Och snart är det dags för årets mest högtidliga tillfälle - tolvslaget. Då ska jag försöka att inte gråta allt för mycket.
lördag 31 december 2011
Jag har en ny vana
.
Vet inte om det är åldern eller något annat, men jag har börjat starta dagen med en kopp kaffe med varm skummad mjölk. Förr (eh, för några veckor sen) tog vi alltid kaffet en stund efter frukost. Maken gör det fortfarande, men så är han mycket äldre än jag också (hela fyra år).
Först dricker jag min Aloe Vera-juice förstås. Inte en dag att jag missar det. Gud förbjude! Eller, magen förbjuder det. Den måste ha den ädla drycken varje dag. Då mår den bra.
När den fått rinna ner och genom mage och mot tarmar sätter jag på kaffe. Maken sover fortfarande. Jag värmer lite mjölk i micron som jag sen skummar med en liten söt batteridriven visp. Ett rejält skum ska det bli och jag använder alltid röd mjölk.
Sen, nu, njuter jag kaffet sittandes i soffan, med min trogna Air i knät. I bakgrunden hör jag tvättmaskinen jobba, och något skränigt barnprogram på tv:n i allrummet uppe. Någon/några har glömt att stänga dörrar efter sig. (Hatar oljud!)
Det är lördag - och inte vilken lördag som helst utan årets festligaste! - och solen skiner! Solen skiner! Och det är frost ute, allt är vackert frostigt vitt ute! Ljuvligt!
(Märks det månne att jag sovit gott i natt? Och att jag gillar att vara ledig?!) Mer lördagar åt folket!
Önskar att jag hade tänkt på att köpa lösögonfransar till ikväll. Men det kanske är lite väl overkill när man bara ska ha en familj på middag? I och för sig en väldigt trevlig familj, och det blir bubbel och trerätters med passande vin och tomtebloss och godis i massor till barnen och sen fyrverkerier från första parkett!
Det får bli fler tillfällen till fest helt klart.
.
Vet inte om det är åldern eller något annat, men jag har börjat starta dagen med en kopp kaffe med varm skummad mjölk. Förr (eh, för några veckor sen) tog vi alltid kaffet en stund efter frukost. Maken gör det fortfarande, men så är han mycket äldre än jag också (hela fyra år).
Först dricker jag min Aloe Vera-juice förstås. Inte en dag att jag missar det. Gud förbjude! Eller, magen förbjuder det. Den måste ha den ädla drycken varje dag. Då mår den bra.
När den fått rinna ner och genom mage och mot tarmar sätter jag på kaffe. Maken sover fortfarande. Jag värmer lite mjölk i micron som jag sen skummar med en liten söt batteridriven visp. Ett rejält skum ska det bli och jag använder alltid röd mjölk.
Sen, nu, njuter jag kaffet sittandes i soffan, med min trogna Air i knät. I bakgrunden hör jag tvättmaskinen jobba, och något skränigt barnprogram på tv:n i allrummet uppe. Någon/några har glömt att stänga dörrar efter sig. (Hatar oljud!)
Det är lördag - och inte vilken lördag som helst utan årets festligaste! - och solen skiner! Solen skiner! Och det är frost ute, allt är vackert frostigt vitt ute! Ljuvligt!
(Märks det månne att jag sovit gott i natt? Och att jag gillar att vara ledig?!) Mer lördagar åt folket!
Önskar att jag hade tänkt på att köpa lösögonfransar till ikväll. Men det kanske är lite väl overkill när man bara ska ha en familj på middag? I och för sig en väldigt trevlig familj, och det blir bubbel och trerätters med passande vin och tomtebloss och godis i massor till barnen och sen fyrverkerier från första parkett!
Det får bli fler tillfällen till fest helt klart.
.
fredag 30 december 2011
Fredagsskål!
Rester från igår (makens goda köttgryta) och nu ett glas gott rött och en skål med ostbågar. Strax På Spåret och därefter sova. Måste vara pigg, fräsch och glad i morgon!
Den här veckan alltså. Den går till historien som riktigt jobbig. Men nu är den över och idag har det varit helt ok på jobbet. Fast jag har jobbat klart känner jag. För nu, och ett tag framöver, i alla fall. Jag ser fram emot att få gå hemma och bara vara ett tag ... (Skriva, måla, promenera, så och plantera i växthuset, greja i trädgården, hålla ordning hemma)
Just nu känner jag mig lite låg. Men det är nog för att jag är lite utarbetad. Känner mig klen. Men jag har tappat lusten lite. Och så är jag trött.
Nu får jag ta och sippa lite på mitt vin, och se till att jag nästa gång jag skriver här är lite gladare.
: )
Den här veckan alltså. Den går till historien som riktigt jobbig. Men nu är den över och idag har det varit helt ok på jobbet. Fast jag har jobbat klart känner jag. För nu, och ett tag framöver, i alla fall. Jag ser fram emot att få gå hemma och bara vara ett tag ... (Skriva, måla, promenera, så och plantera i växthuset, greja i trädgården, hålla ordning hemma)
Just nu känner jag mig lite låg. Men det är nog för att jag är lite utarbetad. Känner mig klen. Men jag har tappat lusten lite. Och så är jag trött.
Nu får jag ta och sippa lite på mitt vin, och se till att jag nästa gång jag skriver här är lite gladare.
: )
torsdag 29 december 2011
Gaaah!
Kunde inte somna igår heller. Höll på att bli tokig. Och jag som var så trött! Tänkte på jobbet, jobb och hur stressigt det är. Hur ska jag orka?! Måtte det bli en lugnare dag idag. Måtte!
Om tre dagar är det nytt år. I år betyder det nya möjligheter. Gillar!
onsdag 28 december 2011
100 om 3
Shit. Om jag får tre följare till har jag hundra stycken. Helt otroligt ju. Det förpliktar. Jag måste shapea upp mitt bloggande och få ordning på den här sömniga bloggen! Ska bara bli pigg och rolig först.
Ett steg i rätt riktning - i alla fall för att bli pigg(are) - är att gå och lägga sig nu, vilket jag ska göra. Och herregud vad skönt det ska bli.
Undrar om min man önskade sig en roligare och piggare fru i julklapp? Undrar om han är glad på tomten...
.
Ett steg i rätt riktning - i alla fall för att bli pigg(are) - är att gå och lägga sig nu, vilket jag ska göra. Och herregud vad skönt det ska bli.
Undrar om min man önskade sig en roligare och piggare fru i julklapp? Undrar om han är glad på tomten...
.
Galen dag igår
En tisdag som kändes som en måndag och med så mycket att göra att det till slut var svårt att andas. Hoppas dagen idag blir lättare.
Om inte annat så är det snart helg!
tisdag 27 december 2011
Idag blir jobbig
Kunde inte somna igår. Till slut blev jag irriterad och arg! Och det hjälpte ju. Inte.
Det kommer bli mycket på jobbet idag. Känner redan hur sönderstressad jag kommer vara till helgen...
Men, kaffet är med (med varm, skummad mjölk) och att träffa bästaste kollegan igen är inte dumt.
Och om fyra dagar är det festligheter igen. Nyårsafton.
måndag 26 december 2011
Annandag
Jag lovade mig själv att inte äta godis idag. Igår proppade jag i mig hur mycket som helst, under hela dagen. Skumtomtar, smågodis, storgodis - allt i godisväg slank ner. Till och med sådant som inte är gott!
Men choklad är ju inte godis tänker jag, liksom att chokladkola är mest choklad. Bingo! Fan ta dig sockerjävulen.
.
Men choklad är ju inte godis tänker jag, liksom att chokladkola är mest choklad. Bingo! Fan ta dig sockerjävulen.
.
Försöker hålla kvar känslan
Jag försöker hålla kvar lyckokänslan från igår, men det är lite svårare idag. Och det beror enbart på att lugnet bryts i morgon. Jobba. Stress.
Men det ska ändå bli roligt att jobba. Det har jag alltid tyckt. Mina jobbarkompisar tillför så mycket positivt. Men, det är ändå störande att avbryta julledigheten. Idag är jag sugen på att skapa något. Skissa, måla eller skriva - men jag känner att det knappt är någon idé att påbörja något eftersom jag ändå måste avbryta ikväll för att gå upp tidigt och jobba i morgon.
Jag har ett konstigt förhållande till sådant som kallas vardag och rutiner. Framför allt har jag svårt för 'måsten'. Ju mer måste desto svårare.
Och ett jobb är ett måste, ett väldigt stort måste. Mitt jobb är inget man kan gå in och sköta med vänsterhanden, sådär lite lojt. Det kräver koncentration och skärpa. Och att jag får mycket sömn.
Jag ska inte klaga - jag har ett jobb som är rätt så trivsamt, trots att det ofta är stressigt, och så har jag ganska exakt sju veckor kvar att jobba tills jag slutar och får ägna mig enbart åt saker som jag tycker om! Det är inte synd om mig, även om jag får ledigheten förstörd lite granna.
.
lördag 24 december 2011
fredag 23 december 2011
Åh.... trevlig uppesittarkväll
En kille längre ner på vår gata är så himla trevlig! Hans fru också, men det är nog mest hans fel att det blev uppesittarkväll ikväll.
För några veckor sen bjöd han in till glöggkväll, och hade en massa folk inbjudna på glögg och soppa och så fick man ha egen dricka med sig (förutom glöggen då, som de bjöd på) - så himla trevligt! Då bjöd han in oss till uppesittarkväll dagen innan julafton (alltså idag).
Om det varit uppehåll skulle vi suttit ute och grillat, men eftersom Gud valde att kasta vatten på oss fick vi snällt hålla oss inne, eftersom vi inte ville bli blöta och kalla och förkylda.
Det var så himla trevligt! Jag gillar att umgås med människor som är enkla att umgås med. Sådana som inte bryr sig om annat än hurdan en människa är, och som struntar i ev pengar, titlar, ursprung.
Härligt!
Nu sova, så att tomten kan komma med alla klappar! (Åh, vad jag är spänd på alla julklappar jag ska få!!!!)
.
För några veckor sen bjöd han in till glöggkväll, och hade en massa folk inbjudna på glögg och soppa och så fick man ha egen dricka med sig (förutom glöggen då, som de bjöd på) - så himla trevligt! Då bjöd han in oss till uppesittarkväll dagen innan julafton (alltså idag).
Om det varit uppehåll skulle vi suttit ute och grillat, men eftersom Gud valde att kasta vatten på oss fick vi snällt hålla oss inne, eftersom vi inte ville bli blöta och kalla och förkylda.
Det var så himla trevligt! Jag gillar att umgås med människor som är enkla att umgås med. Sådana som inte bryr sig om annat än hurdan en människa är, och som struntar i ev pengar, titlar, ursprung.
Härligt!
Nu sova, så att tomten kan komma med alla klappar! (Åh, vad jag är spänd på alla julklappar jag ska få!!!!)
.
Dan före dan
En grön och brun jul blir det i år. Mwn jaja, bara tomten kommer med klappar så. Det blir bra och mysigt ändå, det vet jag.
onsdag 21 december 2011
Tänkte avslöjat
Men jag gör inte det idag. Orkar inte. Måste sova.
Jag är för trött för att orka skriva. Lovar att återkomma i morgon eller på fredag. Senast fredag ska jag avslöja, jag lovar!
Förresten. En av er har gissat helt rätt!
.
Jag är för trött för att orka skriva. Lovar att återkomma i morgon eller på fredag. Senast fredag ska jag avslöja, jag lovar!
Förresten. En av er har gissat helt rätt!
.
Men heja mig
Men det kanske blir gott, quinoa med tomatsmak. Dock blir köttfärssåsen inte fullt lika tomatig.
Uppdatering ett par timmar senare:
Quinoan fick koka med vatten och tomatsås och sen blandade jag ner allt i tacofärsen (från gårdagens middag) som fått bubbla i grädde en kvart - och det blev jättegott!
.
tisdag 20 december 2011
Jag har något att berätta
Idag har varit en händelserik dag. Igår också.
Men jag måste sova nu. Är trött, matt, slö och alla andra tänkbara synonymer till dessa ord.
Jag ber att få återkomma. Den som vill kan få gissa. Rätt svar kommer inte att belönas med något pris, men det kan vara roligt att se vad ni gissar på. Om den här tråkiga bloggen har några läsare kvar, vill säga.
.
Men jag måste sova nu. Är trött, matt, slö och alla andra tänkbara synonymer till dessa ord.
Jag ber att få återkomma. Den som vill kan få gissa. Rätt svar kommer inte att belönas med något pris, men det kan vara roligt att se vad ni gissar på. Om den här tråkiga bloggen har några läsare kvar, vill säga.
.
måndag 19 december 2011
Hyllad som en stjärna
Som den stjärna jag är! (skulle jag så vilja tillägga!) Jättemånga har hyllat vår insats på festen i fredags! Så himla roligt!
I morse fick jag se vårt uppträdande på film! En kollega hade filmat med sin telefon. Dock på lite avstånd, men ändå - vi var jättebra!!!
Jag skulle kunna tänka mig att uppträda for a living!
Av en av de högsta hönsen, förlåt cheferna, fick jag och de andra som varit med och anordnat och uppträtt ett presentkort! Superpresentkort, man går in på nätet, knappar in en kod och väljer bland massa olika företag. Jag ska skänka mina pengar till Röda Korset. Eller vänta nu. Han den där Donner är väl borta därifrån va? Jag hoppas att pengarna går till behövande nu och inte giriga.
.
I morse fick jag se vårt uppträdande på film! En kollega hade filmat med sin telefon. Dock på lite avstånd, men ändå - vi var jättebra!!!
Jag skulle kunna tänka mig att uppträda for a living!
Av en av de högsta hönsen, förlåt cheferna, fick jag och de andra som varit med och anordnat och uppträtt ett presentkort! Superpresentkort, man går in på nätet, knappar in en kod och väljer bland massa olika företag. Jag ska skänka mina pengar till Röda Korset. Eller vänta nu. Han den där Donner är väl borta därifrån va? Jag hoppas att pengarna går till behövande nu och inte giriga.
.
söndag 18 december 2011
Host och fräs
Alla mina barn går omkring och hostar och snörvlar. Igen. Eller om det inte varit något avbrott utan bara hållt i sig hela hösten? Det känns nästan så. Vilken bedrövlig höst det varit i år.
Nu ska jag gå och lägga mig, snart i alla fall, och spela lite Wordfeud i sängen, och sen förhoppningsvis sova gott och vakna pigg i morgon. Vi får väl se.
Det är något som gnager inom mig. Något som inte är helt friktionsfritt. Något som liksom stör lite grann. Magen är inte bra. Stressen har fortplantat sig i nacke, huvud och arm.
Oro och otillräcklighet.
Osäkerhet och funderingar.
Och jul på det.
Söndag idag. Måndag i morgon. Men snart är det tisdag och då är nästan halva veckan gjord! Jag kommer fixa det.
.
Nu ska jag gå och lägga mig, snart i alla fall, och spela lite Wordfeud i sängen, och sen förhoppningsvis sova gott och vakna pigg i morgon. Vi får väl se.
Det är något som gnager inom mig. Något som inte är helt friktionsfritt. Något som liksom stör lite grann. Magen är inte bra. Stressen har fortplantat sig i nacke, huvud och arm.
Oro och otillräcklighet.
Osäkerhet och funderingar.
Och jul på det.
Söndag idag. Måndag i morgon. Men snart är det tisdag och då är nästan halva veckan gjord! Jag kommer fixa det.
.
Tretton tusen steg
Skönt väder och trevligt sällskap och vips har man kommit upp i lite drygt 13000 steg. En sketen söndag!
Otroligt skönt att komma ut och väldigt skönt att slippa gå själv. Utan sällskap hade det aldrig blivit så många steg.
Julgardinerna hittade jag såklart inte så nu hänger två röda längder och två vita i fönstren. Det får bli så i år. I de vita ska jag hänga upp röda rosetter kanske. Rosetter är egentligen inte alls jag, men om det kan få ett par sommargardiner att bli julgardiner får det väl vara rosetter då!
En gran har kommit till oss också. Och på tisdag kommer en till. Vi ska ha en kungsgran i vardagsrummet nere och en vanlig skogsgran i allrummet uppe.
Nu blir det middag och tända fjärde ljuset. Sen blir det nog dö lite i soffan för herregud vad två kvällars festande tar på krafterna!
.
Otroligt skönt att komma ut och väldigt skönt att slippa gå själv. Utan sällskap hade det aldrig blivit så många steg.
Julgardinerna hittade jag såklart inte så nu hänger två röda längder och två vita i fönstren. Det får bli så i år. I de vita ska jag hänga upp röda rosetter kanske. Rosetter är egentligen inte alls jag, men om det kan få ett par sommargardiner att bli julgardiner får det väl vara rosetter då!
En gran har kommit till oss också. Och på tisdag kommer en till. Vi ska ha en kungsgran i vardagsrummet nere och en vanlig skogsgran i allrummet uppe.
Nu blir det middag och tända fjärde ljuset. Sen blir det nog dö lite i soffan för herregud vad två kvällars festande tar på krafterna!
.
En till dagen efter kvällen före
Igår kväll var det dags för vårt traditionella julkalas med kompisgänget. Det var tolfte året i rad. Och som vanligt fantastiskt trevligt. Det finns några riktigt roliga personer i vårt gäng som har sån underbar humor att man kan sitta och bara fnissa och skratta en hel kväll. Härligt!
Idag, söndag - ångest, är det julpyntardagen. Maken och tjejerna ska gå hem till en kompis och hugga oss en gran. Sonen är hos kompis och spelar förmodligen något halvvåldsamt tv-spel. Och jag, jag ska hänga upp julgardiner och plocka fram julpynt.
Tur att det är minusgrader ute - fönsterputsning är inte att tänka på! Men gudarna ska veta att det behövs. I veckan som kommer blir det stora julklappsjakten. Herregud, jag har ju alla klappar kvar att inhandla.
Men nu ska jag visst hänga tvätt, innan den ligger och surnar.
.
Idag, söndag - ångest, är det julpyntardagen. Maken och tjejerna ska gå hem till en kompis och hugga oss en gran. Sonen är hos kompis och spelar förmodligen något halvvåldsamt tv-spel. Och jag, jag ska hänga upp julgardiner och plocka fram julpynt.
Tur att det är minusgrader ute - fönsterputsning är inte att tänka på! Men gudarna ska veta att det behövs. I veckan som kommer blir det stora julklappsjakten. Herregud, jag har ju alla klappar kvar att inhandla.
Men nu ska jag visst hänga tvätt, innan den ligger och surnar.
.
lördag 17 december 2011
Dagen efter kvällen före
Jag ler! Hela jag är full av positiv energi. Vilken kväll det var igår, vilken fest! Så påkostad och bra! Hel-lyckad.
Minuterna innan vi skulle upp och framträda, när vi precis satt oss till bords och fått vad vi ville ha i våra glas, började mitt hjärta slå riktigt hårt. Sådana där brutala nervös-slag. Och jag kände svagheten landa i knäna. Jag skulle darra, det visste jag - och jag darrade lite när jag väl stod på, men det gick över. Jag gjorde alla steg och rörelser och jag tror att jag gjorde dem i takt med alla andra. När det var min tur gick jag fram och körde, kanske inte så det rök, men ändå körde! Jag uppfattade att folk klappade i händerna och tjoade, vilket var jättekul och sporrande! När allt var över var jag kav lugn. Hjärtat slog i normal takt och kroppen var stabil. Våra bordsherrar (som inte visste att vi skulle uppträda) sa: Så det var därför ni var lite stela förut!
Vårt uppträdande anspelade på jobb och vi började med Working nine to five, She works hard for the money, Det går bra nu (och då höll vi upp bilder på vår vd - som också talade in en egen version av Petters Det går bra nu - och han gjorde det så förbannat bra!!!), No stress - och den framförde jag! och så avslutade vi med All I want for christmas ... I mellan alla låtar hade vi lagt in olika roliga citat. Bland annat "Du har ju hela helgen på dig ..." och "Show me the money"
Ja jösses vad roligt. Och alla förberedelser. Alla kvällar vi tränat! Våra paljettklänningarna (jag hade faktiskt min resten av kvällen!) och - I Just Love - lösogonfransarna! Shit vad roligt det var! Så inte jag att gå utan glasögon och hårt sminkad och med paljettklänning! Allt som glittrar är så inte jag! Men det var bara att gå in i roll och köra utav bara helsike! Så fantastiskt roligt! Jag måste nog göra så lite oftare! Det bor nog en teaterapa inom mig. Någon stans djupt inne.
.
Minuterna innan vi skulle upp och framträda, när vi precis satt oss till bords och fått vad vi ville ha i våra glas, började mitt hjärta slå riktigt hårt. Sådana där brutala nervös-slag. Och jag kände svagheten landa i knäna. Jag skulle darra, det visste jag - och jag darrade lite när jag väl stod på, men det gick över. Jag gjorde alla steg och rörelser och jag tror att jag gjorde dem i takt med alla andra. När det var min tur gick jag fram och körde, kanske inte så det rök, men ändå körde! Jag uppfattade att folk klappade i händerna och tjoade, vilket var jättekul och sporrande! När allt var över var jag kav lugn. Hjärtat slog i normal takt och kroppen var stabil. Våra bordsherrar (som inte visste att vi skulle uppträda) sa: Så det var därför ni var lite stela förut!
Vårt uppträdande anspelade på jobb och vi började med Working nine to five, She works hard for the money, Det går bra nu (och då höll vi upp bilder på vår vd - som också talade in en egen version av Petters Det går bra nu - och han gjorde det så förbannat bra!!!), No stress - och den framförde jag! och så avslutade vi med All I want for christmas ... I mellan alla låtar hade vi lagt in olika roliga citat. Bland annat "Du har ju hela helgen på dig ..." och "Show me the money"
Ja jösses vad roligt. Och alla förberedelser. Alla kvällar vi tränat! Våra paljettklänningarna (jag hade faktiskt min resten av kvällen!) och - I Just Love - lösogonfransarna! Shit vad roligt det var! Så inte jag att gå utan glasögon och hårt sminkad och med paljettklänning! Allt som glittrar är så inte jag! Men det var bara att gå in i roll och köra utav bara helsike! Så fantastiskt roligt! Jag måste nog göra så lite oftare! Det bor nog en teaterapa inom mig. Någon stans djupt inne.
.
Ohohooo vilken kväll!
Vilken klväll!
Maj gaaad.
Min chef lyckades nästan med att supa mig under bordet.
Guuuhuuhuud vad roligt. Och som jag gick igång på Just can't get enough!
Ok. Lugn nu.
Snart sova.
fredag 16 december 2011
Här uppträder jag igen!
Det gick bra bägge gångerna! Och så fantastiskt roligt!
torsdag 15 december 2011
Bättre idag
Jag drabbades av en ny motgång idag. Men jag blev av med den. Min chef tog den!
Idag har jag också brutit ihop och fulgråtit. I örat på min chef. Som tröstade och stöttade och önskade att hom var på plats. Jag var glad att hon var ett samtal bort och slapp se mig!!!
Herregud.
Men. Nu har jag brutit ihop och nu tar jag nya tag! I morgon är det fredag, livet blir lite lättare då. Men i morgon är ingen vanlig fredag..............
onsdag 14 december 2011
Och så ska det traskas
Jag måste - och vill! - ut och gå. Måste ha steg på min räknare, måste ha frisk luft och måste rensa hjärnan. Vilken dag. Det höll på att bli en rövdag men ordnade upp sig. Men huvudvärken. Den huvudvärken.
Så här: Problemkunden - implementeringen med stort P. De vaknar ur sin dvala. De ska ha in en fil. ASAP. Jag som inte kan det här med filer får ju hjärtat i halsgropen. Helst som KAM ringer mig och ska ha hjälp med än det ena och än det andra. Jag kan tycka att om kunden haft nästan ett halvår på sig att agera och inte gjort så kan inte några dagar hit eller dit göra skillnad. Jag kan inte fixa filer, och kollega som kan göra det sitter upptagen till måndag.
Men se, kunden behöver hjälp PRONTO. Och jag förstår ju det - det är ju viktigt för mig att vi får in ärenden och att kunden blir glad och nöjd. Men ändå. Sent ska syndarn vakna. I know how it is liksom, att vara ute i sista minuten.
Men likväl, jag kan inte göra något hur gärna jag än vill! Och att gå in och störa min kollega i sitt möte gör jag bara inte. Ok, KAM ska lösa det på eget håll. Genom att ringa diverse chefer och till och med VD blir inblandad till slut tydligen. Waaaat?
Mitt i allt detta elände får jag ett SMS från min chef, att hon tagit pucken och jag behöver inte oroa mig. Gulle henne! Lättnaden i det!
Tills jag får nytt mail från KAM med uppmaning att kolla med den och den efter det och det.... Here we go again - jag KAN och VET inte var jag hittar dokumenten han skriver om! Personer att fråga finns inte inom synhåll.
Då kommer min kollega gående och säger att hon tar det! Hon ska fixa filen. Lättnaden i det!
Hon ber nästan om ursäkt när hon säger att hon inte har tid att sätta in mig i jobbet utan hon måste göra det själv den här gången. Och undrar om jag känner mig överkörd. Jag kan inte nog säga hur tacksam jag är över att inte behöva lägga minst fyra timmar av min dyrbara tid på något som jag kanske ändå inte begriper just nu. Jag har ju fullt upp att förstå det vardagliga i mitt jobb för sjutton.
Usch vad jag känner mig kass och värdelös. Liten och ynklig. Men det går nog över.
På fredag blir det julfest och jädrar vad det spenderas på oss personal! Det kommer bli en jättekul fest, det är jag övertygad om!
Om inlägget här är lite rörigt, så kan ni föreställa er hur det står till i mitt huvud just nu! Don´t ask. Just pretend you understand.
Ut och gå var det ja.
I morgon kanske jag berättar om hur jag skrek åt tre tiggande killar idag. Närgångna tiggande killar.
.
Så här: Problemkunden - implementeringen med stort P. De vaknar ur sin dvala. De ska ha in en fil. ASAP. Jag som inte kan det här med filer får ju hjärtat i halsgropen. Helst som KAM ringer mig och ska ha hjälp med än det ena och än det andra. Jag kan tycka att om kunden haft nästan ett halvår på sig att agera och inte gjort så kan inte några dagar hit eller dit göra skillnad. Jag kan inte fixa filer, och kollega som kan göra det sitter upptagen till måndag.
Men se, kunden behöver hjälp PRONTO. Och jag förstår ju det - det är ju viktigt för mig att vi får in ärenden och att kunden blir glad och nöjd. Men ändå. Sent ska syndarn vakna. I know how it is liksom, att vara ute i sista minuten.
Men likväl, jag kan inte göra något hur gärna jag än vill! Och att gå in och störa min kollega i sitt möte gör jag bara inte. Ok, KAM ska lösa det på eget håll. Genom att ringa diverse chefer och till och med VD blir inblandad till slut tydligen. Waaaat?
Mitt i allt detta elände får jag ett SMS från min chef, att hon tagit pucken och jag behöver inte oroa mig. Gulle henne! Lättnaden i det!
Tills jag får nytt mail från KAM med uppmaning att kolla med den och den efter det och det.... Here we go again - jag KAN och VET inte var jag hittar dokumenten han skriver om! Personer att fråga finns inte inom synhåll.
Då kommer min kollega gående och säger att hon tar det! Hon ska fixa filen. Lättnaden i det!
Hon ber nästan om ursäkt när hon säger att hon inte har tid att sätta in mig i jobbet utan hon måste göra det själv den här gången. Och undrar om jag känner mig överkörd. Jag kan inte nog säga hur tacksam jag är över att inte behöva lägga minst fyra timmar av min dyrbara tid på något som jag kanske ändå inte begriper just nu. Jag har ju fullt upp att förstå det vardagliga i mitt jobb för sjutton.
Usch vad jag känner mig kass och värdelös. Liten och ynklig. Men det går nog över.
På fredag blir det julfest och jädrar vad det spenderas på oss personal! Det kommer bli en jättekul fest, det är jag övertygad om!
Om inlägget här är lite rörigt, så kan ni föreställa er hur det står till i mitt huvud just nu! Don´t ask. Just pretend you understand.
Ut och gå var det ja.
I morgon kanske jag berättar om hur jag skrek åt tre tiggande killar idag. Närgångna tiggande killar.
.
tisdag 13 december 2011
Tre dagar kvar
Julfest med jobbet på fredag. Wohooo! På lördag (eller kanske redan fredag kväll?) kommer bilder och text. Om jag inte är för bakis. Hjälp.
Önskar att jag kunde berätta redan nu... men det kan jag inte!!!
Det kommer bli roligt och det kommer bli bra!
Jag har försummat den här bloggen. Trist är det. Och trist att jag inte hinner med att läsa hos er. Det är mycket nu. Men förhoppningsvis är det tillfälligt.
På återseende!
Lucia
Själv satte jag olägligt nog mitt saliv i halsen och fick världens hostattack precis när det var dags för dem att sjunga Staffan Stalledräng.
Han som stod jämte mig och filmade var nog inte överlycklig ...
Ny, spännande dag idag!
måndag 12 december 2011
På väg hem from work
Japp. Jag är på väg hem nu. Från jobbet. Men jag har inte jobbat utan ... gjort annat. Skrattat mycket! Bland annat. Haft kul och trevligt!
Nu hem till sjuk Lucia. Hon skulle varit Lucia i skolans luciatåg i morgon. Men det blir nog inte så. Hon ligger hemma med feber.
söndag 11 december 2011
Samma procedur varje år
Helt plötsligt närmar sig luciadagen, med stormsteg. Bara så där, helt plötsligt. Man får inte ens en förvarning om att det är dags att leta fram lusselinnen och kolla att man har tillräckligt med hela lampor till luciakronan. För att inte tala om att man i god tid bör börja leta efter det där handljuset och dums... jag menar stjärngossestruten.
Vartenda jäkla år är det samma visa.
Håll tummarna för att maken får tag i strut och handljus, för om han får det ska jag berömma mig själv för att jag är ute i god tid i år. Jag menar, det är ju faktiskt hela två nätter kvar till lusse lelle!
Uppdaterat en timme senare ungefär: Staffan stalledräng-strutarna var slut. Kul. Jätte. Inte.
.
Vartenda jäkla år är det samma visa.
Håll tummarna för att maken får tag i strut och handljus, för om han får det ska jag berömma mig själv för att jag är ute i god tid i år. Jag menar, det är ju faktiskt hela två nätter kvar till lusse lelle!
Uppdaterat en timme senare ungefär: Staffan stalledräng-strutarna var slut. Kul. Jätte. Inte.
.
Vasakyrkan
Det där blev en lång och inte särskilt välskriven mening.
En god cappuccino i magen gör gott för humöret och blodsockret!
Nu skiner solen
Jag var ute på en liten joggingtur, men det känns inte bra. Ena knät känns skumt och jag kunde nog känna av att jag haft en förkylning.
Äh, jag erkänner: jag är lat. Jag ville hem, ta en dusch, klä mig fint/praktiskt (en omöjlig ekvation) och åka in till stan med familjen. Den som inte är helt överens om det roliga och mysiga i att göra saker tillsammans. En del av familjen vill hellre sitta och spela x-box online med kompisar och okända. Men han får lära sig att göra saker som inte alltid är det roligaste som finns.
Jag har också plockat in lite krukor och fat och ställt i växthuset. Efter att jag tömt dem på vatten. Nu kan våren komma tycker jag. I år behöver jag ingen vinter. Men okej då, för alla som ska åka Vasaloppet hoppas jag på kyla och snö. Själv ska jag bara försöka överleva. Först och främst kommande vecka. På fredag är det julfest med jobbet och det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning. Och anledningen till det ska jag avslöja först längre fram.
Men om jag säger att det handlar om att gå utanför trygghetsramarna en liten bit så tar jag i i underkant.
Men nu: mot duschen!
.
Äh, jag erkänner: jag är lat. Jag ville hem, ta en dusch, klä mig fint/praktiskt (en omöjlig ekvation) och åka in till stan med familjen. Den som inte är helt överens om det roliga och mysiga i att göra saker tillsammans. En del av familjen vill hellre sitta och spela x-box online med kompisar och okända. Men han får lära sig att göra saker som inte alltid är det roligaste som finns.
Jag har också plockat in lite krukor och fat och ställt i växthuset. Efter att jag tömt dem på vatten. Nu kan våren komma tycker jag. I år behöver jag ingen vinter. Men okej då, för alla som ska åka Vasaloppet hoppas jag på kyla och snö. Själv ska jag bara försöka överleva. Först och främst kommande vecka. På fredag är det julfest med jobbet och det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning. Och anledningen till det ska jag avslöja först längre fram.
Men om jag säger att det handlar om att gå utanför trygghetsramarna en liten bit så tar jag i i underkant.
Men nu: mot duschen!
.
Söndag, inte lika skönt som lördag
Idag skiner solen nästan solen. Fast just nu skyms den av lite moln. Jag skulle gå ut en sväng men slant det första jag gjorde - sååå halt - så jag gick bara runt till baksidan och öppnade för kaninen så att han kan springa ut i sin hage. Sen gick jag in igen och började fixa frukost. I väntan på att äggen ska koka sitter jag här.
Idag blir det luciakonsert i Vasakyrkan. Hela familjen ska dit och barnen hoppar väl inte jämfota av glädje, men jag tycker att det ska bli så mysigt! Får inte glömma näsdukar bara, utifallatt jag eventuellt skulle kunna bli blödig.
Ska försöka få med maken på att åka in tidigare och passa på att kolla vinterkängor till Äldsta. Får se hur det blir. Ma&Pa har adventsfika i eftermiddag också och det hade varit jättemysigt att vara med på. Men vi får se. Vinterkängor känns rätt viktigt.
.
Idag blir det luciakonsert i Vasakyrkan. Hela familjen ska dit och barnen hoppar väl inte jämfota av glädje, men jag tycker att det ska bli så mysigt! Får inte glömma näsdukar bara, utifallatt jag eventuellt skulle kunna bli blödig.
Ska försöka få med maken på att åka in tidigare och passa på att kolla vinterkängor till Äldsta. Får se hur det blir. Ma&Pa har adventsfika i eftermiddag också och det hade varit jättemysigt att vara med på. Men vi får se. Vinterkängor känns rätt viktigt.
.
lördag 10 december 2011
En skön skön lördag!
I natt har jag sovit mellan 23:00 och 9:00! Som en klubbad säl. Kände mig tung i hela kroppen när jag vaknade. Funderade på att ta en promenad direkt, men beslöt att äta frukost först och gå ut och gå sen.
Precis när jag skulle börja koka ägg och tevatten gick strömmen. Typiskt! Jag tänkte på mitt kaffe som jag bara måste ha efter frukost. Vi kom på att vi fick promenera ner till tappen efter frukost och köpa oss varsin kaffe. En halvtimme senare, när vi ätit lite smörgås kom strömmen tillbaka. Då kokade jag ägg och satte på kaffe. Och i samma sekund som äggen var klara och kaffet runnit ner gick strömmen igen! Vilken ofattbar tajming! Hur ofta har man sådan tur?
Vi fick i oss frukost och kaffe och efter det gick maken och jag ut och gick. Tio tusen steg. Heja oss. Vi såg till att värma oss ordentligt med kaffe och choklad.
Nu är det dags för lunch och i vanlig ordning är det så där med mat och matlagningslust hemma hos oss. Det får bli rester och ikväll blir det hämtmat från thaien.
.
Precis när jag skulle börja koka ägg och tevatten gick strömmen. Typiskt! Jag tänkte på mitt kaffe som jag bara måste ha efter frukost. Vi kom på att vi fick promenera ner till tappen efter frukost och köpa oss varsin kaffe. En halvtimme senare, när vi ätit lite smörgås kom strömmen tillbaka. Då kokade jag ägg och satte på kaffe. Och i samma sekund som äggen var klara och kaffet runnit ner gick strömmen igen! Vilken ofattbar tajming! Hur ofta har man sådan tur?
Vi fick i oss frukost och kaffe och efter det gick maken och jag ut och gick. Tio tusen steg. Heja oss. Vi såg till att värma oss ordentligt med kaffe och choklad.
Nu är det dags för lunch och i vanlig ordning är det så där med mat och matlagningslust hemma hos oss. Det får bli rester och ikväll blir det hämtmat från thaien.
.
fredag 9 december 2011
Så. Jävla. Typiskt.
Måste trösta mig med något gott.
Vattenstånd
Men, det är fredag och jag är på väg hem!
Trevlig helg till oss alla!
onsdag 7 december 2011
Kvällsmys
Snart ska jag gå ut och gå. Min kropp och knopp längtar ut efter frisk luft och motion.
I morgon är det torsdag! Tiddilipom!
Sju månader
Om en dryg vecka ska jag skämma ut mig på en scen inför 140 kollegor. Skjut mig.
tisdag 6 december 2011
Ett lite halvdant löfte
Jag ska försöka att sluta skjuta upp saker tills det nästan är försent. Det är för mycket sådana saker som tar min energi och lust just nu och de måste elimineras.
Duscha på kvällen och lägga fram kläder inför morgonen.
Städa upp i köket på kvällen så att jag slipper mötas av stök det första på morgonen.
Vika undan den torra rena tvätten innan jag kör igång en ny maskin.
Ta tag i surdegarna på jobbet innan de blir för sura. Helst innan de blir just surdegar.
Jag måste sluta upp att stoppa huvudet i sanden och tro att bara för att jag låssas om att problem inte finns så finns de inte. De finns. Och de blir bara jobbigare om jag försöker ignorera dem. Som det här att jag faktiskt måste gå upp innan sex varje morgon för att gå till jobbet. Och ha kläder att ta på mig.
Jaja. Nu kom maken hem, nu blir det mat! Äntligen, skriker min mage! Hoppas jag, annars skriker den för något annat.
.
Duscha på kvällen och lägga fram kläder inför morgonen.
Städa upp i köket på kvällen så att jag slipper mötas av stök det första på morgonen.
Vika undan den torra rena tvätten innan jag kör igång en ny maskin.
Ta tag i surdegarna på jobbet innan de blir för sura. Helst innan de blir just surdegar.
Jag måste sluta upp att stoppa huvudet i sanden och tro att bara för att jag låssas om att problem inte finns så finns de inte. De finns. Och de blir bara jobbigare om jag försöker ignorera dem. Som det här att jag faktiskt måste gå upp innan sex varje morgon för att gå till jobbet. Och ha kläder att ta på mig.
Jaja. Nu kom maken hem, nu blir det mat! Äntligen, skriker min mage! Hoppas jag, annars skriker den för något annat.
.
Hur mår jag?
Ja, hur mår jag egentligen. Jag har inte längre några smärtor i magen, är bara lite öm. Och hungrig. Skulle behöva vara hemma resten av veckan känner jag, för att sova ut och vila upp mig. Komma ikapp mig själv. Få tid att måla och skriva. Dricka kaffe, gå och titta ut genom fönstren och bara vara.
Men det går inte. I morgon har jag ett kundbesök, som ska bli trevligt!
Dessutom sätter jag mina kolleger på pottkanten genom att inte vara där. Men nej, jag kan inte sätta mina kolleger före min hälsa och det gör jag inte heller. Att jag skulle behöva vara hemma hela veckan innebär inte att jag måste det. Av något annat skäl än att det hade varit skönt. Och lite nödvändigt. Ja, jag har lust att skolka. Men det ska jag inte göra.Tyvärr.
.
Men det går inte. I morgon har jag ett kundbesök, som ska bli trevligt!
Dessutom sätter jag mina kolleger på pottkanten genom att inte vara där. Men nej, jag kan inte sätta mina kolleger före min hälsa och det gör jag inte heller. Att jag skulle behöva vara hemma hela veckan innebär inte att jag måste det. Av något annat skäl än att det hade varit skönt. Och lite nödvändigt. Ja, jag har lust att skolka. Men det ska jag inte göra.
.
Hemma idag
Jag hade så ont i magen igår kväll, men i natt har det känts bättre. Men jag har sovit dåligt. I morse gick jag upp kvart i sex och hade för avsikt att åka till jobbet, men kände att det inte gick. Jag kanske hade klarat att jobba, men tänk om jag blivit sämre?! Nä, jag la mig och somnade om istället, väckte maken när det var dags att väcka barnen.
Chefen blev lite orolig (både för mig och för jobbet) och mer eller mindre beordrade mig att ringa 1177. Det gjorde jag också. Kan ju inte komma till jobbet och säga nej när hon frågar ... Sjuksköterskan nästan skrattade åt mig (nej, det gjorde hon naturligtvis inte) och min fåniga lilla åkomma. Man kan faktiskt få ont i magen av något man ätit, och beroende på hur man lever ... I know. Jag stressar för mycket och tar hand om magen lite för lite. Så. Ja, jag ska (försöka) skärpa mig.
Just nu sitter jag i soffan och äter en försiktig frukost. Och så njuter jag för fullt av att vara hemma. Så jag leker lite med tanken just nu. Tanken på att faktiskt säga upp mig och skriva klart min bok. Det är ju såå skönt att vara hemma och vara fri att göra vad man vill!
Men det är också väldigt skönt att ha ett jobb och tjäna pengar! För även om jag klagar över att jobba titt som tätt så gillar jag mitt jobb! Faktiskt riktigt mycket och det är det som gör det så jobbigt och svårt!!! Hade det varit min förra arbetsplats hade jag redan varit hemma och i full färd med att skriva!
Angenäma problem.
Men ska jag koncentrera mig på att få en normal mage igen, för jag inser ju att jag inte kan ha det så här! Men hur slutar man stressa på jobbet, när det krävs att man har ett högt tempo?
.
Chefen blev lite orolig (både för mig och för jobbet) och mer eller mindre beordrade mig att ringa 1177. Det gjorde jag också. Kan ju inte komma till jobbet och säga nej när hon frågar ... Sjuksköterskan nästan skrattade åt mig (nej, det gjorde hon naturligtvis inte) och min fåniga lilla åkomma. Man kan faktiskt få ont i magen av något man ätit, och beroende på hur man lever ... I know. Jag stressar för mycket och tar hand om magen lite för lite. Så. Ja, jag ska (försöka) skärpa mig.
Just nu sitter jag i soffan och äter en försiktig frukost. Och så njuter jag för fullt av att vara hemma. Så jag leker lite med tanken just nu. Tanken på att faktiskt säga upp mig och skriva klart min bok. Det är ju såå skönt att vara hemma och vara fri att göra vad man vill!
Men det är också väldigt skönt att ha ett jobb och tjäna pengar! För även om jag klagar över att jobba titt som tätt så gillar jag mitt jobb! Faktiskt riktigt mycket och det är det som gör det så jobbigt och svårt!!! Hade det varit min förra arbetsplats hade jag redan varit hemma och i full färd med att skriva!
Angenäma problem.
Men ska jag koncentrera mig på att få en normal mage igen, för jag inser ju att jag inte kan ha det så här! Men hur slutar man stressa på jobbet, när det krävs att man har ett högt tempo?
.
måndag 5 december 2011
Lite blablabla
För att vara måndag har den här måndagen varit helt okej. Faktiskt.
Morgonen började med en inbjudan till möte med en av säljarna (eller Key Account Manager) (tillika han som går under begreppet "en av de snyggaste" - han är också väldigt trevlig, på ett väldigt trevligt sätt!), vi skulle gå igenom lite saken inför ett kundmöte som vi ska ha på onsdag, som blev ändrat från torsdag och så höll vi på att snurra till det rejält. Den här snygge säljaren är inte bara trevlig utan lite snurrig också - inte bara jag som är snurrig i den här världen - halleluja!
Det kommer bli bra och trevligt. Vår gemensamma kund är dessutom väldigt trevlig och gullig. Och så ska vi träffa hennes nye chef. Om honom vet jag inget men han har ett osexigt namn. Och låter som att han kan vara i min pappas ålder. Bortsett från att min pappa är pensionär.
Nej, när jag tänker efter känner jag en annan med samma osexiga namn. Som är två år äldre än jag.Gubbe.
Jag hade sen lunch idag och stämde träff med maken. Vi åt panerad torsk med någon majonässås. Den såsen (kanske i kombi med paneringen) har pajat min mage. AJ.
När jag kom tillbaka efter lunch gick jag nästan dubbelvikt. Så ont jag hade! Jag var nära att åka hem om det inte vore för att jag var rädd att faktiskt bajsa på mig på bussen hem. Så jag stannade kvar till halv fem.
Nu har jag ont, är hungrig, har ont, är hungrig, och jävligt irriterad på min problemmage. Och ja, jag har naturligtvis ätit lite för mycket vetemjöl de senaste dagarna. Men det gick ju bra ju! Tills idag..... Skit.
Vet inte om det är mjölet som orsakar problemen eller om det är stress och som idag väldigt fet mat. Men om jag undviker vetemjöl mår magen mycket bättre.
Jag har fått köpt vinterkängor till barnen idag (passade på när bärhjälpen hade bilen!). Hoppas bara att de passar på barnens fötter!
Nähä, ska jag orka duscha innan barnen kommer från scouterna tro? I så fall får det bli NU!
.
Morgonen började med en inbjudan till möte med en av säljarna (eller Key Account Manager) (tillika han som går under begreppet "en av de snyggaste" - han är också väldigt trevlig, på ett väldigt trevligt sätt!), vi skulle gå igenom lite saken inför ett kundmöte som vi ska ha på onsdag, som blev ändrat från torsdag och så höll vi på att snurra till det rejält. Den här snygge säljaren är inte bara trevlig utan lite snurrig också - inte bara jag som är snurrig i den här världen - halleluja!
Det kommer bli bra och trevligt. Vår gemensamma kund är dessutom väldigt trevlig och gullig. Och så ska vi träffa hennes nye chef. Om honom vet jag inget men han har ett osexigt namn. Och låter som att han kan vara i min pappas ålder. Bortsett från att min pappa är pensionär.
Nej, när jag tänker efter känner jag en annan med samma osexiga namn. Som är två år äldre än jag.
Jag hade sen lunch idag och stämde träff med maken. Vi åt panerad torsk med någon majonässås. Den såsen (kanske i kombi med paneringen) har pajat min mage. AJ.
När jag kom tillbaka efter lunch gick jag nästan dubbelvikt. Så ont jag hade! Jag var nära att åka hem om det inte vore för att jag var rädd att faktiskt bajsa på mig på bussen hem. Så jag stannade kvar till halv fem.
Nu har jag ont, är hungrig, har ont, är hungrig, och jävligt irriterad på min problemmage. Och ja, jag har naturligtvis ätit lite för mycket vetemjöl de senaste dagarna. Men det gick ju bra ju! Tills idag..... Skit.
Vet inte om det är mjölet som orsakar problemen eller om det är stress och som idag väldigt fet mat. Men om jag undviker vetemjöl mår magen mycket bättre.
Jag har fått köpt vinterkängor till barnen idag (passade på när bärhjälpen hade bilen!). Hoppas bara att de passar på barnens fötter!
Nähä, ska jag orka duscha innan barnen kommer från scouterna tro? I så fall får det bli NU!
.
Det här med Facebook
Jag känner lite hatkärlek när det gäller FB. Å ena sidan älskar jag att ha koll på avlägsna vänner och bekanta, och med avlägsna menar jag avståndsmässigt. Men å andra sidan ... så mycket trams och onödigheter! Och här inser jag naturligtvis att det handlar om tycke och smak. Det som andra tycker om kanske jag ogillar och tvärtom. Det finns säkert de som tycker att jag bara fånar mig och larvar mig med ironi och tvärtomspråk. De som inte kan läsa ironi tycker nog att jag är en hemsk människa!
Jag delar sällan med mig av musiklänkar och musikvideor och så. Tycker det är vansinnigt ointressant. Men jag har överseende med att vissa lägger ut en sådan någon gång ibland. Jag kan ju alltid scrolla!
Men vissa - och det är åt det här hållet jag vill komma - vissa lägger ut filmer/musik/annat tråkigt bjäfs heeela tiden! Och de har dessutom dålig smak.
Dessa vissa är inga som läser den här bloggen, utan är gamla klasskompisar till mig. Varför de lagt till mig förstår jag inte. Att de hittat mig är märkligt, eftersom jag bytt efternamn, men de har väl hittat mig via gemensamma vänner.
Är det ok att ta bort folk man inte vill vara vän med?
Hur resonerar ni andra?
.
Jag delar sällan med mig av musiklänkar och musikvideor och så. Tycker det är vansinnigt ointressant. Men jag har överseende med att vissa lägger ut en sådan någon gång ibland. Jag kan ju alltid scrolla!
Men vissa - och det är åt det här hållet jag vill komma - vissa lägger ut filmer/musik/annat tråkigt bjäfs heeela tiden! Och de har dessutom dålig smak.
Dessa vissa är inga som läser den här bloggen, utan är gamla klasskompisar till mig. Varför de lagt till mig förstår jag inte. Att de hittat mig är märkligt, eftersom jag bytt efternamn, men de har väl hittat mig via gemensamma vänner.
Är det ok att ta bort folk man inte vill vara vän med?
Hur resonerar ni andra?
.
söndag 4 december 2011
Jag gör det jag är bäst på
Skjuter upp saker.
Jag ska duscha i morgon bitti istället för ikväll. Jag kommer inte bli jätteglad på mig själv.
Inte heller lägger jag fram kläder att ha på mig, vilket jag loooovat att jag alltid alltid alltid ska göra.
Inte har det blivit några tolv tusen steg idag heller. Inte igår heller. Idag stannar mätaren på knappt nio tusen steg.
I morgon tar jag nya tag, men jag har sänkt mina egna krav. Jag ska gå minst tio tusen steg om dagen. (Det krävs att jag äter betydligt mer och oftare om jag ska orka fixa tolv tusen, och det orkar jag inte längre) (tror jag) (Jag är nämligen inte bara bäst på att skjuta upp saker, utan också på att ändra mig. Och ändra mig igen. Och igen)
Nu sova.
.
Jag ska duscha i morgon bitti istället för ikväll. Jag kommer inte bli jätteglad på mig själv.
Inte heller lägger jag fram kläder att ha på mig, vilket jag loooovat att jag alltid alltid alltid ska göra.
Inte har det blivit några tolv tusen steg idag heller. Inte igår heller. Idag stannar mätaren på knappt nio tusen steg.
I morgon tar jag nya tag, men jag har sänkt mina egna krav. Jag ska gå minst tio tusen steg om dagen. (Det krävs att jag äter betydligt mer och oftare om jag ska orka fixa tolv tusen, och det orkar jag inte längre) (tror jag) (Jag är nämligen inte bara bäst på att skjuta upp saker, utan också på att ändra mig. Och ändra mig igen. Och igen)
Nu sova.
.
Jag vill gå en ny skrivarkurs
Eller nej, det vill jag inte. Inte så länge jag jobbar heltid. Skulle inte fixa eller orka det. Har ju ett hem som borde skötas också. Men jag skulle vilja att någon kunnig (helst en lektör) kunde läsa och bedöma. Men det kostar. Och jag är inte beredd att få några drömmar krossade nu.
Maken min (han den omtänksamma och kloke och nästan lite för snälle) säger att om jag vill sluta jobba och istället satsa på skrivandet får jag det. Han säger det utan vara ironisk, han säger det av omtanke. Gulle honom.
Men jag har en lutherjävel på ena axeln och ett väskberoende på den andra. Och mitt emellan någonstans har jag ett jobb som jag älskar, och som jag älskar att hata. Och som jag stundtals hatar på riktigt. Mest av allt hatar jag heltiden.
Blandade känslor. Ambivalens. Beslutsångest. Där har ni mitt liv just nu.
.
Maken min (han den omtänksamma och kloke och nästan lite för snälle) säger att om jag vill sluta jobba och istället satsa på skrivandet får jag det. Han säger det utan vara ironisk, han säger det av omtanke. Gulle honom.
Men jag har en lutherjävel på ena axeln och ett väskberoende på den andra. Och mitt emellan någonstans har jag ett jobb som jag älskar, och som jag älskar att hata. Och som jag stundtals hatar på riktigt. Mest av allt hatar jag heltiden.
Blandade känslor. Ambivalens. Beslutsångest. Där har ni mitt liv just nu.
.
Fler ord än steg
10541 ord är det totalt på mitt senaste manus. Kanske blir det fler om jag lägger till alla "kapitel" som jag skrivit. Men i nuläget gör jag inte det.
När jag började skriva i eftermiddags kände jag inte för det, det gick långsamt och orden ville inte komma. Att formulera meningar var nästan omöjligt. Jag blev arg och sur. Men jag gav mig inte. Jag hoppade över till nästa kapitel och dra på trissor som jag skrev!
Antal ord skrivna idag är ca 3200! Det är bra för att vara jag. Nu är det väl inte kanske högsta kvalitet på det skrivna, eftersom jag inte låter mig själv redigera för mycket, men sånt får man ta. Nu är det skriva skriva skriva som gäller. Inte just nu nu, för nu ska jag ut och gå så jag får ihop mina steg. Men sen. Eller nästa helg, eller när jag nu får tid och lust att skriva igen. Men fy sjutton vad kul det är när det växer fram lite handling.
Eller ja, handling, i mitt fall är det mest detaljer som jag grottar ner mig i. Men det är roligt det också.
.
När jag började skriva i eftermiddags kände jag inte för det, det gick långsamt och orden ville inte komma. Att formulera meningar var nästan omöjligt. Jag blev arg och sur. Men jag gav mig inte. Jag hoppade över till nästa kapitel och dra på trissor som jag skrev!
Antal ord skrivna idag är ca 3200! Det är bra för att vara jag. Nu är det väl inte kanske högsta kvalitet på det skrivna, eftersom jag inte låter mig själv redigera för mycket, men sånt får man ta. Nu är det skriva skriva skriva som gäller. Inte just nu nu, för nu ska jag ut och gå så jag får ihop mina steg. Men sen. Eller nästa helg, eller när jag nu får tid och lust att skriva igen. Men fy sjutton vad kul det är när det växer fram lite handling.
Eller ja, handling, i mitt fall är det mest detaljer som jag grottar ner mig i. Men det är roligt det också.
.
Vad tycker vi om söndagar?
Illa.
Eller nä, söndagar är ju sköna men det faktum att det är måndag dagen efter gör att det blir lite jobbigt. Nä, inte lite jobbigt. Mycket jobbigt.
Veckan som kommer blir rätt bra ändå, känns det som.
Måndag: Träna efter inför en sak som inträffar om ett par veckor. Nervös!
Tisdag: Träffa en kompis efter jobbet och fika. Prataprataprata!
Onsdag: Ingen aning, men jag antar att jag ska tvätta.
Torsdag: Träna igen inför det som då inträffar om en vecka ... Kommer vara än mer nervös då!
Fredag: Fredag! Behöver ingen närmare presentation.
Tisdag em ska jag träffa KAM och gå igenom inför ett spännande/trevligt kundbesök på torsdag. Kul när det händer lite spännande saker. Och läskigt när det händer spännande saker.
Idag, det är är kvar av dagen, ska jag gå ut och promenera och så ska jag skriva.
.
Eller nä, söndagar är ju sköna men det faktum att det är måndag dagen efter gör att det blir lite jobbigt. Nä, inte lite jobbigt. Mycket jobbigt.
Veckan som kommer blir rätt bra ändå, känns det som.
Måndag: Träna efter inför en sak som inträffar om ett par veckor. Nervös!
Tisdag: Träffa en kompis efter jobbet och fika. Prataprataprata!
Onsdag: Ingen aning, men jag antar att jag ska tvätta.
Torsdag: Träna igen inför det som då inträffar om en vecka ... Kommer vara än mer nervös då!
Fredag: Fredag! Behöver ingen närmare presentation.
Tisdag em ska jag träffa KAM och gå igenom inför ett spännande/trevligt kundbesök på torsdag. Kul när det händer lite spännande saker. Och läskigt när det händer spännande saker.
Idag, det är är kvar av dagen, ska jag gå ut och promenera och så ska jag skriva.
.
Gå bort-påse
Vi är nu precis hemkomna efter jäääättetrevlig glöggfest. Med soppa, vin, Minttu (mmmmums!), finfinkaffe och annat.
Vi ska umgås med dessa trevliga människor om redan tre veckor igen! Ser jag fram emot.
Imorgon(idag) söndag har jag en massa steg att gå. En massa!!! Hjälp. Måste sova. Nu.
lördag 3 december 2011
Orka gå upp?
Skippar morgonpromenad, skippar spinning. Lat är jag idag.
fredag 2 december 2011
Jag har tappat mitt minne
Oh hektiska dag. Möte mellan 13:30 och 16:20. No stress. Nohohohohooo. Hej lördagsförmiddagsmigrän.
Idag på lunchen kom jag ihåg att gå och köpa vin. Efter jobbet kom jag på, fem minuter innan bussen gick, att jag ju måste köpa present inför i morgon då vi är bortbjudna. På bussen hem sen, en kvart senare pga att bussen var sen och jag som stressade, sprang och svettades i min dunjacka - kom jag på att jag ju skulle måla julkort och ta med mig och ge bort.
När jag kom hem kom jag på en annan grej. Att jag glömt köpa present som sonen ska ta med sig på kalas han är bjuden på i morgon!!! Gaaaaah! Gaaaaah! Gaaaaah! Som tur var räddade min syster situationen (hon råkade ringa när jag våndades som mest) - hon föreslog att jag skulle ringa vår bror och kolla om han var på stan .... det var han inte men hans flickvän var och hon jobbar nära ett ställe som säljer biokort så ett sådant skulle hon fixa åt mig och så får jag det av henne i morgon. Måtte hon inte glömma, hon är nämligen lite glömsk också. Det är mänskligt. Det är bara det att just det här måste bli fixat!!!
Så jag blir nog tvungen att gå på spinningpass i morgon bitti, för hon håller nämligen i det passet. Och det skulle ju passa (pass, passa!) bra med två flugor i samma smäll.
Åhherregud denna stress, detta vansinniga tempo. Hallå kan någon stanna det här ekorrhjulet en stund? Snälla?
Eller så tar jag och går ut och går en promenad, det är skönt på alla sätt och vis. Men innan dess måste jag äta för jag hungrar ihjäl. De här 12000 stegen gör mig urhungrig - hela tiden! Måste komma på vad jag ska laga för mat. Eller hur jag ska muta barnen att acceptera flingor till middag. Eller risgrynsgröt ur korv (kallas de korv, de där plastförpackningarna?).
.
Idag på lunchen kom jag ihåg att gå och köpa vin. Efter jobbet kom jag på, fem minuter innan bussen gick, att jag ju måste köpa present inför i morgon då vi är bortbjudna. På bussen hem sen, en kvart senare pga att bussen var sen och jag som stressade, sprang och svettades i min dunjacka - kom jag på att jag ju skulle måla julkort och ta med mig och ge bort.
När jag kom hem kom jag på en annan grej. Att jag glömt köpa present som sonen ska ta med sig på kalas han är bjuden på i morgon!!! Gaaaaah! Gaaaaah! Gaaaaah! Som tur var räddade min syster situationen (hon råkade ringa när jag våndades som mest) - hon föreslog att jag skulle ringa vår bror och kolla om han var på stan .... det var han inte men hans flickvän var och hon jobbar nära ett ställe som säljer biokort så ett sådant skulle hon fixa åt mig och så får jag det av henne i morgon. Måtte hon inte glömma, hon är nämligen lite glömsk också. Det är mänskligt. Det är bara det att just det här måste bli fixat!!!
Så jag blir nog tvungen att gå på spinningpass i morgon bitti, för hon håller nämligen i det passet. Och det skulle ju passa (pass, passa!) bra med två flugor i samma smäll.
Åhherregud denna stress, detta vansinniga tempo. Hallå kan någon stanna det här ekorrhjulet en stund? Snälla?
Eller så tar jag och går ut och går en promenad, det är skönt på alla sätt och vis. Men innan dess måste jag äta för jag hungrar ihjäl. De här 12000 stegen gör mig urhungrig - hela tiden! Måste komma på vad jag ska laga för mat. Eller hur jag ska muta barnen att acceptera flingor till middag. Eller risgrynsgröt ur korv (kallas de korv, de där plastförpackningarna?).
.
Fredag
Det är tur att det är fredag, jag hade inte orkat med en arbetsdag till. Hoppas bara att jag orkar med dagens.
Jag är ledig för lite.
I morgon är vi bortbjudna. Ska bli trevligt. Måste köpa vin idag. Och någon käck gåbortpresent. Handmålade julkort kanske? Mina alltså.
torsdag 1 december 2011
Det snurrar på, det där hjulet
Och jag vill hoppa av.
En liten del, kanske fem procent, av mig älskar det här med att göra karriär och gå i kostym och snygga skjortor; att lite granna tävla mot andra och mot budget; sätta mål, nå mål, spränga gränser och tänja på sig själv.
Ca åttiofem procent av mig vill vara författare/konstnär/fotograf och vara hemma och skapa; gå kurser och kanske jobba lite extra - för att få lite socialt umgänge och tjäna lite pengar.
Resterande tio procent består av ren och skär ambivalens. Blandat med osäkerhet och rädsla.
De där första fem procenten, de som är för att göra karriär och tjäna pengar, fullkomligt skriker åt mig att jag ska stanna kvar och kämpa på jobbet och vara glad och tacksam därför att jag nu fått allt det där som jag saknat i så många år!
De åttiofem procenten behöver inte skrika för att höras. Det räcker att de öppnar munnen så översköljs jag av ett lyckorus. Tänk om jag kan få ägna mig åt det som gör mig lycklig ... tänk när jag får lov att göra det ... åh, ljuva tanke. Jag vill, jag ska! Lycka!
De där ambivalenta tio procenten är dock väldigt jobbiga. De går inte efter demokrati, utan styrs av något slags tråkigt sunt förnuft. Som att hur få pengarna att räcka till både nödvändigt och roligt?
Jag trodde att jag var redo och mogen för ett heltidsjobb. Så fel jag hade.
.
En liten del, kanske fem procent, av mig älskar det här med att göra karriär och gå i kostym och snygga skjortor; att lite granna tävla mot andra och mot budget; sätta mål, nå mål, spränga gränser och tänja på sig själv.
Ca åttiofem procent av mig vill vara författare/konstnär/fotograf och vara hemma och skapa; gå kurser och kanske jobba lite extra - för att få lite socialt umgänge och tjäna lite pengar.
Resterande tio procent består av ren och skär ambivalens. Blandat med osäkerhet och rädsla.
De där första fem procenten, de som är för att göra karriär och tjäna pengar, fullkomligt skriker åt mig att jag ska stanna kvar och kämpa på jobbet och vara glad och tacksam därför att jag nu fått allt det där som jag saknat i så många år!
De åttiofem procenten behöver inte skrika för att höras. Det räcker att de öppnar munnen så översköljs jag av ett lyckorus. Tänk om jag kan få ägna mig åt det som gör mig lycklig ... tänk när jag får lov att göra det ... åh, ljuva tanke. Jag vill, jag ska! Lycka!
De där ambivalenta tio procenten är dock väldigt jobbiga. De går inte efter demokrati, utan styrs av något slags tråkigt sunt förnuft. Som att hur få pengarna att räcka till både nödvändigt och roligt?
Jag trodde att jag var redo och mogen för ett heltidsjobb. Så fel jag hade.
.
onsdag 30 november 2011
En lovsång till promander
Eller promenader som det egentligen heter och stavas. (Tant är trött, eller så är det mörkret)
Det var så skönt att komma ut! Den här stegtävlingen gillar jag. Och jag gillar min stegräknare som hänger som en ful tidtagarklocka (fast liten sådan) i ett snöre runt halsen. Alla på jobbet går till varandra nu och gud nåde den som hämtar min post! Jag ringer inte längre mina kolleger, jag går till dem. Det är jättekul! Och bara en sådan sak som att registrera antalet steg (gårdagens) när man kommer till jobbet på morgonen.
Det blir en kul social grej också. Jag brukar piska på vår lagledare att hon ska piska på de andra! Vi måste få upp antalet steg och det är lagledarens jobb att få igång alla! Och det är mitt jobb att se till att lagledaren gör sitt jobb ordentligt! Att vi inte kommer vinna gör inte så där jättemycketbara lite jättemycket.
Hur som helst, det jag ville komma till var att jag uppskattar att gå ut och gå. Bara gå-gå och inte tränings-gå. Man ska inte förakta vanliga promenader, vilket jag gjort tidigare. Vanliga promenader är nyttigt! Och på sikt kan det få en att gå ner i vikt om man vill det och det stärker upp de flesta delar av kroppen, det tar lite tid men skam den som ger sig och 12000 steg ska man gå som minst, om man vill gå ner i vikt.
Jag som har nästan motsatt problem måste istället sätta i mig mer mat under dagen för att inte bli helt matt (och riskera att brösten försvinner helt). Men det går det med. Jag tycker att jag kan börja skönja spår av magmuskler där någonstans deep under. Men det krävs ju lite situps och plankan i mellanåt, men det gör jag ibland. Sällan och lite dock, men ändock. Promenera mera hörrni! Det är nyttigt och väldigt skönt.
Och så tänker man så bra. Och pratar så bra. Idag hade jag maken att prata med. Som lyssnar och kommer med bra inflikningar. Jag har lite saker att fundera över, och fundera ska jag. Men inte så mycket ännu på ett tag. Vi får se vad framtiden har att utvisa.
Den närmsta framtiden stavas: S O V A .
.
Det var så skönt att komma ut! Den här stegtävlingen gillar jag. Och jag gillar min stegräknare som hänger som en ful tidtagarklocka (fast liten sådan) i ett snöre runt halsen. Alla på jobbet går till varandra nu och gud nåde den som hämtar min post! Jag ringer inte längre mina kolleger, jag går till dem. Det är jättekul! Och bara en sådan sak som att registrera antalet steg (gårdagens) när man kommer till jobbet på morgonen.
Det blir en kul social grej också. Jag brukar piska på vår lagledare att hon ska piska på de andra! Vi måste få upp antalet steg och det är lagledarens jobb att få igång alla! Och det är mitt jobb att se till att lagledaren gör sitt jobb ordentligt! Att vi inte kommer vinna gör inte så där jättemycket
Hur som helst, det jag ville komma till var att jag uppskattar att gå ut och gå. Bara gå-gå och inte tränings-gå. Man ska inte förakta vanliga promenader, vilket jag gjort tidigare. Vanliga promenader är nyttigt! Och på sikt kan det få en att gå ner i vikt om man vill det och det stärker upp de flesta delar av kroppen, det tar lite tid men skam den som ger sig och 12000 steg ska man gå som minst, om man vill gå ner i vikt.
Jag som har nästan motsatt problem måste istället sätta i mig mer mat under dagen för att inte bli helt matt (och riskera att brösten försvinner helt). Men det går det med. Jag tycker att jag kan börja skönja spår av magmuskler där någonstans deep under. Men det krävs ju lite situps och plankan i mellanåt, men det gör jag ibland. Sällan och lite dock, men ändock. Promenera mera hörrni! Det är nyttigt och väldigt skönt.
Och så tänker man så bra. Och pratar så bra. Idag hade jag maken att prata med. Som lyssnar och kommer med bra inflikningar. Jag har lite saker att fundera över, och fundera ska jag. Men inte så mycket ännu på ett tag. Vi får se vad framtiden har att utvisa.
Den närmsta framtiden stavas: S O V A .
.
Här sitter jag än
Har inte rört mig ur fläcken (eller soffan) sen sist. Men jag har betalat lite räkningar. Och surfat lite. Nu ska jag gå och hänga tvätten som inte maken hängt. Sen hoppas jag att min syster snart kommer och hämtar sin minste guldklimp så maken och jag kan gå ut och promenera. Jag börjar bli trött och längtar efter att få sova! Men innan jag gör det vill jag gå ut och gå ca tre tusen steg och sen måste jag duscha (vill helst inte göra det på morgonen).
Maken har hängt upp ett par stjärnor i kök och vardagsrum, och jag har hittat adventsljusstaken som var borta i söndags! Så nu är det riktig advent hemma hos oss! Äntligen. Men jag förstår inte var jag gjort av ställningarna till de stående stjärnorna. Fattar inte att de kan ha försvunnit! De finns säkert på något käckt ställe, hittas säkerligen lagom till midsommar för att sen försvinna lagom till nästa advent. Hej och hå.
Nu har syster ringt och kommer snart, så strax ut och gå och få lite frisk luft och få lite perspektiv på livet. Han är bra på det, maken min.
.
Maken har hängt upp ett par stjärnor i kök och vardagsrum, och jag har hittat adventsljusstaken som var borta i söndags! Så nu är det riktig advent hemma hos oss! Äntligen. Men jag förstår inte var jag gjort av ställningarna till de stående stjärnorna. Fattar inte att de kan ha försvunnit! De finns säkert på något käckt ställe, hittas säkerligen lagom till midsommar för att sen försvinna lagom till nästa advent. Hej och hå.
Nu har syster ringt och kommer snart, så strax ut och gå och få lite frisk luft och få lite perspektiv på livet. Han är bra på det, maken min.
.
Varning för gnäll!
Så du anonyma som kommenterade tidigare idag behöver inte bemöda dig med att läsa!
Det är lite turbulent just nu. Saker och ting är ... inte helt bra. Jag går och funderar och grunnar mest hela tiden och har haft lite bra och energigivande samtal de senaste dagarna. Samtal som nog kommer att följas upp och kanske utvecklas. Mer än så orkar jag inte skriva just nu. Inte heller tänker jag gnälla särskilt mycket, men eftersom någon uppenbarligen tycker att jag gnäller för mycket tänkte jag skrämma bort denna någon - jag vill helst bara ha snälla människor som läser!
Och det har jag! Alla mina läsare är så himla snälla och goa; peppande, medkännande, glada och gulliga. Hurra för er! Det är ni som gör bloggandet!
Just nu sitter jag i soffan och smälter middagen, hamburgare och pommes frites. Himla näringsriktig mat. Men vad gör man inte när det kommer rabattkuponger i tidningen, köp två betala för en! Hurra utbrister en lagamatovillig mamma.
Om maken undrar vad jag gör betalar jag räkningar. Meningen är att jag ska göra det alldeles strax.
Om det inte vore för att vi är barnvakt just nu skulle maken och jag gått ut och promenerat. Tillsammans. Men så fort den lille gullungen blivit hämtad ska vi gå ut. Jag har tre tusen steg att gå och maken var lite gå-sugen han också. Trevligt att få sällskap.
Men först räkningar och senkanske man kan hoppas på att maken kan hänga tvätten.
En annan sak som jag bara måste skriva om också (allt för att slippa betala tråkräkningar) är det att min armbåge känns bra igen. Eller bra och bra. Jo, förhållandevis. Den kanske aldrig blir helt bra igen någonsin. Men det onda som jag kände i måndags och som verkligen oroade mig har försvunnit. Och jag hoppas att det är för gott! Det måste ha varit att jag överansträngde armbågen på Bodypump-passet i torsdags och sen stressen (och oron) som orsakade det.
I morgon ska jag låta bli Pump. Det får bli en extra lång promenad istället. Kanske kan gå en runda på stan efter jobbet och kolla på julklappar (jag har hittat ett par fina ljusstakar till mig själv. En sådan som jag hade tills i somras när jag välte den på stegolvet i växthuset). Ska köpa en och ha inne och en som ska stå i växthuset till våren/sommaren.
Nähä. Nu är det dags att betala och sen är nog tvätten redo att hängasoch det hoppas jag att maken är också.
.
Det är lite turbulent just nu. Saker och ting är ... inte helt bra. Jag går och funderar och grunnar mest hela tiden och har haft lite bra och energigivande samtal de senaste dagarna. Samtal som nog kommer att följas upp och kanske utvecklas. Mer än så orkar jag inte skriva just nu. Inte heller tänker jag gnälla särskilt mycket, men eftersom någon uppenbarligen tycker att jag gnäller för mycket tänkte jag skrämma bort denna någon - jag vill helst bara ha snälla människor som läser!
Och det har jag! Alla mina läsare är så himla snälla och goa; peppande, medkännande, glada och gulliga. Hurra för er! Det är ni som gör bloggandet!
Just nu sitter jag i soffan och smälter middagen, hamburgare och pommes frites. Himla näringsriktig mat. Men vad gör man inte när det kommer rabattkuponger i tidningen, köp två betala för en! Hurra utbrister en lagamatovillig mamma.
Om maken undrar vad jag gör betalar jag räkningar. Meningen är att jag ska göra det alldeles strax.
Om det inte vore för att vi är barnvakt just nu skulle maken och jag gått ut och promenerat. Tillsammans. Men så fort den lille gullungen blivit hämtad ska vi gå ut. Jag har tre tusen steg att gå och maken var lite gå-sugen han också. Trevligt att få sällskap.
Men först räkningar och sen
En annan sak som jag bara måste skriva om också (allt för att slippa betala tråkräkningar) är det att min armbåge känns bra igen. Eller bra och bra. Jo, förhållandevis. Den kanske aldrig blir helt bra igen någonsin. Men det onda som jag kände i måndags och som verkligen oroade mig har försvunnit. Och jag hoppas att det är för gott! Det måste ha varit att jag överansträngde armbågen på Bodypump-passet i torsdags och sen stressen (och oron) som orsakade det.
I morgon ska jag låta bli Pump. Det får bli en extra lång promenad istället. Kanske kan gå en runda på stan efter jobbet och kolla på julklappar (jag har hittat ett par fina ljusstakar till mig själv. En sådan som jag hade tills i somras när jag välte den på stegolvet i växthuset). Ska köpa en och ha inne och en som ska stå i växthuset till våren/sommaren.
Nähä. Nu är det dags att betala och sen är nog tvätten redo att hängas
.
På väg Hem!
Måtte jag somna och sova gott i natt, annars blir det ... jobbigt.
Gaaah. Gaaah.
Hemmafru nästa?!
Jag idag
Redan när klockan ringde längtade jag efter att få gå och lägga mig ikväll. Måste vara kul att vara gift med mig.
Men nu jobba!
Tur jag hade eget kaffe med - bägge kaffemaskinerna på jobbet är trasiga.
Onsdag = ser ljuset i tunneln-dagen.
tisdag 29 november 2011
Ska gå ut
Det regnar.
Jag är trött och lite tung i huvudet. Men jag ska gå ut. Måste få mina steg och måste få lite frisk luft och lite motion - det är riktigt skönt att komma ut en stund varje kväll och liksom rensa hjärnan. Jag går inte särskilt fort och inte särskilt långt. Ibland går jag och småpratar för mig själv också. Och så fantiserar jag och dagdrömmer, jag har till och med suttit i morgontv och berättat om min nyutgivna bok som naturligtvis är en bestseller, men det skulle jag aldrig erkänna så det berättar jag inte för någon.
Vad jag ska fundera på ikväll vet jag inte. Är inte upplagd för något alls så jag kommer nog bara gå och längta efter att få komma hem till sängen och sova. Gud, jag är verkligen en kul tjej.
.
Jag är trött och lite tung i huvudet. Men jag ska gå ut. Måste få mina steg och måste få lite frisk luft och lite motion - det är riktigt skönt att komma ut en stund varje kväll och liksom rensa hjärnan. Jag går inte särskilt fort och inte särskilt långt. Ibland går jag och småpratar för mig själv också. Och så fantiserar jag och dagdrömmer, jag har till och med suttit i morgontv och berättat om min nyutgivna bok som naturligtvis är en bestseller, men det skulle jag aldrig erkänna så det berättar jag inte för någon.
Vad jag ska fundera på ikväll vet jag inte. Är inte upplagd för något alls så jag kommer nog bara gå och längta efter att få komma hem till sängen och sova. Gud, jag är verkligen en kul tjej.
.
Nu har jag mellanlandat i soffan
Är hemma. Fick den inte så väldigt briljanta idén att gå hem från centrum i regnet. Dessutom var det lite grävarbete i området och jag gick fel bland avspärrningarna. Helt plötsligt försvinner hälften av skorna ner i mjuk lera. Najsigt. Naj, inte.
Hem kom jag till slut, med svetten rinnandes - herregud vad varmt, hur tänkte jag när jag tog dunjacka i morse?
Ut ska jag igen, men med helt andra kläder. Ska bli skönt. Men först laga middag (och här följer ett avgrundsvrål).
I morse smet jag ut, eller morse, det var i förmiddags, klockan var tio, och shoppade mig en mascara och på köpet fick man en kajal (som jag snart behöver en ny!) och en liten ögonserum mot svullna ögon (ja tjena, men jag gick inte på den lätte - den följde liksom bara med på köpet). Tillbaka till kontoret och måla mascara på fransarna och våalah! Vrålsnygg direkt. (As if).
Dagen har gått i rasande tempo. Problemen har avlöst varandra idag och till slut sket jag fullständigt i alltihop och stängde av datorn och gick hem. Då dyker nästa problem upp: Vad ska jag laga för mat?
.
Hem kom jag till slut, med svetten rinnandes - herregud vad varmt, hur tänkte jag när jag tog dunjacka i morse?
Ut ska jag igen, men med helt andra kläder. Ska bli skönt. Men först laga middag (och här följer ett avgrundsvrål).
I morse smet jag ut, eller morse, det var i förmiddags, klockan var tio, och shoppade mig en mascara och på köpet fick man en kajal (som jag snart behöver en ny!) och en liten ögonserum mot svullna ögon (ja tjena, men jag gick inte på den lätte - den följde liksom bara med på köpet). Tillbaka till kontoret och måla mascara på fransarna och våalah! Vrålsnygg direkt. (As if).
Dagen har gått i rasande tempo. Problemen har avlöst varandra idag och till slut sket jag fullständigt i alltihop och stängde av datorn och gick hem. Då dyker nästa problem upp: Vad ska jag laga för mat?
.
Åhnej
Glömt mascara idag. Igen. Får bli till att köpa ny. Igen.
För gå utan? Eh, nej!
Jaja, finns värre saker och idag är det i alla fall inte måndag längre; jag var och spinnade igår och armbågen känns bra idag - TackGodeGud.
Det SKA bli en bra dag idag, med eller utan synliga ögonfransar.
måndag 28 november 2011
Menäh!
Är inte klockan halv fem snart?
Jag vill ju hem ju.
Min armbåge gör ont. Varför? För att jag använt den lite för mycket och lyft lite för tungt lite för ofta? För att jag tog i lite för mycket på träningspasset i torsdags? Är det onda tillfälligt bara eller ny inflammation? Jag bestämmer mig för att det är tillfälligt bara och att det snart går över.
Det här med heltid alltså…. Det måste vara ett Satans påfund.
Blablabla...nä
Snart är det lunch och tack gode gud för det.
Det är måndag idag och jag är no fan of måndagar.
Är därför lite sur.
Hungrig och sur.
Sur och hungrig.
Men det ordnar upp sig. Om sisådär fyra och en halv timme.
söndag 27 november 2011
Så var det söndagkväll igen
[infoga valfria svordomar]
Det har inte blivit några tolv tusen steg idag. Ett tag tänkte jag traska omkring inne och tog faktisk på mig mina aerobic-skor (nej, jag tränar inte det, men jag kallar fortfarande inne-skorna för aerobicskor. Inser nu att jag kunde kallat dem inneträningsskor direkt och sparat ett par bloggrader, men nej). Skorna åkte dock av efter att jag gått upp och ner för trappan ett tiotal gånger och traskat runt både uppe och nere. Sen insåg jag det dumma i det och tog av mig dem. (Och gick runt lite utan dem). Tills jag helt gav upp och insåg att jag inte kommer lyckas idag. I detta nu står räknaren på 9100-nånting.
Jag är inte lycklig över att det är måndag i morgon. Min armbåge har trilskats med mig idag och det känns inte bra. Faktiskt så vill jag sjukskriva mig en vecka för att varva ner och ta det lugnt. Men då åker jag säkert på någon riktig sjukdom och då blir det svårare att stanna hemma.
Elände.
Och mycket av eländet ligger i att det är söndag kväll och måndag i morgon. Är inte riktigt vän med söndagar och måndag. (Tänker inte bli det heller.)
Vann 75:- på en Trisslott. Tänkte kvittera ut tre nya vinstlotter varav en (minst) ska ge en sisådär 10000:- per månad ett tag framöver. Märk väl att jag nöjer mig med tio och inte gapar efter 25 - man vill ju inte mista hela stycket.
Nu låter det som att det mojnat något ute, det var länge sen det dunsade någonstans och liksom knakade i huset. Men det är så dags nu. Och precis där och nu satte det igång igen. Jo, det blåser ute. Jätterejält.
Får ta och göra mig färdig för sängen istället. Snart är det faktiskt onsdag och då ser man ljuset i tunneln igen. Alltid något.
.
Det har inte blivit några tolv tusen steg idag. Ett tag tänkte jag traska omkring inne och tog faktisk på mig mina aerobic-skor (nej, jag tränar inte det, men jag kallar fortfarande inne-skorna för aerobicskor. Inser nu att jag kunde kallat dem inneträningsskor direkt och sparat ett par bloggrader, men nej). Skorna åkte dock av efter att jag gått upp och ner för trappan ett tiotal gånger och traskat runt både uppe och nere. Sen insåg jag det dumma i det och tog av mig dem. (Och gick runt lite utan dem). Tills jag helt gav upp och insåg att jag inte kommer lyckas idag. I detta nu står räknaren på 9100-nånting.
Jag är inte lycklig över att det är måndag i morgon. Min armbåge har trilskats med mig idag och det känns inte bra. Faktiskt så vill jag sjukskriva mig en vecka för att varva ner och ta det lugnt. Men då åker jag säkert på någon riktig sjukdom och då blir det svårare att stanna hemma.
Elände.
Och mycket av eländet ligger i att det är söndag kväll och måndag i morgon. Är inte riktigt vän med söndagar och måndag. (Tänker inte bli det heller.)
Vann 75:- på en Trisslott. Tänkte kvittera ut tre nya vinstlotter varav en (minst) ska ge en sisådär 10000:- per månad ett tag framöver. Märk väl att jag nöjer mig med tio och inte gapar efter 25 - man vill ju inte mista hela stycket.
Nu låter det som att det mojnat något ute, det var länge sen det dunsade någonstans och liksom knakade i huset. Men det är så dags nu. Och precis där och nu satte det igång igen. Jo, det blåser ute. Jätterejält.
Får ta och göra mig färdig för sängen istället. Snart är det faktiskt onsdag och då ser man ljuset i tunneln igen. Alltid något.
.
Men så jättekäckt
Jag hittar inte glöggmuggarna och adventsljusstaken. Perfekt när vi ska ha lite folk hemma och tända första ljuset.
Varför är jag inte förvånad?
.
Varför är jag inte förvånad?
.
Adventsfrukost
I em/kväll blir det adventsfika och fira maken som fyllde år i veckan.
Jag ska måla klart mina julkort också, så målargrejerna försvinner från köksbordet.
lördag 26 november 2011
Så mycket bättre!
Jag tycker att förra årets gäng var goare, men programmet är helt klart sevärt.
Hemmagjord pizza på tortillabröd, ett gott rött Valpolicella och nu ostbollar en masse!
Lördag - jag älskar den dagen! Och jag har gått 12611 steg.
.
Hemmagjord pizza på tortillabröd, ett gott rött Valpolicella och nu ostbollar en masse!
Lördag - jag älskar den dagen! Och jag har gått 12611 steg.
.
Lördagen är här!
Och den är härlig.
Jag började dagen med ett glas Treo. Huvudvärk efter tre snabba glas vin. Men gott och trevligt var det. Efter treon och frukost och en kopp kaffe blev det en liten promenad till nya konstgräsplanen där sonen skulle spela fotbollsmatch(er).
Nu sitter vi i soffan och fikar, alla utom sonen som ligger i ett varmt bad fullt med skum. Han ville av någon anledning inte fika.
Till lunch idag blir det Sibylla. Och jag föreslog att vi skulle promenera ner till centrum, äta, köpa godis och sen promenera hem igen. Ena dottern protesterade, men så får det bli. Jag ska ju för sjutton komma upp i tolv tusen steg.
.
Jag började dagen med ett glas Treo. Huvudvärk efter tre snabba glas vin. Men gott och trevligt var det. Efter treon och frukost och en kopp kaffe blev det en liten promenad till nya konstgräsplanen där sonen skulle spela fotbollsmatch(er).
Nu sitter vi i soffan och fikar, alla utom sonen som ligger i ett varmt bad fullt med skum. Han ville av någon anledning inte fika.
Till lunch idag blir det Sibylla. Och jag föreslog att vi skulle promenera ner till centrum, äta, köpa godis och sen promenera hem igen. Ena dottern protesterade, men så får det bli. Jag ska ju för sjutton komma upp i tolv tusen steg.
.
fredag 25 november 2011
Skavlan
Gud vad jag älskar Björn Gustavsson. (Eller stavar han Gustafsson?) (Spelar roll) Vilken kille! Sååå söt, så underbar, så ödmjuk och så fantastiskt mysig! Björn, vill du gifta dig med mig?
Eh. Nu är ju jag redan gift (och påverkad av tre glas goda vitvin). Men ändå. Tant får svamla.
Hemma och jag har bara gått sjutusennågrahundra steg. Måste gå ut igen. Ska bara kolla på Fru Carl Bildt först. Hon är så förskräkligt osnygg att jag blir helt hänförd. Så osnygg och så mycket utstrålning att hon blir vacker! Otroligt. (Själv såg jag jag mig själv i spegeln i baren idag och ville gå hem och dra en ful filt över mig) .
Carl och Anna Maria har verkligen äktenskapstycke. Väldigt lika. Två rätt så (förlåt mig) osnygga människor, som ändå har så vansinnigt mycket utstrålning!!!! Hur bär de sig åt? (Jag ser ut som en tönttönt, trots att jag ibland känner mig lite ... eh, fräck - eller nåt, ibland.)
Jag är också lite avundsjuk på hennes självförtroende tror jag. Ska nog gå ut och gå istället. Hrmf.
.
Eh. Nu är ju jag redan gift (och påverkad av tre glas goda vitvin). Men ändå. Tant får svamla.
Hemma och jag har bara gått sjutusennågrahundra steg. Måste gå ut igen. Ska bara kolla på Fru Carl Bildt först. Hon är så förskräkligt osnygg att jag blir helt hänförd. Så osnygg och så mycket utstrålning att hon blir vacker! Otroligt. (Själv såg jag jag mig själv i spegeln i baren idag och ville gå hem och dra en ful filt över mig) .
Carl och Anna Maria har verkligen äktenskapstycke. Väldigt lika. Två rätt så (förlåt mig) osnygga människor, som ändå har så vansinnigt mycket utstrålning!!!! Hur bär de sig åt? (Jag ser ut som en tönttönt, trots att jag ibland känner mig lite ... eh, fräck - eller nåt, ibland.)
Jag är också lite avundsjuk på hennes självförtroende tror jag. Ska nog gå ut och gå istället. Hrmf.
.
torsdag 24 november 2011
Jobb jobb jobb
När kan jag gå i pension? Vid 40 va?! Hoppas.
Regn
Idag jobba, två utvecklingssamta och kanske ett pass BodyPump. Om axeln/armen tillåter.
Hörs!
tisdag 22 november 2011
Ut och gå
Blir så trött på mig själv.
Jag vill ju jobba mindre, inte mer, och ändå blir jag glad när jag blir utsedd till att vara medansvarig för stor kund. Utveckla, förbättra och utbilda! What what what hände?! What went wrong? Jag vill ju att chefen ska be mig jobba bara tre dagar i veckan så jag kan ägna tid och ork åt min bok och mina målningar.
Ok. Ödet (eller chefen) vill att jag ska jobba ett tag och vara nöjd och glad. Och jag är glad över en heltidslön och ett rätt ok jobb. (När jag inte är trött på det för då är jag svenatrött)
Nu skiter jag i allt och går ut och går i stället. Jag vet att skrivandet finns kvar, och att min bok ska bli klar någon gång. Jag får bara ta och strukturera upp mig. Alltså först lära mig vad struktur är.
Sen får jag se till att måla mina julkort som jag fått beställning på. Börjar bli ont om tid.
Men först ska jag ut och gå några tusen steg. Hej och hå.
.
Jag vill ju jobba mindre, inte mer, och ändå blir jag glad när jag blir utsedd till att vara medansvarig för stor kund. Utveckla, förbättra och utbilda! What what what hände?! What went wrong? Jag vill ju att chefen ska be mig jobba bara tre dagar i veckan så jag kan ägna tid och ork åt min bok och mina målningar.
Ok. Ödet (eller chefen) vill att jag ska jobba ett tag och vara nöjd och glad. Och jag är glad över en heltidslön och ett rätt ok jobb. (När jag inte är trött på det för då är jag svenatrött)
Nu skiter jag i allt och går ut och går i stället. Jag vet att skrivandet finns kvar, och att min bok ska bli klar någon gång. Jag får bara ta och strukturera upp mig. Alltså först lära mig vad struktur är.
Sen får jag se till att måla mina julkort som jag fått beställning på. Börjar bli ont om tid.
Men först ska jag ut och gå några tusen steg. Hej och hå.
.
Jag får tänka om
Idag hörde jag mig själv säga ja när chefen tyckte att jag skulle bli back up på en av våra viktigaste / besvärligaste kunder. Vafalls?
Måste börja tänka om. Måste lära mig att älska jobbet. Eller bara acceptera att det är så det är.
Och skriva och måla som fan på helgerna, för den drömmen ger jag inte upp.
Just nu känns det bra! Hoppas den känslan håller i sig några månader.
måndag 21 november 2011
Den här stunden
Barnen har somnat. Åtminstone ligger de tysta i sina sängar. Tyst och stilla är det i alla fall. Maken är visserligen hemkommen men han sitter tyst i andra soffan.
Det är stilla och det är tyst. Skönt.
Jag har varit ute och gått de sista sextonhundra stegen för att komma upp i 12000. Det är ju jätteskönt att komma ut och gå i sakta mak på kvällen. Att jag inte upptäckt det förut? Bara för att det alltid handlat om träning. Att gå ut och fingå är för mesar - jag ska powerwalka. Och då måste jag ta på mig träningskläder och pulsband och göra en jättestor grej av det. Istället för att bara ta på jacka och sköna skor och gå ut och gå.
Jag ska aldrig mer förakta en vanlig promenad i icke-svett-tempo. Helst inte om det blir en varje kväll i veckan. Skönt, och nyttigt.
Nu ska jag sova.
I morgon kanske jag orkar blogga om att jag haft en bra dag idag. Trots en jobbig sak som jag hade kunnat vända till en riktig jordengårunder-sak. Den jobbiga saken är inte ur världen än och risken finns att jorden går under i morgon istället. Men jag ska försöka att tänka att det inte är mitt fel i så fall.
Inställning. Det handlar om inställning. Jag är bara inte så himla bra på det. Om det inte handlar om att ställa in sig på något negativt.
Jag fick beröm av chefen också. Och jag valde att inte tolka in för mycket i det, utan bara konstatera att hon har rätt. Jag blev glad såklart, men inte så där galet jag ska jobba ihjäl mig-glad. Utan mer coolt glad. Och ett ja, jag vet-glad.
I morgon fortsätter det. Kanske hinner jag med mina arbetsuppgifter också. De där fasta som bara måste göras, förutom alla oförutsädda som bara måste i panik-göras.
Maj gadd, tar det aldrig slut?
.
Det är stilla och det är tyst. Skönt.
Jag har varit ute och gått de sista sextonhundra stegen för att komma upp i 12000. Det är ju jätteskönt att komma ut och gå i sakta mak på kvällen. Att jag inte upptäckt det förut? Bara för att det alltid handlat om träning. Att gå ut och fingå är för mesar - jag ska powerwalka. Och då måste jag ta på mig träningskläder och pulsband och göra en jättestor grej av det. Istället för att bara ta på jacka och sköna skor och gå ut och gå.
Jag ska aldrig mer förakta en vanlig promenad i icke-svett-tempo. Helst inte om det blir en varje kväll i veckan. Skönt, och nyttigt.
Nu ska jag sova.
I morgon kanske jag orkar blogga om att jag haft en bra dag idag. Trots en jobbig sak som jag hade kunnat vända till en riktig jordengårunder-sak. Den jobbiga saken är inte ur världen än och risken finns att jorden går under i morgon istället. Men jag ska försöka att tänka att det inte är mitt fel i så fall.
Inställning. Det handlar om inställning. Jag är bara inte så himla bra på det. Om det inte handlar om att ställa in sig på något negativt.
Jag fick beröm av chefen också. Och jag valde att inte tolka in för mycket i det, utan bara konstatera att hon har rätt. Jag blev glad såklart, men inte så där galet jag ska jobba ihjäl mig-glad. Utan mer coolt glad. Och ett ja, jag vet-glad.
I morgon fortsätter det. Kanske hinner jag med mina arbetsuppgifter också. De där fasta som bara måste göras, förutom alla oförutsädda som bara måste i panik-göras.
Maj gadd, tar det aldrig slut?
.
Skenet berdar
Jag är full av energi idag, men inte en härligt positiv sådan utan en tvångsmässigt stressrelaterad. Men det ska väl en fyratusenstegspromenad råda bot på hoppas jag.
En sådan där igen, må(ngest)ndag
Så var det måndag morgon igen.
Dock att den här måndagen känns mycket bättre än den förra. Då var jag nära att börja gråta hela tiden. Det måste vara något med hormonerna alltså. Jag ska snart oh hemska tanke byta min hormonspiral. Det är fem år sen sist och jag minns inte om jag bloggade för fem år sen eller inte. Nej det gjorde jag inte. Jag började blogga i samband med att vi skulle bygga hus.
Ah. Då har jag ett blogginlägg att skriva nästa gång jag inte vet vad jag ska skriva om: Den försvunna hormonspiralen.
Fy. Det var ingen rolig tid.
Fast det var inte mycket som var särskilt roligt under tiden mina barn var riktigt små. Hemskt att säga, men så var det. Fast det var otroligt mysigt att ha små barn att pussa på. Jag hade nämligen världens finaste barn. Och har fortfarande.
Ni andra som har barn må tycka att ni har världens vackraste barn, men ni ska bara veta hur underbara (underbarast) mina är!
Nu ska jag fortsätta jobba och så ska jag fortsätta ha en inte fullt så förskräcklig måndag.
Vi hörs säkert senare. Jag har massor att skriva om idag! Tyvärr har jag massor av jobb att fylla tiden med.
söndag 20 november 2011
Och nu...
Nu rullar de stora frågorna in. De som lyder: vad ska jag bli när jag blir stor; är det verkligen det här jag vill göra; vill jag göra något annat istället; är jag inne i en fas just nu eller är det bestående ...
De övergår i Vem är jag. Vad vill jag. Vart vill jag. Vart är jag på väg, och vill jag dit?
Det är söndag kväll och då kommer de där funderingarna. Eller nej, de kommer inte då, ty de finns hela tiden, men de blir extra påtagliga.
Jobbigt.
Varenda söndag samma visa.
Vad ska jag göra åt mig själv?
.
De övergår i Vem är jag. Vad vill jag. Vart vill jag. Vart är jag på väg, och vill jag dit?
Det är söndag kväll och då kommer de där funderingarna. Eller nej, de kommer inte då, ty de finns hela tiden, men de blir extra påtagliga.
Jobbigt.
Varenda söndag samma visa.
Vad ska jag göra åt mig själv?
.
Bloody sunday
Usch för söndagar.
Fast det känns rätt ok att gå och jobba i morgon ändå. Har en bra period just nu antar jag. Men, vi vår väl se, i morgon, måndag... då kanske jag rasar igen.
Tjejmiddagen igår var precis lika rolig och mysig som jag var inställd på att den skulle bli!
Jag fick ihop mina tolv tusen steg också. Idag ska jag snart gå ut och gå lika många igen. Ska bara dricka mitt kaffe och äta min Dajm först.
Förkylningen är inte så värst mycket bättre, men inte sämre heller, men jag är trött. Ska kanske inte gå på något styrkepass den kommande veckan. Ska kanske låta kroppen återhämta sig ordentligt först. Men jag vill ju träna ju!!!
Måste fundera ut vad jag vill med mitt liv också. Känns viktigt att jag gör det inom en inte alltför lång framtid. Vad vill jag göra och vilken strategi ska jag lägga upp. Och det är just det där med strategi som stjälper hela lasset - jag är ju inte strategisk, alls. Ni som spelar Wordfeud med mig förstår vad jag menar.
Fast det känns rätt ok att gå och jobba i morgon ändå. Har en bra period just nu antar jag. Men, vi vår väl se, i morgon, måndag... då kanske jag rasar igen.
Tjejmiddagen igår var precis lika rolig och mysig som jag var inställd på att den skulle bli!
Jag fick ihop mina tolv tusen steg också. Idag ska jag snart gå ut och gå lika många igen. Ska bara dricka mitt kaffe och äta min Dajm först.
Förkylningen är inte så värst mycket bättre, men inte sämre heller, men jag är trött. Ska kanske inte gå på något styrkepass den kommande veckan. Ska kanske låta kroppen återhämta sig ordentligt först. Men jag vill ju träna ju!!!
Måste fundera ut vad jag vill med mitt liv också. Känns viktigt att jag gör det inom en inte alltför lång framtid. Vad vill jag göra och vilken strategi ska jag lägga upp. Och det är just det där med strategi som stjälper hela lasset - jag är ju inte strategisk, alls. Ni som spelar Wordfeud med mig förstår vad jag menar.
lördag 19 november 2011
Treo eller
Om en och en halv timme ska jag vara hos en kompis på tjejmiddag. Innan dess ska jag helst ha duschat, sminkat mig, fixat håret (as if that's gonna happen!), piggnat till. Funderar på att ta mig en Treo faktiskt. Jag vet att det inte är bra och att man kan bli beroende. Men va fan, jag dricker ju mer vin än jag dricker Treo så någon gång i kvartalet kan det väl vara hänt? Ja, det kan det.
Tjejmiddag - det ska bli så kul! Det händer tyvärr för sällan att vi har sådana nu för tiden, med alla män och barn som måste lämna bilden för en kväll.
Häpp! Häpp! Hopp ur soffan! In i duschen!
.
Tjejmiddag - det ska bli så kul! Det händer tyvärr för sällan att vi har sådana nu för tiden, med alla män och barn som måste lämna bilden för en kväll.
Häpp! Häpp! Hopp ur soffan! In i duschen!
.
Borde jag skämmas?
Inte har jag borstat håret heller.
Hälsn. Partyopinglan.
fredag 18 november 2011
Näe alltså
Kill i näsa och svalg, igen. Igen! Suck pust stön. Är det för att jag fick massage igår, och körde ett för mig ovanligt hårt pass igår kväll?
Ska hem och bara slappa nu. Bara bara slappa. Guuud vad skönt.
Om jag har träningsvärk? Eh ja.! Skönt. Men i morgon är den nog rätt jobbig. Men det är det värt.
torsdag 17 november 2011
Om jag orkade skriva...
Maj gadd, vilket pass! Jag tror jag är kär i instruktören! Vilken tjej! Vilken energi och kämparglöd hon förmedlade till oss andra (i alla fall mig). När passet nästan var slut fick jag lust att börja gråta helt plötsligt; av glädje och tacksamhet för att jag fixade det! Min armbåge fixar det!
Nu är det ju väldigt lite vikt jag lägger på, som mest kör jag 4,5 kg per sida. Men jag är inte starkare än så just nu. Jag är körd i botten. Ok, mina ben är ganska starka och hade jag vågat (för armbågen) hade jag lagt på mer vikt just vid benkörningen, men överkroppen och armarna. Herrejättegud vad svag jag är. Men det har sina orsaker och jag försöker att inte tänka så mycket på att jag är liten och tanig och ser svajig ut när jag ser mig själv i spegeln på passet. Gaaaah! Men idag var jag i alla fall inte ensam om att ha bara två av de minsta vikterna på stången när det var överarmsträning, det var en tjej till! Inte för att det spelar jättestor roll, men en liten roll spelar det. Vill ju inte vara ensam sämst ...
Om jag orkar ska jag ta mig till duschen och förhoppningsvis även klara av att tvätta håret. Bäst att göra det innan träningsvärken sätter in.
.
Nu är det ju väldigt lite vikt jag lägger på, som mest kör jag 4,5 kg per sida. Men jag är inte starkare än så just nu. Jag är körd i botten. Ok, mina ben är ganska starka och hade jag vågat (för armbågen) hade jag lagt på mer vikt just vid benkörningen, men överkroppen och armarna. Herrejättegud vad svag jag är. Men det har sina orsaker och jag försöker att inte tänka så mycket på att jag är liten och tanig och ser svajig ut när jag ser mig själv i spegeln på passet. Gaaaah! Men idag var jag i alla fall inte ensam om att ha bara två av de minsta vikterna på stången när det var överarmsträning, det var en tjej till! Inte för att det spelar jättestor roll, men en liten roll spelar det. Vill ju inte vara ensam sämst ...
Om jag orkar ska jag ta mig till duschen och förhoppningsvis även klara av att tvätta håret. Bäst att göra det innan träningsvärken sätter in.
.
Morgon
Det blir en bra dag idag. Bara en sådan sak som att jag vaknar innan klockan och inte känner stress i hela kroppen (?!).
onsdag 16 november 2011
Go' kvällen
Om ni såg mig nu skulle ni backa ut här lika fort som ni kom in.
Håret, till att börja med, är så fult. Luggen (det eviga sorgebarnet) är så.... äh, jag orkar inte ens försöka beskriva. En stor ful svordom gör sig bättre.
Ansiktet. Ögonen svullna och sneda. Och lite rödsprängda. Dags för Clear Eyes snart kanske? Och en munsår på överläppen som är svart. Sårskorpa. Jag får inte gapa för stort eller le för då spricker det och då rinner blodet. Usch.
Däremellan har jag en ful näsa och bleka kinder. Den senaste veckan har jag inte orkat kleta på tillräckligt med smink heller. Inte för att jag blir så mycket snyggare, men jag blir i alla fall lite mindre ful.
Det enda som jag är rätt nöjd med är nog rumpan. Eller faktiskt hela kroppen. Inte för att jag tycker att det är så roligt att se ut som en tonårskille i kroppen (som någon faktiskt har sagt till mig en gång), men jag har inte många kilo att släpa på och jag känner mig rätt smidig och hyfsat lättränad.
Med smidig menar jag att jag inte har några krämpor och att jag har lätt för att springa och så, jag menar inte att jag inte är klumpig, för det ska gudarna veta att jag är. Jag har ett nytt stort mörkt blåmärke på låret t.ex. Ingen aning varifrån det kommer, men något hårt hörn någonstans.
Nähä, jag har lite drygt tre tusen steg att gå, så hejdå för en stund!
.
Håret, till att börja med, är så fult. Luggen (det eviga sorgebarnet) är så.... äh, jag orkar inte ens försöka beskriva. En stor ful svordom gör sig bättre.
Ansiktet. Ögonen svullna och sneda. Och lite rödsprängda. Dags för Clear Eyes snart kanske? Och en munsår på överläppen som är svart. Sårskorpa. Jag får inte gapa för stort eller le för då spricker det och då rinner blodet. Usch.
Däremellan har jag en ful näsa och bleka kinder. Den senaste veckan har jag inte orkat kleta på tillräckligt med smink heller. Inte för att jag blir så mycket snyggare, men jag blir i alla fall lite mindre ful.
Det enda som jag är rätt nöjd med är nog rumpan. Eller faktiskt hela kroppen. Inte för att jag tycker att det är så roligt att se ut som en tonårskille i kroppen (som någon faktiskt har sagt till mig en gång), men jag har inte många kilo att släpa på och jag känner mig rätt smidig och hyfsat lättränad.
Med smidig menar jag att jag inte har några krämpor och att jag har lätt för att springa och så, jag menar inte att jag inte är klumpig, för det ska gudarna veta att jag är. Jag har ett nytt stort mörkt blåmärke på låret t.ex. Ingen aning varifrån det kommer, men något hårt hörn någonstans.
Nähä, jag har lite drygt tre tusen steg att gå, så hejdå för en stund!
.
tisdag 15 november 2011
Om det ändå vore ord
12391 steg.
Plus härifrån och till sängen, via badrummet.
I morgon ska jag försöka dra ner på mitt tempo, tänka att jag faktiskt klarar mer än jag tror och försöka se positivt på tillvaron.
Ikväll gick livet nästan under för att jag inte hittar min Filofax. I den har jag inlogguppgifter för att köpa Aloe Vera-juice som jag måste (bara måste!) ha. Tills jag kom på att jag kunde be att få nya inlogg. Det fick jag. I vändande mail. Då ljusnade livet något.
Tur att jag inte har värre bekymmer än så. Men att min arm surrar igen känns inte helt bra förstås. Heltid. Jag är inte gjord för att jobba heltid.
.
Plus härifrån och till sängen, via badrummet.
I morgon ska jag försöka dra ner på mitt tempo, tänka att jag faktiskt klarar mer än jag tror och försöka se positivt på tillvaron.
Ikväll gick livet nästan under för att jag inte hittar min Filofax. I den har jag inlogguppgifter för att köpa Aloe Vera-juice som jag måste (bara måste!) ha. Tills jag kom på att jag kunde be att få nya inlogg. Det fick jag. I vändande mail. Då ljusnade livet något.
Tur att jag inte har värre bekymmer än så. Men att min arm surrar igen känns inte helt bra förstås. Heltid. Jag är inte gjord för att jobba heltid.
.
Näe
Om det ska fortsätta i det här vansinniga tempot på jobbet blir jag tvungen att söka mig någon annanstans. Tror jag. Men det kan också vara en tillfällig svacka.
Det känns inte som att det finns tid för att få hjälp och stöttning heller. Det är nog det som är det värsta.
Stressen gör att jag håller på att få ont i min arm också, och hur ska jag då kunna skriva min bok??
Nu ska jag gå ut och gå fyra tusen steg, sen ska jag duscha och lägga mig. I morgon vaknar jag förhoppningsvis med ett gladare humör.
Det är en stressig period på jobbet nu, alla känner nog som jag just nu, men det är en klen tröst.
.
Det känns inte som att det finns tid för att få hjälp och stöttning heller. Det är nog det som är det värsta.
Stressen gör att jag håller på att få ont i min arm också, och hur ska jag då kunna skriva min bok??
Nu ska jag gå ut och gå fyra tusen steg, sen ska jag duscha och lägga mig. I morgon vaknar jag förhoppningsvis med ett gladare humör.
Det är en stressig period på jobbet nu, alla känner nog som jag just nu, men det är en klen tröst.
.
måndag 14 november 2011
This blog goes stegräknarblogg
Från och med i morgon börjar vi med stegräknartävling på jobbet. Den pågår till och med den 15 juni. JUNI! Hur ska man orka hålla motivationen uppe så länge? Eller så blir det en livsstil. Hoppas det.
Några på jobbet, i min grupp, är motvilliga och ville inte vara med men vår chef tvingade alla. Det var nog bara jag som tyckte att det var kul på riktigt. Jag går ca 5-6000 steg en normal dag, och då har jag ändå fått tänka lite extra på att just gå, så för mig blir det en utmaning. 12000 steg om dagen ska jag gå.Helvete.
Vi kommer dock få omvandla annan träning till steg vilket är tacknämligt. Synd att inte hushållsarbete kunde omvandlas också. Många steg skulle det bli i så fall.
Så, jag går och lägger mig nu. Eller snart. Ska först göra alla ska bara-saker.
.
Några på jobbet, i min grupp, är motvilliga och ville inte vara med men vår chef tvingade alla. Det var nog bara jag som tyckte att det var kul på riktigt. Jag går ca 5-6000 steg en normal dag, och då har jag ändå fått tänka lite extra på att just gå, så för mig blir det en utmaning. 12000 steg om dagen ska jag gå.
Vi kommer dock få omvandla annan träning till steg vilket är tacknämligt. Synd att inte hushållsarbete kunde omvandlas också. Många steg skulle det bli i så fall.
Så, jag går och lägger mig nu. Eller snart. Ska först göra alla ska bara-saker.
.
Av två onda ting
Väljer just nu mellan att hänga tvätten eller gå och duscha.
Pest. Kolera.
För nej, jag ska inte duscha i morgon bitti. No. Nu.
Pest. Kolera.
För nej, jag ska inte duscha i morgon bitti. No. Nu.
Ikväll tänder jag ett ljus, och jag gråter
Jag fick beskedet på telefon i morse att en fd kollega gått bort. Hon hade varit sjuk i cancer en tid. Trots att vi jobbade på samma företag i många år kan jag inte säga att vi lärde känna varandra särskilt väl, så någon saknad känner jag inte, däremot stor sorg.
Hon var runt 45 och efterlämnar sig två tonårsbarn. Barnen var hennes allt. Hon var ensamstående. Hennes familj bestod av en mamma och en syster, båda bosatta i USA. Kanske hade hon någon släkting kvar i Danmark, men såvitt jag vet hade hon inte många människor omkring sig. Ingen särskild kontakt med barnens pappa heller.
Det är så himla sorgligt. Jag tänker på hennes två barn. Vad händer med de nu? Får pappan vetskap om vad som hänt, och kommer han ta något ansvar? Har de någon farmor och farfar som bryr sig? Blir det de sociala myndigheterna som får ta sig an barnen och får de komma till samma familj eller blir de splittrade? Har de någon att prata med? Tänker någon på barnen och deras sorg och känslor? Jag vet att deras mormor varit hos dem ett tag nu när deras mamma legat på sjukhus, men hur länge kan hon stanna? Hon har ju sitt liv, någon helt annanstans. Och hur mår hon idag? Att se sin egen dotter tyna bort och dö och lämna två barnbarn mer eller mindre föräldralösa kan ju inte vara lätt. Hur orkar man stå vid sidan om det?
Hur tänkte hon själv, där i slutet, min kollega? Att bli ombedd att skriva sitt testamente ... att behöva inse att man snart kommer att dö. Att man inte kommer få se sina barn växa upp, inte träffa sina barn mer, inte få krama dem, inte finnas där för dem, inte få se dem komma hem med sina betyg, sina pojk- och flickvänner, inte få uppleva dem få sina första jobb, flytta hemifrån, förlova sig, gifta sig ...
Hur känner man i det ögonblicket? Vad tänker man? Får man inte fruktansvärd panik? Står man ens ut med den ångesten det måste ge?
Jag klarar knappt att tänka på det. Jag gråter och förbannar den hemska sjukdomen som drabbar så många människor idag. Måtte det finnas ett liv efter detta och en plats som verkligen är paradiset på jorden. Så att man vet att det var värt att dö ifrån dem man älskar.
.
Hon var runt 45 och efterlämnar sig två tonårsbarn. Barnen var hennes allt. Hon var ensamstående. Hennes familj bestod av en mamma och en syster, båda bosatta i USA. Kanske hade hon någon släkting kvar i Danmark, men såvitt jag vet hade hon inte många människor omkring sig. Ingen särskild kontakt med barnens pappa heller.
Det är så himla sorgligt. Jag tänker på hennes två barn. Vad händer med de nu? Får pappan vetskap om vad som hänt, och kommer han ta något ansvar? Har de någon farmor och farfar som bryr sig? Blir det de sociala myndigheterna som får ta sig an barnen och får de komma till samma familj eller blir de splittrade? Har de någon att prata med? Tänker någon på barnen och deras sorg och känslor? Jag vet att deras mormor varit hos dem ett tag nu när deras mamma legat på sjukhus, men hur länge kan hon stanna? Hon har ju sitt liv, någon helt annanstans. Och hur mår hon idag? Att se sin egen dotter tyna bort och dö och lämna två barnbarn mer eller mindre föräldralösa kan ju inte vara lätt. Hur orkar man stå vid sidan om det?
Hur tänkte hon själv, där i slutet, min kollega? Att bli ombedd att skriva sitt testamente ... att behöva inse att man snart kommer att dö. Att man inte kommer få se sina barn växa upp, inte träffa sina barn mer, inte få krama dem, inte finnas där för dem, inte få se dem komma hem med sina betyg, sina pojk- och flickvänner, inte få uppleva dem få sina första jobb, flytta hemifrån, förlova sig, gifta sig ...
Hur känner man i det ögonblicket? Vad tänker man? Får man inte fruktansvärd panik? Står man ens ut med den ångesten det måste ge?
Jag klarar knappt att tänka på det. Jag gråter och förbannar den hemska sjukdomen som drabbar så många människor idag. Måtte det finnas ett liv efter detta och en plats som verkligen är paradiset på jorden. Så att man vet att det var värt att dö ifrån dem man älskar.
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
