fredag 5 oktober 2018

Lite tränings-blaj igen

Sedan förra inlägget skrevs har det hänt lite på träningsfronten. Ja, man kan läsa den meningen på två sätt, beroende på hur man väljer att betona eller inte betona ordet lite.

I mitt fall har det inte hänt särskilt mycket. Jag har på dessa tre veckor som gått sedan förra besöket hos sjukgymnasten varit ute och promenerat två gånger och tränat BootyMove (rumpa & lår) en gång.

Men jag har kört rehab-övningarna varje dag, nästan. Har medvetet missat fyra dagar - varav en gång var då jag körde BM - och tre andra dagar då jag kände att kroppen faktiskt behövde vila. Fick lite beröm faktiskt, för att jag lyssnade på kroppen :)

Sista veckan har varit lite si och så eftersom jag varit väldigt förkyld med feber och huvudvärk, men jag har försökt köra dem lite grann.

"Det ser bra ut", sa han efter att ha bänt och böjt och bett mig pressa hälen mitt hårdaste mot hans axel.

"Har du sprungit något?" frågade han.
"Nej! Jag fick ju inte."
"Bra."

Just där och då kände jag mig som Monica i Vänner: Duktig flicka som ivrigt sög i mig av berömmet.

"Är du sugen på att börja springa igen?" frågade han slutligen.

Om jag är?!

Jag får lov att börja springa igen, om jag tar det väldigt lugnt och inte springer mer än 2 km de första gångerna; lyssnar på kroppen ordentligt och inte ökar träningsmängden för snabbt.

Så mitt mål att klara milen igen (10 km den 10/10 lät ju så bra i våras!) ligger således på is tills vidare, men det känns okej. Bara jag blir hel igen och får en fungerande kropp.

Det är bara att gilla läget och fortsätta med rehab-övningarna. Om fem veckor ska jag på återbesök och då förväntar jag mig att jag får beröm igen! Och att jag inte behöver komma på fler besök.

lördag 22 september 2018

Träna eller inte?

Funderar på att gå på BootyMove om en timme, eller låta bli ...?

Vill såklart träna och hålla mig i form, men vill samtidigt inte riskera att överansträngningen (i baksida lår/rumpa) blir värre. Och jag har faktiskt inte bråttom.

Om en vecka har jag varit på återbesök och fått någon form av besked. Då vet jag om jag får börja springa igen eller inte.

Styrketräning då? Har fått bra tips på övningar att köra för axlar och skuldror.

Det kanske blir en promenad också.

Eller så ägnar jag dagen åt referatskrivning.

torsdag 20 september 2018

Träning och inte träning

Tidigare i våras satte jag som mål att springa milen senast 1/9. Det sket sig.
Då sköt jag fram målet till 10/10. Skiter sig också.
Nu tvingas jag stryka målet helt och hållet.

Jag har dragit på mig en överansträngning i baksida lår/rumpa. Sjukgymnasten har sagt att jag ska låta bli att springa tills vidare. Under tiden ska jag köra rehab.

Än så länge känner jag ingen förbättring alls. Men det jag känner är kanske träningsvärk. Hoppas det.

Kör på med styrketräning varje tisdag så länge.

Om en vecka ska jag på återbesök. Hoppas få någon form av positivt besked då. Åtminstone komma ihåg att fråga om jag får lov att promenera. Att inte röra mig alls är inte bra för vare sig kroppen eller humöret.

Jag skulle väldigt gärna vilja sätta upp ett nytt milen-mål. Om det så ska ta mig ett år att nå det.

torsdag 13 september 2018

Skrivandet ...

Det bubblar just nu av idéer och tankar, både i huvudet och bröstet. Några tar form och skrivs ner, andra förkastas till evig glömska.

För varje vecka växer viljan att skriva det här manuset. Jag vill verkligen skriva just den här storyn. Tyvärr finns det många oklarheter kvar att reda ut, men jag hoppas att det kommer att ge sig under resans gång.

Jag kan bara göra mitt bästa, med de förutsättningar jag har just nu.

onsdag 12 september 2018

Post valrörelse-stress

Äntligen är det över.

Det som inte är över är tröttheten ... Det blev sent i söndags kväll. Eller natt. Och upp tidigt i måndags för att jobba hela dagen, i två klasser. Dessutom en timme extra pga kort om folk.

Det var en jobbig måndag. Jag andades mig igenom dagen tills jag äntligen fick gå hem. (Dagen var okej, och jag antar att min arbetsinsats var det också, det är mina egna krav på mig själv är höga.)

Ännu idag är jag trött och sliten, men i morgon och på fredag är jag ledig ...

tisdag 11 september 2018

Rubriktorka

Tisdag, ledig dag.
Sovit nio timmar i natt, vilket behövdes efter gårdagsnattens ynka 4.45.

Att jobba (i två klasser) efter så lite sömn (och dessutom med en person kort) är nästan som att befinna sig i en dålig dröm. Jag rör mig i slowmotion trots att jag egentligen behöver växla upp! Och tårarna är hela tiden nära, liksom ilskan.

Jag funkar inte om jag inte får minst 7 timmars sömn.

Som tur är är det bara valvaka vart fjärde år och nästa gång ska jag ta ledigt dagen efter. Om jag inte lyckats bli framgångsrik författare innan dess. Man måste få drömma!

Skrivandet ja. Jo, det går framåt. Inte i den takt jag skulle vilja, och som min författardröm kräver, men jämfört med i vintras/våras går det betydligt mycket bättre.

Just idag står jag mest och stirrar på dokumentet, som nu blivit nästan helt tomt igen. Snart får jag nöja mig med några dåliga kapitel bara för att komma framåt. Det går ju alltid att rätta till saker vid redigeringen.

Kanske att jag behöver läsa kurslitteraturen inför kvällen. (Anmält mig till kurs, ej fått besked än men tänker gå ändå - det kan ju hända att jag blir antagen.)

Tänkte även hinna styrketräna idag.

fredag 7 september 2018

Ljuset i tunneln, eller kanske inte?

Två dagar kvar till val. Både min man (heltidspolitiker, som jag bloggar om HÄR) och jag längtar längtar läääängtar tills på söndag. Eller kanske måndag. Eller kanske snarare nästa helg, när vi äntligen kan strunta i allt valarbete och bara koppla av och sova ut och sova gott.

Men, i samma andetag som jag tänker att valet snart är över, slår det mig att det är då det börjar. Det kommer antagligen att bli en eftervals-kampanj som blir minst lika rörig och ful som valrörelsen.

Vilka kommer regera?
Kommer vi se blocköverskridande samarbete? Och i så fall, mellan vilka?
Kommer något parti att svälja stoltheten och regera tillsammans med SD, trots löften om att inte göra det?

Jag har ingen aning. (Jag har mina aningar och misstankar, men jag behåller dem för mig själv.) Jag vet bara att jag bävar lite för tiden som kommer.

söndag 2 september 2018

Valslutspurt = ljuset i tunneln

Eller: Hur det är att vara gift med en politiker i valtider.

Min man är heltidspolitiker på kommunnivå. Och det är något han verkligen är, inte bara har som yrke.

Jag vet inte hur andra kommunpolitiker gör, om de stänger av sin telefon och låter bli att öppna mailen på kvällar och helger, men jag gissar att de flesta är, liksom min man, ständigt i tjänst. Det finns alltid något mail att svara på, någon text som måste skrivas, något samtal som behöver svaras på eller ringas. Ibland dyker det upp intervjuer som ska göras, eller debatter som ska hållas. Ibland med kort varsel.

Det är alltid något som måste läsas, eller skrivas och förberedas inför nästa dag eller nästa möte. Och så händer det något oförutsett som han alltid måste bli informerad om. Eller behöver ta itu med. Risken finns att vi alltid blir "störda".

Och ibland dyker det upp resor han måste göra. Eller mässor som måste besökas. Och paneldebatter som behöver modereras. Med mera. Mycket mera.

När ska trevliga galamiddagar, där respektive får följa med, dyka upp?! Hmm ...

Att vara politiker är en livsstil. Det är att brinna extra mycket för det man åtagit sig att göra. Att vilja göra gott för andra människor, och att göra rätt. Politiker är inget man är mellan vissa tider på dygnet, eller vid vissa åtaganden - utan hela tiden.

Att handla på ICA kan ibland ta en evighet om eller när han blir igenkänd och någon/några vill diskutera politik, eller problem i närområdet, eller på riksnivå (finns inget som inte kan diskuteras!) ...

Maten på tallriken hinner många gånger bli kall medan han "måste bara ta det här samtalet, det går fort". Ibland hinner han inte ens lägga till sig någon mat.

Nu, i valtider och framför allt i slutspurten är det ännu värre av precis allt! Samtal, möten, debatter, annonser, kampanjande ... Tänk er en karusell som skenar.

Ibland känner jag att kommuninvånarna får mycket mer av min man än vad jag och barnen får. (Detta är både delvis sant och samtidigt ganska orättvist, och jag känner bara så här när jag är riktigt trött och/eller på dåligt humör.)

Skulle jag vilja att han var hemma varje kväll i veckan, och ägnade nästan all ledig tid åt bara mig? Gud nej! Jag älskar min man och tycker om att umgås med honom, men inte jämt. Älskar egentid lite för mycket för det! (Men han fick väldigt gärna laga fler middagar så att jag slapp ...)

Dessutom är jag glad att det är just han som sitter på den post han gör - någon som brinner för att göra förändringar och förbättringar för sina medmänniskor. Någon som inte sitter där för arvodets skull, eller uppmärksamheten. Det är sådana som han som behövs i samhället och jag är stolt över att få låna ut honom till kommunens invånare. Jag hoppas få göra det i fyra år till.

fredag 24 augusti 2018

Första arbetsveckan avklarad

I måndags jobbade jag i två 1:or och på deras fritids. Jättekul att få vara med på deras första skoldag, i "riktiga" skolan, inte bara förskoleklass.

Det var en bra dag, med trevligt och duktigt arbetslag. Lite rörig dag eftersom de bygger om bamba, men det är bara att gilla läget.

I tisdags var jag ledig och jättetrött.

I onsdags var jag i särskolan, träffade tre elever från förra läsåret och tre helt nya. Jättemysig klass.
Liksom torsdagen pga vab för en kollega.

Idag, fredag, är jag ledig. Välförtjänt och välbehövligt.

Tänkte börja skriva på Fortsättningen idag, eller åtminstone strukturera upp idéerna.

Det är så många nu som säger att de vill läsa en fortsättning att jag bara måste skriva den. Jättekul!

På måndag är det jobb igen, liksom onsdag. I några veckor framöver är jag bokad dessa två dagar. Men risken (chansen) är nog ganska stor att jag kommer få jobba fler dagar.

söndag 19 augusti 2018

Vardagsvardag i morgon

I morgon börjar jag jobba efter nästan 3 månader ledigt. Hade tänkt avvakta tills efter valet, för att få några veckor med lugn och ro hemma ... liksom landa efter den långa ledigheten och få vara ensam ledig ett tag.

Men så ringde de från mitt jobb ... eller mitt förra jobb. Eller mitt kommande ... jag hade tänkt ringa och säga att jag vill vikariera, eftersom jag tackade nej till YH-utbilningarna.

De frågade om jag kunde tänka mig att jobba enstaka dagar. Måndagar tom september månads slut och varannan onsdag (hur länge vet jag inte, terminen ut kanske? Spelar ingen roll) jag sa ja.

Det känns jättekul, jag längtar efter att få komma hemifrån och jobba lite (tjäna lite pengar!!!) och jag storlängtar efter att få jobba med barn igen!

Och två dagar under en vecka är lagom mycket att starta terminen med.

måndag 13 augusti 2018

Långpass!

Huruvida det ses som ett långpass kan säkert diskuteras men för mig, just nu, är 7 km långt.

Jag orkade springa hela tiden, trots att det efter 5,5 km började kännas i vänster höft (där höftkulan sitter). I övrigt kändes det bra, även i backarna! Men jag tog det väldigt lugnt, höll knappt 7 min-tempo.

Resten av dagen var jag som i ett lyckorus. Så himla nöjd med mig själv!

Idag vilar jag, i morgon kanske jag kör styrketräning eller så gör jag det på onsdag. På torsdag vilar jag och på fredag springer jag kanske ett nytt långpass. Eller borde jag springa ett kortare? Nej, långt borde funka om jag springer långsamt.


fredag 10 augusti 2018

Sommaren går mot sitt slut

Idag har det blåst rejält här, och regnat lite. Temperaturen ligger på ca 18-19 grader.

För min del får det gärna hålla sig så, men också komma rejält med regn. Vi har vattenbrist i kommunen och träd och buskar slokar. Det är inte roligt med extrem värme.

Som tur är har vi gott om vatten i egna brunnen i Småland, men det hjälper ju inte när vi är i "stan".

Sedan jag bloggade senast har jag orkat med flera löppass, varav två på över 6 km! (6,7 resp 6,3) Det var flera år sedan jag orkade springa den distansen. Jag satsar på att orka springa 7 km på söndag. (Men orkar inte kroppen får det vara - det är den som bestämmer. Knän och höfter har känt av lite obehag.)

Igår blev det ett jättejobbigt BootyMove (rumpa/lår) äntligen!


fredag 6 juli 2018

Sol och värme i överflöd

Den här sommaren lär gå till historien som en av de bättre! På flera sätt ... vädret, fotbolls-VM (hoppas vi går vidare till semifinal!!!) och lite annat smått och gott!

Men ett stort minus är att det börjar bli bevattningsförbud till följd av torkan, och mina blommor och buskar kommer att vissna ... Det är väldigt, väldigt tråkigt. Jag hatar att allt blommar för tidigt och alldeles för kort.

Jag hade njutit mycket mer av sommarvärmen om det kom lite regn emellanåt. Men vem vet, det kanske blir en väldigt regnig höst. (Hoppas faktiskt det.)

Skrivandet går framåt, i alla fall på vissa fronter.

Träningen går sådär. Först blev jag jättetrött pga lågt blodvärde och sömnbrist och kände mig nästan förkyld, sedan fick jag en släng av magsjuka eller matförgiftning och nu lider jag av latmask och andra hinder. Men snart så! Snart!

I will be fit.

söndag 17 juni 2018

Att skriva, att inte skriva och att döda darlings

Romanskrivandet går lite fram och tillbaka just nu. Mest tillbaka faktiskt. Efter några veckor med rejäl framgång får jag nu lida lite av en slags skrivar-bakfylla.

Men jag tror att jag har kommit på vad det är som skaver: Vissa saker ska helt enkelt plockas bort och andra saker ska utökas. Tex handlingen behöver inte gå så vansinnigt fort. Allt händer på samma gång och sedan blir allt tyst ... typ.

Är jag egentligen en novell-skrivare?

Kanske, för när jag skriver noveller kommer idéerna utan några som helst problem. (Undantagsfall finns, men oftast är det problemfritt.) I novellerna har jag heller inga darlings som är svåra att ta av daga. Något jag har i romanmanuset. Där får jag tvinga och värka fram idéer och lösningar, och allt känns motigt. Att behöva ändra något stort känns ibland helt omöjligt.

Jag borde blir novellskrivar-aktig i mitt romanskrivande. Men hur?

onsdag 13 juni 2018

Idag är en tråkig dag

Luften har gått ur mig och jag känner mig uttråkad, trött och rastlös. Skrivandet går trögt, jag känner mig orkeslös och nästan hängig.

Men det får vara så. I måndags lämnade jag blod, och det är en av anledningarna till den enorma tröttheten.

Igår kom jag på att jag behövde ändra saker i manuset och idag lyfte jag ut lite drygt 2000 ord, som ska in vid ett senare tillfälle.

Det är lite mittemellan-period också, med olika saker. Men när allt faller på plats, och jag fått upp blodvärdet igen, kommer jag känna mig piggare och gladare.

Tills dess får det vara lite tråkigt och gnälligt. Det går över.