Vardag igen, hemskt mycket vardag

Jag längtar tillbaka till Spanien. Det var så himla skönt. Kanske kommer ett inlägg med lite semesterbilder någon dag, men just nu var det lite skrivande som behöver ältas ...

Eftersom jag känner mig ganska ny på det här fortfarande behöver jag träna. Och träna och träna. Och jag kanske måste ha ett sidoprojekt som inte betyder så mycket för mig. Fortsättningen och "Ett nytt försök" (skrivs boktitlar inom citationstecken eller inte?) står mig känslomässigt lite för nära, tror jag.

Jag vill ha något att experimentera med. (Tror jag.)

 

Eller ... (efter att ha sovit på saken ett par nätter) så handlar det bara om att fortsätta redigera, igen och igen, tills jag känner mig nöjd. Det finns nog inga genvägar, hur mycket jag än önskar det.

 

S e m e s t e r

Jag tillåter mig att koppla av från skrivandet några dagar medan jag slappar och njuter av tillvaron. Men i morse kom några idéer till mig när jag vaknade och då gick jag upp och skrev självklart ner dem. Manuset är ju med mig hela tiden, även om jag inte aktivt tänker på det.

Ett par dagar till, sedan är det vardag igen. 

 

Borde fundera mindre och skriva mer

Gaaaah! Alla dessa grubblerier fram och tillbaka.

Ska jag ha enbart en huvudperson, eller två? 

Ska jag ha fler kapitel med den ena och färre med den andra, eller lika mycket med båda? Och om ja: Vartannat kapitel eller ha två-tre med samma person innan jag byter?

Hur veta? Vem kan hjälpa mig att reda ut dessa frågor?

Jag antar att jag ska fokusera på att redigera/skriva klart först och därefter fundera. Måste ändå ha ett färdigt manus ...

Blir trött – på många sätt – av att hålla på så här. 

Så. Sätt igång och arbeta klart manuset. Funderingarna kan gott vänta.