Dags för gnäll igen?

Alla gånger jag gnäller över skrivkramp eller annat som strular med skrivandet så lossnar det nästan direkt. Nu har jag kramp igen och hoppas att det ska släppa efter det här inlägget. 

Det kändes så himla bra när jag plockade fram manuset och började läsa det jag skrivit. Jag var taggad på att fortsätta. Och nu stirrar jag bara på skärmen och undrar hur i hela friden jag ska fortsätta ...

I övrigt finns inte mycket att klaga på: jag är ledig, tar dagen som den kommer och njuter av tillvaron, men hade njutit ännu mer om det kreativa ville flöda - måleri och skrivande. Men det kanske är att vara girig?

Det ÄR inte lätt att skriva en bok. Det SKA inte vara lätt. Tydligen. Så jag antar att jag gör rätt.

(För det är väl inte redan dags att påbörja redigeringsvända 2 på det vilande manuset? Nä ... känns lite tidigt ännu.)