Som alltid (men jag viskar bara)

Hittills har det alltid funkat att gnälla om mitt skrivande på sociala medier för efter det lossnar det. Funkar varje gång! Men jag aktar mig noga för att sätta det i system. Jag gnäller bara när jag verkligen har kört fast.

Igår, efter mitt gnällinlägg, skrev/redigerade jag nästan hela dagen, men med pauser där jag rörde på kroppen och drack vatten. Föredömligt, Agneta! 

Det känns så bra när skrivandet flyter på. Och det är ju det jag vill att det ska göra. Det är så jag vill att det ska kännas. (Fast det kan man inte tro alltid.)

Nu har den nya veckan startat och jag har sovit hela natten (!) och vaknade med ett större lugn än tidigare dagar. Hoppas på några lugna och behagliga veckor nu. Är väl ändå inte för mycket begärt?

Gnälligt, skrolla vidare!

Skrivandet går segt. Väldigt segt. Jag kör fast, storyn känns trög och tråkig, personerna känns tråkiga och bleka. Jag känner mig kass och trög och seg. Allt känns meningslöst. 

Är det en känsla eller är det fakta?

Vad vill jag? Vad kan jag? (Vad orkar jag?) Är det hormonerna som spökar och/eller hösttrötthet? (Hormonerna spelar en stor roll för tillfället, men är det annat också?) Brist på träning förmodligen.

Att min hälsena dummar sig och gör ont vid för mycket rörelse underlättar inte direkt. Inte heller det faktum att jag är ganska slö och lat these days ... Skulle kunna besöka gymmet lite oftare, köra spinning istället för löpning och styrketräna för att få starkare kropp. Yinyoga för att bli smidigare och lugnare i själen. Men nej, mycket lättare och skönare att klaga. Och gnälla. Och gosa runt i min offerkofta.

Jag måste skärpa mig. Rejält.

Stelt och krampaktigt just nu

När man vaknar strax innan fem och inte kan somna om kan man gå upp och göra yinyoga. 🙏🏼 

Den längre versionen: Jag kände att nu är det snart dags för ny falsk ischias att ge sig till känna, som i somras ... för många och långa pass i soffan med datorn i knät ger svaga och kanske felbelastade höfter och problem med höftböjaren, där det känns som att låret liksom hänger löst - och hänger kvar tack vare skinnet. Ingen skön känsla. Inte heller underverk för humöret att liksom stappla fram de första stegen när man kliver ur sängen eller soffan ...

Undrar varför jag inte kör yinyoga oftare? Jag har ställt mig den frågan många gånger. Det är riktigt konstigt att jag inte yogar mer regelbundet, när jag VET hur otroligt mycket bättre kroppen känns. Fattar inte varför man hellre väljer att lata sig. Det är ju inte som att yoga är vare sig betungande eller fruktansvärt tråkigt. Det är en helt okej träningsform! Inte särskilt jobbig, förutom att det stramar en del ibland ... 

Bortsett från deprimerande stel kropp lider jag av en släng av skrivkramp igen. DE LUX. Nästan så jag börjar fundera på att lägga eländet på hyllan. Men bara nästan.

Sedan kommer jag på att jag kan inget annat. (Jo, det kan jag men jag vill inte göra något annat ...) Sååå, jag antar att jag får fortsätta kämpa på? Klart jag ska.

Politiker, se hit!

Veckan borde verkligen ha fyra vardagar och tre helgdagar. På två dagar hinner man inte med att både ta hand om hemmet och samtidigt vila ut. Jag tror vi skulle må väldigt mycket bättre om vi fick en extra dag på helgen. 

För helt ärligt, visst kan många av oss sänka vår levnadsstandard en del? Med all respekt för att tex ensamstående med eller utan barn inte kan göra det ...

Jag tror att sjukskrivningstalen skulle sjunka rejält. 

Butiker skulle kunna ha söndagsstängt och tack vare lägre personalkostnader kunna sänka priserna ut till kund.

Finns säkert fler fördelar (och säkert nackdelar), men idén är inte dum. Inte dum alls.

Vilken helg! Och den har bara börjat ...

Igår hade jag äntligen tjejmiddag. För att göra en lång historia kort: Jag har länge pratat om att bjuda hem tjejerna när maken är borta. Det har blivit till ett skämt sista åren - att han aldrig är borta (han som väldigt ofta är borta). 

Men för några veckor sedan kände jag att nu är det dags. Det var alldeles för sorgliga omständigheter sist vi sågs och jag behövde träffas under gladare former. Har haft lite mer ork sista tiden också - tack och lov! Är så tacksam att det blev av och att så många kunde. Att några sa nej pga långt avstånd är ju fullt förståeligt. Två hade en aktivitet bokad sedan tidigare respektive jobbgrej, resten kom och det blev massor av prat, skratt och minnen. Och även lite tårar.

Och en fullständigt chockartad överraskning för några av oss när en kompis berättade att hon gifte sig tidigare i somras - det var bara hon och hennes man som visste om det. 

Och så blev det plötsligt mörkt där vi satt, när taklampan och smålamporna i fönstren slocknade. Bara sådär. En säkring som gick ... det fick oss att undra om det inte var någon som kanske spelade oss ett litet spratt.

Håller världen andan?

Står vi inför ett större krig än vi har insett? 

Hur blir det i USA efter valet? Har det någonsin tidigare stått mellan så svaga kandidater?

Hur blir det med gängkriminaliteten och tryggheten för oss i Sverige? Kommer politikerna att få bukt med den?

Hur blir det med ekonomin?

Hur blir det med jobb för mig efter nyår?

Kommer mitt manus att bli färdigt, någonsin?

Redigering och växthusfix

Det är ju bra att ha balans i livet och när jag suttit lite för länge med datorn och redigerat behöver jag göra något helt annat. Brukar gå ut i trädgården och greja lite, eller växthuset. Idag hade jag en del tomater att ta hand om innan kylan kommer på allvar. Passade även på att klippa ner dem ganska rejält.

Sen fortsatte jag redigera och då gick det bättre än innan. Äntligen börjar jag röra mig lite framåt igen! Dock gick det inget vidare med balansen ... försvann in i skrivandet helt och hållet.

Får öva på det där med att ta pauser. Att sätta alarm på ugnen är det bästa - jag hatar pipandet och jag kommer bort från soffan eller arbetsrummet. Mobilen är lätt att stänga av och tänka 'bara lite till'.

Här finns fortfarande gott om förbättringspotential. :)

Ny redigeringsrunda

Igår kom fulhösten med massor av regn och idag kom även blåsten. 

Men som jag njutit den här helgen! Sol, värme, mustiga färger. Vi fick lite bonussommar. Ingen huvudvärk hade jag heller, så skönt! Jag har redigerat, grejat i växthuset och på altanen ... och njutit. Maken och jag drack av vårt goda vita vin som vi köpte i Frankrike på vägen till Spanien. Nu fick jag stark tillbakalängtan! Snälla, ge mig sju veckors ledighet igen.

Jag började om med ny redigeringsrunda i fredags eller lördags. Eftersom mitt papper (dumt att skriva på ett löst papper) med nästan alla kapitel försvann spårlöst fick jag börja om med att strukturera upp. Men då passade jag istället på att redigera igen. 

Och nu minns jag faktiskt inte varför. Kanske för att jag behöver komma framåt. Eventuellt kommer jag be någon att testläsa snart, bara för att få ett hum om hur storyn och människorna uppfattas av andra. 

Självförtroendet vacklar fram och tillbaka. Ibland undrar jag om jag är knäpp på riktigt, andra gånger tänker jag att om andra kan bli utgivna kan jag det också. Det är väl bara att fortsätta kämpa på. Jag vill ju det här! Åtminstone just nu.

Slarvmaja!

Jag hade inte jättemånga sidor kvar att gå igenom av manuset för att skriva ner alla kapitel/scener, när jag tappade bort lappen! Spårlöst försvunnen. Och jag har letat. Maken har också letat. Vi har till och med lyft och kollat under och bakom kuddarna i soffan. Spårlöst försvunnen.

Var kan jag ha lagt den? Har bara suttit vid köksbordet och i sofforna, så logiskt sett borde den ligga där någonstans. Om det inte vore för att jag är lite ologisk när "jag lägger detta här så länge, det kommer jag ihåg ..." Yeah, right!!

Så nu är jag i valet och kvalet, fortsätta leta eller börja om från början. Tidsödande båda sakerna. Och energikrävande eftersom jag blir så himla arg på mig själv. Hur svårt är det att hålla lite ordning? HUR?!

Helgen v 37

Jag jobbade i lördags och igår var jag drabbad av migrän, dock lindrig, men jobbigt ändå. Blir tokig på att nästan alltid ha ont i huvudet! Gör jag något fel (svettas för mycket och dricker för lite?) eller är det hormonerna? Vet inte. Får ta nya - ordentliga - tag med att dricka tillräckligt med vatten och se om det är det som felar. (Svettas mycket nattetid, kanske mer än jag är medveten om.)

Idag ska det jobbas på skolan på förmiddagen och i butiken på eftermiddagen. Och däremellan ska jag gymma.

Nyttan med att inte skriva

Häromdagen slogs jag nästan omkull av mitt stukade självförtroende. Vissa kapitel/scener är så usla att jag behövde ett vadderat rum av skämskuddar. Ingen kul känsla. Jag kan inte det här. Vem tror jag att jag är? Varför försöker jag lura mig själv och alla andra? Jag borde skämmas.

Jag borde inte känna så eftersom jag medvetet skrev första utkastet lite slarvigt - för att få ur mig storyn. Sedan skulle manuset snyggas till i nästkommande utkast. Det är ju det man har redigeringen till. Suck.

Är den här våndan normal? Känner andra författar-wannabes som jag? Känner riktiga författare tvivel och uppgivenhet? Hur kan man få veta? Det känns som att alla andra lyckas så himla bra med det de gör. De får en idé och vips är den nerpräntad i en inbunden, utgiven bok.

Men igår kom jag på hur jag ska förbättra manuset (hoppas jag). Vissa saker behöver klargöras och utökas, annat behöver stuvas om tidsmässigt och något behöver inte vara med alls. Att ta helt skrivfria dagar (frivilliga eller pga skrivkramp) är bra. För det är ganska ofta som bra idéer kommer när man gör något helt annat.

Fundering kring meddelanden i manus

Ska texten från sms stå på en egen rad eller inte? Den är kursiv så man fattar att det är ett sms även om den inte får en egen rad.

Får kolla lite i olika böcker och se vad som passar mig bäst. Lutar åt att jag låter den stå för sig själv. Blir lite luftigare då. Eller stannar det upp läsningen? Gaaah vad svårt! 

Frågor jag ställer mig själv

 Hur redigerar jag bäst? 

• Skriver i ett block? Alltså använder papper och penna.
• Skriver i ett dokument på datorn? 
• (Eller både och, för säkerhets skull?)

Inlägget kan komma att uppdateras med fler frågor och funderingar, och kanske med svar så småningom.

Jaha … och nu …?

Efter förra inlägget (länk) där jag våndades lite började det hända saker ... För att göra en lång historia kort: Jag har fått låna mammas skrivare och kommer kunna skriva ut manuset när det är dags att titta igenom det. Hurra! 

Men innan skrivrutiner är på plats och gud vet vad - tur att jag är gift med en it-tekniker - ska jag gå igenom manuset och kanske numrera och "namnge" alla kapitel. Eller snarare skriva en kort beskrivning, för att lättare få dem i rätt ordning. Har ingen aning om det är rätt sak att göra men jag testar. Jag behöver få en överblick. 

Får testa mig fram helt enkelt. 

Ibland längtar jag tills jag är lite mer rutinerad (författare!) och vet hur man ska göra det här.

Och skrivarvånda ...

Hej på dig tvivel! Hatar när ovälkomna tankar tar mitt känslocentrum i besittning och solkar ner mitt bräckliga självförtroende. (Borde jag lägga ner författardrömmen?! VEM tror jag att jag är? Tror jag att jag är någon? Och tror jag verkligen att just jag ska kunna bli författare? [hånskratt])

Kanske är det struktur jag behöver?

• Klargöra vad varje kapitel handlar om
• Bestämma i vilken ordning de ska komma

Ja, undrar om det inte får bli så. Tidsödande och tråkigt men nödvändigt. Tror jag. 

Och risken är stor att jag fastnar i varje kapitel för att pilla lite. 

Jag får se det som "lärpeng" i form av tid.

Önskar att jag hade en skrivare. Och att det inte vore slöseri med papper att skriva ut manuset i onödan.

Men först kanske jag måste ha en extra kopp kaffe till?