Vilken dag som helst nu

Nu är det hög tid att så luktärter om man vill ha tidig blomning. 

Men eftersom jag älskar att ha blommor långt in på sensommaren och hösten väntar jag gärna tills det är dags att direktså på växtplatsen. Fast några, eller ganska många, kommer jag att förså inomhus eftersom det är så himla roligt!

Längtar såå efter att börja arbeta i trädgården. Igår ska jag försöka mig på täckodling. Kanske. Eller så kör jag med den traditionella med riktig jord. Men jag gillar kombinationen använda sig av befintliga trädgårdsmaterial och odling. Fast först av allt behöver vinterkylan vika hädan.

Jag vet åtminstone vad jag inte ska bli

Konstnär. I alla fall inte om jag tänker mig en viss framgång och ha det som inkomst.

Den för mig eviga frågan ...

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Jag vet inte och har aldrig vetat. Jo, när jag var liten ville jag bli kirurg (!) eller sjuksköterska. Sedan blev jag plötsligt väldigt rädd för blod. Och jag hatar sjukhus.

Men behöver man verkligen bli något? Kan man inte få bara vara och vara nöjd med det? Jobba några timmar om dagen med något enkelt och lägga krutet på sina fritidsintressen istället? Som att skriva en roman till exempel. Jag funderar skarpt på att testa det. För att det är vad jag vill, åtminstone just nu.

Men det är det här med försörjning tills jag är en bästsäljande författare (I wish!). Vill ju gärna göra något som jag tycker känns kul och som inte suger all min energi under tiden.

Och inte bara middag ...!

Igår var jag ju som jag skrev om på tjejmiddag (fortfarande glad och lycklig över det) och idag - efter att ha legat på soffan och läst i flera timmar - följde jag med maken till vår snygga innebandyhall för att se när Landvetter Wings spelade kvalmatch till Allsvenskan. Spännande och rolig match som till slut slutade 6-6.

Först ledde hemmalaget med två mål men efter ett tag ledde bortalaget med lika många, och tiden började bli knapp. Men då hämtade Wings in och strax innan matchen var slut gjorde de ett kvitteringsmål och det slutade oavgjort. Om en vecka blir det bortamatch, men den kommer jag inte att se. Men jag tänker hålla tummarna för att de spelar minst lika bra som idag och vinner och får spela i Allsvenskan!

 

Det var inte menat att jag skulle blogga om matchen men nu blev det tydligen så. 

Det jag skulle berätta var att jag varit iväg, utanför huset, och vistats bland folk och annat oväsen - och jag gillade det! (Att jag tycker om att titta på innebandy visste jag, men att jag orkade ut två dagar i rad förvånade mig lite. Och överraskade glatt. Tack till Tostrex och mitt serotoninhöjande pulver!)

Lite mindre utmattad, lite mer glädjekänsla och en tjejmiddag

Igår var det tjejmiddag. En av mina äldsta vänner - kanske rent av den äldsta* - bjöd in till middag för att fira en bra sak med en annan av våra äldsta vänner ... 

Förvånansvärt nog blev jag överlycklig - kanske mest för att jag faktiskt orkade se fram emot middagen - lång story om utmattning på gränsen till håglös ... 

Inte heller vaknade jag med migrän igår, vilket annars är ganska vanligt just på lördagar. 

Hur som helst. Middagen blev så himla trevlig och mysig och vi pratade och skrattade. Det finns en hel del minnen när man känt varandra sedan tio-tolvårsåldern. 

Visst blev jag trött och sömnig på kvällen, helst som jag varit vaken sedan 05, men inte värre än att jag gäspade frekvent, men det kan man stå ut med. Är så glad att jag orkade och att jag ville och att jag kunde.

Att det var med lättsamma människor hjälpte såklart till. Tio främlingar hade jag inte velat lägga tid och energi på. 

Tänker så småningom att jag ska styra upp en egen tjejmiddag. För att jag verkligen vill och faktiskt orkar.

*Vi blev kompisar när vi flyttade in bara ett stenkast från varandra. Mellan våra två hus låg en liten sommarstuga, "Estländarns", eftersom de kom från Estland. Framför deras stuga gick en stig som vi brukade ta. Skogen var verkligen inte stor men när det var mörkt hann man tänka många läskiga tankar innan man kommit hem. Vi flyttade in sommaren -76 och det skulle inte förvåna mig om vi började leka lite försiktigt redan den sommaren. I så fall har vi känt varandra i drygt 26 år. Strax därefter lärde jag även känna vännen som vi firade igår. Hon bodde ytterligare några fler stenkast bort. 

Jösses vad tiden går fort. 

 

I sökandet efter en bättre plats

I förra inlägget (här) skrev jag lite om hur jag liksom tappat bort mig själv i dessa 'nya tider'. Jag har inte funnit mig själv eller min plats, men har lite att tillägga:

Jag håller på att bli lite piggare än tidigare. Alltid något. Tack vare testosteron och en essentiell aminosyra som jag inte minns namnet på just nu, som främjar sömnen. 

Är faktiskt såpass pigg och glad att jag orkar följa med på tjejmiddag ikväll - och det gläds jag åt något enormt! Så kul. Dels för att det är ett fantastiskt gäng, dels för att jag faktiskt orkar! Det är så många gånger jag tackat nej på grund av att jag inte haft ork.

Och nu när jag ändå har lite ork ska jag försöka hitta min plats i detta nya.

Vem är jag i detta nya?

Tider förändras och tillvaron blir inte som den brukade vara ... Vem är jag när jag inte längre har barn som behöver mig? Vad kan jag och framför allt - vad vill jag?

Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer våra barn att flytta hemifrån ... en av dem kanske redan till hösten om saker och ting faller på plats och vill sig väl. Nästa flyttar om kanske drygt ett år och den tredje flyttar om ungefär fyra år. Men fyra år går fort! Om jag tänker tillbaka fyra år i tiden har inte jättemycket tid passerat.

Mina omsorger behövs inte, även om jag behövs på annat sätt för mina barn. Jag har mer tid till mig själv (på gott och ont) och jag behöver klura ut vad jag vill med mitt liv.

Eller måste jag? Nej, inte för sakens skull, utan för att jag vill. Just nu befinner jag mig på en plats där jag inte riktigt trivs. Jag klagar för det mesta över platsen. Är inte nöjd och inte glad. Och jag vill inte vara en gnällig person. Trivs man inte får man göra något åt saken. Antingen se till att man trivs eller flytta på sig. 

Så nu försöker jag hitta en plats där jag passar in, och där jag kommer att trivas med tillvaron och - inte minst - mig själv. 

Något som borde vara spännande och kul men som bara känns motigt och fel.

Helgen som försvann

Gårdagen försvann i ett brus av migrän ... totalt meningslös lördag. 

Idag har varit bättre men jag har varit slö, men jag tänker att det får man vara. Och det kanske man behöver vara?

I eftermiddags/kväll var vi hos mina föräldrar och åt middag. Så gott och mysigt! Och två av tre barn hängde med.

Nu ska det sovas - oh gud så skönt - och om några timmar börjar vardagens slit igen. Vad fasen? 

Det är för många vardagar i veckan och för få helgdagar. Vänligen fixa detta, någon!

Vädret, vad hände?

Det kom snö, och sedan kom det ännu mer snö. De senaste dagarna har jag skottat mer än jag gjort på hela vintern. Inte kul och inte skönt.

Våren får gärna komma tillbaka. Jag vill ha torr asfalt.

Ett steg fram och två tillbaka

Mitt skrivande ... idéer, idétorka, skrivkramp och våndor - the never ending story. Men idag kom det en idé på hur jag kan utveckla manuset. 

Jag ska förlänga storyn i början, istället för att försöka hitta på fler saker som ska hända härnäst. Det är därför jag har kört fast, för att allt intressant redan har hänt. 

Nu återstår "bara" att komma på vad som ska hända innan nuvarande manuset tar vid. 

Men ingen har väl påstått att det ska vara lätt att skriva en bok? Eller?

Måndag med stökigt väder

När jag gick hemifrån i morse var det blå himmel och nästan lite vårkänsla i luften, bortsett från att det var iskallt. Enligt min väderapp skulle det vara okej väder hela dagen så jag tog på mig sneakers ...

Ett par timmar senare drog det in mörka moln och strax därefter började det vräka ner snö. 

När jag gick hem började det klarna upp och bli soligt igen, men snö på marken. 

I morgon blir det till att ta kängor, eftersom de varnar för snö och vind. Men som vanligt när de varnar brukar det inte bli särskilt illa ...

Nöjd med min strategi

När våren kommer - äntligen - är lusten stor att börja greja i trädgården och växthuset, och då är det så himla bra att jag har sparat städandet som jag förr brukade ta itu med på hösten. För nu är det plötsligt roligt att tömma krukor på gammal jord och klippa ner det sista av de vissnade plantorna från i fjol. Jag har staplat alla stora krukor i varandra och fått lite mer plats att röra mig på.

Det som är kvar att göra är allt finlir såsom att sopa golvet, slänga skräp och trasiga saker och tvätta av glasrutorna (är väl det som är minst kul men i år måste det göras). Underbart varmt och skönt i växthuset idag, så ljuvligt.

Välkommen våren - du är efterlängtad!

Hejdå vintern!

Första mars idag. Vårmånad och dagen till ära vårlikt väder. 

Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag våren. När jag var yngre var våren bara en lång transportsträcka fram till sommaren. Visst, jag kunde uppskatta att det kom fina vårblommor och blev grönt på träden men jag såg inte den magiska skönheten som jag gör nu. 

Nu kan jag bli överlycklig bara av tanken på snödroppar, vitsippor och den vackra skira grönskan; humlornas surr och citronfjärilar som fladdrar. Åh! Ge mig! Jag behöver och vill ha sol och vårvärme, torr asfalt och glada människor.

Inte ens jag fattar vad jag menar

I mitt förra inlägg antydde jag saker och om dessa skulle jag kanske berätta i helgen. Det är bara det att jag inte minns vad det var för saker jag funderade på. Det är tydligen inte bara ork som fattas mig. Suck.

Aja. Vad händer i mitt liv? Inte mycket. Jag jobbar, klagar, gnäller, suckar och gäspar. Och ibland lagar jag mat och då suckar jag ännu djupare. 

Jag försöker träna någorlunda regelbundet. Målet är tre gånger i veckan - måndag, onsdag och fredag - men hittills har det inte blivit av. Är det inte huvudvärk som hindrar mig så är det något annat. Men jag kommer oftast upp i 10 000 steg varje vardag och det är bättre än inget. 

Tyvärr lämnar jag jobbet med huvudvärk nästan varje dag ... Vet inte hur jag ska förhålla mig till det? Ibland älskar jag mitt jobb men det vilar lite för stort ansvar på just mig just nu. Visst, jag kan välja att backa i många situationer (och det gör jag) men det är inte jag att inte göra ett bra jobb hela tiden. 

Kanske är jag inte rätt person för svensk skola? Jag är för gammaldags och lite väl förtjust i ordning och reda. 

Kanske är jag även lite för resultatinriktad för att jobba med det jag gör? Jag vill gärna ge av mig själv men samtidigt få något tillbaka. (Inte för att jag inte får det, för det får jag ofta, men inte tillräckligt.)

Vågskålarna väger väldigt ojämnt.

Har man inget snällt att säga bör man vara tyst?

Och har man inget trevligt att blogga om får det vara.

Det är inte att det inte finns saker att blogga om, det är bara det att det inte är roligt just nu ... av olika orsaker. Jag kanske återkommer till det i helgen. Om jag har ork eller lust. Framför allt ork, för det är den som fattas mig just nu. Tyvärr.

Skrivdag

Efter mitt skrivmaraton under julledigheten har det inte blivit något skrivet alls de senaste veckorna. Jobbet har tagit den mesta orken, något jag börjat se över och försöka ändra på, och skrivkrampen har fått bre ut sig. Men häromkvällen kom jag att tänka på några idéer och idag skrev jag ett nytt förstakapitel. Det tidigare får funka som andrakapitel. Tror att det kan bli bra. (Eller så bra som ett första utkast kan bli, i all sin eländighet.)

Åtminstone känns det bra att vara lite produktiv igen. Nästa sak att ta sig an den här soliga, vintervita lördagen är tvättstugan. 

Vintervitt igen

Igår vaknade vi till ett vinterlandskap igen. Flera centimeter hade fallit under natten och tidiga morgonen. Väldigt vackert men inte jättekul med alla snöbollskrig som eleverna inte får ha på skogården. Och eftersom jag är ute varje rast finns det risk att jag måste tjata. 

Jag brukar be dem gå till andra sidan huset och kasta, och de som inte vill bli utsatta för snö håller sig därifrån. Klart som bara den att barn vill kasta snöbollar!

Men idag är det lördag och jag behöver inte ägna mig åt något jobb, utan ska bara ta det lugnt och skriva lite, tvätta lite och äta chips. 

Ikväll blir det Melodifestivalen och enligt yngsta dottern är det obligatorisk närvaro. Jag måste alltså titta på människor som sjunger.

Men vad är detta?!

Varför känns det som att jag har en förkylning på gång, IGEN. Jag var ju nyss sjuk! Orkar inte med en omgång till. Orkar inte!

 

Hoppas verkligen att det beror på för lite och för dålig sömn. Vaknade 04:07 i morse. Får lägga mig tidigt ikväll och hoppas att jag sover bra i natt. Måste hålla mig frisk. Min ekonomi kräver det och "min" elev kräver det också. 

Det har varit stressigt ett tag men jag tycker att jag blivit bättre på att hantera stressen. Eller så lurar jag mig själv? Och även om jag blivit bättre tar det kanske ett tag innan de inre stressnivåerna sjunker. (Såklart.) Jag får helt enkelt ha tålamod. Ta det lugnt och vara lite långsam. Och andas. 

A n d a s .

Frisk men med migrän

Varenda dag den här veckan har jag lämnat jobbet med huvudvärk. Och kommit till jobbet med huvudvärk. I tisdags trodde jag att huvudet skulle explodera innan jag kom hem och fick tryckt i mig en migränspray. 

Inte kul.

Men jag jobbar på att få ner stressen under arbetsdagarna. (Plats för gapskratt.) Det går sådär. Jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att inte ta åt mig av saker som stör mig. Men på måndag ska jag prata med rektorn om en annan sak och tänker då ta upp arbetssituationen också. Något måste göras, det behöver bli ändring.

Hur som helst. Idag behöver jag inte medicin men har fått ta det lugnt, hoppat över en trevlig promenad med sällskap och fika för att orka gå på kalas om ett tag. Trist att behöva välja bort saker bara. 

Men vi går mot ljusare och behagligare tider. I alla fall väder- och årstidsmässigt. Alltid något.

Frisk igen!

Förkylningen gav med sig till slut. Nu är jag bara lite trött och snuvig men ingen feber, ingen jobbig huvudvärk. Lite trött och öm i ryggslut och rumpa efter att ha legat och halvlegat dygnet runt sedan måndags eftermiddag. Nåja, kunde varit värre.

Igår åkte jag med på en kort sväng till Ikea och Lager157 och det resulterade i nya gardiner och ett gäng väldig prisvärda toppar. Trevligt! Maken har hjälpt till att byta gardiner här hemma så nu är det nästan overkligt ljust plötsligt. Men det kan också vara för att solen plötsligt dök upp på himlen igen. Hopp om livet, hopp om en ljusare tid!

Drabbad av tidernas förkylning

Natten till tisdag smög sig halsont och täppt näsa på. Och tillsammans med en tilltagande huvudvärk och feber var den ett faktum - Förkylningen from hell.

Ni minns säkert reklamen med den förkylde mannen? "Ni kvinnor pratar om att föda barn, men när en man är riktigt förkyld ..." eller något i den stilen. Jag är den mannen. Ynklig som få.

Hur som helst. Natten till idag, torsdag, sov jag äntligen bra igen och kände mig hyfsat pigg när jag vaknade. Ögonen sved och värkte inte längre, huvudet gjorde inte alls lika ont och febern hade gått ner rejält. Så himla skönt!

Duschade. Och mer än så orkade jag inte. Så det var tur att det fanns goda rester att värma till middag idag.

Att vara förkyld och ha feber är verkligen inte min grej, så nu hoppas jag att jag slipper liknande elände för lång tid framöver. (Ska ta bättre hand om mig också. Bara ska.)

Tränat lite smått i år

Träningsåret har smugit igång och idag blev det mitt tredje pass för året. En ganska snabb PW. 

Jag har haft problem med en ömmande hälsena från och till, och för ett antal år sedan (4, 5?) hade jag hälsporre. Har sedan dess kört djupa tåhävningar i perioder - när hälsenan varit öm och sedan har jag glömt bort att göra dem när senan känts bra ... Dum man är som inte bara fortsätter.

I somras i Spanien blev den såklart öm igen, eftersom jag inte hade gjort tåhävningar på ett tag och sedan ökade träningsmängden lite för snabbt. (Såklart, suck.)

Halva hösten har jag gått ganska mycket på jobbet, inte sällan kommit upp i 10-12 000 steg varje vardag, så jag tänker att jag har vant benen och hela kroppen vid promenader. Och nu i mellandagarna har jag tagit det ganska lugnt bortsett från några promenader med inslag av löpning. Och löpningen har känts bra! 

Jag ska försöka hålla i detta och inte bli för ivrig ... Hälsenan (och alla andra delar) måste hålla! Jag vill känna att jag är hyfsat vältränad och stark till sommaren.

God fortsättning på det nya året!

Då var 2023 här och det gick så snabbt mot slutet att jag knappt hann fatta att det var nyårsafton. Det var ju nyligen höstlov? I år ska jag försöka leva lite långsammare, och hinna med att uppfatta saker och ting.

Vi firade med syster och svåger och tre ungdomar, som efter ett tag blev två och till slut inga.

d

Vi drack lite drinkar, bubbel och vin. Och åt toast skagen, oxfilé och egen chokladmousse.

På tolvslaget sköt grannarna (sonen med vänner) smällare och raket och hjälp vilket skådespel det var. Och alla andra runt omkring. Själva tände vi tomtebloss och försökte skicka upp tre ljuslyktor i skyn. Två lyckades och den tredje störtdök och vägrade lyfta. 

Inte mycket till röj längre, men vi hade väldigt trevligt ändå. Och inga särskilda nyårslöften, men jag tänker att jag återavänder mina från förra året - att ta hand om mig ordentligt (med allt vad det innebär med att äta nyttigt, låta bli för mycket skräp, träna och försöka undvika onödig stress). 

Och i skrivande stund mäter mitt nya (!) romanmanus 32000 ord. Cirka en tredjedel alltså. Heja mig!