Jag vet. Jag är ingen hejare på att komma på rubriker, och jag vet att en rubrik ska sättas sist för att liksom förmedla vad inlägget handlar om. Och yadayadayada. I min värld, i min bloggvärld, där börjar man med rubriken. För där har man redan bestämt vad inlägget ska handla om. Att det sen inte alltid handlar om just det är en helt annan femma. Det här med att tappa tråden och så.
Och hur får jag ihop det resonemanget idag, med den rubriken? *kliar mig i huvudet*
I något annat liv, i någon annan blogg ska jag noga tänka igenom mina inlägg; jag ska skriva ner dem, låta texten vila, skriva och arbeta på det igen, och när jag är nöjd ska jag trycka på publicera inlägg. Och naturligtvis ha de bästa av rubriker. Och naturligtvis det bästa av innehåll i inlägget.
Idag när jag skriver inlägg läser jag sällan igenom texten. Vilket är nästan höjden av slarveri, jag kan i efterhand hitta stav- och slarvfel som inte borde finnas. Men när jag bloggar gör jag det spontant, direkt från hjärtat, hjärnan, magen eller var det nu kommer ifrån. Oftast har jag haft en tanke eller en känsla när jag börjar blogga, eller strax innan, som efter de första raderna är spårlöst borta! Puts väck! *blås*
Och det är nog därför som jag ibland blir så trött på mig själv och mitt bloggande. Samma tjat, samma tugg, samma samma samma.
Jag har startat många bloggar. Många olika nischade bloggar. Och det har varit jättetråkigt när jag väl är klar med layouten och presentationen. De bloggarna är ju inte jag! Jag är en brokig människa, jag har mina åsikter och tankar och idéer, men jag är en blandning av allt. Jag kan inte bara ha en blogg där jag skriver om åsikter, det skulle ta död på folk. Och jag kan inte ha en blogg där jag bara raljerar över mig själv och andra, och skriver om mina tillkortakommanden. För jag är också allvarlig. Och det finns saker som jag gör bra och seriöst också. Faktiskt. (Ja, jag vet, många kommer inte att tro mig!!! Men det är faktiskt så.. Jo. Jo! Joho visst det!)
Eh... så vad ville jag med allt detta svammel? Allvarligt talat? Jag vet inte i nuläget varför jag började skriva.
Tanken var ju att jag skulle berätta att jag fortfarande är hemma, huvudvärk, feber - om än inte särskilt hög, men ändock..., ... sen var det nog något mer, men det minns jag inte nu. Det kommer nog vid ett annat minst lika svamligt tillfälle.