Och ny måndag

Hur fort kan en helg gå egentligen? Hinner knappt börja innan det är måndag morgon. 

Och när - NÄR - tänker någon styra upp obalansen mellan vardag och helg?! Fem vardagar och bara två helgdagar är helt åt fanders fel. Fyra - tre röstar jag för.

Riktig helg igen

Jag har jobbat tre dagar den här veckan och ska jobba hela nästa också. Det känns bra. Deltid, vilket känns ännu bättre. Helgen är alltid lite extra välkommen och lite extra skön när jag har jobb inbokat.

Kanske ska jag göra något i veckan som kommer, eller i veckan efter, som är helt nytt för mig och som känns oerhört spännande och kul. Jag hoppas verkligen att det blir av! Återkommer om det vid senare tillfälle. Har även en annan sak som också är spännande, men det är inte officiellt än.

Det här blev ju ett meningsfullt inlägg för er som läser! Men jag kommer att berätta så småningom. Alla närmast sörjande är inte informerade än. 

Och skrivandet är återupptaget, och de sega bitarna är bortklippta och utbytta till roligare scener. Kan bli bra detta. Kan också hända att det inte blir bra. Eller inte blir något alls. Men jag hoppas på ett färdigt manus så småningom - det är mitt mål.

Är med Word igen

Maken lyckades efter många om och men dela licens med mig, men det satt hårt inne. Det var något med min mailadress eller om det var något annat ... Jag vet inte. Det var mailadresser hit och dit och konton och inlogg. Orka.

Hur som helst. Idag har jag skrivit igen. Äntligen! Jag har även gått omkring i trädgården med en kopp kaffe i handen, filat på lite idéer - både vad gäller manuset och trädgården.

I morgon verkar det bli ännu en skriv- och trädgårdsdag. LYCKA!

(Men hoppas att jag ska slippa huvudvärken som jag haft idag. Den har varit/är jobbig.)

Utan Word i antal dagar ...

Det var något med licensen och mitt inlogg som inte ville funka ... (maken som kan datorer hjälpte till på distans, men än har jag inte själva programmet igång, men det löser sig nog)

Så medan jag var utan mitt skrivredskap har jag ägnat tid åt att strukturera manuset: kikat på alla nerskrivna idéer och sammanställt dem, skrivit upp vilka kapitel och scener som ska skrivas och ungefär i vilken ordning ... so far so good. 

Vad är det som gör att jag en bit in i skrivandet drabbas av tvivel?

Är det normalt? Händer det alla andra också? Eller betyder det att jag insett att mitt manus är dåligt och mitt skrivande uselt?

Eller blir det skillnad den här gången? Kommer det äntligen att kännas bra hela vägen? Vågar jag hoppas? Hoppas!

Och jobb-helg!

Jag ska jobba även på måndag, i samma arbetslag! Kul! Efter det vet jag inte riktigt vad som händer men det löser sig.

Värre är att Word kräver att jag ska aktivera Microsoft 365 för att kunna fortsätta skriva och redigera och jag vet inte vilket inlogg det är, eller om vi ens har den versionen. Och maken är inte hemma och kan titta på det. Jag som hade tänkt skriva massor!

Kan visserligen behöva en skrivfri dag då jag fokuserar på idéer och manusets utveckling - och det går utmärkt att göra med papper och penna. 

Kan också behöva röja i arbetsrummet. Leta fram skrivbordet och skapa någon form av harmoni.

Finns en mängd andra sysslor som också behöver uträttas i det här hemmet och dess trädgård ... men jag var inställd på att skriva!

Äntligen fredags-fredag!

Fredagar är alltid trevliga, oavsett om det är semester eller inte, men de är lite extra guldglansiga när de infaller en arbetsvecka. Som den här. Visserligen kortvecka, bara tre dagar, men ändå - fredag när man jobbar är härliga!

Jag hoppas på fler sådana. Nackdel med att vara vikarie: man står utan jobb och inkomst ibland. Men fördel: man äger sin egen tid och bestämmer själv.

Den här veckan har jag varit i ett arbetslag och en grupp som jag tycker väldigt mycket om och trivs bra i. Sista dagen idag. Men jag hoppas att de kommer att behöva mig mer i höst. Mycket mer.

Spontan roadtrip!

Under vår sista kväll i Bergamo frågade P om vi inte skulle ta och åka till Kroatien "när vi ändå är ganska nära" ...

Eh. Oj! Alldeles för spontant för mig så jag svarade "låt mig få sova på saken så svarar jag ja i morgon" - för naturligtvis ville jag till Kroatien. Jag har aldrig varit där men länge velat komma dit och uppleva deras klara stränder.

Sagt och gjort, vi åkte österut, via Slovenien och ner till Kroatien. Vilket land! Så grönt och lummigt - inte helt olikt vissa platser i Sverige - och så vackert vatten och trevliga och engelskspråkiga människor. En väldigt trevlig upplevelse att komma dit.

Vi bodde mitt i stan (Pula) och fick därför gå en ganska bra bit för att komma till havet, men det gjorde oss inte det minsta, tvärtom är vi vana vid att gå. Och det var värt promenaderna för vilket underbart vatten. Nästan lite läskigt att simma omkring och se hur långt som helst ... inte min grej upptäckte jag. Men så himla läckert att titta på! 

Nästa gång ska vi ha badskor för det fanns sjöborrar och de är inte roliga att trampa på.

Utanför hotellet var det rejäl puls på kvällarna, men det orkade inte vi (jag) med. Lite trist kanske, men ganska skönt att somna tidigt och vakna tidigt. En cappuccino på en folktom uteservering klockan sju på morgonen är inte fel.

Varför stannade vi inte kvar i södra Europa? Här i norr regnar det, och blåser, och regnar och regnar och regnar.

Det har varit en fantastisk sommar för oss, vi har haft det så bra. Det är nästan så att man står ut med regnovädret Hans. Men bara nästan. (Nu räcker det med regn.)

Underbara Bergamo, norra Italien

Vi (eller mest jag) kände oss klara med Spanien och värmen och framför allt den höga luftfuktigheten, men vi var inte redo för kalla Norden riktigt än och bestämde oss för att ta ett par nätter i Bergamo.

Vi åkte dit, via en natt i Grenoble, och fick njuta av vackra vyer längs vägen. Men allra mest förälskade blev vi i den otroligt charmiga staden Bergamo. Jag vill dit igen, kände jag medan jag fortfarande befann mig där, vill nog faktisk äga ett eget stenhus och kanske bli deltidsitalienare. Jag beställde till och med pasta till lunch en av dagarna! Jag som tycker att pasta är bland det tråkigaste man kan äta. Den var ljuvlig! Jag vill tillbaka dit och äta mer pasta, och fler pizzor!

Vi promenerade mycket. Första dagen blev det strax över 24' steg och andra dagen drygt 28'. Men det var svårt att låta bli för det var så mycket vi ville se, så många vackra vyer att beskåda och ta kort på.

Måste tillbaka. Bergamo är en pärla som kräver betydligt mer än två dygn.

Tur att det nästan är på vår hemväg från Spanien.

Ska inte klaga på sommaren

Jag har fått rejält med sol och bad och värme den här sommaren. Så jag kan verkligen inte klaga, alls. Faktiskt så mycket värme och sol så att jag till slut tröttnade och längtade efter mulet och regn, vilket jag alltid gör eftersom jag inte gillar när det går över 30° eller när jag drabbas av soleksem. Så ock i år. Tyvärr. 

Albir. Vår stenstrand, där det blir djupt nästan direkt, men där man slipper dra med sig sand hem ... dock kan man få en del bös innanför badkläderna om det går vågor och om man glömmer simma ut och "tömma" byxor och överdel innan man går upp.

I år fick jag möjligheten att paddla SUP på Medelhavet. Otroligt häftigt, även om det den dagen gick lite för höga vågor för att jag skulle våga ställa mig upp. Men det var väldigt roligt ändå. När vi vände tillbaka hade vinden tilltagit i styrka och det var gul flagg på stranden!

A kom ner två dagar efter att jag hade landat (jag flög ner två veckor efter att P bilade ner). Hon ville sola, bada och titta på fina saker. Och en av dagarna åkte vi till otroligt charmiga Villajoysa som ligger strax söder om Benidorm. Väl värt ett besök med alla färgglada hus och sin vackra sandstrand. Men vi lät bli att bada - vi föredrar vår stenstrand. Och helt ärligt orkade vi inte släpa omkring på badväskorna heller.

I år fick vi äntligen besök av mina föräldrar! De skulle egentligen kommit redan förra sommaren, men ödet ville annorlunda. Men i år blev det av. Tyvärr prickade de in några riktigt varma dagar, och stannade därför inte så länge innan de åkte vidare norrut och lite svalare väder. Men jättekul att de kom och fick se vårt härliga ställe.

Takterassen - platsen vi allra helst befinner oss på. Här intas morgonkaffe och frukost, elvakaffe och lunch, här hängs tvätt på linor (och torkar oftast på nolltid) och här äter vi middag och njuter av väl kyld cava och vacker utsikt.

Kan i skrivande stund, när ovädret Hans drar in mängder med regn över oss, inte fatta att jag frivilligt gav mig iväg därifrån! Felbeslut deluxe. 

Sommaren som försvann

Bild från dagens joggingtur i Gallhålan. Det var skönt att komma ut en stund och vädret var perfekt för att springa i, men ännu skönare var det att komma tillbaka hem igen.

Det känns nästan som höst. Vore det inte för att det är grönt och blommigt hade man kunnat tro att det var oktober eller november. Tråkigt. Ändå var det detta vädret jag längtade efter när det var som varmast och fuktigast i Spanien. Men nu räcker det, nu vill jag ha sol, lagom värme och kunna hänga upp tvätten på tork utomhus.