fredag 9 november 2018

Snart helg! Snart snart snart

Vår årliga tjejhelg står äntligen för dörren!

När året är som mörkast, gråast och mest meningslöst dyker den upp som ett hoppingivande glädjeskutt med massor av prat, minnen och skratt.

I år är helgen koncentrerad till endast en natt (vilket inte gör en hemmasittare som jag någonting) och vi ska träffas på torget i Skövde för att först hitta och enas om ett trevligt lunchställe att äta på. Sedan blir det olika aktiviteter vid hotellet. Några vill orientera, någon annan vill och kan inte springa (jag) och får istället nöja sig med en promenad.

Blir jag ensam om att vilja promenera hänger jag nog på hotellets gym istället. Har några muskler som skulle behöva tränas ...

Sedan blir det spa! Åh herregud så skönt.

På kvällen blir det middag och häng i sviten. Prat och skratt, minnen och skratt, mer prat och mer skratt. Herregud vad jag behöver detta!

torsdag 8 november 2018

Nytt jobb

Igår började jag mitt nya jobb som 'avlösare i hemmet'. Min arbetsuppgift blir att vara en trygg och lugn vuxen i barnets hem.

Igår var jag hemma hos dem i några timmar och umgicks, barnet, mamman och jag. Vi bekantade oss med varandra, drack lite kaffe, spelade sällskapsspel och pratade intressen. Jag hoppas att barnet tycker att det känns bra att ha mig där. För min del känns det i alla fall väldigt bra.

Idag ska jag jobba igen och det känns både kul och spännande. Det är skillnad mot alla tidigare jobb jag haft, men det känns som ett av de viktigaste.

fredag 2 november 2018

Om skrivandet - äntligen!

Senast jag bloggade om mitt skrivande (länk till inlägg) var den 13/9. Då hade jag lite idéer som bubblade under ytan. Jag längtade efter att sätta igång. Strax därefter, jag minns inte när, kom idéerna på pränt och storyn tog sin början.

Sedan dess har manuset vuxit till 47840 ord. Rätt bra för att vara mig. Det har också känts väldigt bra att skriva. Och roligt. Jag har kommit att älska det här manuset! Jag har njutit medan jag skrivit. Tills igår. Då slog det stora tvivlet till. Tänk om det inte är bra. Det är kanske inte bra. Det är säkert egentligen riktigt dåligt. Jag bara inbillar mig att jag kan skriva.

Och efter att de tankarna slog ner i mig har skrivandet känts ganska trögt.

Jag har varken lust eller tid att börja tvivla nu! Helst inte som det har känts så himla bra och roligt hela hösten. Dessutom är det mindre än hälften kvar att skriva ... jag ser en ände på eländet ...

Så vad gör jag nu? Ger upp, eller  tvingar bort de negativa tankarna och fortsätter skriva? Antagligen.