Andra halvan, som jag fastnade i, och fick skrivkamp av, har nu gåtts igenom ännu en gång, och förhoppningsvis är den snart tillräckligt bra för att duga.
Jag hörde i en podd att ett manus inte behöver vara helt perfekt. Jag vet ärligt talat inte om jag har förmågan att göra det så mycket bättre än vad det är nu. Behöver skriva och redigera fler manus för att kunna behärska skrivkonsten.
Det som återstår nu är att utöka vissa kapitel med mer information, skriva några helt nya kapitel och kolla upp några lösa trådar. Och lite annat fix. Men inget stort. Kanske att de helt nya kapitlen är lite kniviga, men de behöver inte vara långa. De är mest med för att läsaren ska få lära känna personerna lite bättre.
Trodde att jag skulle känna mig mer nöjd än jag gör. För någon vecka sedan, eller två, gick jag omkring och njöt av att snart vara klar med mitt manus! Wow, liksom. Men nu, när jag är ännu närmre, är jag nästan blasé. Kanske är jag trött (jag är dödstrött), kanske har jag prestationsångest (ja, det har jag).
Snart blir det sova, för att vakna med piggare sinne i morgon. Kanske blir jag bokad på jobb (hoppas!), kanske blir jag ledig (hoppas!) ... Om jag är hemma ska jag jobba som fan med manuset. Vill bli klar!
Jag är ganska snart klar! Herregud! Snart klar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar