lördag 23 mars 2019

Att skriva dåligt eller att skriva onödigt?

Jag har sedan någon vecka påbörjat redigeringen av manuset, och det har känts ganska bra, tills igår när jag kom till ett kapitel som nästan gav mig en klump i magen. Det var uselt, kasst. Segt, dåligt skrivet och väldigt tråkig läsning. Hade jag inte vetat bättre skulle jag tro att författaren drev med mig som läsare, eller i alla fall inte tog mig på allvar.

Plötsligt började jag tvivla på mig själv igen - är hela manuset uselt; har jag bara inte upptäckt det förrän nu??!

Men idag, efter en natts sömn och ett skönt yogapass, kunde jag sätta fingret på vad som felar: Det är en "transportsträcka". Ett stycke text som innehåller saker som inte måste finnas med. Eller som kan skrivas om.

Jag måste lära mig att Allt inte måste förklaras för läsaren, läsaren är smart nog att förstå vissa saker utan att jag förklarar dem.

Det känns lite skönt faktiskt. Nu vågar jag fortsätta redigera.

tisdag 19 mars 2019

Åt rätt håll

Solen skiner och fåglarna kvittrar. Vi går definitivt åt rätt håll. Det är en väldig tur det.

söndag 17 mars 2019

Ett litet försiktigt steg i rätt riktning

Vågar inte ropa hej på långa vägar, men ...


  • Jag har börjat redigera manuset. Borde väl börja med att läsa en gång och sedan börja om med själva redigeringen. Men jag är ... eh ... lite otålig.
  • Jag har kört yoga på morgonen och femton minuter styrka (sjukgymnastikövningar)
  • Heja mig!

lördag 16 mars 2019

Testar med ny omstart

Igår fick jag veta att jag inte klarade tentan. Jag blev oväntat ledsen över resultatet. Förvånansvärt ledsen faktiskt. (Misstänker starkt att det är kopplat till hormoner. Ni vet ... det där som kvinnor som passerat 45 går in i och drabbas av ...)

Hur som helst. Jag grät mot makens axel en stund och tog mig sedan samman. Herregud! Folk drabbas av tragiska besked varje dag - sjukdom, dödsfall, skilsmässa. Och jag grinar över en tenta?!

Kursen är inte ens viktig för mig. Jag tänker inte läsa någon fortsättning och tänker inte läsa pedagogik för att bli svensklärare heller. Jag anmälde mig till den för att se om jag kom med. Trodde först att jag inte ens var behörig för sjutton!

Jag har gått den för att jag älskar svenska, älskar att skriva och tycker att grammatik är både vackert och kul. (Ackusativ, predikativ, pluskvamperfekt, adjektiv - som poesi i mina öron. På riktigt! I love it.)

Dock tycker jag att språket i vissa akademiska texter är bra tröglästa och lite högtravande. Medan vissa texter är bättre, ska tilläggas i rättvisans namn.

Hur som helst. Omtenta tänker jag inte skriva, för att jag varken vill, orkar eller hinner. Och för att jag inte behöver.

Kanske tänker jag gå någon annan kurs i framtiden, för jag gillar att läsa på universitetet - det är spännande och lärorikt (trots all onödigt stelbent skriven text som ska läsas). Men då ska det handla om något som kan utveckla mitt skrivande lite mer.

Nu kom jag ifrån ämnet lite.

Jag ska göra en ny rensning och röjning i arbetsrummet. Det har stökats till sedan förra röjningen. Och jag behöver också rensa i tvättstugan. Kanske blir det lite Feng Shui-fördelar över det hela. Hela universum ska veta att det behövs just nu.

torsdag 14 mars 2019

Den där omstarten ...

Det blev ingen omstart. Inte av något. Jag står fortfarande och stampar på samma punkt och trampar samma vatten. Men! Jag tycker att jag anar en ljusning, en vändning.

Kanske är det uppgången som alltid följer efter en nedgång, kanske är det mitt sätt att tänka, kanske är det krämen med bioidentiskt progesteron som jag började använda igår. Eller en kombination.

Det spelar ingen roll vad eller vilket, huvudsaken är att jag mår bättre och känner mig lättare i sinnet.

Dock har jag feber, vilket bidrar till det lite sämre måendet. Å ena sidan jättejobbigt för jag är så känslig för feber, å andra sidan jätteskönt för då vet jag anledningen.

Helgen som kommer strax är helt obokad. Det är det bästa jag vet - att få bestämma helt själv vad jag vill göra eller inte göra. Skriva, plugga, slappa, träna, promenera med någon vän? Lite av varje, inget av det? Åh, vad härligt det är.

Allra bäst är att sonen kommer hem efter en vecka i Åre, och maken kommer hem efter några dygn i Cannes. Familjen blir hel igen.

Kanske är det vad jag behöver för att orka med den där omstarten som jag så väl behöver. Kanske kommer den helt av sig själv. På måndag vill jag vara den där glada, positiva och leende personen igen. Som har ork och lust och handlingskraft och som kan föra över lite positiv energi till andra. Kanske och förhoppningsvis.

tisdag 5 mars 2019

Svara på kommentarer går inte


Varför kan jag inte besvara kommentarer i bloggen? Jag kan inte ens lägga en kommentar till mitt eget inlägg. Varför i hela friden är det så?!

måndag 4 mars 2019

Starta om, börja om

Måndag. Ny vecka, nytt oskrivet blad.

Typ.

Fast nej, så himla oskrivet är det inte men det känns bra att låtsas som att det är det.


Jag behöver starta om med det mesta just nu och tänker att måndag är en bra dag att göra det.

Träningen - planera och sätta igång
Kosthållningen - äta nyttigare
Sjukgymnastiken (faller kanske in under träning) - säger sig självt
Städning och röjning hemma - behöver inte heller förklaras

med mera, med mera.

söndag 3 mars 2019

Helgen - upp som en sol, ner som en pannkaka

Utan att gå in på några detaljer (vill inte hänga ut någon eller några) kan jag berätta att den här helgen varit minst sagt varierad.

Det började storartat med ett skönt styrketräningspass i fredags. Jag känner hur jag långsamt blir starkare, trots att jag haft ett upphåll på nästan tre vekor. (Uppehåll i två, körde ett kort pass och sedan en veckas slapphet till efter det.)

I går körde jag dotter till två olika spelningar/träningar. Kändes som att jag inte gjorde annat än körde bil och/eller satt och väntade i bilen.

Idag började jag dagen med ett skön promenad i trevligt sällskap. Regnskuren som kom precis innan jag skulle gå ut gick snabbt över och sedan kom inte en droppe.

Men så blev det eftermiddag och kväll och allt gick utför. Ett jävligt dyrt utför också.

Men shit happens.

(Och det kunde dessutom varit mycket mycket mycket värre. Jag försöker tänka på det.)

onsdag 27 februari 2019

Lust att skriva

Jag känner lust att skriva, och färdigställa, manus 2 nu. Det var länge sedan jag kände så. På sistone har det mest känts motigt och jobbigt, och tvivlen har infunnit sig. Men igår skrev jag faktiskt en hel del och det kändes både roligt och bra.

Jag ska försöka få in lite bra rutiner kanske ... rutiner är bra.

Och att göra kursuppgift i god tid är också bra. Idag har jag suttit i två timmar och transkriberat! Inte helt lätt kan jag berätta, helst inte när två personer talar i mun på varandra! Men det är faktiskt riktigt roligt.

Nu ska jag skriva manus en stund.

tisdag 26 februari 2019

En ovanligt skön tisdag

Idag blev det pga anledningar inget jobb utan jag fick promenera hem igen. Det gör mig inte det minsta! Tvärtom. Jag hinner plugga, skriva, tvätta och kanske plantera om lite plantor och promenera, innan det är dags för min svenskkurs ikväll.

Nackdelen med att jag får en massa tid är att jag tror att jag får ENORMT mycket tid och hinner inte en bråkdel av allt jag planerar och/eller drar igång. Men känslan är väldigt skön!

lördag 23 februari 2019

Lite fler bilder

Kök och vardagsrum. (Som ju synes ...)

Baksidan, perfekt att sitta på när det inte är sommar. Eller tidiga sommarmorgnar om det skulle blåsa på taket. 

Vårt lilla men väldigt mysiga kök.

Framsidan kan man sitta på om man är sällskapssjuk. Eller vill njuta av praktfull blomster. (Måtte inte den nye grannen rensa bort sin jasmin, som inte syns i bild.)

Vårt spanska smultronställe!

I lite drygt en vecka har vi ägt det här söta lilla radhuset i Spanien.

Utsikten från takterassen. Svårt kanske att se på bilden kanske, men vi ser Medelhavet! Och klippan i Calpe.


Framsidan med entrén.

Invändigt.

En bougainvillea växer vid grinden. Den klipptes ner rejält i höstas, men förväntas vara i full blom när vi kommer ner i sommar. Lovely!

Här syns grannens generöst blommande bougainvillea. Hos grannen till höger växer en ljuvligt doftande jasmin.

söndag 17 februari 2019

Ett lite (mycket) ovanligare sportlov

I år blev det inget Norge på sportlovet. Förutom för sonen som åkte upp med kusinerna, moster, morbror, mormor och morfar. Tjejerna valde att stanna hemma.

Maken och jag åkte till Spanien för att köpa hus.

Nu äger vi ett litet gulligt radhus i La Nucia, strax utanför Benidorm, fem mil norr om Alicante. Med två uteplatser, en på var sida om huset och en takterass med utsikt över Medelhavet, Calpeklippan, Altea Hills och berg.


För bara några år sedan lockade inte Spanien mig över huvud taget. Italien däremot! Där har jag drömt om att ha ett litet hus på en bergssluttning, med utsikt över Medelhavet och egen citronodling, tomatplantor och mängder med pelargoner ...


Men för knappt tre år sedan fick vi erbjudande om att hyra ett hus i Spanien via en bekant till maken. Ett par tusen för en vecka, med tillgång till pool och inte jättelångt till havet. Varför inte, tänkte vi och tackade ja. Vi flög till Alicante, hyrde bil och körde norrut.


Spanien var fult, tyckte jag. Torrt och tråkigt. Men havet var underbart och alla blommande buskar var otroligt vackra. I övrigt var det fult.

La Nucia kändes som dels ett stort övergivet område, dels en stor byggarbetsplats. Svårt att få grepp om och jag tror att jag tänkte att hit behöver jag inte åka igen.

Men området vi bodde i var lite trevligt. Framför allt grannarna var väldigt trevliga! På ena sidan bodde våra bekanta och på andra sidan ett norskt par som vi så smått började lära känna.

Poolen var stor och fin och stranden och havet var fantastiskt!

Året efter (sommaren -17) blev vi återigen erbjudna att hyra ett hus och vi tackade ja. Vi hade trots allt gillat området och vi visste att människorna var trevliga.

Inför semestern 2018 blev vi återigen erbjudna att hyra huset vi hyrde första gången och vi tackade ja. Barnen var väl sådär glada. De ville hellre åka till Italien eller Kroatien ... Men maken och jag lockades av den billiga hyran och det faktum att vi faktiskt ville tillbaka till just La Nucia.

Den här gången såg jag Spanien på ett nytt sätt. Och La Nucia hade blivit lite finare. De många arbetena första och andra sommaren hade resulterat i färdiga byggnader. Vi gjorde fler och nya utflykter. Lärde känna fler restauranger och affärer, vi hittade i Benidorm och Altea. Kände oss hemma.

Promenadstigarna på berget intill började bli bekanta och jag behövde inte längre vår granne för att hitta hem. (Att hon var trevligt sällskap var förstås en bonus.)

Vi började så smått känna att vi ville ha ett eget hus där nere. Och eftersom vi visste att våra bekanta skulle sälja ett av sina två hus fanns faktiskt möjligheten på riktigt ...

Nu, lite drygt två och ett halvt år efter att vi var där första gången och tre semesterveckor senare, äger vi ett hus där nere!

Och skulle vi längta efter Italien, Kroatien eller något annat medelhavsland någon sommar hyr vi bara ut vårt hus och hyr ett annat istället. Men just nu längtar jag bara efter att fylla bilen med packning och familjen och åka ner till vårt La Nucia.

onsdag 30 januari 2019

Ljusare tider!


Vi har fått snö! Massor av snö, för att vara här. Och det är en fröjd för både ögon, öron och själ. Jag fullkomligt älskar när det är vitt ute. 

Häromdagen fick jag mitt NIE-nummer. Det spanska "personnummer" som utlänningar måste ha för att öppna bankkonto eller köpa hus i Spanien.

Om några veckor är vi förhoppningsvis lyckliga ägare till ett litet radhus med takterrass. Då ska jag bjuda på lite bilder.

onsdag 23 januari 2019

Tre veckor in på nya året

Att jobba fem dagar i veckan innebär att helgen blir väldigt kort, och väldigt viktig. Därför känns det som både som hån och kränkning när jag ligger nästan däckad med migrän en fredagkväll och en hel lördag.

Man vill liksom få en extra dag att vara ledig på.


Men jag klagar inte. Jag har ett jobb jag trivs väldigt bra med, jag har världens bästa sällskap på vägen dit nästan varje morgon - min syster. Och jag får äta lagad mat (pedagogisk lunch) varje dag. Det är inte högljutt och inte stressigt.

Det känns nästan lite för bra för att vara sant. Eller så är jag värd det efter ett ganska jobbigt förra läsår ...?

Ska bara få tid och lust att återuppta skrivandet också. Går fortfarande en kurs på halvfart som äter upp värdefull ork. (Ja, jag behöver jobba på mitt mind-set. Jag vet.)


Träningen går rätt bra också. *PEPPAR PEPPAR*! Jag har nog lagt ner gruppträningen helt, till förmån för egen styrketräning och lite gång/löpning. Folk och hög musik är inte min grej, liksom koordination och snabba rörelser. Men spinning ska jag ta upp snart igen - bästa konditionsträningen ju, trots jätte-jättetråkigt. Har liksom glömt bort det lite grann på sistone.


Hus i Spanien har vi ännu inte blivit med, men kanske inom kort. Om mitt NIE-nr behagar komma. Maken har fått sitt. Det här med damerna först, vad hände med det?

Ikväll ska jag till optikern för att rätta till styrkan på mina nya glasögon. Som jag längtat så efter - och när jag får dem är det helt fel styrka på ena ögat. Tröttsamt? Ofantligt! Men nu, snart så.

Det var väl det. Hoppas snart få anledning att komma med ett nytt spännande inlägg ...