Skrivandet: Redigeringsfunderingar

Jag har kört fast. I ett av kapitlen står det: "Lägg till". Och inget mer. Förmodligen hade jag ingen idé vad det är jag tänker ska komma in just där, för då hade jag nog skrivit det. Blev trött nu, allt tog tvärstopp. 

Hur gör man? Hoppar över och listar ut i nästa redigeringsvända vad som ska in? Eller stångar man huvudet blodigt tills man har en idé? Jag vet inte. Men jag är inte sugen på att stånga mig så jag fortsätter nog bara. I slutändan kanske det visar sig att det inte behövs något mer just där.

Behöver tänka högt lite

Funderar på att dela upp bloggandet i skrivrelaterade inlägg och privata inlägg. Att det tydligt framgår i rubriken vad som är vad, och inte bara med etiketter (som jag oftast glömmer). Jag vet själv när jag söker efter tips eller inspiration om skrivande och redigering att jag då inte vill läsa om folks vardagsbetraktelser.

Även för min egen skull vore det bra med tydlighet - om eller när jag vill gå tillbaka och se hur jag lag upp arbetet. Jag är ju faktiskt nybörjare på det här med att skriva manus. 

(Åh, vad det är bra att tänka högt ibland, i skrift, för då får man oftast reda på vad det är man vill.)

Skrivandet: Ändringar pågår

Igår började jag föra in ändringarna i dokumentet. Det är lite spännande faktiskt att se hur jag går tillväga med själva jobbet ... ibland tittar jag på pappret för att se vilka ändringar jag gjort, men oftast glömmer jag bort det och läser bara dokumentet på datorn - och gör ändringarna som står på pappret! Det märker jag när jag går tillbaka och dubbelkollar utskriften. Skönt att jag är överens med mig själv om hur det ska ändras. 😃😅

Än så länge har jag inte kommit till den delen där jag i förra redigeringsvändan (eller om det var vid genomläsningen) kände att "nu är det inte roligt längre". Nej, jag ska inte noja över det - jag vet att det är fullt normalt att känna så, och att det är därför man håller på med flera redigeringsomgångar. Men ändå. 

Jag gläds åt att det fortfarande känns ganska roligt att redigera (ljuger, det är just nu jättetråkigt, men det kan jag inte erkänna eftersom jag inte har råd att ge upp). Nej, jag gläds mest åt att manuset känns förvånansvärt bra. Än så länge. Ja, jag måste skryta för att liksom peppa mig själv. Kritik får jag ägna mig åt senare. Mycket senare.

Manuset genomläst!

Nu ska bara ändringarna föras in i dokumentet på datorn också. Bara … Och sedan ska det fyllas ut, täppas till och tas bort. Tills jag är nöjd. Typ.

Och där var det inte roligt längre

I förra inlägget var jag så glad över att jag inte behövde skämskudde när jag läste manuset. Nu är jag inte lika glad längre. Inte så att jag skäms, det gör jag inte, men känner ingen större glädje heller.

Trist.

Men jag VET att det är flera vändor kvar. Det SKA inte vara bra eller i närheten av färdigt i detta skede, och det kan mycket väl bli riktigt bra i slutändan. Om jag bara gör jobbet. Det är bara att jobba på tills det BLIR bra. Men ändå, GAAAAH.

Inte ens etablerade författare lyckas bli klara efter bara ett par vändor. Klen tröst.

Manuset i skrift!

I

Igår morse skrev jag ut manuset efter att ha bedömt det som tillräckligt redigerat. (Tycker det är slöseri med både papper och tid att skriva ut i ett för tidigt skede.) 

Efter utskrift åkte jag hem till mamma (och pappa) för att baka pepparkakor några timmar. Och umgås med syskon och syskonbarn och faktiskt slippa skriva ett tag. Mysigt och välbehövligt.

När jag kom hem satte jag mig med pennan i högsta hugg och började gå igenom manuset. Ännu har jag inte behövt någon skämskudde, men jag ropar inte hej än. Inte på långa vägar.

Och nu är frågan, när ska ändringarna göras i dokumentet? Efter varje kapitel? Eller när jag är klar? Finns det några rätt eller fel? Klart att det inte finns - det är nog bara upp till mig. Men vad tycker jag funkar? Har ingen aning! Börjar nog med att gå igenom hela pappersbunten för att sedan göra ändringarna.

Sluttampen nu (eller nästan)

Det börjar närma sig slutskedet nu. Åtminstone för den här vändan. Det ska till några fler, men de går förhoppningsvis fortare - såvida jag inte upptäcker något större som måste fixas ... eller ännu värre - att allt är värdelöst! 😱 ...

Mitt största problem just nu (som jag känner till i alla fall - jag kanske har flera?!) är hur jag ska få till "transportsträckor", alltså skeenden där det inte händer något särskilt, men där omgivningarna beskrivs och man får lite mer information om personerna. Tror att jag hörde ett par författare prata om detta i en podd men jag minns inte vilken och definitivt har jag ingen koll på vilket avsnitt det var.

Jag är lite lämnad åt mitt eget ensamma öde här. Är lite för blyg för att öppna mig i någon Facebook-grupp också. (Nej, egentligen inte, men jag vet inte hur jag ska formulera min fråga riktigt.)

Det är också väldigt skört just nu. Jag är livrädd för att tappa fokus och tröttna. Livrädd för att få en Ny Briljant Idé som jag BARA MÅSTE sätta igång med istället för att bli klar med pågående manus.

Det är jobbigt just nu. Och med jobbigt menar jag spännande, lite läskigt, konstigt och påfrestande. Det är inte synd om mig, inte egentligen.

En lite bättre dag

Efter flera nätter med usel sömn och många vakna timmar fick jag äntligen en hel natts sömn! Nästan nio timmar, oavbruten sömn. (Vaknat ett par gånger och vänt på mig men somnat om direkt.)

Hoppades att klockan skulle vara åtminstone 06-nånting när jag vaknade och blev väldigt överraskad när den var 06:57! Så skönt! Skuttade nästan upp ur sängen, på gott humör och tacksam.

När jag kom ut i köket och skulle göra kaffe möttes jag av en fin present av maken, på vår 28-åriga förlovningsdag. ❤️

Dessutom har skrivandet gått bra. Igår slopade jag en idé som bara kändes trög och det var nog bra. Jag tänker också att vissa saker, som ska in, kan läggas till i nästa redigeringsvända. Allt måste inte in innan.

Idag har jag redigerat några kapitel och det går sakta men säkert framåt. Snart hoppas jag kunna skriva ut manuset och se det i skrift. 

Kämpa Agneta, kämpa!

Inget manus idag

Gick upp strax efter fem i morse för att köra maken till tåget. Hade tänkt sätta mig och redigera när jag kom hem men la mig istället. Låg vaken ett tag vid 02:30 och ville ha lite mer sömn ... blir lång dag annars, eftersom jag skulle jobba i butiken till kl 18. Som tur var somnade jag om! Ända till 08:30. Skönt! Men hade huvudvärk. Idag igen. Blir så trött på det här. Såå trött.

Hoppas på en bättre morgondag och då ska jag banne mig redigera igen. Inte jättemycket var innan jag kan skriva ut manuset och läsa det på papper. Längtar!

Inte riktigt klar, men ...

Jag börjar känna mig ganska färdig med manuset. Det är fortfarande rätt mycket som återstår att göra - jag har inget riktigt slut än, inte bestämt vilken inledning jag ska ha och alla karaktärer behöver fördjupas samt att det är många trådar som fortfarande är lösa. Men bortsett från det ... ganska, eh, färdig.

När jag skickade in mitt debutmanus till lektör var det i sämre skick än vad mitt nuvarande är. Det beror såklart på att jag har utvecklats rejält i mitt sätt att skriva. Men det betyder också, känner jag, att detta borde kunna skickas in ganska snart. (När allt ovan är åtgärdat förstås.) Kanske tänker jag helt fel. Förmodligen.

'Snart' är såklart relativt och det här är inte annat än ett sätt att peppa mig själv. För det behövs verkligen.

Tänk om jag lurar mig själv? 

Alla andra kanske också har utvecklat sitt skrivande och blivit bättre? 

Konkurrensen kanske är ännu större nu?!

Hur ska lilla jag lyckas få ihop detta? (Fast om jag klarade det förra gången borde det väl gå den här gången också?)

 

Baksidestext - check!

Häromdagen skrev jag baksidestexten till min kommande roman. Den bara kom! Idag läste jag igenom den igen och tycker fortfarande om den. Faktiskt! Är nästan förvånad. 

Kvar att formulera är den sk hisspitchen. Att med några få ord kunna beskriva vad boken (manuset i det här fallet) handar om, utifall man hamnar i en hiss med en förläggare och denne ber att få veta vad boken handlar om. Då har man i bästa fall trettio sekunder på sig att fånga personens intresse.

Ingenmansland

Utan att gå in på några detaljer så behöver mitt liv en förändring.

Förändring är jobbigt. Inte för att jag inte tycker om det, för det gör jag oftast, men det innebär viss vånda just nu (pga orsaker) och lite ovisshet. Däri ligger det jobbiga.

Jag älskar inte att vänta heller ... är lite otålig och rastlös ibland ...

Men det är nog nyttigt. Som jag säger till barnen, både mina när de var små och eleverna: det är bra att ha lite tråkigt ibland.