fredag 30 november 2012

Sådärja

Nu har jag läst ut andra boken, Femtio nyanser av mörker, som var betydligt bättre än första. Dock massor av slarv- och stavfel!

Nu måste jag ha tredje boken. Måste!

Förkylningen ökar tyvärr i styrka. *svärord*

Ssscchhh

Jag läser. Och dricker svartavinbärssmoothie. Halsen kliar. Helvete.
I morgon 30-årsfest som jag inte vill missa.

Bingo, typ

Är förkyld. Igen.
Jäkla starka baciller, de där barna.

Fördel: ligga i sängen och läsa Femtio nyanser av mörker. Den verkar mer spännande än den första.

Återkommer.

torsdag 29 november 2012

Utvecklingssamtal

Tre utvecklingssamtal på fyra dagar.

Alla tre värmde mitt stolta modershjärta. Så klart!

Ett av barnen, det som kanske behöver det mest, fick lite extra fint och värmande beröm ... jag var nära att börja gråta, men bet ihop. 
.

Torsdag och Fifty Shades

Femtio nyanser av honom.
Jag var bara tvungen att läsa klart den. Inte så att jag var besatt och bara inte kunde låta bli den. Nej, snarare att jag ville få lagt undan den. Tror jag. Eller så var jag lite för nyfiken på hur det skulle gå. Jag läste nämligen baksidetexten på tvåan igår och visste vad som skulle hända.

Recension kommer.

Nu ska jag försöka ägna mig åt min egen text. Sen blir det utvecklingssamtal gånger två. Har man tvillingar får man gå på två samtal på raken. Hade jag spritt ut mina barn mer hade jag fått springa på fler samtal. Nu blir det koncentrat. Passar mig.

Det är grått och tråkigt väder. Som sig bör i november. Men snart kommer Advent! Oh härliga ljusmånad! Några av grannarna har tjuvstartat. Jag väljer att inte titta. Antingen det, eller så blir jag tvungen att gå och knacka på och be dem vänta tills på lördag kväll. Då, klockan 18, är det nämligen okej att tända stjärnor och ljusstakar. Inte förr.
.

onsdag 28 november 2012

Bra ställe idag

Är på ett av favoritställena. Känns bra. Inga blöjbarn - underbart!

Lite för lite lunch, men jag fick åtminstone äta mig halvmätt.

Lustigt, eller inte. Här visar det sig att jag får en extra kvartsrast när jag jobbar sent. Hm. Det fick jag inte på det där stället som jag var på innan. Jo, en gång. Den gången jag gjorde min tiotimmarsdag.

Tur att jag inte är kvar där. På flera sätt. Och nu är det två timmar och fyrtiotre minuter kvar tills jag får gå hem, och av arbetsveckan. Tjoho för det!

Åhnsdag

Vill inte idag.

Har enorm lust att enbart ägna mig åt min text idag. Istället ska jag jobba - till kvart i sex! Whyyyyy. För att jag sagt att jag kan jobba. Sluta tyck synd om mig själv!! Mitt bortskämda stycke.

Jag fifilurar på mina frågor jag ska besvara i awarden. Ska ta tag i den i morgon.

Nu frukost. Och tjura lite till.

tisdag 27 november 2012

Överlevt en tisdag

Konstigt egentligen, hur man kan ha på känn att en dag inte ska bli bra. (Ibland är det kanske just på grund av den känslan som det inte blir bra? Ibland blir det trots allt bra, och då blir man lite extra glad.) Idag var en dag då jag visste på något konstigt sätt att det skulle bli en dålig dag. Och att jag skulle räkna timmar och minuter tills jag fick sluta.

Jag till och med erbjöd mig att gå hem tidigare. Utan att kräva betalt för hela dagen, naturligtvis. Jag var så nära att lyckas, men så kollade vi för säkerhets skull med den andra avdelningen och där behövdes jag.

Gaaaah.

Sådana dagar tackar jag min lyckliga stjärna för att jag bara är vikarie. Barnen var hur mysiga som helst. Förutom den flicka som sa att jag såg ut som någons farmor. Jag föredrar att bli tillfrågad om jag är en tonåring. Farmor. Bahhh.

I morgon ska jag vara på ett ställe jag bara varit några timmar på förut, och en helt ny avdelning. Det blir spännande. Jag "vet" att det blir bättre än idag. Dock blir det en sen dag, men jag börjar inte förrän nio. Det betyder frukost och kaffe hemma i lugn och ro.

Resten av veckan ska jag vara ledig. Ägna mig åt mitt skrivande, jobba på att bygga upp musklerna i armen, dricka kaffe och njuta av livet!

Men nu, äta ikapp allt jag inte fått äta idag (en nackdel med för många vuxna - för lite mat!) och förhöra min trettonåring på läxa inför prov.


Var inte det här århundradets intressantaste inlägg så säg?!
.

Nedräkning

Vissa ställen ger och vissa tar.

Det här stället gör både och. Jag räknar ner tills jag får gå hem. Just nu är det tre timmar och femtiotvå minuter.

My God. Gör så det går fort.

måndag 26 november 2012

Husmor

Jag fick för mig att steka köttbullar idag.

Fick färdigblandad köttfärssmet av mamma häromveckan som jag la i frysen i väntan på bättre tider. Idag var det dags.

De blev rätt bra, trots att mycket fastnade i pannan! Men det rörde jag sen ut i såsen. Himmelskt god sås. Jädrar vad jag borde bli såskock. På riktigt, det är sällan jag misslyckas med såser. Sällan jag alls gör sås, men 99% av gångerna lyckas jag. Idag åt jag såsen med sked för att den var så god. Tills jag fick ont i magen. Och där är jag nu.

Massor av Smör, grädde, lite kalvfond, sky från stekpannan såklart. Salt och peppar.

Skrivit har jag gjort. Och redigerat. Och raderat. På det hela taget känns det bra! Det går långsamt framåt. Lååååhåååhååångsamt.

Men, en lite lurig grej, min högerhand är lite svag. Om jag kupar handen vill den inte öppna sig riktigt igen. Det gör inte ont, känns bara lite svagt och väldigt irriterande. (Läs: oroande.)

En teori jag har: för mycket iPhonande? Jag vet inte. Kan man stretcha handen? Göra övningar för att stärka musklerna? Vilka och hur i så fall?

Nu duscha, sen sova (och försöka att inte läsa något innan för då släcker jag inte förrän framåt gryningen.) I morgon jobba. (Gaaah. Vill vara hemma och skriva. Ju.)
.

God morgon måndag

Jag är någorlunda mig själv igen.

Det här att jag tycker att det är jättekul att dricka en massa alkohol i trevligt sällskap rimmar väldigt illa med det kontrollbehov jag har. Och det enorma slöseri med liv som det är när man ligger en hel dag i soffan och inte orkar ta sig för någonting.

Ändå. Jag tycker att det är riktigt roligt att festa till ibland! (Aldrig ute på krogen dock. Där vill jag ha fullständig kontroll på mig själv och andra. Funderar därför på att köra till den fest vi ska på lördag. Inne i stan.) (Kan också ha med mitt stora förakt för fulla fyrtioåringar, som jag haft sedan jag var tonåring-tjugoåring. Nu är jag ibland en av dem själv. Men bara i privata sällskap.) (Eller nej, så himla full blir jag inte, bara väldigt flamsig och tramsig och oerhört barnslig. Vilket jag i och för sig kan bli i vissa sällskap även utan alkohol.

Så.

Regnig måndag. Ensam hemma. Ledig. Helt ok, om det inte vore för att jag oroar mig för det här vädret. Klimatförändringarna. Den stora uppvärmningen. När och var sker nästa jordskred? En del av vägen längs Landvettersjön (där vi kör ibland, maken framför allt) rasade för några år sen. Vad är det som säger att det inte kommer att ske igen?

Eller längs E6 i Bohuslän. I Munkedalstrakten om jag inte minns fel. Också ett ras.

Jag gillar det inte! Vi måste ta tag i miljön. Nu! Innan det är alldeles för sent. Vi har alla ett stort ansvar!
.

söndag 25 november 2012

The Sämst In The World

Jag är usel bloggare just nu.


Kalas för maken i fredags, gick bra, men matlagningen tog hela eftermiddagen. Tur att det blev gott!
På lördagen var det middag på kvällen, väldigt trevligt och roligt, men lite too much vin. Inte så att jag mår dåligt idag, men jag är så himla trött! Orkade mig dock iväg för att se sonen spela match. Sen hem och lägga mig på soffan och där ligger jag än.

Ska trycka i mig en pizza strax sen blir det soffan igen, sen sängen.

Ska vara ledig i morgon!

Har fått bannor av min bror - jag m-å-s-t-e börja träna mina muskler. Eller som han sa: mina ynkliga små muskler. Jag var nära att sluta tycka om honom, tills han gav min rygg en rejäl massage.
Så idag har jag träningsvärk efter mina 12 armhävningar. På knä.

Hoppas mina armar och armbågar gillar armhävningar. Annars är det good bye och adjöss.

Nu kommer visst maten.

Jag får återkomma med min Award. Frågan är om jag fortfarande är värd den?
.

Jodå

Rätt pigg idag. Lite trött, men ändå rätt pigg.
Värre var det förra söndagen.

Nu gå ut och titta på sonen som spelar match.
.

Sssccchhhit

A little too much wine. Men ouch så trevligt. Nice.
Nu hemma för några timmars sömn innan a) sonens match och b) dotters träning.
Jag är trött. Tröttare. Tröttast.

lördag 24 november 2012

Busy

Jag är på middag.

Trevligt sällskap, god mat och maaaassor av vin. Me like!

fredag 23 november 2012

Att göra:

Smart!


Att inte orka sminka av sig på kvällen innebär att jag vaknar snygg och klar, liksom.

Perfekt.

En kam genom håret och jag är fixad inför kvällens kalas.

torsdag 22 november 2012

Eh ?

Mitt förra inlägg. Never mind det, är ni snälla. Jag återkommer i morgon.

Suck.

Vore jag inte nästintill död

Så skulle jag ta mig an Awarden som jag fått! Tack härliga The Queen of fucking everything! Länka via mobil?! Klipp och klistrar: http://thequeenoffuckingeverything.blogspot.se/2012/11/award.html?showComment=1353618123022&m=1
Nu är jag såååååå trött. Höll på att somna efter läsningen för barnen


Att läsa för 13, 11 och 11-åring har sina fördelar: bättre böcker!! Och de kommer för alltid att minnas att jag brukade läsa för dem!

Nu dör jag, ses i morgon. Då är jag ledig. Eller "ledig".

Skön dag

Förutom att jag fick gå upp klockan sex i morse (gaaaah) så har det varit en finfin dag:
Ute i nästan två timmar.
Ätit lunch. Som jag sluppit laga!
Vilat och lyssnat på Emil i Lönneberga i fyrtio minuter.

Och jag får betalt. Inte mycket, men lite.

Vissa dagar är helt okej!

onsdag 21 november 2012

Bra dag idag

Jobbdag. På ny avdelning, nygammalt dagis - trevligt!
Ska dit i morgon igen (heldag) och sen ska jag lämna besked om jag kan tänka mig deltidstjänsten efter nyår. Vet inte hur lång tid det skulle gälla ...

Det känns nu som att jag kommer acceptera erbjudandet. Det kändes väldigt bra idag.

Återkommer.

Tjoho, tror jag

Jobbar idag. 11:30 till 17:00. Helt ok.

I morgon 7:30 till 16:00. Mindre ok. Men ganska ok ur lönesynvinkel.

Men allra mest ok: från januari kan jag få jobba här mellan 9:00 och 13:00 fyra dagar i veckan! Med chans till fler timmar.

Då kan jag kombinera ihop jobb med mitt skrivande!

Dålig mamma

Jag glömde väcka min äldsta i tid. Glömde bort att hon börjar tidigt på onsdagar. Alla andra dagar börjar hon sent.
En kompis till henne ringde tjugo i åtta. Det var då det slog det mig. Samvetet.

tisdag 20 november 2012

Det blev en del idag

Skrivet alltså.

Ca 1400 ord. Inte jättemycket, men efter omständigheterna (med dumma armar) är jag nöjd.
En liten promenad har det blivit, och kokt torskrygg till middag.

Jodå. Ibland så.

Nu funderar jag på att ge mig ut och promenera en liten sväng igen. Frisk luft är inte fel. Förkylningen killar fortfarande i näsan och jag nyser ibland, men annars känns det bra. Det får gärna fortsätta så.

Maken har inget möte ikväll, men sitter i soffan och spelar x-box. Och så tycker barnen att JAG är barnslig som råkade forma en bajskorv av chokladbollsdeg i fredags.
.

Stel tant

Nu har jag varit stel i nacken och övre delen av skuldrorna i flera dagar. Ska det vara så?
Jag försöker göra lite rörelser som ska vara bra. Halvhjärtat men ändå. Ska jag göra dem mer och oftare? Eller vänta och hoppas på att det går över av sig själv?

Armarna är inte heller bra. Inte direkt dåliga heller, men absolut inte bra.

Elände med mig alltså.

Men det går väl över. Jag sov i alla fall gott i natt. Och vaknade med en bra känsla i kroppen. Bara en sådan sak!

Jag hoppas att jag är ledig i morgon också. Och på torsdag. Har noll jobblust just nu. Vill bara fortsätta skriva, redigera, skriva och redigera. Tills jag är klar. Men jag sa i går att jag kunde jobba tisdagonsdagtorsdag. Sen ångrade jag mig och ringde igår kväll, lämnade ett meddelande och sa att jag behövde vara ledig idag. Kan inte med att ringa idag igen och be om att få vara ledig. (Och varför inte då? Jag bestämmer väl i mitt liv, eller? Näjustdet, det är mitt dåliga samvete och vilja att vara till lags som bestämmer över mig. Glömde det.)
.

Vad jag gör?

Orden rullar in som de ska - det går bra nu.

Skriver.

Ett helt nytt kapitel, som jag funderade ut vid frukosten.

Så jag sjunger som han rapparen, fast jag ändrar texten lite.


Orden rullar in som de ska - det går bra nu.
.

Och fler

Jag jobbade på något som då hette Handelskammarens Kontorstjänst (bemanningsföretag), som senare blev köpta av ett annat företag.

Ett av mina uppdrag var Handelsbanken. Där var jag ofta. Satt i deras växel och svarade i telefon. 
Växeln var inte belägen i receptionen utan i ett litet bås i en korridor på andra eller tredje våningen. Långt bort från allt och alla. Vi var två stycken som satt där. (Den andra kvinnan minns jag, hon kom varje dag till jobbet och nästan grät av dåligt samvete - varje morgon bråkade hon med sin familj och var tydligen hemsk mot sin man och sina barn - och så ringde hon hem och bad om ursäkt och förlåtelse om och om igen ... Där och då förstod jag att mitt beslut att inte vilja ha barn var ett bra beslut.)

Hur som helst.

Ett samtal svarade jag så här:

"Handelskammaren, god middag."
"Eh, vad sa du?"
"Handelsbanken, god middag."
"Nej, du svarade Handelskammaren, god middag."
"Nej, det gjorde jag inte."
"Jo, det gjorde du."
"Nej, det gjorde jag inte! Kan jag hjälpa dig med något?"

Erkänna mina misstag? Jo, om jag någonsin gjorde några, ja!
-

Fler dumma saker jag gjort


En period i mitt liv jobbade jag som receptionist på ett bemanningsföretag. Ett av alla uppdrag var på ett dataföretag på Hisingen i Göteborg. Där blev jag inte så väl mottagen av den andra receptionisten. Jag råkade komma lite för sent på grund av att jag körde fel vid Helveteshålet (Tingstadstunneln). Sen var det något hos mig som hon uppenbarligen inte gillade heller. Aldrig varit med om någon otrevligare och surare person. Den dagen var hemsk.

Hur som helst. Första samtalet för morgonen och jag ska svara. Jag får hjärnsläpp! Minns inte vad företaget heter som jag är på! Panik!

Jag svarar: Välkommen till ... eh ... (lång panikslagen tystnad) ... eh ... (här känner jag hur den andra sitter och stirrar surt på mig. Kunde hon inte hjälpt mig med att viska företagets namn?! Till slut - efter vad som kändes som en evighet - börjar personen i andra änden av linjen att gapskratta!

"Det var det roligaste jag hört när jag ringt till ett företag!" sa personen, varpå jag började skratta också. Förlösande! Vi satt en lång stund och skrattade och pratade hjärnsläpp! Då blängde den andra ännu surare på mig. Hon hoppades nog på att jag skulle få en utskällning.

Efter det började folk komma ut i receptionen för att hälsa och småprata lite. Med mig, inte den andra!
Jag vill minnas att när dagen var slut (jag skulle bara vara där den enda dagen, tack och lov) sa hon inte ens hejdå till mig utan bara gick!! (Men det gjorde inte så mycket, jag hade haft en trevlig dag tack vare alla andra.)
.

måndag 19 november 2012

Men åh på mig

Lyckas trycka 'rekommendera detta', på mina egna inlägg - varje gång jag ska gå in och svara på kommentarer. Blir så trött!

Som när jag är på Facebook och ska skriva en statusuppdatering, och inte märker att jag är inne på någon annans sida och skriver den!

Eller vinkar frenetisk (och överdrivet) till folk jag tror jag känner. Eller presenterar mig med fel namn.

Nu ska klanten sova.

Jodå

Jag kom mig ut förut, inte långt och inte jättelänge, men lite dagsljus fick jag.
Nu på kvällen har jag tagit ett bad. Med bikarbonat. Lär vara nyttigt.

Sen har jag nysit en väldig massa också. Det förkylningskillar i näsan. Jag kan inte i rumsrena ord beskriva vad jag känner inför en eventuell förkylning. Orkar inte fler nu. Det är i så fall den tredje den här hösten! Jag har aldrig tidigare varit så mycket förkyld.

Dagis fel. Snoriga näsor. Ungar som kaskadnyser över bordet och maten. Och som hostar rakt ut i luften no matter vem som står i vägen.

Jag sover ordentligt, visst kan lägga mig ännu tidigare, men åtta timmar borde väl ändå räcka? Jag (försöker) äta ordentligt. Jag tar vitamintillskott, multi, D och Zink. Försöker få i mig ett par frukter om dagen. Där lyckas jag inte helt, det är jobbigt att äta frukt har jag kommit på.

Så i morgon ska jag inte heller jobba. Jag ska kurera mig, oavsett om jag blir förkyld eller inte. Och så ska jag fortsätta skrivandet. Eller klippandet och klistrandet. Är inne i redigeringsstadiet nu. Och det trots att hela utkastet inte var klart - jag är inte överens med mig själv om slutet än. Jag vet hur det ska sluta. På ett ungefär.

Det löser sig.

Så jag redigerar alltså. För att få lite ordning och struktur. Jag inbillar mig att jag måste ha det, i alla fall till viss del. Det trodde jag inte när jag började skriva. Ordning och struktur är inte mina mellannamn. Om vi inte pratar underklädeslådan eller linneskåpet ..... 

Jag vet inte jag

Jag vet att jag grubblar för mycket. Och känner efter. Tänker med magen.
I magen sitter oron, men också glädjen och lyckan. Eller om lyckan sitter i bröstet, hjärtat därnånstans.

Ja, jag oroar mig för lätt för saker och ting. Alltid.

Nu ska jag gå ut i soldiset, få lite friska vindar i ansiktet och lite solsken i blicken.

Det är inte synd om mig, även om jag gnäller lite. Det kan ha att göra med att det är måndag. Fredagar är lättare att leva. November är ju ingen glädjekälla heller.

Så, bäst att passa på att gå ut medan dagsljus är!
.

Det här med att tänka positivt

Räcker det att bara tänka positivt för att börja tänka positivt?

Det är nämligen väldigt lätt att tänka negativt. Det räcker med en negativ tanke så är nedåtspiralen igång. Svårare är det att tänka positivt. Eller?
.

söndag 18 november 2012

Meningslöshet

Jag vill bara att den här dagen ska ta slut. I morgon ska jag vara ledig och få lite ordning på mitt liv. Eller bara ta det lugnt.

Jag tror att det är dags för lite chips och dip nu. Först hänga tvätten och sen sätta mig i soffan igen och môla.

Var på match förut. Dotterns lag fick storstryk. Men jag fick frisk luft. Och komma hem till soffan igen! Halleluja!

Tur att jag hade så himla roligt igår, då känns det helt klart värt att ha en meningslös dag.
.

Inte fullt så ung idag

Herregud.

Vi lämnade festen klockan två. Då slutade DJ spela. Tur det, annars hade jag väl dansat än.

Det var en fantastiskt trevlig och lyckad fest. Vilket jobb de hade lagt ner på att inreda lokalen, ordna med mat och dryck. Även bordsplaceringen var genomtänkt. Det var så himla roligt!

Men idag är jag inte fullt lika fräck.

Efter knappt fyra timmars sömn vaknade jag halv sju och var klarvaken. Eller i alla fall tillräckligt för att inte somna om. Jag gick på toa, drack vatten och åt en banan. Och tog bort några onödiga Facebookuppdateringar. Ett par bilder som var käcka och roliga i natt, men inte fullt lika käcka och roliga i morse. Hu. Vad är det med mig och alkohol? Jag behöver inte mycket innan jag blir så barnslig att barnen på dagis verkar vuxnare än jag. (Men förbannat kul är det!)

Idag blir det soffhäng större delen av dagen, med undantag för äldsta dotterns fotbollsmatch. Hemmamatch som tur är. Blir lagom med promenad dit och hem och få andas lite frisk luft.

Skriva får vi se om det blir något. Högst troligt blir det sova.
 .

17 igen

Herregud.

Jag är sjutton igen. Max!!

lördag 17 november 2012

Shoppa!

Disco ikväll. Ska shoppa lila och rosa glittriga ögonskuggor och kanske något knalligt rouge och läppglans! Whohoo!

Smycken då? Armringar som klirrar eller vad?

Hjälp!!

fredag 16 november 2012

Ett disco avklarat

Skoldiscot för mina femteklassare är avklarat. Jag är glad att jag tog överdragsbyxor för det var kallt att stå still! Men trevligt. Jag stod utanför ena dörren tillsammans med två pappor .. vi pratade semesterminnen (dock ej gemensamma sådana men två av oss var i Florida i somras, samtidigt. Men vi sågs inte. Världen är inte hur liten som helst) och barndomsminnen. Den andra pappan (som jag inte ens minns att jag sett någon gång förut, pinsamt nog) pratade gamla ungdomsminnen. Han kommer från Mölnlycke och känner/kände många av mina gamla klasskompisar. Jag är från Landvetter.

Efteråt städade vi i rasande fart och nu är jag hemma. Väntar på maken vars tåg är försenat pga någon olycka någonstans. Himla dumt. Vi behöver vår skönhetssömn, vi som ska på disco i morgon! Åh vad det ska bli kul!
.

SD och filmen

Den här filmen som Expressen har. Den vill SD ha.
Men, rätta mig om jag har fel, är den inte filmad av en av höjdarna inom SD?

Varför har de lämnat den ifrån sig över huvudtaget?
Eller är det någon som har "läckt"?
Jag förstår inte.

Skyll sig själv.
.

Nämen om jag skulle ...

... ta och göra någon nytta idag.

Visserligen har jag hängt en omgång tvätt och nästa snurrar i tvättmaskinen. Och jag har förhört min trettonåring på spanskaläxan. Jag har ätit frukost och glott på internet. Och druckit kaffe. Är nu på kopp nummer två.

Ska skriva lite tror jag. Eller strukturera texten. Och så ska jag ta många pauser och röra på kroppen och då kan jag passa på att röja lite, vattna krukväxter, städa lite inför helgen. Det blir bra.
.

F.r.e.d.a.g.

Vaknade med nästan ett leende i morse!
Trots att jag ska vara med och anordna skoldisco till jättesent ikväll.

Vilken skillnad det är på humöret beroende på vilken veckodag det är!

Idag ska jag inte slarva med maten, vilket jag tyvärr gjorde igår. Ny dag nya tag.

Igår kväll blev det äntligen högläsning för mina barn, i min och makens säng. Sååå mysigt att ha alla barnen omkring mig. Jag hittade tyvärr inte Nils Holgerssons underbara resa utan fick nöja mig med Dagen då allting hände, av Hans Peterson. Den utspelar sig under första världskriget och skildrar fattigdom och nöd. Fick mig att tänka lite på min farfar som växte upp i ett litet torp och hade lång väg att gå till skolan. Vet inte om de hade det så fattigt, som pojken i boken, men fett var det ju inte. Farfar föddes 1914 och upplevde ju egentligen aldrig kriget.

Jag ångrar nu att jag inte frågade farfar mer om hans barndom. Eller nej, jag ångrar att jag aldrig skrev ner det han berättade. För han har berättat. Det är jag som glömt. Helst de sista åren, passade jag på att fråga honom. Han blev ju 97 år och vi förstod ju att vi inte skulle få så många fler somrar med honom.

Åh. Nu längtar jag ner till vårt sommarställe. Farfars sommarhus. Det känns fint att vi tillbringar några veckor om året där, där som han gått omkring och slagit gräs med lite, odlat potatis och jordgubbar, haft fri tillgång till vinbär och körsbär. Och läget sen. Jag förstår att han trivdes med livet!


Nej, det var inte ett inlägg om minnen jag skulle skriva. Jag tänkte hylla fredagen! Och berätta att nu är det dags för frukost i det här huset. Jag är ledig idag (förutom fixa popcorn och chokladbollar och laga mat och städa lite) och ska skriva, tänkte jag.
.

torsdag 15 november 2012

Säg att det är på låtsas!

Den här tjejen/dockan/experimentet säg att hon är ett photoshopresultat!

När ska vi få ordning på den här hysteriska utseendefixeringen?


Jag drog mitt strå till stacken idag genom att åka och handla i svarta vida träningsbyxor och gårdagens sminkrester. Lägg därtill ett icke fixat hår under utväxt. Not hot alltså. Eller så var jag bara ovanligt lat?
.

Snart vänder det!

Om lite drygt en månad går vi mot ljusare tider igen och om ca två månader märker vi faktiskt av ljuset igen.

Och om två månader fyller jag år! Yay! Men jag får avsäga mig dyra presenter av maken, eller se det här lediga året som både julklapp och present. Att få vara hemma är en ynnest, även om jag tröttnar på mitt eget sällskap vissa dagar. Tur då att jag har ett gäng dagis att hoppa in på.

I morse sa jag dock nej till jobb när hon ringde, och - hör och häpna - jag fick inte ens dåligt samvete!

Idag har jag tittat på Zlatans fjärde mål, druckit kaffe, slarvat med maten (men tänkte ta igen det med något gott senare ikväll), provat outfits inför festen på lördag, skrivit, klippt och klistrat text. Och så har jag inte tvättat bort gårdagens smink ur ansiktet. Hej fräsch!
.

Ibland älskar jag mina barn lite extra

Som när mina elvaåringar säger att de kan ta med mackor som matsäck!

Och dessutom fixar matsäcken själva.
Från köket i morse hörde jag den ena säga till den andre: Ta inte jordnötssmör, vi får ju inte ha med jordnötter till skolan.

Till mitt usla-och-lata-mamman-försvar kan jag säga att de är hemma redan klockan 14 och då ska de få lagad mat. Om jag orkar åka ner och handla innan dess.

De börjar bli stora nu, mina småpluttar. Och stundtals väldigt duktiga. Den ena väldigt ordentlig och pedantisk (på gränsen till alldeles för pedantisk ibland) och den andre ganska slarvig och snabb. Allt ska gå snabbt och fort. Saker behöver inte göras så noga, enligt honom.

Till hösten ska de börja högstadiet. Eller sexan, men det räknas väl numera till högstadiet. De är redan på det klara med att börja i varsin klass. Systern vill slippa hålla koll på sin bror och fungera som hans extraminne, och slippa skämmas när han ifrågasätter lärarna och ibland blir arg. Han är inte rädd för att sticka ut hakan och säga ifrån om han tycker att han blir orättvist behandlad.

En period blev han så arg att han stack iväg från lektionerna, efter att först ha fört ett herrans liv. Lämnade skolområdet! Lärarna ringde oss och vi skällde/pratade/tjatade på sonen. Ja ni fattar. Jobbigt. Men jobbigast tyckte tvillingsystern att det var, när "alla" i klassen tittade på henne, eftersom det var hennes bror som ställde till en scen.

Han är bättre nu. Allt tjat verkar ha gått in. Som tur är!

Äldsta är omtänksam, empatisk, snäll, ärlig och har ett fint städat rum. Tills man öppnar en garderobsdörr eller drar ut en låda (vilket jag fick göra idag när hennes dörrnyckel visade sig ha varit försvunnen ett bra tag. *grrrrr*) - OMG vilken röra! Hjälp. Men det syns inte vid en första anblick. Inte heller de dammråttor (stora som lamm) som fanns under skrivbordet. Och det är väl ändå ytan som räknas?
.

Jag såg inte Matchen

Men jag förstod av Facebook och Twitter att Zlatan regerade.

Som tur var spreds hans cykelmål på nätet rätt snabbt, det var snyggt. Faktiskt så himla snyggt att jag önskar att jag vore Zlatan idag. Är lite avundsjuk på honom idag. Tänk att få vakna med den känslan i kroppen, som måste infinna sig efter gårdagens match. Fyra mål på raken, varav en bicycletas. Sååå fantastiskt häftigt mål!

Fram tills igår har jag inte förstått varför en spark fått ett så konstigt namn! Bicycletas. (Erkänner nu att namnet inte är så konstigt egentligen. Inte när man ser sparken.) (Första gången jag hörde ordet trodde jag att det var en person.)

Idag är jag ledig, i morgon också. Har lite att fixa med och stå i. Först: kaffe!
.

onsdag 14 november 2012

Jaså jasså

Hm. Precis nu, nyss, lärde jag mig något nytt.

Att jaså stavas jaså och inte jasså som jag trott i hela mitt liv. Med ett 's'. Inte två. Visste ni det? Och känns inte det lite fel? Det uttalas ju jasså. Ju.
.

Sättet att ge kritik

Det här att ta kritik är ju som bekant inte helt lätt. Eller?

Naturligtvis beror det på vilken typ av kritik det är och i vilket sammanhang. Konstruktiv kritik, som man kan lära av, är bra och det tycker jag är lätt att ta, och tycker om att få. Jag gillar att växa som människa.

Sen finns det kritik som kan uppfattas som ... gnäll, eller enbart klagomål, beroende på hur den framförs. Jag fick lite sådant idag, på jobbet. Jag försökte att inte ta åt mig, och det gjorde jag väl egentligen inte (fast ändå lite, annars hade väl inte detta inlägg kommit till?)

Efter att vi varit ute på gården en knapp timme fick jag lite gnälligt höra av en ordinarie att ett barn tydligen simmat i en vattenpöl, eller? Ja, jo, det hade han ju nästan gjort. (Lyckligare unge fick man leta efter på gården!) Då får man kanske gå in och byta kläder när han är helt genomblöt?! ... Det var inte det att hon sa till mig, det var sättet hon sa det på! Rätt grinigt och tråkigt sätt var det. Som om hon hade en dålig dag och lät den gå ut över mig. Ungen var lycklig, han sken som en sol hela tiden vi var ute! Han älskar tydligen vattenpölar. Hade jag fått en hint om det innan hade jag valt ett par regnbyxor, såklart, och inte ett par fodrade överdragsbyxor, vilket kändes rätt idag, men blev fel. (Sen kan man tycka - vilket hon uppenbart tyckte - att jag borde kunnat räkna ut det själv, men det gjorde jag inte.)

Sen har jag några bra egenskaper också, men det kändes inte som rätt tillfälle att dra upp det just då ... Jag lär nog inte heller få chans att visa upp dem där, inte på den avdelningen i alla fall.
.

Ta ingen för givet

När jag cyklade hem från jobbet idag såg jag att mina elvaåringars skola flaggade på halv stång.

En lärare gick bort i går kväll. Så oändligt sorgligt. Han lämnar fru och barn efter sig och en massa elever som tyckte om honom.

I korridoren på skolan hade de ställt fram ett bord, lagt en duk på, ställt ett foto av läraren och lagt fram en bok i vilken elever och lärare fick skriva några ord. Dottern skrev en fin dikt, som hon också tog med sig hem. Jag hoppas få tillåtelse att lägga ut den här.

Vi pratade en liten stund igår, barnen och jag, om vikten att visa uppskattning medan man har folk i livet. Detta med anledning av den försvunna tioåringen. Ikväll kommer vi få anledning att prata om det igen. Det är allt för lätt att ta någon för given. Jag gör det dagligen. Så himla dumt.
.

This I like

Jobba fyra timmar. Nio till tretton. Perfa!

Nu frukost och ett par kapslar zink. Hejda förkylningsolle innan han når till grinden.

Hörs!

tisdag 13 november 2012

Jobb

Tio över sju i morse ringde telefonen. Jobb på ställe jag inte varit på tidigare. Bråttommorgon gillas inte.

Väldigt lite mat både till lunch och mellanmål (gaaaah)! Hungrig hela dagen. I morgon jobba fyra timmar, det är lagom.

Trött nu. Snart lägga mig. Barnen har beställt högläsning i min och makens säng (!!?!). Mysigt!

zzzZZZzzz

måndag 12 november 2012

Jodå

Dagen har varit bättre än igår. Humöret också.
Eller så är det just det, att humöret varit bättre ... det är liksom det som styr.

Jag har försökt att tänka lite mer positivt. Det är ju för fan inte synd om mig, även om jag vill låta påskina det ibland! Herregud, jag är ett i-landsbekymmer.

Annars då?

Jag har bestämt mig för att inte slarva med maten på dagarna och så ska jag komma ut en stund varje dag. Det måste inte vara något pulshöjande, bara jag får frisk luft och dagsljus. Springa ska jag göra två gånger i veckan och däremellan ska en powerwalk in. Om hälsenan mår bra.

Frukt och grönt ska jag försöka få i mig varje dag. Men det är svårt. Fruktfatet står där, men jag ser liksom inte frukten ...

Så, visst låter det bra! Så himla bra. Och nu är jag motiverad. Gäller bara att vara lika motiverad i morgon också.
.

Humörshöjande åtgärder

Mitt humör lämnar en del att önska. Helt klart. Maken hade ett litet snack med mig igår. Frågade hur jag mådde, och för en gångs skull svarade jag ärligt.

Vad det är med mig vet jag inte. Men idag var jag ute och sprang, och som vanligt känns det underbart! Skönt efteråt också. Det är inte så att jag sprudlar av glädje direkt, men jag är åtminstone inte tjurig.

Jag har ju inget att vara grinig över! Jag lever min dröm just nu (som inte går som jag vill, och det är väl det som är haken) - jag har ju själv valt att sluta jobba, jag känner inget behov av att börja igen (men om någon ville betala mig för att blogga vore det fint). Ändå känner jag mig kass, uttråkad, rastlös, lättretlig, värdelös, ful och tråkig.

Så. Nu har jag gnällt lite. (Men jag vill inte vara en gnällig person! Jag har ju det hur bra som helst, varför kan jag inte bara njuta av livet ett tag till?)

Som sagt, jag har sprungit, det kändes bra (om än lite ansträngt i hälsenan nu efteråt *grrrr*), nu ska jag försöka tänka positivt resten av dagen. Och inte sitta vid datorn för långa stunder åt gången. Undrar om jag klarar av det?
.

Ny vecka, igen

Blablabla.
Less talk, more action är dagens motto.

Sjuk son, känslor i kaos, ... min dag det.

*bläääääää*

Men, jag får ett år till av maken. Att vara hemma och skriva. Om jag vill. Gulle honom.
Kunde jag bara få lite bättre skrivsjälvförtroende också så...

söndag 11 november 2012

Alltså

Ibland bloggar jag i tankarna och då hänger inte fingrarna med. Jag hann inte ut och springa tidigare idag. Men jag hade behövt. Har nästan fått mig ett bryt ikväll. Mitt humör, mina tankar, känslor, drömmar...

Säger som min yngsta: Mamma. Jag vet inte!

Och det är inte som svar på någon fråga, bara ett påstående. I know the feeling, darling! I know the feeling. Eller som Winnerbäck sjunger: Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.

I morgon måste jag ta tag i mig själv. Igen. På allvar. Igen.

Eller så behöver jag bara sova. Jag börjar med det.

Mäh!

Det är mörkt. Jag är lat.

När jag väl bestämde mig för att ge mig ut och springa förut var klockan två och en timme senare skulle vi vara borta. WTF hände med tiden?

Middagen var trevlig och god. Min bror hade beställt mammas köttbullar, efter ett par veckor i USA. Lyx även för mig och min familj, det är sällan vi äter hemmagjorda köttbullar kan jag tala om.

Nu är vi hemma igen, maken skulle kolla på tv. Känns värt eftersom hans lag nu ligger under. *grrr*

Jag funderar på att ge mig ut och gå, men jag vill inte gärna gå ensam i mörkret. (Ja, jag är lat.) Funderar också på att sätta mig och strukturera mitt skrivande också. Det får snart börja hända något på den fronten, annars kan jag lika gärna börja söka nytt jobb.
.

Jaha?

Det regnar. Så lagom kul att ge sig ut och springa då. Nej.

Om två timmar ska vi vara hos mina föräldrar. På knappt två timmar ska jag eventuellt uppbåda energi/lust att ge mig ut och springa eller gå. Jag ska i så fall också hinna duscha.

Det innebär att jag inte hinner slänga in en omgång tvätt. Fast jo, jag kan köra igång maskinen och programmera den så att den är klar tills vi kommer hem igen. Jättekul att komma hem och behöva hänga tvätt. Hellre då inte ha rena kläder i morgon.

Och så var det det här med skrivandet av min bok. Ska jag inse att det förmodligen aldrig blir någon färdig bok?

Oj, nu ljusnar det ute? Är det ett tecken? Ska jag ut och springa after all?

Jag som just satt mig med kaffe nummer två.
.

Hoppas jag är ledig i morgon!

Då ska jag spela den här på högsta volym hemma! Familjen uppskattar inte när jag hittar favoritlåtar och vill spela dem om och om igen.

Älskar Petra Marklunds Händerna mot himlen och nu har Åsas son gjort en remix på den - en väldigt bra remix. Gå in till Åsa och läs!


Hej på dig SOVmorgon

Jag var uppe en sväng vid sjutiden för att väcka sonen, men han hade ont i halsen och var snuvig, så det blev ingen innebandymatch för honom. Jag gick och la mig och somnade om, och som jag somnade om! Vaknade strax före elva!

Herregud, hela mitt huvud skrek efter kaffe. Hungrig är jag också, men kaffet är det primära. Sovit över morgonkaffe och nästan även elvakaffet. Jösses. Jag behövde nog sova. Nu är kaffet på gång.

Idag ska jag ut och motionera, får se om jag springer eller om jag powerwalkad. Är inte säker på hur kroppen mår idag. Den är fortfarande i chock över den långa sömnen. Idag ska jag också sätta igång skrivandet igen, osäkert om det sker på datorn än eller bara på planeringsstadiet. Får se hur armarna känns.

Sen blir det Fars dags-middag hos mor och far. Min bror kommer hem från USA idag, och har en mastersexamen med sig.

I detta nu bakar min äldsta dotter scones! Så klart pappa ska firas ordentligt när han väl vaknar, jag menar, på Fars dag!

Nu kaffe!
.

lördag 10 november 2012

Ehum

Jag har uppfyllt allt jag skrev om i förra inlägget, förutom att jag har fixat middag (smörfrästa räkor med vitlök, parmainlindad kräftstjärtsröra, småkrustader med räkröra, ädeloströra med vitlök och peppar att dippa supergoda kex i. Jodå, jättegott allting!) och inte druckit vin. Än.

Förra inlägget:

Handlat godis.
Ätit godis.
Ätit choklad.
Vill inte laga mat.
Vill dricka vin eller/och alkoläsk.
Ska snart fixa lite middag. Av något slag.
Ska därefter dricka vin. Rött.
Ska därefter äta ännu mer godis.
.

Idag

Handlat godis.
Ätit godis.
Ätit choklad.
Vill inte laga mat.
Vill dricka vin eller/och alkoläsk.
Ska snart fixa lite middag. Av något slag.
Ska därefter dricka vin. Rött.
Ska därefter äta ännu mer godis.
.

Älsklingsdagen

Lördag.

Tvingas vakna klockan sju för att få iväg son och make. Eller nej, jag ställde klockan för att väcka maken, som i sin tur väckte sonen och såg till att han kom iväg med sin skjuts till fotbollscup. Maken ska till Uddevalla för konferens/utbildning eller liknande. Han ska hålla något föredrag eller utbildning.

Jag har ätit frukost tillsammans med tjejerna och - för första gången i mitt liv - löst Melodikrysset. Jag kunde nästan alla utom den tredelade frågan Kompositör och den som sjöng (jag trodde det var Jussi, efteråt hörde jag att det var sångerska som efterfrågades.) Jag brukar lyssna på programmet, ifall mamma ringer och behöver hjälp, men aldrig fyllt i själva krysset. Plötsligt händer det.

Om en stund blir det en kopp kaffe till, sen ska tjejerna och jag ner till affären och handla. Godis, lite mat och aloeverajuice.

Men nu: köra igång en omgång tvätt.
.

Ni får själva bestämma

Jag hade först inte tänkt blogga om det här, men ångrade mig. Det är ju frivilligt, var och en gör som den känner.

Jag blev tipsad om en kille och hans blogg via Twitter för ett par dagar sen.
Den här bloggen.

Igår bestämde jag mig för att skänka några tior till honom. Jag brukar vara väldigt skeptisk av mig i vanliga fall, men något fick mig att känna med honom och efter lite mailkontakt kände jag att jag vill hjälpa. Jag fick hans personkonto (och tänkte först kolla upp om personnumret stämde...) och förde över en liten slant.

Och skulle det hela vara bluff får jag väl leva med att ha förlorat några tior. Inte hela världen. 
.

fredag 9 november 2012

LÄS!

Åh, herregud det här är så bra! Heja Josephine!

Det kallar jag svar på tal. Ett väldigt bra svar på tal!


Läs!
.

Konstig dag

Jag har gått omkring som i en bubbla hela dagen.
Allt har känts lite overkligt, på ett bra sätt, men ändå overkligt.

Och så blir någon skjuten eller skjuter sig själv i Sagerska palatset. Det kändes som att det bara blev för mycket att ta in. Jag förstår inte. Vad hände, vad är sanningen och kommer vi någonsin att få veta? Förrän det skrivs en biografi om 30 år.
.

Sova? Bah!

Nej, jag kom inte till ro. Strax efter att jag lagt mig kom dessutom mina elvaåringar hem från skolan och det var lika bra att ge upp.

Det får bli en tidig kväll i kväll istället. Något gott att äta, slappa i soffan, njuta av att livet är bra. I morgon är det lördag, sonen ska på cup, maken ska på ... möte/konferens/annat borde jag ha koll?

Skönt med helg! Och nästa vecka börjar jag kanske jobba på annat ställe. Risk finns ju att jag blir utan jobb, eftersom jag valt att begränsa mig till tre förskolor. Men jag tar den risken, förhoppningsvis orkar jag skriva mer istället. Går det för lång tid utan jobb får jag väl gå med på att jobba på fler ställen. Vi har inte mindre än sju stycken inom helt okej gångavstånd. Jag kan tänka mig alla de ställena, men helst de som ligger inom max tio minuters promenad. Kräsen? Ja, lite.

Nu ska jag passa på att dammsuga och fräscha till våra badrum. Kanske slänga in en omgång tvätt också. Oj vad jag roar mig!
.

Sova

Jag ska nog gå och lägga mig en stund. Är så trött.

Den enorma oron och bristen på sömn tar ut sin rätt just nu. När jag la mig i natt trodde jag att magen brakade sönder, jag hade så ont! Men det gick över, som tur var. Just nu har jag bara lite dov huvudvärk. Det tar jag så gärna, störst av allt just nu är lättnaden!

Det får bli en stund i sängen, sen ska jag städa lite inför helgen.
.

Lättnad!

Jag är så glad och lättad att Anna är hittad!
Oerhört lättad!

Jag är så glad att Missing People finns och jag är så glad att jag åkte in och deltog i sökandet. Det känns extra bra idag, i hjärtat, i magen.
Det kändes fint, även igår när oron var stor, att skolgården var full av människor som ville hjälpa till att söka. Det kändes bra, även i natt, att gå där i skogen tillsammans med främmande människor och leta efter en liten flicka, en dotter, en syster. Jag önskar att vi vetat då, att hon skulle komma tillrätta. Det var allt vi ville, få besked om att hon var återfunnen vid liv.
.

Åh! Lättnad!

Hon är hittad! Underbart. Helt underbart!

Gråter

Kommer hem. Kollar till barnen. De sover. I sina sängar. Hemma.
Tankarna går till den drabbade familjen, i deras hem står en säng tom.

Hur ska jag kunna somna?
Varför stannade jag inte kvar och fortsatte leta?  
.

Åker hem nu

Har gått i skallgångskedja i skogen. Utan resultat.

Glad att se alla dessa frivilliga som är med och letar. Men ledsen över att hon är borta fortfarande.

Alla tankar till familjen. Stackars stackars dem.

torsdag 8 november 2012

Letar

Var är hon? Det här är så overkligt. Så vidrigt.
Vill bara höra att hon kommit hem, välbehållen.

Jag blir tokig snart

Jag ångrar att jag inte följde med maken in för att hjälpa till att leta efter. Jag går hemma och mår illa av oro, jag lider med de anhöriga, jag hoppas sååå att de hittar henne. Varför försvinner en tioåring? Barn borde inte få försvinna. Vad har hänt? Var är hon? Hur mår hon? Jag hoppas att min olustkänsla enbart beror på oro.

Mitt förra inlägg:

Min mans kollega befinner sig i alla föräldrars mardröm just nu. Hans tioåriga dotter är försvunnen sedan i morse. Sedan i morse!

Hon dök inte upp i skolan och skolan hörde inte av sig till föräldrarna.

En tioårig flicka dyker inte upp i klassrummet, och skolan kontaktar inte föräldrarna.

Jag har så ont i magen just nu. Jag vill lägga mig ner och bara gråta. Jag har dåligt samvete för att jag inte åkte med maken in för att hjälpa till och leta.

Jag ber till alla högre makter som finns att flickan ska hittas välbehållen. Snälla söta någon, gör så att hon kommer hem till sin familj igen.
.

Mardröm

Min mans kollega befinner sig i alla föräldrars mardröm just nu. Hans tioåriga dotter är försvunnen sedan i morse. Sedan i morse!

Hon dök inte upp i skolan och skolan hörde inte av sig till föräldrarna.

En tioårig flicka dyker inte upp i klassrummet, och skolan kontaktar inte föräldrarna.

Jag har så ont i magen just nu. Jag vill lägga mig ner och bara gråta. Jag har dåligt samvete för att jag inte åkte med maken in för att hjälpa till och leta.

Jag ber till alla högre makter som finns att flickan ska hittas välbehållen. Snälla söta någon, gör så att hon kommer hem till sin familj igen.
.

Straffad

Jag hade roligt igår. Skrattade. La mig med glädje och värme i kroppen.

Idag ligger jag däckad i soffan med huvudvärk.

Och det var inte ens alkohol med i bilden!

Den här gillar jag

Kändes konstigt och onaturligt först, att posera, men så vet jag ju att en kamera inte är farlig, egentligen.
Fotografen var så mysig att ha att göra med, vilket underlättade.

onsdag 7 november 2012

Modellat

Vad kul det var!
Mycket roligare än jag trodde.
Och jag som nästan raljerat över att bli sminkad och fotad. I love it!

Jag brukar hata att bli fotograferad. Det är något med mitt ansikte som jag inte riktigt gillar ... jäkligt brett kindparti. Fyrkantigt och runt på samma gång. Men några bilder blev faktiskt riktigt bra!

En bild däremot. Inte så bra. Riktigt usel faktiskt. Och rolig. Så fantastiskt rolig att till och med hon som jobbade där och visade bilderna skrattade så tårarna rann, men först efter att vi sa "du får skratta" - en eloge till henne att hon lyckades att hålla sig för skratt när vi tre fullkomligt dog av skratt. Och ja, det var jag som inte såg klok ut. Herregud.

Ja jösses det var roligt. Men jag köpte inga bilder. För dyrt. För ful. Men mamma köpte. Jag ska få bilderna sen, kanske visar jag någon så småningom, kanske inte.

Nu sova. Gott. Härligt med en kväll full av skratt!
-

Biljetter

Lyckan var stor här i måndags.
Maken lyckades få biljetter till One Direction och deras spelning i Köpenhamn!

Det är trettonåringen som är lycklig, men det behövde jag kanske inte förtydliga?
.

Tänkte valvakat

Vid halv tolv gav jag upp och gick och la mig, jättetrött.

När klockan ringde sju studsade jag nästan ur sängen för att sätta på tv:n och kolla internet. Studsade så gott det nu gick med mina gigantiska träningsvärkslår!

Grattis Obama! *vinkar med liten amerikansk flagga*

Idag ska jag börja dagen med en kopp kaffe, i soffan, under filten. (It's cold out there) Sen blir det lite sudokulösning. Ja, jag behöver hjärngympa. Ni läste väl om när jag trodde att bänkbelysningen gått sönder, när jag knäppte och knäppte och knäppte på fel lampknapp? Det är bara en i raden av alla dumma saker jag gör nu för tiden. Fast det kanske inte går att träna upp? Jag kanske är sådan? Jaja, gymnastik är inte fel i alla fall, och sudoku är ganska kul.

Sen ska jag skriva, och orkar inte armarna skriva får jag sätta mig och planera skrivandet.

Sist av allt ska jag iväg med min mamma och syster och bli (hoppas jag) proffssminkad och fotograferad. Hej massa nya Facebookbilder, liggandes på speglar och dylikt. Eller inte. Not my style. Dessutom, är det inte ett riktigt proffs som sminkar mig blir jag kanske bara spacklad ... Och not so nice. Hoppas det blir bra.
.

tisdag 6 november 2012

Tur att jag inte blev nyhetsuppläsare på tv

Är det bara jag som är trött på den här utseendefixeringen?! Reklamaffischer eller i tidningar ska vi bara inte prata om. Nyhetsuppläsarna på tv4 ser ut som om de är redo för fest; massor av smink, släta pannor, vita tänder och vita ögonvitor.

För några år sen läste jag en intervju med Tilde de Paula. Hon ondgjorde sig över sina kollegor inom tv som "alla"använde botox, det var "bara" hon som inte gjorde det. Åh, vad jag gillade henne för det! Nu verkar även hon ha trillat ner i botoxträsket. Hon svek mig. (Eller har tv4-sminket rena rama underverken i sitt smink?). Jag menar, hon är snygg och skulle vara det även med rynkor i pannan.

Häromkvällen tittade jag på Babel och Jessika Gedin. Hon satt där med normalröda ögonvitor och normalgula tänder. Heder åt henne!

Ja, jag erkänner, först tänkte jag något i stil med: Mäh! Hur ser hon ut! Varför har hon gula tänder och röda ögon?! Sen blev jag glad. (Och lite irriterad på mig själv för min trångsynthet). Jag vill se fler "normalfula/normalsnygga" människor i tv och reklamsammanhang. 
.

Oj

Efter att jag sprungit blev det en stunds styrketräning med kroppen som redskap.
Och nu är jag trött, jättetrött, helst i låren. Träningsvärken kommer inte vara nådig.

Situps, upphopp, benböj, stretch, plankan i ungefär tjugo sekunder (den är ju såååå tråkig). Lite underarmscurl (tror jag det kallas) för att bygga upp styrkan i handleder och armar. Bättre sent än aldrig, hoppas jag.

Nu ska jag traska ner till äldsta dotterns skola för att lära mig om hållbar utveckling. Eller något.
.

En annan slags tisdag

Sol.

Vackraste morgonen på länge, dimma är bland det finaste som kan hända naturen.

Jag är trött/överansträngd i mina handleder, av någon anledning. Förmodligen för att jag är det minst tränade som går i ett par strumpor just för tillfället.

Skit när jag kommit på att det är skriva jag vill göra. Jag hoppas att jag ska kunna återfå styrka och ork genom att träna handleder och underarmar.

Tränat har jag gjort: jag har sprungit lite drygt 4 km och nu blir det stretch och lite styrka. Mage/rygg/armar.

Den där magen. Sååå snyggt (not) när det är magen som kommer först på mig. Sen långt efter kommer brösten. Men eftersom jag inte tänker förstora brösten får det bli att platta till magen. Det borde gå.
.

måndag 5 november 2012

Tillfällig kortslutning

Jag har sagt det förut och säger det igen: Blond är inte bara en hårfärg.

Tidigare idag: Jag försökte tända bänkbelysningen i köket. Funkade inte. Jag tryckte på knappen, och tryckte och svor för mig själv. Nu har vi bott här i fyra och ett halvt år och nu börjar huset förfalla, sa jag till barnen med en stor suck.

Stor suck!

Nyss: Maken kommer hem, jag berättar att bänkbelysningen gått sönder. (Det var inte det första jag sa, det tog ett bra tag innan jag kom på det.) Han börjar trycka på knapparna - vi har några som inte är kopplade till lampor och som bara finns där - och se där. Lamporna blinkar till! Och slocknar. Och tänds!

Glapp. Det är glapp, säger jag. Ganska stensäker på min sak.

Det var inte glapp.
Maken hade bara tryckt på rätt knapp.
.

Kvällen

Så har denna måndag svischat förbi.

Det är skönt att vara ledig. Jag har skrivit lite. Pillat i sådant som jag ska ge sjutton i ett tag till. Klippt och klistrar har jag gjort. Det känns som att den här versionen blir den bästa hittills.

Men just nu känns det som att jag behöver vila armar, händer, axlar, ögon, huvud. Jag behöver ligga i soffan en stund!
.

Inte en bulle i ugnen

Men väl ett bröd!

Jag fick ett infall när jag gjorde frukost, och snodde snabbt ihop en limpa! Ingen jäst eller annat läskigt, som att knåda degen eller så. Nej, i med bikarbonat och hyss in i ugnen.

Om det inte blir bra eller gott skyller jag på att jag blandade två recept, varav det ena taget ur minnet. Det kan sluta precis hur som helst. Jag hoppas att det slutar bra. Är så sugen på mjukt och nybakt bröd, som dessutom är nyttigt.

Rågsikt innehåller 60% vetemjöl. Det gjorde mig lite sur. Så jag bytte ut lite av det mot siktat dinkelvete, som kändes lite nyttigare. Nu kan jag visserligen äta lite vetemjöl utan att bli dålig i magen, men ju mindre jag äter desto mycket bättre.

Och så har jag börjat skriva på en liten novell. Som jag kanske kommer skicka till en tidning. Eller så hamnar den där den hör hemma där alla andra hamnat, i papperskorgen. Vi får se. Blir den inte perfekt redan i första utkastet slänger jag den. Skojar inte bara.
.

Omväxling förnöjer

Sägs det. Men jag vet inte.

Jag är trött. Igen. Kanske la jag mig lite för sent igår, kanske biter inte D-vitamin, c-vitamin och zink på mig.

Kanske är jag en surtant. Och trött-tant.

Den här redigeringen som jag har framför mig. It's huge. Jag spanar lite på worddokumentet, as we speek, och ser mängder och åter mängder av adjektiv, ju, och annat onödigt.

Oj förlåt, blåste jag bort er med min suck?
.

söndag 4 november 2012

Nähä

Får väl gå och lägga mig nu då, så jag orkar vara ledig i morgon.

Hoppas att röjandet i arbetsrummet (jodå!) varit till någon hjälp och nytta - lite rensa i röran med Feng Shui, sådär.

Vi får se. Just nu måste jag bara sova. I morgon fortsätter jag med min mindboard. Eller storyboard. Nu förflyttad till arbetsrummet, på dörren till ett skåp, bakom ryggen på mig. Nu jäklar ska här skrivas! Ja alltså, inte nu, i morgon. Nu ska jag sova..

Fredagssöndag

Så känns det idag.
I morgon är jag ledig. Och ensam hemma.
Jag älskar mina barn och tycker om att ha dem hos mig, men att få vara helt ensam hemma i några timmar är ljuuuvligt!

När barnen, eller maken för den delen, är hemma kan jag inte gå och prata högt för mig själv. Inte utan att verka konstig i alla fall. Och jag behöver tystnaden för att kunna tänka. Jag är bättre på att bara vara, när jag är ensam.

Skrivandet går väl sådär. Ganska bra, men jag är inne och pillar i texten alltsomoftast. Jag tror att jag måste få lov att göra det lite grann ibland. Det är min text, mitt skrivande och jag gör som jag vill. Sen tar jag tacksamt emot tips och råd och idéer, som jag ofta tar till mig och testar. Och jag försöker att inte pilla för mycket nu, utan sparar det till redigeringen. Den riktiga.

Eller vänta nu, har jag inte börjat min redigering? Är jag inte i skriva om-fasen nu, då redigerar man väl? Eller är jag fortfarande i skriva-fasen? Vad gör jag i så fall med de ändringar jag kommer på, eller det jag ser att jag vill ändra/lägga till i texten? Visst måste jag väl peta lite i texten om jag känner att jag vill eller måste? Eller?

Jag behöver en coach, nu!
.

Det rör på sig

Sakta och långsamt börjar det hända saker på bokfronten.

Men jag ropar inte hej än. Alla gånger jag jublat har det visat sig vara fel. Jag har varit nära att lägga ner hela alltet, men nu tror jag att det ordnar upp sig. Jag har börjat tänka. Och tänka lite till.

Jag har till och med gjort en storyboard. Vita lappar på svart pläd. På lapparna finns anteckningar. Alla lappar ligger i en viss ordning. De kan flyttas runt, de kan bytas ut. Men de finns!

Det betyder skriva massa nya kapitel, stycken, meningar och ord. Men jag antar att det är det det handlar om när man skriver?

Det känns bra igen! Och det är jag glad över. Tills nästa gång jag inser att det jag skriver inte håller.
.

Söndag

Och snart har halva dagen gått utan att jag gjort något.

Förutom druckit en kopp kaffe, ätit frukost, skickat in bilder till en fototävling. Nu är det dags för kaffe med maken. Och börja ta tag i den där boken jag ibland svamlar om att jag ska skriva.
.

lördag 3 november 2012

Långsamt

Röjandet går långsamt. Och så är det såå tråkigt.

Jag tror att jag tar mig ett glas vin istället, och väntar på att tv:n ska bli ledig. Mitt fjärde barn aka maken sitter där och spelar pangpang just nu.

Om jag åt godis förut? Nä, jag hetsåt en påse. Det hann inte ens säga smask.
.

Sådärja

En kopp kaffe och en bit dajm. Kittlade dödsskönt i kistan.

Nu ska jag köra igång en maskin tvätt (som maken får hänga) och sen ska jag ... kanske röja någonstans. Röja som i städa tvättstugan eller arbetsrummet, inte festa loss.
.

Morgonhurt!

Jag ska ut och jogga!

fredag 2 november 2012

Häääärliga fredagkväll

Thaimat, Treo, massor av vatten, massor av vin, massor av jordnötter och en snusklubba. Där har ni min kväll! Och så plöjer vi genom boxen med Vänner.

Sämre kan man ha det.

Och om det inte hade regnat nästan non-stop i hundra år hade det varit lite mysigt med smattrandet mot rutan.
.

Lite blandat

Det är ingen idé att jag skriver rubriker längre, jag håller mig inte till ämnet ändå.

Idag har jag kunnat bocka av dessa tråkiga måsten:

  • sitta i biljettkö
  • cykla och lämna tidrapport + nyckel (ej på samma ställe men på samma gång)
  • cykla till tandläkaren med yngsta dottern
Nu är jag hemma igen, har fått en kopp kaffe i mig och en äcklig munk (too much socker och ändå äter jag) och jag har - ickefavorit i repris - huvudvärk. Dumt. 

Idag har jag varit på ett uselt humör, troligtvis på grund av alla jobbiga saker jag skulle göra. (Jag vet, det finns miljarder saker som är värre än det jag skulle göra, men när jag är grinig blir jag väldigt egocentrisk. Vaddå världssvält och naturkatastrofer? JAG får inte sitta hemma i myskläder hela dagen utan måste göra saker, såsom ta ett par cykelturer. Ja någonstans skäms jag förmodligen lite.)

Och så har jag bestämt mig för att ta ett par dagars semester från skrivandet. För att istället göra saker som jag känner för. Och ingenting har blivit gjort. Förutom tråksakerna. 

Till middag blir det hämtmat. Thai. Såå gott att slippa laga. Säger maken för det var hans tur att laga mat. Igen.

Men huvudvärken, ska jag bli tvungen att ta en Treo, alltså? Eller kan eländet gå över? Stel nacke har jag, är det anledningen tro? Vill inte äta läkemedel egentligen, men vill absolut inte ha ont heller. 

Åh herregud, är detta tidernas mest intressanta inlägg or what?
.

Biljettlös

Det blev inga biljetter till One Direction.

Dottern är vid gott mod, även om hon såklart hade hoppats! Vi gör ett nytt försök när biljetterna släpps till konserten i Köpenhamn. Då är den på en fredag och vi kan nog åka hela familjen för en helg i en mysig stad. Om vi får biljetter vill säga, och om dotterns kompis och mamma kan följa med.

Nu blir det fukost. Sen är det "bara"tre tråkiga to do-saker kvar att utföra. Vid fyratiden i eftermiddag hoppas jag att jag är hemma igen och inte behöver gå ut något mer.


Tur att det är fredag, då känns allt tråkigt lite mindre tråkigt. Vädret gör ju att humöret dalar lite extra också.
.

Fredag!

Hur skönt är det inte med fredag? Jätteskönt!

Men, jag har en dag fylld med måsten.

Jag ska sitta och bevaka biljettsläpp till One Direction. Känns sådär lagom kul. Sen måste jag ner till dagiset och lämna nyckeln som jag använde igår när jag stängde. Känns också sådär. Till sist ska jag med yngsta dottern till tandläkaren. På vägen ska jag förbi ett annat ställe och lämna min tidrapport.

Och bilen är på väg till Vänersborg så det blir till att cykla.

Den bästa lediga dagen är den när jag får hasa omkring i myskläder hemma hela dagen, dricka lite kaffe, slänga in en omgång tvätt i maskinen och känna mig duktig (och en stund senare svära över mig själv för att jag måste hänga tvätten), skriva lite, fundera lite, dricka lite mer kaffe.
-

torsdag 1 november 2012

Allhelgona

Av en slump upptäckte jag att det är Allhelgonadagen idag. Idag? (Har det alltid varit första november?!)

Visst har jag tänt ljus, men jag har inte tänkt på de som inte längre finns med oss. (Undrar om det var därför min yngsta skrev en så fin dikt idag?)

Jag får ta och tänka lite extra på dem i morgon istället. Och börja sluta stressa.
.

Hemma

Och jag känner mig fri.

Jag sa inget till någon på jobbet idag om mina funderingar på att inte komma tillbaka efter nästa veckas ledighet. När jag cyklade hem fick jag lite dåligt samvete för det. Men jag har ju pratat med min kontaktperson idag och hon får ta det med dem, den dagen jag ringer henne och säger hur jag vill ha det, det får räcka.

Dessutom pratade jag ju med alla tre då, för några veckor sedan, och sa att om det inte blir bättre kommer jag inte komma tillbaka. Att säga idag att det inte blivit bättre och att jag inte vill komma tillbaka skulle kännas lite som att rub it in their face. Det ville jag inte. Inte för att jag inte vågar säga något, utan för att det kändes elakt.

Och så vill jag kunna komma tillbaka, om jag upptäcker i nästa vecka att jag faktiskt vill det.

Nu ser jag fram emot en veckas ledighet! Då ska jag skriva en del, hoppas jag. Om jag kan och vill.
Och städa i tvättstugan, röja i kontoret, sanera köksgolvet. Med mera med mera med mera.
.