Vilken dag som helst nu

Nu är det hög tid att så luktärter om man vill ha tidig blomning. 

Men eftersom jag älskar att ha blommor långt in på sensommaren och hösten väntar jag gärna tills det är dags att direktså på växtplatsen. Fast några, eller ganska många, kommer jag att förså inomhus eftersom det är så himla roligt!

Längtar såå efter att börja arbeta i trädgården. Igår ska jag försöka mig på täckodling. Kanske. Eller så kör jag med den traditionella med riktig jord. Men jag gillar kombinationen använda sig av befintliga trädgårdsmaterial och odling. Fast först av allt behöver vinterkylan vika hädan.

Jag vet åtminstone vad jag inte ska bli

Konstnär. I alla fall inte om jag tänker mig en viss framgång och ha det som inkomst.

Den för mig eviga frågan ...

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Jag vet inte och har aldrig vetat. Jo, när jag var liten ville jag bli kirurg (!) eller sjuksköterska. Sedan blev jag plötsligt väldigt rädd för blod. Och jag hatar sjukhus.

Men behöver man verkligen bli något? Kan man inte få bara vara och vara nöjd med det? Jobba några timmar om dagen med något enkelt och lägga krutet på sina fritidsintressen istället? Som att skriva en roman till exempel. Jag funderar skarpt på att testa det. För att det är vad jag vill, åtminstone just nu.

Men det är det här med försörjning tills jag är en bästsäljande författare (I wish!). Vill ju gärna göra något som jag tycker känns kul och som inte suger all min energi under tiden.

Och inte bara middag ...!

Igår var jag ju som jag skrev om på tjejmiddag (fortfarande glad och lycklig över det) och idag - efter att ha legat på soffan och läst i flera timmar - följde jag med maken till vår snygga innebandyhall för att se när Landvetter Wings spelade kvalmatch till Allsvenskan. Spännande och rolig match som till slut slutade 6-6.

Först ledde hemmalaget med två mål men efter ett tag ledde bortalaget med lika många, och tiden började bli knapp. Men då hämtade Wings in och strax innan matchen var slut gjorde de ett kvitteringsmål och det slutade oavgjort. Om en vecka blir det bortamatch, men den kommer jag inte att se. Men jag tänker hålla tummarna för att de spelar minst lika bra som idag och vinner och får spela i Allsvenskan!

 

Det var inte menat att jag skulle blogga om matchen men nu blev det tydligen så. 

Det jag skulle berätta var att jag varit iväg, utanför huset, och vistats bland folk och annat oväsen - och jag gillade det! (Att jag tycker om att titta på innebandy visste jag, men att jag orkade ut två dagar i rad förvånade mig lite. Och överraskade glatt. Tack till Tostrex och mitt serotoninhöjande pulver!)

Lite mindre utmattad, lite mer glädjekänsla och en tjejmiddag

Igår var det tjejmiddag. En av mina äldsta vänner - kanske rent av den äldsta* - bjöd in till middag för att fira en bra sak med en annan av våra äldsta vänner ... 

Förvånansvärt nog blev jag överlycklig - kanske mest för att jag faktiskt orkade se fram emot middagen - lång story om utmattning på gränsen till håglös ... 

Inte heller vaknade jag med migrän igår, vilket annars är ganska vanligt just på lördagar. 

Hur som helst. Middagen blev så himla trevlig och mysig och vi pratade och skrattade. Det finns en hel del minnen när man känt varandra sedan tio-tolvårsåldern. 

Visst blev jag trött och sömnig på kvällen, helst som jag varit vaken sedan 05, men inte värre än att jag gäspade frekvent, men det kan man stå ut med. Är så glad att jag orkade och att jag ville och att jag kunde.

Att det var med lättsamma människor hjälpte såklart till. Tio främlingar hade jag inte velat lägga tid och energi på. 

Tänker så småningom att jag ska styra upp en egen tjejmiddag. För att jag verkligen vill och faktiskt orkar.

*Vi blev kompisar när vi flyttade in bara ett stenkast från varandra. Mellan våra två hus låg en liten sommarstuga, "Estländarns", eftersom de kom från Estland. Framför deras stuga gick en stig som vi brukade ta. Skogen var verkligen inte stor men när det var mörkt hann man tänka många läskiga tankar innan man kommit hem. Vi flyttade in sommaren -76 och det skulle inte förvåna mig om vi började leka lite försiktigt redan den sommaren. I så fall har vi känt varandra i drygt 26 år. Strax därefter lärde jag även känna vännen som vi firade igår. Hon bodde ytterligare några fler stenkast bort. 

Jösses vad tiden går fort. 

 

I sökandet efter en bättre plats

I förra inlägget (här) skrev jag lite om hur jag liksom tappat bort mig själv i dessa 'nya tider'. Jag har inte funnit mig själv eller min plats, men har lite att tillägga:

Jag håller på att bli lite piggare än tidigare. Alltid något. Tack vare testosteron och en essentiell aminosyra som jag inte minns namnet på just nu, som främjar sömnen. 

Är faktiskt såpass pigg och glad att jag orkar följa med på tjejmiddag ikväll - och det gläds jag åt något enormt! Så kul. Dels för att det är ett fantastiskt gäng, dels för att jag faktiskt orkar! Det är så många gånger jag tackat nej på grund av att jag inte haft ork.

Och nu när jag ändå har lite ork ska jag försöka hitta min plats i detta nya.

Vem är jag i detta nya?

Tider förändras och tillvaron blir inte som den brukade vara ... Vem är jag när jag inte längre har barn som behöver mig? Vad kan jag och framför allt - vad vill jag?

Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer våra barn att flytta hemifrån ... en av dem kanske redan till hösten om saker och ting faller på plats och vill sig väl. Nästa flyttar om kanske drygt ett år och den tredje flyttar om ungefär fyra år. Men fyra år går fort! Om jag tänker tillbaka fyra år i tiden har inte jättemycket tid passerat.

Mina omsorger behövs inte, även om jag behövs på annat sätt för mina barn. Jag har mer tid till mig själv (på gott och ont) och jag behöver klura ut vad jag vill med mitt liv.

Eller måste jag? Nej, inte för sakens skull, utan för att jag vill. Just nu befinner jag mig på en plats där jag inte riktigt trivs. Jag klagar för det mesta över platsen. Är inte nöjd och inte glad. Och jag vill inte vara en gnällig person. Trivs man inte får man göra något åt saken. Antingen se till att man trivs eller flytta på sig. 

Så nu försöker jag hitta en plats där jag passar in, och där jag kommer att trivas med tillvaron och - inte minst - mig själv. 

Något som borde vara spännande och kul men som bara känns motigt och fel.

Helgen som försvann

Gårdagen försvann i ett brus av migrän ... totalt meningslös lördag. 

Idag har varit bättre men jag har varit slö, men jag tänker att det får man vara. Och det kanske man behöver vara?

I eftermiddags/kväll var vi hos mina föräldrar och åt middag. Så gott och mysigt! Och två av tre barn hängde med.

Nu ska det sovas - oh gud så skönt - och om några timmar börjar vardagens slit igen. Vad fasen? 

Det är för många vardagar i veckan och för få helgdagar. Vänligen fixa detta, någon!

Vädret, vad hände?

Det kom snö, och sedan kom det ännu mer snö. De senaste dagarna har jag skottat mer än jag gjort på hela vintern. Inte kul och inte skönt.

Våren får gärna komma tillbaka. Jag vill ha torr asfalt.

Ett steg fram och två tillbaka

Mitt skrivande ... idéer, idétorka, skrivkramp och våndor - the never ending story. Men idag kom det en idé på hur jag kan utveckla manuset. 

Jag ska förlänga storyn i början, istället för att försöka hitta på fler saker som ska hända härnäst. Det är därför jag har kört fast, för att allt intressant redan har hänt. 

Nu återstår "bara" att komma på vad som ska hända innan nuvarande manuset tar vid. 

Men ingen har väl påstått att det ska vara lätt att skriva en bok? Eller?

Måndag med stökigt väder

När jag gick hemifrån i morse var det blå himmel och nästan lite vårkänsla i luften, bortsett från att det var iskallt. Enligt min väderapp skulle det vara okej väder hela dagen så jag tog på mig sneakers ...

Ett par timmar senare drog det in mörka moln och strax därefter började det vräka ner snö. 

När jag gick hem började det klarna upp och bli soligt igen, men snö på marken. 

I morgon blir det till att ta kängor, eftersom de varnar för snö och vind. Men som vanligt när de varnar brukar det inte bli särskilt illa ...

Nöjd med min strategi

När våren kommer - äntligen - är lusten stor att börja greja i trädgården och växthuset, och då är det så himla bra att jag har sparat städandet som jag förr brukade ta itu med på hösten. För nu är det plötsligt roligt att tömma krukor på gammal jord och klippa ner det sista av de vissnade plantorna från i fjol. Jag har staplat alla stora krukor i varandra och fått lite mer plats att röra mig på.

Det som är kvar att göra är allt finlir såsom att sopa golvet, slänga skräp och trasiga saker och tvätta av glasrutorna (är väl det som är minst kul men i år måste det göras). Underbart varmt och skönt i växthuset idag, så ljuvligt.

Välkommen våren - du är efterlängtad!

Hejdå vintern!

Första mars idag. Vårmånad och dagen till ära vårlikt väder. 

Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag våren. När jag var yngre var våren bara en lång transportsträcka fram till sommaren. Visst, jag kunde uppskatta att det kom fina vårblommor och blev grönt på träden men jag såg inte den magiska skönheten som jag gör nu. 

Nu kan jag bli överlycklig bara av tanken på snödroppar, vitsippor och den vackra skira grönskan; humlornas surr och citronfjärilar som fladdrar. Åh! Ge mig! Jag behöver och vill ha sol och vårvärme, torr asfalt och glada människor.