Tänkte ni undrar

Så här ser del av mitt skrivbord ut. Kan inte fota mer då det dräller av hemliga papper.

Jag har lite ont i vänster öra, är vansinnigt sömnig, lite uppkörd i magen, uttråkad och vill att arbetsdagen ska ta slut för då ska jag träffa vänner och goa kolleger och dricka vin!

Det blir kul!!!

Check check check

Kaffe
Smink
Plånka

Det här med smak

Det finns olika tycke och smak och det är bra tycker jag. Men bäst är bra smak.

Jag säger inte att jag bara har god och bra smak hela tiden ... även solen har sina fläckar. Efter att ha varit ute och promenerat och självklart stirrar in i vartenda fönster längs vägen har jag kommit fram till några få saker som måste klagas på. Att låta folk ha det som de känner för hemma hos sig ligger inte riktigt för mig.

Det finns vissa saker som borde förbjudas här och nu och det är lysrör. Det är inte snyggt någonstans. Det funkar på kontor och i affärer för där är oftast så himla fult ändå. Och praktiskt arbetsljus? Nej, det går lika bra med spottar i taket, eller på en skena.

Trasiga persienner. Förbjud dem. Finns inget som kan göra ett hus så fult som neddragna, trasiga persienner som hänger på trekvart. Även snygga hus förfulas i ett huj av sådana.

Illblå lysdiodrar som lyser ut ifrån en mur - mot grannarna! De som har de här fula blå lamporna med ett ilsket iskallt blått, starkt sken ser alltså inte lamporna själva när de är inomhus, det gör däremot deras grannar i kedjehusområdet, väldigt väl. Förmodligen inte särskilt överlyckliga.

På tok för stark fasadbelysning i på tok för många lampor på ett och samma hus. Tänker inte folk på miljön? Energiförbrukningen? Elräkningen? Och framför allt: Hur det ser ut? Har man en liten gavel ska man kanske nöja sig med två, max tre lampor istället för fem? Jag förstår att man vill lysa upp sin fasad, men gör det iså fall på ett snyggt sätt. Låt inte någon dum lampförsäljare skratta hela vägen till banken på bekostnad av en ful belysning.

Smakfullhet är en dygd!

Och när jag ändå håller på vill jag bara säga till alla dumma mäklare där ute (nu menar jag inte alla mäklare utan bara de som är dumma) att vi som tittar på hus och lägenheter på nätet kan själva avgöra om tapeten är snygg eller inte, den kanske inte alls är snygg! Och vi kan själva avgöra om vi tycker att ett rum är charmigt eller gulligt eller praktiskt. Och för guds skull, sluta med de där fåniga "detaljbild" med vaser med blommor/del av trädgårdsmöbel/öppen spis med texten "öppen spis" i närbild med suddiga bakgrunder.

Åh herregud vad skönt att få klaga lite på andra!

Och nu följer inte hemma hos-bilder från mitt hem. Av skäl som nog inte behöver förklaras.
        .

Men vad är det nu då?

Ont i armen/armbågen. Nej, inte ont, men när det kommer till vissa krämpor överdriver jag drastiskt, mest för att jag är rädd att det ska bli värre och vara allvarligt. Oroar mig i förskott kan man säga.

Och käkarna. Jag har ont (nej inte ont, bara räddont).

Och jag är en ganska smart kvinna *host* och inser snabbt att det är stress. I samma ögonblick kommer stresshuvudvärken också. Som ett litet mail i inboxen.

För vad? Inte kan jag väl redan ha resfeber inför fjällenresan? Jo, det kan jag. Tänk om vi glömmer ... nu tänkte jag göra mig lustig över att kanske glömma ett par vantar och ojojoj vad jorden skulle gå under. Sen insåg jag rätt snabbt att tänk om vi faktiskt glömmer något viktigt. Något som man inte lätt får tag på där vi ska vara, evigheter från köpcentrum. Allas vinterkängor - räcker ju att en person blir utan sina så blir det jobbigt (för den personen); termobyxor, underställ eller något annat viktigt.

Men för den sakens skull behöver jag väl inte stressa upp mig NU? Till helgen får jag sätta mig och göra listor. Så vad är det då? Arbetsbördan på jobbet är helt under kontroll. Ingen ko på isen direkt. Dessutom slutar jag om en vecka och två dagar.

I princip skulle jag kunna börja maska rejält nu och flytta fram saker som ska göras. Jag skulle kunna "glömma" saker och bara sitta och surfa resten av tiden. Men jag vill inte det. Även om jag är rätt lat. Men jag vill lämna snyggt. Och inte bara snyggt utan jättesnyggt. Jag vill att folk ska komma in i ärenden som jag haft hand om och tänka "vad bra att hon redan fixat här". Vill jag.

För den dagen jag eventuellt vill börja jobba heltid igen, då vill jag tillbaka dit.

Därför sa jag nästan bara bra saker på avgångsintervjun med HR idag. Fast inte bara därför förstås, utan för att jag faktiskt nästan bara har bra saker att säga. De saker som jag inte tycker är så bra tog jag också upp. Väääldigt klart och tydligt. Hoppas på förbättringar där!

Nu ska jag ut och gå, sen ska jag kanske tona håret, duscha och lägga mig tidigt. Får se hur mycket jag lyckas proppa in på ett par timmar.
       .

Dagarna de går och går ...

... efter varandra. Onsda'n försvann. Onsdag onsdag kom tillbaks, annars fattas det en dag ...
Trallallallallallalaaaaaa. Och så vidare. Från Mamma mu-skivan. Riktigt trallvänlig.

Idag har det varit onsdag. En fruktansvärt seg och tråkig sådan. Fanns nog ingen på hela jobbet som var glad och fylld med energi. Det kändes inte så i alla fall.

Nu ska jag visa äldsta dottern hur man diskar. Hon har det i läxa till i morgon.
        .

Kall första febrrrrrruari

Och jag är trött. Tröttare. Tröttast. Som så många så här års. Dock en klen tröst.

Men, lite tända ljus, radio och åtta dagar kvar (sju mornar) gör mig ändå rätt glad.

Det kan bli en bra onsdag. Eller en skitonsdag. Vi får se!

Nja, känns det nu. Och Mot alla odds

En olustkänsla som gnager. Inget konstigt med det, sådant är livet. Min armbåge gör lite ont, men det är för att jag slarvat med att töja och stretcha. Och att jag använt den lite för mycket till fel grejer - burit för tungt kanske, öppnat burkar där locket suttit fast lite för hårt. Kanske är inte armen helt återställd och jag kör på som om den vore det. Det straffar sig.

Och jag gillar inte det. Gillar inte att det är grus i maskineriet.

Så tänker jag på deltagarna i Mot alla odds och skäms jag över min ynklighet. Jag har inget att klaga över och ändå går jorden under ibland. De lever med olika handikapp och funktionsnedsättningar och de är glada, lyckliga och tacksamma ändå! Jag har mycket att lära av dem.

Och jag är så glad att mina barn gillar att se programmet. De har inte jättestor erfarenhet av människor med handikapp - men de är nyfikna - och jag har inte svar på alla deras frågor. Så jag är oändligt tacksam för att de nu får en inblick i hur det kan vara att leva med CP, synnedsättning, proteser, förlamning och så vidare.

Ikväll var barnen lite besvikna över att de bara berättade om en person ... de gillar nämligen att se reportagen om deltagarna, där man får veta vad som hänt dem.

Varför ser man inte fler funktionshindrade på tv undrar jag, idrottsutövare med flera? De har ju massor att lära oss normalhindrade, många gånger bortskämda människor...
       .

Åh herre jesus

Vilken långsam tisdag! Jag har visserligen varit gladare idag än igår, men fy sjutton vad segt det är att jobba. Jag vill bara sluta. Och det är väl därför jag går på halvfart. Eller nej, jag går inte på halvfart, jag jobbar på och ser till att jag gör det jag ska! Vill ju lämna snyggt ju. Men huvudet känns som att det inte är riktigt med.

När man vet att man har ett sistadatum, och det ganska nära inpå, då räknar man ner. Och längtar.

Fast det är rätt trevligt ändå att jobba. Det är rätt bra när jag är där. Men som sagt, min inställning är ju satt på nedräkning. Och nedräkning it is.

Fast samtidigt. Nu kan tiden börja gå lite långsammare. Jag kommer snart inte jobba mer med de här människorna ... det känns lite konstigt! Hjälp, vad i hela friden har jag gjort?!
      .

Piggnade till!

K-k-kallt! Brr rrr!

Var är våren?!!

Inte längre måndag!

Tjoho!

Och jag ska inte glömma min mobil idag.

Och så SKA det bli en bra dag idag.
För visst piggnar jag snart till? Visst?

You do the maths

100 ord om dagen. En roman består av 90000 ord. Cirka.

Hur många dagar måste jag hålla på för att komma upp i en hel roman?

Och då räknar vi inte med redigeringen, som lär ta ett litet tag den också.


Just nu känns det lite tungt. Men jag ger inte upp! Har bara en jättejävla svacka just nu. Men en bok ska det bli. Vilket århundrade som helst.
      .

Alltså gaaaah!

Jag har en förmåga att putta in lite för många ord i mina texter. Som om jag tror att det är idioter som ska läsa.

Visserligen har jag blivit bättre nu än vad jag var innan jag gick min första skrivarkurs, men ändå. Still too many words. Jag dödar historien redan innan det blivit någon.

Nu måste jag nog resa mig från datorn och byta ut min negativa energi mot något bättre.

Och 101 ord är väl inte så pjåkigt? Men jag ser redan nu att minst en mening ska bort. Och vips, 93 ord kvar. Det går bra det här.
      
Och .

Så mycket måndag idag

Det blev bråttom iväg i morse. Maken skulle åka till Uddevalla och om jag ville åka med, vilket jag ville, fick jag vara klar kvart över sju för då skulle vi åka. Arton över kastade jag mig in i bilen och insåg efter några minuter att jag glömt mobilen hemma. Inte läge att åka hem och hämta. Bara att bita ihop och svära långa haranger inombords. En sådan skitdag.

Jag försökte logga in på Blogger för att skriva ett snabbt inlägg men hade tydligen ändrat lösenord för två veckor sedan. Och glömt det. Men som TUR var hade jag skrivit ner det nya lösenordet, annars hade jag aldrig i hela livet kommit på vilket. Hur tänkte jag när jag valde det?? Men lösenordet låg ju hemma, varför det inte blev något inlägg på hela dagen.

Annars då? Trött, sömnig, uttråkad. Typiska måndagskänslor.

Snart blir det dock bättre!
      .

Här sitter jag och lapar popcorn

De där med cheddarsmak. De är goda! Men de är smuliga, och det går inte när man knapprar på datorn. Därför häller jag upp dem i en skål och slickar i mig dem! Jag är så smart! Men de som kanske går förbi utanför och ser mig sitta där och slicka i mig popcorn tycker nog precis tvärtom.

Jag har kommit på att jag nog har lite prestationsångest. Skrivandet. Går sådär. Men jag bryr mig inte så jättemycket ellerhurattjagintegör om det just nu. Det kommer andra dagar. Bättre dagar.

Nu ska jag sova.

Så något mer skrivande blir det inte idag.

Kan tala om att jag börjat om från början. Helt från början. Med helt ny genre. Tror det kommer skita sig big time. Men jag vill testa.
      .

Inge glad

Känner mig trött, hängig och nere. Inte deppig, men inte heller glad. Trots att jag har massor att vara glad över. Kanske har jag varit lite för glad ett tag och nu kommer det lite glad-baksmälla. Det kan vara en sån dag.

Jag tänker inte så mycket på det, låter det vara som det är. Jag har haft tillräckligt med sådana här dagar för att veta att de går över.

Nu ska jag fundera ut vad vi ska äta till kvällsmat och det är lättare sagt än gjort. Jag är nämligen inte sugen på något. Men hungrig är jag. Maken är i affären och väntar på att jag ska sms:a vad jag vill ha. Lätt. Inte.

Jag ska gå ut och gå. Inte för att jag egentligen vill, eller jo, det kanske jag vill, men mest för att vi har stegtävling på jobbet. Jag är uppe i 4000 steg just nu. Måste gå minst 6000 till. Känner jag inte alls för.
         .

Lunch!

Mat från Laxbutiken i Ljungskile. Jättegott!

Dagen ligger som ett oskrivet blad

En egenhändigt fixad latte/cappuccino, tvätt som snurrar i maskinen, röster som tjattrar i radion, snö på marken utanför fönstret, fåglar som kvittrar, tio arbetsdagar kvar ... livet känns rätt så bra faktiskt. Om jag bara lyckades komma igång med det där förbannade skrivandet också. 29 ord gör inget kapitel. Det skänker inte ens läsglädje. Inte heller skrivglädje. Idag ska jag försöka få ur mig lite mer.

Hur göra? Tvinga mig att skriva trots att det i så fall bara blir blaj, vänta tills det vänder och kommer ett skrivarflow? I så fall kan jag få vänta länge.

Eller så lägger jag ner mina författardrömmar och inser äntligen att de bara är fåniga drömmar och att jag aldrig kommer att lyckas som författare.
        ,

Det får räcka så

De där 29 orden. De blev inte fler ens efter promenaden på nästan 7000 steg. Jag hann inte. Det var tid för lunch och sen var det dags att duscha och byta om för att gå på fyraårskalas.

Efter kalaset blev det en promenad till, med maken, och nu är jag uppe i 12500 steg. Och nu måste jag sminka av mig och gå och lägga mig.

I morgon ska jag spana in en skrivarkurs. Jag tror att jag måste ha någon som kör med blåslampa i röven stjärten på mig. Snart kommer jag ju ha tiden...! Och henne jag skriver för just nu, hon kallade mig Birgitta i senaste responsen. Känns inte helt ärligt och personligt. Kanske lite väl mycket klipp- och klistra där...

Men en kurs får det nog bli. Behöver hjälp med mitt skrivande, om det ska bli något riktigt av det. Det där med dramaturgi behöver jag lära mig. Sy ihop alla lösa trådar till en säck. Eller nåt.
   .

29 ord

Det var allt jag kunde klämma ur mig. Ändå har jag suttit länge och stirrat på ett tomt dokument.

Jag tar en promenad istället.

Detaljbild vardagsrum

Hö? Halm?

Svar: ja.

It's alive igen!

Jag fick visserligen panik-sms:a maken, som kunde ge ett enkelt tips på hur jag kunde göra, och se där! Det funkade - den startade så fint, min lille vän!

Nu ska jag skriva! Ett helt nytt kapitel i min bok, en helt ny karaktär ska ta form. Hoppas det blir bra. Eller bättre.

Dessutom har jag fått min följare nr 100 - Fruntimret - som byter blogg oftare än jag byter skjorta! :)
Hundra följare! Fantastiskt roligt.

Och fantastiskt roligt, och skönt, att min dator satte igång igen. Pheewuuu.
             .

Död

Min lilla dator har dött. Den är helt död.

Jag som precis skulle sätta mig och skriva. Och maken är iväg.

Vet inte om jag ska skrika och kasta saker omkring mig - är så jävla arg och besviken!!! Eller om jag ska börja gråta. Är ju ledsen. Saknar min kompis ju. Lilla söta braiga dator. Kom tillbaka!

Köket

Högarna med papper ska gås igenom. Fönstren ska inte tvättas förrän till våren men gudarna ska veta att det behöva göras redan nu.

Äntligen lördag!

Äntligen är den här, veckans absolut bästa dag!

Synd att det bara är en lördag per vecka. Synd.

Idag blir det kanske ett hemma hos-reportage hos mig i bloggen hela dagen. Maken är inte hemma och jag vill kanske ha sällskap.
     .

Är jag blödig, or what?

Jag älskar den första Änglagård. Den kan jag nog se hur många gånger som helst. Bilderna, naturen, karaktärerna! Så himla underbar. Tvåan är också bra, men inte lika bra. Nu i kväll har jag tittat på tredje filmen. Och nja. Kul stundtals och helt klart sevärd eftersom jag ville veta hur det gick för alla. Men lite spretig tycker jag. Och inte ett tillräckligt lyckligt slut för att jag ska vara helt nöjd. Men det gör inget.

Jag grät mer nu. Kanske för att jag var ensam hemma. Kanske för att den faktiskt var sorgligare. Och kanske för att jag är blödigare nu än förr.

Barnen har nog somnat, maken är på någon trevlig tillställning och jag är hemma - glad att jag slapp följa med. Snart ska jag gå och lägga mig. Måste orka upp tidigt i morgon för att få iväg sonen på fotbollsträning. Själv ska jag ... tvätta lite, promenera, kanske träna lite ... kanske skriva lite (på min nya idé!) ... ta det lugnt och njuta av helgen.
        .

Hej helg!

Fredag är veckans i särklass bästa vardag! Bästa!

Jag är glad på fredagar, även om jag har huvudvärk som idag.

Och så har jag *host* shoppat lite. Man behöver faktiskt ett par skjortor. En vit långskjorta att ha i sommar och en svart snygg sak.

Nu på väg hem för att njuta helg.

Nämennä, eller jo...

Två veckor kvar. Sen kommer jag kanske komma in och jobba lite. Typ konsulting. Och det känns helt okej! Att vara behövd. Önskad. Go känsla!

Tröttfredag

Snoozat snoosat znoosat znoozat - hur stavas det???! I 45 minuter låg jag och somnade om, med väckarklockan i handen. Till slut var jag tvungen att gå upp. Det är tungt idag. Jag är trött.

Men det är fredag!!!

Snart är det fredag

Veckorna går vansinnigt fort, men arbetsdagarna går långsamt. Hur går det ihop?  Snart får tiden gärna börja gå lite lagom långsamt igen, så jag hinner med.

I morgon är det två veckor kvar tills jag slutar. Två veckor. Det är ju helt galet ju ... nyss var det sju veckor kvar.

Innan jag slutar ska jag hinna med att byta min hormonspiral. Och någon gång ska jag blogga om det förra bytet, för fem år sen ... som slutade med att jag fick sövas. Men det får bli en annan gång, jag orkar inte tänka på det just nu. Jag vill helst bli sövd from the beginning den här gången (sover aldrig så gott som när jag fått narkos!), men jag tror att sjukvården säger nej till det. Slöseri med resurser kanske de mumlar något om. Så jag förtränger det hela tills det är dags. Tills det är dags att knata dit med en halv meter lång kartong under armen. Jo, den är nästan en halv meter lång. Och när Dagen är inne kommer den kännas som tre meter lång och med en saftblandare i var ände.

Nej, jag har inte anlag för att överdriva. Hurså?

Eh, var var jag? Fredag i morgon var det ja. Tjoho på det! Och jag är ensam i morgon kväll för maken ska på något årsmöte. Då ska jag titta på Änglagård tredje filmen. Inte för att den ska vara så bra, men jag vill ändå se den. Jag älskade den första filmen. Älskar fortfarande. Kan se den om och om igen. Bilderna, musiken, skådisarna - underbara! Viveca Seldahl var ju fantastisk.

Nähä, lägga mig och sova kanske? Jag som tänkt börja skriva lite. Jag kom att tänka på en ny karaktär till min bok och det känns spännande! Men jag "skulle bara" och nu hinner jag inte börja skriva. För om jag börjar kan jag inte sluta om fem minuter. Och då är min deadline. Jag måste sova strax! Måste!
        .

Lite funderingar jag har

Ibland roar jag mig med att fundera på hur jag ska lägga upp mina kommande dagar. Ska jag göra schema till mig själv som jag ska följa eller ska jag vara helt fri?

Helt fri är inte bra för då blir inget gjort. Så jag tror att jag måste ha schema, men då blir nästa fråga: räcker det att jag skriver vad jag ska göra under dagen eller måste jag spalta upp när jag ska göra det?

Livet ska ju inte bara bli ett enda långt måste. Det är ju måstena jag vill få bort. Men helt utan måsten blir jag ett förslappat stycke människa.

Men så här kommer det att bli i stora drag: upp vid halv sju-kvart i sju och väcka barnen. Klä på mig. Brygga kaffe med varm skummad mjölk. Dricka mitt kaffe tillsammans med barnen när de äter frukost.

Promenera med de två minsta en bit till skolan, för att sen ta en liten extrasväng. Hem och äta frukost, och läsa lite (nät)tidningar. Köra igång en maskin med tvätt. Skriva på min bok. Skriva skriva skriva! Sen hänga tvätt. Till sommaren blir det utomhus!

Jag ska varva skrivandet med att röja och städa hemma och sen till våren greja i växthuset och trädgården.

På eftermiddagen ska jag fixa middag. Så är det bara. Eftersom jag är hemma får jag laga maten. Hur illa jag än tycker det är. Men jag kan inte kräva av maken att han ska göra det. Inte ens jag kan kräva det.

Ja, det känns som att livet kommer att bli helt ok!

Och ja, jag är fullt medveten om att jag kanske kommer tröttna så småningom. Men då tar jag det då. Det finns vikariepooler att gå med i om jag känner att jag vill eller behöver jobba lite ibland.

Men fram till dess ska jag bara njuta av livet. Och skriva. Och måla. Och dricka gott kaffe.
         .

Hur ska jag stå uuuuut?

Är så rastlös och uttråkad om vartannat och orkar knappt hålla humöret uppe när jag är på jobbet. Jag har ingen motivation längre. Vill bara sluta. Samtidigt som jag vill hinna prata och umgås mer med mina kolleger.

För dem rullar det ju på och blir ingen stor förändring ... förutom att det ska komma en ny person som ska läras upp och läras känna.

Jag hoppas att jag kommer att saknas lite. Vill ju gärna tro att jag gjort något intryck och avtryck.

Men jag vet att jag snart blir bortglömd, som alla som slutat blir. Och därför känner jag ingen större sorg över att sluta heller. En person kommer jag att sakna. Min kollega som jag jobbat med i nio år. Nio år! Det är lång tid. Vi sa upp oss från vårt gamla jobb samma dag och vi började vårt nya samma dag. Och sen den andre maj förra året har vi träffats så gott som varje vardag.

Men nu vill jag bara gå hem. Jag vill vara ledig och ägna mig åt mitt. Är vansinnigt sugen på att komma igång och skriva på min bok igen. Har lite idéer på förbättringar (tror jag) (eller hoppas jag).

Tänk om jag upptäcker om några månader att det här med att skriva inte alls var min grej?! Tough luck i så fall. Då får jag se det som ett jobb. Som vilket jobb som helst som bara måste göras! Men, en bra grej: jag kommer få göra det hemma!
          .

Idag är det svart

Kaffet alltså.

Mer finns inte att säga just nu. Men i morgon är det fredag!

Gaaaaah!

Släckte 22:50 igår. Det är inte tidigt. Och jag som lovade mig själv att lägga mig tidigt igår.

Idag får det bli extratidigt. Yeah, right.
Eller det tror jag när jag ser det.

Idag blir det pannkaka med bästa kollegan. Vår torsdagsvana trogen. Den tredje sista torsdagen.

En award till!

Tack snälla Gafflan! 

Och hennes motivering:

För att du är ärlig mot sig själv och bestämt dig för att göra något du själv vill och valt. Nämligen att ägna dig åt din kreativa sida och skriva på din bok och måla i akvarell. Heja Agneta!!

.

Jag har fått en award!

Tack snälla Skrivarstudio! 

Den glädjande motiveringen löd: 

Stort och Smått, för att du har ditt eget peronliga uttryck på bloggen som får mig att nicka igenkännande och dra på smilbanden. Ska bli riktigt spännande att följa ditt liv när jobbet avslutas och skrivandet tar vid!
        .

Jag är inte en rubrikernas kvinna

Det här med rubrik, det är överskattat va? Ni läser väl ändå, menar jag. Hoppas jag.

Nu har jag börjat om tre gånger på det här inlägget. Jag började skriva om en sak, sen gick det raskt över i något annat och blev helt kajko. Jag var tvungen att radera och göra om.

Jag är rastlös, trött och sömnig men samtidigt fylld av energi! Men inte den där sortens energi som är förenad med lust att göra något. Nej, jag vill helst sitta här i soffan och slappa tills det är dags att gå och lägga mig och sova. Jag är en kul tjej. Jo minsann.

Jag hoppas också att tålamod ska komma till mig när jag är hemma och ledig sen.

Nu kom jag på att jag fått två awarder som jag ska ta mig an. Kul!
       .

13 dagar kvar

Det närmar sig. Och snart är det ljust på morgonen och då funkar det inte med tända ljus.

Igår när jag funderade på min bok var jag nära att ge upp. Innan jag ens gett den en chans! Men den känns inte läsvärd... Fast, jag avvaktar ett par veckor till, sen sätter jag igång och skriver. Den ska bli klar så att jag kan börja på nästa.

Idag har jag lunchdate med min brors flickvän. Det blir trevligt!

Tretton arbetsdagar kvar!!!

I morgon kommer lönen

Den är välkommen! Inte för att jag ska shoppa något, jag är inte ens sugen har jag insett, men jag ska passa på att köpa lite bra-att-ha-saker. Sådant som kommer gå åt under våren, och som jag slipper ge mig iväg för att köpa.

När jag väl är ledig sen kommer jag inte vilja åka in till stan på länge länge.

Idag var jag och tittade på stretchjeans som var på halva priset. De kändes jättesköna men var jättefula på mig, så nejtack, de fick inte följa med mig hem. Och jag sparade 450 kronor. Jag kommer mest att gå omkring i myskläder här hemma och ska jag iväg bland folk har jag kläder så det räcker.

Jag behöver inte shoppa mer! Jag har gott om skor och kläder och väskor och smink. Och jag behöver inte mer. Det är en skön känsla! Jag inser nu att jag många gånger har tvångsshoppat. Bara för att jag kan. Nu behöver jag inte det och det känns skönt!

Igår tittade jag på träningskläder och insåg när jag gick och tittade på reakläder och nyheter att jag faktiskt inte behöver vare sig det ena eller andra! Jag har ju för sjutton massor av gamla träningstoppar, visserligen arvegods från min syster och inte det senaste snittet, men det behövs inte. Sån befrielse!

Jag insåg att jag många gånger köpt saker för att jag trott att jag behövt dem. Inte konstigt att jag kommit hem med så många felköp.

Så nu ska jag rannsaka mig själv och komma på saker som jag behöver och verkligen kommer att använda och så ska jag köpa det. Sen är det bara för mig att vara ledig!

Och som jag ska vara ledig! Jag kan knappt bärga mig.

Nu vill jag att den här veckan går fort, sen kan halva nästa också gå fort, men sen kan det börja gå långsamt så jag hinner njuta av mina sista arbetsdagar. Herregud! Jag ska inte få gå till jobbet mer. Inte småprata med de som är trevliga och gulliga på jobbet, inte säga god morgon till alla andra runt omkring... inte gå till Kågebaren och köpa deras otroligt goda och prisvärda fiskfärsbiff med mos för 55:- och inte gå till Espressohouse eller Steinbrenner och köpa deras goda cappuccino. Inte gå till Slimfood till våren och köpa deras fräscha sallader. Inte promenera något mer med min goaste kollega på eftermiddagarna.

Gud vad sorgligt det kommer bli.

Jag kommer även sakna kontakten med många av mina kunder. (Att slippa problemkunderna är värda en flaska bubbel!)

Jaja. Det är många dagar kvar. Känns det som nu i alla fall. Men jag känner redan att jag kommer gråta min sista dag. Det är många jag kommer sakna.
            .

Rubrik?

På väg hem med bussen och överväger att gå fram och slå till chauffören. Tönt!!!

Han tjoar gomorron, hadenäran och glad midsommar till alla som går på. Nej, det är inte kul. Ett trevligt hej funkar alldeles utmärkt.

Är alltså på väg hem. Det betyder att jag har överlevt dagen. Trots enorm trötthet.

Måste lägga mig före tio ikväll. Måste. Ska se Mot all odds först.

Mindre mys än i förra inlägget

Men jag har värme i rumpan. Och lite radio. Och jag får skjuts ända fram.

Om åtta timmar ska jag hem igen men innan dess ska jag göra det bästa av dagen!

Och kanske köpa jeans, sådär kul...