fredag 14 februari 2020

Skrivandet ...


Det går framåt ... manuset mäter strax över 60 000 ord. Kanske 64'. 'Tills något annat tar vid' landade på 70' efter redigering och korrläsning. Men jag har för mig att när jag ansåg att jag var färdig, innan jag skickade in den, mätte den strax över 80', 82' kanske. 

Sedan skulle ca 5000 ord bort. Redaktörens förslag. Bort och alltså inte skrivas om eller ändras, utan bort. Därefter skulle texten skrivas om och ändras ... 

Jag tror och hoppas att detta manus är mer välskrivet än det förra, rent skrivtekniskt, eftersom jag tyckte att jag lärde mig massor genom att samarbeta med en redaktör. Jag vill ju gärna tro att jag och mitt skrivande har utvecklats. 

Ska bli oerhört spännande och kul att låta folk läsa den så småningom. (Och samtidigt väldigt läskigt.)

måndag 10 februari 2020

Bland det bästa jag vet!

Finns det något skönare än att nyduschad få krypa ner i en renbäddad säng?!
Det skulle i så fall vara om jag hade orkat mangla lakanen också.

Inte nog med det: jag är även ledig i morgon och resten av veckan. Hurra!

Snart ... snart är det du och jag sängen.

fredag 7 februari 2020

En ny vana, har jag tänkt

I morse packade jag träningskläder innan jag gick till jobbet. Tänkte att jag skulle orka styrketräna lite när jag ändå slutar tidigt.

Sagt och gjort. Jag tränade och det var jätteskönt, om än lite jobbigt för de muskler som legat i träda ett tag.

Jag tänkte att det ska bli min nya braiga fredagsvana att starta helgen med ett skönt styrketräningspass.

Heja mig!

söndag 2 februari 2020

Spanien-längtan och hur man kan ändra sig

För nästan precis fyra år sedan fick vi erbjudande om att hyra ett hus billigt i Spanien. Då hade jag ingen som helst längtan efter att besöka det landet. Jag ville hellre till Rivieran eller Italien ... Men en budget-vecka vid Medelhavet tackar man inte nej till.

Sommaren 2016 flög vi till Alicante, hyrde bil och åkte några mil norrut. Huset var trevligt, men inte så mycket mer. Jo, grannarna var toppen! Några kände vi sedan tidigare, andra blev nya vänner.

Men omgivningarna var torra och rätt fula. Inget vackert landskap. Några blommor och palmer, men inte mycket mer. Jag var lite besviken, minns jag.

Stranden var däremot trevlig och områdets inhägnade pool var fräsch och väldigt härlig. 

Och vi satt många kvällar på takterassen och bara njöööt av värmen och utsikten.

I övrigt var jag inte imponerad.

Sommaren därpår (2017) fick vi möjlighet att återigen hyra ett hus billigt. På samma gata. Vi tackade ja och flög via Madrid där vi även bodde några nätter - otroligt trevlig stad!

Vi hade en mysig vecka med mycket bad och trevligt umgänge.

2018 hyrde vi samma hus som 2016. Vi hade kommit på att vi visst gillade att vara i La Nucia. Poolen, Benidorm, Altea, stranden vid Albir ... Vi gillade omgivningarna, för att inte tala om bergen. Jag älskar bergen som omger vårt samhälle. Och utsikten över Calpeklippan och havet, som man ser från takterassen.

Det fanns jättehärliga strövområden bara ett stenkast bort.

Den här sommaren (-18) lekte vi med tanken på att köpa oss ett eget ställe ... där, i La Nucia. Ett eget ställe med takterass och utsikt över berg och hav, och närhet till sköna strövområden att ta morgonpromenader i.

Och av en händelse var ett sådant till salu. I november 2018 hade vi bestämt oss för att chansa. I februari 2019 åkte vi ner och genomförde köpet. Vi var ägare av ett litet, charmigt radhus med takterass och underbar utsikt.

Och sommaren 2019 bilade vi ner, nästan hela familjen, till vårt hus!

Om några månader är det dags igen, men den här gången blir det nog bara maken och jag som bilar ner. Det ska bli underbart. Vårt hus, som vi så smått har börjat sätta vår prägel på.

Så, från att inte ha velat åka till Spanien över huvud taget ser jag nu verkligen fram emot sommaren och att få åka dit igen. Att njuta av sol och värme, tapas och Cava, en terass med utsikt över berg och Medelhav. Jag längtar!

lördag 25 januari 2020

Lite gnäll en vårlig vinterlördag

Min baksida krånglar igen, som den gjorde när jag sökte hjälp hos sjukgymnast i september 2018. Bara att börja med rehab-övningar igen. Försöker förtvivlat minnas hur ofta jag skulle göra övningarna. Vill minnas att jag skulle göra de första varje dag, men i träningsdagboken har jag bara lagt in tre pass i veckan ... När jag fick papper nummer två, eller tre (?) blev jag lättad över att de skulle göras 3-4 ggr/vecka.

Samtidigt som jag kör rehab ska jag även börja träna upp mage, rygg, armar och axlar. När jag ändå är igång liksom. Förfallet går snabbt i den här åldern.

Östrogenet som jag fått (Divigel) funkar, tack och lov. TACK OCH LOV! Visst, jag har sämre dagar och tjurigt humör - men inte det totala mörker som kände i höstas. Håglöshet och hopplöshet förmörkade mitt liv och tillvaron. Inget sådant finns kvar och det är en stor befrielse. Borde sökt hjälp tidigare.

Skrivandet går lite på sparlåga. Det är en av karaktärerna som vägrar samarbeta och jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att ändra på det.

Jobbmässigt är det bra just nu. Är i två olika SU-grupper och trivs väldigt bra. Synd bara att det är tidsbegränsat. Nackdelen med att vara vikarie.


måndag 6 januari 2020

God fortsättning

Året är bara sex dagar gammalt men har börjat ganska storstilat. Vi har haft fler soldagar än vi hade under hela november (och kanske även december?) så det har blivit ett par promenader tillsammans med kameran.

Det har slappats en hel del, setts både filmer och serier, men även tränats ett bodypump-pass. Och idag blir det ett lugnt och välbehövligt yogapass (yinyoga).

Det har även skrivits en del, vilket känns oerhört bra efter några veckor med svår skrivkramp.

söndag 1 december 2019

Välkommen december!


Äntligen december och advent! Äntligen månaden då det vänder och går mot ljusare tider igen. Som jag har längtat. Den här hösten har varit ovanligt mörk och dyster. (Mycket pga att jag saknar min syster som flyttat till USA.)

Men jag har kommit igång med träningen, och promenader (vilka kunde bli både fler och oftare), och har för avsikt att fortsätta så. Tids nog kommer väl våren och sommaren och värmen igen.

lördag 30 november 2019

Världshistoriens mörkaste månad äntligen till ända!

Igår, sista fredagen i november, tittade äntligen solen fram efter att ha varit borta i evigheter. Alla blev med ens mycket gladare och lyckligare, och fredagen blev en av de bästa på länge.

Idag är det sista november och i morgon är det första advent. Det ska alltså pyntas med ljusstakar och stjärnor i huset. Äntligen!

I år förstår jag alla som tjuvstartat med adventspyntet, och jag förlåter dem helhjärtat. De är dessutom  fler än någonsin tidigare.

Enda bra saken med november är att den har gått snabbt.

Måtte vintern gå lika fort.


onsdag 27 november 2019

Bara ett fåtal mörka dagar kvar

Har vi någonsin tidigare haft en lika mörk och dyster november? Jag fick se några minuter av sol när jag var i Vadstena för två veckor sedan, i övrigt har det varit regn och grått eller dimma och grått. Urtråkigt. Jag längtar efter solsken!

I år förstår jag alla som tjuvstartar med adventsljusstakar och stjärnor - och jag förlåter dem. Är nästan sugen själv på att lysa upp mitt hem ... Men jag ska vänta till på lördag. Istället frossar jag i levande ljus.

Tre dagar kvar.

söndag 17 november 2019

Tjejhelg!

Jag är nyss hemkommen från årets tjejhelg. Denna gång i Vadstena.

Vi åkte först till Omberg där vi gick en promenad på ca 7 km (kanske mer) och fikade runt en eldstad, som inte var tänd, med utsikt över ett grådisigt Vättern. Väldigt mysigt och trevligt! Trots lite duggregn emellanåt. Men bra kläder och gott humör ...!

Därefter åkte vi till Vadstena klosterhotell, fick våra rum som var belägna i slottsflygeln en bit från själva hotellet. Vi hann ta det lite lugnt och fixa iordning oss inför middagen. (Hotellet hade redan ordnat med rumsfördelningen för oss.) Bubbel i rum 3 och sedan taxi, som hotellet ordnade och stod för, till middagen.

Oxfilé med potatiskaka till huvudrätt och blåbärspannacotta till efterrätt. Jättegott! Och väldigt lagom stora portioner. Och gott vin till.

Efter maten var det dags för spa. Så himla skönt att göra det på kvällen ... tassa omkring i mysbelysning i badrock och dricka champagne (!) och sjunka ner i de olika poolerna - en sval, en varm och en med bubblor utomhus under bar, svart himmel.

Rent och fräscht överallt och väldigt trevlig personal. Sköna sängar och nästan perfekta kuddar. Jag sov ovanligt gott för att vara borta!

Frukosten i Kungasalen var riktigt god.

Vadstena Klosterhotell kan jag varmt rekommendera. Och Vadstena vill jag gärna uppleva igen, på sommaren!

Idag, söndag, var allt stängt förutom klosterkyrkan där vi gjorde ett besök - imponerande byggnad från 1300-talet! Ett gulligt fik som var öppet hittade vi också efter att ha promenerat omkring och tittat i denna gulliga lilla stad. Efter en god och trevlig fika var det dags att bege oss hemåt igen.

Som vanligt blev det en väldigt mysig och trevlig helg med massor av prat och skratt (och som jag behövde det!) med mina äldsta vänner. Vi har känt varandra i mer än 30 år ... herregud! Och några
så länge som 40 år. Inte klokt ju.

Inte konstigt att vi har samlat på oss en massa roliga minnen genom åren.

söndag 10 november 2019

Livet

Det rullar på, livet. Ibland känns det bra och ibland är det skit. (Hormoner.)

Om bara några dagar kommer sonen hem efter sin åtta veckor långa utlandspraktik. Jag längtar ihjäl mig. Jag var dessutom bortrest när han åkte så för mig har det blivit nio eller tio veckor utan honom.

Bara att vänja sig antar jag.

Skrivandet känns bra. Förvånansvärt bra, faktiskt. Undrar om jag lurar mig själv ...?

Jag satte igång att skriva på onsdagen, tror jag, efter att jag kom hem från syrran i USA och sedan har jag skrivit nästan varje dag.

Fortsätter jag så här i samma takt och med samma positiva känsla kommer jag kunna vara klar med utkastet vid nyår. Jag vet, ni har hört den förut ... men man måste ju hålla uppe hoppet. Säger de.


Och så har vi det här hormonella eländet ... och lite annat elände som jag kanske får anledning att återkomma till. Kan behöva lite hållna tummar och så, men det kommer säkert att bli bra.


Till helgen är det dags för den årliga tjejhelgen - det ska bli jättekul. Det var länge sedan jag såg fram emot något så mycket. (Bortsett från resan till min syster tidigare i höstas då.)


lördag 26 oktober 2019

Dagens skrivarplats

Äntligen är jag på gång igen!


Sommaren gick åt till annat än skrivande, hösten rivstartade med jobbjobbjobb och sedan var jag i USA i tre veckor. Ingenting blev skrivet på många månader.

Men, när jag kom hem återgick jag till att vara "bara" timvikarie. Efter en veckas återhämtning. Det här med jetlag är påfrestande ... 

Tack vare några lediga dagar i veckan har jag äntligen tid och ork att ägna mig åt mitt skrivande igen. Och det är ju det jag vill göra. (Tror jag.) Åtminstone känns det så nu.

Det har gått bra med skrivandet, tack och lov. Det känns både roligt och givande, och stundtals blir jag nästan ett med min karaktär, och jag älskar den känslan även om det är lite jobbigt att känna mig frånvarande i det verkliga livet.

torsdag 29 augusti 2019

T som i tungt

I morgon ska sonen på begravning. Det är en jämnårig kompis som ska begravas. En kille som blev rånmördad tidigare i somras.

Rånmördad. Jag är nog fortfarande lite i chock. Kan knappt förstå.

Jag kan nästan inte skriva det här utan att börja gråta. Jag kände inte killen och min son var inte jättenära vän med honom, men de gick på samma skola, hade gemensamma väldigt bra kompisar och hade umgåtts en del. Enligt sonen var det en jättebra och trevlig kille. Och nu är han död. Mördad.

Aldrig tidigare har ett dödsfall av en för mig okänd person berört mig så mycket. Jag har gråtit så många tårar över ett liv som inte fick fortsätta.

När skolstarten ägde rum för några veckor sedan saknades det en kompis. Till våren när de tar studenten är det en elev som saknas bland de andra.

18 år. Alldeles för tidigt att dö. Att bli dödad, rånad och mördad.


Alla mina tankar till pojkens föräldrar. Måtte de ha styrkan att klara av morgondagen och alla andra dagar, utan sin son.

fredag 23 augusti 2019

Skrivarfunderingar

Hela sommaren gick utan att jag skrev ett enda ord på manuset. Jag öppnade dokumentet till slut och ändrade om lite i en mening, men det var allt.

Det känns sådär att ha misslyckats med att prestera som jag hade tänkt.

Själva innehållet känns också lite sådär ...

Jag tror att manuset behöver skrivas om ganska rejält. Kanske helt och hållet. Och det känns ... övermäktigt och ... tråkigt.

Jag funderar på att lägga det i malpåse ännu en gång och ägna mig åt något helt annat ett tag. Kanske ta tag i gamla idéer och utveckla dem, eller försöka komma på något helt nytt.

Men vad? Och hur?

torsdag 22 augusti 2019

Morgonpromenader with a view


I den bästa av världar, alltså om jag vore lite mer teknisk och/eller hade lite mer tålamod, då skulle bilder och text hamna i kronologisk ordning. Jag skulle ta mer er på promenaden och berätta vad vi ser och upplever under tiden ...


Men istället får ni hålla till godo med att bilderna är blandade och inslängda i det här inlägget.

Man börjar rundan med att gå upp för en backe ... efter ca hundra, tvåhundra meter kan man välja att fortsätta antingen rakt fram, upp på berget eller svänga av till höger och gå på en platt väg rakt österut. Mot soluppgången.

Medsols eller motsols alltså.
Jag föredrar att vika av till höger och avsluta med den långa backen sist på rundan - då får jag vacker utsikt över Benidorms skyskrapor. Och en anledning att sluta springa. Om jag avslutar med platten är jag nästan tvungen att lägga in en snabb spurt.


Här syns Benidorms charmiga höghus, ca en mil bort. Vyn gör sig - förstås - bäst i verkligheten.


De många och pampiga bergen finns runt omkring oss. 
De är vackra och skiftar i färg under dagen, allteftersom solen flyttar sig.


Nästan mitt på rundan står ett gammalt och charmigt johannesbröds-träd (carob-träd).
Om jag inte minns helt fel, och att det är ett annat slags träd?

Vet inte varför men jag får alltid en stark lust att krama den gamla stammen. (Har inte gjort det, dock. Än.)


Den här vyn ... mycket mer magisk i verkligheten, som ni förstår. Den måste upplevas på plats!



Samma vy men vid annan tidpunkt. Inte fullt lika magisk, men fortfarande vacker. Till höger breder Medelhavet ut sig, men jag har ingen bild på det i detta inlägg. (En miss, jag vet.)


Här är den långa nerförsbacken när man går högervarv.
Till vänster, utanför bild, ligger Benidorm, men M-huset skymtas här.
Jag borde valt lite bättre bilder inser jag nu. (Jag skyller på att trötthjärnan inte är van att arbeta.)



Så här ser det ut när vi kliver ut i terrängen bakom vårt hus. Vi får gå ca tvåhundra meter på en mysig stig täckt med tallbar tills vi kommer fram till vägen och backen.

Det är en ynnest att ha så vackra promenadstråk alldeles inpå huset.

Det kommer inte dröja länge innan jag längtar efter mina vackra och lagom varma och sköna morgonpromenader igen.