måndag 30 september 2013

Hm

Min syster gapskrattade åt min outfit. Den jag var på utvecklingssamtal i.

Men som den mogna 40+-are som jag är skakade jag bara av mig det och gick med högt buret huvud.

Nej, jag ljuger, jag skrattade halvt ihjäl mig jag också. Såg ju inte klok ut. Tur att i morgon snart är här.

Stress en ledig måndag

Pust.

Vid lunchtid kom maken hem en sväng, med sig hade han två kaffepaket. Vi drack kaffe och jag åt lite choklad. Och jag fortsatte skriva ... tills sonen kom hem och sa att nu ska vi på utvecklingssamtal.

HELVETE! Jag hade glömt bort! Jag hann borsta tänderna i typ tio sekunder och krisa över min spegelbild sen kutade vi iväg. Jag osminkad och med Stig Helmer-frisyr, iklädd mysbyxor och träningsfleecetröja.

Ursäkta mig att jag ser ut som en tönt men jag fick hjärnsläpp idag. Sa jag inte, utan log lite extra mot sonens jättetrevliga lärare.

Suck. Men tack vare att vi sprang eftersom jag blev så stressad var vi där åtta minuter tidiga och fick komma in direkt! Sen var vi klara tidigare än planerat så jag var snart hemma igen.

Nu har jag stekt köttfärs och kokar potatis, snart ska allt in i ugnen till en god middag. Allt medan jag har hejdundrande huvudvärk under uppsegling. Blir så när jag glömmer äta lunch, går in lite för djupt i skrivbubblan och sen måste stressa iväg till skolan.

"Mamma, lova att inte skämma ut mig", sa sonen på väg dit. Vad menar ungen?
.

Jaså jaha nähä

Var inne hos grannarna och hämtade lite kaffe. (Syrran och svågern). Men eftersom de inte själva dricker kaffe har de bara "nödkaffe". Nescafe i kylen och bryggkaffe i frysen. Inget av sorterna smakade så bra som mitt eget kravmärkta mörkrostade kaffe.

Men vem är jag att gnälla - jag orkar inte ta mig ner till ica för att köpa nytt, så jag är evigt tacksam över bästa grannarna, som låter mig gå in hos dem närhelst jag behöver!

Så då är det väl bara att sparka igång veckan då? Lite skriva, lite tvätta, lite dammsuga och våttorka golv. Kanske. Får se vad jag orkar vill med. Börjar med det roligaste först, skrivandet.
.

Värsta tänkbara starten en måndag morgon!

Nästan i alla fall. Kaffet är slut! Jag fick precis ihop två skopor - så en mugg har jag fått i mig, men nu är kaffeabstinensen svårare än någonsin, bara därför.

Antingen får jag ringa syrran och kolla om det finns kaffe i deras hem (ickekaffedrickare som de är), gå till en granne och be att få låna eller promenera/cykla ner till affären (orka).

Visst, jag kan alltid ringa och fjäska med pappa, men det känns ganska taskigt ...

Fan att jag aldrig lär mig att skriva upp på inköpslistan! Fan också att jag är så jäkla lat.
.

söndag 29 september 2013

I väntan ...

Har påbörjat skrivandet av mitt tredje manus.

Spännande! Och kul.

Cup pågår

Sonen har spelat i en kvart och jag har missat hans match. Trodde att den började halv nio. Orka stressa för att se de fem sista minuterna. Och jag går inte dit osminkad och utan att ha fått i mig lite frukost.

Får se till att skaffa mig bättre koll till nästa gång. Men lite typiskt känns det eftersom jag ändå låg vaken ... tänk om jag hade gått upp istället.

I eftermiddag blir det A-slutspel för yngsta dottern. Då ska jag med och titta. Fram till dess ska jag skriva, tvätta och - as we speak - dricka mitt kaffe.
.

lördag 28 september 2013

Jag har mailat en bild ...

Men inte skrivit någon text till. Tänkte göra det i datorn, eftersom det är lättare med riktiga tangenter. Men bilden dyker inte upp! Antingen är det fördröjt eller så är min bildlimit nådd.

I alla fall hade jag tänkt skriva: Jag sa inte att den blev bra.

Och jag syftar på luggen. Men jag är emot det där perfekta, det måste vara lite skevt. Ungefär som jag.


Edit: Bilden finns under detta inlägg.
.

Jag har hoppat, och klippt lugg

Hur man nu klipper lugg när man egentligen är korthårig. Hursom, med en sax för att jämna till flikarna och en plattång har jag nu en helt okej lugg.

Vad gäller hoppandet så har jag mailat min text till tre testläsare. Väljer att inte tänka så mycket mer på det just nu.

Jag har ytterligare ett par som jag får lov att skicka till, om jag vill (läs vågar) men det gör jag kanske efter nästa redigeringsvända. Vill inte bränna alla kort redan nu.


Ibland undrar jag om jag är klok som skickar iväg en text i ett så råskrivet skick. Det är som att tigga om att bli huggen med trubbigt föremål på fotknölarna. Aj! Men jag tror att jag lär mig något av det också. Att våga ta kritik. För får jag inte kritik i detta skede är det något som är fel. Dessutom behöver jag hjälp att strukturera storyn, mina idéer och min fantasi. Skrev jag förresten att jag tvivlar på om skrivande är min grej?
.

God morgon

Lördag.

Veckans bästa dag.

Vaknade tidigt. Strax efter sju. Efter nästan nio timmars sömn. Ljuvligt. En omgång tvätt ligger i maskinen, kaffet puttrar i köket och jag är snuvig och hostig, men rätt på pigg.

Idag blir det innebandycup med yngsta dottern. Ska bli kul!
:

fredag 27 september 2013

Tur i oturen och otur

Hela dagen har jag våndats inför trevligheterna vi var bjudna till ikväll. Trodde vi ja, eller snarare maken ... bara en månad för tidig. Dessvärre missar jag tillställningen när den väl är. Ska iväg på annat trevligt då. Typiskt att allt måste komma samtidigt.

Så ikväll blev en hemmakväll - jag ska lägga mig och sova så fort detta inlägg är publicerat - jag slapp träffa folk när jag är täppt i näsan och snuvig och det liksom finns en air av baciller runt omkring mig. När man nästan känner hur det luktar snor om en. Trots att man själv saknar luktsinne.

I morgon ska jag vara innebandymamma. Yngsta dottern ska spela sitt livs första match. Ikväll är hon med som åskådare, ombytt sådan, för att se hur det går till. I morgon är det skarpt läge. Ska bli så kul!

Sonen spelar i samma cup men är på hemmaplan, fem minuters promenad hemifrån. Och mellan de två matcherna ska han byta om och spela fotbollsmatch. Snabba ryck.

Nu ska jag sova. I morgon ska jag vara pigg och fräsch och gärna ung och snygg också.
.

Blunda och hoppa

Kliva utanför trygghetsgränserna.

Jag gjorde det igår. Kanske hoppade jag i galen tunna.

Nu är rasten slut. Ska tillbaka till den nio barn stora (lilla) barngruppen.

Fredag!!!

Prosit

Frös som om jag hade feber igår kväll, utan att ha feber. Sov dåligt i natt, trots jättetrött.

Idag är jag täppt i näsan och nyser en del. Men jag känner mig rätt så pigg ändå. Inte så att jag orkar med något fysiskt, men jag är inte matt och soffliggande som vid förra förkylningen.

Ikväll blir det lite trevligheter, hoppas verkligen att jag är någorlunda pigg och fräsch då.

Och lilla dottern ska iväg på cup, utan någon förälder, första gången. Hon fixar det, frågan är om mitt mammasamvete gör det. ... hon ska bara titta på ikväll när hennes lag spelar. I morgon ska hon själv vara med och spela match - för första gången. Då ska jag med och titta. Hjärtat!
,

torsdag 26 september 2013

Atjoo

Om jag är förkyld igen? Ont i halsen? Kill i näsan? Snuvig? JA. Så inihelvete.
Tur det är fredag i morgon. Och att jag har sena passet. Sovmorgon. Men också jobba länge ... Tur att det är en lugn dag med få barn. Ska nog överleva.



Men jag borde nog egentligen hålla mig hemma.

onsdag 25 september 2013

Och apropå det

Redigering alltså. Jag har en fråga kring det.

Säg att man har tre huvudpersoner i en bok. Tre bästa vänner. Och det handlar ungefär lika mycket om alla tre.

Måste det på något sätt vävas samman i slutet? Om det måste gå tre röda trådar parallellt med varann som alla mynnar ut i ett jättefyrverkeri mot slutet? (Dålig jämförelse men jag kan inte förklara.)

Eller är det okej att man får följa de här tre personerna och deras liv, som på flera sätt vävs samman eftersom de är bästa vänner. Och umgås mycket, även parvis.

Utan att avslöja detaljer kan jag berätta att det kommer handla om svek, vänskap och kärlek.
.

Jamen såderja

Nu haver jag både jobbat och redigerat foton. Om jag vetat hur snabbt det skulle vara fixat hade jag kunnat jobba längre på jobbet. Det behövdes folk idag. Vikarien som skulle komma klockan nio dök aldrig upp. Ej heller svarade hon i telefon. Det är andra gången det händer att en vikarie lovat komma men sen inte dykt upp. Konstigt. Hoppas att det inte har hänt något.

Det var bra på jobbet idag. Jag kände mig gladare och lättare i sinnet, trots för få timmar sömn. (Det här skrivandet sent på kvällen alltså ...)

Om en och en halv timme är det utvecklingssamtal för en av 12-åringarna. Innan dess kanske familjen förväntar sig middag.

Tji säger jag.

Jag har redigering att göra.
.

tisdag 24 september 2013

Hemma igen och allt är lugnt

Föräldramötet gick bra. Lite långrandigt i början ... och inte fick vi se filmen där jag har ett foto med. Vadfalls? (Ah, det stavas vadfalls och inte vafalls som jag alltid trott. Där ser man.)

Vi fick smaka på bambamaten också. Det barnen åt idag (samma som det jag åt på dagis idag). Och ett jättefint salladsbord, varje dag. Det får INTE vi på dagis. Vi får en pytteskål med lite grönsaker i. Idag var det gröna långa bönor av något slag, morötter och ärter. Ingen åt av det förutom min kollega.

Nu är jag alltså hemma igen, måste duscha och sminka av mig och efter det ska jag fortsätta redigera. Det kliar i fingrarna, men jag måste vänta tills jag är färdig för natten, annars blir klockan alldeles för mycket ... när jag väl börjar skriva försvinner både tiden och rummet.
.

Men men ... stress stress

Om tjugo minuter börjar föräldramötet. Och här står jag och blir sen. Vill inte gå.

Håller som bäst på att redigera lite lätt, för att överhuvudtaget kunna låta någon testläsa texten. Vill fortsätta redigera! Några tusen ord är redan borta. Och ett nytt kapitel borde skrivas nu.

Får bli i morgon, men då måste jag redigera bilder inför fredagens möte.

GE MIG MER TID!
.

Dagen idag ...

Min bästa kollega ska byta avdelning. Hon är kvar i huset, men vi kommer inte jobba ihop, vilket känns väldigt tråkigt.

Ett av guldkornen (outbildad, såklart) bland kollegorna tvingas sluta.

Jag kommer få en ny kollega igen. Hoppas att vårt lite känsliga barn kommer att fixa ännu en förändring. Tur att jag bara jobbar fyra timmar om dagen, tre dagar i veckan ...
.

Frågan jag ställer mig

Vem tänker på barnen?

Dessa ständiga omflyttningar. Tröttsamt.

måndag 23 september 2013

Måndag

Idag ska jag jobba. Segt just nu men det går väl över. Om inte förr så ikväll. Efter träningen.

Nu kämpar vi!

söndag 22 september 2013

Jag övar på att bli lite modigare

Och så övar jag på att be om hjälp.

I nuläget är det testläsning det handlar om. Förbannat svårt att be om hjälp. Det problemet har jag alltid haft. Trots att jag vet att människor tycker om att vara till hjälp. Till och med mamma har jag svårt att be om hjälp, trots att jag vet att hon inget hellre vill! Kan hon ställer hon alltid upp. Alltid! Det vet jag. Men ändå. Jag. Kan. Själv.

Tillbaka till skrivandet. Jag har inte tänkt be mamma om hjälp med läsningen. Herregud. Nej. Jag har lite krokar ute. Jag vet att jag har flera som gärna testläser. Svårt. Kanske är det inte bara att be om hjälp som tar emot. Kanske det jobbiga ligger i att bli bedömd. Att någon ska läsa och tycka.

Samtidigt. Jag skriver för att bli läst. Helst av jättejättemånga. Hur i hela friden tänker jag?
.

Några saker jag aldrig gjort förut

Idag har jag gjort några saker för första gången i mitt liv:

Potatisomelett att äta i morgon mellan jobb och träning - händer väldigt sällan att jag gör något dagen före. Och denna gång med både lök och potatis och hyst in i ugnen. Hoppas den smakar ungefär som de jag åt i Barcelona. Sååå himla goda.

Använt purjolök - aldrig ens handlat hem förut tror jag. Maken har använt det i matlagning vet jag, men inte jag. Aldrig.

Köpt jeans/jeansleggings på Cubus - min hatbutik i flera år. Men döttrarna fick med mig in eftersom äldsta skulle ha jeans och jag kom hem med två par. Det kändes lite konstigt att i provhytten dra av mig mina älskade Filippa K-byxor för att dra på mig något så gräsligt som ett plagg från Cubus. Ännu konstigare kändes det när det kändes helt okej.

Så nu äger jag inte mindre än två par sköna jeansleggings som inte kräver tunika, eftersom de har bakfickor! Utan bakfickor: skitful röv.

Sonen fick ett par jympaskor (ett par som både han och min plånbok gillade - plötsligt händer det!) och jag bunkrade upp med tre försvarets hudsalva. Som vanligt hittade vi inga skor till lilla kräsna yngsta dottern. Jag gick ändå med på att köpa Palladium (trots att jag tycker att de är för dyra till fötter som fortfarande växer).
:

lördag 21 september 2013

Läst!

Idag har jag läst igenom mitt manus. Nu ska jag sova. Hoppas orka börja redigera lite smått i morgon.

Ska planera en fullsmockad vecka också ... Inte ledig på måndag känns sådär just nu. Men det löser sig. Det måste det.

Så inte värt det. Eller..?

Igår. Vin. Prat. Skratt. Vin. Cider. Dans Cider. Dans. Dans. Hem. Sömnlös. Nattamat. Sömnlös.
Idag: Huvudvärk. Treo. Kaffe.

Jag hade verkligen jättekul! Men jag hade haft väl så roligt även utan alkoholen. Synd att jag inte inser det i tid.

Stämpel

AW. Dansat. Vin. Cider.

Stämpel på handen. Like back in the old days. Och entré 25:-! Och homosexuella killar. Me like.

I morgon kommer jag vara trött. Men det är det värt!

torsdag 19 september 2013

Snart är veckan slut

Ska bara klara av ett tidigt arbetsskift i morgon först ... Börjar kvart över sex med att larma av och öppna stället.

Får föreställa mig hur gott det ska bli med kaffe när jag väl är på plats och lyckats larma av och fått saker på rätt plats i diskmaskinen (varför det nu ligger på mig att göra?).

Sen blir det till att cykla hem och vila en stund, för på kvällen blir det AW med kollegorna. Det ska bli trevligt att få prata till punkt, utan att några dagisbarn avbryter. Och få prata annat än sådant som rör samma dagisbarn.

Det sociala är en stor nackdel med att jobba på dagis, att man inte hinner vara social alltså.

Det har varit en jobbig vecka, på många sätt. Skönt att den snart är över!
.

onsdag 18 september 2013

Hej...

Tränat. Finns en möjlighet att jag ej kommer ur sängen i morgon.

Hejdå.

tisdag 17 september 2013

Tihi

Jag kom precis på en ny spännande (?) idé att ta med i boken. Tror att det kan bli en bra grej att liksom fylla ut med, mellan scenerna. Tror jag. Kanske. Jag vet inte.

Usch. Ibland undrar jag om det här att författa romaner är min grej.


När jag tänker tillbaka på mitt första manus vill jag bara falla död ner. Sååååå dåligt och såååå tråkigt. Och det lät jag folk läsa! Och jag hoppades på hurrarop! Skämskudde på det.
.

Nej, jag har inte börjat läsa

Igår skrev jag att jag kanske skulle börja läsa mitt första utkast. Bara läsa, från skärmen, utan att göra några som helst ändringar i texten.

Jag gjorde inte det.

Istället la jag mig på soffan och sträckläste två böcker. På raken. Efter varandra. Sen var jag helt mör i huvudet.

Planerandet av manus 3 pågår för fullt. Idéerna sprutar väl inte direkt, men en och annan ploppar upp. Efter idogt tänkande. Som den otåliga person jag är, är det inte lätt att låta det ta tid, men jag klarar den biten ganska bra också. Den här gången ska jag ha ett tydligt synopsis (konstigaste ordet i världen måste jag säga. Synopsis. Som synaps. Gôrknepigt).

Så när min första planering (aka det konstiga ordet) är klar ska jag sätta igång och skriva. Och försöka att tänka att jag bygger ett skelett först, som jag sett tillsätter muskler, kött, senor och blod.

Fy fan vad äckligt skrivandet kändes helt plötsligt. Glöm det där om kroppsinnehåll. Jag börjar med att göra en enkel men stadig ställning. Sen fyller jag på med olika träd, växter och blommor. Sist låter jag bin, humlor och fjärilar komma dit och kalasa.


Eh. Det här med skrivandet ... Jag tror jag ägnar mig åt att försöka koncentrera mig på det jag ska göra.
Skriva.
.

måndag 16 september 2013

Måndagsledig

Det är skönt att vara ledig men när jag varit hemma från jobbet en vecka börjar det krypa i kroppen. Skulle behöva träna! Tur att jag bokat mig på ett utomhuspass i kväll. En tjej har lite workout/crossfit-träning i sin trädgård. Himla trevligt! Vansinnigt jobbigt.

Redan i förrgår förstod jag att det var träning jag saknade - var så full av överskottsenergi som liksom sätter sig på humöret och gör mig lättretlig och sur. Men springa vågade jag inte. Hade precis blivit kvitt förkylningen och visste inte om ... äh, jag var lat. Skyllde mest på förkylningen.

Nya tag ikväll.

Eventuellt kommer jag börja smygläsa mitt manus idag. På skärm. Bara läsa. För att sen bilda mig en uppfattning om vad som behöver göras vid redigeringen.

Blir trött bara jag tänker på det. Men också förväntansfull, nästan lite pirrig i magen. Och så blir jag såklart lite nervös. Men vad sjutton! Skärp mig nu. Kan inte gå och vara rädd för allt hela tiden. Jävla mes.
.

söndag 15 september 2013

Hur länge ska mitt manus vila?

Det har nu gått ... ett antal dagar sedan jag blev klar med manus 2. Det ska vila nu. Säger de som vet. Men hur länge, undrar jag? Jag har läst en bok emellan och skrivit en novell. En kort sådan. Ca 12000 ord. Som jag sen slängde. (Ett utkast finns kvar någonstans på datorn, men det är liksom glömt, eftersom jag började läsa och redigera mitt i och voilà så hade jag förstört det. Totalt).

Ska jag låta det vila någon vecka till, eller två? Eller ännu längre? Ska jag skriva ut det på papper för att läsa eller gör jag klokast i att ha det kvar i datorn. Det kommer ju vara massor av saker som jag kommer vilja ändra på direkten. (Jo, miljömänniskan i mig säger att det inte blir någon utskrift i detta tidiga skede).

En annan sak jag lurar på. Ska jag låta testläsa det redan? Fördel: att få tips på ändringar redan nu. Nackdel: känna mig sågad och dissad och kass och värdelös. Och lägga ner skrivandet. Såvida inte testläsaren ställer sig upp och jublar, vilt applåderande. Vadå, det kan väl visst hända? Nej? Nehej.
.

Nu haver jag röstat, nu ska jag fundera

Hittade några namn som jag faktiskt vet vilka de är. De fick min röst.

Bryr mig inte jättemycket om vilka som styr kyrkan, eller hur de gör det ... kanske borde jag? Men jag är angelägen om att utnyttja min rösträtt! Och så känns det väldigt bra att kanske förhindra Sverigedemokraterna från att få mer inflytande.

Nu ska jag ägna resten av dagen åt att uppbåda ork att tillaga en morots- och potatissoppa. Låter kanske inte så gott, men den jag åt förra söndagen var jättegod! Och så ska jag fortsätta fundera på historien i bokprojekt nr 3.

Och där blev jag väldigt sömnig känner jag.
.

Höstsöndag

En försmak av vad som komma ska. Regn på tvären. Blåst som sveper med sig drivor av regn.

Mysigt att kunna sitta inomhus, spåna på nya idéer kring manus 3.


Kvällen igår var så trevlig och mysig. Mer sådant!


Idag blir det potatisomelett till lunch och morots- och potatissoppa till middag senare ikväll. Däremellan ska jag promenera till församlingshemmet och rösta i kyrkovalet. Och fortsätta utveckla idéerna till nästa romanprojekt. Har lite andra idéer och tankar som jag klurar på, som har med skrivandet att göra, men de håller jag för mig själv tills jag vet vad det är jag menar.
.

lördag 14 september 2013

Orka fjäska

Det fanns en tid, för några år sen, strax efter att jag sist av alla upptäckte det här med att blogga, som jag levde för bloggen.

Allt handlade om att skriva bra inlägg, och det blev det. Jag hade flera hundra unika läsare per dag.

Idag har jag betydligt färre. Hur många vet jag inte för jag kollar inte det längre. Orka liksom.

Dessutom vet jag att mitt liv inte är lika "kul" längre. Jag har inget jobb att klaga på, mina barn är *peppar peppar* inte i trotsåldern längre. (Ännu.) Min man är inte jobbig på något sätt.

Det finns inget att ironisera över längre!

Eller så är det jag som inte längre KAN ironisera på ett kul sätt.

Vart vill jag komma med det här inlägget? Jag har ingen aning. Jag glömmer som vanligt bort vad tanken var från början.

Men jo, (fick läsa rubriken och kom på det!) jag har märkt att jag mister följare varje gång jag bloggar för mycket om mitt skrivande. Jag tror i alla fall att det är då som de lämnar. Inte för att det gör mig så mycket, men det är såklart trevligare om antalet följare ökar.

Därför startade jag en skrivarblogg. Men orka hålla igång två bloggar.

Nej, det får räcka med den här, Facebook och Twitter. Sen ska handen och armen orka skriva på mitt manus också. Snart sätter jag igång med mitt tredje projekt. Som egentligen är en annan version av manus 1 som ligger i den digitala byrålådan.

Så, varning alla som tycker det är asatråkigt att läsa om mitt skrivande: nästa inlägg kommer utestlutande att handla om det. Tror jag.
.


Sovmorgon är sååå överskattat tydligen

Vaknade klockan sju och kunde inte somna om.

Nehej, lika bra att gå upp då. Ikväll kommer några av mina äldsta tjejkompisar hit på fika. Mysigt. Jag får muta barnen att baka något.

Egentligen skulle jag vilja bjuda på middag, men med mitt mat-ointresse skulle det inte bli någon träff. Den skulle rinna ut i sanden som alla andra middagar jag tänkt bjuda på.
:

fredag 13 september 2013

Det här borde vi prata mer om!

Och med vi menar jag vi alla i hela världen. Tidningar borde skriva mer, nyhetskanaler borde prata mer, föreningar och organ för mänskliga rättigheter borde skrika högre!

En åttaårig flicka dör av inre skador på sin bröllopsnatt.

En åttarig flicka. Dör. Av inre skador. På sin bröllopsnatt.

Den här artikeln i GP är väl inte den bästa jag kunde länka till, felstavad dessutom, men alla vet nog vilken nyhet jag menar. Tyvärr.

Det har skrivits och pratats om den här händelsen.
Kanske känner fler som jag, att man inte orkar ta det till sig. Det är så gräsligt och outhärdligt sorgligt att man helst vill titta åt ett annat håll. Slippa se. Slippa veta.

Men jag vill att vi ska prata, och skriva, och skrika tills det blir en förändring! Åttaåriga flickor ska inte bli någons fru. Det är så fel! Det är så vidrigt fel!
.

Lite låg bara

Inget allvarligt, behöver bara få det ur systemet.

Sonen kom hem från träningen, jättesur. (Ledsen och besviken förstod jag.)

En av tränarna har varit på honom igen och klagat ... (inget märkvärdigt alls, förutom att sonen blev oskyldigt beskylld för att ha missat en sak, sonen påtalade detta men blev ändå "bestraffad" med armhävningar.)

Jag vet att min son kan vara verka uppkäftig - han har lätt för att prata för sig och ifrågasätter gärna när något är fel, och inte rädd för att höras och synas, och låta otrevligare än han behöver - och tränare och ledare har all rätt i världen att "bestraffa" honom om han inte gör som de säger. (Med bestraffa menas att de får göra tio armhävningar)

Men, jag har hört av sonen förut, att den här tränaren (alltid samma person) är på honom. De andra tränarna är schyssta och rättvisa.

Skulle vilja vara en fluga där någon gång och tjuvkika. Se om det är så allvarligt som min son låter påskina eller om det är ett missförstånd. Den här tränaren kan vara lite "tuff" och ganska ironisk av sig och min son är inte alltid så hårdhudad som det kan verka.

Till saken hör att det kan finnas omständigheter som kanske gör att han (tränaren) anser sig ha orsaker att vara lite extra elak mot just min son. Men jag vet inte. Jag kanske förstorar små små daggdroppar till jättesvallvågor.
.

Helg!

Maken har åkt till sommarstugan för att stänga igen för vintern. Och för att få lite avkoppling och plocka svamp och kanske fiska kräftor.

På ett sätt är jag lite ledsen att jag inte ska med. Där är så underbart så här års! Och ännu finare när träden är rödare och gulare än nu.

Jag får följa med en annan höst. Är rätt glad att vara hemma, med vattenklosett. Inte för att jag inte fixar utedass ... men kylan. Brrrr.

Det här året är underligt. Inte alls som vanligt. Men det blir väl så när barnen blir ungdomar och läger och cuper avlöser varandra.


Sen är väl inte jag som vanligt heller, flyter lite utanför det där vanliga. (Jag menar, vilken normal människa säger upp sig från heltidslön och trygghet?)
.

Saker man inte får höra allt för ofta:

"Du är för stark för mig."

Sagt av sköterskan vid morgonens cellprovstest. Skönt att veta att man är stark i någon del av kroppen.
.

torsdag 12 september 2013

Näe

Huvudet är tungt, jag har fortfarande en kliande hals. Humöret börjar dala rejäl. Allt hänger. Idag är ingen bra dag helt enkelt. Lägger den till handlingarna.

I morgon bitti ska jag till gyn och ta cellprov. Efter det kan dagen bara bli bättre.
.

Vill ni se en stjärna - se på mig!

Jag förekommer i en film.

Eller rättare sagt, några bilder jag tagit och mitt namn förekommer i en film. Eller en powerpointpresentation, jag vet faktiskt inte.


Att det är en ganska inhemsk film/presentation, för att göra reklam för den kommunala skolan i kommunen (tror jag) behöver vi inte prata så högt om. Det låter inte lika flashigt. För visst klingar den första meningen ganska fint?! Som vore jag en blivande filmstjärna.
.

onsdag 11 september 2013

Eh, hej matematik!

I förra inlägget smög det sig in ett litet räknefel.

Min äldsta dotter var inte 15 månader när hennes småsyskon var 5 månader. Hon var 27 månader tror jag. Eller som man föredrar att säga det: 2 år och 3 månader.

Nog för att det kändes som att de kom väldigt tätt mina barn, men inte fullt så tätt.
Tack C för att du håller koll på mig! :)
.


tisdag 10 september 2013

En seg rackare

Förkylningen håller i sig. Jag har inte feber men är ändå trött som en strandad val.

Och inget godis får jag äta. Glass har vi gott om, men det tycker jag inte om. Synd om mig.
.

måndag 9 september 2013

Ha-ha-haaa typ

Ska på utvecklingssamtal. Som jag kom på i sista minuten. Därför har jag inte duschat eller bytt om. Lite mascara och gelespray i håret bara.

Magen bubblar och väsnas som bara den. Känns verkligen jättekul det här. Inte bara är jag en ovårdad mamma idag, dessutom har jag en pinsamt brôtande mage. Det är inte bara jag som kommer tycka att det känns obekvämt. Jag är i gott sällskap av en fjortonåring.
.

Förkyld och full

Full av tankar, känslor, idéer, inspiration, tvivel, glädje, oro.


Livet är härligt och jobbigt på samma gång just nu. Om bara förkylningen kunde ge med sig skulle det kännas ännu lite lättare.
.

söndag 8 september 2013

En väldigt bra dag

Trots att jag mådde dåligt i morse och sov illa i natt blev det en väldigt rolig och lyckad dag!

Uppdraget var att fota ett gäng damer/kvinnor ... Mer kan jag inte berätta i nuläget men det kommer bli officiellt längre fram. Då återkommer jag!

Vi träffades hemma hos en av kvinnorna där vi blev bjudna på kaffe och smörgås. På hennes altan bekantade vi oss med varandra. Alla har inte träffats förut, bara några.

Himla trevligt.

Sen fotade jag dem. Både singelbilder och gruppbilder. Blev bra tror jag.

Sen blev det bubbel och lunch och efter lunchen kom vi på att vi behövde en alldeles speciell gruppbild (hihi) och sen blev det kaffe och hembakt cheesecake! Och efter det åkte vi hem.

Nu är jag alldeles förträffligt nöjd med att det hela är över och att jag är ledig i morgon.
.

Inte så bra

Förkylningen går inte åt rätt håll.

I natt har jag sovit ganska dåligt och jag vet inte om det beror på att jag har feber, eller om det bara känts så, eller om det beror på lite oro inför dagens fotouppdrag. Jag har försökt att dra ner pressen på mig själv, och förkylningen hjälper till bra med den biten. Det enda bra med förkylningen.

Jag vågar inte ta febern, tänker att det är bättre att inte veta. Låtsas att jag bara är lite trött ... i morgon är jag ledig vilket är jätteskönt att veta.

Nu försöker jag få i mig kaffe, ett par ägg och kanske en tallrik yoghurt om jag orkar. Huvudsaken är att jag får i mig kaffe. Ett rör med Treo får åka med i väskan, ifall att jag börjar må sämre.

Men det ska nog gå bra. Jag blir hämtad och får skjuts. Blir bjuden på lunch och säkert lite kaffe så småningom. (Det är tanter det handlar om! Som är lite äldre än jag.) Det kommer säkert bli en massa skratt och lite trams - sådant får allt ont att försvinna.

Sedärja, jag lyckades höja mitt eget humör ett par snäpp. Det ska bli riktigt roligt idag, hoppas att jag gör ett riktigt bra jobb och att alla blir nöjda. 

Vore det inte lite halvhemligt skulle jag avslöja lite roliga detaljer. Det får vänta. Så småningom kanske jag visar bilderna i bloggen.
.

lördag 7 september 2013

Redigering nu då - hjälp!

I min förra vända (med förra manuset) fick jag lite tips på hur ni andra som skriver gör. Jag vill minnas att jag först ska läsa igenom texten en gång och efter det läsa igen och börja göra anteckningar (eller rent av göra ändringar direkt?).

Jag kan erkänna att jag inte är jättesugen på att börja läsa igenom texten. Tänk om jag inte gillar den. Tänk om jag tycker att allt jag skrivit är dåligt eller att en massa saker måste ändras på. Tänk om jag rent av dissar den?

Så hur gör jag nu då? Eller rättare sagt, hur gör ni andra?
'

fredag 6 september 2013

Lite motvalls som jag är

så skrev jag klart texten idag. Så. Nu. Är. Jag. Klar.


Är inte helt nöjd med slutet, men det får putsas till vid redigeringen. Det blir säkert bra. Det finns en del annat som ska fixas till förutom slutet. Så, jag kommer ha att göra.

Herregud vad jag ska sova nu.
.

Slutet är nära nu

Det blir inga 90' ord i detta första utkast. Det blir kanske inte ens 82'. Men det gör inget. Ord ska läggas till, tas bort och skrivas om.

Men det görs en annan gång.

Nu ska jag snart lägga mig. Får se om jag orkar titta något på matchen eller om jag struntar i det. Jag hade hoppats på att få till slutet i kväll, men jag orkar inte ... och jag har inte bråttom heller. En dag hit eller dit, liksom. *iiiiiiiiihh*

Jag är snart klar. Klar. Färdig!

I slutet av juni någon gång började jag på det här manuset. Och nu är jag klar. Jag är väldigt stolt över mig själv just nu.

När jag läst igenom det kommer jag säkert inte att vara lika stolt, så jag passar på nu att vara jätteglad och galet nöjd med mig själv!

Snart kommer jag behöva hjälp med hur jag ska lägga upp mitt fortsatta arbete ... Minns att jag fått tips förut, men dessa har jag dessvärre glömt.
.

But whyyyyy

När huvudvärken äntligen försvann började det killa lite smått i halsen. WTF då för? Otroligt onödigt. Jag kände mig jättedålig igår och var svullen i halsen och tung i hela kroppen. Varför räcker inte det? Måste jag bli liggande helt däckad innan någon är nöjd och låter mig bli frisk igen.

Vafalls?
.

Det här med minne alltså

Men vänta nu, tänkte jag när jag stod och skrev mitt senaste kapitel. Det är något som inte stämmer. I förra kapitlet upptäckte en av karaktärerna att killen hon är kär i fört henne bakom ljuset. Nu ska de ses och han ska få förklara sig ...  Då ska hon ju inte helt plötsligt vara pirrigt förväntansfull!

Gaaaah. Sudda sudda och ändra ändra.


Undrar hur många fler sådana misstag jag har gjort i den här boken?
 .

Worth waiting for

Att bli av med huvudvärken alltså. Tog en tablett tidigare i förmiddags, dröjde länge innan den verkade men nu har jag inte huvudvärk längre.

Ute är det jättevarmt och jag överväger att ta på shorts och linne och gå ut, men med förkylning i kroppen känns det inte alls lockande. Helst eftersom jag vill ha riktig höst och inte sommar.

Medan tabletten verkar lite skönt i min kropp ska jag passa på att skriva några hundra ord. Så att jag kan avsluta skiten snart.

Min nästa bok ska bli en novell.
.

Soffhängardag en solig fredag

Orkar inte annat. Halsen är bättre idag men huvudet värker fortfarande. Vill inte äta mer tabletter nu! Vill bli frisk.

HATAR att vara dålig. Usch.

torsdag 5 september 2013

onsdag 4 september 2013

Men åååh

Jag har precis skrivit ett totalt intetsägande och tråkigt kapitel, helt i onödan. Slöseri med ord, tid och ork.

Varför gör jag så? Snöar in på helt ovidkommande saker som inte leder handlingen framåt över huvud taget.

Gör om, gör rätt. Men det får finnas kvar så länge. Här slängs inget i onödan. Inte heller petas det i redan skriven text. Heja mig som lärt mig. I förra manuset gjorde jag inte annat än petade. Nu ska jag komma på vad jag ska skriva istället. Eller om jag kanske rent av borde vila.
.

Om dagen och om gårdagen

Om dagens arbetspass var urjobbigt var gårdagkvällens pass jättekul!

Jag var lite orolig igår (och dagarna innan dess) för att stå i cafét och sälja toast (!), kaffe, läsk, bullar mm. Men det gick jättebra! Vi var två personer, jag tog betalt och fixade kaffe mm och den andra mamman gjorde toast för glatta livet.

Behövde inte ens ta upp miniräknaren ur väskan!

Alla var glada och trevliga och tacksamma över att det fanns fika att köpa över huvud taget. Det är nästan så att jag funderar på att ställa upp några timmar på lördag också, måste bara känna vart den här tröttheten tar vägen med mig.

Det är många sjuka och genomförkylda på jobbet ... många barn borde inte lämnas på dagis när näsa och ögon rinner och slem hostas upp ur halsen. (Usch vad det är äckligt!)

För, som sagt, på söndag måste jag orka fota - no matter what. Mitt först "proffessionella" fotouppdrag. Det får inte skita sig. Om jag så ska överdosera Treo hela dagen så ska jag ställa upp.
.

Vissa arbetsdagar alltså ...

Skulle precis sätta mig vid bordet för att äta lunch tillsammans med barnen när ett av dem hostar rätt ut över bordet. Precis framför honom stod tre skålar med mat och sallad. Plus min tallrik och bestick. Hejdå aptit, hej förkylning.

Killen är jätteförkyld så det var värsta sortens hosta, rakt ut över bordet. Jag höll på att få ett bryt och sa till honom med hög röst. För Guds Skull NN. HÅLL FÖR MUNNEN. Lite väl argt kanske, men efter den här rövdagen gick det inte att hejda ilskan.

Lite senare hostade han igen, utan att hålla för munnen. Jag dog lite grann.

Två ordinarie personal är sjuka och idag var vi fyra vikarier. Fast jag och den andra heltidsvikarien får väl räknas till "riktig" personal kanske.

Inte lätt, men vi fixade dagen. Min kollega har jätteont i halsen och känner sig slut ... Det är bara en tidsfråga tills även vi ligger med värsta förkylningarna.

På söndag måste (MÅSTE) jag vara frisk. Jag ska fota ett gäng människor då för ett kul projekt. De har ingen annan som kan hjälpa dem och de är upptagna människor som äntligen hittat ett datum då alla kan. Jag Får Inte Bli Sjuk.

Jag ska inte bli sjuk.
.

tisdag 3 september 2013

Jobbat klart för idag, ikväll ska jag gratisjobba

Dagen idag var en hektisk dag.

Nog om den. Men jag är glad att jag bara jobbade fyra timmar.


I kväll ska jag stå och sälja kaffe och fika i nya klubbhusets café. Det ska bli ... eh, spännande. Jag suger hästballe på huvudräkning och när jag dessutom ska behöva räkna inför publik blir det än värre. Hej nervösmage!

Det kommer gå bra. Bara jag kommer dit och ser att det är öppet och avlarmat och börjar komma igång med kaffekokning och vad det nu är som ska göras. Det är ju det också, har noll koll. Men de har lovat att det kommer lösa sig så jag får lita på det.

Önskar bara att jag var en coolare och lugnare människa. Mitt inre hade mått bättre då.
:

måndag 2 september 2013

Inte konstigt att det nästan värker

Det har gått bättre att skriva idag än jag trodde. När jag räknade kom jag fram till inte mindre än 4659 ord! Inte konstigt att både hand och arm och armbåge skriker åt mig nu.

Totalt är det 74000 ord nu. Och jag börjar se slutet! Den känslan ... den är både underbar och lite skrämmande.

Min story är snart färdig, herrejösses. Nu känns antalet ord inte lika viktigt längre. Det spelar ingen roll om den är färdig ("färdig") vid 78 eller 93. Nu får den vara färdig när den är färdig.

Sen kommer det verkliga jobbet. Läsa igenom texten. (Hjääälp!)
.

Kan det kanske vara skrivstress också?

Med nyss passerade 70'-ordsgränsen så börjar jag onekligen se slutet ... och då kommer det lite frågor kring det.

Dels är jag inte helt hundra klar över själva slutet? Feel good eller feel bad? Och i så fall hur pass good eller bad?

Och sen då ...? Kommer jag gilla det jag läser? Jag vet redan nu att förstakapitlet är bajsadåligt och måste skrivas om. Flera andra saker måste skrivas till och in. (Bra sak att jag inte redan nu är och pillar i texten måste jag säga!)

Vem eller vilka ska få läsa och i vilket skede bör det ske?

Någon gång i hela processen ska en lektör kanske anlitas, men ska jag först testa att fixa manuset på egen hand och skicka till förlag, eller är det bara dumsnålt?

Vem/vilken lektör ska jag välja och hur väljer jag? Gå på rekommendationer eller magkänslan?


Ja ja ja! Jag hör min mans ord i detta nu: SKRIV KLART FÖRST, AGNETA! SÅ TAR VI DET ANDRA SEN.

Okej. Jag vet, jag måste bli färdig med första utkastet först. Men frågorna börjar hopa sig så smått. Helst frågan: HÅLLER TEXTEN?

Gaaaaaah.
.

Nähä, en Treo till kanske?

Vaknade med världens huvudvärk i morse och hela kroppen helt spänd. Axlarna dolde nästan öronen och jag kunde inte slappna av, hur mycket jag än försökte! Jag fattar inte varför. Men jag anar att det kan ha att göra med att jag ska stå i café i morgon kväll och har inte en aning om hur något funkar än. Det är inga problem, skrev caféansvarige, allt framgår när du är på plats.
Ja, men om jag är lite korkad då och inte förstår skrivna instruktioner? Jag kanske måste få saker förklarade på ett som gör att _jag_ förstår dem.

Äh. Det får gå. Det som kanske går fel kan man skratta åt i efterhand. Önskar bara att jag kunde rycka lite på axlarna åt det även på förhand. Att jag kunde vara lite cool. Men nejdå.

Dessutom har jag ett fotouppdrag på söndag. Ett nästan lite halv-riktigt uppdrag. Det kan hända att jag stressar upp mig inför det också.

Så jävla jobbigt att vara jag.

Eller så är det en elak förkylning som börjat inta min kropp och själ.
.

söndag 1 september 2013

Utan vare sig lust, ork eller motivation

... åkte jag iväg med min matta och min vattenflaska, körde ett ben- och överkroppspass i skurar och blåst, sen cyklade jag hem igen.

Nu är jag trött, men tröttast är mina lår. Herrejättejösses. De är näst intill döda.
.

Sockerbakis

Måste sluta med godis igen för jag mår inte bra av det! Igår åt jag en stor påse tuttifrutti och en påse mjuk turkisk peppar. Maken tog ett par bitar, resten vräkte jag i mig. Eller nej, jag lämnade några stycken, när jag verkligen inte klarade mer. Då tryckte jag ner påsen och godiset långt ner i soppåsen.

Äckligt ju. Maken köpte en liten påse med några salta hårda, och går och tar en karamell lite då och då. Han har fortfarande de flesta kvar. Tråkigt men sunt.

Jag vet när jag står där i affären och undrar om jag ska köpa godis eller inte. För jag är sällan sugen! Istället ser jag till att bli sugen ... lockar belöningshjärnan att trigga igång ett begär. Dumt.

Och idag känner jag mig seg och långsam. Skyller det på sockret och färgämnena och allt det andra som inte är bra. För att inte tala om hur kass jag blir i magen.

Nu ska jag försöka trigga igång skrivlusten. Skulle vilja komma upp i 70' ord innan helgen är slut. Lite väl högt räknat inser jag nu, när klockan tickar snabbt och jag bara stirrar på dokumentet.
.