Jag bara ÄLSKAR att redigera mitt "bortglömda" manus! Det är så roligt att återuppleva det, stifta bekantskap med karaktärerna igen, och känna att jag förhoppningsvis förbättrar manuset ganska rejält. Hybris?
Därmed inte sagt att det kommer bli bra. Att det är roligt att skriva behöver inte betyda att det är roligt att läsa. Jag har blivit besviken förr, när jag trott att något ska bli en storslagen text.
Men det är en fröjd att få försvinna in i berättelsen och känna att jag har roligt medan jag skriver. Att ha roligt är ju bättre än att ha tråkigt. 😅
PS. Igår skickade jag mitt senaste manus till förlag. Mest för att ha något att göra, inte för att jag faktiskt tror att det kommer bli antaget. Men man vet ju aldrig. Hoppet är det sista som dör. Och så vidare.
Jag har precis läst ut en bok som är utgiven på en av de stora drakarna – ett av mina drömförlag – och jag undrar hur i hela friden DET manuset kom igenom nålsögat!?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar