag faktiskt hade missat en detalj - att hälla ut större delen av surdegen! Detta skulle gjorts redan dag tre men jag gjorde det idag, dag sex. Sedan mätte jag 50 g mjöl och 50 g vatten, blandade ihop och upp i skåpet ovanför kylen. 

Nu på kvällen tjuvkikade och såg att det bubblar som bara den! Äntligen och hurra!

Dagen har tillbringats i trädgården. Vi (maken) har snickrat ihop pergolan som legat nermonterad och den gör sig jättebra på den östra delen av huset.

Jag har köpt jord, en rätt ful spaljé och en vit klematis. Den rosa jag helst ville ha fanns inte ännu. Jag har rensat lite ogräs, klippt ner en av aroniabuskarna (nästan lite för mycket).

 

Hoppas på en lika skön dag i morgon också. Som jag behövde den här dagen! Återhämtning.

Surdagsstart - länk

Tack Tomas för tipset! Jag har inte testat hans recept ännu men tittat på klippet och tänkte spara länken. Han verkar veta vad han pratar om.

Kennys surdegsskola

Surdegs-eländen

Jag är inne på tredje försöket att få igång en surdeg. (Kör dessutom i tre olika burkar den här gången.) Men jag börjar bli rejält sur. Nu senast har jag testat med 1 msk av vatten och mjöl, men det kanske krävs lite större mängder för att det ska lyckas? 

Jag har ju lyckats tidigare så varför i h-e går det inte nu för?! Blir tokig ...

Tur att jag är envis. Eller kanske tyvärr.

Nytt försök med surdeg

Jag hatar att ge upp saker jag verkligen vill lyckas med, så idag har jag satt inte mindre än tre stycken surdegsgrunder. Nu jäklar! Två råg och en vete. Håll tummarna!

Testar detta recept den här gången. 

Förfärligt dåligt uppdaterad blogg!

Det har blivit nytt år och en hel månad har snart gått! Vad har jag gjort? Jobbat, skrivit lite, tränat lite, lagat mat och sovit. Det är ungefär det.

När jag jobbat färdigt för dagen finns nästan ingen energi kvar ... det är lite speciella omständigheter just nu och de tar på krafterna. Förhoppningsvis blir det bättre när våren kommer.

En lite annorlunda jul

Julen blev väldigt väldigt mysig, trots ganska annorlunda, detta corona-år 2020.

För det första fick vi strålande sol och klarblå himmel - vilket var första gången på hela december (och även hela november tror jag). Så grått och trist som det varit de sista två månaderna har det nog aldrig varit tidigare, med skymning från morgon till eftermiddag.

Eftersom hela världen befinner sig i en pandemi kunde vi inte träffas inomhus utan körde en mysig glöggfika på en stor lekplats i närheten. Och till barnens (även de vuxna barnens) förtjusning kom tomten på besök!

Sedan gick, eller åkte, var och en hem till sitt för att fortsätta firandet med den eller de allra närmaste.

2020, året då man får vara tacksam så länge saker och ting inte blir värre. Året då mest använda frasen lär vara: "Det är som det är. Håll avstånd!"

I år är jag extra tacksam över att ha mina föräldrar och syskon på nära håll. Ingen behövde stanna hemma pga icke nödvändig resa. Vi kunde promenera till mötesplatsen och fick önska varandra God Jul in person.

Men nästa år hoppas jag att vi är tillbaka i något slags normalt läge igen. Vad det nya normala än må vara. Och förhoppningsvis kommer alla nära och kära vara friska och må bra.

Så håll ut och håll rejält avstånd, för din egen skull men framför allt för de i riskgruppers skull. Och kanske allra mest för de som jobbar inom vården.

Gott slut!

Stora tvivel just nu

Just nu tvivlar jag ganska rejält på mig själv och min förmåga och känner att manuset inte är ett dugg bra. Ibland vill jag faktiskt lägga skrivandet på hyllan helt och hållet ... 

Men så kommer dagar då det känns lite bättre och jag inser att jag visst vill skriva, och definitivt bli klar med det här manuset.

Det är några steg fram och några steg bak ... 

(Och den här jäkla pandemin gör inte några som helst underverk för humöret heller. Usch!)

Manuset närmar sig slutet

 Än är det en del kvar men jag känner att jag är och nosar på upploppet.

Frågan är om jag ska strukturera upp texten? Kanske numrera kapitlen och skapa ett dokument där jag lite kort förklarar innehållet?

Hur gör andra? 

Förbättringspotential

Det här med träning är lite klurigt och svårt, tydligen ... (kan även appliceras på annat i mitt liv)

Jag vet så väl hur BRA jag mår när jag är igång och tränar, och hur sämre jag mår när jag inte gör det. 

Ändå underlåter jag mig att träna i den omfattning jag vill och behöver. Varför är jag sådan? Tiden har jag, behöver bara bestämma mig. Viljan har jag egentligen också, behöver bara ta fram den. Så vad är det som gör att det kan gå en vecka eller två mellan varje träningstillfälle? 

Och vad är det som gör att jag slutar med mina PW när jag är igång och löptränar? (Eller ja, löptränar ... snarare springer och går som jag gör, jag springer i bästa fall 50% av tiden.)

Behöver göra en grundlig omstart eller feng shui av mig själv.

Behöver vakna varje morgon och fråga mig själv "vad ska jag träna idag". Eller ännu hellre ha det klart för mig redan kvällen innan.

Det som inte blev

I februari skrev jag ett inlägg om min längtan till Spanien ... Tji fick jag, kan man säga.

Det blev en väldigt bra och mysig sommar ändå, trots att vi inte kunde åka ner. Men rätt snopet ändå.

Sommaren 2020 - så här långt

I korta drag:

Juni började storstilat, vädermässigt, och jag längtade efter regn och mulet väder. Vattennivåerna var låga och bevattningsförbud infördes ... trädgården började bli torr och mina vattentunnor var tomma.

Juli var kall och bedrövlig. Jag fick mitt efterlängtade regn, med råge ... 

Maken och jag var i torpet och grejade och grejade och grejade. Och hade det skönt. Vi tog en tur till Älmhult och köpte soffor.

Augusti har varit blandat väder men mest uppehåll och lite sol ... idag är det bara den fjärde så allt kan ju hända. Första augusti firade vi mamma och pappas guldbröllop! Så mysigt och trevligt.

Andra augusti var grått och lite regnigt och jag hade huvudvärk och sov två timmar på soffan ...

Tredje augusti var solig och fin.

Idag skiner solen och maken och jag ska ut till kusten och promenera.

I morgon ska det regna och då ska jag skriva.

På torsdag, fredag och lördag ska jag tvätta och hänga på tork ute i finvädret. 

Augusti har potential att bli en riktigt bra månad ... jag återkommer om det.

Nytt utseende?

Inte än ... och jag hoppas innerligt att jag får behålla originalutseendet även i fortsättningen.