Tillfällig förvirring

Jag kom på, efter ett tag, vad det var som felade i förmiddags. Pinsamt. Jag hade blandat ihop dokumenten, eller snarare glömt bort att jag hade börjat om med 'arbetsnamn' 2.2. Skulle såklart ha gjort ett nytt dokument och sparat det som 2.3. Men innan jag kom på det höll jag på att bli tokig.

Det här tog kanske inte jättelång tid av min dag men tillräckligt för att tappa fokus. Och lusten. Och allt. Typ. 

I övrigt blev det en promenad till affären, ett yinyogapass (kors i taket!) och en god kycklinggryta till middag.

Nu ska jag ta nya tag. Igen.

Att våga eller inte ...

Onsdag och jag är ledig! Och direkt när jag tänker sätta igång med att redigera tappar jag fokus. Hur typiskt när jag äntligen har en hel dag till skrivande?!

Frågan är om jag verkligen tappar fokus eller om jag släpper fokus?

Är jag rädd för att misslyckas? Eller rädd för att kanske lyckas ...?

Jag vill ju det här! Jag vill bli klar och jag vill bli läst. Så varför i hela friden kämpar jag inte bara på?!

Slängde ihop en liten text

Ibland är det kul att göra något som man normalt sett inte gör. Som att skriva i en genre som man egentligen inte gillar. 

Vi får se om det blir något av det, och om jag i så fall blir modig nog att berätta om det. 😬 

Bortsett från det har jag städat lite, tvättat, planterat om lite växter, och slängt ut palettbladen som aldrig tycks sluta producera trips!!

Om jag hinner ska jag komma iväg på ett spinningpass innan det är dags för butiksjobb i eftermiddag.

PS. Jag vet att de inte producerar eländet, men det känns så ibland. DS.

Morgonstund osv

Jag vaknar oftast tidigt och det första jag gör är att brygga kaffe och göra några djupa tåhävningar och ett par yoga- & stretchövningar. Kroppen blir inte smidigare med åren, om man säger så.

Är jag ledig eller börjar jobba först senare sätter jag på datorn, skrollar sociala medier en stund och sedan börjar jag redigera. ☕️

Om jag jobbar är det istället fokus på att få ett ansikte på plats och äta frukost. 

Redigering - tänker högt

Det här är kanske helt ointressant för andra att läsa om men jag behöver få det ur mig (och kanske att någon kan känna igen sig? Jag har själv saknat att läsa om andras skrivprocess och våndor).

Redigerar ju och kör fast ibland, och det tror jag beror på att jag vill att det ska bli så perfekt som möjligt redan från början. Vilket är dumt eftersom redigering handlar om att förbättra ... Hur som helst. Nu har jag en scen som ska in och då börjar jag lura på om jag har en liknande redan, fast tidigare i manuset ... Är såå lockad att gå tillbaka och kolla - MEN jag ska låta bli, för jag vet att jag kommer börja peta och ändra, det gör jag varje gång jag går tillbaka och till slut har jag gjort mer skada än nytta. Slöseri med tid och energi.

Därför lägger jag in den här scenen (två kapitel) och redigerar dem, utan att gå tillbaka och kontrollera om de redan finns med. Det får jag ta i NÄSTA redigeringsvända. (Att detta ska vara så svårt att få till?!)

Måste tänka att jag har flera vändor kvar, det behöver inte bli färdigt och perfekt redan från första tangentknappen.

Varför är skrivandet så förbannat svårt och krångligt ibland? Tur att jag älskar det.

Nya tag togs

Igår var jag ledig och hade inte (!) huvudvärk! Såå skönt. Dock var det en dimmig och grå dag med duggregnet hängande i luften. Skymning hela dagen, som dottern konstaterade när hon kom hem.

Men jag var ledig och mådde bra och det var jättehärligt. Planterade sticklingar, redigerade manus och skurade altanen på baksidan.

Regntunnorna behövde tömmas innan vintern och då passade jag på att skura, när jag ändå hade gott om vatten. Testade först "mirakelmedlet" (ättiksprit, vatten, diskmedel) men gillar inte lukten av ättika så jag bytte till såpa - funkade minst lika bra och doftade mycket godare. 

Och vilken skillnad det blev! Nu kan man gå till komposterna utan att halka (det var fruktansvärt halt innan). Till helgen ska jag kanske ta och skura på framsidan. Där är inte lika mycket "påväxt" och borde gå snabbare. Men det hänger lite på om det hinner fyllas på regnvatten i tunnan innan dess ... vår vattenutkastare är trasig. Och det känns skönt att använda regnvatten som annars bara hälls ut.

Nu ska jag återgå till att redigera manus.

Nya tag får tas

Blandad helg blev det, verkligen. Både mysig och trevlig, men också jävulskt jobbig med huvudvärk from hell. Hade tänkt skriva hela dagen idag men det blev sängen istället. Och ett gråtbryt i duschen. 

Men igår förmiddag redigerade jag lite, innan det var dags att uträtta vissa ärenden ... alltid något. Det får bli nya tag i veckan som kommer.  

Det gick ju bra (eller inte)

Min lediga dag blev en dag med hemsk huvudvärk. Jag låg till sängs eller i soffan nästan hela dagen. Där fick jag för att jag var så glad. När huvudvärken väl släppte kom tröttheten from hell istället. Orkade med en liten promenad vid 16-tiden och det var skönt med frisk luft, men sen hamnade jag i soffan resten av kvällen, tills jag la mig vid 21:30.

Tänkte ett tag att jag kanske hade en förkylning på väg att bryta, men idag känns det bättre. (Peppar, peppar!)

Har redigerat manus nu på morgonen och snart ska jag köra ett benpass. I eftermiddag jobbar jag. I morgon är jag ledig igen. Och om jag har förmånen att slippa huvudvärk då ska jag fortsätta redigera. Men den som lever får se. Först ska ta oss igenom den här dagen.

Lite höstlovs-ledig

Höstlov betyder lediga förmiddagar och i eftermiddag är det inget jobb i butiken heller så jag är helt ledig!

Dagen ska tillbringas hemma. Jag ska redigera manuset, köra välbehövlig yoga och kanske köra någon maskin med tvätt. Kanske även sova lite middag för den här tidsomställningen gör mig sömnig.

E f t e r l ä n g t a d helg

Det har varit en fullspäckad vecka, jobbmässigt. Mer än vanligt i alla fall. Och det känns nu, jag är trött. 

Tre träningspass har jag klämt in och det är jag glad och tacksam för, även om de inte blev jättelånga. 

Nu har jag äntligen helg och tänker ägna den åt att skriva, tvätta och köra yoga. Kroppen är så fruktansvärt stel just nu, och verkar bara bli värre för varje dag - något måste göras.

Men nu ska det först och främst sovas.

Den här veckan, mer jobb, mindre skriv

Idag har jag egentligen en ledig dag och jag hade sett fram emot att vara ledig ... (ta det lugnt, träna och fortsätta redigera) men så blev en kollega sjuk och då får jag ställa upp och jobba lite mer. Vilket jag gärna gör! Skönt för både elever och kollegor att det är ett 'känt ansikte' som jobbar istället för ett nytt. Jag kan ha användning för de extra pengarna också. Plånboken blir inte tjock av att jobba deltid.

Kan bli att jag jobbar hela veckan. Men det behövs eftersom det är lov nästa vecka och då jobbar jag ingenting, bortsett från mina eftermiddagar i butiken.

Undrar om jag kan förverkliga författardrömmen eller om jag måste återgå till ekorrhjulet??

Söndag morgon, helt ok

Igår eftermiddag försvann äntligen huvudvärken. Kanske med hjälp av vätskeersättning och lite himalayasalt i ett glas vatten?

Har läst att många kvinnor i min ålder (klimakteriet) börjar dagen med ett glas saltat vatten för att kompensera för nattliga svettningar ... Värt att testa! (I somras var det just vätskeersättningen som räddade mig i Spanien. Två glas om dagen fick värken att försvinna och mig att överleva i värmen.)

Lagom tills det var dags att slumra i soffan skickade syrran och undrade om vi ville komma in på lite vin och ost ... Trots rödvin, dock inga mängder, vaknade jag utan huvudvärk idag! Ibland behövs inga mängder rött vin för att värken ska triggas och jag var lite orolig att det skulle bli ännu en dag med ont. Jag låg dessutom vaken ett tag vid 03:40 och kanske en trekvart framåt ... ingen höjdare för humöret. 

Vi får se om saltet gör någon nytta eller om det helt enkelt var slut på huvudvärksperioden för den här gången. Fortsättning på mitt oerhört spännande liv lär följa ... 

Huvudvärk lördag morgon

Igår var jag trött (på gränsen till utmattad) och det berodde säkert på spinningpasset jag körde på morgonen. Inte för att jag körde särskilt hårt eftersom det var första passet på länge, och jag vet av erfarenhet att det är dumt att ta ut sig då ... Ändå var jag helt slut vid lunchtid och undrade på allvar hur i hela friden jag skulle orka hålla ihop och orka jobba till kl 18. Men det gick bra. Får alltid ny energi när jag kommer dit.

Om huvudvärken som kom på kvällen berodde på spinningen låter jag vara osagt. Kanske hade den kommit ändå. Tyvärr tog jag ingen medicin utan hoppades att jag skulle sova bort värken. När har jag någonsin lyckas sova bort huvudvärk?!

Naturligtvis vaknade jag med jätteont vid femtiden i morse. Tog en migränspray och somnade efter en stund om. Vaknade nästa gång halv nio (halva förmiddagen borta!) - fortfarande med huvudvärk om än något mildare. 

Ännu en lördag med ont alltså. Jag blir så trött! Fattar inte vilket mönster den följer den här omgången ... jag dricker rejält med vatten - men är det tillräckligt? Har druckit för mycket och lider brist på salt? Behöver jag starta dagen med ett glas vatten med himalaya-salt som jag vet många kvinnor i min ålder gör? Vätskeersättning kanske, som räddade huvudet i Spanien i somras. 

Och såklart: stressa mindre. Har blivit lite för mycket av den varan på sistone. Jäkla bråttombeteende som blommat upp igen.

Spinning, fredag morgon

Det är något som skaver i tillvaron just nu och jag vet inte riktigt vad ... (Stress, oro, grubblande i en ständig loop ...) Kanske är det delvis på grund av bristen på pulshöjande träning?! Värt att testa, och man ångrar ju sällan ett träningspass. :)

Eftersom jag har en hälsena som är lite öm och som stramar ibland vågar jag inte springa eller powerwalka så spinning får det bli istället. Tyvärr är det bland det tråkigaste jag vet och det är såå segt att ta mig dit. Men det är väldigt skönt efteråt. Väldigt, väldigt, väldigt skönt efteråt. Och därför är det alltid värt det. Alltid!

09:15 var jag tillbaka hemma igen, nöjd och redo att ta mig an fredagen och helgen. Några timmars butiksjobb i eftermiddag först bara, men det är oftast enbart trevligt.

Som alltid (men jag viskar bara)

Hittills har det alltid funkat att gnälla om mitt skrivande på sociala medier för efter det lossnar det. Funkar varje gång! Men jag aktar mig noga för att sätta det i system. Jag gnäller bara när jag verkligen har kört fast.

Igår, efter mitt gnällinlägg, skrev/redigerade jag nästan hela dagen, men med pauser där jag rörde på kroppen och drack vatten. Föredömligt, Agneta! 

Det känns så bra när skrivandet flyter på. Och det är ju det jag vill att det ska göra. Det är så jag vill att det ska kännas. (Fast det kan man inte tro alltid.)

Nu har den nya veckan startat och jag har sovit hela natten (!) och vaknade med ett större lugn än tidigare dagar. Hoppas på några lugna och behagliga veckor nu. Är väl ändå inte för mycket begärt?