onsdag 30 november 2011

En lovsång till promander

Eller promenader som det egentligen heter och stavas. (Tant är trött, eller så är det mörkret)

Det var så skönt att komma ut! Den här stegtävlingen gillar jag. Och jag gillar min stegräknare som hänger som en ful tidtagarklocka (fast liten sådan) i ett snöre runt halsen. Alla på jobbet går till varandra nu och gud nåde den som hämtar min post! Jag ringer inte längre mina kolleger, jag går till dem. Det är jättekul! Och bara en sådan sak som att registrera antalet steg (gårdagens) när man kommer till jobbet på morgonen.

Det blir en kul social grej också. Jag brukar piska på vår lagledare att hon ska piska på de andra! Vi måste få upp antalet steg och det är lagledarens jobb att få igång alla! Och det är mitt jobb att se till att lagledaren gör sitt jobb ordentligt! Att vi inte kommer vinna gör inte så där jättemycket bara lite jättemycket.

Hur som helst, det jag ville komma till var att jag uppskattar att gå ut och gå. Bara gå-gå och inte tränings-gå. Man ska inte förakta vanliga promenader, vilket jag gjort tidigare. Vanliga promenader är nyttigt! Och på sikt kan det få en att gå ner i vikt om man vill det och det stärker upp de flesta delar av kroppen, det tar lite tid men skam den som ger sig och 12000 steg ska man gå som minst, om man vill gå ner i vikt.

Jag som har nästan motsatt problem måste istället sätta i mig mer mat under dagen för att inte bli helt matt (och riskera att brösten försvinner helt). Men det går det med. Jag tycker att jag kan börja skönja spår av magmuskler där någonstans deep under. Men det krävs ju lite situps och plankan i mellanåt, men det gör jag ibland. Sällan och lite dock, men ändock. Promenera mera hörrni! Det är nyttigt och väldigt skönt.

Och så tänker man så bra. Och pratar så bra. Idag hade jag maken att prata med. Som lyssnar och kommer med bra inflikningar. Jag har lite saker att fundera över, och fundera ska jag. Men inte så mycket ännu på ett tag. Vi får se vad framtiden har att utvisa.

Den närmsta framtiden stavas: S O V A .
         .

Här sitter jag än

Har inte rört mig ur fläcken (eller soffan) sen sist. Men jag har betalat lite räkningar. Och surfat lite. Nu ska jag gå och hänga tvätten som inte maken hängt. Sen hoppas jag att min syster snart kommer och hämtar sin minste guldklimp så maken och jag kan gå ut och promenera. Jag börjar bli trött och längtar efter att få sova! Men innan jag gör det vill jag gå ut och gå ca tre tusen steg och sen måste jag duscha (vill helst inte göra det på morgonen).

Maken har hängt upp ett par stjärnor i kök och vardagsrum, och jag har hittat adventsljusstaken som var borta i söndags! Så nu är det riktig advent hemma hos oss! Äntligen. Men jag förstår inte var jag gjort av ställningarna till de stående stjärnorna. Fattar inte att de kan ha försvunnit! De finns säkert på något käckt ställe, hittas säkerligen lagom till midsommar för att sen försvinna lagom till nästa advent. Hej och hå.

Nu har syster ringt och kommer snart, så strax ut och gå och få lite frisk luft och få lite perspektiv på livet. Han är bra på det, maken min.
        .

Varning för gnäll!

Så du anonyma som kommenterade tidigare idag behöver inte bemöda dig med att läsa!

Det är lite turbulent just nu. Saker och ting är ... inte helt bra. Jag går och funderar och grunnar mest hela tiden och har haft lite bra och energigivande samtal de senaste dagarna. Samtal som nog kommer att följas upp och kanske utvecklas. Mer än så orkar jag inte skriva just nu. Inte heller tänker jag gnälla särskilt mycket, men eftersom någon uppenbarligen tycker att jag gnäller för mycket tänkte jag skrämma bort denna någon - jag vill helst bara ha snälla människor som läser!

Och det har jag! Alla mina läsare är så himla snälla och goa; peppande, medkännande, glada och gulliga. Hurra för er! Det är ni som gör bloggandet!

Just nu sitter jag i soffan och smälter middagen, hamburgare och pommes frites. Himla näringsriktig mat. Men vad gör man inte när det kommer rabattkuponger i tidningen, köp två betala för en! Hurra utbrister en lagamatovillig mamma.

Om maken undrar vad jag gör betalar jag räkningar. Meningen är att jag ska göra det alldeles strax.

Om det inte vore för att vi är barnvakt just nu skulle maken och jag gått ut och promenerat. Tillsammans.  Men så fort den lille gullungen blivit hämtad ska vi gå ut. Jag har tre tusen steg att gå och maken var lite gå-sugen han också. Trevligt att få sällskap.

Men först räkningar och sen kanske man kan hoppas på att maken kan hänga tvätten.

En annan sak som jag bara måste skriva om också (allt för att slippa betala tråkräkningar) är det att min armbåge känns bra igen. Eller bra och bra. Jo, förhållandevis. Den kanske aldrig blir helt bra igen någonsin. Men det onda som jag kände i måndags och som verkligen oroade mig har försvunnit. Och jag hoppas att det är för gott! Det måste ha varit att jag överansträngde armbågen på Bodypump-passet i torsdags och sen stressen (och oron) som orsakade det.

I morgon ska jag låta bli Pump. Det får bli en extra lång promenad istället. Kanske kan gå en runda på stan efter jobbet och kolla på julklappar (jag har hittat ett par fina ljusstakar till mig själv. En sådan som jag hade tills i somras när jag välte den på stegolvet i växthuset). Ska köpa en och ha inne och en som ska stå i växthuset till våren/sommaren.

Nähä. Nu är det dags att betala och sen är nog tvätten redo att hängas och det hoppas jag att maken är också.
     .

På väg Hem!

Det är två dagar kvar till Överlevnad.

Måtte jag somna och sova gott i natt, annars blir det ... jobbigt.

Gaaah. Gaaah.

Hemmafru nästa?!

Jag idag

Stormen i natt förstörde min sömn. Därav the bad hair. Bad all over day.

Redan när klockan ringde längtade jag efter att få gå och lägga mig ikväll. Måste vara kul att vara gift med mig.

Men nu jobba!

Tur jag hade eget kaffe med - bägge kaffemaskinerna på jobbet är trasiga.

Onsdag = ser ljuset i tunneln-dagen.

tisdag 29 november 2011

Ska gå ut

Det regnar.

Jag är trött och lite tung i huvudet. Men jag ska gå ut. Måste få mina steg och måste få lite frisk luft och lite motion - det är riktigt skönt att komma ut en stund varje kväll och liksom rensa hjärnan. Jag går inte särskilt fort och inte särskilt långt. Ibland går jag och småpratar för mig själv också. Och så fantiserar jag och dagdrömmer, jag har till och med suttit i morgontv och berättat om min nyutgivna bok som naturligtvis är en bestseller, men det skulle jag aldrig erkänna så det berättar jag inte för någon.

Vad jag ska fundera på ikväll vet jag inte. Är inte upplagd för något alls så jag kommer nog bara gå och längta efter att få komma hem till sängen och sova. Gud, jag är verkligen en kul tjej.
      . 

Nu har jag mellanlandat i soffan

Är hemma. Fick den inte så väldigt briljanta idén att gå hem från centrum i regnet. Dessutom var det lite grävarbete i området och jag gick fel bland avspärrningarna. Helt plötsligt försvinner hälften av skorna ner i mjuk lera. Najsigt. Naj, inte.

Hem kom jag till slut, med svetten rinnandes - herregud vad varmt, hur tänkte jag när jag tog dunjacka i morse?

Ut ska jag igen, men med helt andra kläder. Ska bli skönt. Men först laga middag (och här följer ett avgrundsvrål).

I morse smet jag ut, eller morse, det var i förmiddags, klockan var tio, och shoppade mig en mascara och på köpet fick man en kajal (som jag snart behöver en ny!) och en liten ögonserum mot svullna ögon (ja tjena, men jag gick inte på den lätte - den följde liksom bara med på köpet). Tillbaka till kontoret och måla mascara på fransarna och våalah! Vrålsnygg direkt. (As if).

Dagen har gått i rasande tempo. Problemen har avlöst varandra idag och till slut sket jag fullständigt i alltihop och stängde av datorn och gick hem. Då dyker nästa problem upp: Vad ska jag laga för mat?
    .

Åhnej

Glömt mascara idag. Igen. Får bli till att köpa ny. Igen.

För gå utan? Eh, nej!

Jaja, finns värre saker och idag är det i alla fall inte måndag längre; jag var och spinnade igår och armbågen känns bra idag - TackGodeGud.

Det SKA bli en bra dag idag, med eller utan synliga ögonfransar.

måndag 28 november 2011

Menäh!


Är inte klockan halv fem snart?

 

Jag vill ju hem ju.

 

Min armbåge gör ont. Varför? För att jag använt den lite för mycket och lyft lite för tungt lite för ofta? För att jag tog i lite för mycket på träningspasset i torsdags? Är det onda tillfälligt bara eller ny inflammation? Jag bestämmer mig för att det är tillfälligt bara och att det snart går över.

 

Det här med heltid alltså…. Det måste vara ett Satans påfund.

 


Blablabla...nä

Snart är det lunch och tack gode gud för det.

 

Det är måndag idag och jag är no fan of måndagar.

 

Är därför lite sur.

Hungrig och sur.

Sur och hungrig.

 

Men det ordnar upp sig. Om sisådär fyra och en halv timme.

 

söndag 27 november 2011

Så var det söndagkväll igen

[infoga valfria svordomar]

Det har inte blivit några tolv tusen steg idag. Ett tag tänkte jag traska omkring inne och tog faktisk på mig mina aerobic-skor (nej, jag tränar inte det, men jag kallar fortfarande inne-skorna för aerobicskor. Inser nu att jag kunde kallat dem inneträningsskor direkt och sparat ett par bloggrader, men nej). Skorna åkte dock av efter att jag gått upp och ner för trappan ett tiotal gånger och traskat runt både uppe och nere. Sen insåg jag det dumma i det och tog av mig dem. (Och gick runt lite utan dem). Tills jag helt gav upp och insåg att jag inte kommer lyckas idag. I detta nu står räknaren på 9100-nånting.

Jag är inte lycklig över att det är måndag i morgon. Min armbåge har trilskats med mig idag och det känns inte bra. Faktiskt så vill jag sjukskriva mig en vecka för att varva ner och ta det lugnt. Men då åker jag säkert på någon riktig sjukdom och då blir det svårare att stanna hemma.

Elände.

Och mycket av eländet ligger i att det är söndag kväll och måndag i morgon. Är inte riktigt vän med söndagar och måndag. (Tänker inte bli det heller.)

Vann 75:- på en Trisslott. Tänkte kvittera ut tre nya vinstlotter varav en (minst) ska ge en sisådär 10000:- per månad ett tag framöver. Märk väl att jag nöjer mig med tio och inte gapar efter 25 - man vill ju inte mista hela stycket.

Nu låter det som att det mojnat något ute, det var länge sen det dunsade någonstans och liksom knakade i huset. Men det är så dags nu. Och precis där och nu satte det igång igen. Jo, det blåser ute. Jätterejält.

Får ta och göra mig färdig för sängen istället. Snart är det faktiskt onsdag och då ser man ljuset i tunneln igen. Alltid något.
       .

Men så jättekäckt

Jag hittar inte glöggmuggarna och adventsljusstaken. Perfekt när vi ska ha lite folk hemma och tända första ljuset.

Varför är jag inte förvånad?
       .

Adventsfrukost

Började dagen med en proteindryck och powerwalk i stormen och regnet. Blött men så skööönt! Helst nu, efteråt. Så i skrivande stund står stegräknaren på 6259 steg - känner mig riktigt duktig!

I em/kväll blir det adventsfika och fira maken som fyllde år i veckan.

Jag ska måla klart mina julkort också, så målargrejerna försvinner från köksbordet.

lördag 26 november 2011

Så mycket bättre!

Jag tycker att förra årets gäng var goare, men programmet är helt klart sevärt.

Hemmagjord pizza på tortillabröd, ett gott rött Valpolicella och nu ostbollar en masse!

Lördag - jag älskar den dagen! Och jag har gått 12611 steg.
         .

Lördagen är här!

Och den är härlig.

Jag började dagen med ett glas Treo. Huvudvärk efter tre snabba glas vin. Men gott och trevligt var det. Efter treon och frukost och en kopp kaffe blev det en liten promenad till nya konstgräsplanen där sonen skulle spela fotbollsmatch(er).

Nu sitter vi i soffan och fikar, alla utom sonen som ligger i ett varmt bad fullt med skum. Han ville av någon anledning inte fika.

Till lunch idag blir det Sibylla. Och jag föreslog att vi skulle promenera ner till centrum, äta, köpa godis och sen promenera hem igen. Ena dottern protesterade, men så får det bli. Jag ska ju för sjutton komma upp i tolv tusen steg.
      . 

fredag 25 november 2011

Skavlan

Gud vad jag älskar Björn Gustavsson. (Eller stavar han Gustafsson?) (Spelar roll) Vilken kille! Sååå söt, så underbar, så ödmjuk och så fantastiskt mysig! Björn, vill du gifta dig med mig?

Eh. Nu är ju jag redan gift (och påverkad av tre glas goda vitvin). Men ändå. Tant får svamla.

Hemma och jag har bara gått sjutusennågrahundra steg. Måste gå ut igen. Ska bara kolla på Fru Carl Bildt först. Hon är så förskräkligt osnygg att jag blir helt hänförd. Så osnygg och så mycket utstrålning att hon blir vacker! Otroligt. (Själv såg jag jag mig själv i spegeln i baren idag och ville gå hem och dra en ful filt över mig) .

Carl och Anna Maria har verkligen äktenskapstycke. Väldigt lika. Två rätt så (förlåt mig) osnygga människor, som ändå har så vansinnigt mycket utstrålning!!!! Hur bär de sig åt? (Jag ser ut som en tönttönt, trots att jag ibland känner mig lite ... eh, fräck - eller nåt, ibland.)

Jag är också lite avundsjuk på hennes självförtroende tror jag. Ska nog gå ut och gå istället. Hrmf.
       .

torsdag 24 november 2011

Jag igår

Gårdagens outfit.

Tänkte någon ville veta.

Jobb jobb jobb

Jobbiga saker idag. När ska strulsakerna ta slut??!

När kan jag gå i pension? Vid 40 va?! Hoppas.

Regn

Men det är snart fredag!

Idag jobba, två utvecklingssamta och kanske ett pass BodyPump. Om axeln/armen tillåter.

Hörs!

tisdag 22 november 2011

Ut och gå

Blir så trött på mig själv.

Jag vill ju jobba mindre, inte mer, och ändå blir jag glad när jag blir utsedd till att vara medansvarig för stor kund. Utveckla, förbättra och utbilda! What what what hände?! What went wrong? Jag vill ju att chefen ska be mig jobba bara tre dagar i veckan så jag kan ägna tid och ork åt min bok och mina målningar.

Ok. Ödet (eller chefen) vill att jag ska jobba ett tag och vara nöjd och glad. Och jag är glad över en heltidslön och ett rätt ok jobb. (När jag inte är trött på det för då är jag svenatrött)


Nu skiter jag i allt och går ut och går i stället. Jag vet att skrivandet finns kvar, och att min bok ska bli klar någon gång. Jag får bara ta och strukturera upp mig. Alltså först lära mig vad struktur är.

Sen får jag se till att måla mina julkort som jag fått beställning på. Börjar bli ont om tid.

Men först ska jag ut och gå några tusen steg. Hej och hå.
      .

Jag får tänka om

Idag hörde jag mig själv säga ja när chefen tyckte att jag skulle bli back up på en av våra viktigaste / besvärligaste kunder. Vafalls?

Måste börja tänka om. Måste lära mig att älska jobbet. Eller bara acceptera att det är så det är.

Och skriva och måla som fan på helgerna, för den drömmen ger jag inte upp.

Just nu känns det bra! Hoppas den känslan håller i sig några månader.

måndag 21 november 2011

Den här stunden

Barnen har somnat. Åtminstone ligger de tysta i sina sängar. Tyst och stilla är det i alla fall. Maken är visserligen hemkommen men han sitter tyst i andra soffan.

Det är stilla och det är tyst. Skönt.

Jag har varit ute och gått de sista sextonhundra stegen för att komma upp i 12000. Det är ju jätteskönt att komma ut och gå i sakta mak på kvällen. Att jag inte upptäckt det förut? Bara för att det alltid handlat om träning. Att gå ut och fingå är för mesar - jag ska powerwalka. Och då måste jag ta på mig träningskläder och pulsband och göra en jättestor grej av det. Istället för att bara ta på jacka och sköna skor och gå ut och gå.

Jag ska aldrig mer förakta en vanlig promenad i icke-svett-tempo. Helst inte om det blir en varje kväll i veckan. Skönt, och nyttigt.

Nu ska jag sova.

I morgon kanske jag orkar blogga om att jag haft en bra dag idag. Trots en jobbig sak som jag hade kunnat vända till en riktig jordengårunder-sak. Den jobbiga saken är inte ur världen än och risken finns att jorden går under i morgon istället. Men jag ska försöka att tänka att det inte är mitt fel i så fall.

Inställning. Det handlar om inställning. Jag är bara inte så himla bra på det. Om det inte handlar om att ställa in sig på något negativt.

Jag fick beröm av chefen också. Och jag valde att inte tolka in för mycket i det, utan bara konstatera att hon har rätt. Jag blev glad såklart, men inte så där galet jag ska jobba ihjäl mig-glad. Utan mer coolt glad.  Och ett ja, jag vet-glad.

I morgon fortsätter det. Kanske hinner jag med mina arbetsuppgifter också. De där fasta som bara måste göras, förutom alla oförutsädda som bara måste i panik-göras.

Maj gadd, tar det aldrig slut?
      .

Skenet berdar

Ser kanske mysigt ut på bild, men verkligheten är något helt annat. Om jag kommer ända hem ska jag öppna en fla... Nä men ta mig ett glas Proviva. Herre gud vilken gammal skruttig buss.

Jag är full av energi idag, men inte en härligt positiv sådan utan en tvångsmässigt stressrelaterad. Men det ska väl en fyratusenstegspromenad råda bot på hoppas jag.

En sådan där igen, må(ngest)ndag


Så var det måndag morgon igen.

Dock att den här måndagen känns mycket bättre än den förra. Då var jag nära att börja gråta hela tiden. Det måste vara något med hormonerna alltså. Jag ska snart oh hemska tanke byta min hormonspiral. Det är fem år sen sist och jag minns inte om jag bloggade för fem år sen eller inte. Nej det gjorde jag inte. Jag började blogga i samband med att vi skulle bygga hus.

 

Ah. Då har jag ett blogginlägg att skriva nästa gång jag inte vet vad jag ska skriva om: Den försvunna hormonspiralen.

 

Fy. Det var ingen rolig tid.

 

Fast det var inte mycket som var särskilt roligt under tiden mina barn var riktigt små. Hemskt att säga, men så var det. Fast det var otroligt mysigt att ha små barn att pussa på. Jag hade nämligen världens finaste barn. Och har fortfarande.

 

Ni andra som har barn må tycka att ni har världens vackraste barn, men ni ska bara veta hur underbara (underbarast) mina är!

 

Nu ska jag fortsätta jobba och så ska jag fortsätta ha en inte fullt så förskräcklig måndag.

 

Vi hörs säkert senare. Jag har massor att skriva om idag! Tyvärr har jag massor av jobb att fylla tiden med.

 

 

 


söndag 20 november 2011

Och nu...

Nu rullar de stora frågorna in. De som lyder: vad ska jag bli när jag blir stor; är det verkligen det här jag vill göra; vill jag göra något annat istället; är jag inne i en fas just nu eller är det bestående ...

De övergår i Vem är jag. Vad vill jag. Vart vill jag. Vart är jag på väg, och vill jag dit?

Det är söndag kväll och då kommer de där funderingarna. Eller nej, de kommer inte då, ty de finns hela tiden, men de blir extra påtagliga.

Jobbigt.

Varenda söndag samma visa.

Vad ska jag göra åt mig själv?


        .

Bloody sunday

Usch för söndagar.

Fast det känns rätt ok att gå och jobba i morgon ändå. Har en bra period just nu antar jag. Men, vi vår väl se, i morgon, måndag... då kanske jag rasar igen.

Tjejmiddagen igår var precis lika rolig och mysig som jag var inställd på att den skulle bli!

Jag fick ihop mina tolv tusen steg också. Idag ska jag snart gå ut och gå lika många igen. Ska bara dricka mitt kaffe och äta min Dajm först.

Förkylningen är inte så värst mycket bättre, men inte sämre heller, men jag är trött. Ska kanske inte gå på något styrkepass den kommande veckan. Ska kanske låta kroppen återhämta sig ordentligt först. Men jag vill ju träna ju!!!

Måste fundera ut vad jag vill med mitt liv också. Känns viktigt att jag gör det inom en inte alltför lång framtid. Vad vill jag göra och vilken strategi ska jag lägga upp. Och det är just det där med strategi som stjälper hela lasset - jag är ju inte strategisk, alls. Ni som spelar Wordfeud med mig förstår vad jag menar.

lördag 19 november 2011

Treo eller

Om en och en halv timme ska jag vara hos en kompis på tjejmiddag. Innan dess ska jag helst ha duschat, sminkat mig, fixat håret (as if that's gonna happen!), piggnat till. Funderar på att ta mig en Treo faktiskt. Jag vet att det inte är bra och att man kan bli beroende. Men va fan, jag dricker ju mer vin än jag dricker Treo så någon gång i kvartalet kan det väl vara hänt? Ja, det kan det.

Tjejmiddag - det ska bli så kul! Det händer tyvärr för sällan att vi har sådana nu för tiden, med alla män och barn som måste lämna bilden för en kväll.

Häpp! Häpp! Hopp ur soffan! In i duschen!
        .

Borde jag skämmas?

Eller lyser mina mysbyxor upp i novembergråheten?

Inte har jag borstat håret heller.

Hälsn. Partyopinglan.

fredag 18 november 2011

Näe alltså

Kill i näsa och svalg, igen. Igen! Suck pust stön. Är det för att jag fick massage igår, och körde ett för mig ovanligt hårt pass igår kväll?

Ska hem och bara slappa nu. Bara bara slappa. Guuud vad skönt.

Om jag har träningsvärk? Eh ja.! Skönt. Men i morgon är den nog rätt jobbig. Men det är det värt.

torsdag 17 november 2011

Om jag orkade skriva...

Maj gadd, vilket pass! Jag tror jag är kär i instruktören! Vilken tjej! Vilken energi och kämparglöd hon förmedlade till oss andra (i alla fall mig). När passet nästan var slut fick jag lust att börja gråta helt plötsligt; av glädje och tacksamhet för att jag fixade det! Min armbåge fixar det!

Nu är det ju väldigt lite vikt jag lägger på, som mest kör jag 4,5 kg per sida. Men jag är inte starkare än så just nu. Jag är körd i botten. Ok, mina ben är ganska starka och hade jag vågat (för armbågen) hade jag lagt på mer vikt just vid benkörningen, men överkroppen och armarna. Herrejättegud vad svag jag är. Men det har sina orsaker och jag försöker att inte tänka så mycket på att jag är liten och tanig och ser svajig ut när jag ser mig själv i spegeln på passet. Gaaaah! Men idag var jag i alla fall inte ensam om att ha bara två av de minsta vikterna på stången när det var överarmsträning, det var en tjej till! Inte för att det spelar jättestor roll, men en liten roll spelar det. Vill ju inte vara ensam sämst ...

Om jag orkar ska jag ta mig till duschen och förhoppningsvis även klara av att tvätta håret. Bäst att göra det innan träningsvärken sätter in.
       .

Morgon

Torsdag. Nya utmaningar på jobbet. Ett möte igår som jag var lite, inte nervös inför men nästan, gav lite energi och faktiskt arbetslust. (!) Artificiell sådan givetvis. Men ändå.

Det blir en bra dag idag. Bara en sådan sak som att jag vaknar innan klockan och inte känner stress i hela kroppen (?!).

onsdag 16 november 2011

Ni ser ju!

Elände is the word. Gaah.

Go' kvällen

Om ni såg mig nu skulle ni backa ut här lika fort som ni kom in.

Håret, till att börja med, är så fult. Luggen (det eviga sorgebarnet) är så.... äh, jag orkar inte ens försöka beskriva. En stor ful svordom gör sig bättre.

Ansiktet. Ögonen svullna och sneda. Och lite rödsprängda. Dags för Clear Eyes snart kanske? Och en munsår på överläppen som är svart. Sårskorpa. Jag får inte gapa för stort eller le för då spricker det och då rinner blodet. Usch.

Däremellan har jag en ful näsa och bleka kinder. Den senaste veckan har jag inte orkat kleta på tillräckligt med smink heller. Inte för att jag blir så mycket snyggare, men jag blir i alla fall lite mindre ful.

Det enda som jag är rätt nöjd med är nog rumpan. Eller faktiskt hela kroppen. Inte för att jag tycker att det är så roligt att se ut som en tonårskille i kroppen (som någon faktiskt har sagt till mig en gång), men jag har inte många kilo att släpa på och jag känner mig rätt smidig och hyfsat lättränad.

Med smidig menar jag att jag inte har några krämpor och att jag har lätt för att springa och så, jag menar inte att jag inte är klumpig, för det ska gudarna veta att jag är. Jag har ett nytt stort mörkt blåmärke på låret t.ex. Ingen aning varifrån det kommer, men något hårt hörn någonstans.

Nähä, jag har lite drygt tre tusen steg att gå, så hejdå för en stund!
               .

tisdag 15 november 2011

Om det ändå vore ord

12391 steg.

Plus härifrån och till sängen, via badrummet.

I morgon ska jag försöka dra ner på mitt tempo, tänka att jag faktiskt klarar mer än jag tror och försöka se positivt på tillvaron.

Ikväll gick livet nästan under för att jag inte hittar min Filofax. I den har jag inlogguppgifter för att köpa Aloe Vera-juice som jag måste (bara måste!) ha. Tills jag kom på att jag kunde be att få nya inlogg. Det fick jag. I vändande mail. Då ljusnade livet något.

Tur att jag inte har värre bekymmer än så. Men att min arm surrar igen känns inte helt bra förstås. Heltid. Jag är inte gjord för att jobba heltid.
        .

Näe

Om det ska fortsätta i det här vansinniga tempot på jobbet blir jag tvungen att söka mig någon annanstans. Tror jag. Men det kan också vara en tillfällig svacka.

Det känns inte som att det finns tid för att få hjälp och stöttning heller. Det är nog det som är det värsta.
Stressen gör att jag håller på att få ont i min arm också, och hur ska jag då kunna skriva min bok??

Nu ska jag gå ut och gå fyra tusen steg, sen ska jag duscha och lägga mig. I morgon vaknar jag förhoppningsvis med ett gladare humör.

Det är en stressig period på jobbet nu, alla känner nog som jag just nu, men det är en klen tröst.
       .

måndag 14 november 2011

This blog goes stegräknarblogg

Från och med i morgon börjar vi med stegräknartävling på jobbet. Den pågår till och med den 15 juni. JUNI! Hur ska man orka hålla motivationen uppe så länge? Eller så blir det en livsstil. Hoppas det.

Några på jobbet, i min grupp, är motvilliga och ville inte vara med men vår chef tvingade alla. Det var nog bara jag som tyckte att det var kul på riktigt. Jag går ca 5-6000 steg en normal dag, och då har jag ändå fått tänka lite extra på att just gå, så för mig blir det en utmaning. 12000 steg om dagen ska jag gå. Helvete.

Vi kommer dock få omvandla annan träning till steg vilket är tacknämligt. Synd att inte hushållsarbete kunde omvandlas också. Många steg skulle det bli i så fall.

Så, jag går och lägger mig nu. Eller snart. Ska först göra alla ska bara-saker.
         .

Av två onda ting

Väljer just nu mellan att hänga tvätten eller gå och duscha.

Pest. Kolera.

För nej, jag ska inte duscha i morgon bitti. No. Nu.

Ikväll tänder jag ett ljus, och jag gråter

Jag fick beskedet på telefon i morse att en fd kollega gått bort. Hon hade varit sjuk i cancer en tid. Trots att vi jobbade på samma företag i många år kan jag inte säga att vi lärde känna varandra särskilt väl, så någon saknad känner jag inte, däremot stor sorg.

Hon var runt 45 och efterlämnar sig två tonårsbarn. Barnen var hennes allt. Hon var ensamstående. Hennes familj bestod av en mamma och en syster, båda bosatta i USA. Kanske hade hon någon släkting kvar i Danmark, men såvitt jag vet hade hon inte många människor omkring sig. Ingen särskild kontakt med barnens pappa heller.

Det är så himla sorgligt. Jag tänker på hennes två barn. Vad händer med de nu? Får pappan vetskap om vad som hänt, och kommer han ta något ansvar? Har de någon farmor och farfar som bryr sig? Blir det de sociala myndigheterna som får ta sig an barnen och får de komma till samma familj eller blir de splittrade? Har de någon att prata med? Tänker någon på barnen och deras sorg och känslor? Jag vet att deras mormor varit hos dem ett tag nu när deras mamma legat på sjukhus, men hur länge kan hon stanna? Hon har ju sitt liv, någon helt annanstans. Och hur mår hon idag? Att se sin egen dotter tyna bort och dö och lämna två barnbarn mer eller mindre föräldralösa kan ju inte vara lätt. Hur orkar man stå vid sidan om det?

Hur tänkte hon själv, där i slutet, min kollega? Att bli ombedd att skriva sitt testamente ... att behöva inse att man snart kommer att dö. Att man inte kommer få se sina barn växa upp, inte träffa sina barn mer, inte få krama dem, inte finnas där för dem, inte få se dem komma hem med sina betyg, sina pojk- och flickvänner, inte få uppleva dem få sina första jobb, flytta hemifrån, förlova sig, gifta sig ...

Hur känner man i det ögonblicket? Vad tänker man? Får man inte fruktansvärd panik? Står man ens ut med den ångesten det måste ge?

Jag klarar knappt att tänka på det. Jag gråter och förbannar den hemska sjukdomen som drabbar så många människor idag. Måtte det finnas ett liv efter detta och en plats som verkligen är paradiset på jorden. Så att man vet att det var värt att dö ifrån dem man älskar.
      .

söndag 13 november 2011

En sådan där jobbig dag

Bakis vet jag inte om man kan kalla det, för jag känner inte av något illamående men jag är fruktansvärt trött. Så där lägga-mig-på-soffan-och-bara-somna-trött. Gräsligt.

Men, gårdagen var så himla rolig och trevlig så det är värt det. Vi åt jättegod lunch på Nääs Fabriker klockan 12 igår och efter det skulle killarna/herrarna ha konferens och vi tränarfruar fick roa oss på egen hand med shopping och prat. Trevligt.

På kvällen var det middag och innan middagen var vi några som träffades hos några i deras tvåvåningssvit (!) (ett sådant otroligt läckert hotell alltså!) och åt lite tilltugg, typ tapas, och drack bubbel. Efter det träffades alla i foajén för ett glas bubbel (till) och sen var det trerätters med massor av vin. Oj.

Sen var det dans och det var kul! Att dansa med folk i samma ålder som en själv, eller några år äldre, är så himla skönt. Alla dansar ungefär lika fult och ingen dansar så där coolt som de yngre människorna som är på nattklubbar gör.

En knapp timme innan vi skulle på förfesten hos några vänner upptäckte jag att jag glömt mina svarta långbyxor. Världen gick nästan under. Jag fick gå på fest i blåjeans. Kändes sådär. Men efter några glas tänkte jag inte så jättemycket på det. Bara grämde mig lite. Hela tiden.

Meeeeen, värre hade det ju kunnat vara! Om jag glömt sminket t.ex. Då hade jag fått hålla till godo med det lilla jag puttat på i ansiktet på morgonen. Hade varit värre än att ha jeans, Let Me Tell You!

Nu åka till ma och pa för fars dagsmiddag.

I morgon är det väl inte måndag? Nä...
      .

Morgon

Jag var mycket fräckare igår än vad jag är idag. Konstigt nog.

Sängen var jätteskön. Bästa hotellsäng ever.

fredag 11 november 2011

Igår, torsdag

Efter jobbet igår var vi fem tjejer i olika åldrar som träffades och gick på after work. Två av tjejerna har jag bara hejat på tidigare och pratat ytterst lite med, men det var jättetrevligt! Tre och en halv timme gick jättefort! Vi hann ju knappt presentera oss för varandra innan klockan var dags att åka hem. Vi har redan bestämt att vi ska göra om det, snart.

Det är så himla roligt när man träffar människor som tillför en massa positiv energi, som gör en glad! Allra helst när det är människor som man kanske inte tror att man ska passa så himla bra ihop med. (Eller är det bara jag som har en massa förutfattade meningar om folk? Och är full av fördomar.) (Men jag är bra på att ändra uppfattning när jag märker att jag haft fel. Det tror jag är bra.)

Det var gårdagen det. En väldigt trevlig sådan.

Snart kommer ett inlägg om dagen idag.
     .

torsdag 10 november 2011

Dagarna och humöret


Måndag deppigt. 

Tisdag deppigt, men inte lika avgrundsdjupt som måndag.

Onsdag, då vänder det och man kan ana att det finns ett ljus någonstans längst in i tunneln.

Torsdag, man ser ljuset!

Fredag, är fredag, är helg, är ljuvligt, är värt att leva!

 



onsdag 9 november 2011

Tankad!

Istället för att träffas på ett fik på stan med hårda stolar och hög ljudnivå åkte vi hem till mig, satt skönt tillbakalutade i våra soffor och drack finkaffe och åt choklad. Då behövde vi inte snegla på klockan och fundera på bussar hem.

Så skönt och så himla trevligt. Nästa gång ska vi ta en promenad och gå och titta in i fönster. Promenera är trevligt.

När jag vinkat av kompisen gick jag över till min syster för att lämna en bok jag lånat, men hon var inte hemma, så jag satt och pratade med min svåger en stund istället. Vi planerar att ha lite fest ihop nästa år. Men det är långt till dess. Väldigt långt.

Nu ska jag öppna word, skriva på min bok och sen Sova. Herregudihimelen vad jag vill och behöver sova.

Trots att jag är aptrött och måste sova är jag full av positiv energi. Låter motsägelsefullt, men så är det! Det vimlar av roliga saker framöver; After Work i morgon, fest på lördag och så tjejmiddag nästa lördag med bästa tjejgänget.

Måste komma ihåg att ta mig tid för fler fikor; fler kompisträffar - spontana eller inte.

I morgon, om jag hinner, ska jag lägga upp min award som jag fått. Tjoho!
      .

Bort bort bort bort!

Hu. Bort med förra inlägget.

Jag har fått en award och var tvungen att kolla om länken verkligen gick till min blogg - hon hade kanske skrivit fel!? - och så hittar jag mig själv på en väldigt fånig bild.

Så. Bort.

Jag återkommer med nytt inlägg snart. Måste bara se till att min fåniga nuna försvinner längre ner i bloggen.

...

Ogräshår mitt i veckan

Onsdag - snart helg! Trots det jättesvårt att gå upp ur sängen.

Kaffet i morse var gott och humöret är därefter. Hoppas dagen rullar på i samma anda.

Hinner inget annat än att jobba.

tisdag 8 november 2011

Tankeläsning funkar inte i bloggen heller

Jag trodde bestämt att jag hade skrivit ett inlägg i morse. Men se det hade jag inte. Men jag vet att jag tänkte att jag skulle skriva ett. Men se det räcker tydligen inte att bara tänka inlägg, det måste skrivas också.

Och jag vet att nu undrar ni om jag tänkt skriva några fler korta meningar som alla börjar på men. Det ska jag inte.

Dock ska jag berätta att jag överraskade mig själv genom att ge mig ut och powerwalka en runda när jag kom hem från jobbet, och efter det sprang jag en runda. Det blev totalt bara 20 minuter, men jag vill inte utsätta mig för större prövningar än så, med tanke på mina förkylningar som lurat i vassen. Nu hoppas jag att de gett sig iväg långt långt långt bort. Jag vill nämligen börja träna igen, på riktigt.

Om jag skulle skriva några ord på min bok när jag ändå är uppe i varv?
        .

Om vi skulle ta och skrota måndagar

Även om jag inte var överlycklig i morse när klockan ringde så var jag åtminstone inte gråtfärdig. Förutom när jag körde tandborsten i tandköttet med full kraft, då kom tårarna och livet var skit. Men jag tog mig samman. Sen bryggde jag kaffe och var väldigt noga med att kolla att inget gammalt vatten var kvar i kannan, som igår ...

Kaffet var jättegott och livade upp humöret rejält. På lunchen blev det fiskfärsbiff från Kågebaren i Saluhallen - prisvärt och gott! Efter det blev det en tur till NK. Där är man nästan alltid ensam i butiken vilket passar mig bra. Bara man tydligt talar om för expediterna att man bara vill titta, och helst utan deras tjat. Härom veckan lämnade jag en affär eftersom expediten vägrade lämna mig ifred! Hon följde efter och kommenterade vartenda plagg jag tittade på "åh, den där är sååå fiiin" och "den där är också sååå hiiiimla fiiiin". Då fick jag nog och bara gick. Sur som den bittraste surkärring var jag. De gör klokast i att vänta med att hjälpa mig tills jag ber om hjälp.

En annan bra sak med NK (om man bortser från expediterna) är att när de rear så gör de det rejält. Man kan få riktigt bra plagg till bra priser. Idag fyndade jag en topp från Karen Millen, välsydd och i bra kvalitet. Ska jag ha på lördag när vi ska iväg på fest och sova på hotell. Bild kommer komma på lördag.

Egentligen gillar jag Åhléns bättre. Inga flaschiga expediter (som är uppklädda till tänderna en vanlig vardag, som expediten på Karen Millen häromveckan - axelbandslös festblåsa och festmake-up - vad tar den stackarn på sig när hon verkligen ska vara festligt klädd undrar jag? Skulle aldrig stå ut att behöva vara klädd så till vardags. Och tänk vad hon måste frusit. Det går ju att gå i ytterkläder där utan att svettas allt för mycket.)

Jaha, nähä, det var väl allt om min dag egentligen. Det har varit en lättare och bättre dag än igår. I morgon ska jag träffa en kompis och dricka kaffe efter jobbet, det ska bli himla trevligt! Och på torsdag ska jag kanske gå ut med några från jobbet och dricka ett glas vin. På fredag blir det inte middag som det var tänkt först - det är ändrat till någon annan dag vilket är tur med tanke på att maken och jag ska bort på lördag. Herregud. Det går en hel höst utan en enda aktivitet och så plötsligt rasslar det till med allt möjligt i dagarna tre. På lördag blir det stor fest och sova på hotell. Hotellfrukost. Helgen därefter blir det tjejmiddag - tjoho! Kul att få vara lite social och umgås med människor i riktiga livet! Sen någon gång måste vi gå på bio maken och jag. Mina vip-biljetter går snart ut.
          .

måndag 7 november 2011

En väldigt gnällig dag

Nu blir det gnäll, sen ska jag bli glad. Men inte pigg.

Vaknade i morse och var stentrött. Sovit dåligt och drömt jobbiga saker, bland annat att några jag var med skulle bli skjutna! Jobbigt att titta på en man som står och siktar på en med pistol. Även om det var i en dröm.

Kaffeincidenten. Suck. Jag missade att det var vatten i kannan och kaffet blev ju därefter också. Odrickbart.  När jag märkte det var jag redan på jobbet och tänkte (snålt) att jag skulle hålla tillgodo med jobbets hemska kaffe. Tänkte att det säkert inte är lika äckligt som jag minns det. Det var det.

Sen var det rent jobbmässiga saker som inte var toppen heller som bidrog till en riktig r*vdag. Vid lunch skulle jag värma min medhavda fiskgryta - som var jättegod! Men, jag värmde den för snålt! Den var knappt fesljummen - på vissa ställen var den kall! Och jag orkade inte gå tillbaka till köket för att värma den igen. Orkade bara inte. Så jag åt och led.

Som om inte allt detta räckte bet jag mig i kinden. Två gånger. Varav ena gången så mycket att det knakade i munnen och jag kände blodsmak. Very not nice.

Eftermiddagen blev något bättre än förmiddagen, men det var nog för att jag faktiskt såg ljuset i tunneln. Slutet på en helvetesdag.

Jag måste få sova i natt. Måste. Inte en dag till med dålig sömn i bagaget, det går bara inte. Och så tycker jag att vi slutar upp med måndagar. Vi inför allmän ledig dag istället. Alla människor (som inte gärna vill jobba måndagar) skulle bli så himla mycket gladare och trevligare!
             .

Min morgon ...

Kaffet blev svagt pga att jag inte tömt kannan! Så mitt nybryggda kaffe rann ner och späddes ut i ca två dl vatten. Märkte såklart inte detta när jag var hemma, men jag reagerade över att det blev rätt mycket kaffe ...

Fick hålla tillgodo med jobbets vidriga. Men jag borde gått och köpt mig en god cappuccino. Hade behövts idag. Big time.

Usch är känslan för dagen.

Hrmf

Ingen bra måndag idag. Nattens sömn var en katastrof. Hur jag ska klara den här dagen är ett stort fett ? .

söndag 6 november 2011

Det är en jobbig söndag idag

Efter att ha varit ledig i fem dagar har jag fått smak för det. Jag vill vara ledig mer. Har knappt hunnit med allt jag ville. Eller jo, jag har hunnit med massor och jag vill fortsätta med det. Jag har faktiskt ingen lust att gå upp tidigt i morgon, för att åka och jobba.

Men jag vet, när jag väl kommer dit kommer det att kännas helt okej. Det är nu, det är nu det känns jobbigt bara.

Jobbigt är det även med skrivandet. Trots att jag står vid nya datorn. Funderar på att sätta mig med den lilla i soffan istället. Då kanske det går bättre.

Om någon timme blir det lite baksimat, det får man äta dagen efter, även om man inte är bakis.
        .

Idag är en annan dag

Lite seg, men ändå rätt pigg (för min ålder). Jag tror att jag har Resorben att tacka för det. En igår kväll och en till vid sjutiden i morse. Det snurrade lite i huvudet vid sänggåendet igår, i natt, och var beredd på en jobbig dag idag, men icke! Jag mår nästan som vilken söndag som helst. Skönt!

Det var trevligt igår, såå trevligt! Borde nog bjuda hem folk lite oftare.

Om jag skulle ta och skriva lite nu kanske? Och vänta in maken som är ute och cyklar mer än vanligt, så att vi kan dricka lite kaffe.
      .

En väldig massa vin senare

Tjo! Vi har druckit en flaska bubbel och tre flaskor vin, och gossarna i sällskapet - de äldre har druckit whiskey. Tjejerna i sällskapet (de som bara var knappt märkbart äldre än tjugo) var nöjda och fina som det var.
Hej huvudvärk i morgon. Eller nej, hej Resorb (måste komma ihåg att ta, måste kommaihhåg)

Så trevligt, så så så trevligt. Och inte alltför krångligt eller jobiigt heller. Städa måste man ju ändå gära någon gång ibland. Ju.

Och laga mat måste ju ändå maken göra en lördagkväll. Nu har vi bestämt (eller jag) att vi ka bjuda hem fler. Det ä trevligt. Inga mysbyxor, lite smink, lite gojs i håret (hej rufsboll- spelar ingen roll vad jag gör eller inte gör, det är pudelfriss no matter what. Bara mer eller mindre busig pudel. Fan. 80-tal all over again.)

Vatten. Jag behöver vatten, och jag måste måste ta en två tresorb. Resorb. Sen sova. SHit vad sömnig jag kommer vara på måndag. (Måndag ja, jag har kommit in i en period när jag inte vill jobba. Följer det med hormomne tro? Jobbigt. Jag har ett av de roligaste jobben hittisl och jag känner att jag vill göra något anant, något nytt.) (Är det en fas?) (Kanske inget att diskutera med mig själv när jag druckit lite för många glas vin?)

lördag 5 november 2011

4000 inlägg

Mitt förra inlägg blev nr 4000 i ordningen. Jag firar det med att hetsäta några godisbilar. Med några menar jag inte en hel påse. Jo.

Städar gör jag också. Dock inte i samma hastighet som jag stoppar i mig bilar. Tyvärr.

Jag är ensam hemma och njuter av tystnaden. Bortsett från torktumlarens och bollarnas väsen. Jag har tvättat en dunkudde och den måste nu tumlas torr.

Bra dag att välja att tvätta en dunkudde på (INTE) eftersom
1) Tvättkorgen är överfull av annan, viktigare tvätt.
2) Det luktar blöt illaluktande fågel i tvättstugan.

Nu ska jag roa mig kungligt: ska svabba av golvet. Ni som läser min blogg minns säkert att jag skrivit om det förut och jag kan berätta att det var jääääätteeeeeelängesen det hände. Att jag tvättade golvet alltså. Inte att det var länge sen jag skrev om det. Mycket snack och obefintlig verkstad på den här bloggaren.

Men nu var bilarna slut så då får jag belöna mig med lite golvtvätt. Så oerhört roligt.

Men det blir bra när det blir klart. Om det blir av.

       .

Skällde lite på maken i morse

Jag var så irriterad igår att jag hade svårt att somna, men jag måste ha somnat till utan att jag märkte det och när maken kom hem fräste jag "hej" och somnade om...

I morse skällde jag på honom för att han inte tagit det lösenord vi bestämde, men då visade det sig att vi pratat om lösenord till något ... eh, program heter det inte, men något iCloud eller så. (Kan inte förklara för jag vet inte!)

Han hade inte trott att datorn skulle hinna gå ner i vila (men se det hann den för jag glömde liksom bort att gå dit efter de tolv minutrar som var kvar på överföringen när maken gick hemifrån). Jag kan tycka att han borde informerat mig innan han gick, om att han satt lösenord på datorn.

Så arg jag var! (Men skriva på boken på den lilla datorn, fanns inte på kartan eller? Just asking.) Jaja, allt handlar om att jag är livrädd för att prestera. Nu, dricka kaffe.
              .

fredag 4 november 2011

Jag - a fucking genius hacker

Om jag orkar imorgon ska jag berätta hur jag kom på lösenordet.

Musen är så snygg, och helst när min spegelbild syns!

Nu är jag jättetrött.

Nä, näe, nähä

Totalt värdelös sammetsask, jag menar fredagkväll. Nej, inte totalt värdelös men rätt kass. Nä, inte kass, men inte heller som planerat. Maken gick iväg på sitt trevliga och kvar hemma blev jag sur och utan nya datorn. För att han inte fixat med lösenordet. Han kollade med mig innan han valde ett lösenord, så att vi hade ett som vi båda kände till och kom ihåg.

När överföringarna var klara, 12 minuter efter att han lämnat hemmet skulle jag starta om den och sen var det bara att börja skriva som fan på min bok använda den.

Det är bara det att lösenordet vi kom överens om inte funkar. Och jag blir så iniglödheta arg och irriterad. Inte blir det bättre av att han inte svarar när jag ringer. Han har telefonen liggandes i jackan förmodligen, och jackan hänger i någons hall. Utom hörhåll.

Jag har till och med ringt hem till någon, den han är hos. Som den desperata fru jag egentligen inte är! Inget svar. Alltså?! Vad ska jag göra? Gå dit, fast det är lite långt? Jag vet att ljudnivån på dessa herrar kan bli lite hög - har själv hört dem - och det är därför de inte hör att det ringer. Men hey, hur desperat skulle inte det verka?

Ett annat nästan ännu mer desperat alternativ är att ringa någon av de andra tränarfruarna och få mobilnumren till deras män, och hoppas att jag har bättre tur där (att någon av dem svarar, och ber maken kolla sin telefon). Men jag är lite tveksam till att göra just det... it may come out wrong...

Jag fortsätter spela cool, eller så går jag och lägger mig. När maken väl tittar till sin telefon kommer han mötas av väääldigt många missade samtal.
          .

Om den nya datorn får mig att skriva fantastiska texter?

Vet inte.

Innan maken gick iväg på tränarträff (aka killar som träffas och äter gott och dricker massor och pratar lite fotbollstränarsaker) sa han att om tolv minuter är datorn klar och då skulle jag starta om den.

Om. Han. Hade. Talat. Om. Lösenordet. Ja.

Och nu får jag inte tag på honom! Jag blir tokig. Galen. Vansinnig. GAAAAAAAH.

Försöker att inte bli helt rabiat förbannad så jag chillar i soffan och njuter av att titta på kulturnyheterna utan att någon vill byta kanal.
        .

Visst hänger det väl på datorn?

Maken har varit iväg och köpt en ny dator. En med mycket större skärm (jag kommer bli yr och må illa), större minne och snabbare vad-det-nu-är som avgör hastigheten i en dator. Jag bara hoppas att den ska få mig att skriva mer på min bok! Ser verkligen fram emot att få skriva skriva skriva!

Ja just det ja, jag har manglat och det gick hur bra som helst! Heja mig! Blir nog nya lakan i sängen i morgon. Manglade.
      .

Så mycket vilja, så ingen struktur

Jag är full av energi och ska göra massor idag! Åstadkomma stordåd i och utanför hemmet. (Att det är lätt att vara kaxig medan man sitter i soffan och dricker kaffe med datorn i knät bortser vi från just nu)

Jag har tvättat lakan idag och hängt dem på tork. Efter kaffet (om sisådär en timme) ska jag mangla dem och jag hoppas innerligt att mangeln inte jävlas med mig då. Som när jag skulle mangla min löpare för ett par veckor sen. Den var visserligen snustorr när jag gjorde det, men ändå. Det gick inte. Den var fanimig mer skrynklig efteråt än innan. Och jag blev så vansinnigt förbannad att jag knycklade ihop duken, slängde den med full kraft i klinkergolvet och sen stampade jag på den. Efter det knödde jag ner den i tvättkorgen och la på en annan löpare på bordet. Ha! Där fick du dum-duk. För mangeln var det väl inte fel på? Får det inte vara.

Så. Jag har egentligen inget att blogga om, vill bara fördriva tiden i soffan istället för att ta itu med allt jag tänkt ta itu med.
         .

God ledig fredag morgon!

Jag mår bra idag (lite täppt i näsan bara), och maken är ledig. Som en härlig lördag!

Idag ska jag tvätta, städa och mangla. Förutom fika!

torsdag 3 november 2011

Jag önskar jag var kund hos Nordea

För då hade jag BYTT BANK, ögonaböj!

         -

Jag har så roligt!

Jag skapar! Och jag älskar det!

Nu j****r ska jag bli frisk, och pigg, och stark!



Kanske smoothie av olika frukter, samt också äta dessa - har kiwi och passionsfrukt sedan tidigare - bra för immunförsvaret. Shit, glömde färsk ingefära. Eller glömde, hade ingen tanke på det förrän nu.

Echinagard sugtabletter gillar jag. Röd solhatt. Fast inte lika äcklig som den i flytande form *kräks*. Avokado är gott och nyttigt. Och så Proviva-shotsen.

Och så något gott till kaffet!

Apropå kaffe. Nu ska jag ta mig en kopp till, sen efter det blir det till att börja boosta immunförsvaret. Ingen idé att ta något nyttigt precis innan kaffet, då försvinner det ut lika snabbt igen.

Jag känner mig piggare idag än igår. Är jätteglad över det men samtidigt lite försiktig, det kan vara en tillfällig uppgång - har väl varit med om luriga förkylningar förr!

         .

God, lite bättre morgon

Svidet och killet i halsen från igår är borta, men jag är snuvig och lite hostig och ja, förkyld helt enkelt. Jag hoppas att jag är piggare än igår, så att jag orkar städa lite. Jag vill ju faktiskt städa lite. Observera ordet lite. Och så ska jag orka röja lite i tvättstugan.

Men jag har gott hopp om dagen. Bara jag får tag på en flaska Blutsaft. Här ska immunförsvarsboostas så det står härliga till!

Kanske orkar jag skriva lite idag? Måla skiter jag i så länge, tills jag känner att jag bara måste måla (måste som i vill alltså). Men skriva vill jag. Fast jag kan inte alltid. Det går inte, vill sig inte, det låser sig och blir ... inte bra.

Men om jag någonsin ska kunna titulera mig författare krävs det att jag faktiskt skrivit något.

Nu kaffe.
        -

onsdag 2 november 2011

Känns orättvist

Jag är förkyld, med lite feber. På min ledighet, på mitt höstlov. Jag är arg och vill skrika åt någon, men det hjälper mig nog inte att bli frisk... Jag som hade planer, saker jag skulle göra. Allt jag orkar är att halvsitta i soffan och glo på tv.

Skittrist.

Och ja, jag vet, det finns värre öden än förkylning ... Men just nu är jag bara själviskt egocentrisk.

Hörrni!

Jag är ledig idag! Höstlov! Hemma och myser!

Åh, jag tror jag smäller av så skönt det är!

Ett litet men ack så irriterande smolk i glädjebägaren är att jag är lite förkyld igen. Igen! Vafan liksom, när räcker det?! Är det den dåliga luften i lokalen på jobbet? Eller det faktum att folk går till jobbet när de är sketaförkylda och borde ligga hemma nerbäddade? Jag vet inte. Irriterande är det när man utsätts för sprutnysningar flera gånger om dagen.  Grrrr.

Jaja. Det ska inte få förstöra mitt lov. Jag överlever att jag inte kan gå och träna ikväll. Men förkylningen får inte bli värre för då blir jag inte glad.

Nu ska jag fortsätta njuta mitt kaffe. Sen ska jag fundera ut vad jag ska göra idag. Vad jag vill göra, kan göra och vad jag måste göra.
         .

tisdag 1 november 2011

I morgon ...

Sova tills jag vaknar.
Frukost länge.
Kaffe.
Påtår.
Tvätta o städa lite.
Skriva, och kanske måla.

Ledig.

Ledig!

En liten tisdag


November.

Om två månader är det 2012. Det går fort! Snart är härliga våren här och med den ljuset.

 

Fram till dess får man försöka roa sig bäst man kan.

 

Jag är lite positiv idag ja, och det beror nog enbart på att jag jobbar bara idag och sen är jag ledig! Jag har höstlov onsdagtorsdagfredag. Och det ska bli ljuuuuuvligt!

Morgonens medhavda kaffe är en blandning av Zoegas Hazienda och något italienskt (köpt på ica) espressokaffe. Riktigt gott faktiskt.

 

Nu jobba.