50 days challenge

Fick en julklapp av min svåger på julafton. Vi skulle köra 50 days challenge, med start på juldagen. Jag är tyvärr lite för förtjust i utmaningar så jag var givetvis på!

Började väldigt försiktigt och delade upp momenten de första dagarna. (Tycker fortfarande, efter nästan halva tiden att plankan är URJOBBIG.) Jag fick ju en släng av corona så jag fick pausa träningen en vecka, men nu är jag på igen.

Det tar inte många minuter om dagen och det ger betydligt mer än vad man kanske tror att det gör.

50 situps

50 armhävningar

50 benböj

50 sek jägarvila

50 sek plankan

Träningsmånad!

Jomen visst. Jag sticker ut hakan och påstår att november ÄR en träningsmånad. Eller ska bli, åtminstone.

Detta efter att ha kört två pass den här månaden (båda idag): Styrketräning i nästan elva minuter och löpning med inslag av powerwalk i en halvtimme. Heja mig!

Lite är väldigt mycket bättre än inget.

Träningsmånad?

November är ju inte särskilt upplyftande för humöret så jag tänkte se om jag kan hjälpa till lite ... Ska testa om regelbunden träning kan göra någon skillnad.

Fast det vet vi redan att det kan! Träning hjälper mot det mesta. Måste inte ens vara träning, fysisk aktivitet räcker.

Men det jag i första hand ska testa är om jag lyckas få till några träningspass utöver det vanliga. Att fastna i soffan, slösurfandes, har blivit en paradgren på sistone. Tyvärr.

Konstigt egentligen, hur något som jag VET får mig att må bra hamnar så långt ner på prioriteringslistan. Varför blir det så?

Nu har jag bestämt mig för att låta november bli en träningsmånad. Inte hård träning, men bra träning. Korta pass där jag lyssnar på kroppen och känner hur det känns. Hellre vara lite för försiktig än att gå ut lite för hårt. 

Konstigt och lite dumt att jag lät tre dagar passera utan träning ... men men, nu blev det så. Igår blev en promenad med en kompis, bättre än inget, och väldigt trevligt! Men tyvärr inget som jag kan skriva in i träningsdagboken. 

Nya tag idag alltså. Och jag tog tag. Det blev tio minuter styrketräning. Nästan elva. Medvetet kort och litet, men kändes ändå i armarna. Gott så. 

Tränat lite smått i år

Träningsåret har smugit igång och idag blev det mitt tredje pass för året. En ganska snabb PW. 

Jag har haft problem med en ömmande hälsena från och till, och för ett antal år sedan (4, 5?) hade jag hälsporre. Har sedan dess kört djupa tåhävningar i perioder - när hälsenan varit öm och sedan har jag glömt bort att göra dem när senan känts bra ... Dum man är som inte bara fortsätter.

I somras i Spanien blev den såklart öm igen, eftersom jag inte hade gjort tåhävningar på ett tag och sedan ökade träningsmängden lite för snabbt. (Såklart, suck.)

Halva hösten har jag gått ganska mycket på jobbet, inte sällan kommit upp i 10-12 000 steg varje vardag, så jag tänker att jag har vant benen och hela kroppen vid promenader. Och nu i mellandagarna har jag tagit det ganska lugnt bortsett från några promenader med inslag av löpning. Och löpningen har känts bra! 

Jag ska försöka hålla i detta och inte bli för ivrig ... Hälsenan (och alla andra delar) måste hålla! Jag vill känna att jag är hyfsat vältränad och stark till sommaren.

Träningen

Sjätte veckan nu med träningsschema och jag är lite imponerad över mig själv - att jag klarar att hålla mig till uppsatta regler. Mina regler, vill säga, eftersom jag inte kör helt efter schemat, utan rejält förkortade pass.

Efter att ha dividerat med mig själv och rådfrågat min syster har jag kommit fram till att inte öka till tre pass i veckan, utan hålla mig till två och istället öka från nuvarande 23 minuter till någonstans mellan 25 och 30 (beroende på om jag börjar med PW eller löpning).


Vilken tur jag har som kan ägna min träning så mycket tankeverksamhet.

Nu ska det ökas!

Jag har, som jag tidigare berättat om, börjat följa ett träningsschema (efter många om och men) för att återigen kunna löpträna ...

Idag påbörjar jag den fjärde veckan! Tre veckor är alltså avklarade. Lite modifierat eftersom jag kör bara två pass istället för tre, för att spara lite på baksidan ... Men hur som.

Idag, när det gått tre veckor och allt känns bra tänkte jag öka på lite. Enligt schemat ökar man nämligen lite redan i pass nummer två! Så jag har ändå hållit på mig ett tag. (Heja mig!)

Och då undrar jag genast - ska jag öka tiden på löpningen till tre minuter eller ska jag fortsätta med två minuter fast hålla på i 25 minuter istället för 20?

Sedan kommer jag på att jag faktiskt kan titta på själva schemat (!!!) och se hur det är upplagt ... ("man kan göra så, men det är inte rätt", typ).

Enligt schemat ökar man till tre minuter jogg redan pass två (men fortsätter med promenad i två minuter) i 20 minuter. I pass tre kör man tre minuter jogg, två minuter promenad, i 25 minuter.

Så jag ska alltså varva tre minuter jogging med två minuter promenad, i 20 minuter.

På torsdag kör jag tre minuter jogging, två minuter promenad, i 25 minuter. (Eller ska jag fortsätta med 20-minuterspass några gånger till?)


Var det ett rörigt inlägg? Välkommen till min hjärna ... suck.

Och träningen då?

I tisdags körde jag mitt första träningspass enligt schemat. Uppvärmning i 10 minuter (promenad) och sedan 2 min promenad, 2 min lätt löpning - i 20 minuter.

Medan jag körde detta pratade jag i telefon med min syster, så det gick inte särskilt fort.

Sedan promenerade jag hem, nöjd med mig själv.

I torsdags lät jag bli att springa och körde istället rehab och mage på fredagen. Tror att min baksida mår bra av att smyga igång löpningen så försiktigt som möjligt.

Igår, lördag, körde jag enligt schemat igen, men den här gången startade jag med löpning efter uppvärmingen, förra gången började jag med promenad.

Även igår pratade jag med syrran.

Kroppen kändes helt okej, förutom lite ovan vid löpning.

Idag har jag tränat rörlighet och yoga move. På tisdag kör jag enligt schemat igen. Hoppas kroppen håller för det här, skulle vara så härligt att kunna löpträna!

Gaaah och gaaaah!

Igår kände jag väldigt starkt att jag ville komma igång med löpningen igen och var nära att kasta mig huvudstupa in i Runstreak ... för att jag vill komma i form igen!

Min ibland väldigt kloka syster fick mig dock att tänka till ... "springa _varje_ dag?"

Det var exakt samma känsla som fick mig att överanstränga mina baksidor för två år sedan. Ganska exakt samma tidpunkt också, tror jag. Jag fick för mig att jag skulle träna mer - oftare, lite snabbare och längre.

Att jag inte förstod. Märkligt.

Men jag var ju nära att göra samma misstag igår igen, så nej, man lär sig nog aldrig. Suck ...
(Men jag tror faktiskt att runstreak kan funka, om man kör riktigt försiktigt och långsamt. Men jag vågar inte chansa. Jag vet hur tävlingsinriktad jag kan vara.)

Så. I alla fall.

Jag vill komma igång med löpningen igen, för känslan efter att ha sprungit 1620 meter igår var fantastisk! Jag behöver springa för att känna den lyckokänslan igen. Jag får inte den efter något annat pass, inte ens spinning. (Och spinning är dessutom jättetråkigt.) Men ...! Jag behöver smyga igång löpningen, för att mina baksidor/rumpan ska hålla den här gången.

Så tillbaka på ruta ett igen. Följa ett träningsschema. Hålla mig till planeringen och se till att komma mig ut när det är dags för träning.

Jag tror - eller jag vet - att kruxet är ATT FAKTISKT GÖRA DET och inte ge upp.

Älskar min nya vana!

Fem yogapass på sju dagar. En av dagarna jag missade körde jag skivstång istället och den andra dagen sov jag som en stock tills alarmet ringde.

Idag vaknade jag klockan fem och gick upp och körde ett Yoga flow. Ska försöka fortsätta denna sköna och välbehövliga vana nästan varje dag. (Vadå försöka? Jag ska!)

Jag ska också komma igång med rehab för baksidan igen. MÅSTE!

Vill slå ett slag för träning!

Om du inte tränar eller motionerar regelbundet - börja med det! Det är så fantastiskt skönt när passet är över!

Jag vet att det är lätt att låta hurtig när man är inne i en bra period, som jag är nu, och jag vet också att det är väldigt lätt att man hamnar i soffan vissa perioder. Men nu lämnar vi det negativa åt sidan.

Idag har jag varit på mitt andra RPM-pass (en typ av spinning) på evigheter. Första gången var i tisdags. Jag ville bara gå därifrån. Tittade på klockan i stort sett hela tiden och manade på den att ticka snabbare.

Men efteråt hände något. Jag pratade för mig själv nästan hela vägen hem: "Gud så skönt" sa jag om och om igen. Och jag log med hela ansiktet. Om någon såg mig undrade de säkert ... Dagen efter kändes det som att jag hade fått en ny kropp. (Lite överdrivet kanske, men nära på. Känslan var underbar. Som om negativ energi som lagrats under lång tid hade försvunnit. Typ.)

Att jag skulle gå i morse igen var självklart. Och idag var det en instruktör sänd från himlen - hon fick mig att utmana mig själv och hon rörde mig till tårar. (Ja, jag är oerhört lättrörd, men ändå! Lyckan jag kände var stor!) Och idag tittade jag bara på klockan vid tre tillfällen.

Resten av helgen ska jag vila och, framför allt, äta ordentligt. Ev träna överkropp i morgon, om kroppen känns pigg. På måndag blir det yoga och på tisdag RPM igen. Om jag inte åker på någon förkylning eller annat dumt. Tydligen finns det någon högre makt som inte vill se mig vältränad ... eller så är det jag som äter för lite i förhållande till förbränningen. 🙄

Träningspremiär

Vissa dagar är lite stressigare än andra, men samtidigt ganska sköna. Som idag på eftermiddagen. Jag slutade halv fem, hade huvudvärk och ville bara hem och fixa mat och gräva ner tulpanlökar ... Kom på att jag behövde handla lite inför morgondagen så jag cyklade ner till Willys.

På hemvägen messar min syster "Vi ska träna kl 19". Ha så kul, svarade jag ... ångrade mig sedan och skrev att jag följer med. Trots huvudvärk.

Cyklade hem, lagade mat, åt lite mellanmål, bytte om ... stress stress! Cyklade till träningen som hölls i en kompis trädgård ... så skönt att träna utomhus. Helkropp. Superjobbigt, superskönt!

Cyklade hem och åt av middagen - som inte var god alls. Hade nog tänkt köpa kycklingfärs, men det blev lammfärs. Inte gott alls.

Nu ska jag duscha, sedan lägga mig, i morgon jobbar jag i särklassen mellan åtta och två. Det blir nog en bra dag.

Och i morgon fyller mina små sexton år. Inte särskilt små längre, pluttarna.

Landat och laddar

Så här suddig blir jag efter att ha kört bodypump. Armarna darrar av utmattning. Omöjligt att hålla mobilen stilla.

Jag la på lite för mycket på stången idag, men attans vad skönt det var att ta ut sig lite. (Det var inte särskilt tungt egentligen. Det är bara jag som är så himla svag.) Kommer ångra det i morgon och i övermorgon ...

Dagens 15 minuter

Jag är, som jag säkert berättat, utmanad att träna minst 15 minuter varje dag i 21 dagar. På bilden ser ni dagens träningsredskap. Matta, balanskudde för fötterna (ska vara bra mot hälsporre), lätta vikter (1 kg). Och en stång för att träna sidan. Man tager vad man haver.

Följande övningar blev det:

Situps

Djupa benböj

Sidoböj (håller stången över huvudet och böjer från sida till sida)

Flyes (med de lätta vikterna)

Dessa blandar jag hej vilt medan jag har en tidtagningsapp i telefonen, (tabata 8 x 20 sek träning, 10 sek vila - i fem omgångar.)

Tidigare dagar har jag kört situps (alltid!), armhävningar, rygglyft, benböj, kissande hunden och ryggdrag. Samt en del underarmscurl för att undvika ny tennisarmbåge. 

Alltså, det här med träning!

Igår hämtade jag ut mitt kort på Nordic Wellness och passade samtidigt på att köra styrketräning i 50. Jag körde rätt lugnt med låga vikter och få repetitioner. Ändå blev jag darrig i vissa muskler och idag har jag lite go träningsvärk.

Igår kväll körde jag ett yoga-pass. Första "riktiga" passet någonsin. Om man räknar bort nybörjar-yogan som jag testade på förra hösten. Riktigt skönt! Yoga ska jag definitivt gå på varje vecka.

Den främsta anledningen till att jag alls köper ett gymkort är hälsporren jag har i ena foten. (Och att jag fick kortet för 50%.) Jag måste konditionsträna och när jag inte kan springa får jag cykla.

Sitta på en cykel inomhus och svettas är inte kul. Jag tycker att det är trist att spinna. Men alternativet att fis-cykla på min damcykel ... nej, det är inget alternativ. Inte heller om jag lånar min systers mountainbike och cyklar i terräng. Jag är nämligen rädd för att cykla fort, har jag insett.

Det får helt enkelt bli spinning det här året.

När jag kom hem efter yogan igår var jag lycklig! Kroppen var trött efter både styrketräning och yoga - men på ett skönt sätt. Jag kände mig lugnare än på länge. Och nu längtar jag tills jag ska träna nästa gång. (Och nu gäller det att hålla igen i början, så att jag inte förivrar mig.)

I morgon blir det yoga igen. Annan instruktör än igår och 45 minuter istället för en timme. Jag funderar på att kanske köra några maskiner i gymmet innan. Eller ett gäng situps på pilatesboll. Eller bara testa att hänga en stund i en sådan där chins-ställning (?) och se om jag härdar ut i mer än tjugo sekunder.

Jag blir lycklig av att träna! Jag blir lycklig av att känna att jag kan bli stark igen. Jag ska bli stark igen.

Träning och sånt

Jag vågar knappt skriva att jag kommit igång med träningen igen (för det brukar alltid skita sig när jag tror att jag är igång) ...

Från första februari har jag sprungit minst en gång i veckan (minst 6 km), med uppehåll på totalt tre veckor. Resterande sex veckor har jag alltså sprungit och även tränat cirkelträning.

Det känns bra! Jag är nöjd, och jag älskar känslan av att ha en stark kropp. Är inte riktigt där ännu men halvvägs ungefär. Är ingen ungdom längre och det märks. Det tar mycket längre tid att komma i form nu än för tjugo år sedan.

Däremot går det betydligt snabbare att tappa flås och styrka! En veckas uppehåll och hej vad man får börja om från början. Som att simma i motström. Eller gå uppför en nedåtgående rulltrappa. Man får verkligen kämpa.

Fast det är helt klart värt kämpandet. Jag mår så himla mycket bättre när jag tränar regelbundet. Humöret blir jämnare, rastlösheten försvinner och det är lättare att slappna av. Dessutom sover jag bättre. Och - bäst av allt - kroppen känns snyggare (starkare).