Konfirmationen

I lördags konfirmerades min äldsta dotter, mitt förstfödda hjärta. Utomhus.

Det vräkte ner på morgonen och hela förmiddagen. Verkligen vräkte ner. Jag tog stövlar och lämplig jacka, packade med regnkappa och regnbyxor. De behövde jag inte använda eftersom det höll upp från det att gudstjänsten började tills det hela var över, då kom regnet igen.

Det var så fint! Psalmerna spelades av ett liveband - med bland annat saxofon! Jag älskar saxofon!

Om alla gudstjänster var lika upplyftande och trevliga som den här skulle jag absolut gå i kyrkan lite oftare. Jag älskar att sjunga psalmer! (Om de bara kunde sänka tonarten lite, eller höja den, eller vad som nu krävs för att jag inte ska sjunga antingen i falsett eller dov bas. Bägge låter lika illa.)
.

Den stora frågan - velandet fortsätter

Ska jag skriva klart en halvtaskig/halvbra roman eller ska jag börja om på nytt med ny idé?

Funderar på att skriva klart och anlita någon print on demand för det antal böcker som jag kommer sälja. (Mamma, svärmor, en handfull vänner och bekanta som vill beställa och läsa.) (Kommer sluta med att jag ger bort exen pga kommer inte kunna med att ta betalt för eländet.)


Kan man köpa självförtroende någonstans?
.

Ska jag … eller ska jag inte ...

Usch. Jag velar vad gäller mitt skrivande. Vacklar.

Tänker att jag kanske ska ta och lägga ner det. Börja om på nytt. Ny idé. Nytt projekt.
Samtidigt tänker jag att jag kanske ger upp för lätt? Men varför lägga tid och energi på något som ändå inte är särskilt bra. (Men vem avgör det?)

Jag har några som gärna testläser, men jag får kalla fötter. Vågar inte låta någon läsa. Fegt, jag vet, som om jag inte står för det jag skriver.

Får jobba på den mentala biten lite tror jag. Lyfta mig själv lite.

Just nu är det lite jobbigt att vara jag. I alla fall den skrivande delen av mig.
.

Jobbar så här idag

Hej!

Usel på att blogga. Vet inte varför, det bara blir så. Kanske för att jag prioriterar mitt manus när jag väl skriver? Måste vara rädd om min arm.

Midsommar var lugnt och skönt, men kallt. Vi grejade i torpet lite.

Idag var jag och yngsta dottern på bio. Förr eller senare exploderar jag. Så sorglig och fin att jag ville storgråta precis hela tiden. Fuck cancer säger jag bara.

I förrgår skrev jag ett första litet utkast till min nästa roman. Den som kanske blir den jag debuterar med. För den jag skriver nu kommer inte bli min debutroman. Det vet jag, och jag har heller inte ambitionen att försöka. Men nästa, eller näst-nästa kanske kan bli något. Skrivandet är en process, som tar tid. Jag nästan känner trappstegen. De är stora, svåra att ta sig upp för, men ack så härligt när man märker att man tagit ännu ett steg. Ibland trillar man ner ett steg eller två, inte lika roligt, men ack så … nödvändigt?
.

Renovering pågår

Väggen ska återställas till sitt ursprung - stockar. Just nu ser det inte klokt ut alls. Men det blir förhoppningsvis bra.

Berätta att jag lever

Om jag enbart skriver korta inlägg så spar jag på armen. Den är inte bra. Men, det går att skriva om jag skriver korta stunder åt gången och använder epikondylit-bandet som ska avlasta muskeln.

Att inte skriva är inte heller bra - blir såå stressad! (Gaaaah!)

Och så måste jag ställa klockan på ugnen på ringning, inte mer än 20min skrivning åt gången och så är det smart att jag måste gå ut i köket för att stänga av klockan. Komma bort från datorn en stund. Och vila däremellan. Och stretcha armen.

Nu blir det kaffe i växthuset och vila (och stretcha) armen.

Jag har tyvärr väldigt lätt för att slarva med både vila, tidsbestämda skrivstunder och stretching.
,

Blommor

Morgonkaffe en solig lördag!

Lite svalt i växthuset ännu, men ändå väldigt skönt. Lite Ring så spelar vi också.

Ressugen

Vill resa bort. Långt. USA helst. Men Sydeuropa funkar också.

Längtar hit ...

Småland. Vårt paradis. Långt bort i skogen. Underbart.

Helgen!

I fredags åkte vi ner till vårt sommarställe i Småland. Vi bara njöt. Och åkte bil … behövde köpa ny spis och byta några ikeahyllor som blivit fel. Ikea ligger inte nästgårds om man säger så. Men lördagen var mulen så det passade bra.

Igår var det strålande sol och vi ville inte åka hem. Frukost ute, fika ute, lunch ute … Så ljuvligt. Och dessutom allt fågelkvitter och inte minst - göken! Älskar att höra den.

Nu är det vardag igen och jag tvättar för fullt idag, och hänger ut.

Det får gärna hända något positivt snart också. Förutom att allt faktiskt är riktigt bra alltså. Förutom arm och hand. Elände är vad det är. Kan endast skriva korta stunder åt gången. Blir inte mycket till roman det.
.

Dagens skrivarlya

Är i älskade torpet.

Ännu lite mer Rom

Lite mer Rom!

Lite Rom

Terrassen ni ser på bilden var vår egen! När bilden togs hade vi checkat ut och satt på hotellets takterrass.

Nu följer några inlägg med bilder från vår underbara helg.

Ja ...

Det känns lite som att jag trampar vatten just nu. Väntar på att höra något ifrån de tjänster jag sökt … väntar på att hand och arm ska kännas bättre igen så att jag kan fortsätta skriva på allvar.

På jobbet blir det bara några timmar lite då och då känns det som. När det är många röda torsdagar och fredagar blir det inte fett i plånboken, kan jag tala om. Men pengar är inte allt! Fast lite gott är det att ha, särskilt när semestern närmar sig och yngsta dottern och jag ska till London några dagar! Bara hon och jag!

Nu ska jag dricka kaffe och skriva lite. Om tre timmar börjar jag jobba.
.

Skrivit lite

Med betoning på lite.

Hand och arm är inte bra. (Fula ord.) Men jag försöker att inte stressa upp mig och oroa mig, utan tar det lite lugnt och intalar mig själv att det inte är någon panik med att bli klar. (Gaaaah!)

Om jag skriver lite åt gången, lite varje dag, ska det nog gå vägen. Bättre än att inte skriva något alls och bara våndas.

Ställer jag en timer är jag tvungen att gå ut från arbetsrummet för att stänga av den - minskar risken för att försvinna i en skrivbubbla och skriva i timtal.

Nu ska jag till frisören. Håret är kortklippt och idag ska det slingas. (Är livrädd - hur kommer jag se ut? Hej nittiotalet eller? Hjälp.) (Men hår växer som tur är ut.) (Och inget kan bli värre än när jag försökte mig på att bleka slingor själv. I vårt torp. Utan rinnande vatten. Hej och hå vad jag såg förjävlig ut i håret den sommaren.)
.