Ha! Nä ...

Igår behövde jag ha en lugn dag. Att bli skuren i tog mer på mina mentala krafter än jag kunde föreställa mig. Blev helt förvirrad och glömde bort att jag beställt ett paket som jag vägrade ta emot, men som jag sedan kom på att jag visst skulle ha ... men då var det för sent. Stresspåslaget var inte nådigt. Jag som redan var lite i 'chock' och väldigt skör.

Dumt och klantigt, men så blev det. Därför lät jag mig själv läsa i flera timmar. Behövde även lite inspiration av en duktig författare. En enda natt, av Simona Ahrnstedt. Men jag uppslukades helt och sträckläste, trots att jag läst boken förut och visste hur den slutade.

Hoppas att jag lärde mig lite av hennes sätt att hantera skrivandet. 

I morse vaknade jag med lite lätt stukat självförtroende. Kände att jag aldrig kommer bli lika duktig. 

Insåg också att mitt manus har inte ens fått ett någorlunda vettigt slut. Motigt nu.

Ett ryck igen då

Det har blivit en del tidiga morgnar den här veckan. Vaknat redan vid 04:15 ... men vanligast att jag sover en timme längre. Då har jag hunnit med att redigera lite. Känns bra att ta tillvara tiden.

I morse sov jag ända till 06:30 vilket är sovmorgon i min värld! Passar bra en ledig lördag.

Igår morse tog jag bort ett födelsemärke (basalcellscancer). Var på VC förra fredagen och visade upp, fick tid igår, och på fredag nästa vecka ska stygnen tas bort. Snabba ryck. Sedan ska jag vänta en månad innan jag får veta vad analysen säger. Jag hoppas att den säger att allt är borta! 🙏🏼 

Nu blir det redigering igen. Sista rycket! (Inte det allra sista men något av de sista ... hoppas jag.)

Kanske provpacka inför Spanienresan också, det kan aldrig göras för tidigt.

 

Det fortsätter att ta sig

Andra halvan, som jag fastnade i, och fick skrivkamp av, har nu gåtts igenom ännu en gång, och förhoppningsvis är den snart tillräckligt bra för att duga. 

Jag hörde i en podd att ett manus inte behöver vara helt perfekt. Jag vet ärligt talat inte om jag har förmågan att göra det så mycket bättre än vad det är nu. Behöver skriva och redigera fler manus för att kunna behärska skrivkonsten. 

Det som återstår nu är att utöka vissa kapitel med mer information, skriva några helt nya kapitel och kolla upp några lösa trådar. Och lite annat fix. Men inget stort. Kanske att de helt nya kapitlen är lite kniviga, men de behöver inte vara långa. De är mest med för att läsaren ska få lära känna personerna lite bättre.

Trodde att jag skulle känna mig mer nöjd än jag gör. För någon vecka sedan, eller två, gick jag omkring och njöt av att snart vara klar med mitt manus! Wow, liksom. Men nu, när jag är ännu närmre, är jag nästan blasé. Kanske är jag trött (jag är dödstrött), kanske har jag prestationsångest (ja, det har jag).

Snart blir det sova, för att vakna med piggare sinne i morgon. Kanske blir jag bokad på jobb (hoppas!), kanske blir jag ledig (hoppas!) ... Om jag är hemma ska jag jobba som fan med manuset. Vill bli klar!

Jag är ganska snart klar! Herregud! Snart klar.

Det tar sig ...

... men väldigt långsamt.

Igår kom jag äntligen igenom hela manuset, åtminstone vad gäller att skriva ner alla kapitel i ett block. Något jag började med för  ... evigheter sedan. Fick tvinga mig själv Att Bara Skriva Ner Kapitlen, och inte hålla på att pilla och ändra i texten.

Till slut fick jag ner alla, men f*n vet om jag har särskilt stor nytta av det i nuläget. Måste skriva ner dem igen och notera lite mer detaljerat vad kapitlen handlar om - för att få koll. 

Men det får göras en annan dag. Jag har en hel del saker som måste åtgärdas först. För att de känns roliga!

Just nu känns manusarbetet både bra och dåligt, roligt och tråkigt, inspirerande och mördande. En aning frustrerande. Trött är jag också. Så in i märgen trött. Och då har jag ändå sovit middag idag. Jag behöver vår. Och bli klar med manuset. Så trött på eländet nu.

 

Ska bara ...

Redigering pågår och det går framåt. Vissa stunder känns det roligt och bra, andra stunder känns det motigt och värdelöst.

Jobbigast just nu är att jag har en massa 'ska bara' att göra. Jag hoppar lite fram och tillbaka för att skriva in saker som ska förklaras eller få sin upplösning, och då glömmer bort vad det var jag höll på med!

Det är såå många gånger som jag kommer på mig själv med att inte ha en aning om vad det är jag åtgärdar. (?!) Måste bli bättre på att skriva ner vad tanken är innan jag förflyttar mig i manuset. Men oftast glömmer jag det. Ska ju bara, lite snabbt ...

Och om någon orkar läsa om tankarna

Ena stunden tänker jag: Nu färdigställer jag eländet och skickar in.

Nästa stund: Klart att jag kommer göra vad som krävs för att det ska bli så bra som möjligt. Alltså läsa igenom och förbättra, om och om igen.

Som om jag vet vad som krävs av mig? Hur vet jag hur jag ska göra för att det ska bli rätt och bra? Har ingen aning. Bortsett från att läsa igenom och göra vad jag tror ska göras. Jag behöver en redaktör. Jag behöver mer tålamod och jag behöver lite bättre självförtroende. 

Men ibland tror jag på mig själv. Vissa dagar är jag övertygad om att jag kan lyckas. Jag menar kan NN, X och Y lyckas bli utgivna, då kan jag det också!

Men jag behöver bli klar.

Vill bara bli klar

Det enda jag vill just nu är att bli klar. Är så trött på att redigera och våndas och undra om jag valt rätt bana i livet samt tvivla på mig själv och min förmåga. 

Jag har haft roligare dagar.

Samtidigt är det en skön känsla att vara nästan klar. Har ingen aning hur nära det där "nästan" är men det får visa sig. Orkar inte annat än tro att jag nästan är färdig. Hurra för det!

 

Tappar fokus ibland

Hälsa och träning är grunden till allt - får inte slarvas med. Åtminstone inte för mycket. 

• Skrivandet:    

Redigera klart manuset.

• Fatta beslut om det ska ges ut själv eller via hybridförlag. Är det lönt att ens försöka hoppas på ett riktigt förlag? Chansen är nog mindre än minimal. Men om vissa andra kan, kan väl jag?! 

  • Skriv de andra projekten. 
  • Fortsätt med manus "Västkusten".  
  • Ge ev manus "Grannarna" en ny chans - överväg åtminstone.

   

  Det blev jättekonstigt med punkterna här, och jag har lagt orimligt lång tid på att få till just det här inlägget. Något som är väldigt talande för mig, tyvärr - och anledningen till varför jag sällan blir klar med något. Jag lägger ju fokus på fel saker!! Är det något fel på mig eller är jag undermedvetet livrädd för att ro något i land? Därom tvista de lärde inte.

   

Och nu kommer tvivlen

Har jag lyckats göra personerna intressanta? Är storyn läsvärd och underhållande, eller är den tråkig? 

Finns det för många oklarheter? Spretar det för mycket? Är det för tunt? Förstår man den röda tråden? Finns det ens någon röd tråd? Finns det för många lösa trådar? Går jag för fort fram? Går jag för långsamt fram? 

Kan jag skriva? Vill jag skriva? Borde jag ta tag i mitt liv och skaffa mig ett riktigt jobb? Vad vill jag? 

Vågar kanske börja ana ljuset i tunneln

Igår blev jag klar med den hittills motigaste redigeringsvändan. Eller "klar" är kanske mer rättvisande. 

 

Det återstår fortfarande massor av frågetecken att räta ut, nya scener som behöver skrivas och kapitel som måste ändras. Dessutom har berättelsen inget riktigt slut ännu.

Men att jag lyckades ta mig igenom den där knuten som vid varje genomläsning gett mig rejäl skrivkramp känns bra. (Tills det dyker upp en ny knut.) 

 

Och jag vågar kanske, kanske tro - eller snarare hoppas - att jag är helt klar innan sommaren.

Kämpar på för fullt

Den här veckan har det inte blivit något jobb på skolan (är alla friska och utvilade efter lovet?!) så jag har lagt många timmar på att redigera (!!) istället. Och tagit promenad varje dag, min nya vana trogen.

Jag har, hör och häpna, lyckats lösa en av de jobbiga "knutar" som tidigare orsakade svår skrivkramp ... SKÖNT! Så obeskrivligt skönt.

Det kan dock finnas några kvar att ta itu med, men det känns så himla bra att ha tagit mig förbi just den här rotvältan, utan att vilja ge upp. Nu är siktet inställt på att faktiskt lyckas (orka) bli klar.

Ropar såklart inte hej än, för allt kan hända. Precis allt. Men för stunden känns det bra och roligt.

 

Redigeringsfunderingar

Det går framåt, det gör det, men ibland känns det också som att det går väldigt mycket åt fel håll. Dokumentet med allt jag ska kolla är snart längre än själva manuset överdrift och jag vet inte i vilken ände jag ska börja bortförklaring. 

Det värsta är att jag nästan glömt bort vad det är jag fokuserar på i den här redigeringsvändan sanning, tyvärr.

Det är svårt. Jättesvårt. Vad är rätt och vad är fel? Tur att det åtminstone är kul. Men jag undrar fortfarande om jag någonsin kommer att bli klar (läs: nöjd).

LIte vardagsreflektion

I onsdags eftermiddag försvann äntligen huvudvärken och jag sov gott hela natten mot torsdag. Vaknade 05:02 och hade sovit klart men det får man ta.

Igår var en ledig dag eftersom jag tog bort tillgängligheten ... kunde slappna av och veta att jag inte behövde gå upp och vara beredd. Dock lekte jag med tanken att göra mig tillgänglig när jag ändå vaknade tidigt.

Det blev en hel del redigerat igår. Det blev även 22 minuter styrketräning och en halvtimmes snabb promenad. Skönt! Så tacksam att slippa huvudvärken.

I eftermiddag ska jag jobba i butiken igen men innan dess ska jag nog hinna redigera lite, kanske städa lite inför helgen och hinna med någon form av träning (PW/löpning eller ben blir det idag). 

Men först mer kaffe och njuta av att starta den här soliga fredagen i  l å n g s a m t  tempo.

 

Varning för tråkigt inlägg

I måndags vaknade jag utan huvudvärk och var så lycklig och glad! Redigerade, tvättade, städade. Redigerade lite till och ännu lite mer. En bra dag. Tills kvällen kom, då kom värken tillbaka. Eller om det var ny värk. Ont hade jag och den höll i sig under tisdagen också. Inte mycket, inte jättebesvärande, men ganska irriterande - och jag vågade inte träna, som jag hade tänkt och behövt.

Hela natten mot idag sov jag dåligt. Vaknade vid 00.30 och trodde att klockan var ca 05 ... Vaknade flera gånger efter det ... orolig sömn. Jobbigt. Och med huvudvärk.

Vid 05 tog jag en Alvedon (1'mg). Släppte inte. Vid ca 10 tog jag en Treo. Släppte inte. Vid 13:45 gick jag till jobbet. Kände mig bättre men var fruktansvärt trött och kände mig tung, som alltid när jag haft ont ett tag och tagit medicin. Inte på humör. Inte alls.

Som tur var var det lugnt i butiken och efter någon timme kändes huvudet bättre. Så himla skönt! Snart ska jag lägga mig och jag HOPPAS INNERLIGT att huvudvärken är över för den här gången. Det får vara måtta på eländet. Jag har ett manus att redigera. Och ett liv att försöka leva.

 

Helgen kom till slut - med huvudvärk

Inte jättesmart att gå från halvtid till heltid på bara en vecka. Inte heller att slarva med vad jag stoppar i mig (gluten framför allt). Kanske även druckit lite för lite vatten. 

Nu blir det till att skärpa mig igen. Ska bli spännande att se hur framför allt handlederna känns, den högra ömmar som bara den just nu. Tillfällighet?  

Får se hur mycket redigering jag orkar göra ... eller om det blir en bortslösad dag på soffan. Men i så fall ska jag kalla det vilodag, och sådana behövs ibland. I morgon kommer en ny vecka.