Igår dök det upp ett nio år gammalt inlägg på Facebook. Det var en väldigt trevlig recension av min roman. Det har dykt upp flera som minnen genom åren men just den här tog jag en skärmdump på, eftersom den innehöll värdefulla tips.
Personen skrev bland annat att han önskar att boken var längre så att han hade fått lära känna personerna lite mer.
Jag tar till mig det, för jag tror att jag har lite bråttom även i nuvarande manus. Det mesta stannar i mitt huvud istället för att komma ut i skrift och det är kanske lite synd. Jag vill att läsaren ska lära känna och tycka om mina karaktärer. (Men jag hatar tanken på att bli långrandig, då tröttnar man ju ... Gäller att hitta en bra balans. Hur gör man det?)
Hittills den här ledigheten har jag läst ut två böcker och påbörjat min tredje. Den heter lustigt nog Tre, inser jag nu.
Och, jag är igång med att redigera igen, men jag slår inte på stora trumman riktigt ännu. Den där latmasken och krampen flåsar mig nämligen i nacken ...