Redigerat

Bara gör det, sa jag till mig själv i morse. Med eftertryck. Att gå som katt kring het gröt ger inte ett färdigredigerat manus. Och jag vet ju vad det är som ska göras ... att det känns motigt är bara att acceptera.

Men skön känsla ändå att se att de flesta punkterna på listan faktiskt är strukna nu. Jag har redan åtgärdat en del. Det som återstår är de lite större grejerna, att mejsla fram tydligare personligheter och fixa en relation ...

Varför känns det så svårt? Vad är det som säger att jag inte kan lyckas? Jag måste bara göra det. Åtminstone försöka. I värsta fall misslyckas jag, men nästa gång jag testar kanske det går bättre? Jag får försöka tänka så. Att jag blir bättre.

Äntligen, idag

Vaknade och bestämde mig för att idag skulle jag redigera igen. Jag har listat vilka saker som ska åtgärdas. Förslag till ändringar från lektören, och jag tycker att alla synpunkter var riktigt bra. Såklart, hon (jag tror att det är en hon) är etablerad författare med flera utgivna romaner. Jag vore dum om jag inte lyssnade på ett proffs. 

I morgon är jag ledig! Då tänker jag fortsätta beta av punkterna. En efter en. När de är gjorda återstår att förbättra resten, utifrån eget huvud. Det blir lite svårare ...

Just nu känns redigering tungt och jobbigt. Men jag lär mig säkert en del på det. Hoppas jag.

 

Lektörsutlåtande

 

Ledig onsdag, fint väder & ett lektörsutlåtande.

Det blev en andra frukost i uterummet medan jag läste utlåtandet en andra gång. Det innehåller massor av konkreta tips som jag suger åt mig. Dock infinner sig inte skrivlusten. Jag är mest trött, men det kommer gå över. (Det är nog vanlig hederlig prestationsångest bara.)

 

Nytt manus nya funderingar

Nu skriver jag på Manus 3 igen. Det jag påbörjade senvåren 2024 medan Manus 2 vilade.

Det kändes kul och bra att skriva, och det kändes kul och bra när jag läste igenom det för några veckor sedan. Jag var taggad att sätta igång.

Nu: motsatsen till taggad. Vet hur handlingen ska utveckla sig lite längre fram men kan inte ta mig dit. Fattar inte varför.

Behöver jag läsa igenom mina 20' ord för att få en känsla eller ska jag bara fortsätta skriva mina framtida scener? Allt kan ju ändå rättas till vid redigeringen. Risken med att läsa igenom är att jag börjar pilla och ändra, och det vill jag inte.

Önskar ibland att jag hade någon som kände mig och min skrivprocess så himla väl, som kunde säga precis hur jag ska göra i varje situation. Nu är jag ensam och får klara mig själv. 

Visst, jag kan pröva mig fram tills jag hittar mitt sätt ... men tiden går ju!!!

 

Lite stiltje i skrivandet

Vill inte kalla det skrivkramp, för det är inte helt låst, men det går på sparlåga just nu. Känns lite svårt. 

Men jag tror att det handlar om att hjärnan behöver lite ledigt. Den har varit inställd på att handla om X, Y och NN i flera månader nu, och plötsligt ska det vara en Frida, David och Kerstin istället (arbetsnamn).

Jag tycker nog att jag är värd lite ledighet. Ett par dagar, sedan ska jag sätta igång igen.

 

Lektörsläsning beställd

Bestämde mig i helgen för att köpa en lektörsläsning och i måndags skickade jag iväg manuset ... 

Igår fick jag fakturan och ett mail som talade om att manuset är skickat till en lektör. Hurra och hjälp!!!

Jag UTGÅR från att personen börjar läsa mitt manus redan idag. First thing efter morgonkaffet! 😃 

Hoppas hoppas hoppas att jag får massor av konkreta tips på förbättringar! Gärna en del beröm också, för det behöver jag. 

Nu återstår några veckor av väntan. Inte direkt min favoritsysselsättning ... så jag får fokusera på manus 3 istället.

 

Och nu då ...?

Att mitt manus skulle ta sig igenom nålsögat ser jag som en omöjlighet ... Det behöver bli proffsläst och omarbetat först. Jag känner att jag har mycket kvar att lära innan jag är utgivningsbar. 

Men jag har ändå skickat till två förlag. Bara för att. Man vet ju faktiskt inte. Någon kanske läser och tänker att det kanske kan finnas en tillstymmelse till potential ... Plötsligt händer det och så vidare.

Jag har också bestämt mig för att köpa en lektörsläsning. Det kostar några tusen men det får det vara värt. Det känns både spännande och läskigt. Någon ska läsa och ha synpunkter. På det JAG har skrivit. (Hjälp! Tänk om personen tycker att jag är värdelös ...)

 

Och DÄR satte jag punkt!

Nu är manuset klart! Jag är färdig!

Jag är faktiskt färdig ... så många månader som jag slitit med detta. Så många gånger jag har våndats och tvivlat på min förmåga. 

Nu är jag klar och jag hoppas innerligt att jag inte vaknar i natt och inser att jag glömt eller missat något väsentligt.

Nu återstår att välja ut några förlag att skicka manuset till. Därefter ska jag bestämma mig för hybrid- eller egenutgivning, för det är där jag tror att jag kommer landa. Att ett traditionellt förlag skulle vilja ge ut mig håller jag för osannolikt. Konkurrensen är för stor och jag är inte tillräckligt duktig ännu. (Men jag hoppas att jag kan bli.)

 

Där kom det, tvivlet

Efter att jag skrev förra inlägget (klistrar in det längst ner) blev jag nervös. Tänk om jag har missat något väsentligt ...? Läsarna kanske inte alls gör samma tolkning som jag, och får en konstig läsupplevelse istället för en trevlig. 

Tänk om jag har missuppfattat skrivkonsten helt? Allt jag skriver kanske är obegripligt. Eller ännu värre, långtråkigt. 

Jättejobbig känsla. Prestationsångest? Men vem är jag att tro att just jag skulle kunna lyckas som författare? Vem tror jag att jag är?! Vem är jag?

(Jag är hungrig, jag behöver äta. Jag börjar där så får vi se hur det känns.)

 

Förra inlägget:

 

Kanske jinxar jag genom att skriva det här inlägget men det måste skrivas:

Jag är snart klar!

I detta nu återstår ca 5500 ord (23 450 resp 28 500 tecken) att redigera, samt utöka och fylla på ... sedan är jag klar! KLAR!!?! (Slutet är ännu inte helt färdigt men jag hoppas - gaaaaah - att det löser sig av sig självt. Typ.

Om man nu kan bli klar? Det finns alltid ord att byta ut, ordföljd att kasta om, eller annat att ändra. Men jag får bestämma mig för att nu är det så färdigt som jag kan göra det.

Efter det ska jag bestämma mig för hur jag vill ge ut det. Vågar jag ens hoppas på traditionellt förlag? (Ja, det kostar inget att skicka till dem.) Annars står det mellan hybridförlag (dyrt) eller ge ut själv (svårt, krångligt - men kanske kul och spännande). 

Men ok, jag har som sagt drygt 5500 ord att gå igenom, några tusen att skriva till. Därefter kan jag börja fundera på nästa steg. 

Fast först av allt, en välbehövlig paus från datorn. Lunch och trädgårdsarbete! Blå himmel, sval (iskall) vind och ljusgröna små blad. Underbar fredag!

 

Snart ... snart ... snart!!

Kanske jinxar jag genom att skriva det här inlägget men det måste skrivas:

Jag är snart klar!

I detta nu återstår ca 5500 ord (23 450 resp 28 500 tecken) att redigera, samt utöka och fylla på ... sedan är jag klar! KLAR!!?! (Slutet är ännu inte helt färdigt men jag hoppas - gaaaaah - att det löser sig av sig självt. Typ.

Om man nu kan bli klar? Det finns alltid ord att byta ut, ordföljd att kasta om, eller annat att ändra. Men jag får bestämma mig för att nu är det så färdigt som jag kan göra det.

Efter det ska jag bestämma mig för hur jag vill ge ut det. Vågar jag ens hoppas på traditionellt förlag? (Ja, det kostar inget att skicka till dem.) Annars står det mellan hybridförlag (dyrt) eller ge ut själv (svårt, krångligt - men kanske kul och spännande). 

Men ok, jag har som sagt drygt 5500 ord att gå igenom, några tusen att skriva till. Därefter kan jag börja fundera på nästa steg. 

Fast först av allt, en välbehövlig paus från datorn. Lunch och trädgårdsarbete! Blå himmel, sval (iskall) vind och ljusgröna små blad. Underbar fredag!

 

Det går framåt

Idag fick jag en ledig dag och den ägnades åt att redigera manus, och sedan ligga på soffan och läsa innan det var dags att hämta brorson från dagis.

Flera gånger både igår och idag har det känts överraskande roligt att redigera (och manuset har känts förvånansvärt bra, om jag får lov att säga det själv). Kanske är det ett önsketänkande bara. Eller en affirmation för att peppa mig själv. Men hellre det än att det känns tråkigt och segt.

Behöver dock inte betyda att andra tycker om det. Men det hoppas jag! 

Behöver reservera mig för att jag kommer tappa skrivlusten och hoppet när jag närmar mig slutet. Där är det inte helt bra än, inte riktigt färdigt heller, så jag kommer att behöva tänka till ... Men jag hoppas att det löser sig. Ibland ser man slutet på en berättelse när man minst anar det.

En del arbete återstår alltså innan jag är klar, men jag närmar mig och det känns väldigt bra. Åtminstone just nu.

 

Redigeringsvända 5

Det är en högre siffra än fem egentligen, men de första omgångarna har jag inte skrivit upp. Hade varit kul om jag hade gjort åtminstone en notering om hur många gånger jag redigerat.

Hur som helst. Det gick sådär att hålla mig från att peta och ändra i manuset. Med sådär menar jag jättedåligt.

Jag började på sidan 50 men jag började direkt med att fylla på, ändra och radera i manuset. Inte i ett separat dokument eller på papper vid sidan om, som jag hade planerat att göra. Men det får vara så. Den här omgången gör jag så här. Så får vi se. Om jag någonsin blir klar.

Men nu ska det sovas.

 

Dags för nya tag nu!

Manuset har fått vila lite. Nästan 14 dagar. Jag har dels skrivit annat under tiden, dels njutit av lediga dagar i Spanien. (Och genomlevt en dunderförkylning, som ändå - sett i backspegeln - gick över ganska fort, tack och lov.)

Nu är det alltså dags att läsa igenom det.

Och då är frågorna många ...

Börja vid sidan femtio eller vid ca hälften? Jag tror att det är andra halvan av boken som behöver mest arbete, det är ganska tunna kapitel där. De första femtio sidorna är hyfsat välskrivna. Åtminstone är de redigerade flest gånger.

Ska jag läsa igenom en gång, utan att notera saker eller ska jag skriva ner saker direkt när jag hittar dem? Jag tänker inte tillåta mig att ändra direkt i manuset, utan i ett block eller ett annat dokument. Annars kommer jag fastna i detaljer i all evighet.

Kanske läsa igenom först för att se om vissa saker får svar i ett senare kapitel? Annars finns risk för dubbelarbete ... been there, done that. Slösat massa tid.

Just nu känns det som att jag aldrig kommer att bli klar. Tung känsla. Men en sak är väldigt säker: Jag kommer ALDRIG bli färdig om jag inte sätter igång.

 

Fortfarande stiltje på alla plan

Återhämtning pågår. Jag har semester. Vilar både kropp och själ.

Men snart ska jag köra igång igen. Träna, yoga och skriva.

Tänker börja med en lite raskare promenad idag än tidigare dagar. Men återhållsam sådan. Jag har trots allt varit dödligt förkyld (mild överdrift). 

Ska också stretcha väl valda kroppsdelar: Har fått tips om att fokusera på framsida lår, höftböjare och insida lår, samt aktivera baksida lår.

Därefter ska det städas, stängas igen, sägas hejdå och resas hem.

Men först lite mer kaffe och Den stora älgvandringen.

Lite skrivarfunderingar

Lyckan att må bra igen! 

Nu gäller det bara att fortsätta ta det lite lugnt, trots att jag är taggad att köra igång, järnet, för att hinna ikapp allt jag missat!!! Såå lätt att jag tar ut mig i onödan, tyvärr.

Jag låter det gå någon dag till innan jag ägnar mig åt manuset. Vilket av dem det nu blir. Har ju Manuset (som vilar) och det nya (som började skrivas i somras och som jag återupptog häromveckan).

Behöver komma på om det behöver ytterligare vila och jag ska skriva vidare på det nya, eller om jag ska ge mig i kast med att redigera. Jag vet inte!

Får fundera på det ett tag till. Under tiden hänger jag lite tvätt och njuter av finvädret.