fredag 31 januari 2014

Jobb hela veckan

Jösses, vilken vecka det har varit. Jag är så inte gjord för heltid. Hur fixar ni andra det? Särskilt de som är ensamstående och som kanske inte har en fader med i bilden … Jo, jag vet. Måste man något så fixar man det. (Herregud, jag har tvillingar - jag vet att livet är allt annat än en dans på rosor när man har tre små barn och en ganska ofta frånvarande pappa. Och så sprang vägen in i mig också eftersom jag inte kunde be om hjälp eftersom jag var och är så förbannat duktig och alltid kan själv.)

Jag får välja om jag vill att vi skriver något slags anställningsavtal för de kommande månaderna (jag slipper då fylla i tidrapport för varje timme jag jobbar) eller om jag vill (som jag kallar det) frilansa.

Det är ju det här med strypsnara om halsen … (och det här här jag undrar vad det är för fel på mig?) Samtidigt är det en trygghet att veta att jag har fast inkomst varje månad i kanske fyra månader (!) (hurra för pengarna men bu för ofriheten)

Förskolechefen och jag ska prata lite mer i nästa vecka. Jag ska få fundera på saken och göra som jag vill. Tack för det!

Samtidigt: så himla roligt att få vara på en avdelning som jag trivs på.

Nu ska jag ta helg. I morgon ska jag vara projektledare för kakförsäljning. Men just nu ska jag hoppa in i myskläderna och invänta min sushi.
.

torsdag 30 januari 2014

Snart ...

Fredag. Snart. Helg. Ledig. Fullt upp med saker. Kul och jobbigt.

Det här med heltid alltså, ekorrhjul, följa med strömmen för att man måste, tidsbrist, energibrist, stress och att vara motvalls. Det måste vi avhandla i morgon.

Men nu först sova.

onsdag 29 januari 2014

Fy för valfrihet

Livet vore så mycket bättre om någon, eventuellt staten, lade sig i mitt liv, och bestämde åt mig vad jag skulle göra. Då skulle jag veta nu om jag skulle ta ett långt bad eller en lite snabbare dusch för att sedan lägga mig i soffan med myskläder på.

Då skulle jag också veta om jag borde ta en promenad innan badet/duschen och vad jag skulle laga för middag. Eller om jag helt sonika skulle strunta i det och proppa i mig nachips och dip istället. Halvliggandes i soffan.
.

tisdag 28 januari 2014

Terapipromenad

Det blev en härlig sväng. Det är inte kallt ute, ca noll och det snöar stora fina flingor.

Fått prata av mig under tiden … skönt!

Har fått veta att de antagligen kommer behöva mig ett bra tag framöver på avdelningen jag är på. Inte oväntat, men känslorna är blandade - shit, jag är heltidsarbetande igen. Suck.

Fast det känns helt okej. Kanske är det bara fram till sommaren - vild gissning, jag har ingen aning. Då betyder det semesterpengar! Dessvärre betyder det att skrivandet läggs på is ännu en tid, men jag har väl inte bråttom, egentligen … (Jo, gaaaah! gaaaah!)


Nu ska jag ta en dusch, äta kvällsmat och sen stupa mot kudden.
.

Och där kom huvudvärken

Föreställ er en hoper fula ord …

Det är så *piiip* mycket nu, åt alla håll och kanter … vissa saker får jag inte skriva om, andra saker vill jag inte skriva om.

Jo, jag vill, men bör inte. Vill bara ha det ur mitt system, men det får jag inte, inte än … I morgon lär det bli fler inte så roliga samtal. (Fula ord igen)

Kanske ska jag gå ut och gå en sväng. Ta lite go musik i öronen, men det vågar jag inte. Är så rädd att någon ska hoppa på mig bakifrån om jag inte är på min vakt. När det är ljust är jag inte rädd. Bara när det är mörkt. Som om jag har en chans. Spela roll om jag hör att jag blir överfallen liksom. 

Vi åkte lite pulka på eftermiddagen, jag och barnen och svågern och barnens kusiner. Vi har en liten pulkabacke bakom huset som är väldigt snabb. Det var kul. Sen kom maken hem … och nu har han åkt igen. (Och det där lät mer dramatiskt än vad det var! Han var hemma och lämnade lite matvaror som han handlat, innan nästa möte skulle ta vid. Men vi hann prata lite, och jag hann bli sur. Så blir det ibland.) (Och nu är han inte hemma så att jag kan skälla på honom, tänkte ge honom skulden för allt ont i min värld just nu.) (Mogen? Jag?) (Kan vara pms.)
.

Ibland så ...

Jag vet inte jag … att få kritik är inget jag har ont av. Inte heller idag, men det finns saker med det hela som stör mig, men vad det är och vilka saker kan jag inte gå in på. Behöver bara få tala om för omvärlden att jag känner mig lite störd just nu! Och ännu mer störande är det att jag inte kan gå närmare in på det …

Det var visserligen ingen kritik, men jag vet inte vad jag ska kalla det.

Nu ska jag stoppa i mig något litet som höjer energinivån en stund, sen ska jag fortsätta redigera. Den senaste veckan har det blivit lite drygt … nej, jag vet inte, men det blir några hundra vid varje tillfälle. Även om tillfällena inte är så frekvent förekommande just för tillfället.

Gud ett sådant meningslöst inägg.
.

måndag 27 januari 2014

Och skrivandet?

Jo tack, det går långsamt framåt. Mestadels skriver jag nya kapitel just nu, som ska passa in i storyn.

Det är redigering när den är som … eh, bäst? Vet inte. Har ingen aning om jag gör rätt, men så länge det känns bra och texten … eh, växer? (Även om den stundtals krymper.)

Det blir inte många hundra ord om dagen, men jag måste spara på både energi och kroppsdelar.

Nu blir det middag och sen Aktuellt och därefter sängen … skulle vilja hinna med en promenad, men eftersom jag börjar kvart över sju i morgon och måste gå upp klockan sex måste jag i säng … förjäkla trist om ni frågar mig.
.

Om jag själv fick styra över mitt liv

Läste ett inlägg hos Katarina och gick igång när jag skrev en kommentar … kände att jag behövde utveckla det lite! (Dagdrömma is the shit!)

Vad jag skulle göra om jag kunde styra och ställa i mitt liv - så som jag gör i mitt bokmanus där jag kastar in personer och händelser lite hipp som happ.

I verkliga livet, om jag fick ändra på saker och styra och ställa skulle jag …

Köpa en lägenhet på Manhattan. Eller kanske hyra? Vad som är enklast. Men jag gillar att äga, inte vara skyldig någon något (förutom eventuellt banken då, men i mitt dagdrömsliv skulle jag inte behöva någon bank).

Köpa ett trevåningshus i London. I närheten av Sloane Square, kanske. Eller på Richmond Hill. Oh my God. (Tillbakalängtan så stark att jag nästan smäller av.)

Skaffa mig en privatchaufför. Fast honom skulle jag inte äga, bara betala.

Skaffa mig hemhjälp - någon som städar, handlar mat, hänger min tvätt, strök, manglar lakan, bäddar rent i sängarna och som lagar mat när jag inte har lust (allt som oftast alltså). Herrejättejesus vad jag vill att just den drömmen ska bli sann!

Anlita en bra PT. En som såg till att min motivation alltid var på topp och som såg till att jag stretchade ordentligt.

Gå på yoga. Kanske en privat yogainstruktör.

Egen massör. Inte heller hen skulle jag äga utan bara betala för väl utförda tjänster. (Mina axlar och skuldror längtar!)

Jag skulle naturligtvis också vara väldigt världsvan, smart, skärpt och drop dead gorgeous.
.

Det blev en lite kortare arbetsdag ändå

Eftersom en kollega var hemma idag bestämde jag och den andra kollegan att vi struntar i planeringen i eftermiddag. Jag är ändå faktiskt "bara" vikarie, när allt kommer omkring. Och eftersom jag skulle på utvecklingssamtal bestämde vi att jag inte skulle komma tillbaka efter det.

Skönt att få gå hem direkt efter samtalet. Helst som skolan ligger bortanför mitt hem, sett från jobbet och jag skulle passera mitt hem två gånger om jag hade behövt gå tillbaka till jobbet efteråt.

Barnen är iväg på inspelning av Smartare än en femteklassare och maken är på möte - hela huset är mitt och tomt och tyst! Me love!
.

söndag 26 januari 2014

Det var den helgen det

Jösses vad fort det går. Jag har ingen ångest för att jobba i morgon (lite jobbigt bara att börja kvart över sju och jobba till arton och däremellan klämma in ett utvecklingssamtal).

Att det känns bra att jobba beror säkert på att det är tillfälligt. Samt att det är en härlig avdelning jag är på; goa barn och föräldrar (de allra flesta i alla fall) och bra kollegor.

Sen hjälper det till att veta att det är under en tid bara. Och att jag kommer få förhållandevis fet lön, vilket behövs eftersom det varit lite skralt ett tag. Vill gärna ha råd att shoppa något trevligt i Italien, samt ha råd att göra något kul med familjen på semestern.

Dock längtar jag väldigt mycket efter mina lediga dagar igen. Mina skrivdagar.

Nu ska jag ta en promenad, därefter äta kvällsmat och (tyvärr) duscha (vilket är så tråkigt). Helst ska jag hinna varva ner innan sänggående också, så att jag inte ligger vaken halva natten. Det blir så jobbigt dagen efter i så fall.
.

Hej och hå vad det går i ett

Hela helgen har jag gått med dov huvudvärk. Det började i fredags morse, men eftersom det mest är förlåtet just på fredagar gjorde jag ingen stor sak av det. Men sen försvann inte värken på kvällen, vilket inte är ovanligt en fredagskväll i och för sig … men fortfarande idag känner jag av värken.

För mycket vin igår? Två glas. Två halvflaskor, en med min man och en med min syster. Knappast va?

Det kan nog komma sig av aktiviteten jag tagit på mig … att hålla i och styra upp äldsta dotterns fotbollslags kommande säljaktivitet. Det här att hålla i saker, som inte bara gäller mig själv och min familj, känns sådär. (Ja, jag har troligtvis prestationsångest och jag dör om jag måste prata inför folk. Tyvärr.) (Samtidigt som jag tycker att det är lite roligt! Konstigt det där, hur feg man kan vara.)

Förutom detta har jag tagit på mig att vara med och arrangera en after work för nämnda lags föräldrar. Men då är vi åtminstone flera som hjälps åt. I nuläget är vi två.

Pengarna ska gå till tjejernas Spanienresa i påsk och det är ganska mycket pengar de behöver få in. After worken måste bli väldigt rolig och lyckad!

Som om det inte räckte med allt som redan är så ska jag nu snabbt slänga på mig kläder, smink och vinterkläder för att ta mig till sonens innebandymatch. Dit jag måste gå eftersom bilen är på väg till Lerum för yngsta dotterns match.

Om jag längtar hem? Ja, jag har ju en text att bli klar med och ja, det kliar i fingrarna för att få fortsätta med den! Hoppas på lite respons snart också, av en testläsare. Spännande värre!
.

lördag 25 januari 2014

Shopping blev det

Dessvärre var vi inte ensamma. Det var tydligen lönehelg. (Gaaaaaah!) Tänkte inte på det.

Men jag fick en parkeringsplats, och det var överkomliga köer, så jag ska väl inte klaga. Dessutom hittade jag jättefina muggar att ha i torpet. Billiga var de också! Det var kampanj på min hudvårdsserie, så jag passade på att köpa på mig lite.

Present till systerson som snart fyller år blev det, liksom en bok med lite hjärngymnastik … Jo, jag behöver komma igång med träning igen, för hela kroppen. (Kan riktigt känna hur hjärnan håller på att skrumpna ihop.)

Skräpmat på Max blev det också.

Och, det roligaste av allt: en bra anteckningsbok - en tjock en, med flera flikar. Hej vad jag ska få ordning på mitt skrivande nu!

Vore det inte för att jag ska styra upp en säljaktivitet nästa vecka så skulle livet kännas riktigt lätt just nu … Men det ska bli kul. Lite jobbigt eftersom jag inte gjort det förut, men ändå kul. Och pengarna ska gå till tjejernas träningsläger i Spanien i påsk.
.

Nu ska det shoppas

Mina döttrar och jag ska till Allum. Sonen vägrar följa med. Jag överväger att göra detsamma.

Men, jag behöver ett ansiktsserum, min fjortonåring behöver nya vinterskor och min yngsta behöver spendera lite av sina presentkort - på gudvetvad.

Om några timmar är jag hemma igen.


Den stora frågan (för jag antar att alla verkligen undrar): kommer mina ögon acceptera att jag stoppat linser i dem? Tar med glasögonen för säkerhets skull …

Sådärja, det var allt av intresse. Nu får ni hålla er till tåls tills nästa überspännande inlägg kommer.
.

Helgen har bara börjat

Och snart är den slut.

Jo, det känns så nu när jag jobbar heltid. Nästa månad kommer jag jubla den 27:e när lönen kommer, men jag jublar inte när kvällarna försvinner i ett dimmigt töcken och tålamodet ligger farligt nära nollpunkten.

Hur överlever människor? Eller borde man bara vara glad kåt och tacksam, lägga alla intressen och hobbies på hyllan? Eller är det mörkret?

Min man uttryckte oro igår - över min enorma trötthet. Han tycker att jag ska gå till läkare och testa mig. Men jag mår ju bra. Är bara trött. Inte hela tiden, men efter en krävande arbetsdag. För jo, det är krävande att ta hand om barn (och ibland även deras föräldrar) på dagarna, att le vänligt mot människor som egentligen inte förtjänar vänlighet.

Ibland måste det tassas lite på tå för vissa, ibland ska det förklaras massa saker för vikarier - allt medan barn tjoar, gapar, springer, slåss, drar i en för att få uppmärksamhet osv osv osv. (Jag älskar ändå mitt jobb, i alla fall just nu. Det är bara tröttheten jag inte tycker om. Och den yttepyttelilla fritid jag har. Men när lönen kommer i februari kommer jag, som sagt, att bli väldigt glad*.)



*Inte för att det är någon fet lön, men i jämförelse med tidigare månader så kommer den vara det.
.

torsdag 23 januari 2014

Kvällens goda gärning

Lika bra att berätta nu, när datorn ändå är igång istället för att vänta till i morgon.

Efter jobbet gick jag för att möta yngsta dottern efter träningen. Vid sidan om en gångväg, nedanför en slänt som är poppis att åka pulka i, ligger två figurer. Blick stilla ligger de och jag tror först att det är några kvarglömda pulkor. För inte kan det väl vara två människor som ligger orörliga intill stolpen?

Efter några korta ögonblicks överläggande med mig själv går jag dit, och ser att det är två barn som ligger på marken, med pulka och tefat intill sig. Först tror jag att de skojar med mig, men när de ligger kvar, utan att svara blir jag rädd. Jag petar på dem och ropar på dem. Jag ser mig omkring och får syn på en man vid en bil vid en garagelänga. Ropar till honom och frågar om det är hans barn, tänkte att det är honom de skojar med. 

Mannen kommer emot mig och skakar på huvudet. Nej, de är inte hans. Vid det laget börjar barnen öppna ögonen och svara på tilltal, sömndruckna, lite omtumlade och lite frånvarande. De kan ställa sig upp, det går långsamt. Den ena har ont i benet och huvudet, den andra har ont i ena axeln. Vi börjar gå åt det håll de pekar att den ena tjejen bor. 

Jag bär pulkorna och följer med in i hallen hos den ena flickan. Mamman ser oförstående ut, och jag kan förstå reaktionen.

Den andra flickan bor i centrum och dit är det kanske fem minuter att gå. Vi hinner prata en del. Hon berättar vad som hände och hon tror att de har legat nästan en halvtimme, åtminstone kändes det så, sa hon. Hon sa också att hon vaknat och sen somnat igen. 

Hon frågar vad jag heter och hon berättar att hon går i fyran och att hon och den andra tjejen är bästa kompisar. 

Hennes mamma var otroligt tacksam när vi kom. Tackade så mycket för att jag tagit mig an tjejerna - kompisens mamma hade ringt och berättat. Jag svarade att det var ingenting att tacka för - jag hade önskat att någon gjorde detsamma om det varit något av mina barn!

Det känns så bra och jag är så glad att jag gick den lilla lilla omvägen för att se vad det var som låg vid sidan av gångvägen. Så nära det var att jag tänkte att det bara var pulkor, eller annat skräp.  

Lite obehagligt var det att hitta två orörliga kroppar och vara den som försökte få kontakt. Det var inte särskilt många tankar som snurrade i mitt huvud innan de svarade på tilltal, eller ens öppnade ögonen - men desto mer känslor som rusade runt inom mig.  
.

Herre jösses vilken jobbdag

Först och främst: Jag hatar fjäsk. Och att nästan behöva fjäska för människor som man helst vill ignorera helt och hållet är nästan outhärdligt. Jag fjäskar i och för sig inte, men jag känner mig falsk när jag ler och är trevlig - mot min vilja. Folk som inte förtjänar min vänlighet och mina leenden … det tar på energin något fruktansvärt.

Och jo, det är nödvändigt i det här fallet, tyvärr. Jag gör det enbart för att jag måste, annars hade jag struntat helhjärtat i det.

Orkar inte utveckla det mer. Vågar inte heller, om jag ska vara ärlig.

En bra sak: jag lyckades få upp låset till förrådet där stjärtlapparna fanns. Många är de pedagoger som gått bet och trott att låset var fruset. (Trots att nyckeln gick att få in. Som om lås fryser allra längst in, just när man ska vrida om nyckeln.)

Jag blev nästan lite hjälte där ett tag! Agneta kunde få upp dörren! *beundransvärda blickar*

En jobbig sak: Ett barn blev bitet idag, igen, samma barn, som förra veckan. Av samma kompis som förra gången. Och naturligtvis hade jag det sena passet den här dagen också och var den som fick berätta för mamman att hennes barn blivit bitet igen. Fruktansvärt jobbigt. Mamman tog det dock bra. Som tur var. Men ändå! (Jag som mamma kan ju tänka mig själv hur det känns. Usch.)

Som fröken känns det som ett misslyckande. Även om det är helt omöjligt att hålla ögonen på alla barn samtidigt, hela tiden.

En tredje sak: (För att göra en lång historia kort) Jag fick "rädda" ett par barn undan astmaanfall då en snabb-inringd vikarie på andra avdelningen bar överdrivet mycket parfym, och vi har barn som får astma av just parfym …

Dagen slutade till slut lyckligt och jag landade utmattad i soffan, efter ytterligare en god gärning, men den berättar jag om i morgon. Nu måste den här (självutnämnda) hjälten sova.
.

onsdag 22 januari 2014

Onsdag - mellanpass

Kvart i åtta till fyra. Betyder att jag får både frukost, lunch och mellanmål på jobbet. Idag har jag dessutom fått en kopp kaffe ute på gården. Busigt kanske, men jo vi hade fullt fokus på barnen och deras tappade vantar. Nobelpriset till den som kan tillverka vantar som inte ramlar av så fort barnen rör sig!

I morgon och på fredag har jag det sena passet. Nio till halv sex. Kunde fått det tidiga passet på fredag, men valde det senare. Dels får jag sovmorgon, dels fler timmar. Och min kollega ville gärna sluta tidigt, så alla är nöjda!

Något annat av värde finns det nog inte att säga. Jag ska snart äta flottig pizza till middag och sen får det bli en promenad. Och tidigt i säng så att jag orkar vara pigg på jobbet i morgon.
.

tisdag 21 januari 2014

Vad jag gillar mitt jobb!

Trots en lååång arbetsdag igår och tidig arbetsdag idag (och en usel nattsömn som alltid när jag ska upp mitt i natten och bara inte får försova mig!)

När jag kom hem vid halv två i eftermiddags la jag mig på soffan med Katarina Wennstams Stenhjärtat. Sen reste jag mig inte förrän maken ropade att middagen var klar. Gud vad jag beundrar ensamstående, heltidsarbetande mammor!

Nu har jag tillfälligt lämnat soffan för en absolut nödvändig dusch, innan jag snart intar horisantalläge i sängen, och läser ut resten av boken. Jädrar vad bra hon skriver! Snacka om att jag får dåligt skrivsjälvförtroende - men jag tröstar mig själv med att jag skriver på mitt första (andra) manus och detta är hennes … jag vet inte vilken i ordningen! Och jag tycker att den här är mer välskriven än hennes tidigare Skam, Skuld mfl.

Hur som helst.

Fasen vad jag gillar mitt jobb! Faktiskt så mycket att jag skulle vilja gå någon kurs, eller läsa en eller flera riktigt bra bok/böcker om barn och pedagogik och inlärning och annat som är bra att kunna när man jobbar med barn.

Jag gillar att vara med barn, prata med dem, leka och göra saker tillsammans med dem - och jag gillar mötet med deras föräldrar. Att få vara en glad och trevlig person som de lämnar över sina guldkorn till på morgonen. Jag hoppas att de känner någon slags trygghet i det, trots att jag inte är utbildad förskollärare.
.

söndag 19 januari 2014

Nu är det söndag

Solen skiner, men det blåser en del. Ska gå ut och gå en sväng sen. Jobbar i morgon. Mellan nio och sex. Lång dag. Men inte lika lång som min kollega som jobbar mellan kvart över sex till arton. Det kommer nog jag att göra snart också … huu.

Lilltjejen (som inte längre är så liten) skulle spelat match i morse, men kände sig inte bra så vi stannade hemma. Om ett par timmar ska sonen till Öckerö och spela match. Maken åker med honom, jag stannar hemma. Måste få ordning på huset, tvätten och mitt liv inför en heltidsvecka. (Det är ett trauma för mig, det här att börja jobba heltid helt plötsligt). Det värsta är att inte veta OM det blir heltid, och i så fall för hur länge.

Helst vill jag att min sjukskrivna kollega kommer tillbaka. Jag gillade att jobba med henne.

Nu ska jag fortsätta redigerandet, som i stort sett endast handlar om att skriva nya kapitel just nu. Men snart ska jag foga ihop alla kapitel i ett och samma manus. Spännande och läskigt.
.

lördag 18 januari 2014

Korthelg

I morgon är helgen nästan slut. Redan nu känner jag hur lite det är med två dagar ledigt i veckan. Hoppas verkligen att jag inte behöver jobba heltid, känner jag lite spontant just nu. Samtidigt som jag väldigt gärna vill ha pengarna! Samt komma in mer i arbetslaget, vara med på planering, få lite mer ansvar och fler uppgifter.

Men två dagar är för lite. Hur sjutton överlever folk att jobba heltid år efter år?
.

Och skrivandet då?

Det går långsamt just nu, och det beror enbart på att jag är lite oroad över min hand, handled, arm och armbåge. I övrigt går det ganska bra. Några nya kapitel har skrivits, för att kunna passa ihop med de kommande kapitlen - de som redan är skrivna.

Mitt mål och min förhoppning är att skriva lite granna varje dag, någonstans mellan 500 och 1000 ord. Det är inte varje dag jag orkar det, dock. Igår och i förrgår rasade jag ihop i soffan när jag kom hem från jobbet. Och så har jag fått för mig att jag ska jobba heltid! Hjälp.
.

Long time no see

Det var ett tag sen jag var här nu. Himla tråkigt att inte hinna/orka blogga, men ibland kommer livet emellan. Sedan jag senast var här har jag hunnit fylla år, haft kalas, fått fina presenter (bland annat en weekend-resa till Rom i maj!) och deklarerat för min chef att jag kan tänka mig att jobba heltid ett tag.

Vad hände där, liksom? Heltid. Jag?

Jag som hela tiden sagt och tänkt att när jag ska jobba heltid igen ska det vara på ett riktigt jobb. (Riktigt som i sådant som jag är skolad för).

Men saker och ting förändras. Eller så är jag bara inte redo för att jobba på kontor i stan igen.

Tanken på att inte kunna gå till och från jobbet, utan behöva åka buss … högar av jobb som ligger och väntar på mig … samtal från kunder som förväntar sig hjälp redan igår … krav och förväntningar från chefen på att bli mer lönsam och resultatfokuserad … herre-herre-gud-nej! Inte än i alla fall.

Dessutom: en kollega blir troligtvis borta ett tag och vi har föräldrar som börjar tröttna på den ständiga flod av olika vikarier - de börjar undra vad som står på, vad som är fel …? Och när de till och med börjar fråga ut mig, som bara är vikarie, då känner jag att jag vill göra vad jag kan för att försöka få stabilitet på avdelningen. Vill inte att fler ska känna så stor oro att de vill flytta sina barn till annat dagis.

Det skulle inte sitta helt fel med en heltidslön ett par månader heller. Även om den lönen är betydligt sämre än om jag jobbade på kontor. Men pengar är faktiskt inte alls. Bara väldigt lugnande för nervsystemet.
.

tisdag 14 januari 2014

En skön ledig tisdag

Att tacka nej till att jobba idag var det bästa jag gjort tror jag. Gud vad skön sängen var i morse och så mysigt att sitta läääänge och äta frukost.

Kaffet intas tillsammans med varm, skummad mjölk framför datorn och inte bland en hop gapiga ungar.

I morgon är det jobb igen och även om ungarna ibland både gapar och skriker så är det en ljuvlig barngrupp och ibland en helt underbar pedagoggrupp, vilket gör att det på det stora hela känns väldigt bra att gå och jobba.

I morgon ska vi ha kalas hemma. Jag måste komma på vad vi ska bjuda på … och så måste jag städa lite. Bort med alla julsaker nu. Bort bort bort!
.

måndag 13 januari 2014

Jösses vilken måndag

Det har varit en speciell dag på jobbet idag. En bra dag, men annorlunda. Det har flutit på bra och ingen kan anmärka på något.

Tre vikarier (som alla är "gamla" i huset och kända av barnen) och en som arbetsprövar. Idel glada miner och trevliga ord. Härligt! Då gjorde det inget att dagen blev drygt nio timmar lång.

I morgon är jag ledig. Det gör inte heller något!
.

lördag 11 januari 2014

Cup-dag, kanske

Om drygt en timme är det samling för äldsta dottern, som ska spela fotbollscup idag. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska med eller inte. Borde skriva och redigera, men vill nog med och titta ändå. Ska ta med kameran och experimentera med olika inställningar och objektiv.

Efter förra helgens innebandycup blev jag grymt imponerad av en av sonens lagkompisars pappa som tog helt fantastiska bilder på killarna in action. Så vill jag också kunna göra.

Kanske kunna bli frilansfotograf. Sälja bilder till tidningar eller bildbyråer. Bli världsberömd och rik. Så att jag slipper förvärvsarbete mer än kanske en dag i veckan. Herregud vad det skulle passa mig.

För proffessionell drömmare är inget man kan ägna sig åt for a living, eller?
.

fredag 10 januari 2014

Sömnig och lite ont

Armbågen började göra lite ont i samma stund som jag kom hem. Kanske var det när jag tänkte att jag kanske skulle redigera en stund …

Ska nog ägna kvällen åt softa i soffan. Vila armen. Och komma på vad jag vill ha till middag.
.

torsdag 9 januari 2014

Hå hå ja ja

Jösses vilken dag. Fyra timmar kändes som minst det dubbla. Jag kom mitt på dagen och bytte av en kollega, dessutom hade vi ny vikarie. Som att be om stissiga och upptrissade barn.

I morgon är det fredag, tack och lov. De brukar oftast vara lugna och sköna. Så ock i morgon, hoppas jag.

Nu ska jag äta. Får se om jag orkar redigera eller om jag går direkt till sängen utan att passera gå.
:

Nio hundra nya ord

Och lite redigering. Långsamt växer texten. Och det känns bra!

Och i detta nu blev det stressigt. Jag börjar jobba om en halvtimme och jag har inte ätit lunch. Maj gadd. Var det stressa mer jag skulle göra det här året? I så fall går det väldigt bra!
.

Det är för tidigt för frukost

Andra arbetsdagen idag. Men idag börjar jag inte förrän klockan tolv.

Kroppen har inte vant sig vid att gå upp tidigt. Och frukost går bara inte att äta utan tvång. Jag sneglar på min grova ostmacka som jag vet att jag borde trycka i mig för att hinna äta lunch innan jag ska jobba.

Nu ska jag redigera lite. Med betoning på lite eftersom armbågseländet börjar ge sig tillkänna allt mer. [fula fula ord]
.

onsdag 8 januari 2014

Årets första arbetsdag

Pinsamt nog kom jag försent till jobbet i morse. Som tur var gjorde det inget. Förutom att jag kände mig dum, såklart. Hatar att komma försent, även om jag verkar hata att vara ute i god tid. Svårt det där.

Det var inskolning av tre barn idag, den fick jag ta hand om eftersom det var sjukdom och läkarbesök. Det gick hur bra som helst. Trevliga föräldrar och gulliga barn. Ett tvillingpar bland annat och jag som själv har tvillingar kände så klart lite extra för just dem. (Lite kramiga dessutom, vilket inte gjorde saken sämre direkt.)

Nu är jag helt slut. Nitton barn, första dagen efter långledigt och två föräldrar … Det spelar ingen roll att föräldrarna är trevliga och avslappnade, det är ändå ett extra arbetsmoment att svara på frågor, informera, lära känna barnen. Allt detta samtidigt som man kämpar för att komma ihåg hur man gör när man jobbar.

I morgon får jag en mjukstart på dagen. Börjar klockan tolv. Jobbar till fyra. Kommer ha det så varannan torsdag ett par månader framöver. Känns helt okej!

Nu ska barnen och jag titta på gårdagskvällens The Sound of Music. Älskade den filmen som barn och det lilla mina barn såg av den igår gjorde positivt intryck. Helst vill jag se originalfilmen, men får hålla till godo med den som sändes igår. Helt okej den också. (Fast originalpappan var snyggare).
.

tisdag 7 januari 2014

Det går långsamt framåt

Efter 2570 ord kastar jag in handduken för idag. Högerarmen är trött och måste vila. Det har blivit tre nya kapitel, som känns ganska bra och någotsånär viktiga för handlingen. 

Det är tänkt att det ska bli en lättsam roman, en stunds avkopplande verklighetsflykt från vardagen och jag hoppas verkligen att den kommer att upplevas så! 

Herregud vad jag vill bli klar med den nu! Är så taggad och laddad. Vill låta folk läsa, och få höra deras åsikter och reflektioner. Är så nyfiken och förväntansfull. Herregud, låt mig vara hel och skrivbar nu i vinter och vår så att jag kan bli klar med "eländet" någon gång. Har redan lite småidéer inför nästa manus.
.

Och äntligen!

Äntligen är min syster och hennes familj tillbaka efter fyra veckor i Thailand. Läskigt bruna och fräscha. Och med ett par riktigt fina väskfynd (inga kopior) som gjorde mig nästan lite grön av avund. Hrmf.


.

Vardagen smyger sig på

Maken jobbar idag. Barnen sover, en stund till, ska snart väcka dem. I morgon börjar skolan och allvaret igen. Som tur är börjar de inte förrän nio, skönt att få smyga igång med lite sovmorgon.

Själv har jag varit vaken drygt en timme. Har kört igång en omgång tvätt och gjort mig en kopp kaffe.

Tvättstugan har blivit svårt eftersatt den här helgen, liksom allt annat. Det har varit cup hela helgen. För två av barnen. Jätteroligt men intensivt. Vi har kört i (nästan) ilfart mellan hallarna, och vi har hejat och applåderat.

Dotterns lag åkte ut efter snöplig 1-0-förlust i åttondelsfinalen medan sonens lag tog sig ända till semifinal.

Jag har hunnit med kalas för min moster och försenat julfirande hos svärfar. Mysigt och trevligt. Idag ser jag fram emot att fortsätta redigera och leta fram tvättstugan.
.

söndag 5 januari 2014

fredag 3 januari 2014

Inget nyårslöfte, men ...

Eftersom jag hatar allt vad måsten heter avlägger jag inga löften. Däremot känns nyåret som ett perfekt tillfälle att starta om det mesta i livet och tillvaron.

För egen del startar jag med ett godisstopp. Jag började redan i mellandagarna. Efter att jag mer eller mindre förätit mig på skumtomtar.

Skumtomtar borde komma med en varningstext! Alternativt säljas i påsar om tre stycken. Och max en påse per person. Miljövidrigt visserligen. Bättre då förbjuda skumgodis över huvudtaget. Det är inte ens gott. Den första är god. Kanske även den andra och tredje.

När man vräkt i sig nästan hela påsen är det inte gott längre. Ändå proppar man i sig de sista, tills påsen är tom. (Den knölar man då ner mellan soffkuddarna för att man inte orkar gå till soppåsen och slänga. Sen hittar maken den och flera andra tomma påsar något år senare när han av någon anledning lyfter på nämnda kuddar).

Så. Jag fick nog av kakor, choklad och skumtomtar och annat godis. Till slut blev det allt möjligt som innehöll socker. Och vetemjöl.

Nu har jag nolltolerans vad gäller både vitt mjöl och socker och magen känns redan lite lugnare. Skönt. Jag ska fortsätta så. För att jag mår bra av det.

Träning mår jag också bra av så det har jag också börjat med igen. Ska försöka mjukstarta den här gången och inte dra på mig känningar lite här och var i kroppen, på grund av att jag förivrar mig.
.

torsdag 2 januari 2014

Nu blir det något romantiskt

Efter 1700 nyskrivna ord ska jag lägga mig i soffan och titta på någon romantisk komedi. Vila armen innan den blir trött. Och mata sinnet med något nytt.

Just nu går jag in i en "delikat" del i storyn och jag kommer längta efter nästa skrivsession. Vill egentligen bara fortsätta skriva skriva skriva! Men kroppen behöver lite vila.
.

Vänt på dygnet lite för mycket

Kommer inte i säng förrän efter midnatt och sover till långt in på förmiddagen. I morse ringde klockan nio. Maken skulle upp och jobba. Jag var lika sovande och trött som om klockan var sju. Hade säkert kunna sova till halv elva om jag inte blivit väckt.

Usch.

Jag gillar ju att lägga mig vid tio, halv elva-tiden och vakna vid halv sju. Få ut det mesta av dagen. Och de ensamma timmarna med en kopp kaffe innan resten vaknar är så himla guld i mund! Får bättra mig.

Ska även bättra mig vad gäller träning och skrivande.

Och så ska jag fundera på om jag ska fortsätta blogga eller inte. Är det lika roligt som tidigare? Ska jag ändra inriktning? Skaffa en slags röd tråd? Försöka skriva om saker som är intressanta för omvärlden? För vems skull bloggar jag och vart ska alla tankar och känslor ta vägen istället? Vill liksom inte bjuda mina Facebookvänner på allt … där finns många som jag egentligen inte borde vara vän med - folk från skoltiden som egentligen bara har mig som en i mängden "flest vänner på facebook när den dör vinner"

Nej, hellre då få vänner - som berikar på olika sätt. Extra kul är det att hitta bloggvänner på Facebook. Som man (ännu) inte träffat IRL, men har fått bra kontakt med ändå.

Nähä, nu ska jag redigera och/eller skriva lite nytt. Måste bli klar med eländet. Igår kväll lekte jag nämligen med tanken på att börja på något annat … suck.
.

onsdag 1 januari 2014

Det nya året är här

God fortsättning!

Jag är nästan yr av trötthet idag. För lite sömn gör så med mig. Beslutet att inte dricka något igår är jag väldigt tacksam för idag. Dock blev det ett fjärdedels glas champagne att skåla i när vi kom dit tidigt på kvällen, samt ett halvt glas vitt till förrätten och en pytteskvätt rött till varmrätten. Därefter blev det endast vatten. Vi pratar rätt små glas och en lååång kväll med mycket mat.

Idag blir det traditionsenlig grillning i skogen. Helst vill jag ligga i soffan och slappa, men umgås med kompisar är inte helt fel. Dessutom är det skönt att komma ut i friska luften idag.
.