Det här är kanske helt ointressant för andra att läsa om men jag behöver få det ur mig (och kanske att någon kan känna igen sig? Jag har själv saknat att läsa om andras skrivprocess och våndor).
Redigerar ju och kör fast ibland, och det tror jag beror på att jag vill att det ska bli så perfekt som möjligt redan från början. Vilket är dumt eftersom redigering handlar om att förbättra ... Hur som helst. Nu har jag en scen som ska in och då börjar jag lura på om jag har en liknande redan, fast tidigare i manuset ... Är såå lockad att gå tillbaka och kolla - MEN jag ska låta bli, för jag vet att jag kommer börja peta och ändra, det gör jag varje gång jag går tillbaka och till slut har jag gjort mer skada än nytta. Slöseri med tid och energi.
Därför lägger jag in den här scenen (två kapitel) och redigerar dem, utan att gå tillbaka och kontrollera om de redan finns med. Det får jag ta i NÄSTA redigeringsvända. (Att detta ska vara så svårt att få till?!)
Måste tänka att jag har flera vändor kvar, det behöver inte bli färdigt och perfekt redan från första tangentknappen.
Varför är skrivandet så förbannat svårt och krångligt ibland? Tur att jag älskar det.
