Usel på att blogga. Vet inte varför, det bara blir så. Kanske för att jag prioriterar mitt manus när jag väl skriver? Måste vara rädd om min arm.
Midsommar var lugnt och skönt, men kallt. Vi grejade i torpet lite.
Idag var jag och yngsta dottern på bio. Förr eller senare exploderar jag. Så sorglig och fin att jag ville storgråta precis hela tiden. Fuck cancer säger jag bara.
I förrgår skrev jag ett första litet utkast till min nästa roman. Den som kanske blir den jag debuterar med. För den jag skriver nu kommer inte bli min debutroman. Det vet jag, och jag har heller inte ambitionen att försöka. Men nästa, eller näst-nästa kanske kan bli något. Skrivandet är en process, som tar tid. Jag nästan känner trappstegen. De är stora, svåra att ta sig upp för, men ack så härligt när man märker att man tagit ännu ett steg. Ibland trillar man ner ett steg eller två, inte lika roligt, men ack så … nödvändigt?
.
Midsommar var lugnt och skönt, men kallt. Vi grejade i torpet lite.
Idag var jag och yngsta dottern på bio. Förr eller senare exploderar jag. Så sorglig och fin att jag ville storgråta precis hela tiden. Fuck cancer säger jag bara.
I förrgår skrev jag ett första litet utkast till min nästa roman. Den som kanske blir den jag debuterar med. För den jag skriver nu kommer inte bli min debutroman. Det vet jag, och jag har heller inte ambitionen att försöka. Men nästa, eller näst-nästa kanske kan bli något. Skrivandet är en process, som tar tid. Jag nästan känner trappstegen. De är stora, svåra att ta sig upp för, men ack så härligt när man märker att man tagit ännu ett steg. Ibland trillar man ner ett steg eller två, inte lika roligt, men ack så … nödvändigt?
.
Åhh, vad spännande! Tycker du är väldigt klok som insett det och jag håller tummarna för att det verkligen blir din debut. :)
SvaraRaderaKati: Tack. Känns ändå jobbigt … som att jag ger upp! Jag vill inte ge upp. Jag vill bli klar med en bok någon gång. Men frågan är ändå … ska jag fortsätta kämpa med denna eller påbörja nästa?
SvaraRadera