Ett extrapass innan helgen

Receptionschefen skrev för en stund sedan och undrade om jag ville jobba ett extra pass tillsammans med en kollega innan helgen. Ja tack!

Är och har varit lite smånervös inför att jobba ensam på lördag och söndag. Inte för att jag inte kommer klara det, utan för att jag vill göra det bra och rätt. Slippa ringa och fråga medan gäster står och väntar ... (Ja, jag vill kunna allt redan från första början och jag vill vara både snabb, trevlig och proffsig.) 

Med lite mer träning kommer jag att känna mig säkrare och då blir det också roligare. 

Bra! Nu ser jag väldigt mycket fram emot nästa jobbtillfälle och det gläder mig något enormt!

Och så fick jag ett bra tips häromdagen som jag bankar in som ett mantra just nu:

Le och se van ut. 

(Fake it 'til you become it.) Det blir bra, när jag väl kommer in i det.

Svammel

Plötsligt kom det över mig, hur oändligt glad jag är att ha hittat ett jobb som känns som Jag. Allt är fortfarande nytt och förvirrande, men ingenting känns omöjligt att lära sig - men det kommer krävas sin nötning innan det sitter. (Och jag måste förlika mig med tanken på att misstag kommer att göras och det måste få vara okej - även för mig.) Men när allt väl sitter kommer jag vara som handen i handsken. 

Det känns spännande och roligt, och lite utmanande att leverera bra service (många gånger medan man har publik, i form av väntande gäster). I helgen strulade det för min kollega och jag blev stressad över situationen, trots att jag bara stod bredvid för att läras upp. Men hon skötte det bra och allt löste sig, som tur var. 

Jag kommer att klara det här jobbet galant, det vet jag. Behöver bara ge det den tid det behöver. Och det är där jag brister ... Jag vill nämligen kunna allt, nu genast! Och det stressar mig. Dumt ju. Jag behöver inte ha mer stress i mitt liv. Vill inte, orkar inte med onödig stress. 

Tur att jag har några dagar ledigt nu, innan jag börjar jobba igen. Först i butiken och sedan på hotellet. Kul!

Jag på jobbet!

I frukostmatsalen. 

Igår gjorde jag min andra arbetsdag (jag går fortfarande bredvid för att lära mig) och det var ett eftermiddagspass. 

Det kommer nog ta ett tag innan jag vänjer mig vid att jobba sent. När jag slutar kl 23 brukar jag i vanliga fall redan sova.

I onsdags gjorde jag mitt första pass och det var ett förmiddagspass. Två ganska olika pass, med olika saker att komma ihåg att göra. 

Allt känns förvirrande och jobbigt just nu. Så många detaljer att lägga på minnet ... och så många saker som riskerar att glömmas bort ... 

Och jag hatar att inte ha koll på det jag gör! Hatar! Är nog därför jag har drömt stressdrömmar hela natten.  Men förhoppningsvis kommer jag snart in i det. Och som en kvinna sa till mig i onsdags: "Det är ingen som dör om det blir fel." (Bara en bit av mitt självförtroende ...)

Ibland liksom hejdar sig tiden

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker. A Henrikson.

En fd kollega har valt att avsluta sitt liv. En person som jag alltid har sett som 'stor och stark'. Som var uppskattad och omtyckt.

Vad lite man vet om sina medmänniskor.

"Hur är det?" 

"Bra."

Borde vi prata mer om hur vi verkligen mår? 

Han fanns som stöd när jag upplevde en fruktansvärt jobbig period på jobbet och jag önskar att jag hade talat om för honom hur mycket det betydde för mig. Men jag är glad att jag i efterhand tackade honom för stödet. Men borde sagt mer. Borde visat mer uppskattning. Man kan nog alltid göra mer.

Vi behöver bry oss mer om varandra, innan det är för sent. 💔

Nu är jag mellan jobb

På onsdag börjar jag jobba på mitt nya jobb! Eller snarare går bredvid, för att lära mig. Ska bli såå spännande! 

Hur kommer det bli? Kommer jag gilla arbetsuppgifterna? Kommer jag ha trevliga kollegor? Kommer de tycka att jag är trevlig? Är jag trevlig?? Är det bra chefer och ledning? Är jag serviceminded och tillmötesgående? 

Så himla många frågor! Idag fick jag mitt schema för november så det behöver jag inte undra över, alltid något. :)

Bra dag den där 18:e

I onsdags morse var jag hos läkaren igen. Nytt prov skulle tas, tidigt, och INNAN jag druckit kaffe.

Köra bil innan man fått kaffe? Otänkbart. Men nödvändigt. Kortisolet skulle mätas och det ska göras tidigt och innan man tagit något stimulerande. 

Det var bara att acceptera. 

Alla prover som togs förra veckan såg bra ut. Riktigt bra till och med. Så himla skönt! SÅ. HIMLA. SKÖNT!

Och så fick jag besked om jobbet jag sökte - jag fick tjänsten! Så glad, så glad, så glad!

Men igår kändes allt bara jobbigt, tungt och motigt. Vet inte varför. Men idag släppte det och vände och nu känner jag mig både glad och förväntansfull! Taggad!

Bara en sådan sak som att få bära kostym igen! Trevligt. Och försöka göra folk nöjda.

Jobbet? Som receptionist på hotell. ⭐️⭐️⭐️

Milstolpe, typ

Idag nådde manuset 45 100 ord! Det innebär att halva är skrivet. Visserligen återstår det en hel del jobb innan jag kan ropa hej. Och förmodligen är det många av de 45' som ska tas bort, men ändå! Heja mig! (För jag har kämpat. Och våndats. Och våndats lite till.)

 

Kul! Jag är glad. Idag har universum varit på min sida och jag tackar ödmjukt och innerligt. (Återkommer i senare inlägg eftersom detta inlägg handlar om min manus.)

Funderar igen

Vet inte om idén jag fick i natt är särskilt bra, när jag tänker efter. 

Dock behöver hela storyn twistas till lite (eller ganska mycket) innan det är klart, men det får bli i redigeringsrundan. Några fler konflikter och annat spännande ska in, men en spänningsroman blir det inte. 

I nuläget är den ganska slätstruken och jag upplever att jag kört fast ... igen. 

Får leta fram mina anteckningar med idéer och se om någon funkar. Annars får jag ge mig ut på en powerwalk eller städa. Eller kanske planera morgondagens ena NO-lektion.

Att skriva när jag kört fast brukar aldrig funka. Såvida jag inte testar att skriva något helt annat, en helt ny genre ... men tänk om den storyn skulle locka mer än den jag håller på med?! Då blir jag ju aldrig klar!

Det kanske är det som är meningen med mitt skrivande. Att aldrig bli klar.

Suck.

Funderar högt lite grann

I förra inlägget (länk här) skrev jag om en ändring som behövde göras, och mitt i inlägget slog det mig att ändringen inte alls kan göras bara sådär. Då faller en stor del av storyn ... 

Men jag tror (vågar inte riktigt lita på att jag har tänkt helt färdigt) att en ändring ändå kan göras. En personlighet kan läggas till.

Och om det funkar har jag kanske en spänningsroman på gång. Eller kanske inte en ren spänningsroman, men en feelgoodroman med spännande inslag. Hoppas det!

Ska kanske fråga min testläsare vad hon tror om saken.

Och så ska jag fundera på att skaffa mig en skrivcoach. 

Kill your darlings

Uttrycket har varit bekant för mig i många år. Kill your darlings. Något en författare/skrivande person behöver brottas med ganska ofta. Att överge favoriter. Det kan vara ens älsklingsord eller -uttryck. Det kan vara en romankaraktärs personlighet osv.

Jag insåg i natt när jag låg vaken att en av mina bifigurer behöver ändras i grunden. Och det i sin tur påverkar min huvudperson och det är där "dödandet" kommer in för mig. Jag har haft en klar tanke om orsaken till varför ... (och precis nu, i skrivande stund slog det mig att jag måste tänka ett varv till ... för om jag ska ändra behöver en massa annat ändras också ...)

Älskar inte när jag får en idé som inte är helt färdigtänkt. 

En lite bättre fredag

Jobbade 8-12 och åkte därefter in till stan. 

Hade ett inbokat möte som kändes både bra och trevligt. (Faktiskt väldigt bra och trevligt!)

Eftersom jag var tidig och mötet hölls tidigare än planerat och gick förvånansvärt fort promenerade jag ner till GeBlod. Mitt blod ska kollas eftersom jag har lite för högt värde av något slag. Där gick också fort och smidigt.

Efter det var det dags att träffa två trevliga människor på lokal, mitt på Avenyn. Och de hade lyckats få ett fönsterbord. Champagne, crock monsieur och massa prat och skratt. (Och mitt i, ett trevligt telefonsamtal som kändes hur lovande som helst - återkommer om detta.)

Vid 18-tiden sa vi hejdå åkte hem. Resten av kvällen tillbringade jag i soffan, framför en serie. Tills jag inte längre orkade hålla ögonen öppna.

Idag är det lördag och det finns en massa saker att vara tacksam och lycklig över. ❤️

Idag blev en sådan där dag ...

Ledig onsdag. Skrivardag. Ambitionen var att skriva en hel del.

Men det blev inte så.

Morgonens läkarbesök (provtagning) och logistik med bilen, i trafik, kombinerat med mental lathet gjorde att det inte blev något skrivet. Inte ett enda ord. Dumt men jag antar att jag behövde en helt meningslös slösurfar-dag ... 

Tur att det kommer nya, bättre dagar.

Bortsett från att jag varit slö har jag även varit väldigt trött. Kul att vara jag just nu. Nej. :) Men förhoppningsvis står en riktig förändring snart i farstun ... jag jobbar på det i alla fall.

Lär få anledning att återkomma i ämnet. Eller ämnena ...

Som sagt, ibland behöver det klagas lite

Efter att jag klagade på att jag körde fast och fick skrivkramp har jag kommit igång rejält och det resulterade i 3200 ord. (Lite väl mycket på en dag, men men ... nu blev det så och i morgon och på tisdag är det vilodagar - från skrivandet och det kan kroppen behöva.)

På onsdag ska jag skriva igen, efter att jag varit iväg på förmiddagen. Det är min lediga dag och då jag ägna tiden åt att skriva och komma ikapp med tvätt och kanske städ ... och ta en promenad och köra yinyoga och ta hand om växterna och, och och ...

Det känns fortfarande som att jag har tappat tråden i manuset, men jag jobbar på att hitta den igen. Eller att hitta på en ny spännande tråd. En ny person dök upp idag och hon överraskade mig lite ... Får se hur jag känner kring henne när jag vaknar i morgon. Eller på onsdag när jag tar upp skrivandet igen. Man vet nämligen aldrig. Saker och ting kan ändras ganska snabbt har jag märkt.

Skrivandet behöver klagas på ibland

Det slår nästan aldrig fel. När jag klagar på att jag kör fast med skrivandet så brukar skrivkrampen oftast släppa. Så ock idag.

Visserligen körde jag lite fast efter en stunds skrivande, och det är därför jag befinner mig i bloggen just nu ... men det är nog bara en mindre paus. Annars återkommer jag med mer gnäll!

Men jag undrar vad som hände med min ursprungliga plan. Varför tappar jag fokus? Behöver jag läsa synopsiset igen? Ja, kanske. Eller behöver storyn ändras i sin ursprungliga plan? Kanske. Jag vet inte. 

Jag kan inte påstå att jag kan det här med att skriva romaner. Jag har bara skrivit en,, och det var ganska länge sedan nu och allt var helt nytt för mig då, så det kan hända att jag inte fattade vad jag sysslade med.

Idag skiner solen och då brukar livet och tillvaron och allt däremellan kännas lite lättare.

Och där tog det STOPP

Vad hände med mitt skrivande? Det bara tvärdog. Jag som skulle ha mina 45 000 ord senast (vilket datum det nu var). Det är bara att glömma. Eller att bryta ihop om komma igen. 

Istället för att pressa fram någon mer text nu nu tar jag kväll och i morgon tar jag nya tag. Ibland får man bara acceptera att man är lite värdelös och känna att man duger gott ändå. 80 20. Eller 70 30. Eller 50 50. Tillräckligt.

Veckorna rullar på

Idag är det fyra veckor sedan vi vinkade av yngsta dottern som åkte till Malta. Hon pluggar där nu, i den sköna högsommarvärmen. Skulle vilja hälsa på, för att få uppleva lite av hennes tillvaro och för att få träffa och krama henne igen ... men det är ju så dyrt att åka dit! Och det går inga direktflyg ... dyr och lång resa för bara några dagar. Och jag som bara jobbar deltid, ca halvtid kanske. Dyrt.

Apropå jobb så rullar vikariatet på, på skolan. Och någon eller några eftermiddagar i veckan jobbar jag i butiken. Önskar att det vore mer eftersom det är så himla trevligt! Men igår missade jag att kolla att ett kortköp gick igenom och just det köpet gick tyvärr inte igenom ... Det retar mig något enormt att jag missade. 

Igår kväll blev det trevlig bubbelkväll med trevliga tjejer. Sent blev det också men så himla kul att prata och skratta en hel kväll. Borde göra det oftare ... om jag bara hade energin och lusten ...

Men snart kanske jag vet vad som fattas mig. Förhoppningsvis behöver jag bara förändra mitt liv lite, och börja träna igen för att få ny ork och energi. 

Skriver gör jag också. Onsdag, lördag, söndag är mina skrivdagar. Och ibland övriga dagar om jag råkar vara pigg och skrivsugen när jag kommer hem från jobbet.

Idag blir det inte mycket skrivet ... dels har jag huvudvärk, dels ska jag snart iväg på familjeaktivitet (ska spela minigolf). Det ska bli trevligt men den här trötta människan hade behövt en dag i soffan. Fast jag ska rycka upp mig! Det får bli soffdag i morgon istället. 

"Rena snurren"

Det är rena snurren, brukade min mormor säga om något var rörigt eller väldigt oklart. Och jag känner precis exakt så nu.

Är det inte glasögonen som jag blandar ihop så är det saker som har med jobb att göra ... eller träning, tid och åkommor. 

Jag vill minnas att mormor brukade säga "rene snurren" istället för "rena" men jag kan minnas fel. Spelar ju ingen roll heller, för i sak betyder det samma.

Idag är det torsdag och jag är vikarierande NO-lärare. Det känns sådär ... Himla bra arbetslag och goa elever, men jag är så långt ifrån NO-lärare man kan komma. Fast jag fick bra hjälp med planeringen igår så det kommer att bli bra. (Måste bara acceptera att jag inte är bäst på allt.)

Skulle helst vilja vara hemma och skriva idag. Manuset krympte lite igår. Nödvändigt eftersom jag hade använt alldeles för många onödiga ord i söndags.