Skrivandet: Redigeringsfunderingar

Jag har kört fast. I ett av kapitlen står det: "Lägg till". Och inget mer. Förmodligen hade jag ingen idé vad det är jag tänker ska komma in just där, för då hade jag nog skrivit det. Blev trött nu, allt tog tvärstopp. 

Hur gör man? Hoppar över och listar ut i nästa redigeringsvända vad som ska in? Eller stångar man huvudet blodigt tills man har en idé? Jag vet inte. Men jag är inte sugen på att stånga mig så jag fortsätter nog bara. I slutändan kanske det visar sig att det inte behövs något mer just där.

Jaha … och nu …?

Efter förra inlägget (länk) där jag våndades lite började det hända saker ... För att göra en lång historia kort: Jag har fått låna mammas skrivare och kommer kunna skriva ut manuset när det är dags att titta igenom det. Hurra! 

Men innan skrivrutiner är på plats och gud vet vad - tur att jag är gift med en it-tekniker - ska jag gå igenom manuset och kanske numrera och "namnge" alla kapitel. Eller snarare skriva en kort beskrivning, för att lättare få dem i rätt ordning. Har ingen aning om det är rätt sak att göra men jag testar. Jag behöver få en överblick. 

Får testa mig fram helt enkelt. 

Ibland längtar jag tills jag är lite mer rutinerad (författare!) och vet hur man ska göra det här.

Och skrivarvånda ...

Hej på dig tvivel! Hatar när ovälkomna tankar tar mitt känslocentrum i besittning och solkar ner mitt bräckliga självförtroende. (Borde jag lägga ner författardrömmen?! VEM tror jag att jag är? Tror jag att jag är någon? Och tror jag verkligen att just jag ska kunna bli författare? [hånskratt])

Kanske är det struktur jag behöver?

• Klargöra vad varje kapitel handlar om
• Bestämma i vilken ordning de ska komma

Ja, undrar om det inte får bli så. Tidsödande och tråkigt men nödvändigt. Tror jag. 

Och risken är stor att jag fastnar i varje kapitel för att pilla lite. 

Jag får se det som "lärpeng" i form av tid.

Önskar att jag hade en skrivare. Och att det inte vore slöseri med papper att skriva ut manuset i onödan.

Men först kanske jag måste ha en extra kopp kaffe till? 

Milstolpe, typ

Idag nådde manuset 45 100 ord! Det innebär att halva är skrivet. Visserligen återstår det en hel del jobb innan jag kan ropa hej. Och förmodligen är det många av de 45' som ska tas bort, men ändå! Heja mig! (För jag har kämpat. Och våndats. Och våndats lite till.)

 

Kul! Jag är glad. Idag har universum varit på min sida och jag tackar ödmjukt och innerligt. (Återkommer i senare inlägg eftersom detta inlägg handlar om min manus.)

En tredjedel nu!

Idag passerade manuset 30 000 ord, vilket innebär att jag skrivit en tredjedel. Hurra för det!

Och just idag känns det riktigt kul att skriva igen. Ingen garanti för att det känns bra i morgon eller övermorgon, men jag är glad för det lilla. Jag tänker kämpa på. Bättre att flödesskriva lite för mycket än lite för lite - eftersom det är lättare att plocka bort text än att sätta dit ny.

När jag började jobba på 'Tills något annat tar vid' med min redaktör skulle 5000 ord tas bort, och det var innan vi ens började arbeta med texten ... jag hade en förmåga att använda väldigt många ord i onödan. Det hoppas jag att jag har förbättrat sedan dess.

Så. Ca 60 000 ord ska skrivas innan manuset kan anses vara färdigt, i sitt första utkast. Det är en del. Ganska mycket faktiskt. Men jag väljer att sikta på 45 000 först och väl där ska det firas. Om så bara med en kopp kaffe. 

Vågar inte ha någon uppfattning om när det kan tänkas bli ... men förhoppningsvis senast den 11 oktober. Det ska vara mitt mål. 

Och om jag vågar tänka fritt och satsar högt så kan jag nå 60 000 runt den 28 oktober. Om jag har räknat rätt och om kroppen håller och universum vill mig väl. (Jag har ju jinxar förut, så jag får väl lägga till ett peppar peppar.)

Ja jag jinxade men ändå inte

Herregud! Så som jag grubblar och nojar över mitt manus och skrivandet är det inte konstigt att jag ständigt känner mig stressad och har huvudvärk! (Men helgens extrema värk har nog mest med hormoner att göra.) Men manusets vara eller inte vara är  s t ä n d i g t  med mig. På gott och ont.

I förra veckan började jag tvivla igen, på mig själv, på storyn, på mitt skrivande ... Rejält tvivel. Är storyn tillräckligt underhållande? Är personerna trovärdiga? Finns det några intressanta konflikter? Och så vidare. Jag var beredd att kliva in i ekorrhjulet igen.

Men så kastade jag mig ut för stupet och lät en kompis testläsa. Alltid nervöst. Men nödvändigt kände jag.

Och hon vill läsa mer! Hon hade en del synpunkter och anmärkningar - men inget som jag inte själv håller med om eller har tänkt åtgärda i nästa redigeringsomgång. (Tack C!)

Det kändes så bra. Och framför allt: "Jag vill läsa mer!" Det är nog den bästa komplimang man kan få.

Den inslagna vägen

Idag ska jag förutom att skriva även strukturera manuset. 

Jag började skriva ner i ett block vad varje kapitel handlade om (bara lite kort) för att ha koll, men sedan gick det flera dagar utan att jag noterade. 

Det är nog en bra grej, att ha koll på varje kapitel, för att dels veta vad jag har skrivit (vilket jag annars snabbt glömmer bort), dels avgöra om jag är på rätt väg.

Det är nämligen inte svårt att hamna fel.

En till bra grej med att notera är att jag kan skriva in alla ändringar som jag kommer på längs skrivandets gång att jag vill göra i befintliga kapitel, istället för att gå tillbaka och ändra och peta (och ibland förstöra).

Manusfunderingar med ett resultat

Idag kollade jag bland mina halvfärdiga manus - ja, jag har äntligen blivit en person som har sådana liggandes - och insåg att "Manus 2" är värt att jobba vidare på. Faktiskt! Jag trodde inte det.

Jag skrev det manuset när 'Tills något annat tar vid' vilade. Kom upp i 75' ord. 

Det är en hel del som behöver ändras, bland annat finns det två personer med samma namn. Och det finns en del detaljer som jag har blandat ihop och rört till. Och så behöver det finnas lite fler konflikter. Men förutom det känns det faktiskt ganska bra. Hoppas att känslan är densamma i morgon också!

Skulle vara så kul att ha ett skrivprojekt igen.

Manuset närmar sig slutet

 Än är det en del kvar men jag känner att jag är och nosar på upploppet.

Frågan är om jag ska strukturera upp texten? Kanske numrera kapitlen och skapa ett dokument där jag lite kort förklarar innehållet?

Hur gör andra? 

Skrivandet ...

Det går framåt ... manuset mäter strax över 60 000 ord. Kanske 64'. 'Tills något annat tar vid' landade på 70' efter redigering och korrläsning. Men jag har för mig att när jag ansåg att jag var färdig, innan jag skickade in den, mätte den strax över 80', 82' kanske. 

Sedan skulle ca 5000 ord bort. Redaktörens förslag. Bort och alltså inte skrivas om eller ändras, utan bort. Därefter skulle texten skrivas om och ändras ... 

Jag tror och hoppas att detta manus är mer välskrivet än det förra, rent skrivtekniskt, eftersom jag tyckte att jag lärde mig massor genom att samarbeta med en redaktör. Jag vill ju gärna tro att jag och mitt skrivande har utvecklats. 

Ska bli oerhört spännande och kul att låta folk läsa den så småningom. (Och samtidigt väldigt läskigt.)

Lust att skriva

Jag känner lust att skriva, och färdigställa, manus 2 nu. Det var länge sedan jag kände så. På sistone har det mest känts motigt och jobbigt, och tvivlen har infunnit sig. Men igår skrev jag faktiskt en hel del och det kändes både roligt och bra.

Jag ska försöka få in lite bra rutiner kanske ... rutiner är bra.

Och att göra kursuppgift i god tid är också bra. Idag har jag suttit i två timmar och transkriberat! Inte helt lätt kan jag berätta, helst inte när två personer talar i mun på varandra! Men det är faktiskt riktigt roligt.

Nu ska jag skriva manus en stund.

Snart, snart jullov

Efterlängtad och nödvändig ledighet om bara fem dagar! Men det blir väl till att plugga en del förstås ... delkurs tre handlar om grammatik. Väldigt roligt men också väldigt svårt. Det finns så otroligt många termer och begrepp att lägga på minnet och hålla ordning på. Tentan lär bli jättesvår!

Det är några saker som måste fixas innan ledigheten, både roliga och jobbiga:

• Jobba sista måndagen - jag kommer sakna eleverna och kollegorna jättemycket
• Åka till Stockholm och spanska ambassaden på tisdagen och fixa ett NIE-nummer. Gå upp i ottan och åka tåg, typ hela dagen - och därefter kurs på kvällen
• Skriva kontrakt för nytt jobb gällande vårterminen 

Först och främst ska jag vara leeeedig. Därefter ska jag skriva. Jag hoppas att jag orkar och fixar att färdigställa manuset. Det återstår ca 22' ord innan första utkastet är färdigt. Jösses. Det är stort! (Men det återstår en del besvärliga saker att jobba med innan jag kan ropa hej.)

Skrivandet ...

Det bubblar just nu av idéer och tankar, både i huvudet och bröstet. Några tar form och skrivs ner, andra förkastas till evig glömska.

För varje vecka växer viljan att skriva det här manuset. Jag vill verkligen skriva just den här storyn. Tyvärr finns det många oklarheter kvar att reda ut, men jag hoppas att det kommer att ge sig under resans gång.

Jag kan bara göra mitt bästa, med de förutsättningar jag har just nu.

Rubriktorka

Tisdag, ledig dag.
Sovit nio timmar i natt, vilket behövdes efter gårdagsnattens ynka 4.45.

Att jobba (i två klasser) efter så lite sömn (och dessutom med en person kort) är nästan som att befinna sig i en dålig dröm. Jag rör mig i slowmotion trots att jag egentligen behöver växla upp! Och tårarna är hela tiden nära, liksom ilskan.

Jag funkar inte om jag inte får minst 7 timmars sömn.

Som tur är är det bara valvaka vart fjärde år och nästa gång ska jag ta ledigt dagen efter. Om jag inte lyckats bli framgångsrik författare innan dess. Man måste få drömma!

Skrivandet ja. Jo, det går framåt. Inte i den takt jag skulle vilja, och som min författardröm kräver, men jämfört med i vintras/våras går det betydligt mycket bättre.

Just idag står jag mest och stirrar på dokumentet, som nu blivit nästan helt tomt igen. Snart får jag nöja mig med några dåliga kapitel bara för att komma framåt. Det går ju alltid att rätta till saker vid redigeringen.

Kanske att jag behöver läsa kurslitteraturen inför kvällen. (Anmält mig till kurs, ej fått besked än men tänker gå ändå - det kan ju hända att jag blir antagen.)

Tänkte även hinna styrketräna idag.

På skrivfronten lite nytt ...

Det rör lite på sig i alla fall, jag skriver lite när jag hinner och orkar. Vilket inte är mycket alls. När jag jobbar mer eller mindre heltid blir det inte mycket av vare sig ork eller tid. Tur att helgerna finns.

Förra helgen blev det 5000 ord och igår ca 3000. Och jag måste inte ha bråttom, även om det kanske skulle vara roligt att komma ut med en bok till. Eller en kortroman eller en novellsamling.

Manus 2 som är mer eller mindre färdigskrivet, som råmanus, ligger i malpåse på obestämd tid. Det behöver arbetas om i grunden, tror jag. Och lusten finns inte riktigt där just nu.

Istället skriver jag på det jag kallar manus 3. Som känns mer spännande och roligare att skriva. Vart det barkar hän i slutänden vet nog ingen. Men jag har förstått att riktiga författare har ett gäng halvfärdiga manus liggande i byrålådorna. Så även jag snart.

Skrivandet i oktober

I ett inlägg den 1 oktober skrev jag att jag hade uppnått 10 000 ord. Räknade lite snabbt och kom fram till att jag skrivit 30 000 i oktober. Bra där, tänkte jag och började formulera ett blogginlägg i tanken, tills jag tänkte lite till och räknade ut att 30-10 inte blir 30.

I oktober har jag alltså inte skrivit 30' ord utan 20'. Inte jättebra direkt, men så har jag krampat en del också. Rätt mycket faktiskt. Varit på väg att lägga ner hela författardrömmen ...

Nu känns det bra igen. Eller i alla fall bättre. Den här storyn ska skrivas. Bara ska. Och vid nyår ska den få vila (eller skickas till lektör - vi får se vad som känns bäst) och då ska jag återuppta manus 3.

Men det är ett tag kvar tills dess. Ca 60' ord närmare bestämt, och en hel massa kul saker att skriva!

Två steg fram och ett tillbaka

Började dagens skrivstund med att radera det senast skrivna kapitlet. Suck. Men det var helt enkelt för segt och tråkigt för att vara kvar. Inte heller tillförde det något vettigt till storyn. Lika bra att ta bort det då.

Jag borde gett upp redan när jag skrev det, för det var extremt segt och trögt att skriva.

Det kan hända att dagens kapitel också kommer att raderas, eller åtminstone ändras en del. Det är visserligen roligt att skriva, men det är tveksam om det tillför läsaren något. Vi får se. (Eller så får testläsare tycka till.)

Just nu är det kul att skriva och jag njuter av känslan så länge den varar.

Äntligen! (Tror jag att jag vågar utbrista)

Ska kanske inte ropa hej än, men det känns som att det värsta jobbiga är över. Skrivandet känns roligt igen! Jag tror att jag kommer hamna i ett flow snart, och jag får liksom hejda mig för att inte bara skriva skriva skriva. Kroppen protesterar efter för många timmar vid datorn.

Varför tar jag inte paus oftare? Eller paus över huvud taget. Idag har jag suttit fem timmar i sträck. Endast rest mig för att göra kaffe. Vansinne! Jag måste blir bättre på att pausa.

Hur som helst. Jag har strukit några kapitel och flyttat om några andra. Och det känns som att jag äntligen har fått det som jag vill ha det.

Imorgon ska jag ägna mig åt ett lite jobbigt och ledsamt kapitel, men också åt några riktigt roliga! Jag upprepar: Riktigt roliga kapitel! Det är nu det börjar! Wohooo!

Hoppas att jag inte är övermodig nu.

Ibland blir jag trött på mig själv

Igår kväll fick jag frågan om jag alltid skriver nya versioner eller om jag redigerar i befintlig text också. Då var jag tvungen att testa att redigera i befintliga manuset ... många kapitel klipptes bort, raderades - hur tänker jag när jag skriver egentligen? - men ett hittade jag till slut som kändes relevant.

Det var lite segt, men efter att ha tagit bort massor med onödiga meningar (det var mest dialog i det här kapitlet) blev det lite tajtare.

Rätt som det var blev klockan halv tolv. Jag som var färdig för att sova redan vid tio-tiden.

Sömntåget hade gått och jag har sovit uselt i natt. Halsen känns lite sådär faktiskt och det retar mig. Allt retar mig just nu. Varför gör jag inte som jag vet är bäst för mig? Går och lägger mig när jag är trött, tex? Eller tar många pauser i skrivandet? Tränar och stretchar mer? Nej nej, rätt i kaklet istället, varenda gång.

Nu behöver jag kaffe. Godmorgon!

Första delmålet uppnått

10 000 ord.

Nyskrivna. Än så länge har jag inte klippt och klistrat ur befintligt manus men det kommer kanske ske snart. Eller så gör jag inte det. På något sätt känns det väldigt bra att skriva en ny version av det som redan är skrivet. Som att det onödiga filtreras bort och kvar blir endast bra text. Önsketänkande förstås. (Men åh gud, vad jag önskar att det verkligen vore så!)

10 000. Endast ca 80 000 kvar! Wohoo! (Stön och stånk.)

Nu ska jag städa. (Oh, detta glamorösa författarliv.)