måndag 31 december 2012

Kommunikation

Satte kaffet i halsen nyss. Maken påminde mig om att jag skulle fixa till efterrätten. Eh, va?! Jag?!!

Jag trodde att eftersom han handlat och fixat med allting så skulle han även göra i ordning den ...  medan jag i lugn och ro fixade smink, hår, naglar. Det hade inte han tänkt sig. Men snäll som han är erbjöd han sig (lite motvilligt) att tillaga den. Men jag (som den oerhört hjälpsamma fru jag är) sa naturligtvis ett glatt "jag fixar såklart" ... (eventuellt lyder makens version annorlunda. *harkel*)

Jag som satt i godan ro och njöt mitt kaffe, nöjd med att ha strukit en skjorta, vikt tvätt, slängt in tvätt i maskinen ... trodde allt var lugnt. *djup suck*

Okej. Jag reser mig och går till köket och fixar. Måtte måtte måtte det bli lyckat! Annars får det bli glass och chokladsås.
.

Gott slut!

2012 sjunger på sista versen, jag har sovit illa och har lite dov huvudvärk. Annars är det bra. Eller nej, det är det inte. Det regnar och är grönt och brunt och grått ute - skitfult.

Det här med miljön och den globala uppvärmningen oroar mig. Alltid.


Men, jag får lyfta blicken lite - det gynnar inte miljön att jag deppar ihop av oro. Jag ska vika tvätt, stryka en skjorta och köra igång en omgång tvätt. Sen, om jag orkar och har lust, ska jag rensa i arbetsrumsröran. Eller så gör jag det en annan dag. Måste ju ha något att sysselsätta mig med även nästa år.

Träningsvärk har jag! I låren och i armarna. Heja mig! Måtte jag hålla mig frisk och hel nu så jag kan fortsätta träna. Ni anar inte hur glad jag är att jag fixar att göra armhävningar, trots att jag fortfarande får träningsvärk av de ytterst få och försiktiga övningarna. Jag skulle lätt kunna göra fler men då kanske jag överanstränger armen och det är det inte värt.

Skriva ska jag nog inte göra idag. Hinns inte. Det ska göras efterrätt och inhandlas lämpligt vin. Det ska plattas hår och läggas smink, det ska fixas med naglar (jodå! Har haft en ask med lösnaglar i lådan i ett par år nu. Dags att använda dem nu!)

Och så ska jag försöka att inte gråta vid tolvslaget. Vilket jag alltid gör. Få tillfällen (förutom bröllop) får mig så rörd som när man ska räkna ner och önska gott nytt år. Får en klump i halsen bara jag tänker på det.

Nähä, dags att sätta igång!
.

söndag 30 december 2012

[rubrik]

Jag tackade nej till vin på middagen idag. Trots att maken stod på sig och ville köra hem. (Är han ute efter att slippa köra i morgon tro?) Jag struntade i läsken också och höll mig till vatten.

När vi kom hem bytte jag om till träningskläder och gav mig ut på en liten runda. Hade tänkt powerwalka men det blev löpning. Är såå trött i benen och hela kroppen nu, skönt trött!

Är riktigt nöjd med mig själv! Så himla skönt att inte ha proppat i mig en massa socker och så himla skönt att ha rört på mig. Hoppas bara att jag kan hålla igång det här också.

Nu sova.
.

Hej yrsel

Jag vaknade i morse och var yr i huvudet. Varför blir det så?
Jag drack ingen alkohol i går, åt inget godis, inte heller ostbågar. Jag la mig sent visserligen, men har sovit åtminstone åtta timmar.

Konstigt.

Just nu sitter jag och nästan gråter - snön är borta och det regnar. Fördel: kan börja springa igen. Nackdel: det är så fult ute. Och jag tycker synd om alla som jobbat dygnet runt med att ordna fina skidspår.

Dumma dumma väder! Och dumma oss människor som skitar ner den här planeten och luften.

Förutom att jag sitter och är lite bedrövad och yr dricker jag även kaffe och känner musklerna svälla i armarna. Jodå, jag har gjort tio armhävningar nu på morgonen. På knä. Men på knä är bättre än inga alls. Så länge armbågen håller är jag glad och tacksam och då får det ta den tid det behöver.

Innan vi åker till svärfar ska vi förbi Allum och hitta något till äldsta att ha på sig i morgon. Det kallas visst framförhållning eller något. Eller inte. Jag funderar på att göra en fjortisgrej också. Läs: 40-årskris. Mer om det senare. Men risk finns att jag fortfarande bara är i mina 30's. Feg alltså.
.

lördag 29 december 2012

Så många borden

Egentligen borde jag göra en krönika. Mitt liv 2012.
Men jag har så himla dåligt minne.

Året började med att jag hade sagt upp mig och jag såg ett ljus i horisonten. Vi åkte till fjällen och jag var en fri kvinna! Sen började jag skriva. Det gick upp och det gick ner. Och gör så fortfarande.

Jag började jobba som vikarie på dagis, för att komma ut bland folk, och göra något ibland. Det är både kul och tråkigt. Beroende på mitt humör.

Det jag minns mest av året är vår treveckors-resa i USA. Den var helt fantastisk och jag vill göra om den. Minus allt bilande. Inte heller vill jag åka till NY med barnen igen, inte på många år. Nästa gång åker maken och jag själva. Men jag gillar, nej - jag älskar - att resa med barnen! (Dock inte NY. Jag är för självisk. Jag vill hinna uppleva mer av staden än vad jag gör med tre barn med olika viljor.)

Nästa gång vi reser ska vi bada mer, har jag lovat sonen. Om det är i havet eller en pool spelar ingen roll, bara han får bada. Själv kan jag tänka mig värme igen. (Tittar ut på isen och kylan och hör stormen vina.)

Jag började göra en blogg med bilder från vår resa. Tanken var att jag skulle skriva en reseberättelse och lägga ut bilder. Tanken är att den ska göras färdig. Vilket år som helst.

Ibland, just nu till exempel, saknar jag min heltidslön. Det var så enkelt då. Pengar över varje månad, pengar in på sparkontot varje månad, pengar att resa för. Men, jag vill inte ha det livet jag hade när jag jobbade heltid. Vill inte.

Men jag vill ha lite mer pengar än jag har nu. Men jag vill ha min frihet.

Det var mitt år. På ett ungefär. Lägg till en kall och regnig sommar (förutom när vi var i USA där det var varmt och skönt!)

Lägg också till en regnig och tråkig höst.

Oj vilken muntergök jag blev. Är. Ska kanske inte göra någon krönika, när jag tänker efter.
.

Som vanligt

Mycket snack och ingen verkstad.

Det blev inget rensande. Jag skulle bara skriva lite först ... Det resulterade i lite skrivande och lite klipp-och-klist. (Redigering och hämta tillbaka raderad text, that is.)

Nu blir det vila armar och axlar och slappa i soffan framför någon film. Och försöka att låta bli godiset. Helt okej sysselsättning en lördag-kväll.
.

Rensa i röran med Feng Shui

Det finns en bok som heter så och den har jag liggandes någonstans. I röran. Den röran som snart ska rensas i.

Boken följde med en tidning för flera år sedan och av en händelse började jag bläddra lite i den. Jag hade knappt hört talas om Feng Shui och hade ingen aning om vad det handlade om. Jag vet att jag trodde att det var något flummigt.

Något i boken fick mig att testa. Jag rensade och röjde rejält, sorterade saker och slängde massor. Efter det hände det intressanta grejer på jobbet. Om det hade med städningen att göra vet jag inte, men det kändes bra. Boken fick mig också att inse att när den stora fåtöljen försvann ur vårt sovrum (lång ointressant story) så började jag sova mycket bättre!

Nu sitter jag och funderar på att göra en REJÄL rensning i vårt arbetsrum. Det kanske inte leder till att något stort händer, men det kommer ge mig massor av ny och välbehövlig energi! Om inte annat så kommer jag ha ett städat rum att skriva i.
.

En 2012-lista, en snodd sådan

Hittade den här hos Malla och snodde den!

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag sade upp mig från ett fast jobb utan att ha något nytt att gå till.

Höll du några av dina nyårslöften?

Minns inte ens om jag hade några löften.


Dog någon som stod dig nära?
Nej, som tur är.

Vilka länder besökte du?
Norge (norska fjällen) och USA.

Är det något du saknat år 2012 som du vill ha år 2013?
Bra väder.

Bästa köpet?
Ett par jättesköna vinterkängor.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Besöket hos väldigt trevliga och mysiga människor i Summerfield! Liksom resten av vår fantastiska resa. Och så att vi hittade ett fint trägolv under de fula plastmattorna i sommarhuset.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har varit gladare och mer harmonisk!

Hur tillbringade du julen?
Hemma! Med mina föräldrar på julafton och makens mamma med man på juldagen. Och så hos mina föräldrar på annandagen tillsammans med syskon med respektive+familj.

Blev du kär i år?
Ja, i Sanibel. Och i vårt sommarhus!

Läste du någon bra bok under 2012?
Betvingade, och Sonjas hemlighet.

Favoritprogram på TV?
Så mycket bättre. Synd bara att det går på en reklamkanal.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Det är snart ett år sen, minns inte så bra, men jag tror att jag jobbade och på kvällen hade vi kalas.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om jag skrivit färdigt mitt bokmanus.

Hur skulle du beskriva din stil år 2012?
Ledig!

Vad fick dig att må bra?
Att jag varit ledig nästan varje dag! Fått bestämma själv över min tid.

De bästa nya människorna du träffade?

Träffade inte så mycket folk egentligen. Men att träffa Åsa Hellberg var trevligt! Och att vi lärde känna äldsta dotterns bästa kompis föräldrar lite bättre, under tiden vi bodde hos dem, var också himla trevligt.
.

Vardagslördag

Jag försöker köra vanlig lördag idag. Mellandagar till trots.

Allt det här slappandet gör mig trött och slö. Inte bra.

En maskin är igångkörd och ska hängas så småningom och jag är placerad vid stora datorn, den som jag skriver mitt manus på. Nu kör vi igen! (Och försöker bortse från att jag tappat skrivlusten. Texten är tråkig, handlingen är tråkig, karaktärerna är tråkiga.) (Så. Genom att ha fått klaga lite hoppas jag att skrivandet går bättre.)

För övrigt kan jag berätta att det är skitväder i Göteborg med omnejd. Tack för det vädergudarna. Bhah.
.

Alltså ...

Den unga våldtagna indiska kvinnan ... jag saknar ord!

Jag blir så fruktansvärt arg och ledsen när jag tänker på hur hon behandlades. Nu är hon död. Hon lider inte mer, hon slipper vakna upp och leva med upplevelsen och skadorna. 

Det är så fruktansvärt ledsamt och onödigt. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DE MÄNNEN? Vad i helvete är det för fel på dem? Hoppas de hängs ut med namn och bild. Låt de bli bespottade, låt deras liv bli ett helvete så länge de lever.
.

Mellandagar

Det är skönt att vara ledig, men jobbigt att bara slappa och äta massor av fet mat och socker. Det här julgodiset alltså ... Enough now!

På julafton hade vi mina föräldrar på besök och på juldagen kom makens mamma med man och stannade till annandagen. Trevligt med besök, men intensivt!

Min mage har lagt av nu, lagom till nyår. Jättejättejättekul. Inte. Och i övermorgon ska vi till makens pappa. Känns sådär just nu. Men det rättar väl till sig. Hoppas jag.

Julafton blev vit till slut men på juldagen regnade det. I skrivande stund snöar det. I morgon ska det bli regn. Eller i alla fall plusgrader. Så himla roligt sååå.

I morgon får det vara slut med slappandet, då ska jag tvätta och skriva. Men innan dess blir det en kopp kaffe medan jag lägger färdigt pusslet som barnen fick i julklapp och som ingen annan än jag får röra just nu!
.

söndag 23 december 2012

Sovit lite middag

Gud så gott jag slumrade på soffan!

När jag vaknade var det mörkt ute, men ändå vitt. Klockan 15 började det snöa och har gjort så sedan dess - det är vitt ute igen! Underbart! Men tyvärr blåser dt rätt mycket så det lär väl inte ligga kvar på träden.

Vi har den fulaste av julgranar i allrummet också. Tur att det är på övervåningen och att ingen ser den mer än vi. Den är blå och lite glittrig. Maken fick ta hem den från jobbet för ett par år sen. Och jo, jag är glad att han inte valde en rosa, för det hade de också. Hu.

Barnen tycker att den är jättefin och är glada över att de fick ha den där uppe hos sig. Och jag är glad över att vi sparade ett par hundralappar på att slippa köpa en. Dessutom blir granhögen bakom huset inte fullt lika hög. När det är dags att bära ut barreländet.

Jag har inte gjort julgodis. I år heller. Det verkade så himla mysigt och roligt när jag planerade det tidigare i höstas. Joodå vad jag skulle göra eget julgodis i mitt kök tillsammans med barnen, med förkläde, leende ansikten och julmysigt kök! Och gud vad det lockar att köpa färdigt godis. En Aladdin till kaffet funkar finfint och barnen föredrar ju ändå det fabrikslagade i många färger och former.

Även om egen knäck är svårslaget.
.

fredag 21 december 2012

Jag kan vara klar

med julklapparna. Men det kan lika gärna vara så att jag glömt någon, eller några. Jag har en känsla av att jag kan ha glömt några. Eller så är det bara så himla ovant att vara färdig flera dagar innan julafton!
Heja mig!

Att jag missade ett trappsteg när jag gick med brickan för att slänga skräpet efter att vi ätit, och tog ett fruktansvärt fult felsteg och nästan ramlade omkull ... och sen höll på att kissa ner mig för att jag skrattade så mycket ... herregud vad jag hade velat se mig själv! Eller ännu hellre någon annan ...
.

Men gud

Mitt förra inägg.

Det jag skulle skriva om var att jag idag ska göra ett nytt försök till att skriva utan att överanstränga armen.

Jag ska sätta ett alarm med jämna mellanrum som tvingar mig att ta små pauser. Det har funkat tidigare och känts bra.


Jag fattar inte varför jag måste ordbajsa så himla mycket för att få fram det jag vill få fram. Ni förstår att min text kommer att krympa med en tredjedel när det väl är dags för Den Riktiga Redigeringen, va? Suck.
.

Ett nytt försök kanske?

Igår skrev jag ingenting. Jo, lite för hand, lite idéer och så, men ingenting på datorn.
Överansträngde armen häromdagen genom att skriva i flera timmar i sträck. Utan att ta pauser och töja armar och händer, rygg och axlar. Dumt.

Så igår tog jag en slappardag och vräkte i mig godis - en stor påse skumtomtar och en mjuk turkisk peppar. Hej på dig sockerångest. Hjärtat slog snabbare än en kanins - det var nästan så jag kallsvettades rosa skum.

Men jag var ute och gick igår också! Jodå. Längre än på flera veckor. Och idag har jag lite träningsvärk i låren. Om jag gick ca 750 meter ...? snacka om att det finns träningspotential i den här kroppen!

Nu står jag med en kopp kaffe. Och med en varm glädje i kroppen. En när och kär person har fått ett väldigt glatt besked och jag gläds oerhört mycket! <3 p="p">
Inte nog med det, jag funderar på om jag ska köra igång en maskin med tvätt också, så att jag har gjort lite mer nytta än bara rensat ut en hylla i sonens garderob. Där snackar vi också förbättringspotential. Suck.

Problemet är bara att det inte bara är en fröjd att tvätta - känslan av enorm duktighet försvinner i samma sekund som maskinjäveln piper. Det är aldrig roligt att hänga tvätt. Jag har nämligen inte lärt mig att vika undan den torra tvätten innan jag kör igång en maskin. Näpp, i med tvätt och medel och så start och så är jag nöjd över mig själv och min huslighet! Sen piper det och jag måste vika och hänga. Usch.

Bättre då att inte tvätta alls kanske?

Men vad håller jag på med nu? Dividerar med mig själv huruvida jag ska tvätta eller inte. Fattar jag inte att jag just nu förbrukar värdefull datortid på tjafs? Jag borde lagt orden på min text istället.

Jag ska skriva idag - och nu kommer vi till rubriken - och jag ska komma ihåg att lägga in små micropauser där jag töjer armarna och rör på axlar och skuldror. Hejdå på en stund.
.

Julledigt,

sovmorgon och jorden har ännu inte gått under. Så varför väcker maken mig för att säga att han går till jobbet?!

onsdag 19 december 2012

Det här 'ska bara'

I mitt förra inlägg avslutade jag med "Ska bara kolla en sak i min text först. Och försöka att inte 'ska bara' för mycket."

Nu, ca en timme senare har jag fortfarande inte kommit ifrån datorn. Och det känns som att det har gått högst tjugo minuter.

Är det konstigt att min arm aldrig blir bra? När jag aldrig gör som jag säger. Suck på mig.
.

Den här ... trött...zzzz

Jag är kanske inte så trött, men jag är sömnig. Det blir jag alltid efter ett skrivpass.
Nu är jag trött i höger underarm också. Det är ett tydligt tecken på att jag ska ge sjutton i att skriva mer idag.

Så. Jag ska väl avsluta här då. Ska bara kolla en sak i min text först. Och försöka att inte 'ska bara' för mycket.

Sen zzzZZZzzz.
.

Det har snöat lite

Ett tag kom det ganska bra med flingor men nu har det lugnat ner sig, nästan avtagit helt till och med. Jag är lycklig över det lilla, tunna lager som kom, men vill gärna ha mer. Så snälla väderguden, om du läser här - snälla ge oss ett par, tre centimeter till! Jag och mina barn skulle bli överlyckliga då!

Vi vill så gärna ha en vit jul.
.

Dan före dan före dan före dan ...

Inte många dagar kvar nu! Kommer det bara ett par centimeter snö också så finns det hopp om en vit jul i år. Som det ser ut nu blir det en fläckvis vit jul. Det räcker inte.

I natt har jag drömt att jag har bråkat med folk, och det har varit konstiga saker inblandade i varenda drömsekvens. Det var en lättnad att få vakna i morse!

Nu väntar en dag av småpill hemma (julpynta och julstäda lite lätt) och skriva.
.

tisdag 18 december 2012

Men jösses

Åkte till Allum, gick omkring, köpte ett gäng julklappar, lämnade tillbaka två (hittade billigare i annan butik!), åkte hem.

Nu är jag så satans trött att jag skulle kunna somna för natten. Måste duscha först. Håret luktar uteliggare.

Ute är det glashalt. Tänkte gå ut och röra på mig men det blir inget med det!

Nähäpp

Jag skulle inte skriva så mycket hade jag tänkt. Nu har jag stått en bra stund och bara skrivit.

Nu är det hög tid att byta om och åka och shoppa julklappar. Undrar om jag måste duscha och tvätta håret först? Vill och orkar inte riktigt det. Men morgonrock och mysbyxor är nog inte lämplig klädsel.

Hej Allum, snart kommer jag! Men först en kopp kaffe.
.

Tisdag idag

Jag kommer sakna julklalendern när den är slut. Svt:s Mysteriet på Greveholm är så himla bra! Jag ser till att göra mig en kopp kaffe precis innan och sitter i soffan och myser tillsammans med barnen. Och skrattar högt ibland, helst åt pappan som är helt underbar!

Idag har jag bilen hemma. Någon försöker högt och tydligt tala om för mig att det är dags att åka och inhandla de där julklapparna. Kanske bäst att göra det. Om jag åker redan på förmiddagen hinner jag kanske därifrån innan det blir för mycket folk.

Till och med jag inser att jag inte kan skjuta upp handlandet så länge till. För varje dag som går ökar stressen.

Så jag får väl snart ta och hoppa ur morgonrocken.

Låta armarna vila lite från skrivandet. Tills ikväll, då kör jag igen! Inte lika länge och intensivt som igår, men kanske ett tusental ord kan bli skrivna.
.

måndag 17 december 2012

Äntligen!

Änt-ligen!

Jag har skrivit som f*n idag. Ändrat en del i det gamla, men inte för att pilla utan för att jag velat ha vissa saker på andra platser - och då är det okej att pilla, annars blir det dubbelt av vissa saker. Och så har jag skrivit en del nytt. Det har blivit några tusen ord idag, hur många vet jag inte och det spelar ingen roll. Huvudsaken är att storyn går framåt och känns hyfsat bra.

Frågan är om jag kommer somna. Jag är helt upp i varv, det har hänt en hel del med mina karaktärer! Det är turbulent just nu. Och så tillfredsställelsen i att ha fått producerat en del!

Hoppas nu bara att jag inte kört slut på armen och handlederna. Det vore inte fullt så roligt.
.

Eh ... ja.

De (pluttarna) kom hem redan vid tolvtiden och då var inte jag redo att åka och shoppa. Alltså blev det ingen shopping idag. För nej, jag kunde ju inte byta om och åka då, eller ens när jag trodde att de skulle komma hem.

Jag kommer ångra mig ikväll eller i morgon, att jag inte åkte.


Men, jag har skrivit en hel del. Och det har gått ganska bra. Och så har jag fått en välbehövlig spark där bak. *tacksam* Och som jag behövde det!

Nu ska kroppen få göra lite annat en stund. Vika tvätt, närmare bestämt. Gud så inte kul.
.

Allt handlar om hur man tänker

Inte sant?

I alla fall tänker jag så här just nu: jag kan inte åka och handla julklappar nu. Tänk om inte barnen har nyckel med sig. De kommer undra ihjäl sig om jag inte är hemma. (Nej, mina stackars elvaåringar har inga mobiltelefoner.) Så jag får vänta tills de kommer hem. Tills dess ska jag (försöka) skriva.

Om jag har bråkat med mig själv? Ja. Om jag är lättad över min lösning? Ja.

Om jag åker när de kommit hem hinner jag dit innan det blir massor av trängsel. Och skulle jag inte komma iväg idag (pga avsaknad av lust) kan jag åka en annan kväll, Allum har öppet till 21 nu innan jul! Eller så blir det favorit i repris - kvällen före julafton! Lugnt och skönt och i princip folktomt.

Men det hade varit bra skönt att få vara hemma med familjen kvällen innan. Dricka glögg och lyssna på julmusik. Åh, längtan!

Måste komma iväg och få julklappsbestyren avklarade. Pronto! Ska bara få hem pluttarna först.

Nu kaffe och skriva.
.

Gaaaah!

Alltså. Gaaaah.

Det är något som blockerar mig just nu. Eller mina energier. Det står still. Behöver jag köra lite Feng Shui här hemma tro? Men att både hinna städa, skriva och shoppa julklappar. Gaaaaah! Och ja, jag vill helst hinna med allt.

Det här med att baka innan jul är bara att glömma. Jag gillar inte ens att baka. På sin höjd kan jag sno ihop en mjuk pepparkaka (mixa pulver med vatten och hälla i form). Bröd kan jag tänka mig att baka, men orka och hinna?!

Men värst är skrivandet. Eller avsaknaden av. Det. Går. Inte. Fantasin är död, språket är torftigt, hjärnan är ospänstig.

Jag behöver hjälp.
.

Jag har hunnit vara arg

Dumma måndag.

Sonen har tappat bort sina nya termobyxor. Aaarrrggghh. Gaaaah! Villskrikaienkudde! Enligt sonen ligger de i kompisens bil. Enligt mig är de borttappade. Bortslarvade. Det kommer de vara tills motsatsen är bevisad. Eller tills jag ringde kompisens mamma och fick veta att jodå, de låg i bilen och hennes son har fått med sig dem till skolan för att ge till min son.

Jag tjänade just 400 eller 500 kronor! Hurra! Och jag besparade sonen ett långt och tråkigt spelförbud. (Japp, sådan är jag. Tar till metoder som känns i skinnet. Som att inte få spela och chatta med kompisar.)

Nu behöver jag inte det. Förhoppningsvis. Han kan ju fortfarande komma hem utan dem och ba' "jag hängde dem på min krok och sen var de borta!"

Idag funderar jag på att skjuta upp julklappsinköpen lite till. Och istället ägna mig åt att julstäda huset och skriva på min bok. Det blev inte mycket shoppat på Frölunda Torg igår. Too much folk. Too little inspiration. My God.

Ikväll kommer jag ångra mig och önska att jag åkte till Allum och shoppade i alla fall. När jag för en gångs skull har bilen hemma. Men orka ... Får se.

Nu kaffe och sen lite bokskrivarfunderingar. Jag måste ta tag i mig själv nu, få ordning på skrivandet. Eller få någon att förklara för mig vad det är jag ska skriva. Jag behöver en skrivar-god-man.
.

söndag 16 december 2012

Härligt jobbat, Musikhjälpen!

23 miljoner kronor! Fantastiskt bra!
Jag blir rörd över människors givmildhet. Det finns hopp om mänskligheten!
.

Det töar

Vi har ett par plusgrader och gråväder. Så himla tråkigt.
Det enda positiva är att om det blir barmark kan jag börja powerwalka och springa igen.

Idag är lite av en tröttdag. Jag har sovit dåligt pga diverse alkoholhaltiga drycker. Blir så trött på mig själv som verkligen inte kan säga "Nej, tack, jag ska inte ha mer vin nu" när klockan är mycket och jag redan fått i mig en del. Men när det är trevligt och alla är glada vill man liksom bara fortsätta ha kul och mysigt!

Men jag mår bra idag, trots att jag drack för lite vatten och var hungrig när jag la mig. Det här med nattamat är verkligen ingen dum idé. Den godaste sådan är att göra en god kräft- eller räkröra och rulla in i parmaskinka. Så hima gott! Och gud vad jag blev hungrig nu igen.

Strax ska vi åka till Frölunda Torg, tjejerna och jag. Maken ska träffa en kompis och hjälpa honom med något. Under tiden ska vi shoppa och försöka att inte vilja slå ner alla som är där och skapar trängsel. Jag ska lämna tillbaka några gardiner också - kommer tjäna tusen spänn på det! Härligt!
.

Åh. Hjärta hjärta

Glöggmingel. Årlig tradition. Vilka människor! Glädje, värme, gästfrihet! Älskar!

lördag 15 december 2012

Glöggmingel

Vi ska gå ett par hundra meter ner på gatan och umgås med några trevliga människor. Dricka glögg, äta soppa, dricka vin, prata lite strunt. Ha trevligt helt enkelt! Jag ska försöka att inte fjanta mig på Facebook och i bloggen. Jag är ju faktiskt vuxen. Borde vara det.
.

Låta barn få ta del av hemskheter?


Apropå dödsskjutningen igår. Jag hörde på Ekot för en timme sen om en familj som blev intervjuad. Deras son (fem eller sex år, tror jag) hade hört några av skotten, men inte fått veta vad det var. Han trodde att det var en brandövning och någon som hamrade ...

Föräldrarna hade inte berättat för honom vad som hänt och visste inte om de skulle berätta ... Är det så klokt, tänker jag? Är det inte bättre att berätta vad som hänt och försöka förklara, så gott man nu kan förklara något sådant?! Men pojken kommer ju ändå att få reda på det! Det måste ju visas på tv, i tidningar, internet, men framförallt höra om det från kompisar. Eller tänker jag fel?

När jag var liten fick jag aldrig veta något. Mina föräldrar skyddade mig mot allt ont. God tanke av dem, de ville bara väl, men när jag kom ut i stora världen var jag ju ibland så naiv och blåögd att det saknades motstycke ...

Mina, eh våra barn har alltid fått se nyheterna om de velat, hur hemska och sorgliga de än varit och vi har försökt svara på deras frågor och förklara efter bästa förmåga. Allt går ju inte att förklara, och det är ju också en förklaring! Jag tror att barnen behöver förstå att inte ens mamma och pappa kan veta allt. Och att det tyvärr händer hemska saker i världen.

Helst av allt önskar jag att världen blev snäll.
.

Snö och tö

Det har blåst i natt och snöat. Världen var så vintervacker utanför fönstren när jag vaknade.
Nu går termometern långsamt upp över nollan och det kommer att töa bort. Tråkigt. Jag älskar snö på vintern och hatar att den ska försvinna. Det blir så mörkt, blött och dystert. Och en dryg vecka före jul! Varför kunde vi inte få haft kvar vintern ett par månader till?

Men återigen, det kunde vara värre. Och det är värre. Skjolskjutningen i USA. Massvis med människor som gärna skulle oja sig över att snön töar bort. Istället får de leva med att deras barn är ihjälskjutna. Ännu ett ofattbart, vidrigt vansinnesdåd! Och vapnen fortsätter att flöda! Jag såg Obama stå och torka tårarna och säga att han reagerar som en förälder och inte som en president. Mina tårar rann också. Men inte ett ord om några ändringar i vapenlagarna!

Hur många skolskjutningar måste till?

En dryg vecka innan jul. Det är gräsligt när det än sker, men innan en högtid ... mitt hjärta brister när jag tänker på föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, kompisar.
 
Varför är världen så grym?
V.

fredag 14 december 2012

Klick klick

Och förhoppningsvis hinner de beställda klapparna komma innan julafton.

Resten måste inhandlas IRL. Suck.

Kanske åker vi och shoppar redan i eftermiddag. Skulle behöva göra ett nytt försök att hitta vinterkängor till ena (den kräsna) 11-åringen. Lagom till värmen kommer. Skit att snön ska börja töa nu, lagom till jul och allt.

Lite lunch skulle sitta fint också, innan barnen kommer hem.
.

Fredag igen

Såhimlaskönt!

Även om jag mestadels är ledig så är fredag ändå något extra, så kommer det nog alltid att vara.

Idag har jag hunnit med att duscha (håret luktade såå illa), tittat på julkalendern och druckit kaffe, hängt en omgång tvätt, kört igång en till omgång. Snart ska jag äta frukost och fila lite på mitt synopsis. Jo, jag har ett, men det behöver nog struktureras upp.

Eller, när jag tänker efter, jag kanske inte har ett. Att ha ett i huvudet är inte samma sak som att ha det nerskrivet. Tack Åsa, för att du liksom sparkar till mig där bak ibland. Synopsis. Undrar var jag har det någonstans, förutom i huvudet. För jag vill minnas att jag skrev ett en gång. Eller så tänkte jag bara göra det.

I alla fall har det runnit mycket vatten under broarna sedan dess. Bäst att plita ner på nytt.

Struktur.

Undrar om det ska bli ett slags nyårslöfte? Jag brukar inte avlägga löften, men just vid nyår känns det bra att lägga in lite nya, fräscha, nyttiga vanor. Så ock i år.

Och eftersom jag gillar att inte alltid gå by the book tänker jag starta redan nu med att strukturera mig mera.

Det där var inte riktigt sant - jag har faktiskt redan börjat strukturera min text, i e jag tänker efter innan jag skriver ett helt nytt avsnitt eller kapitel.

Blablabla. Svammel? Japp.
.

torsdag 13 december 2012

Jag tittar på en film ...

Och den filmen får mig att tänka på hur jag skriver.
Det händer inte så mycket av intresse, det går långsamt och det som händer har inte med storyn att göra.

Jag borde kanske ägna mig åt något annat?

Maken kom hem med räkor och vitt vin idag och det har vi frossat i. Nu är jag trött. Sömnig och trött. Men med en bra känsla i kroppen.

Köttfärssåsen blev jättegod. Lite lite för lite salt, men annars jättegod! Alla smaker kom liksom fram på ett helt annat sätt än när man gör den på vanligt sätt.

Nähä, nu måste tant sova. I morgon blir det nya skrivartag.

Ps. Vi har zappat till en annan kanal nu. När det inte hade hänt någonting efter en halvtimme tröttnade vi. Nu har maken satt på någon trist action och jag gäspar i skytteltrafik. Eh. Sova. Och i morgon speeda upp min story lite.
.

Skrivandet

Skrivandet går framåt.

Jag har slutat räkna ord, kanske för att jag i nuläget har börjat om och inte har så många ord i mitt dokument. Men, jag håller på med att klippa och klistra och dokumentet blir långsamt större igen. Det mesta är skrivet. Men allt ska inte tillbaka till dokumentet. Suck. Pust. Och stön.

Men skrivande ska inte vara enkelt, säger de som vet. Jag litar på dem.

Nu ska jag ta en promenad innan solen går ner och sen ska jag plocka fram lådor med julpynt.
.

God, god morgon idag

Vaknade med bra känsla i kropp och själ. Såå skönt!

Idag ska jag skriva, rensa kylen, tvätta, julpynta. Men det mesta av pyntandet får barnen ta hand om.

Det blir spännande matlagning också ... Men inte kyckling, som jag först tänkt, utan köttfärssås, och den ska göras i min crock-pot!

Idag ska mina småpluttar (11-åringarna) lussa på ett företag i Göteborg. Mysigt! Själv har jag gråtit lite i soffan framför Lucia på tv.

Nu kör vi torsdag! Heja!

onsdag 12 december 2012

En suck, en bra sådan

Ibland suckar jag. Inte enbart för att något är jobbigt, utan för att det ibland är skönt. Det är ett sätt att få ordning på andningen.

Nu suckar jag över att lugnet äntligen lagt sig i mitt bröst. Trycket har lättat och livet känns behagligt igen.

(Det är ju ingen hemlighet att jag är en orolig själ, och en lättstressad sådan.)

I morgon är jag ledig, och på fredag likaså, och kanske resten av tiden fram till jul. Det ger lite frid inombords. Jag gillar frid. Även om jag ibland gillar tempo och puls och spänning också. (Manhattan till exempel.)

Nu ska jag sätta mig i soffan och hälla i mig massa vatten. Det lite för salta köttet har gjort mig törstig! I morgon ska jag testa att göra kycklinggryta i crock-poten. Eller kanske hela kycklingfiléer ... jag får se vad det blir.

Det är första gången i mitt liv som jag verkligen ser fram emot att få laga mat! Igår och i morse var lite spännande också, men då var det för att jag inte alls visste hur det skulle bli, nu vet jag. Jag gillar min crock-pot. Eh, förlåt, vår crock-pot. Maken kan få lov att låna den också. När jag inte har lust.
 .

Receptet

Jessica, här är receptet:

3 msk olja
2 gula lökar, skär i skivor och lägg i botten tillsammans med
3 eller 4 morötter som också skärs i skivor
I med köttet, benfri kotlett (torka av och putsa innan om så önskas) ovanpå lök och morötter
på med lite citronpeppar, torkad rosmarin och salt - på köttet
1 dl vatten

Ställ in crock-poteen på Low. Jag körde 7 timmar (i originalreceptet stod det 6 timmar) + ca 30 min på Warm. Det hade kunnat stå en stund till på värme utan att bli torrt.

Efter ca fem timmar: i med champinjoner och strimlad paprika. Jag testade att slänga i både hela och delade champinjoner, och de delade blev godast tycker jag. Men det är ju en smaksak.
Jag la i paprikan redan från början, den blev väääldigt mjuk, nästa gång väntar jag med den. Hela tomater ska jag lägga i nästa gång, tror att det kan bli gott. (Fast nästa gång blir det en gryta, det känns roligare!)

När det gått 7 timmar kokade jag potatis och gjorde sås på skyn, Smör, matlagningsgrädde, lite kalvfond, salt, peppar, cayennepeppar och ännu mer Smör! Supergod!
..

Jag fullkomligt äger på att göra sås

Ni som hängt här ett tag vet att jag avskyr att laga mat.

Men idag har jag lagat benfri kotlett i crock-poten. Se mitt förra inlägg. Jag hoppas att köttet var färdigt. När jag skar i det såg det vitt ut, men när det hamnade på tallriken såg det lite lite lite rosa ut. Hm. Fast så brukar jag se att kyckling ser ut, men maken hävdar bestämt att det är färdigt. Nu längtar jag tills han kommer hem och säger att köttet visst är färdigt, så att jag kan sluta må illa.

Eller rättare sagt, illamåendet kommer sig av att jag stod och åt av såsen med sked. Direkt ur kastrullen. Så fantastiskt god sås att jag blev helt hänförd. På riktigt alltså, fantastiskt god sås.

Att jag tog fram sallad ur kylen och lät den ligga på köksön tills efter vi ätit färdigt är inget jag skryter över. Det där med grönsaker är svårt. Men nu var det ju morötter, lök, paprika och champinjoner som tillagats också och det är ju nyttigt.

För övrigt har jag ringt och meddelat att jag inte kan jobba resten av veckan, och kanske inte heller under nästa ... det gjorde det lite lättare att andas.

Kanske är det ett tecken, att jag ska ägna mig mer åt min text ett tag.
.

Kan vi kramas idag?

Jag har en dålig dag idag. Det trycker i bröstet och jag har svårt att dra djupa andetag.

Det började igår kväll. Jag läste en text om pepparkaksgubbar och förtryck, sen kom jag att tänka på miljöhotet och att vi går mot en temperaturökning som kommer ge förödande konsekvenser - POLITIKER HALLÅ! Gör något. GÖR något! Inför förbud mot miljöfarliga saker eller vad som helst, bara något händer! Nu!

Sen dalade mitt humör och mitt självförtroende och när jag kröp ner i sängen kände jag mig riktigt ynklig. Min stackars man fick som vanligt försöka uppmuntra och peppa. Inget lätt jobb, ens för den mest positiva.

I natt sov jag oroligt och har vaknat många gånger och trott att jag försovit mig. I morse tackade jag nej till jobb. Jag ville verkligen inte jobba idag, men fick dåligt samvete av att säga nej. Dumma mig.

Idag är ingen bra dag. Ännu. Jobbar dock på att få den bra.

Jag har förberett kvällens middag. Jodå, framförhållning! Mer om det i ett senare inlägg, det är spännande! Men nu kaffe och sen skriva.
.

tisdag 11 december 2012

Trött och frusen

Ibland tar det på krafterna att jobba, även om det bara r fyra och en halv timme. Men vissa barngrupper kräver mer.

Idag har jag varit ute och åkt pulka och gungat barn. Nästan en timme i vintervädret - underbart! Sen var det dags för lunch. Och så himla god köttfärssås som jag åt idag var länge sen jag smakade.

Efter lunchen, som var en av de lugnaste jag någonsin upplevt som dagisfröken - så gott som knäpptyst hela tiden! Otroligt skönt! - läste jag Lotta på Bråkmakargatan för fyra barn. Sen ritade jag lite och sen fick jag hjälpa till att dra upp några dragkedjor, dra ner några byxben över kängor och sen promenerade jag hem.

Väl hemma blev det en kopp kaffe och en obscen mängd pepparkakor och lite patiens på iPaden.

Där har ni min dag, so far. Nu ska jag avsluta det här inlägget och försöka fortsätta på min roman.


Jag kan erkänna att det lockar en hel del att gå och lägga mig och sova en stund ...
.

Hepp!

Vaknade innan klockan. Pigg, sort of.
Kaffe, julkalender, frukost och smink.

Snart promenera till jobb. Skönt med mirgonpromenad och skönt med lagad lunch och en fyraochenhalvtimmes dag. Snart hemma igen alltså. Me like.

måndag 10 december 2012

Man får gnälla lite och skälla på sig själv?

Jag måste bara få det ur mitt system.

I morgon ska jag jobba. Jag. Vill. Inte.

Det är nästan så att jag börjar deppa lite. Humöret dalar. Jag vill inte jobba, vill inte gå hemifrån, vill inte le och vara trevlig, vill inte lyssna på högljudda barn. JAG VILL BARA VARA HEMMA! Frukost, kaffe, skriva, andas, mysklädd ...


Skärp mig!

Jag behöver komma hemifrån. Jag behöver träffa lite människor. Jag behöver göra en insats och lite nytta. Jag behöver få lagad lunch.

Jag kommer vara hemma igen innan klockan är 14. Helt underbart. Dessutom hinner jag dricka kaffe och äta frukost i någorlunda lugn och ro. Om jag bara kommer ur sängen i tid så. Det blir bra. Det blir en bra dag.
.


Julkonsert!

Yngsta dottern går i en sånggrupp som Kulturskolan anordnar. Idag hade de uppvisning i kulturhuset tillsammans med en stråkorkester - helt fantastiskt fint! Musiken, arrangemanget, skådespelet - harmoni och finstämmigt!

Fyrtiofem minuter njutning. Och så klart tårar i stolta mammans ögon.
.

Jag trodde att jag hade jullov

I morgon ska jag jobba.

Suck på det. Jag som kände mig härligt julledig.

Jag gillar att jobba, men ännu mer gillar jag att vara ledig. Allra helst nu när jag kommit igång med skrivandet igen.

Men, det är nog bra. Dels blir det lite pengar, dels är det lagom lång arbetsdag. Nio till halv två. Jag får lunch, vila och sen gå hem! Perfekt!

Och just i detta nu känner jag mig lite trött i högerarmen så det passar utmärkt med några timmars frånvaro från datorn. Ska kanske pausa skrivandet redan nu.
.

Rubrik

Måndag.

Jag har sovit som en klubbad säl i natt. Ca åtta timmars sömn, utan en massa drömmar som tar över och styr och ställer. Så skööönt. Jag var värd det tycker jag.

Nu är det måndag. Mina barn slutar klockan tio pga att lärarna ska på begravning. En till synes frisk lärare, strax över 50-strecket, föll ihop efter en innebandyträning för några veckor sen. Så oerhört sorgligt.

Jag ska försöka skriva så mycket jag bara orkar innan de kommer hem och fyller huset av ljud.

Ikväll ska vi på julshow i Mölnlycke. Yngsta dottern ska uppträda med sin sånggrupp/kör. Ska bli roligt och mysigt.

Mina föräldrar ska komma och titta också, hoppas de kör försiktigt, hela vägen från Härjedalen där de befunnit sig några dagar.

Jag kan berätta att jag är mer än taggad att bli författare just nu. Jag har nämligen tappat bort all annan arbetslust. Inte ens om de ringde och erbjöd jobb på favoritstället skulle jag tacka ja med någon större entusiasm. Jag skulle såklart ställa upp, men utan större entusiasm. Jag vill bara vara hemma och skriva! Nu när armarna verkar må bra (eller i alla fall bättre) igen känns hela skrivargrejen mycket roligare igen.

Tjoho på det!
.

söndag 9 december 2012

Har man inte bekymmer

... så skapar man sig dem.

Igår ringde min far och bad mig ombesörja en sak. En nyckel till en lokal skulle samlas in från en person för att sen lämnas ut till en annan.

Först skulle jag leta reda på personens telefonnummer. Det var inte svårt. Problemet var att de inte svarade. Jag ringde och ringde och ringde. Både från hemnumret (vilket är dolt) och från mobilen (synligt) - en del personer svarar inte när det är dolt nummer som ringer, varför har jag aldrig fattat, är man inte nyfiken? Men de här svarade inte över huvud taget. Och ingen telefonsvarare! Gaaah.

Jag som ville haft det här ur världen innan jag slog mig till ro i soffan med mitt vinglas. Annars var risken stor att jag skulle glömma bort det och stå med skägget i brevlådan dagen därpå när nästa person kom för att hämta nyckeln.

Saker som är tråkiga och som tar tid och som bara måste göras tycker jag är jobbiga. De hänger över mig som ett tungt och otympligt ok. Jag får kämpa för att inte helt glömma bort det. Har små påminnelser i mobilen och på väl synliga lappar. Annars glömmer jag. Och varje gång jag blir påmind inser jag hur jobbigt jag tycker att det är.

De svarade inte igår och i morse blev jag påmind, jag som hade glömt, och jag försökte ringa men det tutade upptaget hur länge som helst. På mobilen svarade först ingen, men på nästa mobilnummer svarade till slut en man och lät lite ... frånvarande ... han skrev ner min adress och lovade komma inom en halvtimme.

Tre timmar (!) senare fick jag nyckeln och en kvart senare ringde nästa person ... Så himla skönt!

Jag vet! Det är inget att bekymra sig för egentligen men ändå gör jag det till en jättestor och jobbig grej! Ibland är det jobbigt att vara jag.
.

Nu kör vi!

Efter en mysig och skön kväll igår med tacos, vin, godis och en halvdålig men lite småmysig film och en god natts sömn blir det nu en kopp kaffe och några tag med min roman. Sen blir det frukost, men jag låter sonen och hans kompis äta först.

Jag har bestämt mig för att sluta fundera över småsaker i texten i detta skede och ge sjutton i att gå in och peta i detaljer, jag får ta det sen! Jag kommer aldrig att bli klar om jag håller på som jag gör nu!

Här blåser det idag och ska komma snö, jag hoppas vi slipper det oväder som väntas dra in över Skåne och Halland.

Kan det inte bara få vara vitt och ljuvligt i ett par månader? Det behöver väl inte blåsa, vara halt och bli kaos?
.

lördag 8 december 2012

Jobbar på humöret

Hela (nja) förmiddagen ägnade jag åt att skriva. Jättekul!
Sen kom huvudvärken. Inte lika kul.
Sen kom det dåliga humöret. Eller om jag först upptäckte fläckarna i soffan uppe och skällde ut en viss ... ett av mina barn. Den som är minst ordningsam, om man uttrycker sig fint.

Herrejättej***ar vad jag fick anstränga mig för att inte vråla som Baghera i Djungelboken, ni vet, den scenen där Mowglis hår står rakt ut bakåt.

Till slut fick jag satt sonen till att tvätta bort fläckarna. Mest som en symbolisk handling - att han fick anstränga sig lite. Vet inte hur det gick dock. Enligt sonen försvann de flesta, men det tror jag när jag ser det själv.

Varför jag går i taket över fläckar på soffan? Jo, jag har som regel här hemma att man inte ligger i soffan och äter (godis och chips är okej, men inte mackor med jordnötssmör och annat kladdigt) - just det, ligger i soffan. Jag vill nämligen inte ha fula fläckar. Ungj***l. Underbare, slarvige, kramgoe sådan!

Efter ett tag lugnade jag mig. Det är ju inte hela världen, egentligen. Jag kom att tänka på mamman vars fjortonårige son tog livet av sig genom att kasta sig framför tåget i förrgår. Hon hade säkert gladeligen haft en fläckig soffa att bekymra sig för istället, om hon kunde välja.
.

På´t igen då

Lördag. Sol. Snö.

Skriva.

Jag ska försöka att inte peta i detaljer idag. Och så ska jag försöka att inte grubbla sönder mig och texten. Herregud, chilla lite, liksom. Hur svårt ska det behöva vara!?
. b

fredag 7 december 2012

Mobbing

Jag lyfter blicken från mig själv lite. Min huvudvärk blev plötsligt ingenting i jämförelse. Pojken lider inte längre, men det gör hans anhöriga.

Läste följande på Twitter alldeles nyss och mina tårar bara rinner ...

"Igår fick jag som ambulansare hämta resterna av en 14 årig pojke som hoppade framför tåget pga mobbing i skolan. Det var totalt kaos."

Han skriver också:
"Det var fruktansvärt, mammans förtvivlade skrik fick en brandman att svimma."
.

Säg den glädje som varar

Eller: jag var för kaxig ändå.

Hej huvudvärk, hej Treo - som inte hjälpte.

Alltså ... whyyyyyy? I morse kändes allt så himla bra och positivt. Nu vill jag bara dra något gammalt över mig. Munnen gör ont pga blåsorna, huvudet värker pga jag vet inte vad och humöret börjar så sakteliga dala. Vad gör jag för fel? Jag har inte druckit för lite, och inte ätit för lite. Tror jag.

Aja. Orkar inte tänka på det just nu. I morgon är en annan dag och då tar jag tag i skrivandet igen. Det började kännas bra, jag var på gång, jag höll på att fundera på ett par saker när huvudvärken slog till.

Kan det vara grubblandet som startade huvudvärken? Men varför i hela friden då? Det är ju inte så att jag använder ihjäl hjärnan. Eller är det det som är problemet? Åhnej! Inte grubbla mer nu! Fan.
.

Jag ska försöka att inte bli för kaxig

För om man blir för kaxig är risken stor att man får ångra sig. (Som det där eviga: äntligen är jag på gång med min träning igen! PANG så kommer nästa förkylning/inflammation/annat. Slår aldrig fel.)

Men jag vill ändå meddela hela världen att jag mår bra igen! Om jag bortser från att halva gommen är fylld med ömmande blåsor och ena halvan av överläppen misspryds av en stor blåsa som snart kommer vara ett maffigt munsår.

Mina armar mår bättre. Yay! Jag har till och med kunnat göra några armhävningar - visserligen bara på knä och inte särskilt många - men det faktum att jag kan göra några alls gör mig så glad! Och jag tror att min rygg kommer tacka mig. (Åtminstone kommer inte min bror att skälla lika mycket på mig i jul när han känner på mina axlar och skuldror, vilket han alltid tvingas göra när vi ses - ingen masserar så bra och så hårdhänt som han. Helt underbart hur han kan syresätta mina trötta axlar när inget annat hjälper. Läs: när jag är för lat för att träna dem.)

Inte nog med det. Det är fredag, solen skiner, snön gnistrar (herregud vad jag älskar vackra vinterdagar! Jag hade glömt bort hur ljuvligt vackert det är!) och jag är ledig! Ikväll är det bara barnen och jag hemma och det är också ganska skönt. Jag älskar min man och gillar att umgås med honom, men ibland är det bara galet skönt att han inte är hemma en fredag!

Och nu ska jag skriva. Och försöka att inte hålla på och peta i detaljer i texten ...
.

torsdag 6 december 2012

Dessa i-landsbekymmer

Idag - en ledig dag (eftersom jag inte är helt fri från förkylningen) - ska jag ta mina tre barn till köpcentrumet Allum.

Jag vill inte ge mig av hemifrån idag. Jag vill vara hemma.
Vill inte köra bil i vinterväglag. Det brukar vara fullt av idioter på vägarna så fort det kommer snö.
Vill inte - upprepar vill inte - gå omkring på ett köpcentra med andra människor idag. Det är tydligen något slags jippo där idag enligt äldsta dottern. Jippo = folk = ont om parkeringar = min mardröm. (På allvar: jag är nervös redan nu för att det ska vara svårt att hitta parkering. Den stressen det innebär. Den stressen!)

Dessutom hörde jag mig själv lova sonen igår att vi ska äta middag på Max. Jag gillar inte Max. Deras mat är inte god. Deras köer är nästan alltid långa. Deras personal är alltid långsam.

Vore det inte för att barnen slutar tidigt pga pedagogisk eftermiddag, och för att sonen (av alla!) uttryckligen bett om att åka dit för att köpa vinterkängor så hade vi skjutit upp det ytterligare ett par veckor. För varför bryta ett vinnande koncept och börja snegla efter julklappar redan nu? Baahh.

Allum kvällen före julafton is verkligen the shit. Jag skojar inte, jag har varit där ett par år i rad (inte förra året dock, då handlade jag julklapparna i god tid, veckan innan) och jag har varit nästan ensam, varje gång! Det har varit jag och några enstaka farbröder som traskat omkring där i godan ro och lyssnat på julmusik. Riktigt mysigt faktiskt.

Så jag tar ett djupt andetag (ett av många) och laddar med kaffe. Bäst att inte glömma äta lunch idag. Och så positivt laddade tankar. Jag kan shoppa jag är inte rädd. Jag kan shoppa jag är inte rädd. Värre är det med parkeringen. Jag dör nästan lite inombords om jag inte hittar parkeringsplats och blir tvungen att åka runt runt för att hitta en ledig. Fixar inte den tävlingen mot andra bilister.  

onsdag 5 december 2012

Men nej, fel!

Det börjar klia i min hals igen! Varför? V a r f ö r ?

Hoppas att det bara är lite damm, eller något annat, något högst tillfälligt. Jag fixar inte mer nu. Jag vill bli frisk nu. Bli riktigt härligt pigg någon gång.

Jag har varit ute och skottat lite på garageuppfarten. Det var inte så mycket snö som kommit, men eftersom jag måste ut och köra bil i morgon är det gott att hålla undan så att bilen går att backa ut. Jag vill helst inte köra när det är vinter (hej tant) och när jag inte är helt kry heller - vilket jag i och för sig tänkt att jag ska vara i morgon - och hade hellre stannat hemma. Men måste man så måste man. Får kanske ladda med en Treo.

Så. Back to writing.
.

Hej mitt vinterland

Här dalar snön långsamt ner. När det inte kommer vindbyar, för då yr den runt från taken! Såå mysigt.
Jag har förstått att Stockholmstrakten har det lite värre.

Jodå, vi har haft snökaos här också och vet hur lamslagen man blir.

Just nu börjar solen att kika fram så jag ska klä på mig termobyxor och dunjacka och ge mig ut en stund. Måste ha lite frisk luft. Och en dos D-vitamin.

Förkylningen då? Jotack, jag är på bättringsvägen. Känner mig rent av rätt pigg och nästan frisk - men det är så länge jag är hemma och har det lugnt. Efter en stund i rörelse, not so pigg och frisk. Munnen är full av blåsor fortfarande. Någon försvinner och nya tar vid. Så länge de håller sig på insidan så går det an. Knappt, men an.

Skrivandet då? Jotack, det går framåt. Långsamt och segt, men framåt.
.

tisdag 4 december 2012

Du och jag, spikmattan

Har nu legat i soffan på spikmattan i två timmar. Sååå skönt. Hoppas att det där i ryggen som klämmer ihop en nerv har rättat till sig.

Snart nu sängen.

Tant är trött. Sliten. Men snart på gång igen. Hoppas jag.

Jag hade en gång en blogg

Och den bloggen var aktiv.
Numera är den ganska insomnad.

Jag skyller på förkylningen.

Novemberdeppen håller kvar mig, vill dra ner mig, och trots att jag stretar emot så vill inte tröttheten helt släppa taget om mig. Men jag skyller på förkylningen fortfarande.

Jag mår mycket bättre och känner mig mycket piggare, har jag tur går den över snabbt den här gången! Redan i morgon hoppas jag vara pigg och frisk igen! Då har jag kanske en dejt ... Men det kommer nog ta ett par dagar till innan jag vågar/bör träffa folk. Känner mig som en vandrande bakteriehärd. Eller som en bacillhärd. Alla friska människors stora bacillskräck, det är jag.

På torsdag skulle jag behöva åka iväg och köpa vinterskor till barnen. Som alltid kommer vintern så himla plötsligt. Man blir tagen på sängen av december. Varje år. Att man inte får en förvarning? Hrmf.

Mitt skrivande? Ha ha ha ... skrattade hon tillgjort. Jag vet inte. Det går lite segt, med vilje, men snart lossnar det. Jag föreställer mig det. Hoppas innerligt att det är så också. Jag har lite idéer och tankar, men jag vill att de mognar (är det så jag kallar prestationsångesten nuförtiden?) - annars är risken stor att jag börjar skriva och förlorar mig i skrivandet och så blir det en väldig massa tusen ord i onödan. Been there a lot redan.

Känslan är att det går bra. Långsamt och sakta men bra. Jag tänker mycket och planerar. (Tror jag.)
.


måndag 3 december 2012

På gång

Det går långsamt att återhämta mig.
En typiskt manlig förkylning har jag åkt på. Stackars mig.

Nu börjar Hostan komma också. Jag får redan blodsmak i munnen vid minsta lilla hostning. Det kommer bli lattjo värre det här. Eller inte.

F****h****n.

Så, tillbaka i förkylningen igen

Hjälp vad jag flippade ur i morse.

Kvart i nio inträffade en olycka på motorvägen en bit ifrån oss. Precis på den väg maken var ute och åkte på.

Typiskt mig att bli orolig och liksom utgå ifrån att det värsta har hänt. Trots att jag visste att han borde passerat Mölnlycke ett bra tag innan olyckan inträffade. Men ... tänk om det var köer och han var försenad?

I mitt inre såg jag hur julen blev förstörd, liksom resten av mitt liv; jag såg hur jag blev änka och ensamstående mamma och hur jag inte skulle få livet, tillvaron och ekonomin att gå ihop; sälja huset, sälja sommarstället, hitta lägenhet, trösta barnen, hålla ihop mig själv ...

Ja jösses. Jag tänkte till och med "bäst att jag hoppar in i duschen innan de kommer och knackar på dörren." Med 'de' menar jag polis och präst ...

Jag grät hysteriskt en stund. Innan jag liksom kände att nej, det har inte hänt honom något, han sitter antagligen i möte eller är upptagen med någon jobbgrej - han har inte alltid telefonen med sig. Då lugnade jag ner mig, ringde för femtioelfte gången - och fick svar! Efter det var jag lugn. Inte ens en tår av lättnad kom. Bara ren och skär tacksamhet, och ett stort lugn.

Efter en välbehövlig dusch, kaffe och pepparkaksdeg är jag nu på banan igen. Någotsånär.

Mitt i allt glömde jag bort att känna hur förkyld jag är. Det kom tillbaka nu, med råge. Men det gör inget. Jag har min man oskadd. Det betyder allt just nu!
.

Tacksam, eller nåt

Olycka på Rv40. Motorvägen helt avstängd. Maken svarar inte på mobilen.

Jag glömde bort att jag var förkyld. Jag glömde bort allt annat negativt också. Allt jag kunde tänka var att det får inte ha hänt maken något. Lätt hysterisk övergick i panikslagen gråt.

Till slut svarade han. Han var på jobbet.

Den lättnaden! Åh ...

Nu känner jag förkylningen igen. Ska ägna mig åt den en stund. Men det känns helt okej. Det är bara en förkylning.

Det blir en välbehövlig dusch och sen en kopp kaffe.

söndag 2 december 2012

Mhm

Ska väl inte gnälla ... Kunde vara värre ... Men alltså: herrejävlar vad trött jag är på att vara förkyld.

Herrej****r

Jag är så förkyld. Så nära döden. Så förbannat sur och trött.

Vill. Bli. Frisk. Nu.

Eller så vill jag ha riktigt hög feber som hjälper mig att domna bort. Nu är jag bara j-igt förkyld utan att kunna somna och sova gott. Gaaaaahaaaaaahaaaa!

lördag 1 december 2012

Om jag är?

Om jag är dunderförkyld, sur och besviken för att jag missar trevlig fest ikväll, irriterad över att inte hitta adventsstjärnorna?
OM jag är.