Sista september

(Jag har aldrig varit bra på bloggrubriker.)

Den här vackra soliga dagen vaknade jag med rejäl huvudvärk. Men det var grått och mulet när jag vaknade. Visserligen har jag vaknat med huvudvärk en hel vecka nu, men idag fick jag nog och kände att jag inte kan pressa mig ännu en dag, det går bara inte. Det känns som ett misslyckande att inte orka gå till jobbet. Och jag känner mig som en svikare. Men jag ska ta hand om mig ordentligt i helgen och förhoppningsvis komma tillbaka till jobbet med mer energi och arbetsglädje än jag haft på länge.

Ser ni hur fint vildvinet lyser i solen? Vet inte om bilden gör det rättvisa.

Det nya rullar på

Nya tjänsten går bra, men det är lite att lära sig och ibland kör det ihop sig ... men tempot är mycket långsammare nu än på förra stället och det är oändligt skönt.

Nya manuset rullar också på. Jag har försökt skriva 1000 ord om dagen men idag sätter huvudvärken stopp för det. Jag har haft värk sedan i lördags och det stör mig. Himla oskönt faktisk. 

Den nye administratören rullar också på men han behöver fortfarande ganska mycket hjälp av mig. Plötsligt är det jag som jobbat längst, trots att jag fortfarande är ganska ny jag också.

I övrigt är det inte mycket som rullar på ... träning har det inte blivit någon på snart en vecka och det är inte bra. Men huvudet måste sluta göra ont först. 

Men veckan rullar på och snart är det helg igen - hurra!

Vågar absolut inte ropa hej än, men ...

Jag tar sällan ut saker i förskott, såvida det inte rör sig om jobbiga saker ... men sådant som är roligt eller bra väntar jag med tills jag ser att det blir av. 

Hur som helst, jag har plockat ner skrivandet från hyllan igen. Idag skrev jag lite drygt tusen ord. Yay!

Det betyder inte att jag kommer vilja fortsätta skriva eller att det kändes kul. Det betyder bara att skrivlusten inte längre är som bortblåst. Och det känns hoppfullt. Åtminstone inte helt hopplöst.

Vad det blir återstår att se. Jag tar det som det kommer. Men jag tror att jag skulle bli glad om lusten återvände och tog över min fritid lite grann. Jag behöver en meningsfull (?) hobby och något att vila tankarna på ibland. 

En felaktig bild

Jag tog bort några blogginlägg som var skrivna i stundens hetta ... för de gav en helt felaktig bild av mig, mitt jobb och hela situationen jag befinner mig i. (Allt har handlat om förutsättningar som ingen kunde förutse. Det är ingens fel att det gick som det gjorde och jag kommer att finnas till hands för att hjälpa till om eller när så behövs.)

Jag vill inte framstå som bitter och tjurig, för det är jag inte. (Har bara ett stort behov av att få ur mig tankar och känslor. Och ibland tänker jag inte alltid efter i tid.)

Nu tänker jag lyfta blicken, sänka axlarna och se till att andas långsamt. Min nya tjänst kräver att jag är lugn och fokuserad.

Lite längre fram, när jag kommit ikapp mig själv, ska jag fundera över framtiden. Vill jag skriva igen? Vill jag söka jobb på kontor igen? Vill jag fortsätta som elevassistent i en trevlig klass? (För det är det jag ska göra/vara ett tag framöver - och det känns så himla hoppfullt! Jag tror att det kommer bli jättebra.)

Fredag - klapp klapp klapp!

Allt i mitt liv just nu genomsyras av hur otroligt mycket det är på jobbet.

Jag vet faktiskt inte hur jag ska stå ut. Jo, det vet jag ... Jag ska andas långsamt, göra arbetsuppgifterna långsamt, göra en sak åt gången och lita på att jag gör så gott jag kan.

Men det är så satans svårt bara. Jag vill för mycket. Eller rättare sagt, den Duktiga Flickan™ vill för mycket.

Suck.