Long time, no see

Det blev en lite längre paus än jag hade tänkt mig. Det blev jobb och sedan blev det ännu mer jobb. Bra eftersom semesterkassan behövde det, och jag behövde det för att kunna njuta mer av ledigheten. Nu är jag ledig och snart ska jag börja redigera manuset. Det var evigheter sedan jag gjorde det senast. Men så blir det ibland.

Apropå redigering och inte skriva så fick jag en idé igår ... eller insikt kanske man kan kalla det, som kan förbättra mitt manus (och hela skrivandet faktiskt). Av någon anledning kom jag att tänka på en barnbok som jag uppskattar väldigt mycket och allt som händer i den ... saker som påverkar - kanske inte resultatet, men väl läsupplevelsen. 

Får klura vidare och se om det går att anamma i mitt skrivande. 

Jag har skrivit det förut: Att inte skriva är en viktig del av skrivandet. Alltså att det är viktigt med pauser för att det undermedvetna får jobba lite. Saker faller på plats. 

Men viktigast är såklart att man skriver, annars blir det inte mycket till text.

 

Snart kanske ...

Jag har börjat känna lite lust att fortsätta redigera. Inte just för stunden, men det beror på förkylning och enorm trötthet. Men kanske sätter jag igång lite grann redan i helgen. Annars stundar sommarsemestern inom några veckor, och då ska jag sätta igång. För jag vill ju bli klar. Tror jag. Jo, det vore kul att bli klar.

 

Refusering

Ett av två förlag har hört av sig - med en standardrefusering. Kändes helt ok. Det var väntat och jag vet att jag inte riktigt håller måttet. Än. Man måste tro på sig själv. Ska redigera och förbättra innan jag skickar in igen. Eller ger ut själv. Eller gömmer i en låda.

 

Välbehövlig var ordet

Det är bra att ta paus från manus och skrivande ibland, för det händer ibland att det kommer idéer eller - som nu - att lusten att skriva/redigera återvänder. 

Idag är en ledig torsdag och snart är det helg, men jag är osäker på om det blir något manusarbete gjort. Vill inte. Har ingen lust. Men lusten att redigera igen har börjat smyga sig på lite smått och det gör mig glad! Vore ju trist om jag la drömmen på hyllan efter all tid och möda. Det är trots allt ett nästan helt färdigt manus jag jobbat fram. Och ett antal tusenlappar investerade i en lektör.

 

En välbehövlig paus

Paus från skrivandet pågår eftersom ett heltidsjobb kom in i bilden. Det är lite skönt. Nu "slipper" jag skriva (finns inte vare sig tid eller ork på vardagarna) och får samtidigt lite välkomna pengar inför semestern.

När skola och fritids stänger hoppas jag att skrivlusten har kommit tillbaka. 

Idag är det lördag efter en heltidsvecka (som dessutom varit lite rörig eftersom jag hoppat mellan olika avdelningar) och det är UNDERBART. Ska handla lite, kanske träna något - eventuellt vågar jag springa lite - och gå ut och äta med pappa och syrran. Det är vår present till honom. Får se om jag kanske öppnar manuset också, helt kravlöst (HA!?!)

Bryter ihop

Och snart ska jag komma igen.

Det känns motigt och tungt och nästan hopplöst just nu. Har faktiskt tänkt tanken att ge upp … Men jag är nog inte den enda som känner så. Jag är inte den enda som slitit med redigering.

Det är bara att bestämma sig, köra ett par redigeringsvändor till och hoppas på tur lite längre fram. 💪🏼

Redigerat

Bara gör det, sa jag till mig själv i morse. Med eftertryck. Att gå som katt kring het gröt ger inte ett färdigredigerat manus. Och jag vet ju vad det är som ska göras ... att det känns motigt är bara att acceptera.

Men skön känsla ändå att se att de flesta punkterna på listan faktiskt är strukna nu. Jag har redan åtgärdat en del. Det som återstår är de lite större grejerna, att mejsla fram tydligare personligheter och fixa en relation ...

Varför känns det så svårt? Vad är det som säger att jag inte kan lyckas? Jag måste bara göra det. Åtminstone försöka. I värsta fall misslyckas jag, men nästa gång jag testar kanske det går bättre? Jag får försöka tänka så. Att jag blir bättre.

Äntligen, idag

Vaknade och bestämde mig för att idag skulle jag redigera igen. Jag har listat vilka saker som ska åtgärdas. Förslag till ändringar från lektören, och jag tycker att alla synpunkter var riktigt bra. Såklart, hon (jag tror att det är en hon) är etablerad författare med flera utgivna romaner. Jag vore dum om jag inte lyssnade på ett proffs. 

I morgon är jag ledig! Då tänker jag fortsätta beta av punkterna. En efter en. När de är gjorda återstår att förbättra resten, utifrån eget huvud. Det blir lite svårare ...

Just nu känns redigering tungt och jobbigt. Men jag lär mig säkert en del på det. Hoppas jag.

 

Lektörsutlåtande

 

Ledig onsdag, fint väder & ett lektörsutlåtande.

Det blev en andra frukost i uterummet medan jag läste utlåtandet en andra gång. Det innehåller massor av konkreta tips som jag suger åt mig. Dock infinner sig inte skrivlusten. Jag är mest trött, men det kommer gå över. (Det är nog vanlig hederlig prestationsångest bara.)

 

Nytt manus nya funderingar

Nu skriver jag på Manus 3 igen. Det jag påbörjade senvåren 2024 medan Manus 2 vilade.

Det kändes kul och bra att skriva, och det kändes kul och bra när jag läste igenom det för några veckor sedan. Jag var taggad att sätta igång.

Nu: motsatsen till taggad. Vet hur handlingen ska utveckla sig lite längre fram men kan inte ta mig dit. Fattar inte varför.

Behöver jag läsa igenom mina 20' ord för att få en känsla eller ska jag bara fortsätta skriva mina framtida scener? Allt kan ju ändå rättas till vid redigeringen. Risken med att läsa igenom är att jag börjar pilla och ändra, och det vill jag inte.

Önskar ibland att jag hade någon som kände mig och min skrivprocess så himla väl, som kunde säga precis hur jag ska göra i varje situation. Nu är jag ensam och får klara mig själv. 

Visst, jag kan pröva mig fram tills jag hittar mitt sätt ... men tiden går ju!!!

 

Lite stiltje i skrivandet

Vill inte kalla det skrivkramp, för det är inte helt låst, men det går på sparlåga just nu. Känns lite svårt. 

Men jag tror att det handlar om att hjärnan behöver lite ledigt. Den har varit inställd på att handla om X, Y och NN i flera månader nu, och plötsligt ska det vara en Frida, David och Kerstin istället (arbetsnamn).

Jag tycker nog att jag är värd lite ledighet. Ett par dagar, sedan ska jag sätta igång igen.

 

Lektörsläsning beställd

Bestämde mig i helgen för att köpa en lektörsläsning och i måndags skickade jag iväg manuset ... 

Igår fick jag fakturan och ett mail som talade om att manuset är skickat till en lektör. Hurra och hjälp!!!

Jag UTGÅR från att personen börjar läsa mitt manus redan idag. First thing efter morgonkaffet! 😃 

Hoppas hoppas hoppas att jag får massor av konkreta tips på förbättringar! Gärna en del beröm också, för det behöver jag. 

Nu återstår några veckor av väntan. Inte direkt min favoritsysselsättning ... så jag får fokusera på manus 3 istället.

 

Och nu då ...?

Att mitt manus skulle ta sig igenom nålsögat ser jag som en omöjlighet ... Det behöver bli proffsläst och omarbetat först. Jag känner att jag har mycket kvar att lära innan jag är utgivningsbar. 

Men jag har ändå skickat till två förlag. Bara för att. Man vet ju faktiskt inte. Någon kanske läser och tänker att det kanske kan finnas en tillstymmelse till potential ... Plötsligt händer det och så vidare.

Jag har också bestämt mig för att köpa en lektörsläsning. Det kostar några tusen men det får det vara värt. Det känns både spännande och läskigt. Någon ska läsa och ha synpunkter. På det JAG har skrivit. (Hjälp! Tänk om personen tycker att jag är värdelös ...)

 

Och DÄR satte jag punkt!

Nu är manuset klart! Jag är färdig!

Jag är faktiskt färdig ... så många månader som jag slitit med detta. Så många gånger jag har våndats och tvivlat på min förmåga. 

Nu är jag klar och jag hoppas innerligt att jag inte vaknar i natt och inser att jag glömt eller missat något väsentligt.

Nu återstår att välja ut några förlag att skicka manuset till. Därefter ska jag bestämma mig för hybrid- eller egenutgivning, för det är där jag tror att jag kommer landa. Att ett traditionellt förlag skulle vilja ge ut mig håller jag för osannolikt. Konkurrensen är för stor och jag är inte tillräckligt duktig ännu. (Men jag hoppas att jag kan bli.)

 

Där kom det, tvivlet

Efter att jag skrev förra inlägget (klistrar in det längst ner) blev jag nervös. Tänk om jag har missat något väsentligt ...? Läsarna kanske inte alls gör samma tolkning som jag, och får en konstig läsupplevelse istället för en trevlig. 

Tänk om jag har missuppfattat skrivkonsten helt? Allt jag skriver kanske är obegripligt. Eller ännu värre, långtråkigt. 

Jättejobbig känsla. Prestationsångest? Men vem är jag att tro att just jag skulle kunna lyckas som författare? Vem tror jag att jag är?! Vem är jag?

(Jag är hungrig, jag behöver äta. Jag börjar där så får vi se hur det känns.)

 

Förra inlägget:

 

Kanske jinxar jag genom att skriva det här inlägget men det måste skrivas:

Jag är snart klar!

I detta nu återstår ca 5500 ord (23 450 resp 28 500 tecken) att redigera, samt utöka och fylla på ... sedan är jag klar! KLAR!!?! (Slutet är ännu inte helt färdigt men jag hoppas - gaaaaah - att det löser sig av sig självt. Typ.

Om man nu kan bli klar? Det finns alltid ord att byta ut, ordföljd att kasta om, eller annat att ändra. Men jag får bestämma mig för att nu är det så färdigt som jag kan göra det.

Efter det ska jag bestämma mig för hur jag vill ge ut det. Vågar jag ens hoppas på traditionellt förlag? (Ja, det kostar inget att skicka till dem.) Annars står det mellan hybridförlag (dyrt) eller ge ut själv (svårt, krångligt - men kanske kul och spännande). 

Men ok, jag har som sagt drygt 5500 ord att gå igenom, några tusen att skriva till. Därefter kan jag börja fundera på nästa steg. 

Fast först av allt, en välbehövlig paus från datorn. Lunch och trädgårdsarbete! Blå himmel, sval (iskall) vind och ljusgröna små blad. Underbar fredag!