Och DÄR satte jag punkt!

Nu är manuset klart! Jag är färdig!

Jag är faktiskt färdig ... så många månader som jag slitit med detta. Så många gånger jag har våndats och tvivlat på min förmåga. 

Nu är jag klar och jag hoppas innerligt att jag inte vaknar i natt och inser att jag glömt eller missat något väsentligt.

Nu återstår att välja ut några förlag att skicka manuset till. Därefter ska jag bestämma mig för hybrid- eller egenutgivning, för det är där jag tror att jag kommer landa. Att ett traditionellt förlag skulle vilja ge ut mig håller jag för osannolikt. Konkurrensen är för stor och jag är inte tillräckligt duktig ännu. (Men jag hoppas att jag kan bli.)

 

Där kom det, tvivlet

Efter att jag skrev förra inlägget (klistrar in det längst ner) blev jag nervös. Tänk om jag har missat något väsentligt ...? Läsarna kanske inte alls gör samma tolkning som jag, och får en konstig läsupplevelse istället för en trevlig. 

Tänk om jag har missuppfattat skrivkonsten helt? Allt jag skriver kanske är obegripligt. Eller ännu värre, långtråkigt. 

Jättejobbig känsla. Prestationsångest? Men vem är jag att tro att just jag skulle kunna lyckas som författare? Vem tror jag att jag är?! Vem är jag?

(Jag är hungrig, jag behöver äta. Jag börjar där så får vi se hur det känns.)

 

Förra inlägget:

 

Kanske jinxar jag genom att skriva det här inlägget men det måste skrivas:

Jag är snart klar!

I detta nu återstår ca 5500 ord (23 450 resp 28 500 tecken) att redigera, samt utöka och fylla på ... sedan är jag klar! KLAR!!?! (Slutet är ännu inte helt färdigt men jag hoppas - gaaaaah - att det löser sig av sig självt. Typ.

Om man nu kan bli klar? Det finns alltid ord att byta ut, ordföljd att kasta om, eller annat att ändra. Men jag får bestämma mig för att nu är det så färdigt som jag kan göra det.

Efter det ska jag bestämma mig för hur jag vill ge ut det. Vågar jag ens hoppas på traditionellt förlag? (Ja, det kostar inget att skicka till dem.) Annars står det mellan hybridförlag (dyrt) eller ge ut själv (svårt, krångligt - men kanske kul och spännande). 

Men ok, jag har som sagt drygt 5500 ord att gå igenom, några tusen att skriva till. Därefter kan jag börja fundera på nästa steg. 

Fast först av allt, en välbehövlig paus från datorn. Lunch och trädgårdsarbete! Blå himmel, sval (iskall) vind och ljusgröna små blad. Underbar fredag!

 

Snart ... snart ... snart!!

Kanske jinxar jag genom att skriva det här inlägget men det måste skrivas:

Jag är snart klar!

I detta nu återstår ca 5500 ord (23 450 resp 28 500 tecken) att redigera, samt utöka och fylla på ... sedan är jag klar! KLAR!!?! (Slutet är ännu inte helt färdigt men jag hoppas - gaaaaah - att det löser sig av sig självt. Typ.

Om man nu kan bli klar? Det finns alltid ord att byta ut, ordföljd att kasta om, eller annat att ändra. Men jag får bestämma mig för att nu är det så färdigt som jag kan göra det.

Efter det ska jag bestämma mig för hur jag vill ge ut det. Vågar jag ens hoppas på traditionellt förlag? (Ja, det kostar inget att skicka till dem.) Annars står det mellan hybridförlag (dyrt) eller ge ut själv (svårt, krångligt - men kanske kul och spännande). 

Men ok, jag har som sagt drygt 5500 ord att gå igenom, några tusen att skriva till. Därefter kan jag börja fundera på nästa steg. 

Fast först av allt, en välbehövlig paus från datorn. Lunch och trädgårdsarbete! Blå himmel, sval (iskall) vind och ljusgröna små blad. Underbar fredag!

 

Det går framåt

Idag fick jag en ledig dag och den ägnades åt att redigera manus, och sedan ligga på soffan och läsa innan det var dags att hämta brorson från dagis.

Flera gånger både igår och idag har det känts överraskande roligt att redigera (och manuset har känts förvånansvärt bra, om jag får lov att säga det själv). Kanske är det ett önsketänkande bara. Eller en affirmation för att peppa mig själv. Men hellre det än att det känns tråkigt och segt.

Behöver dock inte betyda att andra tycker om det. Men det hoppas jag! 

Behöver reservera mig för att jag kommer tappa skrivlusten och hoppet när jag närmar mig slutet. Där är det inte helt bra än, inte riktigt färdigt heller, så jag kommer att behöva tänka till ... Men jag hoppas att det löser sig. Ibland ser man slutet på en berättelse när man minst anar det.

En del arbete återstår alltså innan jag är klar, men jag närmar mig och det känns väldigt bra. Åtminstone just nu.

 

Redigeringsvända 5

Det är en högre siffra än fem egentligen, men de första omgångarna har jag inte skrivit upp. Hade varit kul om jag hade gjort åtminstone en notering om hur många gånger jag redigerat.

Hur som helst. Det gick sådär att hålla mig från att peta och ändra i manuset. Med sådär menar jag jättedåligt.

Jag började på sidan 50 men jag började direkt med att fylla på, ändra och radera i manuset. Inte i ett separat dokument eller på papper vid sidan om, som jag hade planerat att göra. Men det får vara så. Den här omgången gör jag så här. Så får vi se. Om jag någonsin blir klar.

Men nu ska det sovas.

 

Dags för nya tag nu!

Manuset har fått vila lite. Nästan 14 dagar. Jag har dels skrivit annat under tiden, dels njutit av lediga dagar i Spanien. (Och genomlevt en dunderförkylning, som ändå - sett i backspegeln - gick över ganska fort, tack och lov.)

Nu är det alltså dags att läsa igenom det.

Och då är frågorna många ...

Börja vid sidan femtio eller vid ca hälften? Jag tror att det är andra halvan av boken som behöver mest arbete, det är ganska tunna kapitel där. De första femtio sidorna är hyfsat välskrivna. Åtminstone är de redigerade flest gånger.

Ska jag läsa igenom en gång, utan att notera saker eller ska jag skriva ner saker direkt när jag hittar dem? Jag tänker inte tillåta mig att ändra direkt i manuset, utan i ett block eller ett annat dokument. Annars kommer jag fastna i detaljer i all evighet.

Kanske läsa igenom först för att se om vissa saker får svar i ett senare kapitel? Annars finns risk för dubbelarbete ... been there, done that. Slösat massa tid.

Just nu känns det som att jag aldrig kommer att bli klar. Tung känsla. Men en sak är väldigt säker: Jag kommer ALDRIG bli färdig om jag inte sätter igång.

 

Fortfarande stiltje på alla plan

Återhämtning pågår. Jag har semester. Vilar både kropp och själ.

Men snart ska jag köra igång igen. Träna, yoga och skriva.

Tänker börja med en lite raskare promenad idag än tidigare dagar. Men återhållsam sådan. Jag har trots allt varit dödligt förkyld (mild överdrift). 

Ska också stretcha väl valda kroppsdelar: Har fått tips om att fokusera på framsida lår, höftböjare och insida lår, samt aktivera baksida lår.

Därefter ska det städas, stängas igen, sägas hejdå och resas hem.

Men först lite mer kaffe och Den stora älgvandringen.

Lite skrivarfunderingar

Lyckan att må bra igen! 

Nu gäller det bara att fortsätta ta det lite lugnt, trots att jag är taggad att köra igång, järnet, för att hinna ikapp allt jag missat!!! Såå lätt att jag tar ut mig i onödan, tyvärr.

Jag låter det gå någon dag till innan jag ägnar mig åt manuset. Vilket av dem det nu blir. Har ju Manuset (som vilar) och det nya (som började skrivas i somras och som jag återupptog häromveckan).

Behöver komma på om det behöver ytterligare vila och jag ska skriva vidare på det nya, eller om jag ska ge mig i kast med att redigera. Jag vet inte!

Får fundera på det ett tag till. Under tiden hänger jag lite tvätt och njuter av finvädret.

 

Äntligen ljusning i förkylningsmörkret!

Idag vaknade jag efter en lång natts sömn (nästan tio timmar, minus några kortare vakenstunder) och mådde bra! Visst, snuvig och lite hostig fortfarande, och skulle inte orka med något som helst pulshöjande - men ändå! Vilken fröjd att känna sig levande igen. Tack livet!

Och precis i detta nu tittade solen fram mellan mörka regnmoln. Det kan bli en bra dag idag.

Gnäll och kanske lite annat

Det var ett j***a tjat om förkylning, tänker ni. Det är ju inte som att jag är dödssjuk. Det bara känns så.

Hur som helst. Det går upp och ner, fram och tillbaka - ibland mår jag ganska bra, nästa stund känner jag mig febrig och jättesjuk. Ja, jag är OTÅLIG. Jo, jag försöker ta det lugnt (orkar inte annat).

I natt sov jag sådär igen. Tror att det beror på att jag inte kunde motstå två goda (oemotståndliga) bakverk. Fulla av vetemjöl förstås. Måste avhålla mig, för då sover jag bättre.

Det går åt rätt håll, även om det går väldigt långsamt.

När jag är fullt frisk ska jag ta tag i mig själv igen. Äta bra, röra på mig, träna styrka.

Och komma igång med skrivandet igen. Det ligger i vila just nu. Hjärnan orkar inte formulera något, men jag tror att det är bra. Att stundtals låta bli att skriva är också viktigt. Det är då idéerna kan jobba i det undermedvetna. Under tiden som jag tillfrisknar passar jag på att läsa. Det sägs vara superviktigt för en aspirerande författare.

I skrivande stund känns tillvaron ganska hoppfull. Kanske kommer även denna förkylning att gå över?! Hoppas det.

 

Jag kan ha jinxat

Ett tag kändes förkylningen som att den var på bättringsvägen. Men ack vad jag bedrog mig!

Finns inte en chans att jag kommer orka utanför dörren, inte ens några meter. Duscha ska vi bara inte prata om. Bara tanken på vattendroppar mot huden gör mig gråtfärdig.

Tur jag har en peppande tröstande make. "Det är många som är riktigt förkylda nu, några har varit dåliga i två veckor." Klenaste trösten i världshistorien.

Inte en chans att jag står ut många timmar till.

 

(Hoppfull) rapport från sjukstugan

Inatt sov jag i eget rum, för att maken skulle slippa sova intill en äcklig bakteriehärd och för att bakteriehärden själv skulle få sova i tystnad. Sömnen blev betydligt bättre än natten innan. Tack och lov.

Idag känner jag mig pyttelite piggare än igår, men är fortfarande dödstrött, genomförkyld och jätteirriterad över att ha blivit dålig.

Jag hatar att inte ha ork till saker jag vill och behöver göra. Hatar! Har noll tålamod när det gäller förkylningar och allehanda värk. Noll. Och det bästa man kan göra när man är förkyld är att vila. Jag har varken lust eller tid att vila mer. Jag har ett manus att skriva och ett annat att redigera. Låt mig bli frisk! Nu!

 

Ännu mer förkylningsgnäll

Det var INTE så här jag skulle vakna upp på min semester / mitt påsklov. Inte. 

Jag ville vara frisk, hyfsat pigg (så gott det går i det här jäkla hormonkaoset) och ha ork att fixa med växter, ta promenader, komma igång med styrketräng efter mina "skador" ... och inte minst skriva!!

Jag vet att det kunde varit oändligt mycket värre. En förkylning går över (även om det inte känns så just nu) och snart är den glömd. Men innan den går över är det nästan outhärdligt. Huvudvärk, rinnande näsa, kliande svalg, svidande hals och en enorm trötthetskänsla som genomsyrar hela kroppen, själen och nästan hela universum.

 

Förkylningen är ett faktum

Jag hoppades att det var högst tillfälligt, men det var det inte. Halsontet är lite värre idag och jag snyter mig och snyter mig och snyter mig. Dessutom har jag rejält lock för ena örat.

Tur i oturen otur i oturen, snarare så har jag påsklov ... Kanske lika bra att det drabbar mig när jag ändå inte skulle tjänat några pengar. 

Kunde varit betydligt mycket värre också, man får vara glad så länge det inte är det. Kan ju vakna med feber i morgon och ännu ondare hals - hoppas inte.

Väldigt onödigt

Inatt vaknade jag och låg vaken länge ... Ena dottern hostade och jag fick gå upp och säga till henne att ta hostmedicin. Kände att det gjorde ont i ena sidan av halsen, men hoppades att det skulle vara borta när jag väl somnade om och sedan vaknade.

Det var inte borta. Tvärtom. Nu i sällskap av huvudvärk och frysningar.

Inte alls vad jag vill ha eller behöver just nu. Inte alls.