Något steg framåt, några tillbaka

Har äntligen öppnas manuset igen efter några veckors semester (dels pga borttappad/kvarglömd dator, dels pga prioriterat annat) och det första jag känner är TVIVEL. 

Funkar storyn? Håller den? Är den tillräckligt läsvärd och spännande? Nej. Känns inte så, inte i nuläget i alla fall. (Och det är det jag ska ändra på nu. Har jag tänkt. För jag tror att den har potential. Klart den har, bara jag tänker rätt. "Bara" ...)

Prestationsångest? 

Låtsasdröm?

Vet inte!

Vill men kan inte.

Kan visst, behöver bara tro lite mer på mig själv och min förmåga. "Bara".

Magisk soluppgång

Det är semesterläge för mig nu. 

Jag slappar, kopplar av och tar igen mig. 

Och mellan varven tränar jag lite (med betoning på lite) och gör saker som faller mig in. 

Snart ska jag ta itu med skrivandet igen. Ska bara slappa lite till först.