onsdag 31 oktober 2012

Brist

Jag led visst brist på godis förut.

Efter ett par (hahahaha) bitar mår jag genast mycket bättre. Lite vin till middagen strax också och min glädjenivå kommer upp ytterligare ett par pinnhål.

Nu lovade jag visst mig själv att röja i arbetsrummet. (Åh vad jag tycker illa om mig själv ibland.)
.

Tiggande ungar kom hit!

Tant är på uruselt humör och den som försöker med något på mitt hus ÅKER PÅ STRYK! Maken har som tur är handlat lite godis, så att det inte ska bli några trick.

Som sagt, humöret är riktigt dåligt. Jag riktigt känner hur det osar ur ören och skriker Arg Tant om mig. Den här PMS:en kommer lite väl ofta tycker jag. Och det tycker nog min omgivning också.

På jobbet orkade jag knappt anstränga mig för att vara glad och trevlig. Det är det ju ingen annan som gör, så varför ska jag? Dunka pannan i väggen. När jag ändå inte får något för det. Nej, det får banne mig vara slut på det.

Nästa vecka blir det semester och lite think things over. Kanske ber jag att få bli förflyttad, till andra, trevligare ställen. Och jag får inte ens dåligt samvete av att tänka den tanken. Det är bra. Tror jag.

Kanske behöver jag bara sova på saken, sakerna och tingen. Eller så behöver jag komma bort som maken sa. Vart och för vilka pengar då? Och menar han mig ensam eller mig tillsammans med honom? Om jag får åka ensam kan jag tänka mig att åka till North Carolina och få några dagars trevligt sällskap, skriva klart min bok, dricka vin, prata, dricka kaffe, shoppa.

Eller ja, jag kan stanna i New York ett par dagar också.

Eller så tar jag ett lån och drar med mig familjen till Sanibel, Florida. Där var skönt. (Skoja bara, aldrig att jag skulle låna till en semester.)

...

-

tisdag 30 oktober 2012

Dansa pausa

En promenad med en kompis efter jobbet. Såå välbehövligt, skönt och trevligt!

Efter det lite snabb middag (hurra för rester) och sen, sen ... Dance for fun. Danspass. Träningspass. Hur tänkte jag? Jag som inte kan dansa. Jag som inte kan ta steg åt olika håll i takt med andra, som inte kan röra armar och ben samtidigt. Det var ett enkelt pass, min syster - den skyldiga- tyckte bara det var kul i slutet. Det var då som jag jag helt gav upp och rörde mig som jag själv ville/kunde/behärskade. Dansa ändå, tjoade ledaren och tittade på mig, dansa som du själv vill! Bara du har roligt!

Ehum. Ja. Men roligt? Att vara hopplöst urkass och sämst. Inte jättekul om ni frågar mig.
Men jag har fått röra lite på kroppen och flaxat med armar och ben. Som en sprattelgubbe i papp.


Lite produktiv

Jodå. Jag har uppdaterat mig vad gäller läget i USA och jag har duschat (behövdes efter flera dagars vältrande i min egen smuts), ätit frukost, hängt tvätt och skrivit. Inte bara skrivit utan även planerat mitt skrivande. Det är nästan så att jag börjar om från början igen, men har en del färdiga kapitel att bara klistra in. (Hej på dig evighetsmaskin - mitt skrivande alltså) (Det kommer inte bli någon bok, jag bara använder den som en täckmantel för att få vara hemma några timmar i veckan och skriva. Gott så.)

Om en timme börjar jag jobba, innan dess ska jag slänga i mig lite lunch. Det blir så dumt sådana här dagar när jag börjar klockan tretton. Dels äter jag för sen frukost för att få i mig riktig lunch, dels ... nä, det var inget mer dels. Det får bli en smoothie kanske, med lite proteinpulver.

En och en halv timme efter att jag börjat jobba blir det mellanmål, så jag kommer inte svälta fullständigt. Sen slutar jag klockan sexton så jag är snart hemma igen. (Borde cykla förbi Ica på vägen hem. Orka.)

Det var allt jag hade att rapportera om i min spännande vardag.
-

Uppdaterad

Jag vaknade strax innan sju och kände ett stort behov av att kolla internet för att se Sandys framfart. Min bror uppdaterade på Facebook för tre timmar sen, han hade det bra, hotellet hade skakat lite, men jag tror att han skojade! En kompis i North Carlolina (som vi besökte i somras) har skrivit ett [inlägg] om Sandy på sin blogg.

Så, jag kan andas ut, för egen del. De stackarna som jobbar och bor på södra Manhattan andas nog inte ut.
.

måndag 29 oktober 2012

Sandy

Jag känner mig nästan besatt av att följa orkanen Sandys framfart.

Oväder har alltid fascinerat mig (även om jag nuförtiden känner mig ganska otrygg när det stormar för mycket, tyvärr) och en del av mig är väldigt avundsjuk på min bror som är på plats just nu, där det händer, när det händer; jag vill också vara där och få se, uppleva, känna. En annan del av mig vill bara att det ska bedarra. Eller som någon skrev på Twitter: Hoppas att Sandy får scenskräck och inte klarar av att leverera.

Jag är orolig för vad som ska hända. Om den blir lika allvarlig som de befarar. Jag oroar mig för att min bror ska råka illa ut, och det är nog en obefogad oro. Den här väntan ... jobbig.

En liten del av mig hoppas också att diskussionen om klimatförändringar ska ta fart, over there.
.

Min bror skriver

Senaste nytt på plats i verklighetens Philladelphia: Liquer store stängt.. Seven-eleven dock öppet.. ingen rom på 7-11.. attans bananer! Vädret: Mulet, nordlig vind, uppskattningsvis 10-12 m/s i byarna & skurar. Om 12 h uppskattas det vara som värst. Hotellet är kraftigt & stabilt, känns tryggt! Från och med nu håller vi oss inomhus. Behövs ingen katastroffilm med Bruce Willies ikväll, eller vad tror ni? Frankerstorm sänds här dygnet runt på alla kanaler!

Dumt

Varför tog jag inte ledigt hela veckan?

Jag är i stort behov av att ha höstlov en hel vecka. Visst, jag jobbar två halvdagar och en heldag så det är inte så mycket att klaga över, men ändå! Fem lediga dagar hade inte suttit fel.

Jag måste säga som Lars Winnerbäck: Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.
.

Lite mysigt trots allt

Ledig dag. Storm ute. Barn som till slut kom iväg till ishallen för att åka skridskor.

Ensam hemma! Ljuvligt!

Om det bara kunde blåsa lite lite mindre. Jag gillar inte när studsmattor sliter sig och vill ge sig iväg. Jag knallade över till nästgårdsgrannen och ringde på, jodå hon hade sett att deras studsmatta börjat ge sig av, men som tur var är den kättad i marken så den kom ingenstans. Den var bara helt skev.

De kanske kan och vill köpa vår studsmatta till våren! Våran används aldrig längre och blir barnen sugna på att hoppa kan de gå över till kusinerna som bor i huset bredvid oss och som fortfarande har sin kvar.

Min bror har kommit fram till Philadelphia men skolan där han ska plugga i två veckor är stängd idag och i morgon. Ska bli spännande att höra hur han haft det ... läskigt och fascinerande på samma gång.

Vi har vänner i North Carolina också, en bra bit in från kusten visserligen, men det lär nog bli blåsigt där också. Ska bli spännande att höra där också, hur de har det.
.

Sluta blås!

Grannen bortanför våra grannar har (hade) en studsmatta som precis slitit sig. Igen. Förra stormen blåste den åt andra hållet. Och de hade förankrat den. Inte tillräckligt bra tydligen. Om den fortsätter kan den förstöra en hel del i sin väg. Jävla väder!

söndag 28 oktober 2012

Han har inte särskilt tur med vädret

Min bror befinner sig just nu i USA, i New York närmare bestämt och ska ta sig till Philadelphia. Ungefär där som Sandy ska svepa in om ett par timmar, eller när den nu förväntas nå land.
Förhoppningsvis har han redan hunnit ta sig dit han ska. Annars blir det kanske lite jobbigt för honom.

Förra gången han var i NYC drabbades staden av rekordstor mängd snö.

Jag undrar om han har samma känslor för den staden som jag har ...?

Hoppas att han har det bra och är trygg och säker där han befinner sig, var han än är!
.

Jag kan inte skriva!

Det går inte. Tankarna vill inte bli tänkta, idéerna vill inte bli formulerade, orden vill inte bli annat än överflödiga och allt blir bara plottrigt. Gaaaaaah!

Jag vill inte ge upp. Vill inte. Jag vill ju skriva. Varför är det så förbannat svårt? Borde det inte vara lätt?

Hjääääääääääälp!
.

Si och så

Jag har skrivit lite idag. Och funderat. Eller snarare försökt fundera, det går nämligen sådär. Seg i kolan, så att säga. Hjärngympa behövs, och det snabbt, helst förra året borde jag börjat.

Vi har varit och ätit middag hos mina föräldrar och fick en god men mastig efterrätt - jag kunde nästan inte knäppa knappen i jeansen när vi skulle åka därifrån. Och nu är jag så sömnig att jag skulle kunna gå och lägga mig och sova.

Jag är en så kul människa! Alltid pigg! Alltid glad och positiv! Heja heja mig! (Nooooot!)

Men okej, jag börjar bli piggare än de senaste veckorna - tack gode gode gud - men så jäkla glad och positiv är jag inte. Rätt smågrinig och lättretlig, faktiskt. Jag tror att jag måste tagga ner lite vad gäller min bok. Vet inte men tror att den ligger och stressar och stör mig en del.

Och så måste jag komma igång och träna! Den här rastlösheten är inte nyttig. Väntar svar från en kompis, om vi ska ut och gå eller ej. Om ej får jag antingen ge mig ut själv eller gå med min syster om hon vill slå följe.

Eller så stannar jag inne och fortsätter att inte skriva.
.

Kall vintersöndag

Jättekallt ute, men soligt.

Idag blir det middag hos mamma och pappa, och så blir det en promenad av något slag, eller kanske storhandling. Får se. Borde både ut och röra på mig och åka och handla. Jag vet vilket jag helst vill göra.

Vid femtiden får maken hit folk, för att ha ett möte inför ett möte, eller hur det nu var. Då ska jag antingen ut och gå, åka och handla, eller så stannar jag hemma och stänger in mig i mitt skrivarrum.

Jag vill fortsätta skriva idag, men jag har svårt att få till idéer. Det står helt still och kommer inga som helst förslag, jag har heller ingen fantasi - jag som aldrig har problem med livlig fantasi annars! Konstigt.

Får dricka en kopp kaffe och se om någon dimma kanske skingras. Kanske det är lite choklad som behövs också?
 .

lördag 27 oktober 2012

Nähä nä

Jag frågade maken om vi skulle sätta på Vänner igen, istället för Så mycket bättre, men han sa "nä, det här är ett trevligt program".

Okej.

Jag gillar fortfarande första säsongen - så himla mycket bättre än alla andra omgångar - men kan hålla med om att det är ett trevligt program. Mysigt och inte något förnedrande eller dumförklarande. Inget utröstande och ingen mobbing. Trevligt!

Och Vänner finns kvar.
.

Hjärngympa nästa!

Herregud. Alldeles nyss gjorde jag en konstig sak. Jag fyllde på mitt vinglas med lite mer vin och sen gick jag till kranen och fyllde upp glaset med vatten. Eh ...  what och why liksom? Det var bara att hälla ut och göra rätt.

Jag måste komma igång med hjärngympa snart, jag börjar bli ... dum.

Nu blir det Så mycket bättre. Kan inte bli lika bra som första säsongen, tror jag. Men jag ger det en chans. Fram till första reklamen, sen blir det kanske Vänner igen.

Skål!
.

Jo men visst

642 nya ord. Ett nytt kapitel, med lite annan inriktning än tidigare, efter inrådan av den feedback jag fick häromdagen. 

Nu vill jag bara köra rakt in i kaklet igen, men jag väljer att sätta mig i soffan och titta på Vänner med maken som nu kommit hem igen. Kanske blir det lite ölkorv och vin också. Jag har all tid i världen att få boken klar. (Yeah right, jag ljuger, jag har råpanik för att jag aaaaaldrig blir klar, men jag låtsas som att jag är cool just nu.)

Trevlig lördagkväll på er!

Soffan, here I come!
-

Återvändande lust, eller bara tillfälligt?

Efter ett par dagars kraftigt svikande skrivarlust börjar jag äntligen få lust att skriva igen.

Ett tag var jag beredd att ge upp, lägga ner, placera skrivardrömmen på hyllan och go on with my life istället. Tills jag kom på att skriva är ju mitt liv. Eller tror jag bara det? Använde jag det som en anledning att få sluta jobba? Det kanske var min Escapebaby. Mitt "sista andetag innan pensionen".

Oavsett om jag verkligen vill skriva eller inte har jag lovat en hel massa människor att det ska bli en bok, och löften är till för att hållas.

Och jag är far too envis för att ge upp, allt för lätt. Om inte annat är det himla snöpligt att liksom snubbla innan man hunnit mållinjen.
.

Att göra-lista

Eller att inte göra.
  • vattna krukväxter 
  • plantera om en eller ett par pelargoner
  • dammsuga, eller åtminstone sopa upp det värsta  -- CHECK
  • skriva (om jag kommer på om vad - gaaaah!)
  • måla (längtar efter att måla årets julkort)
  • ut och gå
  • styrketräna axlar och armar (borde startar för ett år sen)
  • be maken bära in krukor i garaget -- CHECK
  • klippa dottern (motvilligt, jag alltså - hon vill!)
  • laga Shepherds pie -- CHECK
  • röja i tvättstugan (det där evighetsmåstet)

Sköna, stilla lördag

Det blev riktig sovmorgon i morse!

Jag vaknade vid sjutiden, drack vatten, var på toa och gick tillbaka och la mig. Och somnade om till halv nio då klockan ringde (tur att jag ställde den!) - sonen skulle upp och iväg på träning.

Lilltjejen, som sovit i makens säng och jag låg kvar och drog oss en stund, drog upp rullgardinerna och kikade ut på Bosse (hennes kanin) som bor på altanen utanför vårt sovrum. Till slut gick vi upp för att äta frukost. Och jag behövde kaffe.

Jag har tömt diskmaskinen, städat undan frukosten, kört igång en omgång tvätt, vikt undan lite tvätt ... Nu hamnade jag i soffan. Jag ska ta reda på vad jag vill göra idag. Eller ja, jag vet vad jag vill göra, men jag har en del måsten också.

Skriva, måla, städa, röja, plantera om krukväxter, vattna, dammsuga, styrketräna.

Jag har noll lust idag. Vet inte om det är trötthet efter gårdagens megashopping som drabbat mig eller om det är en ny omgång pms. Noll lust. Nedstämd. Rastlös. Otålig. Stel i axlarna. Skrivabok-ångest.

Jag får göra en att-göra-lista.
.

fredag 26 oktober 2012

Hemma

Efter en tur förbi McDonalds för att snabbt få i oss mat (eh...) är jag nu hemma i soffan.

Maken är i Småland, äldsta dottern är hos kompis och småpluttarna (elvaåringarna) ligger i sin säng respektive makens säng (alltså får jag mysigt sällskap i natt. Hoppas hon inte sparkar mig eller ligger och låter som hon ibland gör, för då går jag upp och tar hennes säng!)

Jag köpte ljus på Ullared. Massor. Och två stycken enkilosvikter. Eller hantlar snarare. Ska börja träna upp mina armar, underarmarna i första hand. Förebygga tennisarm och så.

Lite annat krafs blev det också, men inte en enda fryspåse! Bra, för jag har fortfarande kvar från förra gången jag var där, för ... flera år sen.

Men en sak är säker, nästa gång - om det blir någon nästa gång - ska jag inte, jag upprepar: INTE åka dit ett par månader före jul. Vansinne.

Och om alla fördomar och förutfattade meningar om vissa människor kom på kant? Nej, tvärtom.
 .

Jag överlevde Ullared

Men det var knappt. Herregud vilket hemskt ställe det är.

Helt slut.

Men jag såg Ullared-Morgan!

Some kind of fredagsnöje

Jag ska till Ullared idag. Av alla saker man kan göra en ledig dag. Lönefredag dessutom.
Nu sitter jag på bussen in till stan för att sluta upp med min syster och svåger.

Jag vill egentligen hem igen, men antar att jag får göra det bästa av situationen. Kanske kommer jag rent av hem med lite braatthasaker?! Kanske får jag lite mat i mig, och en gofika?!
Och godis i bilen hem?

torsdag 25 oktober 2012

Strömlös

Sedan ca 14,20 har vi, och ca 20000 andra varit utan ström, och ska så vara ett tag till. Det är lite mysigt, men det börjar bli lite svalt inne, men vi har massor av ljus tända och vi får ligga nära ikväll eller ha tjocka filtar.

Jag kokar tevatten över värmeljus just nu, det går inte fort direkt men om en stund går det nog att få sig en varm kopp. (Åh, en Varma Koppen kanske, rent av?!)

Gud vad hungrig jag är och skulle verkligen behöva riktig mat! Men det får bli mackor eller yoghurt och flingor. I morgon ska jag kompensera det!!

Sovmorgon i all ära, men BAAH

Är på ett uselt humör idag och grät till en bra låt förut.

Jag måste ta och skärpa till mig.



Hoppas att det är pms. Annars vet jag inte...

onsdag 24 oktober 2012

Sovmorgon is da shit!

I morgon jobbar jag mellan 13 och 17, eller 13 och 17.45. Helt okej!

Helt okej att gå upp och se till att barnen kommer iväg som de ska. Helt okej att göra det i morgonrock.

Helt okej att ta en kopp kaffe, i morgonrock, i soffan eller medan jag stilla går omkring och beundrar utsikten - dock ej utomhus så här års.

Helt okej att äta frukost och spela Wordfeud. Länge.

Helt okej att kanske skriva på min bok, eller åtminstone fundera på lite saker (som min feedback-givare tyckte att jag kunde göra.)

Helt okej - faktiskt - att jobba sent också. Det är så mysigt att bara ha några få barn att se efter. Och så gillar jag kontakten med föräldrarna, de flesta tar det lite lugnt medan de hämtar sitt barn och småpratar gärna lite, himla trevligt.

Nu ska jag sova.
.

Ibland händer det att jag inte tänker så långt

Eller att jag tänker, men struntar i tankarna och kör ändå.

Som ikväll. Hade tänkt göra Shepherds pie, men ångrade mig och gjorde varma koppen. Och smörstekta hönökakor ... gudomligt gott! Barnen dog nästan så gott var det.

Något annat som kommer dö om ett par timmar eller i morgon är min mage. Heja mig.
-

Hej från soffan

Jösses. Vilken dag.

Jobbig är bara förnamnet. Ni vet, när man hört sin egen röst säga samma sak en miljard gånger och man inte står ut att höra den längre, precis så har jag haft det idag - och den känslan kom redan på förmiddagen. Suck.

Men dagen har varit bra ändå. Solen skiner och luften var skön.

Att få spankulera omkring utomhus både på förmiddagen och eftermiddagen på arbetstid är helt okej. Och att ibland få cykla omkring på roliga cyklar är inte heller helt fel. Men man blir varse sin dåliga kondis.

Lunchen var mindre kul. Makrill (med ben). Barnen gillade inte. Och så pratadepratadepratade de. Och så var det en unge som nös rätt över min tallrik. Där och då ville jag ta den ena och slå den andra med var lunchen över för min del. Tur att jag hade hunnit dämpa den värsta hungern. (Hatar hatar hatar när folk nyser och hostar rätt ut, och helst över bordet, tallrikarna och maten.

Ibland vill jag bygga en mur runt min tallrik. Det har hänt att jag ställt mjölkpaketen lite strategiskt. Men det är inte alltid det funkar.

Idag hälsade jag på en mamma (till ett barn på andra avdelningen) och hon blev så glad över att höra att jag varit där en del, och kommer återkomma ... jag minns inte ordagrant hur hon sa, men något i stil med att de äntligen hittat en vikare som återkommer. Då påminns jag om att jag faktiskt har ett ansvar. Jag är inte där enbart för min skull. När jag fokuserar på barnen och inte på personalen går det bättre. Mycket bättre.

Och de flesta som jobbar där är väldigt gulliga och trevliga.
.

En bra dag

Jag fokuserar på det som är bra och så får det bli som det blir. De enda jag stångas med är de barn som behöver tydliga gränser, de flesta av våra småpluttar. Det funkar bra. Men det var en tjatig lunch, jag är trött på min röst.

tisdag 23 oktober 2012

Feedback

Jag har fått feedback idag på min text. En skrivkunnig (frilansande journalist med typ ett halvt livs arbetserfarenhet) kompis har fått läsa och tyckt till.

Hjälp. Först ville jag deppa ihop, sen insåg jag att det är ingen idé. Hon hade rätt i allt hon skrev.

Lite beröm, men massor av kritik (konstruktiv och jättebra sådan!). Visst, smaken är som baken, vi gillar olika typer av böcker hon och jag - men tipsen hon gav var jättebra och viktiga, oavsett vilken typ av bok man skriver.

Jag skulle ta bort 90% av ett visst ord också. Ett ord jag inte visste att jag använde så mycket. Ett pyttelitet ord som man knappt lägger märke till alls, ju. Som förekom väldigtväldigtväldigt frekvent.

Och så skulle jag skärpa till mina karaktärer.

Och fundera på vad jag vill med texten och varför. Just den lilla detaljen är inte helt lätt och det är därför jag undvikit den.
.

Men just nu


Jag bara tjatade på om jobbet ...

Glömde berätta det viktiga: jag är hemma och har hunnit med en kopp kaffe i lugn och ro. Härliga lediga eftermiddag!

Nu ska jag skriva en stund. Och kanske tvätta om ett tag. Fixa mat. Eller nej, det ska jag inte. Det får, eh ... någon annan göra. Jag skriver ju en bok.
.

Tisdag med måndagskänsla

Trött i morse. Sovit dåligt. Drömt om jobbet. Jobbiga drömmar. Insåg då att jag får fundera på hur jag vill ha det.

Om jag ska fortsätta som deras fasta vikarie vill jag att miljön blir bättre, annars föredrar jag att hoppa in som ren och skär vikarie på olika förskolor. Så som jag hade det i våras - rena glidartillvaron!

Men jag gillar att få vara delaktig. Nackdelen är att det tröttar mig. Nu ser jag problem som finns och jag ser potentiella lösningar - men den fasta personalen vill ha de som de alltid haft det. (Suck.)

Jag vet, jag behöver inte bry mig - jag kan göra mina timmar och så är det bra. Om det inte vore för att jag bryr mig. Jag vill vara delaktig. Jag vill inte bara strunta i hur det går.

Jag önskar att jag var lite mer hårdhudad. Lite mer kallblodig. Lite mer gåshudad (ni vet, så där när vattnet bara liksom rinner av och inte fastnar ...)

Idag har "min" ordinarie personal varit på någon slags utbildning/sammankomst. Jag har förhoppningar på att det ska bli bättre nu! Jag vill att det ska bli bättre. Jag vill vara en gladare person när jag jobbar med barnen.
.

måndag 22 oktober 2012

Boktips igen

Häromveckan läste jag Morgongåvan av Susanne Boll.

Jag skulle inte läsa boken just då utan öppnade den bara för att kolla lite, hur hon skrev och så ... sen kunde jag inte lägga ifrån mig den. Otroligt bra och spännande läsning.

Den gick (tyvärr) lite för snabbt att läsa - plötsligt var den slut!

Jag gillar hennes sätt att skriva och beskriva sina karaktärer och bygga upp spänningen och allt det där (det finns en massa fina ord och termer att använda här, men jag är lite dålig på det).

Att den utspelar sig under en ganska kort period är lite kul, och man får följa flera personer parallellt och till slut ... nej, jag ska inte skriva så mycket mer för jag vill inte avslöja något! Men läs den! Den är jättebra.
.

Ergonomiskt tangentbord

Jag lovade ju att visa bild på det ergonomiska tangentbordet som jag testade några dagar för ett tag sen. Det var lite speciellt, minst sagt. Väldigt skönt för handlederna och axlarna, men om det är värt 3500:- vet jag inte ... jag önskar att jag haft möjlighet att testa det under en längre tid, men det var en person som väntade på att få det, och han hade inflammation i axeln så jag sa okejdå, jag klarar väl mig utan ditt tangentbord. Dåda.
Nu har jag inte besvär med handleder eller axlar, men kan nog komma att få det om jag inte är rädd om mig. Jag ska testa ett delat tangentbord, det blir ungefär som det här på bilden, men att man istället vinklar armarna snett framåt (inåt, mot varandra). Det är nog skönare än att som nu vinkla händerna i en konstig vinkel när man skriver. Inte bra det här med datorer! Sliter på kroppen. Men sluta skriva kan jag inte. In fact ska jag skriva precis just nu. Eller strax.

.

Halvtid

Knappt fem timmar kvar att jobba, fem är avklarade. Det är en lång dag... Men jag delar upp den i olika intervall och tänker inte så mycket på att jag har en massa timmar framför mig. Lurar hjärnan lite.

I morgon är det fyra och en halv timmar lång dag. Det är helt okej! Då ska jag skriva har jag tänkt.

Måndag, lång sådan

Sovit gott i natt. Ändå kände jag mig inte fullt färdigsovd när klockan ringde.

8-17.45 är tiden för dagen. Ganska lång arbetsdag.

I morgon är det halvdag, dock ej sovmorgon.

Men det blir väl en bra dag idag?! Vi bestämmer att det blir det!
Och helst inga fler förkylningsbaciller nu, tack. Det räcker det som varit.

söndag 21 oktober 2012

Kvällen

Och jag är - föga förvånande antar jag - trött.

Men inte bara trött, utan också nöjd. Tröttheten känns helt okej för den beror på nattsudd med goda vänner. Som jag behövde den här helgen!

I morgon är det måndag och i skrivande stund hade jag hellre sett att jag var ledig, men jag ska jobba. Men jobb betyder pengar och pengar betyder ett lite lättare sinne. Så jag antar att jag är glad att jag ska jobba.

Orkar jag ska jag skriva i morgon. Orkar jag inte det får jag ta det på tisdag. Då jobbar jag halv dag. Gillar halv dag. Halva lönen, men ledigt är bra.

Snart ska jag få gå och lägga mig. Och jag har förberett kläder och väska inför i morgon. Hoppla!
.

Nöjd och lycklig

Hemma igen, fulltankad av positiv energi och skrubbad och fin!

Vi åkte hemifrån igår förmiddag och stannade till i Kungälv där vi shoppade lite (strosade i affärer) och åt lunch. Lång lunch. Mysigt!

Sen åkte vi mot vårt hemliga mål: Marstrand. Marstrands havshotell. Där de som var friska tränade på ett cirkelfyspass och vi andra (fyra krakar) tog en kopp kaffe och pratade.

Därefter var det dags för lite pastasallad, lite vin och SPA! Och vilket spa ...!

Vi fick varsin korg med diverse produkter: handkur, kroppsskrubb, ansiktsmask, olja (att smörja in kroppen med efteråt) och fotsalt med doft av tjärad brygga.

Först skulle vi tvaga oss. Med en skurborste (!). En hederlig skurborste, precis en sådan jag såpskurar golven med i torpet. Aj, vad det rev, men oj vad det rev gott! Duschtvål och schampo luktade (och innehöll) rosmarin och backtimjan.

Sen fick vi göra fotbad, vandra i meditationsbad (zonterapi för fötterna) bastu med efterföljande kall avrivning - men jag vände nästan i dörren och gick och simmade några längder istället. Sen var det ångbastu i vilken vi skulle sitta med ansiktsmask, sitta på varma stenhällar och smörja in händerna med härlig handkur. Därefter skulle vi sitta i saltrummet - bra för luftrören bland annat. Sist av allt, innan vi duschade badade vi i heta tunnor utomhus. Och satt och såg fästningen ute på Marstrandsön.

När vi kände oss nöjda efter drygt två timmar gick vi och duschade och skrubbade kroppen med ljuvligt doftande skrubb med havssalt. Och smorde in oss med olja efteråt. En olja som gick in i huden och gjorde den mjuk, länge, och som inte flottade ner eller blev oljig.

Åh, herregud vad jag fortfarande njuter av minnet! Och det fanns vatten, både stilla och bubblande, kaffe, frukt - bara att ta så mycket vi ville.

Sen var det förfest och middag (fyrarätters!). Det blev lite dans också. Sen la vi oss vid ett-tiden ungefär. Kanske närmare halv två. Jag sov dåligt, men det gjorde inget. Buffén.

Frukosten ... jag glömde smaka på sillen, det var synd, men jag åt istället äggröra (två portioner), mörkt bröd med vispat smör, lite olika skinkor, ädelost, kaffe, juice, färsk frukt (ananas, melon, apelsin), gubbröra och skagenröra. Oh My God så himla gott det var. Sååå himla gott!

Det fanns även kokt ägg, korv, ost, bröd, våfflor, croissant mm.

Jag kan varmt rekommendera ett besök på Marstrands Havsbad. Åk dit, upplev lite underbar lyx, och njut! Känslan sitter i, länge.
.

Outsövd och hungrig

Sover alltid dåligt borta, trots skön säng...

Igår var så härligt. Och trevligt. Och roligt!

Snart är det dags för hotellfrukost. Det bästa!

Ååååh

Spa. Mer spa åt folket!

Och mer förfest!
Mer fyrarätters!
Mer skratt och trams!
Mer spontandans!

Mer mer mer av roliga saker!!

lördag 20 oktober 2012

Tjejhelg!

Jag är med tio tjejkompisar på Marstrands havshotell.

Snart fika, för oss tre förkyldingar. De andra ska träna. Efter det blir det spa!

fredag 19 oktober 2012

Teknik, och när det blir fel

För fel blir det. Alltid.

När jag uppdaterade min mobil senast, till senaste versionen, eller vad det kallas, blev det fel.

Nu kan jag inte skicka bilder som mms, och när jag skickar sms går de iväg i min mans namn. Jättebra. Not.

Nyss plingade mobilen till, trodde jag, men inget meddelande fanns. Så plingade det igen - från iPaden - där jag inte kopplat mobilnummer till 'meddelanden'. Svar på sms kommer numera till iPaden och inte till telefonen.

Jag har klickat i någonstans att aktivera iCloud, tydligen. Jag vet ju knappt vad iCloud är!? Nu får maken komma hem och hjälpa mig att ominstallera eländet. Göra om och göra rätt, helt enkelt. För jag fixar inte att göra rätt, uppenbarligen.
.

Skjorta eller inte?

Först tänkte jag att jag skulle ha skjorta och kavaj, och "finbyxor" på middagen i morgon. Men dansa i skjorta? Eh, nej. Se ut som uppklädd och städad finansvalps-wannabe i ena stunden för att sen, om det kommer en riktigt bra låt, se ut som en person som går på några olagliga preparat? Det kommer bli en konstig syn. Nä, finstassen får jag spara till en annan städad middag.

I morgon får jag ha något som i alla fall är stretch, och skönt att röra sig i. Och som inte måste strykas! Halleluja! Ett par snygga byxor som ger mig världens fulaste röv kanske? Eller mina tant- finbyxor. Nej, de saknar fickor.

Mina jättebilliga jeans, som faktiskt är rätt trevliga pga fick massor av komplimanger för min rumpa DOCK ATT DEN VAR VÄLTRÄNAD DÅ och nu är ett med låren. Men jeans liksom? Man ser ung ut i jeans.

På fötterna då? Högklackade stövletter? Kommer inte kunna dansa bra i dem. Och med bra menar jag ta ut svängarna så som jag vill. Tänk om det kommer en riktigt bra låt!!! Har inget med att se bra ut. Har inget med bra dans att göra heller.


Stövlar med bara en liten klack då? Men jeans instoppat i stövlar är inte det lite mycket ... 2010? Men vem är jag att prata trender, jag som alltid är minst ett eller två år efter?

Nä, får bli mina lågklackade halvkängor. De gillar jag och de är sköna. Sköna går före snygga. Faktiskt. Och sådan har jag alltid varit. Skönt och praktiskt - så att man kan gå riktigt fort om man vill.

Bra. Då har jag bestämt vilka skor jag ska ha. Alltid något.
.

Freeeedag!

Tjoho!

Idag ska jag packa inför tjejhelgen, och så ska jag skriva. Jag har varit förutseende och plockat fram det jag ska ha med mig. En del av det i alla fall. Jag borde plocka fram allt, nu, för att se om något måste tvättas. Men ... jag gör det sen. Nej, jag gör det nu. Så fort jag skrivit klart det här inlägget.

Helgen är i år endast en natt borta, brukar vara två, men det gör inget! Det kommer bli minst lika roligt ändå, det blir det alltid. Mycket skratt. (Herregud, när träffade jag vänner och skrattade senast? Inte så där artigt ha ha ha åt någons skämt, utan ett riktigt HAHAHAHAHA för att något är riktigt roligt.)

Elva tanter tjejer i vår bästa ålder! Aktivitet på dagen, förfest, middag, mellanfest, kanske dans (?) - ser ut som stillsam vuxendans men jag menar lägga-värsta-sulan-på-parketten-dans!, dansa-så-svetten-rinner-dans, dansa-som-om-det-var-det-sista-man-gjorde-dans, jag-är-taktlös-och-tondöv-men-gillar-att-dansa-dans. Ja ni fattar. Röra sig fult i takt (?) till musik. Det är min cup of dans.

Men nu ska jag fortsätta plocka fram det jag ska ha med mig. Framförhållning är också min cup of things. Eller inte.
.

torsdag 18 oktober 2012

Host på mig

Jag är så trött. Så vansinnigt genomtrött att jag undrar om jag verkligen är helt frisk. Förutom förkylningen alltså.

Men så kom jag på det - hostmedicinen. Det är den som gör det. Jag har hört om andra som säger sig bli påverkade av Cocillana, själv har jag aldrig blivit det förr, när jag var yngre. Men nu. Hej och hå. En rejäl slurk och jag skulle ... somna in i törnrosasömn. zzzZZZzzz.

En liten promenad i blåsten blev det. Några hundra meter runt kvarteret. Rätt skönt, men hostan fick mig att nästan kissa ner mig. Det är något som sitter och retar i halsen. Dock har jag inte ont längre och om jag bara blir av med snuvan som invaderat hela hjärnan kommer allt bli jättebra.

Och bara jag blir pigg igen.
.

Nu så...?!

Jag har tagit en liten promenad. Till grannen (tillika syster) och lånat en hostmedicin.

Den där Cocillana Etyfin, eller vad den heter. För hostan är rethosta och jag vill inte slösa mina svartavinbär på rethosta. Men jag kan tänka mig att dricka en kopp senare, för att det är gott och för att det fyller mig med c-vitamin. Men nu behöver jag droger.

Innan jag lägger mig ska jag ta en till överdos. Ska sova utan att hosta.

Jag hatar dig, förkylning! Hett och innerligt. Fy vad jag hatar.

Dessutom kom maken hem nyss och hade köpt en påse mjuk turkisk peppar. Jag gillar honom! En hel del!

Han skällde på mig för att jag inte vilat idag, utan stått och skrivit. Men, men ... jag har ju en bok att skriva ...? Han tyckte att jag skulle bli frisk först. Okejdå. Ska bara först.
.

Hej, jag lever igen

Jag har lyckats komma ur sängen, duscha, få i mig frukost utan att behöva dö i sängen igen. Skönt.

Dock är jag inte fit for en joggingtur än, kanske inte ens en stilla promenad (men jag ska försöka - det känns skönt ute idag), men jag är på benen. Halleluja! Det finns hopp om att kunna följa med på tjejhelgen på lördag.

Tankarna snurrar som vanligt. Vad ska det bli av mig/vad ska jag bli när jag blir stor/vad vill jag med mitt liv ... Jag är bokad på jobb fyra dagar nästa vecka, varav två av dagarna är bara några timmar vilket passar mig jättebra för då hinner och orkar jag skriva lite den dagen.

Ibland undrar jag om jag inte ska skaffa mig ett riktigt jobb igen, som alla andra vuxna. Alltså ett fast heltidsjobb. Då kvävs jag nästan. Bara tanken får mig att sparka bakut. Jag vill inte!!

Inte tillräckligt vuxen ännu alltså.

Jag gillar friheten i att vikariera. Jag gillar oregelbundenheten. Jag gillar känslan av att inte springa i ekorrhjulet.

Nu ska jag fortsätta skriva på det som ska bli en bok så småningom. För ja, det ska bli en bok. Jag kommer högst troligt att få ge ut den själv för jag är ganska säker på att jag kommer bli refuserad av förlagen. Men en bok ska det bli. Den ska bara skrivas först.
.

Återvänder

Idag orkar jag mig ur sängen.

Har duschat, vilket behövdes, och ska nu äta frukost. Måste stänga av radion, klarar inte goa göbbar som pratar överdriven göttebosssska. Usch.

onsdag 17 oktober 2012

Två dagar

Två dagar totalt bortslösade på en värdelös förkylning.

Nu förväntar jag mig - och kräver - att jag är frisk i morgon. Och som kompensation bör jag vara extra extra pigg och fräsch. Allt annat är förkastligt.


Ska jag lägga mig nu? Kommer jag att somna, jag som legat i sängen hela dagen. Dumma förkylning.
.


Betvingade

*ninaninaninana...* Dagens boktips!

Betvingade av Simona Ahrnstedt.

Med Överenskommelser i ganska färskt minne blev jag lite besviken när jag efter första stycket inte alls älskade den här boken, som jag gjorde med den förra. Inte efter två-tre sidor heller. Och det faktum att den utspelar sig på 1300-talet ... trist, tänkte jag.

Men det fick jag äta upp. Rejält! Aldrig har 1300-talet varit så intressant och fascinerande. Och oj vad jag blev kär i karaktärerna och hela historien. Jag älskar boken!

Simona är riktigt bra på att skriva och hon skriver på ett sätt som gör det omöjligt att lägga ifrån sig boken. Himla tur att jag varit sjuk idag och legat till sängs hela dagen. Eller åtminstone så länge boken varade. Det gick snabbt att läsa ut den - gick helt enkelt inte att lägga ifrån sig!

Mot slutet blev den nästan en riktig nagelbitare också. Ett tag var jag rädd att jag inte skulle gilla slutet, och jag stålsatte mig. Nu slutade den inte riktigt som jag trodde och jag tänker inte avslöja vad jag menar med det, för att inte spoila.
Läs den!
.

Kalorier is da shit!

Efter en hel dag i sängen klarar jag nu att sitta upp.

I morse var det hungern som tvingade upp mig. Jag var så hungrig att jag mådde illa, ville helst inte äta (vem vill göra det när man mår illa) men visste att det skulle bara bli värre om jag inte åt. Det blev värre ändå, trots mat. Jag kunde inte dricka mer än en halv kopp kaffe.

Huvudvärk i ena hörnet av pannan, som vägrade gå över, så jag tog en Anadin Extra (bra skit som finns att köpa i England), la mig i sängen igen och sträckläste Betvingade.

På eftermiddagen gjorde jag två muggar varma koppens soppa. Det var gott att få lite värme och förhoppningsvis något som liknar näring i sig. Eller om det var lite E-ämnen som behövdes.

Nu har jag nyss tryckt i mig hamburgare, pommes frites och lingondricka. Och nu känner jag mig äntligen mer levande än död.

Men tidigare idag ... hej nära döden. För när man inte ens är sugen på choklad. Då mår man inte bra.

Jag fattar inte hur jag kan vara så här utslagen? Är det bara förkylningen? Inte så bara för fy fasen vilken hemsk förkylning. (Det där äckliga som fanns i näsan och halsen. Alltså fy faaaan.)

Idag trodde jag ett tag att jag aldrig skulle bli frisk igen. Typisk manlig förkylning. Men nu finns det hopp. Om än väldigt lite.
.

Jag tar tillbaka allt!

Betvingade är helt underbar och att den utspelar sig på 1300-talet är bara intressant och charmigt. Jag älskar den!

tisdag 16 oktober 2012

Jag ligger

Och läser. Och kollar Facebook, Twitter och mail.

Jag har börjat lästa Betvingade. Den har startat segare än hennes första. Och jag är lite bortskämd efter Morgongåvan och Sonjas hemlighet.

Men jag kommer nog att komma in i den. Ska bara vänja mig vid att det är 1300-tal eller 1500-tal. Är inte road alls av förr i tiden.

Jag har slarvat med att dricka idag och börjar få lite vätskebrist-huvudvärk. Heja mig. Verkligen.

En annan sak som är heja mig är att jag påpekat för en författare ett fel i dennes bok. En mening som inte alls var ett fel utan helt riktig. Efter att ha läst meningen huuuuur många gånger som helst insåg jag vad som menades. Jag är verkligen korkad ibland! Men jädrigt snabb på att leka duktig! Jodå minsann. Undrar om jag uppfattas som en jobbig besserwisser bland mina vänner? Min man verkar tycka det om mig ibland.

Nähä, boken kallar! Och kroppen ropar efter honung. Sen blir det ingefära och om det inte hjälper får jag gå på svartvinbären igen. Jag bara ska bli frisk. Helst jättesnart.
.

Tycker synd om

Jag är förkyld.

Och jag är väldigt glad att jag stannade hemma idag, klokt. Nu vill jag bara bli frisk också. Och pigg och stark igen. Kunna träna. Må bra.

Fy [fula ord] vad trött jag är på det här. Och trött är jag. Orkar knappt resa mig ur soffan.

Just nu dricker jag te gjort på ingefära. Och så knarkar jag honung. Snart går jag på mitt svarta guld igen.

Och så behöver jag nog sova lite också.
.

Förkylt

Usch.

Jag har fått ringa och säga att jag inte kommer idag. Ju längre jag är uppe desto tröttare blir jag. Och rösten håller knappt. När inte ens tanke på kaffe får mig att må bättre är det illa.

Så jag fick ringa och fasen vad det bär mig emot! Jag hatar att inte ställa upp när jag lovat.


Hon som fördelar vikarier frågade om det hade något med allt som hänt att göra ... att det var därför jag mådde dåligt och inte ville jobba ... (hörde hon inte hur jag kraxade?) (Men gulligt av henne att fråga!)

Nej, idag skulle jag ju varit på den andra avdelningen som jag trivs jättebra på! Både personalen och barnen är så himla mysiga. Men jag är ingen mysig fröken idag, rosslar, hängig, snorar ... ingen syn föräldrarna vill ha på personer som ska ta hand om deras små guldklimpar.

Jag kryper ner i sängen igen och drar täcket över huvudet, och mitt blöta hår. Om jag orkar ska jag läsa Simonas bok, Betvingade.

Och så ska jag försöka intala mig att det inte handlar om skolk, som mitt inre verkar övertyga mig om.
 .

måndag 15 oktober 2012

Tog bort

Förra inlägget. Tog bort det.

Det behövdes skrivas, men inte nödvändigtvis läsas.

Man vet aldrig vem (kollegor/föräldrar) som googlar mitt namn och så småningom hamnar här. Inte så att jag skriver saker jag inte står för, men vissa saker behöver inte fler än berörda känna till.

I morgon är jag inte alls ledig, som jag först tänkt. En kollega på den andra avdelningen frågade om jag kunde vikariera hos dem i morgon och jag sa ja. Sent pass - börjar 9,30 vilket är helt okej. Ett par timmar hemma i lugn och ro på morgonen ger en bra start på dagen.

Men sen tackade jag nej till jobb på torsdag. Jag måste ha ett par dagar ledigt. Tre dagar i veckan är lagom att jobba.

Till helgen är det dessutom den årliga tjejhelgen och om jag ska orka ha roligt måste jag vila ut och bli fri från förkylningarna som härjar. (Jag funderar allvarligt på att skaffa munskydd till dagisbarnen. Kanske inte är genomförbart IRL. Eller? Nä. Men ärligt - jag HATAR snor och slem och äcklig hosta - och helst i kombination med att jag ska äta!)

Nu ska jag ta och skriva några hundra ord. Är inne i en kul period nu och det är mina karaktärer också! Kanske inte en av dem ... inte just nu. Nej, jobbigt för henne snarare. Men de andra!!
.

Flexibilitet

Jag brukar vara väldigt medgörlig och flexibel, men då vill jag vara delaktig och informerad.
Idag känner jag mig nästan besvärlig för att jag frågade om jag kunde ta min rast. En rast jag har rätt till och INTE får betalt för. Det blev lite jobbigt ett tag och jag kände nästan att jag borde sagt "äh, jag kan jobba istället, det är lugnt".

Jag kanske läser in mer grinigheter än vad där egentligen är, men vad fasen?! Lite smidighet och ett leende ibland kanske?! För att bidra till lite trevligare klimat. Eller, nä?

Jag kanske ska bli lite grinig jag också? Skuta le, dra munnen neråt istället. Så kan vi se hur kul det blir. Hur trevlig stämning vi får. Det kan vi göra. För gudarna ska veta att jag kan sura och sprida dålig stämning.

Jodå...

Eftermiddagen kan bli spännande. Eller inte.
Som vanligt får jag inte information, men förväntas (?) veta saker.

Ibland ses jag som vikarie och ibland verkar jag betraktas som en ordinarie. Synd bara att de två bitarna är som felvända pusselbitar.

Alltså ... gick det inte fram, och in, det jag pratade med dem om för en vecka sen??!

Hoppas bara att det är någon som bara glömt att informera mig, och att någon gör det sen. Då blir det nog bra.

Nu rast, sen ut på gården. Skönt!

Hm

Jobbar visst i morgon. Men torsdag fredag SKA jag vara ledig.

Klagar inte, pengarna behövs...

Hm

Klockan fem ringde klockan. Fem! Det var längesen jag vaknade så tidigt och inte fick somna om.

Det var svårt att somna igår och jag har sovit oroligt. Men det ska ordna sig. Jag var i tid på jobbet och hann brygga kaffe innan första barnen kom.

Nu är det tio timmar kvar eventuellt lite till ... Men jag tänker inte på det nu, det blir för jobbigt.

I morgon, torsdag och fredag är och ska jag vara ledig - och skriva!

söndag 14 oktober 2012

Jag tog till det tunga artilleriet

Jag knarkade honung ett tag och sen tog jag till det svarta guldet. Svartvinbär.

Jag mixade bären med lite varmt vatten och socker. Precis som när jag var liten. Då fick jag alltid varm outspädd svartvinbärssaft när jag hade ont i halsen.

En stund senare försvann hostan!
Jag hostar till lite grann ibland, men inte alls som innan, jätteskönt!

Nu hoppas jag bara att det inte förvärras igen under natten. Jag vill vara pigg och kry och hyfsat fräsch när jag ska gå upp nästan mitt i natten. Pust.
.

Hostan from hell

Jag blir tokig!

Det retar och killar i halsen hela tiden, och jag hostar och hostar och hostar och hostar. Men killet är kvar. Och när jag har hostat ett tag får jag kväljningar och tror att jag ska kräkas. Fruktansvärt jobbigt. Jag börjar få ont i huvudet av allt hostande.

Nu har jag gått på honungen och kör det direkt ur burken (eller flaskan snarare) och i ljummet vatten. 06,15 ska jag vara på jobbet och öppna också. Kan inte vara sjuk då! Det får bli hostmedicin, har tyvärr bara en receptfri (förmodligen helt värdelös) i kylen, både ikväll och i morgon.

Jag hoppas att jag ska vara bättre redan i morgon. Kommer inte stå ut med den här hostan, den är ju löjlig ju. Vill ta en flaskborste och köra ner i halsen och få bort det som killar. För jag står inte ut länge till.
.

Hjärtat är hemma och jag är lugn

Usch vilken hönsmamma jag är.

Dottern hade inte frusit jättemycket. Mest om fötterna i sina gummistövlar. Skönt! Men det var en jobbig natt, för de hade flyttat runt (eh?) en del, tydligen var det en kille som "grinat mycket" enligt dottern. Han längtade hem. Stackarn! Tur att jag inte är hans mamma! Dock vet jag inte hur mycket och länge det här "grinandet" hållit på.

Nej, så himla roligt hade hon inte haft tydligen, men inte heller frusit så mycket som jag föreställt mig.

Betyder det här att jag ska bli en lite mindre orolig mamma? Inte alltid tro det värsta? Bli cool och avslappnad? Kommer aldrig att hända. Mitt äldsta hjärta är hemma, hon har tagit en varm dusch, lagt en massa rökstinkande kläder i tvättstugan. Men om två timmar ska hon ut igen. Iväg och titta på en fotbollsmatch. KAN HON ALDRIG HÅLLA SIG INOMHUS OCH VARA VARM?! Gaaaaah.

Den här gången ska jag tvinga på henne överdragsbyxor och jättevarm jacka. Och mössa, halsduk och vantar.

För övrigt: jag har kommit upp i 70' ord nu! 20 kvar innan jag är klar med mitt första utkast. Herrejösses vad det känns kul och spännande och skrämmande!
-

Denna natt

Suck.

Igår åkte äldsta dottern iväg på Hajk. De skulle sova i vindskydd. Elda. Laga mat. Bygga toalett. Sova. Hela kvällen igår regnade det, och smattrade mot rutorna. Maken och jag låg i varsin soffa och plöjde igenom Vänner, med tända ljus, jag drack te och môlade åt Sombreros (jättegoda majssnacks) och hade jättedåligt samvete gentemot dottern. Äh, sa maken - the worst optimist in the world - de har det bra, hon har regnkläder, de har gjort upp en eld, de har det skönt.

Ute var det 4 grader. Och regnade på tvären. Jag kände i magen att mitt hjärta inte alls var varm och behaglig.

Jag har sovit oroligt i natt och varje gång jag vaknat har regnet hörts utanför. Och blåsten. Och jag har kunnat känna de fyra kyliga graderna. Och det iskalla regnet.

Vid elva ringde dottern. Hajken avslutades i förtid DÄRFÖR ATT ALLT VAR BLÖTT OCH KALLT.

Vadvardetjagsa.
.

lördag 13 oktober 2012

Till min förkylning

Jag är så förbannat trött på dig nu.
DÖ din jävel DÖ.

Inte äta godis

Jag ska inte köpa godis idag. Ska inte. Ska. Inte.

Så.

Tur att choklad inte är godis. Jag bad maken köpa en liten mjölkchoklad, att ha till kaffet, och han kommer hem med två jättestora chokladkakor. Älskade dumbom.

Så snart blir det kaffe och choklad. Så fort han kommer efter att ha skjutsat äldsta till hajk. (Heter det hajk? Vilket konstigt ord.)
.

Tack gode gud att det är lördag

After worken igår kväll var jättetrevlig. Himla lyckad!

Tyvärr tappade jag nästan rösten, kunde knappt prata och är fortfarande hes. Känns lite halvjobbigt, jag ska jobba på måndag - ska öppna stället 06.15 - mitt i natten ju! Och måste måste måste hålla mig frisk!


Om en vecka ska jag iväg på den årliga tjejhelgen. Då får jag bara inte vara förkyld. En helg iväg med de bästa!


En annan jobbig sak: kaffet är slut. Jag får min morgonkopp nu, men sen finns det inget. Jag fick skrapa burken för att få loss de sista kornen. Ska jag riskera att träffa folk och åka ner och köpa nytt? Ja, det måste jag ju. Jag måste ju ha mitt elvakaffe sen!
 .

fredag 12 oktober 2012

Lunch

Nu får jag ge mig.

Det kommer inte fler ord nu. Jag måste ta paus, äta lite och låta nya idéer komma.


Det killar lite i min hals igen. I onsdags var den lite svullen och sårig och jag kände mig hängig. Igår mådde jag nästan helt bra men idag börjar det kännas igen. Jag som ska iväg ikväll ... ska jag bli tvungen att stanna hemma? Vill inte sitta och andas halsbaciller på folk ...

Kanske går det över om jag äter lite och sen går ut i växthuset. Växthusluft kan ha en helande och läkande effekt. Vädringsfönstret är öppet, det är ljuvligt där inne nu!
.

Fredag! *klapp klapp klapp*

Fredag och sol!

Ja jösses. Behöver man mer?


Jag har duschat, druckit kaffe och pussat familjen hejdå. Nu är jag ensam. Det är jag och kaffet och mitt worddokument. (Ja, jag har redan skrivit 700 ord. Innan frukost!)

Idag blir det inte lika mycket skrivet som igår, för idag ska jag ta tillvara det underbara vädret. Plantera om lite krukväxter när solen värmt upp växthuset. Igår blev det så varmt där inne att vädringsfönstret öppnade sig. Ändå stod jag bara inne vid datorn och skrev och skrev.

I eftermiddag ska jag ta med mig mina småpluttar (små och små och pluttar och pluttar...) till Allum för att köpa gympaskor, höstskor och annat som de behöver. Min yngsta dotter är nästan huvudet längre än sin tvillingbror och lika lång som sin storasyster. Det är inte tal om att ärva något där inte. (Tänker på alla snygga stövlar och kängor som jag köpt till äldsta i tron om att yngsta skulle kunna ärva.)

Ikväll blir det lite trevligheter tillsammans med andra fotbollsföräldrar i en klubbstuga här på orten. I en klubbstuga som jag känner sedan barnsben, nästan. Många fester, bröllop och annat kul har jag varit på där. Ikväll blir det mingel och lite afterwork. Mingel som är min paradgren. Inte. Jag har jättesvårt för att prata med folk jag inte känner. Kallprata kan jag inte alls. Har inget behov av det! Vet inte hur man gör. Och så har jag en förmåga att säga en massa konstiga saker när jag blir nervös. Alltså jättekonstiga saker. På fel plats, vid fel tillfälle. Blah. Fyrtio år och beter mig som fjorton.

Jag tar och fortsätter skriva lite. Snart är det dags för frukost.
.

torsdag 11 oktober 2012

Jag ger mig

Jag känner att kroppen fått nog för idag och kastar in handduken.

Jag kommer inte förbi 64'-strecket idag och det gör inget. I morgon ska jag ta mig förbi 65'-strecket. Om jag inte kört slut på armar, händer och axlar.

Nu ska jag istället ta en dusch. Mitt hår kommer att tacka mig, jag känner nämligen hur loppor är på väg att bygga bo där! Äckligt är bara förnamnet.

Sen blir det krypa upp i soffan eller ner i sängen och läsa klart.
 .

En mycket mycket bra dag

Dessvärre har jag inte varit ute i det vackra vädret (dumt) och inte hängt tvätten som jag körde i morse (dumt) MEN jag har skrivit lite drygt 4000 ord (BRA!).

Detta trots att jag hade svårt att slita mig från Sonjas hemlighet i förmiddags. Jättesvårt!

Ikväll ska jag läsa klart boken. Längtar redan. Den är så bra. Den är så himla bra, faktiskt ännu bättre än den första sonja-boken. Tycker jag. Mer om det när jag läst slut den. Mer om Morgongåvan också, som jag skrev igår att jag skulle blogga om idag. Mitt lögnaktiga stycke!


Åh vad jag älskar lediga dagar! Och i morgon kommer en till. Älskar! Men nu skriva lite till. Vill gärna passera 64-tusenordsgränsen innan jag slutar.
.

Bah!

Efter att hungern fått mig ur sängen har jag blivit sittande vid köksbordet.

Jag har läst Åsas bok Sonjas hemlighet. Den går nästan inte att lägga ifrån sig. Den är bättre än Sonjas sista vilja tycker jag.

Nu måste jag skriva lite. Och sen måste jag ut. Vi har sol och nästan overkligt blå himmel idag. Helt ljuvligt.

Men skriva var det ju. Jag skulle ju komma upp i 60 000 ord idag. Sextiotusen. (Smakar bra!) Men för att komma dit krävs att jag skriver också. Jag som bara vill veta hur det ska gå för Susanne, Kicki och Fredrik, Julie och alla de andra. Jag tror jag vet vad som är hemligheten, men det kan jag ju inte yppa förstås. Nej, bort med alla tankar på Åsas bok nu och koncentrera mig på min egen. Så. Fokusera Agneta. *klappar till mig mentalt på kinderna likt taggade idrottspersoner*
   .

Hungern tog över

Nu frukost och Sonjas hemlighet.
 Får se om det blir något skrivet idag. Borde inte börjat läsa just idag ...

Till sängs

Är lite förkyld, men ska nog överleva!

Men måste nog ligga till sängs ett tag, i alla fall tills hungern tar överhanden. Jag har börjat läsa Sonjas hemlighet.

Så. Nu måste jag läs.. jag menar lägga mig ner igen.

onsdag 10 oktober 2012

Femtionio

59000 ord.

Jag tror jag tar med mig en bok och går till sängs. I morgon ska jag passera sextiotusen-strecket har jag tänkt. Om jag inte blir däckad av den förkylning som lurar i kroppen. (VIK HÄDAN!)

59000. Siffran smakar bra.

62002 nådde min text i somras. Då var den som längst. Sen, i ett enda nafs, blev den 29000. Det sved. Det tog emot. Men det blev bättre.

Snart har jag bara 30000 ord kvar. HURRA!
.

Fyra dagar ledigt

Sååå skööönt.

Men äldsta har feber. Igen.

Suck på det här klimatet. Varför har vi inte North Carolinas klimat istället?


Min hals svider, jag är trött och ska snart gå och lägga mig. Sur är jag också, om det är så att jag åker på ännu en förkylning den här hösten. Jag hade tänkt och behövt städa i morgon. Och skriva.

(infoga harang med fula ord)

Tur att jag tackade nej till att jobb i morgon. Även om det tar emot att säga nej. Jag vill hellre säga ja, vara till lags, göra andra glada. Men jag måste träna på att säga nej. För min skull.

I morgon kommer de nog ringa för att kolla hur jag kan jobba nästa vecka. Onsdag är nog redan spikad, men fler dagar ska det väl bli. Hoppas jag. Och blir det inte det blir jag säkert uppbokad till någon annan förskola.

Just nu orkar jag inte fundera så mycket. Jag ska skriva en liten liten stund, sen ska jag lägga mig och läsa. Jag har läst ut Morgongåvan av Susanne Boll och ska ge mig på Sonjas hemlighet strax. Mer om Morgongåvan i morgon!
:

Fattas bara

Förkylning på gång. IGEN. Suck.

Men efter förra veckan är jag inte förvånad. Har haft blåsor på tandköttet i några dagar också.

Och alla ungar som hela tiden hostar och nyser rakt ut över borden. Gaaaahaaaah!

Typiskt eftersom det är fest på fredag.

tisdag 9 oktober 2012

Det går framåt trots allt

Jag har skrivit så fingrarna glöder och händerna nästan värker!

Om jag bara kunde låta bli att radera en massa skulle det vara uppe i ca 60000 ord nu. Japp, jag har tagit bort en hel del idag igen. Men det är sådant som ändå skulle ryka vid ett senare tillfälle (eftersom det var riktigt tråkig text) så det kunde lika gärna åka bort redan nu.

Jodå. Nu är jag så trött att jag vet inte till mig. Jag måste duscha och lägga mig och sova. I morgon blir en ganska lång dag igen. Men jag är enda vikarien. Dessvärre ska hon den inte fullt lika trevliga jobba hela dagen i morgon. Får hoppas att hon har en bra dag.

Får också hoppas att pesten inte når vår avdelning. Den drabbade ett barn på den andra avdelningen i morse. *ryyyys* (stark obehagskänsla).
.

Men gud så himla inte bra

Soppa till lunch. Så långt jättebra. (Serverad, varm och god).

Men till soppan serverades nybakt bröd. Sååååååå gott. Och efter maten fick vi pannkakor. Med hallongrädde. Jag ääälskar hallongrädde. Tyvärr var denna i osötaste laget, men ändå alltför god för att jag skulle tänka nej, jag äter inte vetemjöl. Dessutom hade jag oturen att hamna vid ett bord med en unge borta plus en mjölkallergiker = hur mycket mat som helst! Suck.

Och som pricken över i har jag nu klämt ner två syltkakor till kaffet.


Jag tänker inte berätta att jag även tryckt i mig de godisarna som var kvar sen lördagens godisorgie. Den som fick mig att vilja kräkas.
-

Och dagen

Jag var helt slut när jag vaknade i morse. Låg vaken ett bra tag innan jag kunde somna om.

När klockan ringde var jag död. Och ögonen svullna. Ful. Men med en bra känsla i kroppen. Det blev en behaglig start på dagen, frukost och kaffe och en lagom stor grupp barn. Lugn och ro är det bästa jag vet när jag äter. Helst när jag är på dagis.


Jag är så glad att jag har pratat med mina ordinarie kollegor. (Den ordinarie personalen). Efter att jag pratade med den ena igår och den andra idag känns det som en helt ny avdelning. Nej, kanske inte fullt så stor förändring, men det känns mycket lättare! De uppskattade att jag sa ifrån.

Gud vilken tur att man pratar med varandra ibland.

Nu vet jag att det inte bara är jag som har problem med en viss person, det är typ alla som har det har jag förstått. (Ja, jag trodde först att det var mig det var fel på ...) Bra. Då har jag lite lättare att härda ut! Och skulle jag behöva säga ifrån på skarpen igen, så vet jag att jag har deras förståelse.

I morgon ska jag jobba heldag, men tackade nej till att jobba på torsdag. Jag måste se till att få lite ledig tid också. Det tog lite emot, jag ska ju jämt vara så himla duktig och snäll och ställa upp hela tiden. Nu tänkte jag på mig själv och sa nej. Och försöker att inte lyssna på det dåliga samvetet.

Livet känns rätt bra igen. Och att vara hemma före ett och fått lunch på jobbet gör inte saken sämre! Nu ska jag skriva lite.
 .

Jobbig natt, bra dag

I natt har jag drömt massor av konstiga och jobbiga drömmar.
Bland annat att jag var i en stor skog med höga träd, och det var storm, men jag märkte inte att det blåste, men träden föll som käglor omkring oss. Och de föll i ett visst mönster.

Sen drömde jag att jag klättrade upp på jättehöga smala stenar, tänk er stora stenar i skogen i Bamsetidningen. Och jag som är lite höjdrädd ...

Sen drömde jag att maken och jag var och besökte ett par vänner som bor i Dalarna. De har ganska nyss flyttat dit, och min kompis hade lagt sig till med skånska! Inte dalmål som vore det mest naturliga, om hon nu skulle ändra dialekt. Skånska. Och så hade de huset fullt av andra vänner, utländska, från södra Europa och Sydamerika - och de kunde ingen engelska! Jättejobbigt.

När jag vaknade strax innan fyra kunde jag inte somna om. Låg vaken länge. En konstig grej som hände när jag kom upp och tittade mot vardagsrumsväggen var att jag såg en ljus fyrkant på väggen, stor som en tv ungefär. Medan jag står och stirrar och undrar var ljuset kommer ifrån så slocknar det plötsligt. (Tänkte lite irrationellt att det kanske var en dator i vila som liksom blinkade till, men det var inget blinkande, och i så fall skulle det inte bli som en fyrkant heller.)

Jag hoppades att jag bara inbillat mig, men visste och kände att det inte var inbillning. Men nu, så här i nyktert dagsljus kan jag tänka mig att det kan ha kommit från grannen som bor bakom oss. Kanske. Jo, så klart. De har haft en lampa tänd någonstans, och fyrkanten har ju motsvarat ett fönster! Ju.
.

Tisdag

Usel natt. Svullna ögon. Men bra känsla i kroppen.

Det här blir en bra dag! Halv arbetsdag dessutom ... Skön tisdag.

måndag 8 oktober 2012

Nu stänger jag min måndag

Jag måste sova.

En eller ett par muskelknutor, eller triggerpunkter eller vad sjutton de kallas gör så att någon nerv känns ligga i kläm. Mycket obehagligt.

Skrivandet gick ändå inte så bra. 1010 spretiga ord. Ännu spretigare meningar. Spretigast stycken. Bryt och kom igen.

Sova. Bra skit.

Just nu, konstig känsla i kroppen. Oro liksom. Och jag vet inte varför. Jätteskumt. Eller så är jag bara trött. Vilket inte är så bara.

Tant är inte ungdom längre. (Gaaaaah!)

Det blir bättre, bara jag får sova. Såvida det inte är något annat, som jag ännu inte vet. Ibland är det det. Ibland känner jag oroskänsla och så visar det sig att något hänt. Men det måste inte vara det. Någon gång kanske jag bloggar om lite övernaturliga saker jag varit med om. Eller i alla fall oförklarliga. Eller märkliga. Men det får bli en annan gång. Om jag kommer ihåg det då. Jag brukar glömma.
.

Rätt så bra start på veckan

Trött dock.

Men i morgon jobbar jag mellan åtta och halv ett - heeelt okej dag. Och på onsdag mellan åtta och fyra. Sen är jag ledig torsdag-fredag. Så det känns som en bra vecka. Och som en välbehövlig sådan.

Idag har det känts bättre. Jag pratade med den ordinarie som jag gillar bäst. Hon höll med om att det varit en väldigt stökig höst.

Efter det kändes det lite lättare. Det är inte bara jag som känner så! Anade ju det, men skönt att få höra det också. Jag struntar nog i att prata med den andra ordinarie, som är tillbaka i morgon. Om vi inte får ett tillfälle och det faller sig naturligt, men just nu känns det okej allting.

(Jag råkade dessutom höra den sura kollegan fräsa åt en annan kollega i personalrummet. Ingen större fara, för det var till en kvinna med skinn på näsan. Jag kunde inte låta bli att le.)

Sen fick jag en så fin komplimang av en mamma idag när hon hämtade sitt barn, att jag kan stanna ett bra tag till bara för det!

En annan väldigt bra grej var att när jag kom hem hade maken fixat middag! Han var hemma tidigt. Nu har han gett sig iväg på möte igen. Helt okej. Det är bara sonen hemma nu, tjejerna är på scouterna. Jag ska alldeles strax ställa mig och skriva.
.

Då kör vi!

Ny vecka.

Och jag ska tänka mer på mig själv och min hälsa från och med nu. För mår inte jag bra går det ut över min familj och det vill jag inte.

Solen skiner just nu, sinnet känns ganska lätt. Ett par obekväma samtal som ska göras grumlar glädjen, men jag ska försöka tänka bortom dem.

Jag försöker i stället tänka på att i morgon jobbar jag bara halv dag, och torsdag-fredag är lediga.

På fredag AW med fotbollen, på hemmaplan! Najsss.

söndag 7 oktober 2012

Helgslutet

Snart ny vecka. Nya möjligheter.

Den här veckan som kommer känns lite så, nya möjligheter. Eller inte. Vi får se.


Jag har pratat med en god vän ikväll, som dessutom har inblick i min verksamhet. Ett samtal som fyllde mig med värme och lugn. Hjärta på det! Och som fick mig att sätta ord på mina tankar och känslor - och en bekräftelse på att jag inte tänker helt fel.

I morgon ska jag prata med en av mina ordinarie kollegor, om hur jag tycker och tänker om verksamheten. Om jag får tillfälle ska jag även prata med förskolechefen. För jag känner att det finns saker som inte funkar. Och jag kan inte sitta still och inget göra! Jag skulle - som det känns i nuläget - kunna "bråka" rejält för att få till en förändring.

För min egen del känns det inte jätteviktigt - det finns andra förskolor som jag hellre jobbar på - men för barnens skull, och föräldrarnas! Det gör ont i magen på mig när jag ser föräldrar som inte känner sig helt trygga med verksamheten. Jag vet inte om de är otrygga, men jag får en känsla av att några är det. Ett samtal häromdagen med en mamma gjorde att det knöt sig i magen.

Eller så är det bara jag? Nej, det kan inte bara vara jag. Visst känner väl alla mammor och pappor att det är viktigt med dagispersonalen? Våra barn är väl ändå det dyrbaraste vi har?

Jag tänker följa mitt hjärta, säga ifrån, göra vad jag kan. Mer kan jag inte göra. Men när jag har gjort det kommer det förhoppningsvis att kännas skönt i magen. Jag kommer sova gott på natten. Hoppas bara att vägen dit inte blir för jobbig.
.

Kvällen

Jag var ute och gick en timme i eftermiddagssolen. Så himla härligt. Och så trevligt med sällskap.

Efter det passade jag på att knipsa av lite grenar på äppleträdet och den förvuxna kaprifolen.


Nu sitter jag och nästan kissar ner mig i soffan, men orka resa mig.
Ska duscha innan Solsidan börjar om trekvart har jag tänkt och lägga fram kläder inför morgondagen. Jag kommer behöva en lugn och stilla morgon innan jag cyklar till jobbet. Ladda lite.


Nä, jag har inget att blogga om. Lika bra att kasta in mig i duschen kanske? Och sen kanske måla naglarna i någon trevlig färg. (Jag har tusen varianter av ljust rosa att välja bland, en lite mörkare och en silverfärgad. Men hej vad kul.) Men kanske en nagel av varje färg? Jag jobbar ju ändå på dagis.
.

Promenad

Jag har skrivit en del. Hängt en omgång tvätt. Inte varit ute och klippt några träd eller buskar, men nu ska jag snart ut och promenera en stund med en kompis. Ska bli skönt.

Sen blir det väl laga mat, slappa i soffan och försöka komma i säng tidigt.

I veckan som kommer blir det tre dagar jobb. Kanske fler, om jag känner för det. Men jag tror att jag behöver lite lugn och ro ett tag. Samt tid att skriva.

Jag ska skriva ihop 34000 ord på ca en månad. Lycka till på det eller??!!
.

Söndag söndag

Jag vaknade vid kvart över sju första gången, efter en natt full av jobbiga drömmar där allt upprepade sig och bara var jobbigt.

Nästa gång jag vaknade var klockan tio.

Jag behövde sova!


Frukost. Nybakta scones och kokt ägg, kaffe och ännu mer kaffe.


Snart ska maken och sonen iväg på match. Cup. Kan bli borta hela dagen och kvällen om det vill sig väl för sonens lag. Tjejerna är inne och ute, städar hos kaninen, eller spelar på datorn. eller om det chattas med kompisar?

Jag har kört igång en maskin med tvätt, ska ut och klippa äppleträdet och lite buskar om en stund, vika tvätt och senare idag powerwalka.


Nu är jag redo att skriva en stund. Om en månad har jag tänkt att min text ska vara färdig, som ett första utkast och då ska den skickas till en coach för synpunkter. Himla spännande! (Men jag tror fortfarande inte att jag kan skriva bra/intressant/läsvärt. Jag tror att alla som någonsin sagt något gott ... eh, ljuger.) (Ja, min tro på min egen förmåga är lysande. Inte.)
.


lördag 6 oktober 2012

ZZZzzzz

Serverat scouter fika idag, legat på soffan och môlat godis och nu på kvällen ätit kräftor.

I morgon ska jag bara vara. Och bara vara ledig. Hela dagen. Sååå skönt.

Och sluta äta godis. Måste. Mår fortfarande illa ju.

Däckad

Jag mår bra men är trött. Helt slut. Matt. Färdig.

Jag ligger på soffan och läser Morgongåvan av Susanne Boll och vräker i mig godis.

Skriver inte, städar inte, gör ingenting. Orkar inte.

Det får vara så idag.

fredag 5 oktober 2012

Fredag, kväll i soffan

Dagen idag var rätt okej. Men både vi vuxna och alla barn var rätt trötta idag på eftermiddagen... Den här veckan har varit väldigt jobbig. Men nästa vecka blir det nog bättre. Hoppas jag.

Mitt samtal i morse med min kontaktperson gick som sagt bra. Det kändes lite obekvämt innan, men jag är så himla glad att jag ringde. Och hon uppskattade att jag hörde av mig. Och uppskattade att jag pratade direkt med min kollega, och att jag har tänkt prata med de två andra i nästa vecka. Hon insåg ju också att jag lika gärna kunnat bett om att få slippa jobba där.

Blir det inte bättre har jag i alla fall gjort mitt bästa, kanske betydligt mer än jag borde (?).


Annars händer inte så mycket i mitt liv. Allt just nu handlar om överlevnad. Typ. Men i morgon, när jag sovit och får några timmar för mig själv... Då. Då blir jag människa igen. Och då ska mitt manus förhoppningsvis bli ett par tusen ord längre.

Det är lite annat spännande på gång också, men jag håller det för mig själv en stund till.
.

Vi får se

I morse ringde jag min kontaktperson och berättade läget. Och undrade när jag skulle få högre lön.

Hon blev glad att jag ringde. Och jag blev glad över lönebeskedet.

Det är fredag och tackgodegud för det. Jag börjar känna mig som en urvriden trasa i en hink smutsigt vatten ... vilken vecka! Borde haft 100% påslag i lön.

Nu är rasten slut.

torsdag 4 oktober 2012

Jag har en del att ta igen

Det här att jobba heltid ... suck på det.

När läste jag bloggar senast? En och annan har det blivit de senaste dagarna, men jag känner att jag missat massor. Trist ju.

När skrev jag senast? (Igår, litegrann innan jag skickade iväg några sidor till ett nästan-proffs.)

När lagade jag riktig mat senast och när tränade jag och ...??


Hur fixar folk att jobba heltid, laga mat, tvätta, träna, skriva/måla/fotografera och städa utan att gå under? Eller sover folk sex timmar på natten? Jag som måste ha minst sju och en halv, helst åtta. Minst.


Eller så är det så här: jag vill inte jobba heltid och därför "fixar" jag det inte heller.

Nästa vecka jobbar jag tre dagar. Sen är jag ledig två. Veckan därefter är tom just nu, men om jag vill kan jag bli stående vikarie varje onsdag då en ordinarie alltid är ledig. Jag har halvt om halvt tackat ja, men efter samtalet idag och incidenten igår (som ju bara var en i raden, men den som fick bägaren att rinna över) så vet jag inte ... Vi får se. Just nu lutar det åt att jag stannar kvar, men just nu känna allt bra. Återstår att se hur det känns framöver. Personen kanske inte alls vill/kan/orkar förändra sig? Kommer jag att stå ut? Hur kommer de ordinarie att bli/vara om de märker att det skär sig mellan mig och deras kollega? Kommer de "tvingas" välja sida? Jag vet inte. Just nu bryr jag mig inte. Det får lösa sig.

I morgon är det fredag och det känns förbannat skönt! Den här veckan har varit svinjobbig - vilket jag visste att den skulle bli - men jag är förbannat stolt över att jag klarat av den såpass bra som jag har! Heja mig!


(Ja, jag är tillräckligt pigg idag för att orka tänka positivt, så då passar jag på att tänka positivt så det bara knakar. Det kommer komma dagar då jag kryper ner i min deppargrotta igen.)
.

Dagen idag var en märklig dag

DEN VAR MIN! Jag ägde!

Samtalet gick bra. Och det kändes bra. Väldigt bra. Jag är stolt över mig själv. Jag lät inte känslorna ta överhanden varken åt det ilskna hållet eller det ledsna. Inte en enda tår fälldes. Och jag var lugn och saklig och sa inget elakt, utan var noga med att berätta att jag inte tog upp detta för att vara taskig utan för att jag vill att det ska bli bättre.

Vid ett tillfälle kände jag ilskan blossa upp och det var när hon avbröt hela tiden och började tjafsa emot och förvanskade sanningen.

Jag var stenhård (men lugn och behärskad) och backade inte en centimeter och när hon märkte det backade hon och bad om ursäkt och så ville hon kramas. Menvafan, tänkte jag då. Men gav henne en liten kram. Men påpekade igen att om det inte blir förändring och förbättring kommer jag inte att fortsätta jobba hos dem. Jag vet inte om det gick in eller fram, men jag har framfört min åsikt och det känner jag mig nöjd över!

Jag tänker prata med de två andra ordinarie när de kommer tillbaka också och säga vad jag tycker och tänker om avdelningen och att jag gärna jobbar kvar men att det måste till en förändring och en förbättring i så fall. Sen är det upp till dem om de vill ha mig kvar som vikarie eller om de vill fortsätta få in olika tjugoåringar varje gång ...

Jag kanske verkar väl tuff och självsäker nu, men jag tror att en stor del av problemet ligger i att det hela tiden kommer nya (unga) vikarier. Och ungarna trotsar vikarien direkt! Mig känner de igen nu efter att jag varit där ett tag och ganska ofta - och de lyssnar på mig numera. Det erkände till och med min kollega idag, när hon gjorde ett försök att ge mig en komplimang.

Och en väldigt rolig grej: när kollegan gick vid halv två och lämnade oss två vikarier ensamma med 18 barn (varav 6 blöjbarn) - då blev det lugnt! Barnen lyssnade, gjorde som jag sa (de löd inte den andra vikarien, men när jag sa till då lyssnade de) och vid mellanmålet var det hur lugnt och stilla som helst! Helt fantastiskt! (Ja, jag är nöjd med mig själv nu!)
 .

Jag sa ifrån

Och det gick bra. Jag började inte ens gråta!

Hon skyllde ifrån sig och avbröt mig och började tjafsa hela tiden, så då fick jag säga ifrån om det också.

Jag utgick ifrån vad jag känner, hur jag upplever saker som hänt, och då blir det ju inte fel! Jag aktade mig noga för att göra det till en allmän sanning.

Och jag gjorde det för mig! För min skull. Hon ville helst inte höra på mig, men jag fick nog fram det jag ville få sagt. Hur hon väljer att ta det till sig (eller inte) vet jag inte och kan heller inte råda över.

Nu har hon gått för dagen och det känns också bra. Nu är det en vikarie och jag kvar. Hejåhå.

Om fyra timmar och tio minuter slutar jag. Jag längtar.

Idag.

Vaknar med huvudvärk. Den där huvudet sitter fast i ett skruvstäd-värk.
Illa.
Dessutom har jag redan varit nära att börja gråta. Och blotta tanken förvärrar värken.

Jag ska säga ifrån idag. Det är galet att gå omkring och må dåligt. För att vara snäll. Eller feg? Eller både och. Jag är värd bättre.

De (hon) ska få en chans att förändra och förbättra sig, om de vill ha mig kvar. Annars får de fortsätta cirkusen med olika vikarier som kommer och går. Ingen verkar stå ut där som det är nu!

I slutändan är det barnen som kommer i kläm. Och deras föräldrar. Det tycker jag är synd.

onsdag 3 oktober 2012

Dumdag

Lika glad som jag var igår, lika oglad är jag idag. Oglad, arg och besviken. Och ledsen. Jag har haft en jävulsk dag. Hemsk. Och nu huvudvärk from hell.

Jag får ta mig en funderare. På hur jag ska göra. Vem jag ska tänka på i första hand, mig eller dagisbarnen. Men efter idag är jag beredd att tänka bara på mig själv.

Frågan är, om man (jag) har problem med en kollega, ska man ta det direkt med personen, eller inte?
Dilemmat är, vi är tre personer som jobbar ihop och det kan bli väldigt jobbig stämning. Kollegan kan bli ledsen, och det vill jag inte!! Jag avskyr att göra människor ledsna, då är jag hellre ledsen själv. Dumt nog.

Men att bli fräst åt utan anledning och bli beskylld för att vilja bestämma, när jag bara svarade på en fråga och gav ett förslag till lösning. Alltså, jävlar i helvete vad jag gick igång. Blev arg, besviken, ledsen. Som tur var kröp en liten kille upp i mitt knä precis när första tåren trillade ner på kinden och dolde mitt ansikte mot omvärlden. Jag kan ju fan inte bli arg utan att gråta! Vad är det med mig och tårar!?

Jag hoppas att morgondagen blir bättre. Det måste den bli. Just nu har jag huvudvärk, ont i ansiktet - i huden liksom - och käkarna är jättespända.

Jag vet inte vad som är felet. Jag vet att hon låter otrevlig mot andra också, så det är inte bara mot mig. Men jag är bara vikarie, och jag har sagt att jag vill höra om/när jag gör fel. Jag tar ett stort ansvar för att få ordning på gruppen, jag anstränger mig för att föräldrarna och barnen ska få ett stort leende när de kommer på morgonen eller går för dagen. Kanske bannas jag för att jag fortfarande har den arbetsglädjen och orken att le och vara trevlig, småprata lite? Jag vet inte. Jag säger inte att jag är världsbäst eller så (ni som läser bloggen varje dag minns kanske gårdagens kaos-eftermiddag!?), jag vet bara hur jag ville bli bemött när jag lämnade min äldsta på dagis när hon var liten. Jag minns så väl känslan när jag lämnade över min skatt till andra, hur oerhört viktigt det var att det kändes bra. Det måste kännas bra i mammahjärtat!

Måtte jag ha den orken och lusten när jag kommer till jobbet i morgon. Just nu känns det som att jag inte ens vill gå dit. Min arbetsglädje togs ifrån mig idag. Tur att jag är envis och helst inte vill ge mig i första taget. Synd att jag är en envis jävel som ofta kör på lite för hårt med mig själv.
.

tisdag 2 oktober 2012

De här humörssvängningarna

Bör jag bli orolig?

Idag har jag varit GLAD hela dagen. Glad! Galet. Vad hände med mina mörka vadärmeningenmedlivet-tankar? Vad hände med mitt tjuriga och vresiga humör?

Redan när jag vaknade i morse bestämde jag mig för att det här blir en bra dag. Eller snarare: jag bestämde mig i söndags kväll för att den här veckan ska bli bra. Positivt tänkande för att klara av en monstervecka. (Och med monstervecka menar jag jobba heltid som jag inte är van vid och att vi är ovanligt många vikarier just nu.)

Hur som helst. Glad.

Jag trivs (faktiskt) med mitt jobb! I alla fall just nu. Barnen börjar lyssna och göra som jag säger. (Sanning med modifikation.) Men mer nu än för några veckor sen i alla fall.

Dessutom, utan att gå in på några detaljer: Det lönar sig att säga ifrån när man inte är helt nöjd med vissa saker. Jag fick ett klart och tydligt bevis på det idag. Skönt!


Men, som motvikt till allt det braiga. Idag på eftermiddagen, när jag precis blivit lämnad ensam med en hop ungar kom en liten flicka och berättade att hon bajsat. En sekund senare kom jag på att hon inte är blöjbarn. Det blev lite "bråk" pga saker och just då kommer mamman, som kan ta över som tur är. Jag är lätt svettig eftersom jag har några småbarn kvar i ett annat rum. Eller ja, ett av dem hade precis öppnat altandörren och sprungit ut på gården och den jättelika vattenpölen.

När jag kom ut till honom står han i bara strumplästen, med vatten ovanför anklarna, vattendroppar i ansiktet, blöta tröjärmar och byxben - fullkomligt glädjestrålande!! I ungefär samma sekund kom hans pappa in på gården. MenHejVadJagKändeMigLyckad.

När sista barnet gick hem drog jag en djup suck av lättnad. Jesus vilken dag. Men övervägande bra ändå.

Jag lämnade en lapp till ordinarie personal som kommer först i morgon och berättade vad som hänt. Utifall att någon förälder undrar vad i hela friden det är för vikarier säger något.
.

En liten rast

Rena snurren idag, men det ska väl fixa sig.

Knappt fyra timmar att jobba och de två sista brukar vara rätt lugna.

Men heltid. *skakar på huvudet* Nix. This week only. Thank you very much.

Hur länge har jag haft rast tro? Varför kollar jag inte klockan när jag går på rast?!

Oktober lämnar en del att önska

Det regnar fortfarande och jag undrar om jag kommer kunna cykla min vanliga väg idag. Det var mycket vatten redan igår.

Annars då? Jo tack, sovit gott och har fått iväg småpluttarna (nåja, inte så pluttiga längre), nu återstår att väcka den äldsta om hon inte redan vaknat och sen ta en dusch.

Jag skriver på det konstiga tangentbordet nu och det går riktigt bra. Men tveksamt om jag ska beställa ett. Tycker att handleden är vinklad lite för mycket för min tennisarm. Men det är väldigt skönt att skriva på, trots alla svordomar i början.

Nä, en dusch kanske? Och sen peppa humöret, så att det blir en bra dag.
.

måndag 1 oktober 2012

Måndag

Jag låssas som att det inte är jobbigt att jobba hela veckan. Jag låssas som att oktober so far inte varit en skitmånad.

Dessutom blev jag hastigt och lustigt ändrad på. Ett tidigt, lite kortare pass på torsdag blev ett sent och längre pass. Med stängning, lås och larmning. WTF utbrast jag och blev rätt putt! Att inte bli tillfrågad kändes rätt ruttet. Bara för att jag är vikarie betyder inte det att jag kan ha ett liv.

Men när jag kom hem blev jag uppringd av personen som bad om ursäkt för att jag inte blivit informerad innan. När jag fick förklaringen gick jag med på att ta det sena passet. Jag hade hellre jobbat förmiddag, men ... jag kan ställa upp. Jag hade faktiskt inget annat inbokat än en skön och avkopplande eftermiddag, med lite skrivande. Och det kommer väl fler dagar.

Jag måste inte heller trilskas för sakens skull. Jag är rätt snäll.

Men den här veckan kommer att bli tuff. Vi kommer vara två vikarier på min avdelning. Och på den andra avdelningen är det också en vikarie just nu, men det är nog bara i morgon också.


Fast jag måste erkänna, veckans och månadens första dag förlöpte bättre än väntat. Kanske är det jag som kommit in i jobbet lite mer. Återstår att se vad jag säger på fredag kväll. Efter tre sena pass.
    .

Nu testar jag igen då

Hittills: Två fel. Fem. Men det beror på att Å sitter nedanför . som sitter nedanför L.  

Om jag koncentrerar mig och tittar på tangenterna hela tiden och skriver  l å n g s a m t  går det braå. Eller sådär. Å sitter så himla dumt.

Jag får ta och visa ett par bilder tror jag. Och det blev ett å i stället för . ungefär fem gånger. Och lika många gånger blandade jag ihop blanksteg med tillbakaknappen.

Men skam den som ger sig. Jag tror jag gillar det ändå. Typiskt med tanke på vad det kostarå åå. ALLTSÅ!!! Gaaaahå. Men! Hur svårt kan det vara. Så!
.
. .

Hell-vette!


Alltså. Mitt förra inlägg.

Jag skriver hellre ett inlägg på telefonen (vilket jag egentligen inte gillar) än på det tangentbordet. Fy satan vilket elände. Nu har jag tagit det gamla vanliga och står väldigt illa, men det struntar jag i just nu.

Jag har sett fram emot att få testa ett bra och ergonomiskt tangentbord länge, för att min arm ska avlastas och hej och hå. Men döm om min vitglödgade ilska när det tar femhundra år att skriva en enda mening. Och alla fel som blir! Ni kanske tror att jag överdrev lite när jag skrev inlägget? Jag underdrev - alla felskrivningar kom inte med, hade jag inte ändrat många av dem hade texten varit helt oläslig. 

Fy vad arg och sur och besviken jag är.


Ge det lite mer tid än fem minuter ... ? Får se.

Om min text kommer upp i hundra nya ord idag är jag glad! (Eller så byter jag tangentbord igen. Illa kvickt.)
.

Ergonomi

Min mqan kom hem mwd e5tt ergonomisjkt tangentbord, och ni ser ju själva hudet blir med stavningen.

Och hastigheten skvi (ska vi) ska vi bsra inte tala om

Gaaaaaaaah!

Måndag i oktober

Det ösregnade när jag cyklade till jobbet klockan sju. Dessutom fick jag använda mina gamla mintgröna regnbyxor från gymnasietiden (-89-91). Eftersom jag glömt mina på jobbet. På den tiden var inte GoreTex uppfunnet.

Storlek Medium. De är för stora än idag.

Men efter en stunds letande hittade jag dem. Där jag hängde dem i torsdags.
Det här med att hålla ordning, som jag tjatar på barnen om...

Ska hösten regna bort?
Det var milt. Det gick att cykla utan vantar. Som i somras: Regnbyxor, regnjacka, stövlar, men inga vantar.

Om tre månader är det nytt år.

Innan dess ska jag ha skrivit ett första utkast till en bok, firat jul, gått på ett par fester, träffat kompisar, kommit igång med löpningen igen och börjat träna styrka med min dumma arm.