fredag 28 april 2017

Vila vila vila

Gårdagen var jättejobbig, på flera plan, och jag fick naturligtvis huvudvärk på eftermiddagen.
Som hänger i även idag. Den typen av värk som vanliga tabletter inte rår på. Dessutom har jag ont i halsen. Stannar således hemma från jobbet och känner mig som värsta svikaren och skolkaren.

Jag orkar inte ... orkar inte med mig själv och mitt behov av att vara så himla duktig jämt. (Jag kan inte förändra världen, hur gärna jag än vill.)

Orkar inte heller med att jag alltid alltid alltid drar på mig infektioner när jag kommer igång och tränar. Duktig flicka även där, som bara måååååste bli vältränad direkt. Trots att jag vet att det är viktigt att tänka långsiktigt. Suck. Suck. SUCK!


Nu ska jag göra mig en kopp kaffe till.

onsdag 26 april 2017

Jobb jobb jobb

Det är mycket nu ... åtminstone när det kommer till jobb. (Fast det känns som att det är mycket precis överallt i mitt liv för tillfället. Rörigt värre.) Jag är så gott som fullbokad varje vecka på skolan, och det är roligt. Kanske lite väl jobbigt när det blir flera tidiga och långa pass i veckan - jag blir trött och ibland ganska snurrig. (Blandar ihop barn och namn och allt möjligt!)

Borde nog backa mig själv lite, och se till att jag får lite mer ledigt. Men det är svårt att säga nej utan egentlig anledning, när man vet att det är ont om folk.

Nu är jag ledig resten av kvällen. Maken ska laga maten och jag har bestämt mig för att inte träna eftersom jag känner mig sliten och hade lite ont i halsen i morse. (Sover så förbannat dåligt nu för tiden, vaknar och är helt slut efter alla drömmar.)

Men funderar på att gå ut och gräva lite grus där vi ska bygga uterum. Det är inte vila direkt, men jag vill så förtvivlat gärna ha ett uterum innan sommaren kommer. Eller allra senast när sommaren övergår i höst.

söndag 23 april 2017

På skrivfronten lite nytt ...

Det rör lite på sig i alla fall, jag skriver lite när jag hinner och orkar. Vilket inte är mycket alls. När jag jobbar mer eller mindre heltid blir det inte mycket av vare sig ork eller tid. Tur att helgerna finns.

Förra helgen blev det 5000 ord och igår ca 3000. Och jag måste inte ha bråttom, även om det kanske skulle vara roligt att komma ut med en bok till. Eller en kortroman eller en novellsamling.

Manus 2 som är mer eller mindre färdigskrivet, som råmanus, ligger i malpåse på obestämd tid. Det behöver arbetas om i grunden, tror jag. Och lusten finns inte riktigt där just nu.

Istället skriver jag på det jag kallar manus 3. Som känns mer spännande och roligare att skriva. Vart det barkar hän i slutänden vet nog ingen. Men jag har förstått att riktiga författare har ett gäng halvfärdiga manus liggande i byrålådorna. Så även jag snart.


lördag 8 april 2017

Dagen efter Stockholm

Vaknade halv sex i morse och det första jag gjorde var att sätta på mobilen och kolla om något nytt hade hänt, om fler hade avlidit till följd av dådet, eller om det var lugnt.

Som tur var hade inget nytt inträffat och dödstalet låg kvar på fyra. Tack och lov.

Jag har sett klippet med lastbilen som vansinneskör längs Drottninggatan och förvånas över att inte fler dödades. Kanske berodde det på att en betongsugga fastnat under fronten och att det väsnades på lång väg. Detta är rykten jag hört, vet ej om det är sant eller bekräftat.

Fruktansvärt. Ofattbart. Men tyvärr inte förvånande.

Lider med alla drabbade. Framför allt anhöriga till de dödade, och anhöriga till de som vårdas på sjukhus. Måtte det inte bli fler avlidna.

måndag 3 april 2017

Träningspremiär

Vissa dagar är lite stressigare än andra, men samtidigt ganska sköna. Som idag på eftermiddagen. Jag slutade halv fem, hade huvudvärk och ville bara hem och fixa mat och gräva ner tulpanlökar ... Kom på att jag behövde handla lite inför morgondagen så jag cyklade ner till Willys.

På hemvägen messar min syster "Vi ska träna kl 19". Ha så kul, svarade jag ... ångrade mig sedan och skrev att jag följer med. Trots huvudvärk.

Cyklade hem, lagade mat, åt lite mellanmål, bytte om ... stress stress! Cyklade till träningen som hölls i en kompis trädgård ... så skönt att träna utomhus. Helkropp. Superjobbigt, superskönt!

Cyklade hem och åt av middagen - som inte var god alls. Hade nog tänkt köpa kycklingfärs, men det blev lammfärs. Inte gott alls.

Nu ska jag duscha, sedan lägga mig, i morgon jobbar jag i särklassen mellan åtta och två. Det blir nog en bra dag.

Och i morgon fyller mina små sexton år. Inte särskilt små längre, pluttarna.

söndag 2 april 2017

Ny söndag och nya måsten

Igår vaknade jag klockan 06.00. Kunde inte somna om men låg kvar i sängen tills min syster messade "PW?" vid tjugo över sju. Vi tog en powerwalk, den första på evigheter. Himla skönt!

Igår var också första dagen på mitt lite nyttigare liv. Igen. Tänkte ett tag strunta i det här med att undvika vetemjöl och onödigt socker, men efter att magen varit helt kajko gav jag upp den tanken. Jag mår helt enkelt mycket bättre när jag lever lite nyttigare. Så det får bli grovt bröd igen och noll godis.

Det gick väl an om jag kunde hålla mig till några få godisar på lördagar, och en liten skål med snacks på fredag- eller lördagkvällen, men jag vräker ju i mig! Som om det gällde att äta så mycket det går på kortast möjliga tid. Tur att jag inte är intresserad av droger ...

Efter promenaden och två frukostar åkte vi till Allum. Äldsta dottern övningskörde. Jag passade på att köpa presenter till de blivande 16-åringarna.

På eftermiddagen och kvällen var jag så trött att huvudvärken kom smygande, och höll i sig hela natten ... Ångrar att jag inte tog en tablett innan jag la mig, hade nog sovit bättre då.

Tvättmaskinen är igång och jag har som ambition att även orka/hinna städa innan jag ska till flyget och hämta maken som kommer hem efter fem dagar i Kenya. Huset är fruktansvärt dammigt och smutsigt nu. Det blir så när jag jobbat mycket och haft noll ork när jag kommit hem. Men oändligt skönt att tjäna lite pengar igen.

lördag 18 mars 2017

Bättre sent än aldrig

Igår gjorde jag det sista av höststädningen i växthuset. Tömde några gamla blomkrukor på vissnade/ruttnade växter och jordklumpar.

Det var ungefär vad min svårt feber- och hosthärjade kropp orkade med. Sedan behövde jag sova middag. (Hur ska jag klara att återgå till normalt jobb-liv på måndag? En gåta. Eller får man post-sjukdoms-sova på arbetstid?)

Idag ska jag, om jag orkar, snygga till i växthuset. Ställa krukor i prydliga högar, sopa undan jord och torra löv från golvet och hålla allmän ordning. För när våren kommer på allvar ska det vara inbjudande att vara där. Korgstolen ska dit, liksom tomatplantorna och pelargonerna. När vårvärmen kommit alltså.

söndag 12 mars 2017

Kravlar mig upp

I onsdags smög sig febern på mig. Först lite långsamt, som ett diffust darr längs baksida lår. Sedan ökade den i styrka för att på torsdag morgon passera 39°-strecket. Sedan låg den där i två stadiga dygn. Efter Alvedon gick den ner till 38,4 men var strax uppe över 39 igen. Dessutom i kombination med hosta. Urjobbigt. Stackars mig.

Inte heller sov jag särskilt gott. Det brukar annars vara en av fördelarna (om det nu finns några sådana) med hög feber, att man glider in och ut ur sömnen ... men nu slumrade jag bara hela tiden. Ingen kvalitetssömn alls.

Igår var febern nere på 37,4 och idag var det ingen feber alls, utan låg på mina lite mer normala 36,7. Trots det är jag jättetrött! Helt matt och orkar nästan ingenting. Det blir till att vara hemma även i morgon. Men sedan hoppas jag att jag är frisk igen och kan hoppa in som vikarie för andra som är sjuka.


tisdag 7 mars 2017

Bildkvoten kan vara fylld

Av någon anledning kan jag inte ladda upp fler bilder just nu. Vet inte om det finns en tillfällig tidsgräns eller om hela kvoten är fylld. Hoppas att det är det förstnämnda. 

Tyvärr kan jag inte heller maila fler än 5 bilder åt gången, varför det blir så många inlägg.

Nu ska jag dricka elvakaffe. Det är stängningsdag på skolan, så jag är ledig. Hur skönt som helst!

London, lördag

Vi vaknade tidigt. Tyvärr hade min huvudvärk tilltagit i styrka och jag kunde inte annat än ligga i sängen. (Gaaaah!) Tog en Panodil brus - som inte hjälpte utan tvärtom gjorde mig illamående. Efter att ha mått ännu mer illa (censur) gick det äntligen över och jag kunde komma ur sängen. Hurra!

Vårt hotell!

På gaveln syns glastillbyggnaden - conservatory, och i den åt vi frukosten! Urmysigt!

Bara ett av alla charmiga hus!

I närheten av Notting Hill Gate.

Min syster kollar liverapporteringen från damernas tremil. Hotellets wifi räckte ända hit. :)

Fredagkväll, fler bilder


The Dorchester vid Park Lane


Lobbyn på The Dorchester är rätt mäktig! Kunde inte med att ta fler bilder, men det önskar jag nu att jag hade gjort. Här är i alla fall en liten del. Gigantiska blomsterarrangemang!



Fredagkväll i London

Vi hade sedan tidigare bokat bord på mysiga Osteria Basilico i Notting Hill. Här var vi och åt för snart tre år sedan, tillsammans med våra män och visste att det var ett bra ställe.  

Att vi höll på att inte hitta hit, trots skärmdump på kartan, behöver vi kanske inte gå in på ... 

Förrätt: Caprese. Fantastiskt god! 

Därefter pizza - även den fantastisk!

Och slutligen en oerhört god chokladmousse med chokladsås! Den orkade jag tyvärr inte äta upp. Önskar nu att jag bett att få en doggybag - den till elvakaffet nu hade suttit fint!

Tyvärr tog jag inget kort på restaurangen, men kolla gärna länken högst upp i inlägget, där finns bilder. Här är istället hur det såg ut utanför. (Inte det allra charmigaste av hus, men jag vet inte hur jag tänkte.)

Eftersom vi hade åkt för 4,50 pund och åkte gratis resten av kvällen passade vi på att ta en buss som gick söder om Hyde Park - för att få se lite mer av denna otroligt charmiga stad.

Kvällen avslutade vi med en drink på Dorchester på Park Lane. Deras lounge är väldigt mysig. Och deras lobby är väldigt ... överdådig. (Bild i nästa inlägg.)

När vi kom ut därifrån ösregnade det. Verkligen vräkte ner. Och av någon underlig anledning kom det ingen lämplig buss, så vi gick hela vägen till hotellet. Visserligen inte jättelångt, men vi hann bli två dränkta katter. Men vid det laget skulle vi bara hoppa i nattlinnena och krypa ner under täcket. Trötta efter en låååång dag, men väldigt nöjda (trots att jag började få jobbig huvudvärk). 

London, forts.

Vi lämnade in väskorna i hotellets bagagerum och promenerade genom Hyde Park mot Knightsbridge och South Kensington. Det var vårigare än hemma och doftade faktiskt vår i parken!

Rakt söder om hotellet ligger Royal Albert Hall och inte långt därifrån når man mysiga Gloucester Road med småbutiker och restauranger. Och med urmysiga kvarter på tvärgatorna och parallellgatorna. Väl värda att strosa runt i. 


Syrran beställer lunch vid baren. 



Ett av många blommande träd i Hyde Park.

Vårt pyttelilla, men mysiga och väldigt fräscha hotellrum.


I London tar man sig med fördel fram till fots eller ombord på en röd dubbeldäckare - helst längs fram på övervåningen! 

På första bästa tunnelbanestation köper man ett Oystercard för 5 pund (dessa får man tillbaka när man lämnar tillbaka kortet). Detta Oystercard fyller man sedan med valfritt belopp och gäller på både buss och tunnelbana. En bussresa i centrala stan (zon 1+2) kostar 1,50 pund och då kan man gratis byta buss inom en timme. Efter en timme kostar nästa bussresa ytterligare 1,50. Efter tre betalda bussresor åker man gratis resten av dagen! 

Dessa priser gäller på bussarna - tunnelbanan kostar lite mer. Tror det är 2,40 pund per resa. Kanske har de en gräns där också, för hur mkt det kan kosta på en dag, men jag vet inte. Vi åkte bara en resa med tunnelbanan - från Victoria station till hotellet. Väldigt många trappor att gå i och kånka på tunga väskor. 

Jag rekommenderar verkligen att åka buss, för man ser så himla mycket av staden. Och det vimlar av busshållplatser och bussar! Väldigt smidigt och trevligt. Och om man råkar åka fel håll, eller fel buss, eller glömmer att gå av bussen i tid är det bara att gå tvärsöver gatan och åka tillbaka. 

Corus Hotel, Lancaster gate, precis intill Bayswater Road och Hyde Park. Mkt bra läge.

Äntligen London!

På min födelsedag i januari fick jag en resa av mina föräldrar. En helg i London tillsammans med min syster! 

I fredags var det  ä n t l i g e n  dags. Upp tidigt, klä på sig, dricka lite kaffe ... 

Bekväm outfit är viktigt när man flyger. Den får också gärna vara fin.  

Ribena är ett måste! Liksom Twix.

Vi anlände tidigt till hotellet och rummet var inte färdigt. Vi satte oss i lobbyn en stund, bytte skor, ställde in väskorna i hotellets bagagerum och gav oss ut på stan.

Utsikt från lobbyn.

The no. one transportmedel - dubbeldäckaren!

Fortsättning följer.

lördag 25 februari 2017

Norge!

Utsikten från matplatsen.

Starten på alla skidspåren upp mot fjället. 

Underbara spår, fantastisk utsikt!

Vackra träd.

Ren och skär njutning! Vindstilla, nästan folktomt och vackra vidder vart man en tittade. Underbart!

söndag 19 februari 2017

Borta bra, hemma ... bäst?

Efter en underbar vecka i vackra Norge är vi nu tillbaka hemma i ett grådassigt Göteborg igen. Landvetter, om vi ska vara exakta. Det enda positiva är att vårfåglarna kvittrar.

I fem dagar har jag åkt längdskidor uppe på fjället. Vita vidder. Gnistrande snö. Blå himmel. Fantastiska skidspår. Och en kropp som har hållit hela vägen. Helt underbart! (Ändå är jag inte fulltankad med positiv energi. Den försvann lika fort som den kom. Eller så var det dimman på vägen hem som åt upp den. Eller det faktum att ena dottern ev har halsfluss, och jag är livrädd att bli smittad knappt två veckor innan London-resan.)

Jag återkommer med härliga bilder! 

tisdag 7 februari 2017

Långsamt men framåt

Manus 2 växer sakta med säkert (?) och mäter nu 65500 ord. (Varav de flesta nog ska bort ...)

Det känns segt, men en testläsare lovar att hon tycker att det är bra. (Tillåt mig tvivla.)

Jag vet inte ... skrivandet känns bara tungt och svårt just nu. Men det kan också bero på mörkret, klimatförändringarna (som oroar mig väldigt mycket) och det allmänna trista läget i världen. Vad gör våra styrande politiker, egentligen?


PS. Fortsätt gärna gilla min Facebook-sida. DS.

lördag 4 februari 2017

Facebook-hjälp

Hjälp mig gärna att gilla min Facebook-sida, är ni snälla! Det skulle uppskattas mycket.

Facebook-länk https://www.facebook.com/agnetavorbergforfattare/?ref=aymt_homepage_panel

I gengäld lovar jag att bli bättre på att uppdatera. Både här och där.


fredag 3 februari 2017

Trö...

Trött. Trög.

Efter en hel veckas jobb, minus halva tisdagen, är jag nu så trött att jag känner mig vimmelkantig, och nästan gråtfärdig.

Skrivandet går trögt. Det känns inte kul. Samtidigt är jag lite ledsen över den känslan, så jag antar att jag ändå vill skriva, trots att det känns tråkigt. (Det där lät nog rörigare än det är. Eller så är det exakt så rörigt som det låter.)

Nu går jag och sover. Tror det är bäst.

söndag 29 januari 2017

Ullared - Gekås

Den här veckan har jag varit i Ullared två gånger. Två! Jösses. Jag som inte gillar Ullared. I måndags var det nästan folktomt - jättejätteskönt. Idag var det inte jättetrångt, men lite för mycket folk för att jag ska trivas. Men helt okej ändå måste jag säga.

Det värsta är att jag har lite lust att åka dit igen ... finns ju massor att titta på, och fynda, samt passa på att köpa och fylla förråden med.

Dessutom var det trevligt att åka ensam med syrran. Vi kunde prata lite om vår kommande weekend-resa till London. (Vår stad!) Whohooo!

Hoppas att jag är ledig imorgon, då ska jag börja skriva på manus tre. (Wohoo på det också, hoppas jag ...)

Det får gärna bli vår snart

Mörkret går hårt åt mig. Och det faktum att växthuseffekten värmer upp jordklotet i alldeles för snabb takt. Jag mår nästan dåligt av oro vissa dagar. Vi förstör vår jord! Vad ska kommande generationer tänka om oss?! Att vi satte vår bekvämlighet framför ansvar. Att vi ansåg oss bara ha rättigheter och inga skyldigheter.

På vintern ska det vara minusgrader och snö. Så är det bara! (Även om jag avskyr att frysa föredrar jag en kall och vit vinter framför en råkall gråbrun dito med regn på tvären.)

Tack och lov är det ljusare på eftermiddagarna nu och kvällarna känns inte längre lika evighetslånga. Det går åt rätt håll, men långsamt.


Skrivandet går sådär. Upp, och ner. Som mitt humör. Dipp. Nere. Depp.

Manus två är lagt i malpåse på obestämd tid och jag har återupptagit nygamla manus tre. Den här gången tänkte jag satsa på struktur och kvalitet. Inga timslånga skrivbubblor där jag bara skriver och skriver utan hejd och eftertanke.

Den här gången ska jag ställa klockan var tjugonde minut och resa mig från stolen/soffan/sängen. Låta kroppen vila, stretcha lite, tänka på annat samtidigt som jag kan kolla att skrivandet går i rätt riktning och enligt plan.


Än har inte skrivglädjen kommit tillbaka helt och fullt, men så länge jag inte känner att jag inte vill skriva fortsätter jag. Jag tror nämligen att jag faktiskt vill skriva. Jag hoppas det.

onsdag 25 januari 2017

Göra om och göra rätt?

Och vad är i så fall rätt? Fortsätta skriva på manus två? Eller skriva något helt annat?

Jag är lite sugen på att skriva något helt nytt, i en helt annan genre, eller kanske testa att skriva i presens och jag-form. Som ett experiment bara.

Något måste jag göra för att få in ny lust och nyfikenhet i mitt skrivande. För ja, jag vill fortsätta skriva ett tag till. Ni är alldeles för många som längtar efter att läsa nästa bok. Kan ju inte svika er. :)

söndag 22 januari 2017

Vad vill jag bli när jag blir stor?

Förra helgen fyllde jag 45. Det har jag alltid tyckt varit väldigt vuxet. När jag var yngre var 45-åringar väldigt vuxna. Och nästan gamla. Man förväntas vara stor vid den här åldern. (Så varför känner jag mig som 27? Eller ibland ännu yngre.)

Mitt inre förnuft säger åt mig att skaffa mig ett jobb igen. Ett riktigt jobb, inget vikariat.

Mitt hjärta säger också åt mig att jobba, tjäna pengar, göra nytta, träffa folk, komma hemifrån. Men det säger också: var fri att välja själv!

Fördelen med vikariat är att jag bestämmer själv över min tid. Jag. Bestämmer. (Nackdelarna är förstås ganska många, men jag orkar inte fokusera på dem just nu.)

Ibland tänker jag att folk kanske tittar på mig och tänker: Jaha, vikarierar hon fortfarande? Kan hon inte få ett riktigt jobb? Vad är det för  ... ja, typ fel på henne? (Men ganska snabbt slutar jag tänka på vad andra kanske tänker om mig. Orka.)

Drömjobbet har länge varit att jobba som receptionist på reklambyrå. Helst deltid. Och det blev ännu större efter att ha fått möjligheten att pröva på just detta jobb! (Dyker möjligheten upp igen vet ni var jag finns!)

För tillfället hoppar jag in som vikarie i en förskoleklass. Helt fantastiskt. Jag kan gå eller cykla till jobbet. Jag får vara ute mycket. Jag får föra intressanta samtal med nyfikna små människor. Jag får vara en del i andra barns liv och uppväxt. (En väldigt liten del förvisso, men ändå!)

Och så skriver jag på nästa feelgood-roman. Det går lite hackigt just nu. Prestationsångest. Faktiskt så hackigt att jag stundom känner att jag lägger ner det projektet helt och hållet. (Jag skrev en bok, den blev läst, jag får vara nöjd.) Men något litet inom mig är inte helt nöjd, inte riktigt än. Och jag hoppas orka hålla kvar den känslan, för jag vill ju skriva - jag vill underhålla. Framför allt vill jag bestämma själv, och det får jag när jag skriver.

fredag 13 januari 2017

Ljudbok!

Den 5 februari kommer min debutroman som ljudbok! Det känns både jättekul och spännande! Kerstin Andersson ska läsa in den.

måndag 9 januari 2017

Rubriktorka


Jag har tydligen tappat förmågan att skriva så bilden får tala för sig själv. (Men jag kan berätta vad den föreställer för den är lite mörk: Soffan, datorn i knät, ett par tända ljus och en kopp kaffe.)

Dags för vardag igen, som vi smyger igång med studiedag.

söndag 8 januari 2017

Gömda idéer och Tour de ski

Sent igår, precis innan jag skulle somna kom jag på en idé. Och jag var lite för trött för att tända lampan och plocka fram skrivblocket ur nattduksbordslådan. Dumt, för idag är den borta. Jag vet visserligen vilka personer det rör sig om, och i vilket sammanhang, men sedan tar det stopp.

Något säger mig att idén kommer krypa fram igen. Så småningom.

Idag är det sista etappen i Tour de ski, och det är vansinnigt spännande med Stina Nilsson som går ut som ledare. Heja Stina! Och Kalla (som jag i skrivande stund inte minns vilken placering hon har). Trea? Eller blandar jag ihop det med gårdagens etapp-placering? Jaja, om två timmar får jag veta för då går starten. (Kalla går ut som nia, drygt 3 minuter efter.)

Senare i eftermiddag går herrarnas etapp, som inte är lika spännande för svensk del, men som ändå blir roligt att titta på.

Efter det var tanken att vi skulle fått långväga släktbesök, men omständigheter gör att det högst troligt inte blir så. Väldigt tråkigt.

Nu ska jag försöka leta fram den gömda idén och sedan ska jag skriva. Manuset mäter 55000 ord nu.

onsdag 4 januari 2017

På skrivfronten lite nytt

Jag har återupptagit skrivandet, och det känns bra. Igår skrev jag till och med lite på kvällen, något jag aldrig annars gör. Jag är morgon- och förmiddagsskrivare. (Och det var kanske därför jag sovit så uselt inatt?)

Om någon undrar kan jag berätta att det mäter 48600 ord.

I skrivande stund sitter jag i sängen och ska skriva. Bredvid mig har jag en kopp kaffe. Utanför fönstret singlar små, små snöflingor mot marken. De torra eklöven på träden prasslar i vinden. Barnen sover och huset är tyst.  En perfekt start på dagen. Och bra förutsättningar för skrivandet. Jag behöver inte så mycket mer just nu.

söndag 1 januari 2017

Nyårsafton 2016

Väldigt trevligt sällskap, god mat och goda viner.

Ett regnigt tolvslag. (Men god prosecco i glaset.)

Fördel med att fira nyår på en kulle - bra utsikt över andras fyrverkerier.


God fortsättning på 2017!