lördag 31 augusti 2013

Håret - frisyren

Lovade visa frisyren. Nacken är jättekort vilket inte syns på bilden. Ibland drar jag håret bakom öronen och då ser håret ännu kortare ut.
Älskar kort hår!

fredag 30 augusti 2013

Partypingla! Hej... Nej

Jag kan nog vara bland det tråkigaste som finns. En cider och ett glas vin på en AW och sen tack och hej.

Hej sängen.

torsdag 29 augusti 2013

Nu haver jag tränat

Och gud i himmelen vad skönt det var. Efteråt. Mördarpass med siktet inställt på mage, rygg och rumpa.

Eftersom jag inte kan belasta min armbåge så mycket körde jag plankan i olika varianter när de andra körde armhävningar och burpees. Det blev en hel del planka för mig, eftersom finishen var sex minuter plankan i olika (hemska) varianter (vanlig planka och sidoplanka åt bägge hållen) - non stop! Sex minuter utan vila i mellan alltså. Supersketajobbigt. Men kul! Och otroligt skönt efteråt.

Lika gråttrött som jag var innan lika nöjd och gladtrött är jag nu. Kommer nog somna och sova gott i natt hoppas jag. Ska träffa lite ex-kollegor i morgon kväll, vore trevligt om jag var hyfsat pigg och glad då.
.

Noll inspiration och noll lust

Jag känner för att träna dock. Det är bra det eftersom det är det enda jag tänker ägna mig åt nu. Skrivandet ligger tillfälligt nere. Jag har orkat skriva typ fem, sex ord och det var typ utfyllnad i en redan befintlig text.

Men det får vara så idag. Armen mår bra av lite vila. Kanske blir det vila i morgon också eftersom jag jobbar från tidig morgon till kvart i två och ett par timmar senare ska jag in till stan.

Nu ska jag svida om till träningskläder, stoppa ett par linser i ögonen, leta fram min keps (eftersom det regnar, men vänta nu ... jag ska ju ha hjälp på mig när jag cyklar. Struntar i keps. orkar inte träna med den ändå. Mascaran får rinna.

Nu ska jag träna skiten ur mig, vilket visserligen kommer gå fort. Kanske räcker det med den lilla cykelturen dit.
.

Snart fredag och därmed hopp om livet

Den här veckan alltså ... borde inte rivstartat måndagen med att uträtta en massa ärenden. Hädanefter ska jag ägna vilodagar åt att ta det lugnt. Lovar.

Sen vet jag inte vad jag tycker är jobbigast, hysteriska barn eller hysterisk fröken? Ibland känner jag att jag vill gå fram, lägga armen om och säga "andas!" men jag har fullt upp med att själv påminna mig om att andas.

Och så intalar jag mig att det blir bättre. För det blir det.

Nästa vecka blir vi av med två barn, som byter förskola. Hemskt att säga kanske men jag tycker att det ska bli skönt. Barnen är jättegoa och det är lite trist att inte få följa deras utveckling, men det kommer bli lugnare i gruppen.

Jag som fröken kommer kunna räcka till mer till de andra barnen.

Idag på eftermiddagen var jag på ställe nummer två, och det trotsades en del. De passar på när jag är ny.  Jag är van, men för årstiden ovanligt trött och känner för att bara RYTA TILL, vilket jag inte gör.

Ska börja dricka Blutsaft vilken dag som helst, kanske redan i morgon, om maken handlar ikväll. Själv tänker jag inte handla. Jag ska pallra mig iväg för att träna en stund. Måste köra totalt slut på mig för att få ny energi.
,

onsdag 28 augusti 2013

Fortfarande beige

För ett antal år sen var jag i Köpenhamn med mina tjejkompisar. Vi var på restaurang och skulle beställa mat och dryck. Alla fick beställa utom jag. Jag syntes och hördes av någon anledning inte! Detta hade mina vänner väldigt roligt åt i många år och gjorde narr av mig ... "jaså, är du med, jag såg dig inte" och så vidare.

Nej, de gjorde inte narr! Jag skrattade åt det lika mycket som de gjorde! Kanske inte just vid tillfället, där på restaurangen, men i efterhand.

Ikväll kände jag att jag var lite beige igen. Min bror fyller år idag och ställde till med kalas. Mor, far, bror, svägerska, moster och morbror var där. INGEN AV DEM SÅG ATT JAG VAR KORTHÅRIG! vilket jag inte var senast de såg mig.

Min syster och svåger var också med ikväll, men de har sett mig i min nya, korta frisyr. Måste nog åka hem till mina föräldrar och skälla lite på dem någon dag.
.


Äsch

Förra inlägget blev bra surt och gnälligt känner jag. Om någon från mitt jobb läser kan det nog misstolkas en massa - allt gällde inte bara mina nuvarande kollegor, utan saker jag samlat på mig under alla ställen jag varit på.

Det som var jobbigt idag är glömt nu. En miss i kommunikationen (som kan vara väl så tråkig i och för sig) och vi var bra vänner innan arbetsdagen var slut. Situationen är jobbig för alla inblandade just nu.

Nu har jag fått i mig inte mindre än en kanelbulle (som en pensionerad kollega kom förbi med idag, jag tog med mig en hem) och tre choklad-kakor. (Kakor med choklad alltså, inte ren choklad.)

Det är varmt inne, eller så är jag i förklimakteriet. Eller så tar jag och vädrar ... Ikväll blir det kalas hos min bror. Då blir det mat som innehåller vetemjöl. (Därav bullen. Ska jag ändå slarva med maten ikväll kan jag lika gärna slarva även på dagen, tänker jag.) Får kanske ta en dusch. Och en powernap. Eller en rejäl nap. För att bli av med värken som strålar från sidan av nacke/hals upp mot hjässan.
,

Bortse från detta inlägg, jag behövde bara kräkas lite

Är så trött idag igen. (Ska köpa hem Blutsaft och dricka, jag tror att jag har brist på både järn och b-vitamin och annat livsuppehållande.)

Visst, det går (kanske) över när (om) det lugnar ner sig på jobbet ... Men tveksamt ibland ... med en fröken som aldrig är lugn och sansad så blir inte barnen det heller ... så jag vet inte. (Det är faktiskt inte jag som är den stressade/uppstissade/nästan gapiga fröken. Bäst att tillägga kanske.)

Funderar nästan på att starta en egen avdelning. Där jag låter barnens vilja styra TILL EN VISS DEL! Alla barn kan inte få sin vilja igenom hela tiden. De mår inte dåligt av att få vänta på sin tur. Eller lära sig att använda det lilla trevliga ordet Tack. "Smöret, tack. Mjölken tack." Istället för att bara gapa rakt ut och sträcka sig över bordet, och/eller bli förbannat när smöret eller mjölken inte skickas i samma sekund. Det måste bli lite hyfs på barnen, kan jag tycka. Och när vissa föräldrar inte klarar det, då får kanske andra, så som dagispersonalen hjälpa till?! Eller nej. Vad vet jag. Men det här att barn inte kan lastas för saker som de gör fel. Eh, jo. I många fall tycker jag faktiskt det. Helst när de rycker saker från mindre kompisar så att dessa faller omkull och slår sig. Eller drämmer till en kompis med något hårt, med vilje. Då MÅSTE det felande barnet få veta att det den just gjorde var fel. Tycker jag.

Jag ska egentligen inte yttra mig kanske. FÖR JAG ÄR JU INTE UTBILDAD FÖRSKOLLÄRARE. Då kan och vet man egentligen ingenting om barn. För nu för tiden behövs inte sunt förnuft över huvud taget. Nejdå, det ska till en utbildning och en läroplan. Tack Gode Gud, eller någon, för Läroplanen.

Jag vet inte, kanske är det en brist i min mammaroll, men jag tyckte att det räckte att mina barn var trygga, hade roligt, lekte med kompisar och fick tröst av snälla och uppmärksamma fröknar (kvinnliga som manliga) när de var ledsna. Mycket mer än så behövde inte mina barn när jag lämnade dem på dagis och dagmamman.


OBS. Det här är inte kritik mot förskollärare i allmänhet. Just nu drar jag alla över en kam eftersom jag är trött och irriterad. Jag ska också säga att jag lärt mig massor om mitt sätt att se på barn sedan jag började inom barnomsorgen.

Nu ska jag göra kaffe.
:

tisdag 27 augusti 2013

And tråktisdag it is

Den där dåliga magkänslan vill inte försvinna. Saker går fel och snett och jag blir bara tröttare och surare för varje timme.

Vet inte varför.

Om en och en halv timme ska jag träna, hoppas att det piggar upp mig och hoppas att det inte innebär att jag kommer belasta min lite ömma armbåge.

Texten når totalt 65800 ord nu. Det är jag glad över, även om det just för tillfället går lite segt ... (men varför skulle det inte gå segt just idag?)
.

T som i tråktisdag

Redan i morse kände jag att det tog emot. Jag ville hellre stanna hemma idag än att gå och jobba. Tyvärr hade magkänslan rätt den här gången, det blev en tråkig dag. Trots att jag försökte le och tänka positivt. En kollega tyckte att det var bra att jag såg så glad ut. Det kändes som en bra grej. En annan kollega såg ut att vilja slå till mig. (Energitjuv kan man kalla sådana.)

En tredje kollega, en ung kille, frågade nyfiket hur det går med boken och sa att han ser fram emot att läsa den.

Ungefär så var min dag idag. På jobbet.

Sen cyklade jag hem och drack kaffe med min man som är hemma, in between meetings, och tog en liten tur bland blommor och blad i trädgården. Men det var för varmt så jag gick in.
Nu ska jag skriva lite, sen äta lunch, sen vila för att orka gå och träna ikväll.

Tack vare en ljuvlig sensommarkväll igår hamnade vi på balkonghäng hos min syster och svåger. Det blev lite för sent för att vara mig och vardag så jag är trött idag. Men det kan man ta när arbetsdagen inte börjar förrän kvart i nio.
.


måndag 26 augusti 2013

Snart blir det soffan resten av kvällen

Ska bara lite först.

Idag har jag, efter optiker och promenaden till jobbet där jag skulle lämna tillbaka en nyckel som jag lånat (som jag nu får behålla) så åt jag lite lunch och när yngsta dottern kom från skolan åkte vi till Allum där jag klippte mig och shoppade jympaskor och jympabyxor till dottern, en tur till Systemet för att köpa en present. Sen ... sen for vi i ilfart till Mölnlycke (nej, jag höll hastigheten, men hjärtat dunkade i ilfart) och med fyra minuters marginal fick jag hämtat mitt körkort.

"Det här körkortet har gått ut och gäller inte längre." Expediten tittar på körkortet.
"Jag har passet med mig." Jag gräver i väskan.
"Smart!" Expediten lät impad. Eller förvånad?

Sen hem via Ica, och den lilla butiken i centrum som säljer bland annat hälsokost och slutligen biblioteket för att hämta äldsta dotterns beställda tegelsten till bok.

Snart slänger jag mig på soffan och slötittar på Idol med barnen. De älskar det och jag biter mig i tungan och vuxenmobbar deltagarna tyst för mig själv, skrattar bara i de fall barnen skrattar. En del är ju ... underhållande.
.

Sällan blir det som man tänkt sig

Jag skulle hämta ut mitt nya körkort i morse innan jag skulle vidare till optikern. Det gick sådär. Jag blev naturligtvis sen och istället för att riskera att utsätta mig för onödig stress bestämde jag att ta optikern först och Posten på vägen hem från optikern.

Det var bara det att Posten har inte öppet mellan tio och tre.

Det får bli en tur i eftermiddag istället. Det är bra för då kanske jag passar på att klippa mig igen. Jo, se jag behöve inte nya glasögon eftersom synen inte ändras särskilt mycket ... vafalls, ska man se så här obra?!

På så vis har jag sparat ett par tre tusenlappar idag. Eller tjänat, som jag hellre ser det. Så då kan jag gå och okynnesklippa mig. Vet inte om det är bra, men jag lyckades få en tid hos tjejen som klippte mig förra gången och henne var jag nöjd med. Den här gången ska nacken bli riktigt kort! Längden vid öronen ska sparas, men håret ska få klippas upp lite mer och framförallt klippas ur! (vill ha tunt hår!)

Nu ska jag dricka kaffe och spankulera i trädgården.N
.

Måndag och ett inlägg om kompost

Måndagar är inte så dumma nu för tiden. Jag är nämligen ledig då. Fast idag ska jag åka iväg och uträtta ärenden. En solig och skön dag. Dålig tajming.

Idag skulle jag vilja (och behöva) vara hemma tvätta lite. Och sitta på altanen och njuta av vädret. Morgonen är helt ljuvlig. Sval men vacker. Jag har utfordrat kaninen med lite äpple och kollat statusen i min kompost. Det ser bra ut där, i komposten. Gott om sådana där gråa djur som ser ut som skalbaggar (läste på att de liksom hör till, är alltså bra) och daggmaskar (som är meningen med en kompost, typ).

Ibland finns det även mördarsniglar högst upp på insidan - det gör de inte länge, kan jag säga. De åker ut och klipps itu.

Det här låter kanske konstigt, men jag tycker att det är jättekul med kompost! Vi (jag) slänger visserligen endast gammal och överbliven frukt och grönsaker, och inga tillagade matrester förutom ett för stort gäng makaroner häromdagen.

Jag skulle vilja testa att slänga mer mat där, än att låta det åka i soporna (som visserligen blir biogas) - mest för att se om jag fixar det! Hittills ser det jättebra ut i komposten och luktar för det mesta ganska gott. Vill inte förstöra det genom att kasta ner saker med tillsatser och för mycket salt. Men vi får se. Vore skönt att få ner sophämtningsräkningen, men inte på bekostnad av fin jord.

Kanske lära sig att inte laga mer mat än vad som äts upp kanske?
:

söndag 25 augusti 2013

Nu blir det en promenad

Herregud vad jag somnade och sov på soffan tidigare i eftermiddags. Mellan tre och fem stensov jag!

Innan dess hade jag vräkt i mig en påse godis och nu på kvällen har det blivit en pizza. Nu behöver jag göra av med lite energi (som jag inte har eftersom jag fortfarande är seg och trött) och få lite frisk luft.

Måtte jag kunna somna ikväll. Om inte får jag ta och vika högen med tvätt. Eller skriva. Men jag vill helst sova. zzzZZZzzz
.

Det löste sig

Det räckte att jag läste igenom vad jag senast skrev så lossnade det! Skönt.

Två omgångar tvätt är hängda, frukost äten, växter hos mina föräldrar vattnade, kaffe omgång två dricks samtidigt som jag äter godis.

I morgon ska jag åka och hämta mitt nya körkort, äntligen och så ska jag till optikern. Som också är min bror, vilket gör att synundersökningen blir ganska gratis. Tills det är dags att betala för glasögon och linser har lönen kommit och sen är det inte mycket kvar av den.

Vi var borta igår kväll, hos trevliga människor. Och frun i huset och jag pratade jobb och arbetstider och pengar ... vi är i samma bransch och har ungefär samma syn på det här med jobb.

Våra män är lite mer karriärinriktade. Vilket kanske är tur, känner jag. Så att någon inbringar pengar till banken och mataffären.

Måtte jag inte bli lämnad bara. Då blir det tufft, på riktigt. Kanske bäst att jag tuffar på mot de nittio.  -tusen orden alltså. Om två tusen hamnar jag på sextiofem. En bra bit på vägen alltså. (Hoppas att det är BRA också.)
.

Jag har kört fast

Igår passerade jag 60'. Det gick så bra, det flöt på och orden bara sprutade. Nu är det stopp. Jag är vid ett läge där det liksom inte händer så mycket ... det behöver inte hända så mycket heller, det funkar bra att bara guppa omkring. Så vad i hela friden ska jag skriva då? Det är ju inte kul att läsa hur de lullar omkring.

Jag tar det med ro. Blir det inget skrivet så blir det en vilodag. Det behövs också. Helst eftersom vi var borta igår kväll. Blev bjudna på mat, vin, drink och ännu mer vin. Jag har lite ont i huvudet idag.

Igår eftermiddag var min bror med familj här och fikade. Hans dotter är ett halvår och helt bedårande. Idag skiner solen och jag har en omgång tvätt i maskinen som snart är klar och ska hängas ut.

Nu var det nog slut på intressantheterna.
:

lördag 24 augusti 2013

Vad är väl en sovmorgon på helgen?

Inte vet jag, jag har glömt hur det känns.

Vaknade vid sju och försökte somna om. Sängen var skön, täcket lagom varmt och temperaturen i rummet perfekt. Men somna gick inte.

Nu står jag vid datorn och väntar på att kaffet ska rinna ner. En omgång tvätt är redan igångkörd. I rumpan och låren svider träningsvärken. I kväll är vi bortbjudna.

Och om armen vill - jag körde lite för många burpees i torsdags kväll - så kan jag komma upp i sextiotusen ord idag. Eller senast i morgon. Idag SKA jag skriva korta stunder åt gången. Men nu kaffe med skummad mjölk!
.

fredag 23 augusti 2013

Är du beredd att betala mer för barnomsorgen?

Den frågan hade jag lust att ställa till en pappa när han hämtade sitt barn i eftermiddags.

Han "klagade" på att det var många nya ansikten hela tiden, ny personal, nya vikarier ... Jag bemötte inte kritiken och jag försvarade inte heller verksamheten. Jag log och sa att jag varit där en del förut och kommer vara där två tillfällen varje vecka framöver.

Jag borde kanske sagt att han skulle ta upp frågan med någon ansvarig. Till exempel förskolechefen eller någon på kommunen. Jag som vikarie kan ju inte göra något åt saken! Mer än att ta åt mig och känna mig träffad.

Jag har full förståelse för att han tycker att det är ett bekymmer. På många ställen är det ett problem med nya ansikten som kommer och går. Föräldrar blir oroliga. Men vad ska man göra? Det finns inte hur mycket pengar som helst i verksamheten. Tyvärr.

Kanske var han trött, kanske hade han dåligt samvete över att sonen var kvar länge och sist. Kanske menade han inget annat än att det faktiskt är många nya ansikten lite då och då och inte kom på något annat att prata om? (Men jag var kvar sist en eftermiddag i våras, med samma barn, och det var exakt samma sak då när pappan hämtade.)
.

Skön fredagsfeeling

Igår var jag och körde ett ben- och rump-pass. Det känns idag.

När jag fortfarande låg kvar i sängen och drog mig (innan maken blev gôra-sen och fick skjutsas till busshållplatsen) lovade jag mig själv att INTE SKRIVA idag.

Sen ångrade jag mig. I och med att jag fick gå upp trots sovmorgon tänkte jag att jag kan skriva en halvtimme nu på morgonen, innan jobbet.

Tills jag kom på att jag är i ett skede där jag behöver tänka till. En hemlighet ska avslöjas och flera personer blir berörda. Känslor ska röras upp, det ska reageras och det ska helst beröra och gärna underhålla - och det kan inte göras i en handvändning.

(Eftersom jag inte vet hur man skriver sådana scener, eller hur just mitt uttryckssätt mottages hos läsaren, antar jag att jag får helt enkelt skriva scenen och sen låta den vila. (Och låta någon eller några läsa och komma med synpunkter) Herregud vad roligt och spännande det är att skriva!

Trots det känns det himla bra (!) att jobba fredagar igen. Istället är jag ledig måndagar. Tror att det kommer bli en bra höst. Och är nu bara armbågen med mig och fortsätter att långsamt blir starkare så tror jag att det kan bli himla bra.
.

torsdag 22 augusti 2013

R*vdag

Jag är oändligt tacksam över att ha fått en ledig eftermiddag just idag. Från och med nästa vecka kör vi igång och jobbar torsdagseftermiddagar ...

I morgon jobbar jag heldag på andra stället och får således lite sovmorgon. Halleluja! Jobbar däremot till ganska sent. Inte fullt lika halleluja.

Förutom att jag tycker att det är jättekul att jobba (barn är fantastiska har jag upptäckt!) så är det välbehövligt för armen och resten av kroppen.

Ikväll ska jag träna. Och jag undrar hur i hela friden jag ska orka. zzzZZZzzz. Tur att det är fredag i morgon.




Och ja. Skrivandet går fortfarande bra. Om jag låter bli att analysera texten.
.

onsdag 21 augusti 2013

This day, so far

Orkar inte ens berätta om arbetsdagen ... men så här mycket kan jag säga: jag har huvudvärk.

Om jag vilar armen eller om jag skriver?

Tror någon att jag kunde hålla mig ifrån manuset? Det kunde jag inte. Datorn åkte på det första när jag kom hem.
Men jag skulle bara skriva den stunden jag fick ensam hemma tills barnen kom hem, hade jag intalat mig. Sen skulle jag göra något annat.

Nu har barnen varit hemma en halvtimme och jag har ingen som helst avsikt att sluta skriva. Hur mycket jag än försöker förmå mig att ta det lugnt med armen. Däremot har jag tagit en liten paus, för att göra ett par knäckemackor med ädelost och fikonmarmelad.

Hej texten, nu kör vi igen!
:

tisdag 20 augusti 2013

Jag har missbrukartendens tror jag

Som säkert alla vet vid det här laget, eftersom jag har en förkärlek för att upprepa mig, har jag problem med en armbåge - sk tennisarmbåge - ett slags musarms-problem.

Som säkert alla också vet håller jag på och skriver på manus nummer två (eftersom ettan förlora' och försvann, typ).

Nu verkar det inte bättre än att jag har kommit in i ett flow, samtidigt som armen är något bättre igen (känns faktiskt nästan helt bra!) ...

Problemet är att när armen är så bra som den är så kör jag bara på, utan att ta hänsyn till att den faktiskt är skör och behöver vila mycket.

I detta nu pågår en inre strid. Ena halva jag vill bara fortsätta skriva, eftersom jag har ett flow och det går/känns så himla bra. Den andra skriker: Vila! Vila armen innan den blir för trött och sliten och inflammationen blossar upp på nytt.

(plats för svordomar)

Naturligtvis ska jag vila. Helst som jag skrivit 2400 ord idag. Jag som tänkt att 500 per dag är helt okej augusti månad ut.

Nu ska jag sätta datorn i vila, eller kanske stänga av den helt och ägna resten av kvällen åt att heja på min fjortonåring som spelar match om en halvtimme.
.

Dags att börja träna igen tror jag minsann

Blev sen i morse. Det tog lite tid att vänja sig vid att hela familjen skulle iväg. Jag glömde väcka maken i tid, och glömde äta frukost i tid och ja, det blev sent helt enkelt.

På jobbet var det en inskolande mamma som nickade mot min mage och glatt utbrast: Är du gravid?!
Eh, nej, svarade jag. Och förbannade min dåliga hållning i kombination med osmickrande klänning. Samma klänning återfinns på ett kort från Öland - där jag sitter i en stol med handen över magen och ser jättegravid ut!

Men jag får ta det. Eftersom jag inte sträcker på mig och inte orkar hålla in magen (seriöst, orkar folk hålla in magen hela dagarna? Jag gör det inte) och dessutom är lite svankryggig får jag skylla mig själv.

Men klänningen stoppas undan i en låda.
:

måndag 19 augusti 2013

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Men bra ändå.

Knappt hann jag påbörja min (sena) frukost förrän barnen kom hem från skolan. Första skoldagen, två timmar lång. Pratade lite med dem och fick höra hur de haft det i sina nya klasser. Mina tolvåringar (tvillingar) har nu börjat i egna klasser efter att ha hängt ihop sedan tiden i min mage.

Strax därefter ringer maken. Han var mellan två möten och ville komma hem och dricka kaffe.

No more tyst och stilla hus. Men lite mysigt ändå.


Jag fick en längre paus än vad jag trodde, vilket är väldigt bra för min arm. Men nu ska jag på´t igen. Manuset har precis passerat 46000-ord-gränsen.
,

söndag 18 augusti 2013

Jamen det var väl bra

Rubriken kan läsas både med och utan ironi.

Jag har skrivit drygt 2400 ord idag. Det är både bra och inte bra.

Bra därför att jag nu har passerat mitt delmål på 45000 ord. Yay! (Nej, jag har inte bestämt att romanen måste bli precis 90000 ord, men jag har satt det som ett mål och sen får vi se. Den är klar när den är klar liksom. Då spelar antalet ord ingen roll. Men med tanke på allt onödigt och överflödigt jag skriver som sen måste raderas så ...)

Inte bra är att jag kört på lite för mycket och lite för länge. Armen mår inte bra av det.
Dumma dumma mig.

Nu har jag skrivförbud resten av dagen. Sen ska jag be till alla högre makter att armen klarar det här och mår bra i morgon. Och jag lovar då, dyrt och helig,t att inte köra på lika hårt i morgon. Men det kommer bli svårt.
.

Eh, jag och matte

Räkna är inte min starkaste gren.

Att jag skulle ha 1500 ord kvar till 45000 stämmer ju inte riktigt. Däremot stämmer det att jag hade 1500 ord kvar - jag skrev nämligen fel. Det var 43500 ord som var skrivna och inte 42500.

Det gör ju inte att jag räknade rätt för det gjorde jag inte. Men det gör att jag är närmare delmålet! Hurra för det.

I skrivande stund mäter texten 44400 ord och jag kanske kommer upp i 45' redan idag. (Vilket jag känner på mig att jag gör, om jag känner mig själv rätt. Hur det blir med armen efter det återstår att se).

(Men eftersom jag känner mig själv ganska väl vid det här laget så vet jag att jag kommer att förbanna mig själv och min envishet lite grann. Eller mycket.)
.

Mitt skrivande


Om ca 1500 ord har jag kommit halvvägs i mitt skrivande av manus 2. Det känns bra. Helst som denna berättelse är mycket roligare att skriva än den förra.

Den förra ligger mig visserligen varmt och hjärtat och jag tror och hoppas att jag kommer att skriva klart den någon gång. Men i nuläget är det den här storyn jag fokuserar på - jag älskar att skriva den! Hittills har jag inte drabbats av det riktigt stora tvivlet heller, och ingen direkt skrivkramp - inte mer än den jag tvingat mig själv att ta: skrivpaus pga armbågen. Peppar peppar.

42500 ord mäter det i nuläget. Tyvärr kan jag inte skriva många hundra ord åt gången innan armen protesterar. Nu har jag "slösat" några av dem på det här inlägget.
.

Godisbakis

Jag åt godis igår. Stora mängder, för att vara mig. Och det gick snabbt.

Några riktigt oätliga bitar lämnade jag. De var verkligen äckliga. Marmelad med körsbärssmak. Jag trodde det var svartvinbär. Oätliga, trots att de var färgat socker.

Så idag känner jag mig lite bakis. Too much socker.

Därför passar det bra att det är regnigt och grått och att min arm *peppar peppar* känns bättre! Såå himla skönt, och sååå himla svårt att hålla mig ifrån skrivandet! Men måste måste spara på armen nu, så att den kan fortsätta gå åt rätt håll.

Och Jessica, om du läser det här, jag kan rekommendera epikondylitband för att avlasta armbågen. Och något slags värmeskydd för armbågen vid styrketräning, lätt sådan. Jag kör styrketräning nästan varje dag för att stärka underarmens muskler. Att sluta skriva finns inte på kartan. Alternativet är då att bli starkare i händer och armar (och axlar och skuldror och ja, hela jäkla kroppen behöver bli starkare helt enkelt.)

Om ca 1500 ord har jag kommit halvvägs i mitt skrivande av manus 2. Det känns väldigt bra. Ännu bättre skulle det kännas om jag visste att armen håller för att skriva klart det helt och hållet.
.

lördag 17 augusti 2013

En bra första arbetsvecka

Den ångest jag kände förra helgen ... Rys!

Det hade jag inte behövt. Veckan blev så mycket bättre än jag vågade hoppas. Både mitt vanliga jobb och mitt nya ställe är jättebra. I alla fall nu i början.

Igår var jag på ställe nummer två. Där jag ska vara torsdagseftermiddagar och fredagar. På torsdagarna rullar jag ner för backen från ställe nr ett till ställe nr två - jag passerar det stället varje dag när jag går eller cyklar hem från jobbet. Himla bra!

Igår var en väldigt bra dag också. Inskolning som rullade på jättebra. Goa barn som jag jobbat lite med förut och trevlig personal.

Höstens arbetsinsats kommer landa på lite drygt halvtid. Till en början. Från oktober någon gång kommer jag få ytterligare några timmar.

Nu ska jag dricka kaffe. Morgonens första kopp. Den bästa.
.

onsdag 14 augusti 2013

Så mycket bättre!

Första arbetsdagen idag. Inte kvart i nio som var tänkt utan sju! Mitt i natten ju.

Jag hade svårt att somna igår kväll (som vanligt när jag ska upp tidigt) och var dödstrött när klockan ringde. Men det kändes mycket bättre än vad jag trodde. Inte alls så mycket "livet är meningslöst" eller "nära döden" faktiskt.

Dessutom var själva jobbandet mycket bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Trots att det var en lite rörig dag. Minst sagt.

Första dagen för de flesta barnen. Första dagen på åtta veckor för mig och allra första arbetsdagen för en ny kollega. Plus inskolning för en liten plutt som inte ens fyllt ett år än! Pust!

Den nya kollegan verkar jättebra! Vikarie (barnskötare och undersköterska) tills de hittar en utbildad förskollärare. Hon kan alltså komma att försvinna från oss. Det är synd.

I morgon jobbar jag heldag igen, vilket också känns jättebra nu när arbetslaget känns nytt och spännande. Och på fredag är jag på ett annat ställe, heldag, där jag ska vara varje torsdagseftermiddag och varje fredag (rullande schema). Detta ställe ligger på vägen mellan jobbet och hemmet så när jag är klar på torsdagarna på mitt vanligt ställe rullar jag ner för backen till nästa. Där har jag varit förut och är lite "känd" bland personalen. Känns bra.

Tror att hösten kommer bli rolig och spännande. Det känns så. Himla skönt, med tanke på att jag höll på att bryta ihop häromdagen. Men det är en helt annan och förhoppningsvis glö
.

tisdag 13 augusti 2013

Och lite huvudvärk på det

För tredje dagen i rad tar jag en huvudvärkstablett och hoppas att skiten går över. Det är det här med att semestern är slut, tror jag. Hat på det.

Mer ledighet åt folket!

Idag har jag inte röjt särskilt mycket i det som ska bli syrum. Orkar inte gå in på det här med syrum, men det är till döttrarna, inte till mig. Det blev inte mycket röjt. Jag hittade gamla foton, och blev sittande.

Sen ringde en kompis och ville träffas. Vi tog en promenad och en kopp kaffe och pratade pratade pratade!

Jag måste nog börja umgås med lite mer folk igen, det är faktiskt himla trevligt.

Sen slog huvudvärken till. I morgon börjar jag jobba klockan sju. (Tur att jag fick veta det med kort varsel - hade varit jobbigt att gå och tänka på det i flera dagar, veckor. I min värld har jag föreställt mig att jag mjukstartar hösten med att börja kvart i nio. Tji fick jag. Jag rivstartar. Lika bra. Kanske.)
.

Sista semesterdagen

Jag har varit ledig i åtta veckor. Åtta ljuvliga veckor. Åtta ganska fattiga veckor, om man ser till pengar, men pengar är inte allt. Dock ganska lugnande för nervsystemet.

Men nu blir det snart ordning på torpet. I slutet av den här månaden får jag min lilla lilla lön för juni. Glömde lämna in tidrapporten i tid. Ett par veckor till, sen rasslar det till på kontot. Som i växelskålen i kassan på Ica. Några kronor.

En stor fördel med att jobba inom barnomsorgen, i samhället där jag bor, är att jag har noll kronor i utlägg för resor, noll kronor i okynnesshopping, noll kronor för finkaffe på morgonen (brygger eget hemma, visserligen inte gratis, men nästan i jämförelse med finkaffet på stan), noll kronor i utlägg för snygga kläder som man "måste" ha på kontor inne i stan.

I morgon börjar vardagen och allvaret igen. Det känns sådär. Att börja jobba är blandat ... det ska bli trevligt att "göra något vettigt"och det ska bli trevligt att tjäna lite pengar igen, kontot är verkligen tomt nu. Men i övrigt ... att veta att man måste gå upp, måste gå hemifrån, måste prestera, måste städa/tvätta/laga mat efter en ibland jobbig arbetsdag. Alla dessa måsten! Urjobbigt.

Som tur är känns det lite mindre "måste" när jag "bara" vikarierar. Förskolechefen är inte min chef, hon är förskolechef - jag är min egen chef. (Ok, jag kanske lurar mig själv lite här, men det känns bra att se på saken på det sättet. Och jag har faktiskt möjligheten att säga nej till jobb, om jag vill.)

Så. Idag ska jag hinna med allt det där som man ska hinna med under regniga lediga dagar. Samt hinna koppla av och ladda upp inför hösten. Lycka till.
:

måndag 12 augusti 2013

Eh eh eh, hej!

Herregud. Jag blev sen när jag skulle iväg och stressade som en tok. Svetten nästan pärlade sig i pannan när jag kom fram. Men jag kom nästan prick halv. En eller tre minuter över halv blev den och några hade precis klivit in genom dörren före mig. Bra jobbat ändå. Lite jobbigt bara att jag svettades. Och att det var inte bara mina kollegor utan två (eller kanske tre!) andra förskolor där.

Vi var 24 personer hemma hos förskolechefen. Vi åt god soppa. Efter att jag hade gått runt och hälsat på alla. Några hade jag redan hälsat på, bara ett par minuter tidigare. Så pinsamt.

Tur att jag inte visste innan att det skulle komma en massa främlingar. Då vete tusan om jag hade gått. Jo, det hade jag men jag hade varit nervös! Jag har lite svårt för stora folksamlingar. Att prata inför folk är en konst som jag inte behärskar.

Som tur var hade jag varit på de andra ställena. Det var några människor som var helt nya, och det är därför jag tror att det var en fjärde förskola som var inblandad ... får kolla på onsdag när jag är tillbaka på jobbet igen.

Eller så är det så att jag varit vikarie för just de människorna som jag inte kände igen.

Fast nej, nu minns jag. En fd dagmamma - som kände igen mig från tiden när mina tvillingar gick hos dagmamma, jobbade på ett fjärde ställe. Det som jag inte varit på.

Så.

Och en annan pinsam sak. En tjej som jag kände igen som jag jobbat väldigt mycket med var där också ... och hon har - visade det sig ikväll - en tvillingsyster som ser precis likadan ut. Herregud. Det förklarar en del förvirrade saker. Eller så är det bara jag som är förvirrad. Det kanske är "rätt" tjej jag pratat med tidigare, och "fel" tjej som var med ikväll.

(Det hade underlättat om jag kom ihåg namn. Vilket jag inte gör. Dessutom heter de ganska lika namn också! Gaaaaah!)

Men, när jag tänker på det, det är nog så att henne jag jobbat mest med (och under en turbulent period) inte var med ikväll, utan tvillingsystern. Som jag också jobbat med förut.

Jag försökte reda ut det här med henne, men hon hängde inte med i svängarna. (Fullt förståeligt.)

Jag tröstar mig med att hon säkert är van att bli ihopblandad. Typiskt mig att börja bena ut saker och ting. Läs: tänka högt.

Och då har jag inte ens druckit vin.


Note to me: Behöver inte ha fullkoll på precis alla.
Släpper det nu.
Och tar ett glas vin. Det som är kvar i botten på flaskan sen i lördags.
.

Huvudvärk

Det är något med vardagar, rutiner och måsten som jag inte klarar av. Huvudvärken från helvetet infann sig igår, men var borta i natt, men nu på morgonen har den återkommit med full och förnyad styrka.

Kaffe, lite frukost, en huvudvärkstablett - nu blir det horisontalläge tills illamåendet och värken är borta.

Ikväll vill jag vara pigg. Då ska jag iväg och umgås med mina kollegor och chef hemma hos chefen, här i samhället. Gångavstånd till och från trevligheter gillar jag mycket. Nej, jag är inte lat, men väldigt väldigt bekväm.
.

Ännu en slö gårdag

Jomen visst satte jag mig i soffan framför tv-spelet och spelade en stund. Även igår. På kvällen var jag riktigt trött i höger hand och arm. Bra där. Väldigt bra.

Idag - strax - ska jag sätta på mig mitt armbågsband (epikondylitband som det egentligen heter) och skriva en liten stund. Ca en kvart åt gången. Boken tar knappt form med de få hundra ord jag lyckas plita ner om dagen, men tittar man i mikroskåp så ser man att det trots allt går framåt.
.

söndag 11 augusti 2013

Över gårdagen stryker vi ett streck

Efter mina 500 ord i går morse blev det frukost och därefter satte jag mig i soffan och spelade tv-spel. Hela dagen. Jag gjorde ett par avbrott för att dricka vatten, gå på toa och äta sen lunch. Sen fortsatte jag spela tills klockan var tjugo i tio på kvällen.

Slöseri med tid. Men skönt att verkligen få koppla av. Även om det inte är min grej att koppla av så mycket att jag kopplar bort mig fullständigt. Tur att det är en ny dag idag!
.

lördag 10 augusti 2013

Mjukstartar lördagen

Struntar i promenad och löpning ett par dagar, eftersom jag verkar ha gjort något konstigt som att överanstränga knät.

Istället ställde jag mig vid datorn och skrev - 500 ord! Med mitt epikondylitband runt armen känns det helt okej.

Nu vill jag inget hellre än fortsätta skriva men VIS AV ERFARENHET väljer jag att låta armen vila ett tag och går och sätter på dagens första kopp kaffe.
,

fredag 9 augusti 2013

Det rullar på, livet

Jag har kommit på att jag behöver rensa i röran här hemma. Rensa som i boken Rensa i röran med Feng Shui.

Det behöver verkligen slängas saker. Läggas undan. Slängas lite till.

Igår morse hade jag ont i ena knät när jag gick ur sängen. Det onda höll i sig någon timme och i takt med att jag rörde mig försvann det. Idag känner jag inget. Tackålov. Kanske överansträngning? Borde kanske inte sprungit i förrgår. Borde kanske inte utökat rundan.

Nu blir det till att vila idag och kanske i morgon. Sen får det bli en promenad. Kanske med lite mindre power än vanligt. Får se. Vill ju inte dra på mig mer ont än jag redan har. Räcker med en dum armbåge som vägrar bli bra.

Vad gäller armbågen så kör jag lite styrketräning för underarmen varje dag, och stretchar. Och när jag skriver använder jag mitt epikondylitband, som spänns över underarmens muskel. För att avlasta muskelfästet i armbågen. Tycker att det känns bättre när jag använder det.

Dessvärre har jag kört fast i mitt skrivande, lagom till jag börjar skriva igen. Drabbats av Tvivlet.
.

torsdag 8 augusti 2013

Besök i staden idag

Stora småstaden Göteborg var regnig och grå. Precis som jag minns den.

Vi köpte två skolväskor. Klippte sonen. Åt lunch.


Gott så. Vi tittade på jeans till äldsta dottern, men hon liksom jag stod inte ut med att titta och prova så vi gav upp. Sköt upp problemet till en annan gång. Bra.

Nu har jag gjort mig fin. Hittade ett gäng lösnaglar i en låda och började sätta fast dem. Självhäftande. Tyvärr hade jag bara åtta stycken kvar och det upptäckte jag först när jag satt på dem. Två naglar är opimpade. Men de får användas till att klia mig och öppna saker med. De andra åtta fingrarna är obrukbara. Nätt och jämt att jag kan skriva det här inlägget.

(Jag hade två (!!?) askar med lösnaglar till, dock ej självhäftande, men limmet hade torkat.) Jag förstår inte. Jag är verkligen inte personen som använder lösnaglar! Det går ju inte att göra någonting - och framförallt inte i trädgården. Så varför jag ens har dem vet jag inte ... en kvarleva från när jag var brudtärna antar jag.

Jaja, nu är jag fin när jag ska bort om en timme. I alla fall på åtta fingrar. (Att två av naglarna är på tok för stora för nageln behöver vi inte prata högt om.)
.

Är sommaren över nu?

Idag är det mulet ute och det har kommit lite regn. 14,5°. Är hösten på ingående?

Jag älskar hösten! Jeans, tjocka tröjor, halsdukar, stövlar, polotröjor, vackra färger på träd och buskar, klarblå himmel, hög luft, underbar doft i skogen ... Nya pennor och skrivböcker. Ny kalender.

Men det här att börja jobba igen! Jag har inget emot att börja jobba egentligen - jag har tackat ja till att fortsätta vikariera i barnomsorgen och det känns bra - tänker i nuläget inte ens titta åt annat jobb - MEN ... Det här inrutade livet. Det här måste göra si eller så. Jag vill bestämma själv!
.  

onsdag 7 augusti 2013

Jaha, nähä

Jag ger mig ut och går. Måste rensa huvudet och tankarna. Det är så mycket. Och så lite.

Idag har jag tvättat en del. Och ätit lite för mycket vetemjöl. Men himla goda mackor! Salami, brie, sallad och fikonmarmelad. Och mackor med vällagrad gorgonzola och fikonmarmelad. Och en macka med roquefort och fikonmarmelad.

Gudihimelen vad jag blev sugen på ädelost med fikonmarmelad nu! Men ut och gå var det ju. För att få lite ordning i skallen.
.

Effektivitet. Eller inte.

Jag känner att jag måste göra något. Göra något. Förändra. Röja. Någon slags förändring.
Så jag går in i tvättstugan. Att röja där inne är att frigöra eoner av energi. Jag stirrar på röran i säkert fem minuter. Jag står nästan blick stilla, det är bara ögonen som rör sig. Jag funderar. Var ska jag börja? I vilken ände ska jag börja röja? Köra igång en omgång tvätt? Stryka? Vika det torra för att få plats att hänga det blöta?

Jag går därifrån utan att ha lyft ett finger.

Not so effektiv idag.
:

Hemma

Tittat till växterna både ute och inne. Sovit i egna sängen. Inga djur och inga ljud, bara tyst. Skönt.
Men ändå, semestern är snart över.

Nu blir det kaffe och sen blir det fundera lite ... ska jag börja skriva lite eller ska jag försöka komma i ordning? (Läs: tvättberg och dammelefanter.)
.

måndag 5 augusti 2013

Duscha? Eller låta bli?

Borde spara på armhelvetet och ge tusan i att blogga. Men ... Måste berätta att jag lever.

Duscha är såååååååååå tråkigt. Tråkigt hemma, men ännu värre borta.

Luktar inte hallon nu men ooooorkar inte. Vill inte heller. I morgon åker vi hem. Jag kan lukta lite småunket ett dygn till.

Hoppas vi slipper påhälsning i natt. Av FLADDERMÖSS! Jo. Inomhus. Tre stycken i två omgångar. Gissa om jag vill hem!?!

Mer om allt inom ett par dagar. Tills dess njuter jag av livet! (Om jag förtränger vad som kan komma inflygandes i huset - trots att det är stängt överallt!!! De bor under yttertaket, vi hörde dem igår, men huset är extratätat! Inte tillräckligt dock ... Huuuuu.)

Men förutom det är tillvaron nästan magisk.

I förrgår kväll

Vy från sjöboden denna ljumma ljuvliga lördagkväll.

söndag 4 augusti 2013

Igår kväll

Middag vid sjöboden. Grillad lax. Helt ljuvligt gott och mysigt!