Herregud! Så som jag grubblar och nojar över mitt manus och skrivandet är det inte konstigt att jag ständigt känner mig stressad och har huvudvärk! (Men helgens extrema värk har nog mest med hormoner att göra.) Men manusets vara eller inte vara är s t ä n d i g t med mig. På gott och ont.
I förra veckan började jag tvivla igen, på mig själv, på storyn, på mitt skrivande ... Rejält tvivel. Är storyn tillräckligt underhållande? Är personerna trovärdiga? Finns det några intressanta konflikter? Och så vidare. Jag var beredd att kliva in i ekorrhjulet igen.
Men så kastade jag mig ut för stupet och lät en kompis testläsa. Alltid nervöst. Men nödvändigt kände jag.
Och hon vill läsa mer! Hon hade en del synpunkter och anmärkningar - men inget som jag inte själv håller med om eller har tänkt åtgärda i nästa redigeringsomgång. (Tack C!)
Det kändes så bra. Och framför allt: "Jag vill läsa mer!" Det är nog den bästa komplimang man kan få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar